Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

edömas som rattlmmer eller krumtimmer utan närmare specifikationer.
Kollegiet godtog omedelbart dessa nya principer, och ej heller leverantörerna
synes ha haft några klagomål att framställa däröver. Vidare tog man nu upp
frågan hur man skulle göra med ekplankor, vilka kronan hittills varit mycket
nogräknad med. Ruschenfelt påstod att ofta bara en tredjedel av de levererade
partierna godtagits - resten hade leverantörerna fått ta tillbaka. Man
kom nu överens om att höja priset på det goda plankvirket och att flottan
även skulle ta emot det sämre såsom vrakvirke till lägre pris. Slutligen
lyckades säljarna även få priserna generellt höjda med ett par procent under
motiveringen att skogarna nära flottningslederna nu var uthuggna. Där man
förr bara behöft köra virket en halv till en mil, måste man nu köra tre
a fyra mi1. 40 Det senare förhållandet kände kollegiet redan väl till. Pommerska
regeringen hade nyligen skrivit och klagat över rovdriften i de
centralt belägna skogarna och uppmanat kollegiet att förmå leverantörerna
att taga sitt virke från utlandet. 41 Ett par kontrakt hade visserligen nyligen
slutits om ekleveranser från Polen och Mark-Brandenburg - det senare
genom förmedling av köksmästaren vid Mecklenburg-Strelitzska hovet Johan
Nerentz. 42 Trots detta måste kollegiet ha ansett det tryggare att hålla fast
vid de sedan ett par decennier inarbetade förbindelserna med de pommerska
leverantörerna, trots dessas krav på högre pris, och trots att man fick allt
svårare att skaffa pengar. 43 För att spara in på ekevirkesanslagen tillgrep
man till och med så radikala åtgärder, som att besluta, att inga örlogsskepp
större än 60-kanoners skulle byggas de närmaste 5 a 6 åren. Till dessa skepp
behövdes ej så grovt - och dyrbart - virke som till de större. 44
Enligt Sheldons beräkningar måste kölstocken för ett 170 fot långt 80kanonskepp
vara 24 tum bred och 20 tum tjock. För ett 50-kanonskepp
var motsvarande dimensioner på kölstocken 20 respektive 18 tum. Bottenstyckena
måste för det större skeppet vara 24 fot långa, 18 tum breda och
14 tum tjocka; för 50-kanonskeppet behövde bottenstyckena blott vara 20
fot långa, 16 tum breda och 13 tum tjockaY
I och med det nya kriget med Danmark 1709 försvårades ånyo ekevirkesleveranserna.
Redan den 28 augusti hade beslutats att inga lastdragare skulle
få sändas över till Tyskland på egen hand. När under de följande åren
transportfartyg hämtade virke från Pommern, skedde det alltid under betryggande
eskort. 46
I relationen till riksdagen 1714 talas så om att ekehandeln på Pommern
och de därtill gränsande områdena alldeles upphört. 47 Fortfarande 17 14 begärdes
dock de vanliga 100000 dIr smt till ekehandeln på staten. 48 Behovet