Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

kontroverser med borgerskapet, uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt generalguvernören
att noga övervaka masthandeln. 17
Så var alltså läget, då det stora nordiska kriget började - hur påverkades
det sedan av kriget?
Krigets första år medförde ett svårt avbräck både för ekevirkes- och masthandeln.
Kriget med Danmark gjorde förbindelsen med Pommern osäker.
Förbindelsen med Riga var vidare helt avskuren genom att fienden besatt
Dunamunde vid Dunas utlopp. Dessutom var alla lämpliga lastfartyg upptagna
av trupptransporterna till Danmark, Pommern och Balticum. Man
fick tära på förråden i Karlskrona. När konungen i september 1700 befallde
att 12 bombarderfartyg skulle byggas, förklarade Amiralitetskollegiet bl. a.
att virket ej räckte till för detta stora uppdrag. IS
När det direkta hotet från Danmark var över kom ekevirkeshandeln snart
åter igång. 1701 kan man genom av Amiralitetskollegiet utfärdade instruktioner
för lastdragarefarter spåra minst 14 expeditioner med kronofartyg efter
virke till Pommern och Mecklenburg samtidigt som åtminstone sex resor
gick till svenska - främst småländska - hamnar. Dessutom är det troligt
att ett antal privata fartyg befraktats härför. Som jämförelser kan nämnas
att bland instruktionerna för år 1700 blott fem avser ekevirkesresor och det
enbart till svenska hamnar. lO
För att hålla ekehandeln igång hade kollegiet varje år sedan 169o-talets
slut begärt roo 000 dIr smt för inköp av virke. Trots det kritiska statsfinansiella
läget beviljades detta oavkortat år från år. Detta förbättrade dock
ej den aktuella situationen i Karlskrona. Medlen skulle, som ovan nämnts,
tas från de livländska inkomsterna, vilka i dårvarande läge var så gott som
omöjliga att indriva. Andra medel måste tillgripas, men redan i de summariska
räkenskaperna för år 1701 påtalas att av anslaget från föregående år
hade blott en tredjedel utbetalts och sammanlagt stod 124318 dIr smt uppförda
som obetalda, vilket hade förorsakat »stor misskredit» hos leverantörerna.
20
Beträffande masthandeln hade man redan i statförslaget till 1701 klagat
över att den höll på att bli dyrare. Riga var spärrat och polska kapare hotade
transporterna. Man hade planer på att flytta handeln till Narva, vilket dock
skulle ställa sig dyrare - för en mast, som i Riga hade kostat 20 dIr,
räknade nu Amiralitetskollegium att i Narva få betala 50 dIr - kontant. 21
1702 var även Narva hotat av fienden, och man måste söka andra leveransområden.
Det blev Värmland och Dal som fick stå för masterna de närmaste åren. 22