Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

Ekevirkes- och masthandel
När det gällde att bygga ut flottan, var den knappa tillgången på
penningmedel oftast den första stötestenen. Nästa stora problem var att
anskaffa lämpligt virke. Flottans alla större skepp samt huvuddelen av de
mindre fartygen byggdes avek. Redan tidigt hade mälarlandskapens ekbestånd
uttunnats, vilket måste ha varit en bidragande orsak till att flottans huvudvarv
förlades till det mera ekrika Blekinge. Mot slutet av r680-talet måste
dock amiral general Wachtmeister meddela att »ingen ymnogare qvantitet»
ek fanns kvar i blekingeskogarna. Då de mer lättåtkomliga ekbestånden
nu hade utsatts för hård gallring och då dessutom konungen ansåg att »ekskogen
här i Sverige är mycket nobel» och borde sparas som en reserv för
kommande behov, började man i stället sondera avverkningsmöjligheterna
i svenska Pommern. Aven dessa ekbestånd ansågs vara otillräckliga för flottans
behov. Hans Wachtmeister beskyllde i detta sammanhang bl. a. drottning
Kristina för att ha låtit »utöda ekeskogarna där uti Pommern och
Mecklenburg», vilka var hennes underhållsländer. 1
På olika sätt sökte man snåla in på ekvirket. När det var tal om att bygga
snauer för Göteborgseskadern föreslog Amiralitetskollegiet att enbart den
undre delen av skrovet skulle byggas av ek - över vattenlinjen kunde man
använda furu. 2 Fullvärdiga skepp i linjen måste dock konstrueras helt av ek
för att få tillräcklig motståndskraft.
Virkesbristen tvingade Amiralitetskollegiet att gå utanför rikets gränser
och det kan vara av intresse att här följa denna fråga även något bakåt i
tiden.
Ar 1688 sändes amirallöjtnanten Fredrik Evert Taube till Pommern och
Mecklenburg för att inspektera dessa områdens ekbestånd och söka sluta kontrakt
om ekhandeln, helst innan danskarna, som var ute i samma ärende, hann
göra det. Kollegiet begärde samtidigt 4 a 5 000 rdr för att kunna sluta
avtal med hugade leverantörer. 1 De kontrakt, som slöts, skulle skaffa flottan
r 000 ekar från svenska kronans egen mark och dubbelt så många från
hertigens av Mecklenburg-Giistrow domäner. Fällning och sågning skulle utföras
av Kungl. Maj:ts eget folP och hela arbetet skulle övervakas av
amiralitetsinspektor Johan Kempe. 4
Det mecklenburgska virket forslades ned till vattnet genom hertigens