Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

34
huvudentreprenörer. På frågan om han på entreprenad kunde förfärdiga 50
galärer samt vad de skulle komma att kosta, svarade Lagersparre, att priset
skulle belöpa sig till 500000 dIr smt men att till nästa vår endast 20 skulle
kunna byggas i Sverige. På grundval av dessa uppgifter slöt Kungl. Maj:t
kontrakt med Lagersparre om byggande av tio ekgalärer om IS till 20 par
åror i Stockholm och skärgården ned till Västervik samt tio furugalärer om I I
till 15 par åror i Västernorrland till en sammanlagd kostnad av 170000 dlr. 92
Amiralitetskollegiet i Karlskrona hade dock mycket liten kontakt med
den senare galärbyggnaden. I riksdagsrelationen till 1723 års riksdag säger
man att »därom har väl kollegiet hört talas, men huru många eller huru
stora de äro, det är kollegio icke bekant».93
Under tiden förhandlingarna med Lagersparre pågick hade defensionskommissionen
framfört ett annat förslag: när man väl slutit fred med Danmark,
borde man försöka få köpa de galärer, som danskarna byggt för kriget mot
Sverige. Därav blev emellertid intet.94
Under 1721 ökades den svenska galärflottan i Östersjön även på annat
sätt än genom nybyggnad. Fyra av de resterande göteborgsgalärerna överfördes
till Stockholm och två smärre till Karlskrona.95
Det är påtagligt att problemen tedde sig olikartade, beroende på från
vilken utsiktspunkt de betraktades. I Karlskrona med dess vyer söderut
var problemet, hur man skulle kunna mäta sig med den seglande danska
flottan. I Göteborg var problemet dels att skydda den bohuslänska skärgården
och dels att störa den danska sjöfarten över Nordsjön. I Stockholm
slutligen var den ryska flottan det allt överskuggande faromomentet. De
olika synsätten kom tidigt att separera amiralitetskollegiet i Karlskrona från
de »detacherade» avdelningarna i Göteborg och Stockholm. Korrespondensen
dem emellan blev allt magrare. I den ovannämnda relationen till 1723
års riksdag måste kollegiet tillstå, att det ej visste, vad som tilldragit sig
under de senaste tre åren vid de delar av flottan, som ej låg i Karlskrona
»alldenstund inga berättelser därom ifrån samma detacherade verk till koll egio
äro inkomna».
I galärfrågan intog Karlskrona i stort sett en avvisande eller åtminstone
avvaktande hållning. Den seglande flottans män litade på att de tyngre fartygens
överlägsenhet i fråga om artilleri skulle kunna uppväga skärgårdsfartygens
större rörlighet i stiltje och i trånga farvatten.
I senare litteratur har flottans ledning ibland kritiserats för att den ej
byggde upp ett starkare svenskt galärvapen, som kunde mäta sig med ryssarnas.
Härvid förbises lätt vissa omständigheter, som här bara kan antydas.