Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

ställningen. På Bengtsorfjärden innnanför Hangöudd låg schoutbynachten
Nils Ehrensköld med hälften av svenska skärgårdsflottan - ett blockhus,
sex galärer och ett par skärbåtar - och hindrade ryssarnas vidare framträngande.
Efter en ytterst hård och blodig strid blev den svenska styrkan tillintetgjord,
men den ryska anfallskraften blev genom denna drabbning 73 till
stor del bruten. De ryska anfallen riktades mot Vasa, Umeå och Aland;
något större angrepp mot svenska kusten rådde den ryska skärgårdsflottan
ej med. 74
Halva den svenska skärgårdsflottan hade således förlorats och måste ersättas.
Ett par ryska galärer hade visserligen erövrats,75 men de förslog ej
långt. Karl XII tycks även ha börjat tvivla på om de svenska galärerna skulle
kunna »bjuda huvudet emot fiendens» - om så ej var fallet, borde man i
stället kanske koncentrera sig på örlogsflottan. Pengar till byggnad borde
ha influtit genom de påbjudna kontributionerna. Kontribudonsränteriet hade
fått order att lämna 400000 dIr smt av de först influtna till flottan. 76
För rådet var det viktigt, att Stockholms sjöförsvar stärktes. Konungen beslöt,
att detta skulle ordnas genom att man förbyggde alla lämpliga farkoster
i Stockholm och i skärgården till skärbåtar, som minst kunde bestyckas med
8-3 punds kanoner eller nickhakar. Viceamiralen friherre Carl Hans Wachtmeister
fick order att ombesörja detta företag. Medel skulle han få ta av
de 400000 dIr som flottan tilldelats. I allt skulle ombyggnaden av 50 eller
fler båtar få kosta 80000 dlr. 77
Skärbåtsbyggandet borde kunna äga rum på de gamla kronovarven i Stockholm,
som nu skulle rustas upp. Där skulle man i fortsättningen även kunna
reparera och lägga upp den till huvudstadens försvar kryssande eskadern.
Kollegiet reagerade mot detta. Det avsade sig allt ansvar för alla reparationer,
som inte ägde rum i Karlskrona. 78 Örlogsflottan och »skepps- och galejeeskadern
i Stockholm» höll på att mer och mer glida ifrån varandra.
Skärbåtsbyggandet gick dåligt. Såväl pengar som material saknades. I
augusti I7 I 5 skrev Karl XII ett onådigt brev därom till rådet. »Vi förnimme
mycket ogärna, att ännu icke det ringaste är vordet åtgjort till de anbefallde
skärbåtars förbyggande», börjar det. Orsaken var visserligen att kontributionsränteriet
ej kunnat utanordna medel därtill, men konungen förväntade
sig, att farkosterna skulle vara färdiga till nästa vår. Order utfärdades även
till kontributionsränteriet att betala ut vad som erfordrades. 79 Denna gång
synes byggordern ha gjort bättre verkan. Nästa år fanns ett fyrtiotal skärbåtar
- även om man bara hade folk till bemanning av hälften av dem. 80
Galärplanerna tycks nu överhuvudtaget ej ha mötts med alltför stor en-