Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

det, att det ej var rådets mening, att flottans stat skulle belastas med utgifterna
för denna byggenskap.58
Snart kom svar från Finland. Det var landshövdingen i Viborgs län,
generallöjtnant Georg Lybecker - vilken samtidigt var överbefälhavare för
de finska styrkorna - som kom med de föga hugnesamma meddelandena,
att hans län var så härjat att icke en båt kunde byggas där. Lybecker var
även negativ mot Österbottensbyggena. På grund av isförhållanden och avståndet
kunde fartyg därifrån först i mitten av juli inträffa vid krigsskådeplatsen.
Han föreslog Abo län som byggnzdsort, men tvivlade ändå på att
man skulle kunna få någon att hugga till virke före våren. Medan skärgårdsfartygen
var under arbete, måste byggnadsplatserna skyddas av örlogsflottans
lätta fartyg mot anfall från fiendens - enligt Lybecker - ca 300
roddbrigantiner (vardera med 80 mans besättning) och tusentals lodjor (med
50 man). I allt befarade han anfall av 4°000 fiender. 59 Som synes går
Lybeckers ekvation ej helt ihop.
Trots Lybeckers pessimism ansåg sig rådet kunna meddela konungen, att
galärer och skärbåtar nu skulle byggas i Finland, där de kunde framställas
utan något »särdeles besvär och bekostnad» - bara man fick dit en duglig
skeppsbyggmästare.6o Amiralitetet kopplades nu in på byggnadsverksamheten.
Det skulle ställa en förfaren byggmästare till förfogande, så att de
planerade farkosterna kunde bli färdiga att löpa ut vid första öppet vatten
för att hindra »fiendens skadliga anslag».61 I Karlskrona lät man nu Sheldon
göra förslag och ritningar till galärer och skärbåtar. 62 Ritningarna mottogs
»med särdeles välbehag» av rådet, som önskade att Sheldon skulle överta
ledningen av galärbygget. Kollegiet lämnade sitt medgivande - men förklarade,
att det endast kunde avvara sin skeppsbyggmästare till den I januari
1713. Som biträden skulle han få ta med sig espingbyggaren Erik Swan
och timmermannen Johan Holm. 63
Rådet vände sig även till chefen för eskadern i Göteborg, viceamiral Axel
Johan Lewenhaupt, för att få råd angående galärbyggandet. Lewenhaupt var
förmodligen den, som hade mest kunskap om galärer. Han hade studerat
detta vapen i Italien och på andra »främmande orter». Dessutom hade han
som chef för västkusteskadern haft ett antal sådana fartyg under sitt befäl.
I Göteborg hade nämligen fem galärer byggts under tiden 1701 till 1707.
De var rätt aktningsvärda fartyg i jämförelse med de halvgalärer, som tillverkats
i Karlskrona. De, om vilka närmare upplysningar har kunnat påträffas,
hade 26 till 28 åror och en besättning på mellan 140 och 180 man.
Deras bestyckning tycks ha varit rätt varierande: från 2-12 punds kanoner