Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

Tsar Peter hade under tiden målmedvetet byggt ut sin sjömakt. Redan
1706 ryktades att han hade virke tillhugget för linjeskepp om 50 a 60
kanoner,44 och 1708 uppskattades hans styrka till 300 fartyg förutom lodjor
och små galejor.45 Då den svenska eskadern detta år blivit fördröjd i Reval
av ogynnsamt väder, gjorde den ryska skärgårdsflottan sin första framstöt,
varvid bl. a. Borgå brändes. 46 En föraning om vad komma skulle! Ett tidigare
ryskt sjöföretag mot Viborg hade misslyckats år 1706. Detta berodde till
stor del på att svenskarna behärskade havet.
Litet inblick på nära håll i den ryska skeppsbyggnaden fick amiralitetet
1709, då en f. d. rysk brigantin införlivades med flottan. Den hade kommit
seglande till den svenska eskadern med en brevpacke. Anckarstierna förklarade,
att den kommit för att spionera och kvarhöll den med defensionskommissionens
samtycke. 47 Vita Falken, som den nu kallades, sändes till
Karlskrona där den noggrant undersöktes. Den var byggd av furu; antingen
av »omogen skog eller eljest av elakt och otjänligt virke». Den betecknades
som i stort sett obrukbar och »anstucken av röta och bräcklighet».48 Den
kan inte ha ingivit kollegiet några högre tankar om den ryska skeppsbyggnadskonsten.
Sex ryska roddbrigantiner eller halvgalärer sägs även ha erövrats
i Ingermanland och lämnats till flottan, men de tycks tyvärr ha gått
förlorade i en storm, innan man hunnit studera dem närmare. 49
I Finska viken förändrades läget snabbt till det sämre efter Poltava­
Perevolotjna. Ryska styrkor frigjordes och kunde sättas in mot de svenska
gränsfästena. Viborg föll den 13 juni 1710 efter tre månaders belägring, vari
denna gång en stor del av den ryska flottan deltagit. I början av nästa
månad erövrades Riga och Diinamiinde, och i september förlorades både
Revaloch Keksholm.
Förutom den gamla uppgiften att bockera fienden i Finska viken måste
nu den svenska eskadern även bevaka de baltiska hamnarna från Estland
till Kurland för att hindra dels ryssarna från att sända ut kapare, dels andra
sjöfarare från att föra varor till Ryssland. Samtidigt skars eskaderns styrka
ned - kriget mot Danmark band huvudstidsktafterna i södra Östersjön.
I Stockholm började man nu känna hotet från Ryssland mer påtagligt.
1713 föreslog rådet, att den Nyenska eskadern 50 skulle förläggas till Stockholm
under vintern - kollegiet ställde sig avvisande och likaså Karl XII.
Eftersom islossningen i Stockholm inträffade senare än i Karlskrona, var det
troligare att en på den senare nämnda orten förlagd eskader kunde nå de
aktuella farvattnen tidigare. Några smärre fartyg; brigantiner och espingar
lämnades dock kvar i Helsingfors. 51