Gotlandsinfanteristen
Gotlandsinfanteristen
Gotlandsinfanteristen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tYversteia,tnant N-iisSöderberg~<br />
Några drag<br />
II.<br />
N:r 27 Gotlands nationalbeväring.<br />
Det nya förbandet; som fick nr 27<br />
bland infanteriregementena, var organiserat<br />
på ett för den svenska armen<br />
helt och hållet nytt sätt .. Övriga<br />
förband bestodo av yrkessoldater,<br />
indelta eller värvade. De fem<br />
årsklasser värnpliktiga, som 1812<br />
års beväringslag ställde till förfogande<br />
betraktades som ersättningsoch<br />
reservmanskap. Nationalbeväririgen<br />
uppsattes helt och hållet<br />
(utom officerarna vid lantbeväringen)<br />
av värnpliktiga. Tjänstetiden<br />
var betydligt längre än efter nu gällande<br />
värnpliktslag och omfattade<br />
även de yngre och äldre årsklasser<br />
ur vilka hemvärnet numera huvudsakligen<br />
rekryteras.<br />
Den Cederströmska organisationen<br />
var en lämplig krigs- och beredskapsorganisation<br />
med olika slag<br />
av infanteri i skilda kompanier. När<br />
ofredstiden var slut, befanns den<br />
mindre lämplig; det tillgängliga antalet<br />
officerare var för litet för de<br />
många kompanierna, personal ur<br />
samma socknar hänfördes till olika<br />
kompanier och kompaniområdena<br />
blevo för stora, vilket var olämpligt<br />
ur -övnings- och redovisningssynpunkt.<br />
För den skull uppgjorde militärbefälhavaren,<br />
Amiral Aschling<br />
ett förslag till ny organisation, som<br />
fastställdes 1815.<br />
Enligt detta indelades landsbyg-<br />
6<br />
AKTIEBOLAGET<br />
B. S. S J U N E S S E N-<br />
TEL. 6100<br />
___~'l.äxeL<br />
Strumpor<br />
T r i k å<br />
LINKOPING<br />
EN<br />
ur regementetshist o r Ia<br />
•<br />
Stadsmajor Göran Fåh1"Cl:!us,<br />
efter en olje'Ynålning f7-ån 1838_<br />
dens beväring i tre bataljoner, Södra,<br />
Mellersta och Norra, med tillsammans<br />
21 kompanier. Varje kompani<br />
kom då att innehålla jägare,<br />
infanterister och pikenerare och rekryterades<br />
inom -ett kompaniområde<br />
bestående aven eller flera angränsande<br />
socknar. Visby stads beväring<br />
bibehölls i oförändrat skick.<br />
Chefen för Visby jägarkompani<br />
fick såsom "stadsmajor" bataljonschefs<br />
befäl över stadens infanterioch<br />
positionsartilleriförband.<br />
Manskapet rullfördes vid vederbörligt<br />
kompani och där förrättades<br />
årliga mönstringar. Gevär och<br />
patronväskor förvarades i hemmen,<br />
GROS<br />
TEl. 6101<br />
_vöxel _<br />
Kem. tekniska<br />
Korta varor<br />
men ingen fick lämna Gotland utan<br />
att inlämna kronopersedlarna till<br />
kompanibefälet. Efter uppvisande<br />
av intyg härom erhölls pass från<br />
landskansliet.<br />
Pikenerarkompaniet i Visby indrogs<br />
1821, då den dåvarande chefen<br />
avled, och manskapet redovisades<br />
först vid positionsartilleriet<br />
och senare vid infanterikompaniet.<br />
Piken som vapen fanns kvar vid<br />
nationalbeväringen till 1867, då de<br />
äldsta årsklasserna beväpnades med<br />
gevär och benämndes reserv. Reservens<br />
gevär skulle emellertid förvaras<br />
i förråd, och därför var det<br />
många som frivilligt kvarstodo som<br />
infanterister för att inte mista sitt<br />
kära gevär.<br />
1815 års organisation kom i huvudsak<br />
att gälla till 1861. Visby<br />
borgerskap hade då avsagt sig rätten<br />
att välja sina egna officerare,<br />
och stadsbeväringen kunde sammansmältas<br />
med den övriga delen<br />
av nationalbeväringen. I samband<br />
härmed delades ett par av de större<br />
kompanierna, så att antalet blev<br />
30. Gotlands nationalbeväring under<br />
Militärbefälhavaren som chef indelades<br />
därefter i fyra bataljoner I.<br />
Södra, II. Mellersta, III. Visby och<br />
IV. Norra samt Gotlands nationalbevärings<br />
artillerikår. I denna upptogs<br />
också den stamtrupp artillerister<br />
som funnits på Gotland sedan<br />
1808, och som senast redovisats<br />
vid Svea artilleriregemente.<br />
Militärbefälhavare på Gotland<br />
var landshövd ingen ända till år 1873<br />
då den dåvarande militärbefälhavaren,<br />
generalmajor H. Gyllenram<br />
med bibehållande av landshövdingeposten<br />
fick avsked från sin militära<br />
befattning. Som förste innehavare<br />
av den nyinrättade militärbefälhavareposten<br />
utnämndes den från del-<br />
-ta-gand-et -i .krtger -mellan--Nordamerikas<br />
Nord- och Sydstater kände<br />
Översten, sedermera Generalmajeren<br />
E. von Vegesack ..<br />
Den avlöning, som enligt 1812<br />
års stat tillerkändes officerarna,<br />
var mycket knapp, en kompanichef<br />
erhöll 150 riksdaler om året. Det<br />
är givet att detta icke var ägnat<br />
att stimulera till anställning vid