Gotlandsinfanteristen

More documents

Recommendations

Info

KO,RUM När 1941 års klass slutat soldatskolan och som beredskapsförband gick i fält höll Regpastorn följande korum. På det stora romerska världsväldets landsvägar vandrade en liten man. Han var missionär. Utsänd av Herren för att förkunna för människor om Guds godhet. Det var en gärning, som helt krävde sin man. En vekling och stugsittare dög inte. Så var också den lille mannen, som vandrade vägen fram, en hjälte. En av de största i historien. Han hette Paulus. Understundom fick lian stanna i vägkanten. Vägen fylldes av folk. Det var någon av det romerska rikets legioner, dess arrnefördelningar, som marscherade förbi. Rustningar och vapen blixtrade i solljuset, vapnen rasslade, remtyget knarrade. Det var stolta och tappra soldater, brynta och härdade av många krigståg. Och kanske de med förakt blickade ner på den lille mannen i vägkanten. Han var inte bara civilist. Han tillhörde också ett erövrat och slaget folk. Men i själ och hjärta kände han sig nog befryndad med soldaterna. Under hans slitna mantel klappade en hjältes hjärta. Det fordrades mod och tapperhet att vara kristen i en tid, då martyriet var en blodig verklighet. Så kände sig också de första kristna som stridsmän i kampen mot ondskans och hedendomens makter. Och till en av sina vänner skriver Paulus ett maningsord, som jag ville Ni skulle ta med Eder som minnesord, när Ni nu för sista gången stå uppställda till korum på Visborgs slätt. Det ordet lyder: Kämpa trons goda kamp såsom en Jesu Kristi struismom: En stridsman. En soldat. - Till den myndige och frie mannens rättigheter har i alla tider räknats rätten att få bära vapen till försvar för sig, de sina, sitt land. Det tillhör den manliga livsstilen att Vara soldat. Ni som står här uppställda äro soldater. Ni har genomgått sol- 4 datskolan. Det har varit en hård skola, men livet är hårt och endast den, som är väl tränad är beredd och kan möta dess slag. Väl vet jag, att de allra flesta av Er med alla hjärterötterna äro fastvuxna i det civila livet och längtar dit - men tiden är sådan, att vi måste vara på vår vakt och ständigt be- 'redda att gripa till vapen. Men den som är väl övad och kan sin sak, han behöver inte frukta och med stolthet kan han säga sig själv, att han i farans stund är beredd och kompetent att göra något för sitt land, för dess frihet och framtid. Kamrater! Vissheten därom skulle skänka Eder stolthet och självförtroende. Ty det skall Ni alla veta - namnet soldat är en hederstitel. Det talas i dessa tider mycket om att vi leva i ett demokratiskt samhälle och att vi ha demokratiska rättigheter att vårda och värna. Ni har kanske inte tänkt, så mycket på vad det innebär - ordet är mångtydigt som alla slagord. Men en sak är viss: Till demokratien hör, att vi alla ha ansvar för det land, som är vårt - som våra fäder kämpat och arbetat för - som vi en gång skall lämna i arv åt våra barn. Den formen av demokrati kände redan våra nordiska förfäder. På tinget skipade de rätt och stiftade sina lagar. Men när vårdkasarna tändes på bergen och budkaveln gick från gård till gård, då tog man svärd och sköld från väggen och drog ut för att möta fienden. Så har genom vår långa historia - Kamrater! Ni: skall minnas att Sverige tillhör världens äldsta fria nationer - städse den svenska mannen värnat sitt land. Han har varit bonde, han har varit hantverkare, han har varit en tankens arbetare - men han har i nödens stund också varit soldat. Det har Har Ni svårt för att få håret att ligga? Låt oss utföra en gelfinie- BEHANDLING och Ni blir fullt belåten. B. HEDSTROMS Frisersalong. Södertorg 25. varIt- och ar alltfort - en hederstitel. Men vi skulle också säga varandra i denna stund, då soldatskolan är slut, att en bra soldat blir man bara) då man är en bra människa. Den som är rutten eller murken invärtes, står aldrig rycken, då stormen går fram över hans liv. Och vi skall vara på det klara med att de farligaste fienderna kanske komma inifrån. Lömskt smyga de sig över oss i vår dagliga gärning. De yttre fienderna kunna vi se, dem kunna vi möta med våra vapen, men de inre fienderna smyga sig på oss och undergräva sakta men säkert vår motståndskraft. Där är missnöjet, viljan att i tid och otid klaga och kverulera. Det har berättats om svensk trupp i Finland, att den i strid var väl så tapper som andra nationers soldater, men då inget hände eller det tog emot, då var svensken nära att kasta yxan i sjön, att strunta i alltihop. Den inställningen är en farlig fiende. Där är avundsjukan, den Kungl. svenska avundsjukan, som förbittrar vårt samliv så. Där är nonchalansen. Där är slöheten. Där är nöjes- och njutningslystnaden - det är inget fel att en människa roar sig, men det bör ske med måtta och stil; det är skrämmande att läsa vår nöjesstatistik, när vi tänka på andra folk, som kämpa för sina liv. När dansorkestrarna spela upp på lyxrestauranger och buskrogar i vårt land, krypa andra länders människor ned i skyddsrummen. Klingar inte musiken falsk under sådana omständigheter? Där är fylleriet, också det visar skrämmande siffror, när andra folk spänna sin moraliska motståndskraft till det yttersta. Där är lösaktigheten, som tär på aktningen för kvinnan och den äktenskapliga troheten, som dock är ett folks själva livsnerv. Så kunde vi fortsätta. Det är hela bandet av inre fiender - och deha kanske en bundsförvant i oss och i vårt sätt att leva. En soldat, som genom sitt levnadssätt \ lämnar dem understöd, har svikit sitt land - också om han ej menade det. Så allvarlig är saken. Alltså, Kamrat, vill Du vara en bra soldat, skall Du vara en bra människa. Du skall kämpa mot frestelsernas fiender. Och starkast i den kampen blir Du, om Du ställer Dig under Kristi befäl, om Du förjsöker leva som han, efter hans or-
Vid en enkel högtidlighet i början av april överlämnade regementschefen överste G. Berggren Vasamedaljen till löjtnanten i armen, fanjunkaren vid Gotlands infanteriregementes reserv K. N. Norman, f. n. tjänstgörande vid regementets personaldetalj . Det är en lång och trogen tjänst vid regementet som därmed fått sin belöning. Löjtnant Norman som är född 20/10 1885 kom nämligen i tjänst vid regementet 7/1 1903 som volontär och erhöll sin första militära utbildning vid 1. komp, vars chef var dåvarande kapten Gyllencreutz. Vid den tiden voro de enda byggnaderna på Slätten de båda stora barackerna och lägerhyddan, men då dessa' disponerades av värnpliktiga finge volontärerna ligga i tält som placerats i skogen mellan gamla markententeriet och tvättinrättningen. Hösten 1903 började han korpralsskolan som avslöts året därpå och följande år genomgicks underofficersskolan, varefter följde trupptjänst. 1905 kom befordringen till distinktionskorpral. Under åren 1906- 14 tjänstgjorde han på trupp och utbildade därvid huvudsakligen gotländska värnpliktiga. Ar 1911 tjänstgjorde han även som instruktör vid militärutbildnin- der. Det var det jag ville säga Dig som avskedsord, till den manliga livsstilen hör att kämpa trons goda kamp som en Jesu Kristi stridsman. När svenskarna under Sten Sture den äldre hade besegrat danskarna i slaget vid Brunkeberg, ett av de betydelsefullaste i vår historia, reste de som minne av segern vårt första nationalmenument. Det står i Stockholms 'Storkyrka. Det är "den underbara bilden av S:t "Göran och draken. Stolt lyfter riddaren sitt blanka svärd mot odjuret, symbolen för alla ondskans makter. Att vara soldat är att vara en riddare utan fruktan och tadel, som svingar sitt vapen mot alla ondskans makter. Det är att kämpa den goda kampen. Gud give oss kraften att bli rätta soldater. Amen. (jJet är lJM o HUSHALLNING aH köpa KVALITETSVAROR! - cr!lilllnadens -I I Portrå U Löjtnant K. N. Norman. gen på läroverket i Visby. 1914kommenderades han till Karlsborg för att tjänstgöra som underbefäl på officersaspirantskolan. Vid mobiliseringen på hökten samma år kom han tillbaka till Fårosund och krigsplacerades på 13. komp i Fårösund. Han låg där till sommaren 1915, då han blev biträdande lärare vid en landstormsofficerskurs. När den tyska kryssaren Albatross detta år sattes på grund vid Östergarn efter en strid med ryska örlogsfartyg var han en av de ferntio man' som tog hand om besättningen på detta fartyg och var vaktchef för de f3rsta tyskar som fördes i land. Sedan kom han tillbaka till Karlsborg. Hemkornmen vid julen 1915 befordrades han till sergeant. Under de första månaderna 1!1l6var han lärare på korpralsskolan och kommenderades på våren till Gasackumulator i Stockholm för att genomgå en strålkastarkurs. Vid hemkomsten blev han signalunderofficer, vilken befattning han innehade under tre år. 1919 blev han plutonchef på major ~ijkmarks Om Ni skall sätta bo eller komplettera Edert husgeråd ha vi just det Ni önskar Eder praktiska och moderna kvali- kompani -och fick följa med detta på en två månaders kommendering till Rosersberg, där kompaniet stod till förfogande för befälsutbildningen. Aren 1919-21 var han köksföreståndare i Tingstäde och sistnämnda år kommenderades han på en köksföreståndarkurs i Eksjö. På hösten kom han tillbaka till Tingstäde som köksföreståndare, vilken befattning han innehade till år 1923. 1924 befordrades han till fanjunkare och samma år fick han överta köksföreståndarebefattningen på Visborgs slätt. Han tjänstgjorde i denna befattning tills han på egen begäran överfördes på övergångsstat fr. o. m. 1/1 1928. Han erhöll då befattning som expeditionsunderofficer vid avd I vid A 7, vilken befattning han uppehöll till 1/2 1941,då han blev biträde vid personaldetaljen vid A 7. 31/12 1942 erhöll han en liknande befattning vid I 18 och denna befattning innehar han alltjämt. Löjtnant Norman har gjort sig känd som en\.mycket dugande expeditionsunderofficerr Han erhöll Svärdstecknet 1930, blev, löjtnant i armen 1935 och i år fick han som sagt Vasamedaljen i guld, femte storleken. Hans stora intresse har varit och är alltjämt skytte. Redan 1908 blev han materialförvaltare Visborgs skytteförening och blev senare kassör, vilken befattning han innehade till 1927. 1927 blev han suppleant i Gotlands skytteförbunds styrelse och ett par år senare styrelseledamot i förbundet. Det är en synnerligen aktningsvärd samling medaljer och andra priser som han under dessa många år erövrat på skjutbanorna, bara guld- och silvermedaljerna uppgå till ett 50-tal - i .såväl skol- som fältskjutning. Sålunda har han bl. a. riksmedaljen, mästerskaps- -medaljen, skolskjutningsmedaljen, fältskyttemedaljen samt Visborgs .skytteförenings skolskjutningsmedalj i guld. I inte mindre än 16 år har han varit med i slutstriden om mästerskapet i skolskjutning och tagit mästerskapet två år. Därjämte- har han varit med i Visborgs segerrika lag under alla dessa år och haft nöjet att tillsammans med sina kamrater i föreningen erövra alla de stora vandringspris som finns att .tävla om i skytte på Gotland. Och ännu är han alltjämt med i leken, fast synskärpan är ,ju helt naturligt inte densamma som förr. tetsvaror till låga priser. S:a Kyrkogatan 4. Tel. 728.
Page 2 and 3: dlllu .(jO-tlandJ~inlantemlet måst
Page 6 and 7: tYversteia,tnant N-iisSöderberg~ N
Page 8 and 9: Vid armens stamskolor har under vin
Page 10 and 11: tydligt svårare att fullfölja, d
Page 12 and 13: • ~-------- ---------------------
Page 14 and 15: o c 1941 ARS KLASS HAR TRIVTS BRA P
Page 16 and 17: Inom den svenska forsvarsmakten ar
Page 18 and 19: Vågrätt: Lodrätt: 1. Inne för f
Page 20: Det verkligt moderna .)ian·ot Tons

Gotlandsinfanteristen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?