Vägledning K3 - Bokföringsnämnden

tillgångar, skulder, intäkter och kostnader i en finansiell rapport. Vid värderingen
ska företaget utgå från en värderingsgrund. Den vanligaste värderingsgrunden är
anskaffningsvärdet. Den tillämpas ofta tillsammans med andra
värderingsgrunder. I många sammanhang jämförs anskaffningsvärdet med
verkligt värde. I det allmänna rådet finns ett antal olika värderingsgrunder som
tillämpas i olika omfattning och kombinationer.
Värderingsgrund Redovisning
Anskaffningsvärde Tillgångar redovisas till det belopp som vid
anskaffningstillfället erlagts som betalning i form av
likvida medel, eller till verkligt värde av tillgång som i
samband med anskaffningen lämnats i byte.
Skulder redovisas till det belopp som motsvarar det som
erhållits i utbyte för förpliktelsen eller, i vissa fall, till det
belopp som vid normal verksamhet måste betalas för att
reglera skulden (t.ex. inkomstskatteskulder).
Återanskaffningsvärde Tillgångar redovisas till det belopp som motsvarar den
utgift som företaget skulle ha för att vid
värderingstillfället anskaffa en identisk eller likvärdig
tillgång.
Skulder redovisas till det odiskonterade belopp som
skulle krävas för att vid värderingstillfället reglera
förpliktelsen.
Försäljningsvärde Tillgångar redovisas till det belopp som motsvarar det
som vid värderingstillfället skulle erhållas vid en normal
försäljning.
Skulder redovisas till det beräknade odiskonterade
belopp som, vid normal verksamhet, skulle betalas ut för
att reglera skulden.
Nuvärde Tillgångar redovisas till det diskonterade värdet av de
framtida nettoinbetalningar som tillgången förväntas ge
upphov till vid normal verksamhet.
Skulder redovisas till det diskonterade värdet av de
framtida nettoutbetalningar som bedöms komma att
krävas för att skulden skall regleras vid normal
verksamhet.
Ett företag ska vid det första redovisningstillfället, värdera tillgångar och skulder
till anskaffningsvärdet om inte det allmänna rådet tillåter eller kräver en annan
22 (254)