Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling

More documents

Recommendations

Info

Perenner med underjordiska utlöpare är representerade dels av arter med grunt utlöparsystem, känsligt för jordbearbetning, såsom brännässla, rölleka och buskmåra dels av ogräs med större motståndskraft mot jordbearbetning, såsom knölklocka, kvickrot, kirskål och åkervinda. Knölklockans utlöparsystem har spolformiga ansvällningar där växten lagrar energi. Knölklockan växer på odlad mark och längs vägkanter. Den trivs bäst på djupa, men inte vattensjuka, lätta, näringsoch kalkrika jordar. Den kan vara ett ytterst besvärligt ogräs i trädgårdar och parker. Andra besvärliga arter med vandrande utlöpare och spolformiga ansvällningar är knölsyska och åkermynta. Dessa båda arter föredrar emellertid fuktig jord och tolererar även kemiskt sur jord. Bild 2. Kvickrot, en vandrande perenn med underjordiska stamutlöpare (rhizom). (Illustration: Fredrik Stendahl) Kvickrot brukar kallas ”Nordens värsta ogräs”. Den är väl anpassad till vårt svala och fuktiga klimat. Den föredrar lätt, mullrik eller sandblandad jord, men växer på alla jordtyper (utom flygsand och högmyr). Som ogräs finner vi den i de flesta grönsaksoch trädgårdskulturer, men den klarar sig dåligt i en gräsmatta som klipps regelbundet. Kvickroten har underjordiska stamutlöpare (rhizom) som huvudsakligen befinner sig i de översta tio centimetrarna av marken (bild 2). Hela utlöparsystemet kan därmed störas vid jordbearbetning. Upprepad jordbearbetning i kvickrotens 3–4-bladstadium kan utarma ett kvickrotsbestånd. Noggrant hackade grödor (t.ex. potatis), två-årig vall som klipps vid kvickrotens 3–4-bladsstadium, marktäckning med material som 4 inte släpper igenom ljus eller en halvträda på försommaren med jordbearbetning vid kvickrotens 3–4-bladsstadium är effektiva metoder mot arten. Kirskål har i likhet med kvickrot utlöpande jordstammar. Den trivs bäst på näringsrik jord i halvskugga bland träd och buskar i trädgården, dessutom längs häckar, vägar och diken. Den uppträder som ytterst besvärligt trädgårdsogräs men tål inte upprepad klippning i kombination med ljuskonkurrens (t.ex. i en gräsmatta). Den tål inte heller ofta upprepad jordbearbetning, flerårig marktäckning eller plöjning, även om den lätt kan återkolonialisera ett område både med frön och utlöpare. Åkervindans rotsystem består dels av kraftiga horisontella förökningsrötter med förmåga att sprida sig över 20 m 2 på en säsong, dels av vertikala rötter som kan gå ned till ett djup av 2 m eller mer. Ljussökande skott utvecklas från knoppar både på krypande och vertikala rötter. Nya plantor kan även utvecklas från frön och rotstumpar. Liksom svinmållan är åkervindan mycket starkt spridd i världen. Den föredrar näringsrika, lätta och varma jordar. Som ogräs uppträder den i perenna kulturer såsom jordgubbar och bärbuskar. Åkertisteln har ett kraftigt rotsystem där de horisontella förökningsrötterna i huvudsak ligger på 15–50 cm djup. De vattensökande vertikala rötterna når ner till grundvattennivån. Åkertistelns rötter har stark regenerationsförmåga och rötterna kan sprida sig en meter i månaden under goda tillväxtförhållanden. Åkertisteln är mest känslig för bekämpning när de ovanjordiska skotten har 8–10 blad (större än 5 cm) eller vid ”begynnande knoppstadium” (när första knopp kan observeras i en population av tistelskott). Vid denna tidpunkt har de underjordiska rötterna sitt torrsubstansminimum. Man kan bekämpa åkertistel effektivt genom upprepad avslagning eller jordbearbetning i detta stadium (se vidare i nästkommande stycke). Kompensationspunkt Vid vegetationsperiodens början förbrukas reservnäring från de vegetativa förökningsorganen för att bilda nya ovanjordiska skott. Så fort plantan har fått gröna fotosyntetiserande skott tillförs plantan ny energi, men i början av växtperioden använder plantan mer energi än vad den kan assimilera genom sin fotosyntes. Plantan har i detta tidiga skede negativ nettoassimilation. Så småningom når plantan ett stadium då den syntetiserar lika mycket energi som den förbrukar. Detta stadium, då plantans assimilation exakt kompenserar för plantans energiförbrukning, kallas kompensationspunkten. Plantans underjordiska delar har vid denna punkt nått sitt minsta näringsförråd. Efter detta stadium kan plantan både assimilera energi för sin förbrukning och för upplagring i förökningsorganen (rhizom, knölar eller rötter). Vid kompensationspunkten är plantan som mest känslig för störning. En arts kompensationspunkt kan knytas till ett visst utvecklingsstadium av plantans ovanjordiska
Bild 3. Utveckling och tillväxt av kvickrot från sönderdelade utlöpare. Fram till 3–4-bladsstadiet förbrukar kvickroten mer organiskt material i det underjordiska systemet än som tillförs via fotosyntesen. (Håkansson, 1989) Bild 4. Utveckling och tillväxt av åkertistel från sönderdelade rotutlöpare. Hos åkertisteln minskar torrsubstanmängden i rotsystemet fram till 8–10-bladsstadiet. (Dock Gustavsson 1994) skottdelar. Kvickrot är känsligast för återkommande störning då primärskotten har 3–4 blad (bild 3). Åkertistel har sitt känsligaste stadium vid 8–10 blad eller när första knopp kan observeras i ett bestånd av tistelsskott (bild 4). Generellt kan sägas att kompensationspunkten för en växt inträffar alltid före växtens blomning. Det är således effektivt att slå av eller på annat sätt störa oönskad vegetation före blomning. Konkurrens Alla växter konkurrerar om tillgången på ljus, vatten, näring, syre och koldioxid. Det är möjligt att på olika sätt gynna kulturväxternas tillgång på dessa tillväxtfaktorer genom att sträva efter att ha växtbestånd som väl täcker marken och som därmed gör det svårt för ogräsen att etablera sig. Det är även möjligt att gynna kulturväxten genom att på olika sätt ge den försprång gentemot ogräset t.ex. genom att plantera ut förkultiverade plantor. Kulturväxtens konkurrensfördelar stärks genom att eftersträva jämnhet, täthet och snabbhet. All teknisk utveckling som medför en förbättring av kulturväxtens jämnhet, täthet och snabbhet gynnar grödan gentemot ogräsen. Det kan gälla såteknik, teknik för plantuppdragning och plantering, bevattning och gödsling. Växtföljd Ogräsen påverkas i mycket hög grad av de odlingsåtgärder som görs på fältet. Ensidig odling av en gröda gynnar ensidigt de ogräs som klarar av de odlingsåtgärder som är förknippade med den grödan. Till exempel medför ensidig odling av ettåriga kulturer att ettåriga ogräsarterna lätt uppförökas. På samma sätt får perenna ogräs goda tillväxtmöjlig - heter i perenna kulturer. Det kan vara svårt att växla mellan ettåriga och fleråriga kulturer, men där så är möjligt erhåller man en mycket god indirekt bekämpning av ogräsen. Ett sätt att få in en flerårig gröda i grönsaksodlingen är att odla en 1–2-årig gröngödslingsvall som man slår av 2–3 gånger under en säsong. För att missgynna perenna ogräs ska gröngödslingsvallen slås i god tid före ogräsens blomning. Flerårig upprepad avslagning i kombination med konkurrens i gröngödslingsgrödorna ger god effekt mot perenna ogräs. Gröngödslingen ska innehålla arter med god ljuskonkurrerande förmåga t.ex. rödklöver, vitklöver eller lusern i blandning med gräs för god marktäckning. Litteratur Dock Gustavsson, A. (1994). Åkertistelns biologi och förekomst. Växtskyddsnotiser 58:3. Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala. Dock Gustavsson, A. (2000). Växtföljdens betydelse för ogräsflora och ogräsproblem. Ekologisk konferens, Högskolan i Hedmark, Hamar, Norge. Fogelfors, H. (ed.), (1995). Ogräsnyckeln. Sveriges lantbruksuniversitet. Speciella skrifter 59. Uppsala. Håkansson, S. (1989). Jordbearbetningen och ogräset. Aktuellt från Lantbruksuniversitetet 382. Sveriges Lantbruksuniversitet.Uppsala. Håkansson, S. (1995). Ogräs och odling på åker. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 437, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. (1981). Korsmos ogräsplanscher. LTs förlag, Stockholm. Lundkvist, A. & Fogelfors, H. (2003). Ogräsreglering på åkermark. Sveriges lantbruks - universitet, Uppsala. Distribution: Jordbruksver - ket, Jönköping. 5
Page 1 and 2: Ekologisk odling av grönsaker på
Page 3: Bild 1. Groningsbenägenhetens års
Page 7 and 8: inte skörden ska minska. För kän
Page 9 and 10: Hindra fröspridning Det är viktig
Page 11 and 12: Bild 10. När man odlar morötter p
Page 13 and 14: grödans och ogräsens uppkomst min
Page 15 and 16: Bild. 20. Till stora flamaggregat
Page 17 and 18: ehöver mindre gasol per hektar än
Page 19 and 20: effekt mot ogräs och kan arbeta my
Page 21 and 22: Ogräsharvar Det finns flera fabrik
Page 23 and 24: Andra nya och gamla metoder mot ogr

Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?