Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling
Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling
Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Perenner med underjordiska utlöpare är representerade<br />
dels av arter med grunt utlöparsystem,<br />
känsligt för jordbearbetning, såsom brännässla, rölleka<br />
<strong>och</strong> buskmåra dels av ogräs med större motståndskraft<br />
mot jordbearbetning, såsom knölklocka,<br />
kvickrot, kirskål <strong>och</strong> åkervinda.<br />
Knölklockans utlöparsystem har spolformiga<br />
ansvällningar där växten lagrar energi. Knölklockan<br />
växer på odlad mark <strong>och</strong> längs vägkanter. Den trivs<br />
bäst på djupa, men inte vattensjuka, lätta, närings<strong>och</strong><br />
kalkrika jordar. Den kan vara ett ytterst besvärligt<br />
ogräs i trädgårdar <strong>och</strong> parker. Andra besvärliga<br />
arter med vandrande utlöpare <strong>och</strong> spolformiga<br />
ansvällningar är knölsyska <strong>och</strong> åkermynta. Dessa<br />
båda arter föredrar emellertid fuktig jord <strong>och</strong> tolererar<br />
även kemiskt sur jord.<br />
Bild 2. Kvickrot, en vandrande perenn med underjordiska<br />
stamutlöpare (rhizom). (Illustration: Fredrik Stendahl)<br />
Kvickrot brukar kallas ”Nordens värsta ogräs”.<br />
Den är väl anpassad till vårt svala <strong>och</strong> fuktiga klimat.<br />
Den föredrar lätt, mullrik eller sandblandad jord,<br />
men växer på alla jordtyper (utom flygsand <strong>och</strong> högmyr).<br />
Som ogräs finner vi den i de flesta grönsaks<strong>och</strong><br />
trädgårdskulturer, men den klarar sig dåligt i en<br />
gräsmatta som klipps regelbundet. Kvickroten har<br />
underjordiska stamutlöpare (rhizom) som huvudsakligen<br />
befinner sig i de översta tio centimetrarna av<br />
marken (bild 2). Hela utlöparsystemet kan därmed<br />
störas vid jordbearbetning. Upprepad jordbearbetning<br />
i kvickrotens 3–4-bladstadium kan utarma ett<br />
kvickrotsbestånd. Noggrant hackade grödor (t.ex.<br />
potatis), två-årig vall som klipps vid kvickrotens<br />
3–4-bladsstadium, marktäckning med material som<br />
4<br />
inte släpper igenom ljus eller en halvträda på försommaren<br />
med jordbearbetning vid kvickrotens<br />
3–4-bladsstadium är effektiva metoder mot arten.<br />
Kirskål har i likhet med kvickrot utlöpande jordstammar.<br />
Den trivs bäst på näringsrik jord i halvskugga<br />
bland träd <strong>och</strong> buskar i trädgården, dessutom<br />
längs häckar, vägar <strong>och</strong> diken. Den uppträder som<br />
ytterst besvärligt trädgårdsogräs men tål inte upprepad<br />
klippning i kombination med ljuskonkurrens<br />
(t.ex. i en gräsmatta). Den tål inte heller ofta upprepad<br />
jordbearbetning, flerårig marktäckning eller<br />
plöjning, även om den lätt kan återkolonialisera ett<br />
område både med frön <strong>och</strong> utlöpare.<br />
Åkervindans rotsystem består dels av kraftiga<br />
horisontella förökningsrötter med förmåga att sprida<br />
sig över 20 m 2 på en säsong, dels av vertikala rötter<br />
som kan gå ned till ett djup av 2 m eller mer.<br />
Ljussökande skott utvecklas från knoppar både på<br />
krypande <strong>och</strong> vertikala rötter. Nya plantor kan även<br />
utvecklas från frön <strong>och</strong> rotstumpar. Liksom svinmållan<br />
är åkervindan mycket starkt spridd i världen.<br />
Den föredrar näringsrika, lätta <strong>och</strong> varma jordar.<br />
Som ogräs uppträder den i perenna kulturer såsom<br />
jordgubbar <strong>och</strong> bärbuskar.<br />
Åkertisteln har ett kraftigt rotsystem där de horisontella<br />
förökningsrötterna i huvudsak ligger på<br />
15–50 cm djup. De vattensökande vertikala rötterna<br />
når ner till grundvattennivån. Åkertistelns rötter har<br />
stark regenerationsförmåga <strong>och</strong> rötterna kan sprida<br />
sig en meter i månaden under goda tillväxtförhållanden.<br />
Åkertisteln är mest känslig för bekämpning när<br />
de ovanjordiska skotten har 8–10 blad (större än 5<br />
cm) eller vid ”begynnande knoppstadium” (när första<br />
knopp kan observeras i en population av tistelskott).<br />
Vid denna tidpunkt har de underjordiska rötterna<br />
sitt torrsubstansminimum. Man kan bekämpa<br />
åkertistel effektivt genom upprepad avslagning eller<br />
jordbearbetning i detta stadium (se vidare i nästkommande<br />
stycke).<br />
Kompensationspunkt<br />
Vid vegetationsperiodens början förbrukas reservnäring<br />
från de vegetativa förökningsorganen för att<br />
bilda nya ovanjordiska skott. Så fort plantan har fått<br />
gröna fotosyntetiserande skott tillförs plantan ny<br />
energi, men i början av växtperioden använder plantan<br />
mer energi än vad den kan assimilera genom sin<br />
fotosyntes. Plantan har i detta tidiga skede negativ<br />
nettoassimilation. Så småningom når plantan ett stadium<br />
då den syntetiserar lika mycket energi som den<br />
förbrukar. Detta stadium, då plantans assimilation<br />
exakt kompenserar för plantans energiförbrukning,<br />
kallas kompensationspunkten. Plantans underjordiska<br />
delar har vid denna punkt nått sitt minsta<br />
näringsförråd. Efter detta stadium kan plantan både<br />
assimilera energi för sin förbrukning <strong>och</strong> för upplagring<br />
i förökningsorganen (rhizom, knölar eller<br />
rötter). Vid kompensationspunkten är plantan som<br />
mest känslig för störning.<br />
En arts kompensationspunkt kan knytas till ett<br />
visst utvecklingsstadium av plantans ovanjordiska
Change language