Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling
Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling
Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Bild 1. Groningsbenägenhetens årstidsvariation hos frön i<br />
åkerjordens fröförråd. Heldragna kurvor = uppkomst efter<br />
grund bearbetning. Streckade kurvor = uppkomst från jord<br />
som ej bearbetats. (Håkansson, 1995)<br />
av fullt dagsljus för att stimulera till groning. När vi<br />
bearbetar jorden på våren ger vi en hel del frön ljusinduktion<br />
för groning samtidigt som vi i olika grad<br />
skadar fröskalet hos många frön (scarifiering).<br />
Vilande frön kan även stimuleras till groning av att<br />
den omgivande markvätskans salthalt förändras<br />
t.ex. vid tillförsel av nitrat samt av fuktig köldbehandling<br />
(stratifiering). Den inneboende frövilan<br />
medför att fröna i fröbanken gror successivt med<br />
fördelning över flera år. Detta ökar artens chanser<br />
till uthållig överlevnad på platsen.<br />
Bild 1 visar två huvudtyper av groningsperiodicitet.<br />
En grupp ettåriga ogräs, de sommarannuella,<br />
har en groningstopp på våren. De vinterannuella<br />
ogräsen har frön som kan stimuleras till groning även<br />
på eftersommaren. Under en period mitt i sommaren<br />
gror frön från de flesta annuella ogräsen i mindre<br />
omfattning, även om tillgången på vatten <strong>och</strong> värme<br />
är god. En del perenna arters frön (t.ex. maskros)<br />
gror även under högsommaren om det finns tillräckligt<br />
med fukt.<br />
Bland de sommarannuella ogräsen återfinns till<br />
exempel svinmålla <strong>och</strong> åkersenap. Svinmålla är ett<br />
mycket vanligt ogräs. Den är spridd över hela jordklotet<br />
utom i polarregionerna. Den trivs på all slags<br />
jord, men föredrar lös, fuktig jord som är kraftigt<br />
gödslad. Den konkurrerar starkt med rotfrukter <strong>och</strong><br />
grönsaker om växtnäringen. Den har stor förmåga<br />
att anpassa sig till de förhållanden som råder på en<br />
plats. Om det finns gott om ljus, vatten <strong>och</strong> näring<br />
kan en enda planta ge upphov till tiotusentals frön. I<br />
en bristsituation kan ett frö ge en liten planta som<br />
bara producerar ett frö. Denna förmåga till anpassning<br />
kallas plasticitet <strong>och</strong> är utmärkande för många<br />
ogräsarter. Åkersenap föredrar näringsrik <strong>och</strong> kalk -<br />
rik lerjord <strong>och</strong> kan där bli ett mycket konkurrenskraftigt<br />
ogräs i intensiva grönsakskulturer. Andra<br />
vanliga sommarannuella ogräs är etternässla, kamo-<br />
mill, dån, pilört, åkerspergel samt i södra Sverige<br />
även gängel <strong>och</strong> nattskatta.<br />
En vanlig vinterannuell ogräsart i grönsakskulturer<br />
är våtarv. Våtarv gror både på efter som -<br />
maren/hösten <strong>och</strong> på våren. Den är beroende av jämn<br />
<strong>och</strong> riklig fuktighet i markytan. Den uppträder som<br />
ogräs i kulturer som odlas på öppen, bearbetad mark.<br />
Andra vanliga vinterannuella ogräs är korsört,<br />
lomme, baldersbrå, penningört, åkerviol <strong>och</strong> vitgröe.<br />
Bienna ogräs<br />
En tvåårig (bienn) art gror främst på våren, tillväxer<br />
vegetativt under första året men blommar <strong>och</strong> sätter<br />
frö först efterföljande år. Morötter <strong>och</strong> palsternacka<br />
är bienna arter som odlas som ettåriga grödor eftersom<br />
det är den näringsrika roten som har odlingsvärde.<br />
Jordbearbetning hindrar effektivt plantor av<br />
bienna arter att blomma <strong>och</strong> sätta frö. Biennerna blir<br />
därför sällan problemogräs, men vild palsternacka<br />
<strong>och</strong> vildmorot kan orsaka problem i <strong>grönsaksodling</strong>ar.<br />
Krustistel, kärrtistel, <strong>och</strong> vägtistel är exempel<br />
på andra bienner som kan förekomma som ogräs<br />
men då mest i radodlade perenna kulturer <strong>och</strong> i<br />
betesmarker.<br />
Perenna ogräs<br />
Olika perenna livsformer har olika förmåga att<br />
utvecklas i skilda kulturer. Det är därför ur odlingsteknisk<br />
synvinkel praktiskt att dela in de perenna<br />
ogräsen i undergrupper efter de perenna förökningsorganens<br />
utformning.<br />
Perenna ogräs utan utlöpare<br />
Perenna ogräs utan utlöpare kallas även platsbundna<br />
perenner. Dessa arter är känsliga för jordbearbetning<br />
precis som de bienna arterna. De blir därför sällan<br />
problemogräs i odling av ettåriga grödor där<br />
marken är väl bearbetad. Istället är det inne i raderna<br />
på radodlade perenna kulturer, på grusgångar, i vallar,<br />
gräsmattor <strong>och</strong> betesmarker som arter ur denna<br />
grupp har stora möjligheter att hävda sig. Det vanligaste<br />
exemplet är maskros men även daggkåpa, groblad<br />
<strong>och</strong> krusskräppa är platsbundna perenner som<br />
växer bäst på mark som sällan bearbetas <strong>och</strong> där tillgången<br />
på ljus är god.<br />
Perenna ogräs med utlöpare<br />
Perenner med utlöpare kallas även ”vandrande”<br />
perenner. Utlöparsystemet kan vara svagt eller<br />
starkt med utlöpare på markytan eller i jorden.<br />
Utlöparna kan vara stammar eller rötter.<br />
Perenner med ovanjordiska utlöpare är känsliga<br />
för jordbearbetning <strong>och</strong> utvecklas därför bäst i mark<br />
som inte bearbetas, till exempel i raderna i perenna<br />
kulturer (t.ex. jordgubbar). Revsmörblomman, <strong>och</strong><br />
en del andra arter med ovanjordiska utlöpare (stoloner),<br />
har en stor del av sina ovanjordiska skott nära<br />
markytan <strong>och</strong> kan därmed klara klippning bra, men<br />
de är känsliga för jordbearbetning.<br />
3
Change language