Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling

Ogräsarternas biologiska egenskaper
Text: Anne-Marie Dock Gustavsson, Jordbruksverket, Uppsala
2
De flesta gräsfrön har förmåga till gronings -
vila vilket möjliggör uppbyggnad av fröförråd
i marken.
Vilande frön stimuleras till groning av bl.a.
växeltemperatur, ljus, nötning och kyla.
Groningsvilligheten hos ettåriga (annuella)
arter varierar över året och är olika för
sommar annueller och vinterannueller.
Fleråriga (perenna) ogräs delas in i platsbundna
perenner – utan utlöpare (t.ex. maskros)
och vand rande perenner – med utlöpare (t.ex.
kvickrot).
När de underjordiska delarna av en planta har
minst näringsförråd är plantan som mest
känslig för störning t.ex. genom avslagning
eller jordbearbetning.
En varierad växtföljd är viktig för att underlätta
en ensidig förökning av en specialiserad
ogräsflora.
”Ogräs” – ett relativt begrepp
Begreppet ”ogräs” är inte bundet till vissa arter.
Fjolårspotatis kan bli ett ogräsproblem i efterkommande
grödor. Alla arter kan förekomma som nyttoväxter
i vissa fall och som oönskade ogräs i andra
fall. Ogräs är växter som gör mer skada än nytta på
den plats där de växer.
I dagligt tal kallar vi vilda arter som konkurrerar
med de odlade växterna om ljus, vatten och näring
för ogräs. Oftast är dessa växter så kallade ruderatväxter
med goda förutsättningar att växa i störda
miljöer. Det gäller till exempel en mark med öppen
odling av trädgårdsgrödor.
Ruderatväxter dominerar i tidiga stadier av ett
växtsamhälles succession mot igenväxning. Dessa
växter är ljuskrävande och har därför förmåga att
tillväxa snabbt på öppen mark som släpper in
mycket ljus. Allteftersom vegetationstäcket sluts
minskar ruderatväxternas förmåga att hävda sig och
mera konkurrensstarka växter tar över.
I trädgårdsodling strävar vi efter att skapa speciella
växtmiljöer som gynnar de grönsaker som vi
odlar. Kunskap om grundläggande ogräsbiologi
ökar odlarens förutsättningar att reglera ogräsförekomsten
i den fältmässiga trädgårdsodlingen.
Gruppering efter livsform
I trädgårdsodling delar vi ofta upp växtmaterialet i
ettåriga kulturer (annueller) och fleråriga kulturer
(perenner). Det är odlingstekniskt praktiskt att även
Nattskatta är ett växande ogräsproblem i grönsaksodling i
södra Sverige. (Foto: Annika Wuolo)
dela upp ogräsarterna i dessa båda grupper. I en ettårig
kultur är odlingsåtgärderna ofta främjande även
för ettåriga ogräs, medan perenna ogräs ofta hävdar
sig väl i perenna kulturer.
Annuella ogräs
De annuella ogräsen förökar sig enbart genom frön
och kallas därför ofta i dagligt tal för ”fröogräs”.
Hos dessa har frönas groningsegenskaper stor betydelse
för de skilda arternas möjlighet att hävda sig.
Två viktiga egenskaper hos en art är frönas förmåga
till groningsvila och årstidsvariationen i frönas groningsvillighet
(groningsperiodicitet).
Flertalet av våra vilda växter har frön som kan
ligga vilande i jorden i många år. Man skiljer på miljöbetingad
groningsvila och inneboende groningsvila.
Den miljöbetingade groningsvilan beror på att
miljön inte tillåter groning, t.ex. vid brist på vatten,
värme eller ljus. Den inneboende groningsvilan kräver
att fröet på något sätt stimuleras till gronings -
villighet. Den inneboende groningsvilan kan brytas
på flera olika sätt. Groning kan induceras med
växel temperatur, vilket vi har i markytan på våren
vid högtryck med varma dagar och kalla nätter.
Många frön kräver ljus för att gro, i vissa fall har
man visat att det räcker med bråkdelen av en sekund