Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling

Bild 18. Man avråder ofta från flamning på mulljordar med
tanke på brandrisken, men det finns odlare som rutinmässigt
och framgångsrikt flammar på vissa typer av mulljordar. Bilden
visar ett flammat morotsfält på mulljord hos Widegren på
Gotland.
t.ex. baldersbrå och vitgröe, är toleranta och kommer
ofta tillbaka efter flamning, särskilt om ogräsen
har utvecklat flera blad vid flamning (bild 19). Vid
normal flamning över hela odlingsytan (bredflamning)
används ofta gasoldoser på 40–60 kg/ha. Men
dosen kan och bör varieras både beroende på ogräsflora,
väderlek och typ av utrustning.
Bränsle och gasolflaskor
Utrustning för flamning använder normalt gasol
som bränsle. Den gasol som används i Sverige
består främst av propan, men innehåller också butan
och mindre mängder andra kolföreningar. Gasol är
ett rent bränsle. Vid fullständig förbränning bildas
nästan uteslutande koldioxid och vattenånga.
Gasol-propan har en kokpunkt på ca -43 °C. Vid
normalt tryck och temperatur är gasolen i gasform,
men omvandlas genom komprimering till vätska.
Trycket i gasolflaskorna är vid +20 °C ca 8 bar (800
kPa), men sjunker med temperaturen.
Gasol säljs i gasflaskor i olika storlekar och priser.
Vanliga P11-flaskor med 11 kg gasol är relativt
billiga och lätta att få tag på och gasolen i dessa kostar
20–30 kr/kg. Till handburna flammare är det värt
att betala ett högre pris för lätta flaskor i kompositmaterial,
t.ex. PK6.
På större flammare kan flera P11-flaskor kopplas
samman till ett flaskpaket. Till stora traktorburna
flamaggregat kan man använda stora gasolpaket för
vätskeuttag, t.ex. VP260, med 260 kg gasol (bild
20), vilket ger lägre pris (ca 9 kr/kg) och enklare
hantering än med många småflaskor.
14
Ogräs kan delas in i fyra grupper när det gäller
känslighet mot flamning:
1. Mycket känsliga arter, med tunna blad och
oskyddade tillväxtpunkter, t.ex. svinmålla,
våtarv, etternässla och jordrök. Dessa ogräs
kan bekämpas fullständigt när de har 1–4 örtblad
med en gasoldos på 20–50 kg/ha (avser
bredflamning).
2. Medelkänsliga arter, med tjockare blad än de
i grupp 1, t.ex. korsört, åkerpilört och arter
med skyddade tillväxtpunkter, t.ex. trampört.
Dessa ogräs kan också bekämpas fullständigt
med en behandling, men med högre doser än
de i Grupp 1. Korsört med 1–2 örtblad kan t.ex.
bekämpas fullständigt med 30 kg/ha, men större
plantor kräver avsevärt högre doser.
3. Toleranta arter, med skyddade tillväxtpunkter,
t.ex. lomme och gatkamomill kan endast
bekämpas fullständigt i tidiga stadier. Dessa
arter har ett rosettaktigt växtsätt och i senare
stadier mycket väl skyddade tillväxtpunkter.
Lomme kan i 2–4 bladstadiet bekämpas fullständigt
med 35–50 kg/ha, medan gatkamomill
i samma stadium kan behöva 100 kg/ha
för att alla plantor ska dö. I senare stadier (mer
än 5 blad) kan de inte bekämpas fullständigt
med en behandling, inte ens vid mycket höga
doser, utan återväxer efter behandling.
4. Mycket toleranta arter, t.ex. vitgröe, och
andra gräsarter, med skyddade tillväxtpunkter,
kan inte bekämpas fullständigt med en flamning
oavsett tidpunkt och dos. Detsamma gäller
fleråriga rotogräs, som överhuvudtaget inte
ska bekämpas med flamning.
Bild 19. Ogräsarter med tunna blad och upprätt växtsätt är lättbekämpade
medan arter med rosettaktigt växtsätt och skyddade
tillväxtpunkter är toleranta. Bilden visar en flammad mark -
yta till vänster, där alla ogräs av svinmålla och ette r nässla är
döda medan de flesta plantor av gatkamomill och lomme, som
vissnade ner efter flamning men som nu en vecka senare kommer
tillbaka. Till höger är ogräsen obehandlade.