Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling

Ekologisk odling av grönsaker på friland 

Ogräs och 

ogräsreglering i 

ekologisk grönsaksodling 

Foto: Johan Ascard 

Jordbruksinformation 21 – 2003

Ogräsarternas biologiska egenskaper 

Text: Anne-Marie Dock Gustavsson, Jordbruksverket, Uppsala 

2 

De flesta gräsfrön har förmåga till gronings - 

vila vilket möjliggör uppbyggnad av fröförråd 

i marken. 

Vilande frön stimuleras till groning av bl.a. 

växeltemperatur, ljus, nötning och kyla. 

Groningsvilligheten hos ettåriga (annuella) 

arter varierar över året och är olika för 

sommar annueller och vinterannueller. 

Fleråriga (perenna) ogräs delas in i platsbundna 

perenner – utan utlöpare (t.ex. maskros) 

och vand rande perenner – med utlöpare (t.ex. 

kvickrot). 

När de underjordiska delarna av en planta har 

minst näringsförråd är plantan som mest 

känslig för störning t.ex. genom avslagning 

eller jordbearbetning. 

En varierad växtföljd är viktig för att underlätta 

en ensidig förökning av en specialiserad 

ogräsflora. 

”Ogräs” – ett relativt begrepp 

Begreppet ”ogräs” är inte bundet till vissa arter. 

Fjolårspotatis kan bli ett ogräsproblem i efterkommande 

grödor. Alla arter kan förekomma som nyttoväxter 

i vissa fall och som oönskade ogräs i andra 

fall. Ogräs är växter som gör mer skada än nytta på 

den plats där de växer. 

I dagligt tal kallar vi vilda arter som konkurrerar 

med de odlade växterna om ljus, vatten och näring 

för ogräs. Oftast är dessa växter så kallade ruderatväxter 

med goda förutsättningar att växa i störda 

miljöer. Det gäller till exempel en mark med öppen 

odling av trädgårdsgrödor. 

Ruderatväxter dominerar i tidiga stadier av ett 

växtsamhälles succession mot igenväxning. Dessa 

växter är ljuskrävande och har därför förmåga att 

tillväxa snabbt på öppen mark som släpper in 

mycket ljus. Allteftersom vegetationstäcket sluts 

minskar ruderatväxternas förmåga att hävda sig och 

mera konkurrensstarka växter tar över. 

I trädgårdsodling strävar vi efter att skapa speciella 

växtmiljöer som gynnar de grönsaker som vi 

odlar. Kunskap om grundläggande ogräsbiologi 

ökar odlarens förutsättningar att reglera ogräsförekomsten 

i den fältmässiga trädgårdsodlingen. 

Gruppering efter livsform 

I trädgårdsodling delar vi ofta upp växtmaterialet i 

ettåriga kulturer (annueller) och fleråriga kulturer 

(perenner). Det är odlingstekniskt praktiskt att även 

Nattskatta är ett växande ogräsproblem i grönsaksodling i 

södra Sverige. (Foto: Annika Wuolo) 

dela upp ogräsarterna i dessa båda grupper. I en ettårig 

kultur är odlingsåtgärderna ofta främjande även 

för ettåriga ogräs, medan perenna ogräs ofta hävdar 

sig väl i perenna kulturer. 

Annuella ogräs 

De annuella ogräsen förökar sig enbart genom frön 

och kallas därför ofta i dagligt tal för ”fröogräs”. 

Hos dessa har frönas groningsegenskaper stor betydelse 

för de skilda arternas möjlighet att hävda sig. 

Två viktiga egenskaper hos en art är frönas förmåga 

till groningsvila och årstidsvariationen i frönas groningsvillighet 

(groningsperiodicitet). 

Flertalet av våra vilda växter har frön som kan 

ligga vilande i jorden i många år. Man skiljer på miljöbetingad 

groningsvila och inneboende groningsvila. 

Den miljöbetingade groningsvilan beror på att 

miljön inte tillåter groning, t.ex. vid brist på vatten, 

värme eller ljus. Den inneboende groningsvilan kräver 

att fröet på något sätt stimuleras till gronings - 

villighet. Den inneboende groningsvilan kan brytas 

på flera olika sätt. Groning kan induceras med 

växel temperatur, vilket vi har i markytan på våren 

vid högtryck med varma dagar och kalla nätter. 

Många frön kräver ljus för att gro, i vissa fall har 

man visat att det räcker med bråkdelen av en sekund

Bild 1. Groningsbenägenhetens årstidsvariation hos frön i 

åkerjordens fröförråd. Heldragna kurvor = uppkomst efter 

grund bearbetning. Streckade kurvor = uppkomst från jord 

som ej bearbetats. (Håkansson, 1995) 

av fullt dagsljus för att stimulera till groning. När vi 

bearbetar jorden på våren ger vi en hel del frön ljusinduktion 

för groning samtidigt som vi i olika grad 

skadar fröskalet hos många frön (scarifiering). 

Vilande frön kan även stimuleras till groning av att 

den omgivande markvätskans salthalt förändras 

t.ex. vid tillförsel av nitrat samt av fuktig köldbehandling 

(stratifiering). Den inneboende frövilan 

medför att fröna i fröbanken gror successivt med 

fördelning över flera år. Detta ökar artens chanser 

till uthållig överlevnad på platsen. 

Bild 1 visar två huvudtyper av groningsperiodicitet. 

En grupp ettåriga ogräs, de sommarannuella, 

har en groningstopp på våren. De vinterannuella 

ogräsen har frön som kan stimuleras till groning även 

på eftersommaren. Under en period mitt i sommaren 

gror frön från de flesta annuella ogräsen i mindre 

omfattning, även om tillgången på vatten och värme 

är god. En del perenna arters frön (t.ex. maskros) 

gror även under högsommaren om det finns tillräckligt 

med fukt. 

Bland de sommarannuella ogräsen återfinns till 

exempel svinmålla och åkersenap. Svinmålla är ett 

mycket vanligt ogräs. Den är spridd över hela jordklotet 

utom i polarregionerna. Den trivs på all slags 

jord, men föredrar lös, fuktig jord som är kraftigt 

gödslad. Den konkurrerar starkt med rotfrukter och 

grönsaker om växtnäringen. Den har stor förmåga 

att anpassa sig till de förhållanden som råder på en 

plats. Om det finns gott om ljus, vatten och näring 

kan en enda planta ge upphov till tiotusentals frön. I 

en bristsituation kan ett frö ge en liten planta som 

bara producerar ett frö. Denna förmåga till anpassning 

kallas plasticitet och är utmärkande för många 

ogräsarter. Åkersenap föredrar näringsrik och kalk - 

rik lerjord och kan där bli ett mycket konkurrenskraftigt 

ogräs i intensiva grönsakskulturer. Andra 

vanliga sommarannuella ogräs är etternässla, kamo- 

mill, dån, pilört, åkerspergel samt i södra Sverige 

även gängel och nattskatta. 

En vanlig vinterannuell ogräsart i grönsakskulturer 

är våtarv. Våtarv gror både på efter som - 

maren/hösten och på våren. Den är beroende av jämn 

och riklig fuktighet i markytan. Den uppträder som 

ogräs i kulturer som odlas på öppen, bearbetad mark. 

Andra vanliga vinterannuella ogräs är korsört, 

lomme, baldersbrå, penningört, åkerviol och vitgröe. 

Bienna ogräs 

En tvåårig (bienn) art gror främst på våren, tillväxer 

vegetativt under första året men blommar och sätter 

frö först efterföljande år. Morötter och palsternacka 

är bienna arter som odlas som ettåriga grödor eftersom 

det är den näringsrika roten som har odlingsvärde. 

Jordbearbetning hindrar effektivt plantor av 

bienna arter att blomma och sätta frö. Biennerna blir 

därför sällan problemogräs, men vild palsternacka 

och vildmorot kan orsaka problem i grönsaksodlingar. 

Krustistel, kärrtistel, och vägtistel är exempel 

på andra bienner som kan förekomma som ogräs 

men då mest i radodlade perenna kulturer och i 

betesmarker. 

Perenna ogräs 

Olika perenna livsformer har olika förmåga att 

utvecklas i skilda kulturer. Det är därför ur odlingsteknisk 

synvinkel praktiskt att dela in de perenna 

ogräsen i undergrupper efter de perenna förökningsorganens 

utformning. 

Perenna ogräs utan utlöpare 

Perenna ogräs utan utlöpare kallas även platsbundna 

perenner. Dessa arter är känsliga för jordbearbetning 

precis som de bienna arterna. De blir därför sällan 

problemogräs i odling av ettåriga grödor där 

marken är väl bearbetad. Istället är det inne i raderna 

på radodlade perenna kulturer, på grusgångar, i vallar, 

gräsmattor och betesmarker som arter ur denna 

grupp har stora möjligheter att hävda sig. Det vanligaste 

exemplet är maskros men även daggkåpa, groblad 

och krusskräppa är platsbundna perenner som 

växer bäst på mark som sällan bearbetas och där tillgången 

på ljus är god. 

Perenna ogräs med utlöpare 

Perenner med utlöpare kallas även ”vandrande” 

perenner. Utlöparsystemet kan vara svagt eller 

starkt med utlöpare på markytan eller i jorden. 

Utlöparna kan vara stammar eller rötter. 

Perenner med ovanjordiska utlöpare är känsliga 

för jordbearbetning och utvecklas därför bäst i mark 

som inte bearbetas, till exempel i raderna i perenna 

kulturer (t.ex. jordgubbar). Revsmörblomman, och 

en del andra arter med ovanjordiska utlöpare (stoloner), 

har en stor del av sina ovanjordiska skott nära 

markytan och kan därmed klara klippning bra, men 

de är känsliga för jordbearbetning. 

3

Perenner med underjordiska utlöpare är representerade 

dels av arter med grunt utlöparsystem, 

känsligt för jordbearbetning, såsom brännässla, rölleka 

och buskmåra dels av ogräs med större motståndskraft 

mot jordbearbetning, såsom knölklocka, 

kvickrot, kirskål och åkervinda. 

Knölklockans utlöparsystem har spolformiga 

ansvällningar där växten lagrar energi. Knölklockan 

växer på odlad mark och längs vägkanter. Den trivs 

bäst på djupa, men inte vattensjuka, lätta, näringsoch 

kalkrika jordar. Den kan vara ett ytterst besvärligt 

ogräs i trädgårdar och parker. Andra besvärliga 

arter med vandrande utlöpare och spolformiga 

ansvällningar är knölsyska och åkermynta. Dessa 

båda arter föredrar emellertid fuktig jord och tolererar 

även kemiskt sur jord. 

Bild 2. Kvickrot, en vandrande perenn med underjordiska 

stamutlöpare (rhizom). (Illustration: Fredrik Stendahl) 

Kvickrot brukar kallas ”Nordens värsta ogräs”. 

Den är väl anpassad till vårt svala och fuktiga klimat. 

Den föredrar lätt, mullrik eller sandblandad jord, 

men växer på alla jordtyper (utom flygsand och högmyr). 

Som ogräs finner vi den i de flesta grönsaksoch 

trädgårdskulturer, men den klarar sig dåligt i en 

gräsmatta som klipps regelbundet. Kvickroten har 

underjordiska stamutlöpare (rhizom) som huvudsakligen 

befinner sig i de översta tio centimetrarna av 

marken (bild 2). Hela utlöparsystemet kan därmed 

störas vid jordbearbetning. Upprepad jordbearbetning 

i kvickrotens 3–4-bladstadium kan utarma ett 

kvickrotsbestånd. Noggrant hackade grödor (t.ex. 

potatis), två-årig vall som klipps vid kvickrotens 

3–4-bladsstadium, marktäckning med material som 

4 

inte släpper igenom ljus eller en halvträda på försommaren 

med jordbearbetning vid kvickrotens 

3–4-bladsstadium är effektiva metoder mot arten. 

Kirskål har i likhet med kvickrot utlöpande jordstammar. 

Den trivs bäst på näringsrik jord i halvskugga 

bland träd och buskar i trädgården, dessutom 

längs häckar, vägar och diken. Den uppträder som 

ytterst besvärligt trädgårdsogräs men tål inte upprepad 

klippning i kombination med ljuskonkurrens 

(t.ex. i en gräsmatta). Den tål inte heller ofta upprepad 

jordbearbetning, flerårig marktäckning eller 

plöjning, även om den lätt kan återkolonialisera ett 

område både med frön och utlöpare. 

Åkervindans rotsystem består dels av kraftiga 

horisontella förökningsrötter med förmåga att sprida 

sig över 20 m 2 på en säsong, dels av vertikala rötter 

som kan gå ned till ett djup av 2 m eller mer. 

Ljussökande skott utvecklas från knoppar både på 

krypande och vertikala rötter. Nya plantor kan även 

utvecklas från frön och rotstumpar. Liksom svinmållan 

är åkervindan mycket starkt spridd i världen. 

Den föredrar näringsrika, lätta och varma jordar. 

Som ogräs uppträder den i perenna kulturer såsom 

jordgubbar och bärbuskar. 

Åkertisteln har ett kraftigt rotsystem där de horisontella 

förökningsrötterna i huvudsak ligger på 

15–50 cm djup. De vattensökande vertikala rötterna 

når ner till grundvattennivån. Åkertistelns rötter har 

stark regenerationsförmåga och rötterna kan sprida 

sig en meter i månaden under goda tillväxtförhållanden. 

Åkertisteln är mest känslig för bekämpning när 

de ovanjordiska skotten har 8–10 blad (större än 5 

cm) eller vid ”begynnande knoppstadium” (när första 

knopp kan observeras i en population av tistelskott). 

Vid denna tidpunkt har de underjordiska rötterna 

sitt torrsubstansminimum. Man kan bekämpa 

åkertistel effektivt genom upprepad avslagning eller 

jordbearbetning i detta stadium (se vidare i nästkommande 

stycke). 

Kompensationspunkt 

Vid vegetationsperiodens början förbrukas reservnäring 

från de vegetativa förökningsorganen för att 

bilda nya ovanjordiska skott. Så fort plantan har fått 

gröna fotosyntetiserande skott tillförs plantan ny 

energi, men i början av växtperioden använder plantan 

mer energi än vad den kan assimilera genom sin 

fotosyntes. Plantan har i detta tidiga skede negativ 

nettoassimilation. Så småningom når plantan ett stadium 

då den syntetiserar lika mycket energi som den 

förbrukar. Detta stadium, då plantans assimilation 

exakt kompenserar för plantans energiförbrukning, 

kallas kompensationspunkten. Plantans underjordiska 

delar har vid denna punkt nått sitt minsta 

näringsförråd. Efter detta stadium kan plantan både 

assimilera energi för sin förbrukning och för upplagring 

i förökningsorganen (rhizom, knölar eller 

rötter). Vid kompensationspunkten är plantan som 

mest känslig för störning. 

En arts kompensationspunkt kan knytas till ett 

visst utvecklingsstadium av plantans ovanjordiska

Bild 3. Utveckling och tillväxt av kvickrot från sönderdelade 

utlöpare. Fram till 3–4-bladsstadiet förbrukar kvickroten mer 

organiskt material i det underjordiska systemet än som tillförs 

via fotosyntesen. (Håkansson, 1989) 

Bild 4. Utveckling och tillväxt av åkertistel från sönderdelade 

rotutlöpare. Hos åkertisteln minskar torrsubstanmängden i rotsystemet 

fram till 8–10-bladsstadiet. (Dock Gustavsson 1994) 

skottdelar. Kvickrot är känsligast för återkommande 

störning då primärskotten har 3–4 blad (bild 3). 

Åkertistel har sitt känsligaste stadium vid 8–10 blad 

eller när första knopp kan observeras i ett bestånd av 

tistelsskott (bild 4). Generellt kan sägas att kompensationspunkten 

för en växt inträffar alltid före växtens 

blomning. Det är således effektivt att slå av eller 

på annat sätt störa oönskad vegetation före blomning. 

Konkurrens 

Alla växter konkurrerar om tillgången på ljus, 

vatten, näring, syre och koldioxid. Det är möjligt att 

på olika sätt gynna kulturväxternas tillgång på dessa 

tillväxtfaktorer genom att sträva efter att ha växtbestånd 

som väl täcker marken och som därmed gör 

det svårt för ogräsen att etablera sig. Det är även 

möjligt att gynna kulturväxten genom att på olika 

sätt ge den försprång gentemot ogräset t.ex. genom 

att plantera ut förkultiverade plantor. Kulturväxtens 

konkurrensfördelar stärks genom att eftersträva 

jämnhet, täthet och snabbhet. All teknisk utveckling 

som medför en förbättring av kulturväxtens jämnhet, 

täthet och snabbhet gynnar grödan gentemot 

ogräsen. Det kan gälla såteknik, teknik för plantuppdragning 

och plantering, bevattning och gödsling. 

Växtföljd 

Ogräsen påverkas i mycket hög grad av de odlingsåtgärder 

som görs på fältet. Ensidig odling av en 

gröda gynnar ensidigt de ogräs som klarar av de 

odlingsåtgärder som är förknippade med den grödan. 

Till exempel medför ensidig odling av ettåriga 

kulturer att ettåriga ogräsarterna lätt uppförökas. På 

samma sätt får perenna ogräs goda tillväxtmöjlig - 

heter i perenna kulturer. Det kan vara svårt att växla 

mellan ettåriga och fleråriga kulturer, men där så är 

möjligt erhåller man en mycket god indirekt 

bekämpning av ogräsen. 

Ett sätt att få in en flerårig gröda i grönsaksodlingen 

är att odla en 1–2-årig gröngödslingsvall som 

man slår av 2–3 gånger under en säsong. För att 

missgynna perenna ogräs ska gröngödslingsvallen 

slås i god tid före ogräsens blomning. Flerårig upprepad 

avslagning i kombination med konkurrens i 

gröngödslingsgrödorna ger god effekt mot perenna 

ogräs. Gröngödslingen ska innehålla arter med god 

ljuskonkurrerande förmåga t.ex. rödklöver, vitklöver 

eller lusern i blandning med gräs för god 

marktäckning. 

Litteratur 

Dock Gustavsson, A. (1994). Åkertistelns biologi 

och förekomst. Växtskyddsnotiser 58:3. Sveriges 

lantbruksuniversitet. Uppsala. 

Dock Gustavsson, A. (2000). Växtföljdens betydelse 

för ogräsflora och ogräsproblem. Ekologisk 

konferens, Högskolan i Hedmark, Hamar, Norge. 

Fogelfors, H. (ed.), (1995). Ogräsnyckeln. Sveriges 

lantbruksuniversitet. Speciella skrifter 59. 

Uppsala. 

Håkansson, S. (1989). Jordbearbetningen och ogräset. 

Aktuellt från Lantbruksuniversitetet 382. 

Sveriges Lantbruksuniversitet.Uppsala. 

Håkansson, S. (1995). Ogräs och odling på åker. 

Aktuellt från lantbruksuniversitetet 437, 

Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. 

Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. (1981). Korsmos 

ogräsplanscher. LTs förlag, Stockholm. 

Lundkvist, A. & Fogelfors, H. (2003). 

Ogräsreglering på åkermark. Sveriges lantbruks - 

universitet, Uppsala. Distribution: Jordbruksver - 

ket, Jönköping. 

5

Ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling 

Text och foto (där inte annat anges): Johan Ascard, Jordbruksverket, Alnarp 

Ogräs är ett av de största problemen i ekologisk 

grönsaksodling. För mycket ogräs ger lägre skörd 

och sämre kvalitet. Handrensning av ogräs kräver 

ofta flera hundra arbetstimmar per hektar i morötter 

och andra direktsådda grödor. 

Det största problemet är ofta ettåriga ogräs i själva 

plantraden. Ogräsen mellan raderna klaras normalt 

med mekanisk radrensning. Ofta har man stora 

ogräsproblem på lätta mullrika jordar, som ofta 

innehålla många ogräsfrön. Fleråriga ogräs vållar 

stora problem om de finns i odlingen, men ekologisk 

grönsaksodling förutsätter att man har fritt från rot - 

ogräs innan man börjar odla grönsaker. 

Ogräsproblemen är störst i direktsådda kulturer 

t.ex. morot och frölök, med långsam tillväxt i början 

(bild 1). Dessa kulturer är känsliga för ogräskonkurrens 

och kräver att man har tämligen ogräsfritt under 

en stor del av odlingsperioden. I planterade grödor, 

som kål och sallat, och i snabbväxande grödor som 

potatis och sättlök kan en stor del ogräset rensas 

maskinellt. 

Bild 1. Morötter, lök och andra kulturer med långsam etablering 

är mycket känsliga för ogräs och kräver att man har tämligen 

ogräsfritt under en stor del av odlingsperioden. Bilden visar frölök 

där man i den övre delen inte rensat ogräs alls. 

När behöver det vara ogräsfritt? 

Grönsakerna behöver inte ha ogräsfritt under hela 

växtperioden. En viss ogräsförekomst tidigt på 

säsongen kan tvärtom innebära fördelar genom att 

hindra vinderosion. Men sedan är det viktigt att 

börja rensa när ogräsen är relativt små för att arbetet 

ska gå fort och för att undvika skador på grödan 

(bild 2). En bra tumregel i grönsaksodling kan vara 

att handrensa ogräs när direktsådda grödor har cirka 

6 

Bild 2. Börja handrensa tidigt, när grödan har cirka två örtblad, 

för att inte grödans tillväxt ska försämras. Arbetet går också 

fortare när man rensar ogräsen tidigt. 

två örtblad. I ekologisk odling av sockerbetor 

rekommenderas t.ex. att påbörja handrensningen 

när betorna har två örtblad och vara klar när betorna 

har fyra örtblad. 

Generellt gäller att om man haft fritt från ogräs 

under första halvan av odlingssäsongen, orsakar 

ogräs under andra halvan av odlingssäsongen normalt 

ingen skördeminskning. Men det är mycket 

viktigt att blommande ogräs inte får stå kvar och 

sprida ogräsfrön. I grödor med svag konkurrensförmåga 

och lång utvecklingstid, t.ex. purjo, lök och 

selleri, bör man vara särskilt noga med att hindra 

fröspridning på hösten. 

I vissa grödor som spenat, gräslök, persilja och 

dill måste det vara nästan helt ogräsfritt ända fram 

till skörd för att klara kvalitetskraven och för att inte 

skörden ska ta för lång tid. 

För mycket ogräs mot slutet av säsongen kan 

också leda till sämre upptorkning och mer problem 

med svampsjukdomar. Stora ogräs kan även orsaka 

problem vid skörden. 

Kritisk period 

Grödorna har en ”kritisk period”, då ogräs har störst 

negativ påverkan på skörden. Den kritiska perioden 

varierar i olika grödor, men börjar ofta några veckor 

efter grödans uppkomst och varar upp till halva 

växtperioden för känsliga växtslag som morot och 

lök. 

Under den kritiska perioden bör man ha tämligen 

fritt från konkurrenskraftiga ogräs i odlingen för att

inte skörden ska minska. För känsligare grödor som 

morot och lök kan det behövas två handrensningar 

under den kritiska perioden. 

Kulturer med större frön, t.ex. rödbetor, ärter och 

bönor har större konkurrensförmåga och har kortare 

kritisk period. I dessa grödor kan det räcka med en 

handrensning i rätt tid för att undvika skördeminskning. 

Kunskap om ogräsen kritiska period är viktig för 

att veta när man senast måste rensa bort ogräsen för 

att inte få lägre skörd. 

I morötter har engelska undersökningar visat att 

man bör göra den första handrensningen senast 3 –5 

veckor efter uppkomst, beroende på ogräsförekomst, 

för att skörden inte ska minska. Ungefär 

samma tidsintervall gäller i direktsådd och planterad 

frölök. 

Andra engelska undersökningar har visat att 

handrensning 2–4 veckor efter uppkomst var säkrast 

för att minska skördeminskning i kålrot och rova. 

Men om det fanns lite ogräs kunde handrensningen 

göras upp till 4 veckor senare utan att skörden minskade. 

Strategi mot ogräs 

För att klara ogräsen i ekologisk odling krävs ett helhetsgrepp. 

Planera växtföljden och alla odlingsåtgärder 

för att undvika allvarliga ogräsproblem. 

Erfarenheten visar att de odlare som oftast lyckas 

bra är de som planerar och utför alla åtgärder i rätt 

tid och med rätt teknik (bild 3). Det är minst lika viktigt 

med de förebyggande som med de direkta åtgärderna. 

Bild 3. Ett framgångsrikt exempel i morötter. I sent sådda 

morötter har Frans Brozén på Gotland genom väl utförda förebyggande 

och direkta åtgärder lyckats få en tämligen ogräsfri 

morotsodling utan att ännu ha rensat några ogräs för hand. 

Här följer ett exempel på strategi i morötter och 

andra direktsådda grödor: 

Välj och skapa lämpliga fält 

Odla grönsaker på fält fria från rotogräs och med 

måttligt med fröogräs 

Var noggrann med ogräsbekämpningen i alla grödor 

i växtföljden 

Förbättra jordstruktur, dränering, pH och gödsling 

vid behov 

Använd fördröjd sådd där det lämpar sig 

Skapa en jämn såbädd och så i raka rader 

Flamma ogräsen omedelbart före grödans uppkomst 

Radrensa tidigt, nära raden, med noggrant 

inställd utrustning 

Handrensa i rätt tid, innan ogräset blir för stort 

Fortsätt radrensa och kupa, vid behov en gång i 

veckan 

Komplettera vid behov med mer handrensning 

Hindra fröspridning genom att rycka ogräs före 

blomning. 

Bild 4. Det är viktigt att grönsakerna odlas på fält med bra 

grundförutsättningar. Bilden visar ett morotsfält med mycket 

ogräs i en dåligt dränerad svacka i fältet. 

Förebyggande metoder 

Grundförbättrande åtgärder 

En bra jord med goda odlingsförhållanden är den 

bästa förutsättningen för att grödan själv ska kunna 

utvecklas och konkurrera med ogräsen. Fläckar i 

fälten med dålig dränering ger dålig gröda och 

mycket ogräs (bild 4). Se därför till att skapa fält 

med bra förutsättningar och förbättra vid behov 

markstruktur, pH, dränering och gödsling. 

7

Växtföljd och förebyggande åtgärder 

Växtföljden har mycket stor betydelse för att klara 

ogräsen. En varierad växtföljd med olika typer av 

grödor och mekanisk bearbetning vid lämpliga tidpunkter 

är viktigt för att få fritt från rotogräs och 

måttligt med fröogräs. En välskött flerårig vall är 

mycket bra mot rotogräs. I lantbruksgrödorna är det 

viktigt att välja grödor och sorter med bra konkurrensförmåga 

mot ogräs. 

Intensiv grönsaksodling uppförökar ofta ettåriga 

ogräs, t.ex. korsört, nattskatta, etternässla, som trivs 

i öppna grödor och kan gro och utvecklas även sent 

på säsongen. Dessa typer av ogräs minskar med en 

mer varierad växtföljd. Det finns dock ettåriga 

ogräs, som svinmålla och våtarv, och fleråriga 

ogräs, som kvickrot och åkertistel som utvecklas bra 

i olika slags grödor och mot dessa krävs uppmärksamhet 

i alla växtföljder och grödor. 

Om man odlar grönsaker måste man vara extra 

noga med ogräsregleringen i alla grödor i växtföljden, 

även i vall och stråsäd. Låt inte ogräsen få möjlighet 

att föröka sig någonstans i växtföljden. Det är 

billigare och bättre att bekämpa ogräs i vall och stråsäd 

än i grönsaksgrödorna. Ogräsharva således i 

stråsäd även om man inte får skördeökningar i den 

grödan. Kör ner eller slå av svaga grödor så att inte 

ogräs förökar sig. 

Bekämpa rotogräsen 

Fleråriga ogräs är mycket svåra att hålla efter i en 

växande grönsakskultur (bild 5). Man bör därför 

skapa och välja fält för grönsaksodling, som är nästan 

fria från rotogräs. Åkertisteln blir ofta ett problem 

i ekologisk odling, särskilt i växtföljder med 

lite vall. Rotsystemet är så djupt att mekanisk 

bekämpning ofta inte är tillräckligt effektiv. 

Bild 5. Kvickrot och andra rotogräs skadar morötterna kraftigt 

och är mycket svår att bekämpa i grönsaksodling. Fleråriga 

rotogräs måste därför bekämpas i hela växtföljden så att man 

har fritt från rotogräs där man ska odla grönsaker. Bilden visar 

skador av kvickrot i morötter. 

8 

En tät tvåårig vall eller gröngödsling konkurrerar 

bra med fleråriga ogräs. Var noga med etablering av 

gröngödsling och vall för att undvika att kvickrot 

och andra ogräs etablerar sig i glesa fläckar. Putsa 

gröngödslingarna när rotogräsen är i sitt känsliga 

stadium (kompensationspunkt), vilket kan kräva 

3–4 avslagningar per år. Åkertistel som har ett djupt 

rotsystem bekämpas bäst i täta vallar med upprepade 

avslagningar när tistelplantan har 8–10 blad, 

innan den går i blom. Åkermolken bör slås av när 

plantan har 5–7 blad. 

Kvickrot kan bekämpas med upprepade jordbearbetningar. 

Kör med skärande stubbearbetningsredskap 

och sönderdela kvickrotens utlöpare när nya 

skott har 3–4 blad. Avsluta med en väl utförd plöjning. 

På lätta och medeltunga jordar kan även 

Kvick-upp-harven användas på halvträda för att få 

snabbare effekt. Hindra kvickroten från att spridas 

från kanter och odlingshinder genom att göra extra 

jordbearbetningar utan att dra ut kvickrot i fältet. 

Bild 6. Upprepad harvning på våren kan locka upp många fröogräs 

och därigenom minska ogräsproblemen i grönsaksodlingen. 

Mekanisk bearbetning och svartträda 

Bra växtföljd med putsade vallar är ofta inte tillräckligt 

utan det krävs ofta mekanisk bearbetning 

också mot både ettåriga och fleråriga ogräs. Det är 

dock viktigt att tänka på att intensiv bearbetning av 

jorden ökar mineraliseringen av kväve och därmed 

risken för utlakning. För att minska risken för 

kväve förluster bör man undvika helträda som innebär 

att jorden ligger obevuxen under vinterhalvåret. 

En kort försommarträda med mekanisk bearbetning 

kan användas före sena grönsakskulturer och 

före sådd av gröngödsling i renbestånd (bild 6). 

Efter tidigt skördade grönsakskulturer kan man 

hinna bearbeta jorden flera gånger innan man sår en 

fånggröda eller höstsäd.

Hindra fröspridning 

Det är viktigt att hindra ogräs från att blomma och 

fröa av sig. Några få ogräs kan snabbt öka jordens 

ogräsfröförråd och sedan orsaka problem under lång 

tid framöver. En planta av t.ex. svinmålla och baldersbrå 

kan sprida tusentals frön per planta (bild 7). 

Ogräsfrön kan sedan gro successivt under många år. 

Svinmålla och åkersenap t.ex. kan ofta överleva mer 

än 10 år i åkermark. Andra långlivade arter som ofta 

överlever mer än 5 år i åkermark är lomme, penningört, 

viol, våtarv och plister. Arter vars frön ofta 

har kort livslängd i åkermark är olika gräsarter, korsört 

och maskros. 

Bild 7. Det är viktigt att inte låta ogräs blomma och sprida frön. 

En planta av baldersbrå kan sprida över 30 000 frön. 

Minska fröbanken i jorden 

Jordens förråd av ogräsfrön (fröbanken) innehåller 

ofta i storleksordningen 5 000–50 000 ogräsfrön per 

kvadratmeter. Mekanisk bearbetning är det snabbaste 

sättet att minska jordens förråd av ogräsfrön. 

Flitig jordbearbetning kan enligt uppgift minska jordens 

fröförråd med hälften på ett år. 

Om man har problem med åkersenap eller spillraps, 

som lätt kommer i groningsvila, bör man dock 

på hösten endast göra mycket ytliga harvningar, som 

stimulerar dessa frön att gro. Djupare bearbetning 

kan istället konservera ogräsen, vilket ger större 

ogräsproblem i framtiden hos dessa långlivade frön. 

För att ogräsfrö ska gro ställs flera krav: 

– moget frö (utan groningsvila) 

– rätt fuktighet 

– rätt temperatur / temperaturväxlingar 

– syretillförsel 

– ljus 

– mekanisk påverkan på fröskalet (alt. mikrobiell 

nedbrytning) 

Jordbearbetning stimulerar ogräsfrön att gro, men 

de flesta ogräsfrön som gror dör på väg upp innan de 

bildar livsdugliga plantor. Om jorden innehåller 

t.ex. 40 000 frön per m 2 och 15 % av dessa gror, 

innebär det att 6 000 ogräs gror per år. Om 5 % av de 

groende fröna bildar livsdugliga plantor innebär det 

ett ogräsbestånd på 300 ogräs per m 2 , vilket är 

ganska normalt i ekologisk odling. 

Intensiv bearbetning lockar fler ogräs att gro och 

tömmer därför fröbanken snabbare. Om man låter 

ogräs fröa av sig ökar jordens förråd av ogräsfrön 

och ogräsproblemen ökar. 

Mörkerharvning 

Genom att utestänga ljuset vid jordbearbetning och 

sådd kan man minska uppkomsten av vissa frogräs. 

Effekten beror på att många ogräsfrön behöver en 

kort ljusimpuls för att börja gro. Mörkerharvning 

ska göras minst en timme efter solnedgång och 

minst en timme före soluppgång. Man behöver inte 

köra på natten utan man kan även bearbeta på dagen 

med redskapen omsorgsfullt övertäckta med ljustätt 

material. Mörkerharvning har gett varierande resultat 

med över 50 % minskad uppkomst i vissa försök 

men nästan ingen effekt alls i andra. Många faktorer 

påverkar resultatet. Mörkerharvning har ofta bra 

effekt på småfröiga arter, t.ex. svinmålla, våtarv, 

etter nässla, vitgröe och åkerviol. 

Odlingsteknik 

Noggrann såbäddsberedning och sådd 

Det är viktigt att jordbearbetning och sådd leder till 

en jämn markyta, för att få en jämn uppkomst och 

för att flamning, radrensning och ogräsharvning 

skall fungera bra. Det är också viktigt med raka 

rader för att man ska kunna radrensa med precision 

nära raderna. Det kan vara en fördel att öka plant - 

antalet så att man har råd att förlora en del plantor 

vid flamning och ogräsharvning. 

Falsk såbädd och fördröjd sådd 

Falsk såbädd innebär en tidig harvning så fort det 

går att komma ut på fältet utan att orsaka strukturskador. 

Jorden får därefter ligga orörd några veckor 

så att ogräsfrön hinner gro. Därefter harvas fältet 

ytligt före sådd för att inte riva upp för många nya 

ogräsfrön. När man använder falsk såbädd bör 

mark ytan vara tilljämnad redan efter höstplöjning. 

För att undvika att stimulera nya ogräsfrön att gro 

kan man även låta jorden ligga orörd efter första 

harvningen och sedan så direkt, vilket då blir en typ 

av fördröjd sådd. 

Fördröjd sådd används ofta som en viktig del i 

strategin mot ogräs för att få upp så många ogräs 

som möjligt före grödans uppkomst och därigenom 

få en så långvarig effekt av flamningen som möjligt. 

Man gör i ordning såbädden i normal tid och väntar 

9

sedan med sådden någon eller några veckor, beroende 

på gröda, väder mm. Man kan sedan så direkt 

utan förnyad harvning. Undvik då att använda förplogar 

på såmaskinen för att inte locka nya ogräs att 

gro. Så inte för grunt när man avser att flamma ogräs 

före grödans uppkomst. Det är också viktigt med 

jämn frötäckning vid sådden så att grödan kommer 

upp jämnt. 

Fördröjd sådd med upprepade harvningar är ofta 

lämplig när man har sent sådda eller planterade kulturer. 

Harvningarna kan dock leda till en uttorkning 

av såbädden, vilket gör metoden mindre lämplig på 

styvare jordar och i försommartorra områden utan 

bevattning. Det finns andra situationer när man undviker 

fördröjd sådd, t.ex. i mellersta och norra 

Sverige där man har en kort odlingssäsong. Fördröjd 

sådd är inte heller lämplig när man odlar frölök som 

kräver tidig sådd. 

Det råder olika meningar om man vid fördröjd 

sådd ska harva före sådd eller så direkt. Många 

menar att harvningen är en billig åtgärd som försäkrar 

att man får ogräsfritt vid sådd. När man sår t.ex. 

palsternackor med lång groningstid hinner ändå en 

stor andel av ogräsen komma upp före grödan, vilket 

gör att flamning i alla fall ger bra resultat. 

Fördröjd sådd utan harvning före sådd bygger på 

att man sedan måste flamma före grödans uppkomst, 

annars är det bättre att harva för sådd så har 

man i alla fall fått bort en del ogräs. Om man på 

grund av dåligt väder inte kan flamma före grödans 

uppkomst får man mer ogräs än om man hade harvat 

före sådd. 

Det finns fördelar med att så direkt utan harvning 

när man sår grödor som kommer upp ganska snabbt, 

t.ex. rödbetor. Om man då inte harvar före sådd 

kommer ogräset upp snabbare än grödan och då ger 

flamningen bättre resultat. 

Om man inte harvar före sådd måste man med 

långsamgroende kulturer ibland flamma två gånger 

före grödans uppkomst för att inte ogräsen ska bli för 

stora. Det innebär högre kostnader och mer energi - 

åtgång, men många tar hellre den kostnaden om det 

kan leda till mindre handrensning längre fram. 

Bred eller smal såbill 

En del ekologiska grönsaksodlare föredrar att så 

t.ex. morötter och lök i enkelrader med en smal 

såbill, för att kunna radhacka maskinellt närmare 

raden och därigenom få färre ogräs kvar att rensa för 

hand (bild 8). Många ekologiska morotsodlare som 

prövat smal såbill går dock tillbaka till bred såbill, 

där fröerna sås i t.ex. trippelrader, d v s tre rader tätt 

tillsammans i ett 5–10 cm brett band (bild 9). Med 

bred såbill ökar skörden avsevärt och många menar 

att den ökade intäkten mer än väl betalar merkostnaden 

för handrensning. 

Bäddodling, drillar eller plan mark 

Ogräsbekämpningen kan underlättas om man odlar 

på upphöjda bäddar eller drillar. Man kan t.ex. odla 

10 

Bild 8. Några odlare föredrar enkelrader för att kunna radrensa 

mycket nära raden och därigenom minska antalet ogräs i 

raden som behöver handrensas. Bilden visar lökodling på 

Tångagård i Halland. 

Bild 9. De flesta större ekologiska morotsodlare föredrar att 

odla morötter med bred såbill för att få högre avkastning. Den 

högre skörden betalar den ökade kostnaden för handrensning. 

Bilden visar trippelrader av morötter hos Widegren på 

Gotland. 

morötter på drill med samma radavstånd som till 

potatis (bild 10). Fördelar med att odla på upphöjda 

bäddar och drillar är att jorden blir torrare och varmare 

på ytan och matjordslagret blir djupare. 

Ogräsbekämpningen på bäddar underlättas genom 

att den torrare ytjorden ofta leder till att färre ogräs 

gror, och att den tillgängliga tiden för mekanisk 

radrensning ökar (bild 11). Det blir dock ofta svårare 

att komma riktigt nära raden med 

precisionsrad rensning när man odlar på drill. Det 

kan också behövas specialbyggda extra redskap för 

att komma åt ogräsen på sidorna på bäddarna.

Bild 10. När man odlar morötter på drillar med samma rad - 

avstånd som till potatis kan man använda potatismaskiner för 

mekanisk rensning och kupning. Bilden visar odling av morötter 

på drill hos Henry Karlström i Västmanland. 

Bild 11. När man odlar på upphöjda bäddar blir matjordslagret 

djupare och jorden torrare och varmare. Bilden visar bädd - 

odling av morötter på Mariannes farm. 

Bild 12. Genom att plantera ut grödan istället för att direktså, 

får grödan en snabb utveckling i fält och ogräsbekämpningen 

underlättas. Bilden visar planterad frölök, som är mycket vanligt 

i ekologisk odling i Danmark. 

Plantering i stället för direktsådd 

Ogräsproblemen minskar betydligt om man planterar 

en gröda istället för att direktså den. En förkultiverad 

planta etablerar sig snabbt och konkurrerar 

bra med ogräsen. Planterade grödor som kål, lök och 

majs tål mekanisk bearbetning i form av ogräsharvning 

och körning med skrappinnar redan 1–2 veckor 

efter plantering. 

Ogrästrycket minskar också om man hinner göra 

ett antal ytliga harvningar före planteringen. De 

flesta grödor som kan planteras, t.ex. kål och sallat, 

planteras som regel eftersom man även får jämnare 

utveckling och högre kvalitet. Det finns ett intresse 

att plantera frölök, men det har hittills hindrats av att 

plantkostnaden är för hög. I Danmark har plantlök 

blivit mycket populärt och där används både dansk 

och holländsk plantlök (bild 12). 

Direkta metoder 

Här följer en beskrivning av olika direkta metoder, 

med fokus på marktäckning, flamning, mekanisk 

ogräsbekämpning och handrensning. 

Marktäckning 

I storskalig ekologisk grönsaksodling är marktäckning 

med plast vanligt i t.ex. squash. Särskilt i mindre 

odlingar förekommer även marktäckning med grönmassa, 

t.ex. i selleri och vitkål. Beroende på täckmaterial 

kan marktäckning ha olika effekter på ogräs, 

växtnäring, marktemperatur och markfuktighet. 

Marktäckning med organiska 

täckmaterial 

När man använder organiska täckmaterial, som 

färsk grönmassa, måste jorden vara fri från rotogräs, 

eftersom de annars ofta gynnas av marktäckningen. 

Organiska material verkar ofta både fysikaliskt och 

kemiskt. Marktäcket hindar ljuset från att nå marken 

och materialet är ofta i sig självt ett dåligt växtmedium. 

Från t.ex. raps- och råghalm frigörs dessutom 

naturligt växthämmande ämnen. Marktäckningen 

med organiska mate rial kan påverka jord strukturen 

positivt bl.a. genom ökad mikrobiologisk aktivitet. 

Organiska täckmaterial måste läggas på i jämna 

tjocka skikt (5–10 cm) och ofta fyllas på under 

säsongen för att ge tillräcklig ogräseffekt (bild 13). 

Vid tillförsel av grönmassa i stora mängder finns det 

risk för stora växt näringsförluster. Tjocka lager av 

organiska material medför också långsammare 

förändringar av marktempera turen än med barmark. 

Marktäckning med plast 

Marktäckning med plast har många praktiska fördelar. 

Plasten går att lägga ut maskinellt och den hindrar 

effektivt ogräs. Plasten ökar även jordtemperaturen 

vilket är en fördel när man odlar värmekrä- 

11

Bild 13. Marktäckning med färsk grönmassa måste läggas på i 

jämna tjocka skikt för att ge tillräcklig ogräseffekt. 

(Foto: Elisabeth Ögren). 

vande grödor som squash och pumpa. Plasten ger 

också rena och torra produkter. Marktäckning med 

plast förutsätter ofta droppbevattning under plasten. 

Man kan även täcka med svart fiberduk, som då bör 

vara relativt tjock och väga 50 g/m 2 eller mer för att 

ha tillräcklig ogräseffekt. 

Användning av polyetenplast är omdiskuterad i 

ekologisk odling, bland annat för att det medför 

avfallsproblem efter användning. Det är därför 

önskvärt att plasten efter användning kan energi - 

återvinnas genom avfallsförbränning i värmeverk. 

Det finns numera även nedbrytbar stärkelseplast 

(bild 14). På svenska marknaden finns t.ex. ett fabrikat 

som heter Bio-Agro (säljs via Olssons Frö), som 

består huvudsakligen av stärkelse från majs, vete 

och potatis. Plasten finns i två tjocklekar, 18 eller 30 

my. Nedbrytningen sker av mikrorganismer i marken. 

Den tunnare plasten ger enligt uppgift ogrässkydd 

under 6–12 veckor, men den tjockare håller 

Bild 14. Marktäckning med plast har god effekt på ogräs och 

ökar marktemperaturen. Nedbrytbar stärkelseplast som på bilden 

börjar brytas ner efter några månader. 

12 

längre. Stärkelseplasten är 2–4 gånger dyrare än 

vanlig plast. Listpriset 2003 på nedbrytbar svart 

Bio-Agro plast är 1,50 kr/m 2 för tjockleken 18 my, 

och 2,50 kr/m 2 för 30 my. Vanlig polyetenplast kostar 

ca 0,60–1,00 kr/m 2 beroende på kvalitet och 

mängd. Många odlare uppger ändå att de är nöjda 

med den nedbrytbara plasten eftersom det spar tid 

och pengar när man slipper samla upp och göra sig 

av med plasten på hösten. Dessutom känns det bättre 

att använda en biologiskt nedbrytbar plast. 

Läs mer om marktäckning i avsnittet Mark - 

täckning i grönsaksodling av Hansson & Schroeder 

(2003). 

Flamning 

Flamning före grödans uppkomst 

Flamning med gasollåga är en mycket vanlig metod 

i ekologisk odling för bekämpning av små ettåriga 

fröogräs före grödans uppkomst i morötter, palsternacka, 

lök och andra grödor med långsam groning. 

Flamning kan även användas i mer storfröiga kulturer, 

t.ex. rödbetor, men då hinner grödan ofta upp 

före ogräsen. 

En lyckad flamning kan ofta minska arbetstiden 

för handrensning med hälften, vilket kan spara 

arbetskostnader i storleksordningen 10 000 kr/ha 

(bild 15). Flamning är energikrävande och relativt 

dyr, jämfört med mekaniska metoder, men är ofta 

den bästa metoden för ogräsbekämpning före grödans 

uppkomst i ekologisk grönsaksodling. 

Flamningen har bara effekt på uppkomna ogräs. 

Det långsiktiga resultatet av flamningen beror därför 

på hur många ogräs som kommer upp före och 

efter flamningen. Det är därför mycket viktigt att 

förbereda såbädden så att så många ogräs som möjligt 

kommer upp före grödan. Effekten av flamning 

är ofta bäst vid tidig sådd på kall jord då grödans 

uppkomsttid är lång och många ogräs hinner upp 

före grödan. Vid sen sådd blir tidsskillnaden mellan 

Bild 15. En lyckad flamning före grödans uppkomst kan ofta 

minska handrensningstiden med över hälften. Bilden visar en 

morotsodling där hela odlingen utom en rad blivit flammad.

grödans och ogräsens uppkomst mindre. Vid sen 

sådd är det därför ofta ingen idé att flamma när grödan 

kommer upp samtidigt med ogräsen. 

Tidpunkten för flamning är mycket avgörande för 

resultatet. Det gäller att vänta med flamningen till 

precis före grödans uppkomst för att så många ogräs 

som möjligt ska ha kommit upp. Varje dag man kan 

vänta med flamningen kan därför ha stor betydelse 

för resultatet. Många odlare använder högre utsädesmängd 

för att ha råd att flamma bort en del plantor 

om flamningen görs när grödan börja komma 

upp. Normalt skadas inte grödan om groddarna är 

under markytan, men det kan hända om jordstrukturen 

i såbädden är mycket grov att groddar som befinner 

sig i jordsprickor exponerade för flammorna kan 

skadas i bladkanterna. 

Flamning strax efter grödans uppkomst 

De flesta grönsaksgrödor tål inte flamning efter grödans 

uppkomst, men det finns några undantag. I 

direktsådd lök kan man vänta med flamningen tills 

löken är 1 centimeter hög och är i bygelstadiet. Den 

flammade spetsen vissnar ner men löken växer 

vidare utan att skörden minskar. I sättlök kan första 

flamningen göras när löken är ca 5 cm hög utan 

skördeminskning (bild 16). I sockermajs kan man 

flamma när bladen är ca 2 cm höga. Vid flamning 

efter grödans uppkomst är det extra viktigt att ogräsen 

är mycket små och att man inte flammar med 

högre värmedos än nödvändigt 

Selektiv flamning i växande gröda 

Vid selektiv flamning i raden i växande gröda 

utnyttjar man skillnaderna mellan grödan och ogräsens 

höjd och värmetolerans. Selektiv flamning i 

fodermajs och sojabönor var den huvudsakliga 

Bild 16. I sättlök kan man flamma i raden när löken är 5 cm 

hög. På bilden är ogräsen i hjärtbladstadiet, vilket är lämpligt 

stadium vid flamning. 

användningen av flamning i USA på 1960-talet. 

Lök och majs kan flammas selektivt med snedställda 

brännare så att flamman sveper in i raden 

från att grödan är ca 15 cm hög (bild 17). I purjolök 

kan man flamma i raden när purjoplantan är ca 8 mm 

i diameter. Den nedre delen av plantan tål en kort 

flamning medan små ogräs dör av samma behandling. 

De yttre bladen på majs och lök vissnar ofta 

efter flamningen men plantan växer vidare. Vid 

selektiv flamning är det mycket viktigt att anpassa 

inställning och värmedos för att få tillräcklig effekt 

på ogräsen utan att skada grödan. 

I sättlök kan hela ogräsbekämpningen klaras med 

en kombination av radrensning och upprepade flamningar. 

Men försök har visat att utvecklingen kan 

försenas och skörden kan minska 5–20% jämfört 

med om man rensar ogräsen i raden för hand. 

I dag används inte selektiv flamning mycket 

eftersom det finns bra och billiga mekaniska metoder 

för bearbetning i raden med t.ex. skrappinnar. 

Selektiv flamning i växande gröda kan dock vara 

användbar under fuktiga år då mekanisk ogräsbekämpning 

inte fungerar. 

Bild 17. Brännarinställning vid selektiv flamning i raden i lök. 

Verkningssätt av flamning på ogräs 

Flamning verkar genom att ovanjordiska växtdelar 

hettas upp till strax under 100 °C så att cellerna brister 

och vävnaden torkar ut. Man bränner således inte 

ogräsen, och det är missvisande att prata om ”ogräsbränning”. 

Flamning med gasollåga har bäst effekt på små 

ettåriga ogräs. Helst ska ogräsen bara vara i hjärtbladstadiet. 

Flamning har motsvarande ogräseffekt 

som en kontaktverkande kemisk bladherbicid, tex. 

Reglone. Vädret bör vara torrt, varmt och vindstilla. 

På vissa typer av mulljord finns risk för jordbrand, 

men det finns odlare som regelbundet flammar på 

mulljord (bild 18). 

Ogräsarternas känslighet varierar. Arter med 

tunna blad och exponerade tillväxtpunkter, t.ex. 

svinmålla och våtarv är mycket känsliga. Arter med 

rosettaktigt växtsätt och skyddade tillväxtpunkter, 

13

Bild 18. Man avråder ofta från flamning på mulljordar med 

tanke på brandrisken, men det finns odlare som rutinmässigt 

och framgångsrikt flammar på vissa typer av mulljordar. Bilden 

visar ett flammat morotsfält på mulljord hos Widegren på 

Gotland. 

t.ex. baldersbrå och vitgröe, är toleranta och kommer 

ofta tillbaka efter flamning, särskilt om ogräsen 

har utvecklat flera blad vid flamning (bild 19). Vid 

normal flamning över hela odlingsytan (bredflamning) 

används ofta gasoldoser på 40–60 kg/ha. Men 

dosen kan och bör varieras både beroende på ogräsflora, 

väderlek och typ av utrustning. 

Bränsle och gasolflaskor 

Utrustning för flamning använder normalt gasol 

som bränsle. Den gasol som används i Sverige 

består främst av propan, men innehåller också butan 

och mindre mängder andra kolföreningar. Gasol är 

ett rent bränsle. Vid fullständig förbränning bildas 

nästan uteslutande koldioxid och vattenånga. 

Gasol-propan har en kokpunkt på ca -43 °C. Vid 

normalt tryck och temperatur är gasolen i gasform, 

men omvandlas genom komprimering till vätska. 

Trycket i gasolflaskorna är vid +20 °C ca 8 bar (800 

kPa), men sjunker med temperaturen. 

Gasol säljs i gasflaskor i olika storlekar och priser. 

Vanliga P11-flaskor med 11 kg gasol är relativt 

billiga och lätta att få tag på och gasolen i dessa kostar 

20–30 kr/kg. Till handburna flammare är det värt 

att betala ett högre pris för lätta flaskor i kompositmaterial, 

t.ex. PK6. 

På större flammare kan flera P11-flaskor kopplas 

samman till ett flaskpaket. Till stora traktorburna 

flamaggregat kan man använda stora gasolpaket för 

vätskeuttag, t.ex. VP260, med 260 kg gasol (bild 

20), vilket ger lägre pris (ca 9 kr/kg) och enklare 

hantering än med många småflaskor. 

14 

Ogräs kan delas in i fyra grupper när det gäller 

känslighet mot flamning: 

1. Mycket känsliga arter, med tunna blad och 

oskyddade tillväxtpunkter, t.ex. svinmålla, 

våtarv, etternässla och jordrök. Dessa ogräs 

kan bekämpas fullständigt när de har 1–4 örtblad 

med en gasoldos på 20–50 kg/ha (avser 

bredflamning). 

2. Medelkänsliga arter, med tjockare blad än de 

i grupp 1, t.ex. korsört, åkerpilört och arter 

med skyddade tillväxtpunkter, t.ex. trampört. 

Dessa ogräs kan också bekämpas fullständigt 

med en behandling, men med högre doser än 

de i Grupp 1. Korsört med 1–2 örtblad kan t.ex. 

bekämpas fullständigt med 30 kg/ha, men större 

plantor kräver avsevärt högre doser. 

3. Toleranta arter, med skyddade tillväxtpunkter, 

t.ex. lomme och gatkamomill kan endast 

bekämpas fullständigt i tidiga stadier. Dessa 

arter har ett rosettaktigt växtsätt och i senare 

stadier mycket väl skyddade tillväxtpunkter. 

Lomme kan i 2–4 bladstadiet bekämpas fullständigt 

med 35–50 kg/ha, medan gatkamomill 

i samma stadium kan behöva 100 kg/ha 

för att alla plantor ska dö. I senare stadier (mer 

än 5 blad) kan de inte bekämpas fullständigt 

med en behandling, inte ens vid mycket höga 

doser, utan återväxer efter behandling. 

4. Mycket toleranta arter, t.ex. vitgröe, och 

andra gräsarter, med skyddade tillväxtpunkter, 

kan inte bekämpas fullständigt med en flamning 

oavsett tidpunkt och dos. Detsamma gäller 

fleråriga rotogräs, som överhuvudtaget inte 

ska bekämpas med flamning. 

Bild 19. Ogräsarter med tunna blad och upprätt växtsätt är lättbekämpade 

medan arter med rosettaktigt växtsätt och skyddade 

tillväxtpunkter är toleranta. Bilden visar en flammad mark - 

yta till vänster, där alla ogräs av svinmålla och ette r nässla är 

döda medan de flesta plantor av gatkamomill och lomme, som 

vissnade ner efter flamning men som nu en vecka senare kommer 

tillbaka. Till höger är ogräsen obehandlade.

Bild. 20. Till stora flamaggregat är det en fördel med stora 

gasolpaket som ger lägre pris och enklare hantering. Bilden 

visar ett flamaggregat från JTI för bredflamning med gasol - 

paket VP260 för vätskeuttag. 

Gasoluttag och brännare 

Gasol förvaras i flaskorna i vätskefas men förbränns 

i gasfas. Gasolen förångas antingen i gasflaskan 

efterhand som man tömmer flaskan eller tas ur flaskan 

i vätskefas. När gasolen tas ur flaskan i vätskefas 

förångas den före förbränning antingen i en förångningskammare 

i en vätskebrännare eller i en 

separat förångare. Olika flaskor används för gasoch 

vätskeuttag. 

När man använder vanliga gasolbrännare förångas 

gasolen i flaskan, vilket leder till en avkylning av 

flaskan vid stora gasoluttag, över ca 1 kg/h. Vid 

stora gasuttag, som man alltid har vid yrkesmässig 

flamning, blir avkylningen av gasolen så stor att det 

först bildas kondens på flaskan, och sedan rimfrost. 

Detta leder till att trycket i flaskan minskar, lågan 

blir ostabil och slocknar till sist. Det innebär alltså 

inte nödvändigtvis att gasolen är slut utan att gasol - 

uttaget är för stort. Om flaskan får tina kan man åter 

få ut gas ur flaskan. 

För att kunna flamma längre stunder bör man 

således antingen byta flaskor kontinuerligt eller 

koppla samman flera flaskor, så att gasoluttaget inte 

blir större än ca 2 kg/h per flaska. Man kan även ställa 

flaskorna i ett uppvärmt vattenbad för att undvika 

isbildning på flaskorna. 

Fördelen med gasuttag och gasfasbrännare är att 

både flaskor och brännare är enkla och lätt tillgängliga. 

Utrustningen är relativt enkel att använda och 

det är lätt att reglera flamman. 

Fördelen med vätskeuttag är att man kan ta ut 

stora mängder gasol utan att få problem med isbildning 

på flaskorna. Vätskebrännare upplevs dock av 

en del användare som osäkrare. Om det blir läckage 

på en ledning med gasolvätska kan allvarliga olyckor 

inträffa. 

Handburna flammare 

Det är viktigt att ha kraftiga vindstabila gasbrännare 

för att få tillräcklig effekt och kapacitet. 

Det finns några handbrännare lämpliga för yrkesbruk 

t.ex. Thermec T100 från Svea Redskap 

(www.svearedskap.nu). Det finns också ogräsbrännare 

från Air Liquide (www.gasol.nu). Det är viktigt 

att välja brännare för yrkesbruk med gasförbrukning 

på 2–4 kg/h vid 2 bar för att få tillräcklig ogräseffekt 

vid normal gånghastighet. 

Det finska företaget Elomestari tillverkar en hjulburen 

flammare (bild 21) som kan vara lämplig i 

odlingar som blivit för stora för handburna flammare 

(www.elomestari.fi). 

Bild 21. Hjulburet redskap för selektiv flamning från Elomestari 

i Finland. (Foto: Petri Leinonen). 

Traktorburna flammare 

Idag finns bara några enstaka fabrikat av större 

flammare tillgängliga på den svenska marknaden 

och dessa är relativt dyra. Det gör att många använder 

äldre delvis hemmabyggda redskap, tyvärr ofta 

med säkerhetsmässiga brister. Man bör alltid använda 

utvecklade och säkra modeller av flammare. 

Traktorburna flammare bör ha en gasförbrukning 

på ca 30 kg/h per meter arbetsbredd vid bredflamning 

för att man ska få tillräcklig ogräseffekt vid en 

körhastighet på 5–6 km/h. 

Ett traktorburet flammaggregat bör ha flammorna 

övertäckta med en kåpa som skyddar mot vind och 

som bevarar flammornas värme nära marken. 

Envo-Dan bredflammare är avsedd för bredflamning 

på stora ytor (bild 22). Modellen ED 7000 finns 

med arbetsbredder från 1,4 till 4,5 meter. Maskinen 

har elektronisk tändning och övervakning av gasolanläggningen. 

Den levereras med plats för gasolpaket 

VP260 för vätskeuttag. Gasolen förångas i en 

förångningskammare i vätskefasbrännare. Gasol - 

förbrukningen uppges till 60–80 kg/ha. Kör - 

15

Bild 22. Envo-Dan flamaggregat för bredflamning på stora 

odlingar. Redskapet har gasoluttag i vätskefas från liggande 

gasolflaskor och förbränning i vätskefasbrännare. 

Bild 23. Thermec B bandflammare med gasolflaskor i uppvärmt 

vattenbad. 

Bild 24. Genom att bandflamma med en brännare per rad, 

men med en kåpa över alla brännarna spar man gasol jämfört 

med bredflamning. Bilden visar en prototyp som utvecklades 

av JTI och Danisco Sugar. 

16 

hastigheten uppges vara 5–8 km/h, och varierar 

beroende på väder och ogräsens utveckling. Priset 

2003 är ca 112 000 kr för ett redskap med 1,6 m 

arbetsbredd, och 156 000 kr för 3,2 m arbetsbredd. 

Bland begagnade flamaggregat på marknaden 

finns olika flamaggregat för ogräsbekämpning och 

blastdödning, som tidigare byggdes av JTI och f.d. 

Primus,. På dessa redskap tas gasolen ur flaskorna i 

vätskefas och förångas i en särskild förångare som 

tar värme från traktorns kylare. Gasen förbränns 

sedan i gasfasbrännare. 

Det finns också begagnade svenska flamaggregat 

av fabrikatet Thermec, för bandflamning med gasfasbrännare 

(bild 23). Man använder vanliga P11gasolflaskor 

och flaskorna står i vattenbad för att 

undvika isbildning på flaskorna. 

Bredflamning eller bandflamning 

Eftersom flamningen är relativt energikrävande är 

det bra ur resurssynpunkt att använda bandflamning, 

dvs. endast flamma ett smalt band över raden. 

Gasolmängden kan därigenom minska till under 

hälften av vad som behövs vid bredflamning av hela 

fältet. 

Vid flamning med handbrännare flammar man 

normalt bara över själva såraden. På traktorburna 

aggregat föredrar många att bredflamma av flera 

orsaker. Redskapsuppbyggnaden blir enklare vid 

bredflamning när man har en gemensam kåpa över 

hela arbetsbredden. Man behöver då också bara en 

tändningsanordning och en flamvakt. Merkostnaden 

för att flamma hela ytan är relativt liten. Vid bredflamning 

får man också effekt på ogräsen mellan 

raderna, vilket gör att man kan vänta något med den 

första radrensningen som kan vara besvärlig när 

grödan är liten och jorden ofta fuktig. En bra kompromiss 

kan vara att bandflamma med en brännare 

per rad men ändå ha en gemensam kåpa över alla 

brännarna (bild 24). 

Gasoldos och kapacitet 

Gasoldosen hos ett flamaggregat regleras främst 

med körhastigheten. Gastrycket har också viss betydelse 

men gastrycket kan ofta bara ändras inom ett 

begränsat intervall. 

Man kan avgöra rätt dos genom att titta och klämma 

på ogräsen direkt efter flamning. Man ska inte 

bränna ogräsen tills de blir svarta utan bara hetta upp 

dem så mycket att bladen förlorar sin spänst och blir 

mörkare gröna. Om man klämmer på ett behandlat 

blad ska det bildas ett mörkgrönt blött märke som 

visar att cellerna i bladen är förstörda. Man lär sig 

sedan av erfarenhet att anpassa dosen till utrustning, 

väderlek, ogräsflora och ogräsens storlek. 

Lämplig körhastigheten beror i stor utsträckning 

på vilken gasförbrukning utrustningen har. 

Vid normal flamning av små ogräs kan man sikta 

på en gasoldos på 50–60 kg/ha vid bredflamning. 

Vid gynnsamma förhållanden kan gasoldosen sänkas. 

En bra utrustning med kåpa över flammorna

ehöver mindre gasol per hektar än med öppna 

flammor. 

För att få ett enhetligt mått kan man mäta gasförbrukning 

på ett flamaggregat i kg/h per meter arbetsbredd. 

Ett kraftfullt redskap för bredflamning med 3 

meters arbetsbredd och en gasolförbrukning på 90 

kg/h har således en förbrukning på 30 kg/h per meter 

arbetsbredd. Gasolförbrukningen per hektar kan då 

enkelt beräknas genom att multiplicera detta värde 

med 10 och dela med körhastigheten i km/h. Om man 

kör ett sådant redskap i 6 km/h blir således gasolförbrukningen 

i det här fallet 30x10/6=50 kg/ha. 

Om en utrustning har lägre gasolförbrukningen, 

t.ex. 15 kg/h per meter arbetsbredd, måste körhastigheten 

sänkas till 3 km/h för att få samma gasoldos, 

50 kg/ha. 

Radrensning – mekanisk 

bearbetning mellan raderna 

En bra mekanisk radrensare är kanske det viktigaste 

ogräsredskapet för en ekologisk grönsaksodlare. 

Strategi för radrensning 

Det är viktigt att köra tidigt och tillräckligt ofta med 

radrensaren och aldrig låta ogräsen ta överhand. De 

tidiga radrensningarna kan också vara viktiga för att 

luckra jorden och stimulera mineraliseringen av 

kväve i jorden. 

Den första radrensningen bör göras så fort grödan 

är så stor att man kan följa raderna. Målet är att rensa 

så nära raden som möjligt utan att skada grödan. Låt 

den första radrensning ta den tid som behövs, det 

spar man in mångfalt längre fram! 

När man sår i enkelrader kan man med en bra 

radrensare lämna endast ett 5 cm brett obearbetat 

band i raden. När man sår med bred såbill brukar 

man dock inte kunna lämna smalare band än 10–12 

cm. För att kunna radrensa mycket nära raden måste 

sådden utföras med precision i raka rader och med 

exakta radavstånd. Det krävs också att man har en 

bra och väl justerad radrensare med lämpliga plantskydd, 

t.ex. rullskär, för att kunna radrensa mycket 

nära utan att skada grödan. Styrning av radrensaren 

måste också vara exakt, vilket kan uppnås genom att 

en extra person precisionsstyr radrensaren eller att 

radrensaren monteras på en redskapsbärare (bild 

25). Det finns också optiska styrsystem som kan 

vara lönsamma i t.ex. större sockerbetsodlingar. 

Den första handrensningen bör göras relativt 

snart efter den första radrensningen. Det är sedan 

viktigt att aldrig låta nya ogräs ta överhand. Man bör 

därför planera för att köra en gång i veckan med 

radrensare eller ogräsharv tills raderna sluter sig. 

Det kan vara motiverat att radrensa även om nytt 

ogräs är mycket litet eller om det bara finns vita 

ogräsgroddar på väg upp i jorden. Annars kan lätt en 

period med regnväder göra det omöjligt att köra igen 

förrän ogräsen hunnit bli för stora. 

Bild 25. Det är lättare att utföra radrensningen tillräckligt ofta 

och i rätt tid när radrensaren alltid är kopplad på en redskapsbärare 

och det bara behövs en person för att köra. 

Chanserna ökar att man hinner utföra radrensningen 

tillräckligt ofta och i rätt tid om radrensaren 

står färdigkopplad på en redskapsbärare och det 

bara behövs en person för att utföra arbetet. 

Radrensare med gåsfotskär och liknande 

arbetsorgan 

De vanligaste radrensarna har gåsfotskär som 

arbetsorgan. Det finns även varianter med L-knivar 

och stjärnhjul som man kan komplettera med. 

Gåsfotskär har bra effekt även på kvickrot och på 

rötter från förfrukten. 

Det finns flera fabrikat av radrensare som 

beskrivs i en sammanställning av Hansson (2002). 

En bra radrensare för ekologisk odling ska ha manuell 

styrning om man inte kan montera den på en redskapsbärare 

eller har någon form av automatisk 

styrning. 

För att kunna komma nära raderna bör man kunna 

montera rullskär och skrappinnar på radrensaren. 

Det är också bra om man enkelt kan justera djup - 

inställning med en vev på varje parallellogram. 

Inställningen av radrensaren har ofta större betydelse 

än val av fabrikat. 

Det är viktigt med bra plantskydd för att kunna 

radrensa tidigt nära raden. Det finns rullskär (bild 

26), tandade skyddstallrikar och skyddsplåtar, som 

fungerar olika bra på olika jordar. Om man endast 

Bild 26. Med rullskär på radrensaren kan man komma mycket 

nära raden. Efterharv på radrensaren förbättrar ogräseffekten 

mellan raderna. 

17

använder små rullskär, kan de ge dåligt skydd vid 

högre körhastigheter. Man kan då behöva montera 

rullskär framför skyddsplåtar. På steniga jordar fungerar 

tandade skyddstallrikar bättre än plåtar. Man 

kan även använda L-formade vinkelskär som alternativ 

till gåsfotskär och plantskydd. 

Radrensaren kan med fördel utrustas med efterharv 

för att förbättra effekten mellan raderna (bild 

26). Det är särskilt viktigt under regniga år då 

radrensningen inte kan utföras i rätt tid. 

Skrappinnar bearbetar nära och i raden 

Skrappinnar som monteras på en radrensare gör det 

möjligt att bearbeta ogräs mycket nära och i plantraden 

(bild 27). Metoden bygger på att grödan är etablerad 

och välrotad och att ogräsen är små. 

Skrappinnar är i princip vinklade efterharvspinnar 

som arbetar strax under markytan. Pinnarna fjädrar 

och kan ställas in på olika avstånd. Vid tidig körning 

i direktsådda kulturer, t.ex. lök rekommenderas att 

pinnarna har ett avstånd på ca 5 cm. Vid senare körningar 

när t.ex. betor har 4–6 blad kan skrappinnarna 

ställas ihop helt. I t.ex. plantlök och i potatis 

kan man sätta ihop skrappinnarna helt redan vid första 

körningen. 

Bild 27. Skrappinnar är enkla och billiga tillbehör till radrensare 

som kan ge god effekt mot ogräs nära och i raderna. 

Skrappinnar är billiga och robusta redskap som 

rätt inställda kan ha mycket god effekt mot ogräs i 

raden. Försök i sockerbetor har visat att radrensning 

med skrappinnar har lika god effekt mot ogräs i 

raderna som ogräsharvning med långfingerharv, 

men skrappinnarna gav mindre skador och högre 

skörd än ogräsharvning. 

Fingerhjul och andra redskap för 

bearbetning i raden 

Det finns även andra tillbehör till radrensare för 

mekanisk bearbetning i raderna. Roterande fingerhjul 

finns i några olika utföranden och har provats i 

bl.a. sockerbetor i Sverige. Fingerhjulen är dyra, ca 

5 000 kr per rad, och tidigare försök i Sverige har 

18 

inte visat några fördelar framför skrappinnar. Nyare 

typer av fingerhjul från Nederländerna har dock gett 

bättre resultat. 

Rullhacka 

Det finns särskilda radrensare med stjärnhjul eller 

rullstjärnor som arbetsorgan istället för gåsfotsskär 

(bild 28). Dessa markdrivna stjärnhjul drar upp 

ogräs och luckrar jorden. Stjärnhjulen kan ställas så 

att de kupar eller för jord från raden. Rullhackor har 

mycket hög körhastighet. De används i potatis, jordgubbar 

och majs. I potatis kan de kompletteras med 

renspinnar som bearbetar ogräs i raden. 

Bild 28. Radrensare med stjärnhjul, s k rullhackor, gör ett bra 

arbete i potatis och jordgubbsodling. (Foto RJ-maskiner) 

Borstmaskin med tallriksborstar 

Som alternativ till traditionella radrensare finns 

borstmaskiner. En borstmaskin med hydrauliskt drivna 

tallriksborstar på vertikal axel (Thermec), tillverkades 

tidigare av Svensk Ekologimaskin 

(www.ekologimaskin.se), men finns nu endast som 

begagnad (bild 29). Thermec borstmaskin har god 

Bild 29. Borstmaskinen Thermec har god effekt mot ogräs och 

kan arbeta mycket nära raden, men den är dyrare och har 

lägre körhastighet än en vanlig radrensare.

effekt mot ogräs och kan arbeta mycket nära och i 

raden. Borstarna kan arbeta i båda riktningarna, så att 

man vid första körningen kan borsta jord från 

raderna. Vid andra körningen ändras rotationsriktningen 

så att borstarna kupar in jord i raderna. Borst - 

maskinen har fördelar framför gåsfotskär vid fuktiga 

förhållanden och när det finns mycket och stora 

ogräs. Borstmaskinen är betydligt dyrare än en vanlig 

radrensare. Borst maskinen kräver också mer inställning 

och har lägre körhastighet än en radrensare. 

Borstmaskin med horisontell axel 

Det finns även en annan kraftuttagsdriven borstmaskin, 

Bärtschi-FOBRO från Schweiz, som används 

av flera grönsaksodlare (bild 30). Den har borstarna 

monterade på en stel genomgående horisontell axel, 

och är avsedd för att bearbeta ogräs mellan raderna. 

Grödan skyddas med tunnlar som finns i olika bredder. 

Ogräseffekten är mycket god även under fuktiga 

förhållanden och på relativt stora ogräs. 

Radborsten kan användas även på steniga jordar. 

Den stela axeln gör att markföljsamheten inte är lika 

bra som på en radrensare med individuellt upphängda 

rensorgan. Om jorden är torr kan borstarna ge 

problem med damm. Några odlare har uppnått en 

viss ogräseffekt i raden genom att lyfta upp eller ta 

bort skyddstunnlarna och därigenom kunnat täcka 

små ogräs i raderna med jord. Bärtschi-FOBROs 

radborste kan på begäran tas hem av RJ-maskiner. 

Bild 30. Radborsten från Bärtschi-Fobro har god effekt mot 

ogräs mellan raderna även under något fuktiga förhållanden. 

Kupare 

Kupning används främst i potatisodling (bild 31), 

men många kupar även i morötter och kål. Man 

kupar både för att få ogräseffekt och högre kvalitet 

på produkten. Kupningen skyddar mot grönfärgning 

i potatis. Kupningen verkar genom att täcka över 

ogräsen med jord. Effekten är därför bäst i ogräsens 

hjärtbladstadium. 

Bild 31. Kupning med kuptallrikar kan ge god ogräseffekt i 

potatis. (Foto: RJ-Maskiner) 

Kupning görs med särskilda kupaggregat med 

kupplogar eller kuptallrikar. Många kupaggregat 

kan utrustas med harvpinnar för att få bättre ogräseffekt 

på sidorna och på toppen av kammen. Man 

kan även få en viss kupningseffekt med en vanlig 

radrensare med gåsfotsskär om man kör fort, vilket 

kan ge en god ogräseffekt om den utförs i rätt tid när 

ogräsen är små. För att få varaktig effekt mot ogräsen 

kombineras ofta kupning med nerdragning av 

kupan med ogräsharv. 

Radfräs 

Radfräsen drivs via kraftuttaget och har ofta roterande 

L-knivar. Radfräsen ger en mycket intensivare 

bearbetning av ogräs och jord än en vanlig radrensare 

och kan därför klara större ogräs. Radfräsen 

används ofta i jordgubbsodling mot ogräs och jordgubbsrevor 

(bild 32). Radfräs används också mot 

ogräs i t.ex. morotsodling på mulljordar, där vanlig 

Bild 32. Radfräsen fungerar bra i jordgubbsodling mot ogräs 

och jordgubbsrevor. 

19

adrensare inte fungerar bra. Fräsen fungerar bäst på 

lätta stenfria jordar och bör inte användas på struktursvaga 

jordar. Radfräsar är relativt dyra, har låg 

körhastighet och kräver relativt mycket underhåll. 

Ogräsharvning 

Ogräsharvning används främst i stråsäd, ärter, 

bönor, sockerbetor, majs, potatis och jordgubbar 

men kan användas med försiktighet även i grönsaksodling. 

Verkningssätt av ogräsharvning 

Ogräsharvningen verkar genom att riva upp och 

täcka över ogräs med jord. Ogräseffekten är bäst när 

ogräsen är mycket små, i groddstadiet eller i hjärtbladstadiet. 

Småfröiga arter, tex. åkerviol, våtarv 

och baldersbrå är känsligare än storfröigare arter 

som pilört, dån, penningört, snärjmåra och åkerbinda. 

Ogräsharvning ger bäst resultat vid torrt och 

soligt väder, och det bör vara torrt även några dagar 

efter harvningen. Det kan vara bättre att harva när 

vädret är lite fuktigt och sedan återkomma efter en 

vecka än att vänta och riskera att ogräsen blir för 

stora. 

På lätta jordar får man ofta god effekt av ogräsharvning. 

På fukthållande mulljordar kan det vara 

svårt att få god ogräseffekt eftersom harvningen 

lockar nya frön att gro och harvade ogräs kan växa 

fast igen. 

Ogräsharvning före grödans uppkomst – 

blindharvning 

Ogräsharvning efter sådd, men före grödans uppkomst, 

s.k. blindharvning, rekommenderas främst i 

stråsäd, trindsäd, sockerbetor och andra storfröiga 

växtslag. 

Blindharvningen dödar både groende och uppkomna 

ogräsplantor och ger grödan ett försprång 

framför de nya ogräsplantorna. Det innebär att man 

ofta kan senarelägga ogräsharvningen efter grödans 

uppkomst och därigenom slippa ogräsharva när grödan 

är som känsligast. 

Blindharvning måste göras ytligare än sådjupet, 

vilket är svårt att klara i småfröiga kulturer. I ärter 

och åkerbönor, som har mycket stora frön, rekommenderas 

minst 6 cm sådjup när man ska ogräsharva. 

I ekologiska sockerbetor, som har ett relativt 

stort frö, rekommenderas sådd på 3 cm djup och 

blindharvning ner till 2 cm. I sockerbetor bör man 

enligt gamla erfarenheter blindharva mellan fem 

och nio dagar efter sådd, beroende på väderlek och 

temperatur. Man bör inte blindharva senare än när 

betgrodden är 0,5–1 cm, vilket brukar vara ca en dag 

tidigare än man normalt skulle flamma. 

Om man har problem med arter med tidig och 

snabb groning, t.ex. åkersenap, pilört och dån ska 

20 

blindharvningen göras mycket tidigt, redan före 

ogräsens uppkomst när groddarna är i ”trådstadiet”. 

Blindharvningen har ofta sämre effekt än flamning 

och dessutom kan blindharvningen vissa år 

locka nya ogräsfrön att gro. Därför föredrar de flesta 

grönsaksodlare att flamma ogräsen före grödans 

uppkomst. 

Ogräsharvning efter grödans uppkomst 

Många robusta grödor, t.ex. sättlök, plantlök, kål, 

bönor och betor kan ogräsharvas efter grödans uppkomst. 

Harvintensiteten måste anpassas noga till 

grödans och ogräsens utvecklingsstadium. Ogräs - 

harvning i växande gröda påverkar alltid även grödan 

och vid tidig harvning kan plantbortfallet bli 

stort. 

Grödan är generellt som känsligast efter uppkomst 

när den har tömt fröet på reservnäring. 

Stråsäd är känsligast för ogräsharvning när grödan 

har 1–2 blad. Grönsaker är generellt mycket känsliga 

för mekanisk bearbetning från strax före uppkomst 

tills grödan har 2–4 blad. Ärter och bönor kan 

brytas om de harvas tidigt. När man harvar i grödans 

tidiga utvecklingsstadier måste man harva försiktigt 

med låg hastighet. Det handlar om att finna en 

balans där man får tillräcklig effekt på ogräset med 

minsta möjliga skada på grödan. 

Norska försök i dill odlad på lättlera visade att 

man kunde ogräsharva framgångsrikt redan när dillen 

hade 2 örtblad med endast 4% plantbortfall och 

8 % lägre skörd jämfört med om dillen handrensades 

istället. Vid ogräsharvningen användes samma 

långfingerharv (Rabewerk), hastighet (5 km/h) och 

djupinställning (ca 3 cm) som till stråsäd. Ogräs - 

harvningen mer än halverade handrensningstiden 

jämfört med utan ogräsharvning (Sandkvist, 1998). 

Planterad frölök kan ogräsharvas redan 1–2 veckor 

efter plantering när löken har rotat sig. En sådan 

ogräsharvning har i svenska försök minskat antalet 

ogräs med 10–40 % utan att skada löken (Ascard & 

Fogelberg, 2002). Många odlare ogräsharvar rutinmässigt 

i sättlök efter uppkomst (bild 33). 

Bild 33. Ogräsharvning efter grödans uppkomst kan användas 

i flera grönsaksgrödor. t.ex. sättlök.

Ogräsharvar 

Det finns flera fabrikat av ogräsharvar. I en sammanställning 

av Albertsson Juhlin (2000) beskrivs 12 

fabrikat av ogräsharvar med arbetsbredder mellan 2 

och 24 meter. 

För att en ogräsharv ska kunna riva upp och täcka 

ogräsen utan att skada grödan för mycket är det viktigt 

att harven har en tät pinndelning (2,5 cm) och att 

harven har följsamma och ställbara harvsektioner. 

Vid precisionsharvning på bädd måste ogräsharvens 

sektionering stämma med odlingsbäddarna (bild 

34). Harvpinnens grovlek, längd och utformning 

bör väljas efter jordens egenskaper. Långa harvpinnar, 

450 mm eller längre, ger bra följsamhet. På en 

långfingerharv styrs harvningsintensiteten med körhastighet, 

harvdjup och pinnvinkel 

Bild 34. Långa harvpinnar ger bra följsamhet. Bilden visar en 

ogräsharv från Köckerling med harvsektionerna upphängda i 

parallellogram och med stödhjul på varje harvsektion för precisionsharvning. 

Handrensning – 

och olika hjälpmedel 

Trots olika förebyggande och direkta metoder återstår 

i direktsådda grönsaksgrödor ofta alltför 

mycket ogräs i raderna, som kräver arbetsam och 

dyr handrensning (bild 35). 

Det är inte ovanligt att det behövs 100–300 

arbetstimmar per hektar enbart för handrensning i 

morötter och liknande grödor. Det finns exempel där 

man under gynnsamma omständigheter klarar handrensningen 

med 50 tim/ha i morötter men det finns 

också exempel där det krävs över 500 tim/ha. Med 

en lantarbetarlön på ca 120 kr/tim inkl. skatter och 

avgifter leder detta till höga kostnader. 

För många företag är det största problemet att få 

tag på tillräckligt med lämplig arbetskraft vid rätt 

tidpunkt. Handrensning upplevs som tungt och 

monotont när man ska krypa längs fälten och rensa 

ogräs för hand. För många grönsaksodlare är det 

Bild. 35. Handrensning av ogräs är arbetsamt och dyrt. 

ogräsrensningen som begränsar både odlingens 

omfattning och ekonomi. Det är därför oerhört viktigt 

att underlätta handrensningen med olika hjälpmedel. 

Det är viktigt att handrensa ogräset relativt tidigt, 

både för att arbetet ska gå snabbare och för att undvika 

att skörden minskar. Ett sätt att få en jämnare 

arbetsbelastning är att så grönsakerna i omgångar. 

Handhackor och skjuthackor 

Om man odlar morötter på enkelrader kan man med 

maskinell radhackning lämna endast ca 5 cm obearbetad 

remsa kvar i raden om man har bra utrustning 

och noggrann styrning. Sedan kan man med en 

skjuthacka (bild 36) rensa bort ytterligare ogräs 

intill raderna innan man rensar för hand. 

Bild 36. Med skjuthackor kan man rensa bort ogräs intill 

raderna innan man rensar för hand. 

21

Bild 37. Många odlare uppskattar bygelhackan eftersom man 

enkelt kan få bort ogräs intill kulturväxten. 

Vid precisionshackning är det en fördel med en 

bygelhacka (bild 37) där man tydligt ser var hackskäret 

slutar, så att man kan rensa ogräs nära raden 

utan att skada grödan. Det finns bygelhackor 

(Munkforshackan) som säljs av Svea Redskap i 

Knutby (www.svearedskap.nu) och av Lindbloms 

Frö i Kivik (www.lindbloms.se). 

Hjälpmedel för liggande handrensing 

Det finns särskilda redskap där man kan ligga och 

rensa ogräs. Det har sedan länge funnits liknande 

vagnar som används vid skörd av frilandsgurka. 

Fördelar med dessa är att arbetet underlättas och går 

snabbare. Det blir också mindre tröttande när man 

inte behöver krypa över fälten. Man kan också 

använda båda händerna för att rensa ogräs. För att 

underlätta arbetet kan man ha redskap i händerna 

t.ex. Lucko (bild 38), som tillverkas av Peje-Plast i 

Olofström (www.peje-plast.nu) och säljs bland annat 

av Lindbloms Frö i Kivik (www.lindbloms.se). 

Bild 38. Med små handredskap kan handrensningen underlättas. 

Bilden visar Lucko som kan användas för ogräsrensning 

och gallring. 

22 

Ett redskap för liggande handrensning ökar också 

den möjliga tiden som man kan handrensa eftersom 

man kan rensa även om det är fuktigt på jordytan. 

Statusen på handrensningsarbetet ökar också och 

det blir ett lagarbete att rensa ogräs. En nackdel om 

man har en utrustning för flera personer kan vara att 

man måste ha ett fullt arbetslag med jämn arbetskapacitet 

för att utnyttja maskinens fördelar. 

Ett svenskt fabrikat, Drängen, kan användas för 

både ogräsrensning, plantering och skördearbete 

(bild 39). Redskapet kan utrustas för en eller flera 

användare. Maskinen är hydrostatdriven med en förbränningsmotor. 

Drivbandens hastighet och riktning 

styrs med fötterna. Arbetsställningen kan justeras 

individuellt för att passa olika användare. 

Redskapet kan även byggas ut så att man kan sitta 

upp och köra den med radhackor och borstar. 

Drängen säljs i Sverige via Nima Maskinteknik i 

Örebro (www.nimamaskinteknik.se). 

Det finns även ett finskt företag, Elomestari, som 

tillverkar ett redskap med hjul som man ligger på 

(www.elomestari.fi). 

Det finns också hemmabyggen som består av en 

bred vagn som dras efter en traktor, där flera personer 

ligger på rad och rensar ogräs (bild 40). 

Bild 39. Genom att ligga och rensa ogräs underlättas arbetet. 

Bilden visar en femradig version av det svenska redskapet 

Drängen. 

Bild 40. Flera odlare bygger egna vagnar där man kan ligga 

och rensa ogräs.

Andra nya och gamla metoder mot 

ogräs under utveckling 

Här följer en mycket kort beskrivning av några aktuella 

metoder som utvecklas, för att minska behovet 

av handrensning av ogräs i ekologisk odling av 

grönsaker och sockerbetor. 

Ångning av jorden i band före sådd 

Det finns fungerande prototyper utvecklade i 

Sverige och Danmark för ångning av jorden före 

sådd som har prövats i ekologisk odling av sockerbetor 

och palsternackor med lovande resultat. 

Ångan appliceras i smala band och dödar många 

ogräsfrön i raderna före sådd. 

Tvärharvning 

Det finns tvärharvar för harvning tvärs över raderna, 

t.ex. Akkerup Weeder, som säljs via C.O. Madsen 

Specialmaskiner i Danmark. Redskapet uppges vara 

bäst till robusta plantor i plantskolor. En liknande 

tvärgående harv har utvecklats av en odlare i Skåne 

och används i ekologisk sockerbetsodling. 

Ryckning av höga ogräs i raden 

Det finns en odlare i Skåne som utvecklat en traktorburnen 

hydrauliskt driven ogräsryckare, som 

rycker upp ogräs som är högre än grödan i t.ex. 

sockerbetor och palsternackor. 

Ogräsrobot 

På många håll i världen håller man på att utveckla 

automatiska ogräsrobotar som med optiska metoder 

Bild 41. Sådd i ett plastband som läggs ut samtidigt med sådden 

gör att grödan växer upp i ogräsfria band. 

både kan finna raden och skilja på gröda och ogräs, 

för att sedan mekaniskt ta bort ogräset i plantraden. 

I Sverige utvecklas metoden av Högskolan i 

Halmstad. 

Sådd i plastlist 

Ett danskt företag utvecklar en metod för att i samband 

med sådd av sockerbetor och grönsaker lägga 

ut ett smalt plastband, så att grödan kommer upp i 

ogräsfria band (bild 41). Metoden utvärderas i fältförsök 

vid SLU i Alnarp. 

Framtiden får visa vilka av dessa metoder som blir 

användbara. Det är viktigt att utvecklingen fortsätter 

för att finna mer uthålliga metoder mot ogräs i ekologisk 

grönsaksodling. 

23

Litteratur 

Albertsson Juhlin M-L (2000). Sammanställning 

över i marknaden förekommande ogräsharvar. 

Hushållningssällskapet Kristianstad, 

tfn. 044-22 99 00. 

Ascard J (1988). Termisk ogräsbekämpning. 

Flamning för ogräsbekämpning och blast - 

dödning. Inst. för lantbruksteknik, SLU, Alnarp. 

Rapport 130. 146 s. 

Ascard J (1989). Flamning bra mot ogräs i lök. 

Hortica, nr 5. s.2–6. 

Ascard J (1995). Thermal Weed Control By 

Flaming: Biological and Technical Aspects. 

Dr-avhandling. Inst. för lantbruksteknik, SLU, 

Alnarp, Rapport 200. 

Ascard J, Hallefält F & Olsson R (1998). 

Radrensning med skrappinnar i sockerbetor. 

I: Hallefält, F. et al. 1998. Ogräsbekämpning i 

sockerbetor 1997. Institutionen för lantbruks 

teknik, SLU, Alnarp. Institutionsmeddelande 

98:03, s. 9–13. 

Ascard J & Fogelberg F (2002). Mekanisk ogräs - 

reglering i lök med goda resultat. 

Potatis & grönsaker, nr 1, s. 56–57. 

Dierauer H-U & Stöppler-Zimmer H (1994). 

Unkrautregulierung ohne Chemie. Verlag Eugen 

Ulmer, Stuttgart. 

Broschyren är en del i kurspärmen ”Ekologisk odling av grönsaker på friland” 2003. 

Jordbruksverket 

551 82 Jönköping 

Tfn 036-15 50 00 (vx) 

E-post: jordbruksverket@sjv.se 

Webbplats: www.sjv.se 

Bond W, Grundy A C, Mead A & Benjamin L R 

(1998). Choosing your moment. Optimum 

timing for weed control. Organic farming, 

Winter issue, 22–23. 

Gunnarsson A (2000). Ekologisk odling av sockerbetor. 

Jordbruksverket, Jordbruksinformation 

14-2000. 

Hansson D & Svensson S-E (2003). Marktäckning 

i grönsaksodling. I: Ascard J & Rehnstedt C 

(2003). Ekologisk grönsaksodling på friland. 

Jordbruksverket, Jönköping. 

Hansson E (2002). Sammanställning av radhackor 

och radrensare på svenska marknaden 2002. 

Hushållningssällskapet Kristianstad, 

tfn. 044-22 99 00. 

Liebmann M, Mohler C L & Staver C P (2001). 

Ecological management of agricultural weeds. 

University Press, Cambridge. 

Lundkvist A & Fogelfors H (2003). Ogräsreglering 

på åkermark. Inst. för ekologi och växtproduktionslära, 

SLU, Uppsala. 

Distribution: Jordbruksverket, Jönköping 

Sandkvist U (1998). Icke-kemisk ogräsbekämpning 

i örter. Ogräsharvning i dill (Anethum graveolens) 

samt borstning och marktäckning med 

papper i citronmeliss (Melissa officinalis) i 

Norge. Examensarbeten inom 

Hortonomprogrammet, 1998:21 SLU, Alnarp. 

ISSN 1102-8025 

JO03:21

Ogräs och ogräsreglering i ekologisk grönsaksodling

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?