En gemensam europeisk plan för sysselsättning och tillväxt: Anna ...

Och parallellt med de interna projekten läggs sidoverksamheter ut på entreprenörer som i sin
tur bedriver projekt. Idag skapas fyra av tio nya industrirelaterade jobb i industrinära tjänsteföretag.
Och tillsammans skapar det bilden av en allt mer fragmentiserad industriverksamhet,
där tillverkning och tjänster blandas allt mer. Eskil Ekstedt tar en känd tillverkare av fläktar
som exempel, som påstår att de inte tillverkar fläktar utan säljer klimat.
Vad är drivande bakom denna utveckling? För att få grepp på detta måste organisationen
studeras på flera olika nivåer: dels inom organisationen, dels mellan organisationerna men
också på en internationell nivå. Därav det klassiska begreppet arbetsdelning, som här
innefattar industriell, internationell och social arbetsdelning.
Enligt Eskil Ekstedt är tid en central faktor. Att effektivisera tid har varit ett bärande strävan i
all industriverksamhet. Managementtrender som just-in-time och lean production syftar till
just det. Skapandet av projektorganisationer har även det med tidsvinster att göra, liksom
utvecklingen av bemanningsbranschen.
Ekstedt har egna erfarenheter av ABB:s T50 projekt som syftade till att förkorta tiden med 50
procent från ax till limpa. Det ledde till satsningar i omorganiseringar som var i miljardklassen.
En annan aspekt av tid är organisationers varaktighet, och det är där projektformen kommer
in. Även om vissa projekt permanentas så lever de under särskilda premisser.
Vad betyder detta för arbetet? Det kanske skapar större entusiasm, men det blir i alla
händelser mer tidspressat. Det lägger grunden för ett nytt resultatinriktat ledarskap som inte
bryr sig om de mjuka delarna av ledarskapet. Det leder också till att individen tar över en stor
del av företagets risk. Det är den anställde som ska fixa nästa kontrakt, som ska ta ansvar att
verksamheten löper efter nyår. Eskil Ekstedt citerade en högre chef på ett internationellt IT
företag som meddelade sina medarbetare: ”Ni ska agera som om ni vore egna företagare.”
Offentlig sektor, välfärdstjänsterna och den nya arbetsdelningen
Elisabeth Sundin, professor Arbetslivsinstitutet
Avregleringen av den offentliga sektorn har inte alltid lett till ökad mångfald för
brukarna. Istället har nya koncentrationer bildats. Elisabet Sundin talar om oligopol
och nyreglering istället för avreglering.
Under 90-talet svepte en våg av så kallad new public management i offentlig verksamhet över
Sverige. Den innebar i korthet att offentlig verksamhet skulle drivas enligt
företagsekonomiska principer och utsättas för intern och extern konkurrens. Kvaliteten på de
tjänster som utfördes skulle vara mätbara. Detta har förändrat välfärdstjänsterna i Sverige,
men inte alltid på det sätt som var tänkt.
Elisabeth Sundin försökte under sitt anförande beskriva de förändringar som offentliga, oftast
kommunala verksamheter har genomgått de senaste femton åren. Och hur det har påverkat
innehållet i tjänsterna och arbetsmiljön. Inledningsvis rätade hon ut en del begrepp: Vad
skiljer den offentliga sektorn från privat? En skillnad är finansieringen, en annan är ägandet
och en tredje regleringen och en fjärde utförandet. Enligt Elisabeth Sundin används begreppet
privatisering slarvigt. Man talar då kanske bara om ägandet och utförandet. Finansieringen är
fortfarande offentligt, liksom regleringen. Det finns gott om blandägande, och blandfinansierade
verksamheter och den uppluckringen har pågått länge.
Det kommunerna ville med new public management var att få ner kostnaderna och höja
kvaliteten. Man ville också få en större mångfald. Man såg framför sig många alternativa
utförare som införde alternativa metoder och utförandesätt. Ofta tänkte man sig att de
anställda skulle ta över verksamheterna. Här har många blivit besvikna, menar Elisabeth
Sundin.
8