En gemensam europeisk plan för sysselsättning och tillväxt: Anna ...

Krävande arbete, jobbkvalitetens paradox i den växande ekonomin
Francis Green, professor, University of Kent, England
Att jobben blir mer kvalificerade har en baksida: Arbetsintensiteten ökar, det ställs
högre krav på tillgänglighet och koncentration. Utvecklingen är i huvudsak
teknikdriven.
Francis Green har använt Surveyundersökningar som metod för att undersöka hur kvaliteten
på jobben i Storbritannien har förändrats under 1990- och 2000-talet.
Att jobben skulle öka i komplexitet var något alla förutspådde. Många tog också för givet att
det skulle leda till ökad tillfredsställande för dem som utförde jobben. Det ser Green inte alls i
sina studier. Det han ser är att kraven ökar.
Enligt Green har antalet arbetade timmar på årsbasis inte ökat nämnvärt i Storbritannien. Det
är fler som arbetar längre och fler som arbetar mindre eller inget alls, men medelvärdet är i
stort sett oförändrat. Det som inte är oförändrat är den upplevda arbetsintensiteten. Den har
ökat i stort sett över hela EU, så även i Storbritannien.
I Storbritannien har andelen som instämmer i påståendet: ”Mitt jobb kräver att jag arbetar
mycket hårt” stigit från 30 procent till över 40 procent mellan 1992 och 2006.
De som instämmer i påståendet: ”Jag arbetar i ett högt tempo hela tiden eller mesta av tiden”
har ökat i andel från 17 till 25 procent under samma period.
Samma grupp som anser att kraven ökat vittnar om att det krävs fler färdigheter av dem än
tidigare. Francis Green talar här om nya, generiska kunskaper; kommunikationsförmåga,
problemlösarförmåga etcetera.
Inte chefen som piskar
Var kommer då denna hårdare press ifrån? Enligt Green är det inte längre chefen som håller i
piskan. Det sköter kollegorna och kunderna om. Sex av tio britter känner sig pressade av sina
kunder att arbeta hårt, vilket är en stadig ökning sedan 80-talet. Fyra av tio känner sig
pressade av sina kollegor. För några år sedan, år 2001, var pressen från kollegorna högre än
pressen från kunderna. Kanske har vi lärt oss att hantera pressen från kollegor men inte från
kunder, resonerar Green.
Green avfärdar däremot hypotesen att ökad osäkerhet om den egna anställningen skulle ha lett
till hårdare krav. I Storbritannien, till skillnad från Sverige, så har osäkerheten på
arbetsmarknaden inte ökat under 1990-talet. Han tror inte heller att ökad
arbetstillfredsställelse är förklaringen. Hans egna studier visar att folk varken är mer eller
mindre nöjda med sina arbetsuppgifter nu än tidigare.
Enligt Francis Green så handlar det snarare om möjligheten att jobba hårdare. Mobiltelefoner
och bärbara datorer gör att arbetet inte slutar för att man lämnar kontoret. I en global marknad
får man dessutom räkna med att kunder och medarbetare kan tänkas vilja nå en när som helst
på dygnet. På arbetsplatser som genomgått stora teknologiska förändringar ökar pressen på
medarbetarna, har Green visat i jämförande studier.
En annan förklaring kallar Green för Big Brother. Det har blivit mycket lättare för
arbetsgivaren att mäta de anställdas prestationer. Det gäller inte minst callcenterpersonal, men
även andra. När någon tar en paus så syns det.
Francis Green ser att ökningen av arbetsintensitet planade ut i början av 2000-talet och
parkerade på en hög nivå. Den viktiga frågan framgent blir enligt Green hur vi ska arbeta
smartare, inte hårdare.
Tre frågor till Francis Green, professor i ekonomi vid universitetet i Kent och en av
Storbritanniens mest framstående forskare i labour economics.
4