20.09.2013 Views

En gemensam europeisk plan för sysselsättning och tillväxt: Anna ...

En gemensam europeisk plan för sysselsättning och tillväxt: Anna ...

En gemensam europeisk plan för sysselsättning och tillväxt: Anna ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Den nya arbetsdelningen<br />

Arbetslivsforum – en mötesplats <strong>för</strong> forskare <strong>och</strong> praktiker<br />

Växjö universitet 24–25 oktober 2006<br />

Årets Arbetslivsforum var det femte som arrangerades i Växjö, temat var Den nya arbetsdelningen.<br />

Syftet var att lyfta fram forskning om hur jobben <strong>för</strong>ändras både till innehåll <strong>och</strong><br />

till struktur. Meningen med de årliga träffarna är att skapa en arena <strong>för</strong> erfarenhetsutbyte<br />

mellan teori <strong>och</strong> praktik – att ge praktiker möjlighet att ta del av aktuell forskning <strong>och</strong><br />

forskare respons på aktuella forskningsresultat.<br />

Arrangörer <strong>för</strong> konferensen är FAS, VINNOVA <strong>och</strong> Centrum <strong>för</strong> arbetsmarknadsforskning,<br />

CAFO vid Växjö universitet i samverkan med Arbetslivsinstitutet, IFAU, Svenska ESF-rådet.<br />

Konferensens teman var:<br />

* Arbetsdelning, globalisering <strong>och</strong> <strong>tillväxt</strong><br />

* Arbetsdelning, yrkesstruktur <strong>och</strong> jobbens <strong>för</strong>ändringar<br />

* Den nya arbetsdelningen som forskningsfält<br />

* Arbetsdelningens osynliga hand – om sortering <strong>och</strong> diskriminering<br />

* Kan vi behålla de goda jobben? Slutsamtal om globalisering som hot <strong>och</strong> möjlighet<br />

Tema 1:<br />

Arbetsdelning, globalisering <strong>och</strong> <strong>tillväxt</strong><br />

Johan Sterte, rektor vid Växjö universitet hälsade välkommen <strong>och</strong> ställde frågan om<br />

högskoleutbildning verkligen leder till jobb <strong>för</strong> alla studenter. Kenneth Abrahamsson,<br />

programchef på FAS, inledde konferensen med några kommentarer om arbetsmarknadspolitikens<br />

nya villkor. 1 Därefter gjorde han en närtidshistorisk exposé över de frågor <strong>och</strong> den<br />

litteratur som intresserat arbetslivsforskningen under åren <strong>och</strong> som på olika sätt skulle dyka<br />

upp under konferensen. Han nämnde Harry Bravermans bok Labour and monopoly capital<br />

som <strong>för</strong> 30 år sedan reste frågan om taylorismens återkomst i arbetslivet <strong>och</strong> urholkningen av<br />

arbetets kvalitet, innehåll <strong>och</strong> möjlighet till kontroll <strong>för</strong> den enskilde medarbetaren. Frågan<br />

om arbetets kvalitet, innehåll <strong>och</strong> kontroll hade <strong>för</strong>bättrats eller <strong>för</strong>sämrats var ett återkommande<br />

tema vid konferensen, exempelvis i professor Francis Greens bidrag.<br />

1 Arbetslivsinstitutets generaldirektör hade tvingats lämna återbud pga av regeringens <strong>för</strong>slag om nedläggning av<br />

ALI. Tyvärr var också professor Lars Magnusson, Uppsala universitet tvungen att lämna återbud av personliga<br />

skäl. Mot den bakgrunden gav Abrahamsson en exposé över forskningsfältet, vilken var längre än ett <strong>plan</strong>erat<br />

öppnande.<br />

1


Abrahamsson fortsatte med att tala om krav/kontrollmodellen i de nya, så kallade platta<br />

organisationerna. Om projektifieringen i arbetslivet, om 90-talets trender av bantade<br />

organisationer, lean organisations, vilket också med<strong>för</strong>t en sortering av arbetskraften. Han<br />

väckte också frågan om hur tekniken påverkar arbetet, vilka färdigheter krävs? Finns här en<br />

sortering, <strong>och</strong> hur ser den i så fall ut? Vidare berördes genusordning som ett perspektiv på<br />

arbetsdelning, <strong>och</strong> att den redan sker på gymnasiets yrkeslinjer. Han lyfte den aktuella frågan<br />

om <strong>för</strong>sörjningskvot: hur får vi de som är kvar i arbetslivet att <strong>för</strong>sörja allt fler som inte<br />

arbetar när vi går mot ett fyra generationerssamhälle? Det goda arbetet, vad är det? Är det fler<br />

<strong>och</strong> bättre jobb, som EU talar om eller anständiga jobb som ILO talar om? Eller finns det en<br />

etisk dimension, handlar det om att göra ett gott dagsverke, som Howard Gardner anser?<br />

Kenneth Abrahamsson undrade avslutningsvis om vi ska vara rädda <strong>för</strong> globaliseringen, eller<br />

ska vi välkomna den. Håller den svenska modellen i en global värld?<br />

<strong>En</strong> <strong>gemensam</strong> <strong>europeisk</strong> <strong>plan</strong> <strong>för</strong> <strong>sysselsättning</strong> <strong>och</strong> <strong>tillväxt</strong><br />

<strong>Anna</strong> Odhner, departementsråd på regeringskansliet<br />

Lissabonstrategin har inte givit den injektion i form av <strong>tillväxt</strong> <strong>och</strong> konkurrenskraft som<br />

den <strong>för</strong>väntades ge. Trots detta är processen inte <strong>för</strong>gäves. <strong>Anna</strong> Odhner har arbetat<br />

med Lissabonstrategin <strong>för</strong> Sveriges räkning.<br />

Senast 2010 ska EU ha blivit världens mest konkurrenskraftiga kontinent. Det målet<br />

formulerade Europeiska rådet under ett extrainsatt möte i Lissabon mars 2000; Lissabonstrategin<br />

var född. Utgångspunkten var globaliseringen <strong>och</strong> dess utmaningar. Rådet såg ett<br />

växande inkomstgap samt ett gap i forskningsintensitet mellan Europa <strong>och</strong> USA. Kraven på<br />

att modernisera den ekonomiska politiken ökade. Frågor om makroekonomisk stabilitet,<br />

<strong>för</strong>etagsvänligt klimat, satsning på forskning <strong>och</strong> utveckling <strong>och</strong> en bättre inre marknad var på<br />

agendan.<br />

Hur har det då gått? Den som väntade sig snabba resultat blev nog besviken, <strong>för</strong>klarade <strong>Anna</strong><br />

Odhner. Sysselsättningsgraden har inte ökat i den takt man hoppats på, inte heller den<br />

ekonomiska <strong>tillväxt</strong>en. Den halvtidssummering som gjordes 2005 visar på svårigheter att få<br />

medlemsländerna att anamma det som Lissabonstrategin fastslagit. Frågor som forskningssatsningar,<br />

arbetsmarknadsreformer, pensionssystem <strong>och</strong> <strong>för</strong>äldraledighet har de enskilda<br />

länderna bestämmanderätt över. Men det betyder inte, menade Odhner, att arbetet har varit<br />

<strong>för</strong>gäves. Trots allt har åtta miljoner nya jobb skapats, marknader har avreglerats, bland annat<br />

finansmarknaderna, det växer fram en ny kunskapsbaserad arbetsmarknad. Under halvtidssummeringen<br />

fick Sverige bakläxa på hur man integrerat invandrare i samhället, samt att<br />

utväxlingen mellan utbildning <strong>och</strong> lön är <strong>för</strong> svag.<br />

Till en början var Lissabonstrategin strikt inriktad på frågor om <strong>tillväxt</strong> <strong>och</strong> <strong>sysselsättning</strong>.<br />

Efterhand tillkom miljödimensionen <strong>för</strong> hållbar <strong>tillväxt</strong>. Under Sveriges ord<strong>för</strong>andeskap<br />

<strong>för</strong>des diskussioner om en åldrande befolkning <strong>och</strong> behovet av ökat barnafödande.<br />

Vårtoppmötet fick smeknamnet Baby-summit, <strong>och</strong> man såg det som grundläggande <strong>för</strong><br />

<strong>tillväxt</strong>en att kunna kombinera ett arbetsliv med ett familjeliv med barn. Man talade också om<br />

det goda arbetet med kvalitativa komponenter såsom kompetensutveckling, jämlikhet med<br />

mera.<br />

Denna vidgning av strategin har andra medlemsländer riktat kritik mot. De anser att strategin<br />

har <strong>för</strong>lorat i skärpa. Man har också kritiserat formerna <strong>för</strong> strategin, den öppna samordningsmetoden<br />

<strong>och</strong> de direkta jäm<strong>för</strong>elserna mellan hur väl de olika länderna lyckats uppfylla<br />

målen. Naming and shaming, har det kallats <strong>för</strong>. Länder som Frankrike har kritiserat strategin<br />

<strong>för</strong> att stirra sig blind på USA. Europa har egna villkor <strong>och</strong> <strong>för</strong>utsättningar <strong>och</strong> måste skapa<br />

2


egna lösningar, anser Frankrike. <strong>Anna</strong> Odhner påpekade att produktiviteten per arbetad timme<br />

under perioder har varit lika hög i Europa som i USA, men att antalet arbetade timmar är<br />

lägre. Européerna jobbar inte lika mycket <strong>och</strong> kanske stämmer uttrycket från en känd<br />

amerikansk ekonom, att ”USA is worth dying for, but Europe is worth living for”.<br />

Tema 2:<br />

Yrkesstruktur <strong>och</strong> jobbens <strong>för</strong>ändringar<br />

Rune Åberg, huvudsekreterare FAS <strong>och</strong> professor i sociologi vid Umeå universitet<br />

Skräpjobben har hittills uteblivit i Sverige. Istället blir jobben allt mer avancerade <strong>och</strong><br />

ställer högre krav på <strong>för</strong>kunskaper <strong>och</strong> utbildningsnivå. Det visar Rune Åberg i en ny<br />

studie.<br />

Antalet okvalificerade arbeten på den svenska arbetsmarknaden har minskat med 600 000<br />

sedan 1990, samtidigt som de högkvalificerade jobben har ökat i nästan samma grad.<br />

Rune Åberg har använt den modell som nobelpristagaren i ekonomi, Joseph Stieglitz,<br />

utvecklade <strong>för</strong> att undersöka kvalitetsnivån på de miljontals jobb som skapades under<br />

Clintoneran. Var de skräpjobb, låglönejobb, som kritikerna hävdade?<br />

Joseph Stieglitz mätte lönenivån på de nya jobben <strong>och</strong> kom fram till att det huvudsakligen var<br />

högkvalificerade jobb som skapades, även om det också skapades låglönejobb. <strong>En</strong> liknande<br />

slutsats drar Rune Åberg <strong>för</strong> Sveriges vidkommande. Skillnaden är att i Sverige är de nya<br />

jobben ännu mer koncentrerade i de högsta lönegrupperna.<br />

Rune Åberg har mätt <strong>för</strong>ändringar i lönenivån på svenska arbeten från 1990 fram till 2001.<br />

Lönenivån korrelerar starkt med utbildningsnivån <strong>och</strong> är enligt Rune Åberg det bästa<br />

tillgängliga måttet <strong>för</strong> hur kvalificerat jobbet är. Han har delat in jobben i fem grupper,<br />

quintiler, gällande lönenivå.<br />

Antalet jobb i de lägre grupperna sjunker stadigt år från år, kan Rune Åberg konstatera, <strong>och</strong><br />

jobben i de högre grupperna ökar i antal i samma grad. Utvecklingen är svag men stadig över<br />

tid.<br />

År 1990 var 34 procent av alla jobb låglönejobb i den lägsta quintilen <strong>och</strong> mätåret 2002 hade<br />

andelen av dessa jobb sjunkit till 23 procent. Under samma tid hade de högst avlönade jobben<br />

stigit från 13 procent till 22 procent.<br />

I antal har de lägst kvalificerade jobben minskat med mer än 600 000 mellan 1990 <strong>och</strong> 2002<br />

<strong>och</strong> de näst lägst kvalificerade jobben har under samma period minskat med 200 000.<br />

Samtidigt är ökningen av de högst kvalificerade jobben 400 000 under perioden <strong>och</strong> cirka<br />

250 000 av de näst högst kvalificerade jobben.<br />

De år som sticker ut är krisåren 1992 <strong>och</strong> 1993 då 220 000 av de lägst kvalificerade jobben<br />

<strong>för</strong>svann på två år. Därefter har minskningen varit runt 30 000 per år. De högavlönade jobben<br />

har däremot ökat vartenda år utom år 1993, <strong>och</strong> ökningen har varit mellan 20 000 <strong>och</strong> 47 000<br />

per år.<br />

Det här menar Rune Åberg är en indikation på att jobbens kvalitet inte har urholkats utan att<br />

jobben blir mer komplicerade <strong>och</strong> kräver mer kunskap.<br />

Vilka är det då som har de kvalificerade jobben? Andelen högutbildade i den högst avlönade<br />

quintilen <strong>för</strong>dubblades under 90-talet. Tidigare var det vanligare att även dessa jobb innehades<br />

av lågutbildade. Åberg ser också att andelen kvinnor i högkvalificerade jobb har ökat. Liksom<br />

att andelen högutbildade som innehar de lägst kvalificerade jobben har ökat sedan 1998.<br />

3


Krävande arbete, jobbkvalitetens paradox i den växande ekonomin<br />

Francis Green, professor, University of Kent, <strong>En</strong>gland<br />

Att jobben blir mer kvalificerade har en baksida: Arbetsintensiteten ökar, det ställs<br />

högre krav på tillgänglighet <strong>och</strong> koncentration. Utvecklingen är i huvudsak<br />

teknikdriven.<br />

Francis Green har använt Surveyundersökningar som metod <strong>för</strong> att undersöka hur kvaliteten<br />

på jobben i Storbritannien har <strong>för</strong>ändrats under 1990- <strong>och</strong> 2000-talet.<br />

Att jobben skulle öka i komplexitet var något alla <strong>för</strong>utspådde. Många tog också <strong>för</strong> givet att<br />

det skulle leda till ökad tillfredsställande <strong>för</strong> dem som ut<strong>för</strong>de jobben. Det ser Green inte alls i<br />

sina studier. Det han ser är att kraven ökar.<br />

<strong>En</strong>ligt Green har antalet arbetade timmar på årsbasis inte ökat nämnvärt i Storbritannien. Det<br />

är fler som arbetar längre <strong>och</strong> fler som arbetar mindre eller inget alls, men medelvärdet är i<br />

stort sett o<strong>för</strong>ändrat. Det som inte är o<strong>för</strong>ändrat är den upplevda arbetsintensiteten. Den har<br />

ökat i stort sett över hela EU, så även i Storbritannien.<br />

I Storbritannien har andelen som instämmer i påståendet: ”Mitt jobb kräver att jag arbetar<br />

mycket hårt” stigit från 30 procent till över 40 procent mellan 1992 <strong>och</strong> 2006.<br />

De som instämmer i påståendet: ”Jag arbetar i ett högt tempo hela tiden eller mesta av tiden”<br />

har ökat i andel från 17 till 25 procent under samma period.<br />

Samma grupp som anser att kraven ökat vittnar om att det krävs fler färdigheter av dem än<br />

tidigare. Francis Green talar här om nya, generiska kunskaper; kommunikations<strong>för</strong>måga,<br />

problemlösar<strong>för</strong>måga etcetera.<br />

Inte chefen som piskar<br />

Var kommer då denna hårdare press ifrån? <strong>En</strong>ligt Green är det inte längre chefen som håller i<br />

piskan. Det sköter kollegorna <strong>och</strong> kunderna om. Sex av tio britter känner sig pressade av sina<br />

kunder att arbeta hårt, vilket är en stadig ökning sedan 80-talet. Fyra av tio känner sig<br />

pressade av sina kollegor. För några år sedan, år 2001, var pressen från kollegorna högre än<br />

pressen från kunderna. Kanske har vi lärt oss att hantera pressen från kollegor men inte från<br />

kunder, resonerar Green.<br />

Green avfärdar däremot hypotesen att ökad osäkerhet om den egna anställningen skulle ha lett<br />

till hårdare krav. I Storbritannien, till skillnad från Sverige, så har osäkerheten på<br />

arbetsmarknaden inte ökat under 1990-talet. Han tror inte heller att ökad<br />

arbetstillfredsställelse är <strong>för</strong>klaringen. Hans egna studier visar att folk varken är mer eller<br />

mindre nöjda med sina arbetsuppgifter nu än tidigare.<br />

<strong>En</strong>ligt Francis Green så handlar det snarare om möjligheten att jobba hårdare. Mobiltelefoner<br />

<strong>och</strong> bärbara datorer gör att arbetet inte slutar <strong>för</strong> att man lämnar kontoret. I en global marknad<br />

får man dessutom räkna med att kunder <strong>och</strong> medarbetare kan tänkas vilja nå en när som helst<br />

på dygnet. På arbetsplatser som genomgått stora teknologiska <strong>för</strong>ändringar ökar pressen på<br />

medarbetarna, har Green visat i jäm<strong>för</strong>ande studier.<br />

<strong>En</strong> annan <strong>för</strong>klaring kallar Green <strong>för</strong> Big Brother. Det har blivit mycket lättare <strong>för</strong><br />

arbetsgivaren att mäta de anställdas prestationer. Det gäller inte minst callcenterpersonal, men<br />

även andra. När någon tar en paus så syns det.<br />

Francis Green ser att ökningen av arbetsintensitet <strong>plan</strong>ade ut i början av 2000-talet <strong>och</strong><br />

parkerade på en hög nivå. Den viktiga frågan framgent blir enligt Green hur vi ska arbeta<br />

smartare, inte hårdare.<br />

Tre frågor till Francis Green, professor i ekonomi vid universitetet i Kent <strong>och</strong> en av<br />

Storbritanniens mest framstående forskare i labour economics.<br />

4


Svenska regeringens nya jobbstrategi är bland annat att gradvis sänka nivåerna på akassa<br />

<strong>och</strong> sjuk<strong>för</strong>säkring. Kommer det att leda till fler jobb?<br />

Det är inte helt lätt att svara på. Att redan i inledningsskedet sänka nivåerna är kanske ingen<br />

tvärsäker metod. Däremot finns det belägg <strong>för</strong> att inledningsvis ha relativt generösa<br />

ersättningssystem men som efter en period, säg ett halvår, sjunker, bidrar till att arbetslösa<br />

kommer ut i nya jobb.<br />

Leder det även till att unga kommer ut i sina <strong>för</strong>sta jobb, eller finns det andra metoder<br />

<strong>för</strong> ungdomsarbetslöshet?<br />

I Storbritannien är ungdomsarbetslösheten <strong>för</strong>hållandevis låg, där finns gott om jobb som inte<br />

kräver några kvalifikationer. Istället har vi ett växande problem med överutbildning. Folk tar<br />

jobb som kraftigt underskrider deras kvalifikationer. Det leder till frustration <strong>och</strong> missnöje.<br />

Det finns möjligen ett amerikanskt argument <strong>för</strong> överutbildning. Man tror att IT-revolutionen<br />

i USA var så framgångsrik där<strong>för</strong> att det fanns en armada av överutbildade datatekniker som<br />

satt hemma på kvällarna <strong>och</strong> uppfann applikationer som de skickad mellan varandra.<br />

Francis Green är <strong>för</strong>fattare till boken Demanding Work. The Paradox of Job Quality in<br />

the Affluent Economy. Vad är det goda arbetet?<br />

Det ska utgå från de behov hos personen som gör jobbet. Det handlar om aspekter som lön,<br />

ansträngning, risker, självbestämmande <strong>och</strong> fysisk arbetsmiljö. Men inom EU har begreppet<br />

jobbkvalitet blivit <strong>för</strong>virrat <strong>och</strong> blandats ihop med de behov som <strong>för</strong>etagen har av ökad<br />

produktivitet <strong>och</strong> annat.<br />

Krav, kontroll <strong>och</strong> hälsa<br />

– den karasekska <strong>och</strong> theorellska modellen<br />

Töres Theorell; professor institutet <strong>för</strong> psykosocial medicin, Karolinska Institutet<br />

Om cheferna utbildas i psykosociala <strong>för</strong>hållanden samt i krav/kontrollmodellens<br />

principer så sjunker halterna av stresshormon i blodet hos alla anställda. Det har Töres<br />

Theorell <strong>och</strong> hans medarbetare visat i en studie.<br />

Töres Theorell har utvecklat den så kallade krav/kontrollmodellen tillsammans med Robert<br />

Karasek, som var modellens upphovsman. <strong>En</strong>ligt modellen så tenderar ökade krav på den<br />

enskilde kombinerat med minskat beslutsutrymme orsaka stressrelaterade sjukdomar <strong>och</strong><br />

sjukfrånvaro. Sjukdomsrisken ökar ytterligare om personen utsätts <strong>för</strong> press i privatlivet.<br />

Under 1990-talet har arbetslivets krav ökat på en mängd grupper i arbetslivet, samtidigt som<br />

de ekonomiska <strong>och</strong> administrativa <strong>för</strong>utsättningarna att göra ett gott jobb har minskat. Detta<br />

gäller inte minst <strong>för</strong> kvinnor i den offentliga sektorn. Men vad händer med anställda i en<br />

organisation om cheferna utbildas i psykosociala <strong>för</strong>hållanden?<br />

Theorell <strong>och</strong> hans medarbetare utvärderade i slutet av 1990-talet en interventionsstudie på ett<br />

större <strong>för</strong>etag i Sverige. Under ett års tid träffades cheferna en gång i veckan under två<br />

timmar. Under träffarna fick cheferna <strong>för</strong>st en kort <strong>för</strong>eläsning <strong>och</strong> därefter följde en<br />

diskussion om hur medarbetarna skulle bli mer involverade i beslutsprocessen <strong>och</strong> om<br />

<strong>för</strong>utsättningarna <strong>för</strong> god kommunikation på individ-, grupp- <strong>och</strong> organisationsnivå. De blev<br />

också utbildade i krav/kontrollmodellens principer. Chefsgruppen jäm<strong>för</strong>des med cheferna på<br />

en annan avdelning som inte fick utbildning. Parallellt med utbildningen togs regelbundna<br />

blodprover på de anställda.<br />

Efter ett år påvisades klara skillnader mellan de anställda på de två olika avdelningarna. De<br />

som arbetade där cheferna genomgick utbildning uppgav att de hade mycket större påverkansmöjligheter<br />

än tidigare. De anställda i kontroll<strong>för</strong>etaget uppgav vid samma tid att deras<br />

5


möjligheter att påverka arbetsinnehåll <strong>och</strong> annat minskat. Skillnaden syntes också i blodprov.<br />

Blodhalterna på morgonen av stresshormonet cortisol sjönk kraftigt i den grupp där cheferna<br />

fick utbildning. Även andra blod<strong>för</strong>ändringar (blodfettet triglycerider hos kvinnorna) var<br />

gynnsammare hos <strong>för</strong>söksavdelningens anställda.<br />

Töres Theorell berättade om en pågående studie, SLOSH, som följer upp tidigare<br />

undersökningar av långtidssjukdom. I studien, som genom<strong>för</strong>s i samarbete med SCB <strong>och</strong> som<br />

omfattar riksrepresentativa 5 000 yrkesarbetande män <strong>och</strong> kvinnor, ska Theorells<br />

forskargrupp bland annat undersöka på vilket på sätt konflikter med chefer <strong>och</strong> dåligt stöd<br />

från arbetskamrater bidrar till risk <strong>för</strong> utmattningssyndrom.<br />

Forskning om sjukfrånvaro; vad vet vi <strong>och</strong> vad behöver göras?<br />

Kristina Alexandersson, professor vid sektionen <strong>för</strong> personskadeprevention, Karolinska<br />

Institutet<br />

Sjukskrivningar <strong>och</strong> sjukpensioneringar kostar samhället cirka 120 miljarder kronor<br />

om året, men i själva verket är forskningen kring sjukfrånvaron ytterst sparsam. Det<br />

visar en omfattande litteraturgenomgång som Statens Beredning <strong>för</strong> medicinsk<br />

Utvärdering, SBU, har genom<strong>för</strong>t.<br />

Det behövs fler, <strong>och</strong> fram<strong>för</strong> allt bättre studier om sjukfrånvaron. Det budskapet levererade<br />

Kristina Alexandersson som lett SBU:s arbete. Hon <strong>och</strong> hennes kollegor har gjort en<br />

genomgång av alla vetenskapliga publikationer om sjukskrivningar på engelska, danska,<br />

norska <strong>och</strong> svenska. De har bedömt relevans, vetenskaplig kvalitet <strong>och</strong> eventuell evidens.<br />

Kristina Alexandersson fann <strong>för</strong>vånansvärt få studier med bärande data om sjukskrivningar,<br />

<strong>och</strong> de evidens hon fann var på en mycket generell nivå.<br />

Dessutom fann hon ett 60-tal olika mått på sjukfrånvaro. Tänk om det fanns lika många olika<br />

mått på blodtryck, resonerade hon.<br />

Något fann SBU ändå. Barn tycks till exempel inte vara en riskfaktor <strong>för</strong> sjukfrånvaro i<br />

Sverige. Ju fler barn desto lägre är i själva verket sjukfrånvaron. Man fann också att kvinnor<br />

oftare sjukskriver sig <strong>för</strong> psykiska sjukdomar men att mäns sjukfrånvaro vid sagda sjukdomstillstånd<br />

var längre.<br />

Men i stort saknas kunskap. Det saknas kunskap både om orsakerna till sjukfrånvaro <strong>och</strong> om<br />

effekterna av att vara sjukskriven. Det sistnämnda är kunskaper som individen, läkare <strong>och</strong><br />

<strong>för</strong>säkringskassans handläggare bör ha innan de beslutar om sjukfrånvaro, likväl som arbetsgivare,<br />

<strong>för</strong>säkringskassans handläggare <strong>och</strong> politiska beslutsfattare också behöver dylik<br />

kunskap.<br />

Det är skillnad, betonade Kristina Alexandersson, på att vara sjuk <strong>och</strong> att vara sjukskriven. De<br />

flesta som har en sjukdom är inte sjukskrivna eftersom deras <strong>för</strong>måga att klara sina arbeten<br />

inte är nedsatt. Och om man vet mycket om sjukdomar så vet man desto mindre om sjukfrånvaron.<br />

Det finns till exempel 1 000 professorer i medicin i Sverige, men inte en enda<br />

professur i sjukfrånvaro eller <strong>för</strong>säkringsmedicin. Forskningsrådet <strong>för</strong> arbetsliv <strong>och</strong><br />

socialvetenskap, FAS, har nu utlyst en sexårig professur i ämnet.<br />

Arbete <strong>och</strong> hälsosamma arbetsplatser – paneldiskussion<br />

Moderator: Kenneth Abrahamsson<br />

Medverkande: Kristina Alexandersson, Francis Green, Töres Theorell<br />

Kenneth Abrahamsson inledde diskussionen med att efterlysa skillnader mellan svenskt <strong>och</strong><br />

brittiskt arbetsliv.<br />

6


Francis Green svarade att det finns mycket som är lika mellan länderna, men att Sverige<br />

tycks ha haft en annan utveckling under 1990-talet. Storbritannien gick ner i arbetslöshet,<br />

medan Sverige gick upp. Det verkar som om jobbkvalitet har fått en lägre prioritet sedan<br />

1990-talets kriser. Där var Sverige tidigare ett paradexempel. Facken tycks vara mindre<br />

effektiva än vad Green trodde.<br />

Töres Theorell menade att skillnaden mellan Sverige <strong>och</strong> Storbritannien är tidtabellen.<br />

<strong>En</strong>gland hade samma utveckling som i Sverige fast tio år tidigare. Före Thatcher samlades<br />

alla politiker från höger till vänster i en konsensus om låg arbetslöshet. Men sedan blev låg<br />

inflation viktigast <strong>och</strong> det var en dramatisk <strong>för</strong>ändring. När det gäller krav/kontrollmodellen<br />

så var <strong>En</strong>gland möjligen <strong>för</strong>e Sverige med platta organisationer <strong>och</strong> att rationalisera bort<br />

mellanchefsnivåerna. Detta skruvade åt kraven på medarbetarna, precis som de nya<br />

informationsjobben på 1990-talet, med ostrukturerade jobbsituationer där folk inte hade någon<br />

kontroll.<br />

Kenneth Abrahamsson frågade om den stora sjukfrånvaron i Sverige beror på att vi blivit<br />

sjukare eller om den sociala konstruktion, som begreppet sjukfrånvaro är, på något sätt har<br />

<strong>för</strong>ändrats.<br />

Kristina Alexandersson svarade att sjukfrånvaro inte är relaterat till sjukdom utan till<br />

arbetsbelastning. Särskilt bland kvinnligt dominerade arbeten har arbetsbelastningen ökat. Det<br />

är också där den största ökningen av långtidssjukskrivningar har ökat. Att befolkningen<br />

åldrats påverkar också lite.<br />

Kenneth Abrahamsson undrade om teknologiska eller organisations<strong>för</strong>ändringar i den<br />

offentliga sektorn hade påverkat arbetsbelastningen.<br />

Francis Green flikade in att den offentliga sektorn i Storbritannien under 1990-talet utsatts<br />

<strong>för</strong> hårda finansiella besparingar samtidigt som kraven på vad den levererade ökat. Det ledde<br />

till exempel till att engelska skollärare på ett närmast industriellt sätt fick se sin arbetsbörda<br />

öka. Det var inte fråga om teknologiska <strong>för</strong>ändringar. Men det ledde till en rad organisations<strong>för</strong>ändringar,<br />

där man <strong>för</strong>modligen inte visste vad man gjorde, men där resultatet blev<br />

sjukskrivningar på grund av överbelastning.<br />

Töres Theorell betonade att under samma period så ströps resurserna <strong>för</strong> rehabilitering<br />

dramatiskt. De som blev sjuka fick inte den hjälp de hade behövt <strong>för</strong> att återgå till jobb.<br />

Vissa av stressrelaterade sjukdomarna ökade inte vilket togs som ett argument <strong>för</strong> att folk<br />

lurades. Men män slutade röka under perioden, <strong>och</strong> vi lärde oss att hantera högt blodtryck.<br />

Kristina Alexandersson ansåg det som intressant att Storbritannien har en sex månader lång<br />

period av arbetsgivaransvar. I Sverige är perioden bara två veckor. Storbritannien har också<br />

ett års sluttid. I Sverige kan man vara sjuk i sju år.<br />

Tema 3<br />

Det tjänstefierade industriarbetet<br />

Eskil Ekstedt, professor Arbetslivsinstitutet<br />

Det traditionella industri<strong>för</strong>etaget finns knappt längre. Det har <strong>för</strong>vandlats till ett slags<br />

paraply <strong>för</strong> olika pågående projekt <strong>och</strong> där koncernledningen inte alltid vet så mycket<br />

om arbetet i projekten.<br />

Eskil Ekstedt driver ett forskningsprojekt på Arbetslivsinstitutet <strong>och</strong> presenterade nyutkomna<br />

boken Den nya arbetsdelningen, <strong>för</strong> vilken Ekstedt är redaktör.<br />

Idag sker 70 till 90 procent av verksamheten i stora industri<strong>för</strong>etag i projektform.<br />

Verksamheten behöver inte ens pågå inom samma väggar utan kan äga rum var som helst i<br />

världen, <strong>och</strong> endast <strong>för</strong>enas i varumärket. Till exempel har stor<strong>för</strong>etaget Sandvik slutat att<br />

ange var deras produkter är tillverkade. Det räcker att det står Sandvik på dem.<br />

7


Och parallellt med de interna projekten läggs sidoverksamheter ut på entreprenörer som i sin<br />

tur bedriver projekt. Idag skapas fyra av tio nya industrirelaterade jobb i industrinära tjänste<strong>för</strong>etag.<br />

Och tillsammans skapar det bilden av en allt mer fragmentiserad industriverksamhet,<br />

där tillverkning <strong>och</strong> tjänster blandas allt mer. Eskil Ekstedt tar en känd tillverkare av fläktar<br />

som exempel, som påstår att de inte tillverkar fläktar utan säljer klimat.<br />

Vad är drivande bakom denna utveckling? För att få grepp på detta måste organisationen<br />

studeras på flera olika nivåer: dels inom organisationen, dels mellan organisationerna men<br />

också på en internationell nivå. Därav det klassiska begreppet arbetsdelning, som här<br />

innefattar industriell, internationell <strong>och</strong> social arbetsdelning.<br />

<strong>En</strong>ligt Eskil Ekstedt är tid en central faktor. Att effektivisera tid har varit ett bärande strävan i<br />

all industriverksamhet. Managementtrender som just-in-time <strong>och</strong> lean production syftar till<br />

just det. Skapandet av projektorganisationer har även det med tidsvinster att göra, liksom<br />

utvecklingen av bemanningsbranschen.<br />

Ekstedt har egna erfarenheter av ABB:s T50 projekt som syftade till att <strong>för</strong>korta tiden med 50<br />

procent från ax till limpa. Det ledde till satsningar i omorganiseringar som var i miljardklassen.<br />

<strong>En</strong> annan aspekt av tid är organisationers varaktighet, <strong>och</strong> det är där projektformen kommer<br />

in. Även om vissa projekt permanentas så lever de under särskilda premisser.<br />

Vad betyder detta <strong>för</strong> arbetet? Det kanske skapar större entusiasm, men det blir i alla<br />

händelser mer tidspressat. Det lägger grunden <strong>för</strong> ett nytt resultatinriktat ledarskap som inte<br />

bryr sig om de mjuka delarna av ledarskapet. Det leder också till att individen tar över en stor<br />

del av <strong>för</strong>etagets risk. Det är den anställde som ska fixa nästa kontrakt, som ska ta ansvar att<br />

verksamheten löper efter nyår. Eskil Ekstedt citerade en högre chef på ett internationellt IT<br />

<strong>för</strong>etag som meddelade sina medarbetare: ”Ni ska agera som om ni vore egna <strong>för</strong>etagare.”<br />

Offentlig sektor, välfärdstjänsterna <strong>och</strong> den nya arbetsdelningen<br />

Elisabeth Sundin, professor Arbetslivsinstitutet<br />

Avregleringen av den offentliga sektorn har inte alltid lett till ökad mångfald <strong>för</strong><br />

brukarna. Istället har nya koncentrationer bildats. Elisabet Sundin talar om oligopol<br />

<strong>och</strong> nyreglering istället <strong>för</strong> avreglering.<br />

Under 90-talet svepte en våg av så kallad new public management i offentlig verksamhet över<br />

Sverige. Den innebar i korthet att offentlig verksamhet skulle drivas enligt<br />

<strong>för</strong>etagsekonomiska principer <strong>och</strong> utsättas <strong>för</strong> intern <strong>och</strong> extern konkurrens. Kvaliteten på de<br />

tjänster som ut<strong>för</strong>des skulle vara mätbara. Detta har <strong>för</strong>ändrat välfärdstjänsterna i Sverige,<br />

men inte alltid på det sätt som var tänkt.<br />

Elisabeth Sundin <strong>för</strong>sökte under sitt an<strong>för</strong>ande beskriva de <strong>för</strong>ändringar som offentliga, oftast<br />

kommunala verksamheter har genomgått de senaste femton åren. Och hur det har påverkat<br />

innehållet i tjänsterna <strong>och</strong> arbetsmiljön. Inledningsvis rätade hon ut en del begrepp: Vad<br />

skiljer den offentliga sektorn från privat? <strong>En</strong> skillnad är finansieringen, en annan är ägandet<br />

<strong>och</strong> en tredje regleringen <strong>och</strong> en fjärde ut<strong>för</strong>andet. <strong>En</strong>ligt Elisabeth Sundin används begreppet<br />

privatisering slarvigt. Man talar då kanske bara om ägandet <strong>och</strong> ut<strong>för</strong>andet. Finansieringen är<br />

fortfarande offentligt, liksom regleringen. Det finns gott om blandägande, <strong>och</strong> blandfinansierade<br />

verksamheter <strong>och</strong> den uppluckringen har pågått länge.<br />

Det kommunerna ville med new public management var att få ner kostnaderna <strong>och</strong> höja<br />

kvaliteten. Man ville också få en större mångfald. Man såg fram<strong>för</strong> sig många alternativa<br />

ut<strong>för</strong>are som in<strong>för</strong>de alternativa metoder <strong>och</strong> ut<strong>för</strong>andesätt. Ofta tänkte man sig att de<br />

anställda skulle ta över verksamheterna. Här har många blivit besvikna, menar Elisabeth<br />

Sundin.<br />

8


De små lokala ut<strong>för</strong>arna blev snabbt utkonkurrerade <strong>och</strong> uppköpta av stora nationella <strong>och</strong> i<br />

vissa fall internationella ut<strong>för</strong>are. <strong>En</strong> orsak är tiden, <strong>och</strong> det anbuds<strong>för</strong>farande som<br />

kommunerna använder. Om ett litet <strong>för</strong>etag vinner ett anbud på tre år <strong>och</strong> <strong>för</strong>lorar nästa<br />

upphandling så <strong>för</strong>lorar de allt. För ett stort <strong>för</strong>etag spelar det mindre roll. De stora oligopol<strong>för</strong>etagen<br />

har hittills etablerat sig i de stora städerna. Men Elisabet Sundin gissar att när<br />

marknaden i storstäderna är mättad, kommer de att dra vidare mot landsbygden precis som<br />

McDonald’s har gjort.<br />

Elisabeth Sundin ser att Waldorf <strong>och</strong> andra sedan tidigare existerande alternativ <strong>för</strong>lorat<br />

position. Istället har likriktningen <strong>för</strong>modligen blivit starkare.<br />

Elisabeth Sundin konstaterar också att avregleringen har lett till nya regleringar, inte sällan på<br />

begäran av <strong>för</strong>etagen. Standardiseringsinstitut har haft goda tider. Det finns också tecken på<br />

att arbetsintensiteten har ökat <strong>för</strong> de anställda. FAS har finansierat ett pågående<br />

forskningsprojekt <strong>för</strong> att ytterligare studera de <strong>för</strong>ändringar som välfärdstjänstearbetet<br />

genomlevt.<br />

Tema 4:<br />

Vem får jobben längst ner? Arbetsmiljö <strong>och</strong> diskriminering ur ett<br />

LO-perspektiv<br />

Christina Järnstedt, ombudsman på LO<br />

Idag finns ett okänt antal tusen personer som befinner sig i landet illegalt. De städar ditt<br />

hotellrum, serverar din pizza <strong>och</strong> de arbetar på byggen <strong>och</strong> industrier ofta under<br />

livsfarliga former. Hur ser de papperslösas arbetsmiljö ut?<br />

Christina Järnstedt är ombudsman på LO <strong>och</strong> knuten till det <strong>europeisk</strong>a HESA-projektet som<br />

<strong>för</strong>söker kartlägga arbetsvillkoren <strong>för</strong> dessa de mest utsatta arbetstagarna i våra samhällen.<br />

Hesa ska utveckla en guide <strong>för</strong> fackligt <strong>för</strong>troendevalda när det gäller illegala flyktingar,<br />

papperslösa.<br />

Idag finns det mellan fem tusen <strong>och</strong> femtiotusen flyktingar utan papper i Sverige, svaret beror<br />

på vem man frågar. Vilka arbetsvillkor har dessa? Hur ser deras hälsa ut? Christina Järnstedt<br />

har skickat brev till ett femtiotal myndigheter, utan att få någon redig information. Istället har<br />

hon vänt sig till organisationer som Läkare utan gränser.<br />

Den bild hon fått är bristfällig men ser ut så här:<br />

Många av de papperslösa är diversearbetare, som flyttas runt bland olika <strong>för</strong>etag, till exempel<br />

byggarbetsplatser. De har byggkläder <strong>och</strong> smälter in bland de andra. Men de saknar skyddsutrustning,<br />

kollektivavtal <strong>och</strong> har löner som ibland inte är mer än femton kronor i timmen. De<br />

tar ofta de jobb som inte de vanliga anställda vill eller får ta. De drabbas ofta av svåra<br />

olyckor. <strong>En</strong> byggnadsarbetare från Moldavien föll tretton meter från en byggnadsställning.<br />

Hans kompis hjälpte honom till trappan på akutsjukhuset där han fick värktabletter. <strong>En</strong> kille<br />

från Palestina <strong>för</strong>sökte spara pengar men bodde med sju andra <strong>och</strong> blev rånad. <strong>En</strong> kille blev<br />

misshandlad i tunnelbanan efter att ha städat hela natten. Kunde han gå till polisen? Nej.<br />

Kvinnor blir slagna <strong>och</strong> utsatta <strong>för</strong> sexuella trakasserier.<br />

Vilka är det som anställer dessa? Bland annat en stor kommun, berättade Järnstedt. Och ett<br />

stort hotell. Byggentreprenörer. <strong>En</strong>ligt Järnstedt saknas idag forskning om de papperslösa. Det<br />

finns viss forskning på <strong>europeisk</strong> nivå men alldeles <strong>för</strong> lite. Järnstedt opponerar sig mot att<br />

ingen verkar vilja äga frågan.<br />

Vad är det dessa papperslösa arbetare behöver akut? <strong>En</strong>ligt Järnstedt behöver de konkret<br />

information på sina egna språk. Vilken utrustning måste de ha? Vilka kemikalier är farliga?<br />

Men de ska inte ha informationen över Internet. Flygblad är det som fungerar bäst.<br />

9


Etnisk diskriminering i rekryteringsprocessen<br />

– om situationstest som forskningsmetodisk utmaning<br />

Dan-Olof Rooth, docent högskolan Kalmar<br />

<strong>En</strong> arbetsgivare av fyra diskriminerar jobbsökande med arabiska namn.<br />

Diskrimineringen är större på arbetsplatser med lågkvalificerade jobb <strong>och</strong> allra störst<br />

om personalrekryteraren är en man.<br />

Det som är positivt med den här undersökningen är att 75 procent av arbetsgivarna inte<br />

diskriminerar, <strong>för</strong>klarade Dan-Olof Rooth.<br />

Rooth <strong>och</strong> hans medarbetare har skickat ut dubbla jobbansökningar till 1600 arbetsplatser i<br />

Stockholm <strong>och</strong> Göteborg. Ansökningarna har varit identiska bortsett namnet på den som söker<br />

– hälften har haft svenska namn <strong>och</strong> hälften arabiska. Ansökningarna har gällt 13 olika yrken<br />

med olika kvalifikationer, från dataspecialist till städare.<br />

Som diskriminering har forskarna räknat de fall då svenskklingande namn kallats till intervju,<br />

men inte dem med arabiska namn. Fall där ingen har kallats till intervju har inte räknats som<br />

diskriminering, inte heller då båda kallats.<br />

Att en av fyra arbetsgivare sållar bort arabiska namn motsvarar graden av upplevd<br />

diskriminering bland invandrare. Resultaten tyder också på, menar Rooth, att andra forskare<br />

som kommit fram till att diskrimineringen är 100 procent är fel ute. Och ju högre kvalifikationer<br />

jobbet kräver desto mindre diskrimineras den som heter Ali eller Muhammed. Till<br />

jobben som dataspecialist blev fem procent av de arabiska namnen bortsållade. Medan till<br />

städjobben sållades 80 procent bort.<br />

Det visar två saker: dels att utbildning lönar sig. Det visar inte minst de intervjuer vi gjorde<br />

med arbetsgivarna i efterhand. Det visar också att det är svårt <strong>för</strong> invandrare att få sina <strong>för</strong>sta<br />

jobb som ofta är lågkvalificerade.<br />

Störst var diskrimineringen på arbetsplatser med stor manlig dominans bland medarbetarna.<br />

Det ökar risken <strong>för</strong> diskriminering med 25 procent. Och om personalrekryteraren dessutom<br />

var man ökade diskrimineringen med ytterligare 16 procent. Däremot tycktes diskrimineringen<br />

vara mindre på de arbetsplatser där man rekryterade mycket folk. Det indikerar att<br />

man bör göra något åt utbudsfrågan, ansåg Rooth.<br />

Studien hade riktat sig till jobb som var utannonserade på Arbets<strong>för</strong>medlingen. Rooth<br />

konstaterade att majoriteten av alla jobb aldrig når arbets<strong>för</strong>medlingen utan tillsätts informellt.<br />

Dessa jobb får vi aldrig veta något om.<br />

Avslutningsvis ställde sig Rooth frågan huruvida det var etiskt att forska så som han gjort.<br />

Rooth kontaktade <strong>för</strong>e projektet ett tiotal arbetsgivare <strong>för</strong> att få deras syn. Han <strong>och</strong> hans<br />

medarbetare ansträngde sig att minimera kostnaden i arbetstid <strong>för</strong> arbetsgivaren, bland annat<br />

genom att omedelbart tacka nej till erbjuden intervju. Rooth konstaterar att det är viktig<br />

forskning, <strong>och</strong> att arbetsgivare trots allt inte är enskilda personer. Studien är finansierad av<br />

FAS.<br />

Tema 5<br />

Kan vi behålla de goda jobben?<br />

Jan Edling, Vinnova<br />

Jan Edling tror på Sveriges möjligheter att behålla de goda jobben. Men det avgörande<br />

är hur små <strong>och</strong> medelstora <strong>för</strong>etag drar nytta av globaliseringen.<br />

I fjol satsade den gamla regeringen 35 miljoner kronor i exportstöd till medelstora <strong>för</strong>etag.<br />

Det är lika mycket pengar som a-kassan kostar i Torsby. Den gamla regeringen satsar 200<br />

10


miljoner konor såddfinansiering, ungefär samma summa som a-kassan får i Leksand. Det här<br />

säger något om hur dåligt regeringen begriper sig på globaliseringen, berättade Jan Edling.<br />

Ingen regering har <strong>för</strong>stått globaliseringen. De har inte <strong>för</strong>stått att det är de små <strong>och</strong><br />

mellanstora <strong>för</strong>etagen som ska dra nytta av den. Istället betraktar vi Sverige som en ö med 1,4<br />

promille av jordens befolkning.<br />

Idag befinner sig 20 procent av befolkningen i icke-<strong>sysselsättning</strong> <strong>och</strong> det tär på välfärden<br />

från andra grupper. Jan Edling konstaterade att befolkningen i arbets<strong>för</strong> ålder (20–64 år)<br />

konsumerar 45 procent av alla offentliga resurser. Då får vi en skola som inte är den bästa i<br />

världen, en äldreomsorg som urholkas, infrastruktursatsningar som bantas i sista stund.<br />

Han talade om den arbetsdelning han kallar karantänpolitik, som håller folk i karantän i<br />

avvaktan på något slags konjunkturuppgång. Samt om en ny regering som skapar en ny sorts<br />

jobbdelning med låglönejobb där vi byter tjänster med varandra.<br />

Samtidigt skapas det 438 miljoner jobb de senaste tio åren, många i Asien <strong>och</strong> Östeuropa.<br />

De är inte bara låglönejobb. Idag gör man allt mer avancerade produkter <strong>och</strong> på samma gång<br />

skapas grunderna <strong>för</strong> ett välfärdssamhälle, med kommunal ekonomi <strong>och</strong> en växande medelklass.<br />

Där måste små <strong>och</strong> medelstora <strong>för</strong>etag var med, inte bara Ericsson. Vi kan arbeta tillsammans<br />

med indiska forskningsinstitut <strong>för</strong> att lösa vattenproblemen i Indien. Vi har högklassig<br />

sjukvård, äldreomsorg <strong>och</strong> utbildning. Detta kan vi exportera, men <strong>för</strong>utsättningen är att vi<br />

bejakar utvecklingen av privata <strong>för</strong>etag i välfärdssektorn. Kommuner <strong>och</strong> landsting får<br />

nämligen inte exportera. Där krävs en satsning på privata aktörer med offentlig finansiering<br />

<strong>och</strong> styrning efter kvalitet som skapar kreativa lösningar.<br />

Edling beskrev avslutningsvis den <strong>för</strong>sörjningsbörda vi står in<strong>för</strong>. Idag har vi fler än tidigare i<br />

arbets<strong>för</strong> ålder. Om vi ska ha samma <strong>för</strong>sörjningskvot om 25 år, alltså att varje person som<br />

arbetar <strong>för</strong>sörjer lika många, så krävs det att 85 procent av de arbets<strong>för</strong>a jobbar. Idag är den<br />

siffran 78 procent. Om dagens siffra består kommer <strong>för</strong>sörjningskvoten vara samma som<br />

under 1990-talets värsta år.<br />

På spaning efter morgondagens arbetsmarknad – paneldiskussion<br />

Moderator: Anne-Marie Qvarfort, generaldirektör Svenska ESF-rådet<br />

Medverkande: Maria Hemström, fil.dr, ämnesråd Finansdepartementet, Roger Mörtvik,<br />

samhällspolitisk chef, TCO, Per Risberg, <strong>för</strong>etagare <strong>och</strong> styrelseledamot Vinnova, Britta<br />

Rundström, avdelningschef på Sveriges Landsting <strong>och</strong> Kommuner.<br />

Anne-Marie Qvarfort gav ordet till Maria Hemström <strong>och</strong> efterlyste en analys av<br />

jobbpolitiken i den senaste budgetpropositionen.<br />

Maria Hemström <strong>för</strong>klarade att de <strong>sysselsättning</strong>sproblem som Sverige har bottnar i 90talskrisen.<br />

Då <strong>för</strong>svann 500 000 jobb på tre år. Andelen öppet arbetslösa <strong>och</strong> i åtgärder steg<br />

från 1,5 procent till 14 procent under samma tid. Och tillfälliga störningar på arbetsmarknaden<br />

tenderar att permanentas, <strong>för</strong>klarade hon. Jobbsökandet minskar efter tid, ett generöst bidragssystem<br />

låser in folk <strong>och</strong> det finns få låglönejobb <strong>för</strong> lågproduktiva. Anställningsskyddet ökar<br />

inte den totala arbetslösheten men påverkar <strong>för</strong>delningen; den skyddar dem som har jobb <strong>och</strong><br />

stänger ute dem som <strong>för</strong>lorat sina jobb.<br />

Vad finns då att göra? OECD råder Sverige att ge upp den här gruppen. Att bara se till att det<br />

inte händer igen. Om man ändå vill göra något krävs det en rad samverkande åtgärder som<br />

löser upp flaskhalsar <strong>och</strong> påverkar matchningen, utbudet <strong>och</strong> efterfrågan. Hemström berättade<br />

att flera av de åtgärder som alliansregeringen nu genom<strong>för</strong> ligger i linje med vad finansdepartementets<br />

experter <strong>för</strong>eslog den gamla regeringen så sent som i våras. Bland annat ville<br />

man minska åtgärderna <strong>för</strong>t korttidsarbetslösa eftersom konjunkturen stiger. Man ville satsa<br />

11


på <strong>för</strong>medlingsverksamhet <strong>och</strong> yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Hemström redovisade<br />

sedan alliansregeringens övriga jobb<strong>för</strong>slag i senaste budgetpropositionen, där <strong>för</strong>utom<br />

jobbavdrag, <strong>för</strong>ändringar i a-kassenivåer, sänkt tak i sjuk<strong>för</strong>säkringen, också innehöll åtgärder<br />

<strong>för</strong> ökad efterfrågan i form av nystartsjobb <strong>för</strong> bidragstagare <strong>och</strong> flyktingar, sänkta<br />

arbetsgivaravgifter <strong>för</strong> ungdomar, särskilt anställningsstöd <strong>för</strong> långtidsarbetslösa samt ökade<br />

möjligheter till tidsbegränsade anställningar. Därtill kommer skattelättnader <strong>för</strong> hushållstjänster<br />

<strong>och</strong> i vissa tjänstesektorer. Hemström berättade att regeringen hoppas skapa 74 000<br />

nya jobb med sina <strong>för</strong>slag. Hemström tvivlar på att det blir så många.<br />

Roger Mörtvik påpekade att regeringens jobbpolitik följer de åtgärder som OECD ritade i sin<br />

Job strategy från 1994. Men OECD:s egen utvärdering från ifjol visar att länder som följt<br />

råden bara vissa fall har lyckats, men då till priset av ökade ekonomiska klyftor. Och att de<br />

länder som inte följt OECD:s råd har lyckats ännu bättre, utan ökade ekonomiska klyftor fast<br />

högre skatter. Det har gjort att OECD nu lämnar sina enkelspåriga rekommendationer <strong>och</strong><br />

säger att det går att lyckas på andra sätt. Mörtvik kommenterade även Jan Edlings tal om<br />

<strong>för</strong>sörjningskvot. Inte ens i det värsta scenariot kommer det att bli värre än under<br />

hemmafruepoken på 1940- <strong>och</strong> 1950-talet. Vi har vår högsta <strong>för</strong>sörjningskvot bakom oss. Det<br />

som avgör om vi får en <strong>för</strong>sörjningsobalans beror på hur pass högproduktiva jobb vi skapar.<br />

Britta Rundström talade om framtida problem i den offentliga sektorn. Om 50 år har antalet<br />

människor med vård <strong>och</strong> omsorgsbehov ökat så mycket att kommunalskatten skulle behöva<br />

öka med 80 procent <strong>för</strong> att finansiera den. Då är inte ökade <strong>för</strong>väntningar inräknade. Allt fler<br />

kommer att ha gott om pengar men idag får man inte komplettera offentliga välfärdstjänster<br />

genom att betala själv. Det kommer att bli ett problem. Vi måste också börja tala om att vi har<br />

kvalitet i världsklass när det gäller vård <strong>och</strong> omsorg. Inget annat land får sådan kvalitet <strong>för</strong><br />

pengarna. Rundström talade även om att Sverige ligger i världsklass när det gäller resurser till<br />

utbildning.<br />

Per Risberg, bidrog med ett <strong>för</strong>etagarperspektiv <strong>och</strong> sade sig inte vara bekymrad över<br />

globaliseringen. Det ser han inte minst i Småland. De små <strong>och</strong> medelstora tillverkande <strong>för</strong>etag<br />

som finns här går bättre än någonsin. Att det inte med<strong>för</strong> nya jobb beror på att vi är så himla<br />

produktiva. Sverige slår de flesta länder i produktivitetsökning varje år nu. Risberg var med<br />

när japanerna kom på 1980-talet. Japanska arbetare var effektiva men gjorde bara vad de blev<br />

tillsagda. Svenska arbetare blev med tiden lika effektiva men kunde dessutom tänka kreativt<br />

<strong>och</strong> självständigt. Där<strong>för</strong> slog Risbergs <strong>för</strong>etag det japanska genomsnittet i produktivitets<strong>tillväxt</strong><br />

fem år i sträck. Risberg minns när han hade amerikanska <strong>för</strong>etagsledare på besök <strong>och</strong><br />

de stannade till hos en kvinnlig metallare i 30–35 årsåldern som körde en maskingrupp.<br />

Jänkarna trodde inte sina öron: metallaren pratade om fabriken som det vore hennes egen.<br />

Hon pratade kvalitet, leveranssäkerhet, kapitalbindning. Där har vi i ett nötskal svensk<br />

industris främsta konkurrens<strong>för</strong>del, menar Risberg <strong>och</strong> vi kommer att klara även kineserna.<br />

Problemet är jobb <strong>och</strong> det är mest en social fråga, inte ekonomisk. Vi måste sluta att tala om<br />

höga eller låga jobb, acceptera jobb där marknaden bara kan betala en viss lön, men där<br />

samhället kan tänka sig att betala resten. Det kan handla om äldreomsorg, vård, skola. Risberg<br />

fram<strong>för</strong>de till sist sin käpphäst: Sverige ska lägga upp ribban högst i världen när det gäller<br />

lärande i yrkeslivet. Det räcker inte att vi är världsledande på forskning inom nanoteknik <strong>och</strong><br />

Telecom. Var finns de innovativa pedagogerna så att kunskaperna sprids? Risberg vill se en<br />

nationell rörelse <strong>för</strong> lärande i yrkeslivet. Den måste pågå i minst tio år tills lärandet är inbyggt<br />

i arbetsplatserna.<br />

Roger Mörtvik återknöt till arbetsmarknadspolitik <strong>och</strong> påtalade att <strong>för</strong>etagen drar sig <strong>för</strong> att<br />

anställa även i länder där lönerna är så låga som 50 kronor i timmen. Lösningen ligger alltså<br />

inte i att öka arbetsutbudet pressa ner lönerna. Det måste vara något annat. Och där tror även<br />

Mörtvik på att göra arbetskraften mycket mer kompetent, att satsa på lärande i yrkeslivet. Det<br />

skapar i sin tur kreativitet <strong>och</strong> nya jobb.<br />

12


Maria Hemström <strong>för</strong>klarade att vi ändå måste sysselsätta dem som inte är tillräckligt<br />

produktiva, men som ändå kan göra nytta. Där måste vi rigga en finansiering som fungerar.<br />

Hon övergick till att tala om utbildning: Samhället satsar mycket, men mest på högre<br />

utbildning <strong>och</strong> på andra chansen-utbildning. Man satsar på att reparera misstag som begicks i<br />

grundskolan. Och lämnar man grundskolan utan att kunna skriva, läsa <strong>och</strong> räkna – där är<br />

forskningen entydig – så finns det ingen arbetsmarknadspolitik i världen som kan göra något<br />

åt det. Där<strong>för</strong> tror Hemström att man ska ta lite av resurserna från andra chansen-utbildning<br />

<strong>och</strong> satsa dem på de unga.<br />

Jan Edling: Trots alla åtgärder så kommer vi att ha människor som fortfarande inte har en<br />

chans. De som står sist i kön. De kommer att få sänkta ersättningar. I Thatchers <strong>En</strong>gland fick<br />

man uppfinna nya bidragsformer <strong>för</strong> att ersätta de sänkta bidragsnivåerna, <strong>och</strong> det stängde<br />

inne folk. Jag är rädd att vi hamnar i en situation där vi får uppfinna en massa nya bidrag <strong>för</strong><br />

att komplettera de sänkta nivåerna. Var<strong>för</strong> drar den nya regeringen ner på exportstödet? Blott<br />

arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb, det måste till näringspolitik. Vi behöver två<br />

sorters kunskapslyft: ett kunskapskonto <strong>för</strong> enskilda som delvis ersätter a-kassa. Dels ett<br />

kunskapslyft <strong>för</strong> mindre <strong>för</strong>etag, som ofta saknar kunskap att gå ut på exportmarknader.<br />

Britta Rundström ville fortsätta tala utbildningskvalitet: Svensk grundskola är signifikant<br />

över genomsnittet i OECD. Finland är outstanding. Men i Finland är det drygt en procent<br />

elever med utländsk bakgrund, i Sverige är siffran elva procent. Det <strong>för</strong>klarar inte hela<br />

skillnaden men ungefär 40 procent. Vi vet att elever med utländsk bakgrund presterar sämre<br />

men i Sverige presterar dessa elever signifikant bättre än i andra OECD länder. Detta kan vara<br />

bra att veta, tyckte hon. Självklart ska ingen behöva lämna skolan utan grundkunskaper. Men<br />

många invandrarelever kommer till skolan i elva-tolvårsåldern <strong>och</strong> ska lämna skolan när de är<br />

16, oavsett om de har godkänt betyg eller inte. Där<strong>för</strong>: gör en flexibel grundskola. Så att den<br />

tar hänsyn till de kunskapsbehov barnen har. Först då har vi en chans i konkurrensen. Hon<br />

övergick att tala om arbetskraftsinvandring. Visst behövs den. Men vi har 35 000 personer i<br />

Sverige som är nollklassade, som går på socialbidrag men som inte står till arbetsmarknadens<br />

<strong>för</strong>fogande <strong>och</strong> är inte sjuka. De behöver också något att göra.<br />

Roger Mörtvik: skolan är det viktigaste problemet vi har att hantera. Men att tro att en enkel<br />

utbildningsreform eller ny lärarutbildning räcker är naivt. Det behövs mindre klasser <strong>och</strong> det<br />

kostar pengar. Då måste man välja, ska man sänka skatterna eller höja ambitionen? Vi sneglar<br />

mot Danmarks flexicurity, men de satsar större andel av BNP i arbetsmarknadspolitik än vad<br />

vi gör. Alltså; vill vi möta globaliseringen måste vi också investera i kunskap, rörlighet <strong>och</strong><br />

trygghet. Det går inte att snåla sig ur.<br />

Maria Hemström bemötte Mörtviks tal om hemmafruar. Hemmafruarna producerade också,<br />

även om de inte hade löner, <strong>och</strong> de fick inte transfereringar av staten. Idag har vi 20 procent<br />

som inte producerar <strong>och</strong> som uppbär ersättning från staten. Om vi inte får dem i arbete har vi<br />

sett slutet på välfärdsstaten som vi ser idag.<br />

FAS huvudsekreterare Rune Åberg tackade de medverkande <strong>och</strong> deltagarna <strong>för</strong> engagerade<br />

inlägg <strong>och</strong> hoppades att detta femte Arbetslivsforum ska ge idéer både <strong>för</strong> fortsatt forskning<br />

<strong>och</strong> <strong>för</strong> praktisk handling.<br />

Av Thomas Heldmark<br />

13


Medverkande:<br />

Kenneth Abrahamsson, programchef på FAS<br />

Jan Edling, Vinnova<br />

Eskil Ekstedt, professor Arbetslivsinstitutet<br />

Mats <strong>En</strong>gwall, Vinnova<br />

Francis Green, professor, University of Kent, <strong>En</strong>gland<br />

Maria Hemström, fil.dr, ämnesråd Finansdepartementet<br />

Christina Järnstedt, ombudsman på LO<br />

Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef, TCO<br />

<strong>Anna</strong> Odhner, departementsråd på regeringskansliet<br />

Per Risberg, <strong>för</strong>etagare <strong>och</strong> styrelseledamot Vinnova<br />

Dan-Olof Rooth, docent högskolan Kalmar<br />

Britta Rundström, avdelningschef på Sveriges Landsting <strong>och</strong> Kommuner<br />

Elisabeth Sundin, professor Arbetslivsinstitutet<br />

Töres Theorell, professor institutet <strong>för</strong> psykosocial medicin, Karolinska Institutet<br />

Anne-Marie Qvarfort, generaldirektör Svenska ESF-rådet<br />

Rune Åberg, huvudsekreterare FAS <strong>och</strong> professor i sociologi vid Umeå universitet<br />

14

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!