1 - KTH

Sida 12
The Force
Panta Rei
”Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.”
Så skrev Karin Boye i sin diktsamling
”Härdarna”, om den
ständiga förändring som genomsyrar
all existens. Oavsett om du
är fågel, fisk eller mittemellan
lever vi alla i en värld som förändras,
och vi förändras med den.
Från amöba till cell, dinosaurie
till människa. Det gamla förgås,
ruttnar och förmultnar och det
nya växer fram ur dess mull. Genom
denna förändring behålls
dock kunskapen från den äldre
generationen – ristningar i sten,
pergament med kunskap och
visdomsord från glömda generationer,
bibliotek med allt vår
kultur kan uppbåda och det mest
subtila av allt - ”kunskapen” om
Nr 1/2011
ompassning till omgivning som
sitter i våra gener.
Vi är, i mer än en bemärkelse, på
en färd, ett äventyr utan gränser.
Ner ser våra förfäder från tidernas
begynnelse på oss, och det
är ett rikt arv vi fått från dem. Ett
arv som ständigt huggs i sten av
tidens tand, genom den ack så
enkla processen - naturligt urval.
Oavsett om det gäller vetenskapliga
teorier, levande organismer
eller teknik för whiskydestillering
har de gemensamt att de bygger
på trial and error. Om man bygger
destilleringsapparaten fel
sprängs den eller börjar brinna
och då dör man. Om man har