Tunnel Ryssland–USA planeras! (pdf) - LaRouche.se
Tunnel Ryssland–USA planeras! (pdf) - LaRouche.se Tunnel Ryssland–USA planeras! (pdf) - LaRouche.se
Schillerinstitutets förslag om knyta ihop världen i ett gigantiskt infrastrukturnät har tagit ett stort steg framåt. På en konferens i Moskva den 24 april samlades flera hundra regeringstjänstemän och trafikforskare från Ryssland, Japan, Sydkorea och USA för att diskutera ett projekt som skulle länka upp den amerikanska kontinenten till den eurasiska landbron. Exakt det som Schillerinstitutet föreslog 1995–96 med gigantprojektet den eurasiska landbron. Fysisk ekonomi Bilaga till Schillerinstitutets nyhetsbrev Monitor maj 2007 Tunnel Ryssland–USA planeras! Rubriken på konferensen var ”En transkontinental eurasisk-amerikansk förbindelse över Berings sund”. Den var den första i en rad konferenser om ryska megaprojekt som den ryska Vetenskapsakademin håller i samarbete med de ryska trafik- och ekonomiministerierna. Bland talarna på konferensen den 24 april fanns USA:s f.d. inrikesminister Walter Hickel, som nu är guvernör i Alaska, och den f.d. demokratiske presidentkandidaten Lyndon La- Rouche. LaRouches tal, som föredrogs på ryska av fil.dr. Jonathan Tennenbaum, tog upp den strategiska betydelsen av detta projekt: det kan få USA att samarbeta med Ryssland, Kina och Indien så att världen kommer bort från hotet om krig och finansiellt sammanbrott. Talet kommer att publiceras på engelska och ryska i tidskriften Forum International. Förslaget om en tunnel under Berings sund är ett fullt affärsmässigt rysk-amerikanskt infrastrukturprojekt som ska byggas och skötas i ett samarbete mellan TKM och World Link. Investeringen beräknas bli 65 miljarder dollar, varav 10–12 miljarder dollar beräknas för de båda tunnlarna under Berings sund som ska innehålla en höghastighetståglinje, bilväg, oljeledning, gasledning, elkabel och fiberoptisk kabel. Längs den långa järnvägen kommer det att utvecklas ett helt industriellt kluster. Det ryska vattenkraftsbolaget OAO Hydro OGK menar att projektet gör det möjligt att producera elektricitet för 20 miljarder dollar per år tack vare de unika tidvattenresurserna. Bolaget planerar att bygga två stora tidvattenkraftanläggningar i Ochotska havet som ska producera elektricitet som ska räcka både för järnvägen och för export till USA. Här följer Lyndon LaRouches tal på Beringssundskonferensen i Moskva. Den politiska världskartan ändras: Mendelejev skulle ha gillat det av Lyndon H. LaRouche, 13 mars 2007 Tanken på att skapa ett transsibiriskt järnvägssystem, som sedan skulle kunna förlängas över Berings sund till Nordamerika, föddes i samband med Dimitrij Ivanovitj Mendelejevs besök på världsutställningen i Philadelphia 1876. Genom att Lord Palmerstons försök att krossa USA hade slagits tillbaka, tack vare president Abraham Lincolns ledarskap, kunde det som då kallades det amerikanska ekonomiska systemet spridas till Ryssland, samt även influera Bismarcks reformer i Tyskland och industrialiseringssträvanden i Japan och på andra håll. Dessa globala, så kallade geopolitiska skeenden under perioden efter 1865-76 är det som alla de stora krigen i världen har handlat om, från och med den brittiska iscensättningen av det första japanska kriget mot Kina 1894-95 fram till den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelts död 1945. Genom alla upp- och nedgångar i den ekonomiska och geopolitiska världshistorien har förverkligandet av Mendelejevs planer på att utveckla Ryssland varit ett centralt inslag i denna fortlöpande historia, från och med världen efter 1865- 76 fram till den dag som i dag är. Den tanke han kastade fram förnyas nu, som ett centralt inslag av stor betydelse för hela världen i dag. Samtidigt kvarstår samma impuls till nya världskrig, fast nu i nya skepnader. Världen är just nu i klorna på vad som
Schillerinstitutets förslag om knyta<br />
ihop världen i ett gigantiskt infrastrukturnät<br />
har tagit ett stort steg<br />
framåt. På en konferens i Moskva<br />
den 24 april samlades flera hundra<br />
regeringstjänstemän och trafikforskare<br />
från Ryssland, Japan, Sydkorea<br />
och USA för att diskutera ett projekt<br />
som skulle länka upp den amerikanska<br />
kontinenten till den eurasiska<br />
landbron. Exakt det som Schillerinstitutet<br />
föreslog 1995–96 med gigantprojektet<br />
den eurasiska landbron.<br />
Fysisk ekonomi<br />
Bilaga till Schillerinstitutets nyhetsbrev Monitor maj 2007<br />
<strong>Tunnel</strong> <strong>Ryssland–USA</strong> <strong>planeras</strong>!<br />
Rubriken på konferen<strong>se</strong>n var ”En<br />
transkontinental eurasisk-amerikansk<br />
förbindel<strong>se</strong> över Berings sund”. Den var den första i en rad<br />
konferen<strong>se</strong>r om ryska megaprojekt som den ryska Vetenskapsakademin<br />
håller i samarbete med de ryska trafik- och<br />
ekonomiministerierna.<br />
Bland talarna på konferen<strong>se</strong>n den 24 april fanns USA:s f.d.<br />
inrikesminister Walter Hickel, som nu är guvernör i Alaska,<br />
och den f.d. demokratiske presidentkandidaten Lyndon La-<br />
Rouche. <strong>LaRouche</strong>s tal, som föredrogs på ryska av fil.dr. Jonathan<br />
Tennenbaum, tog upp den strategiska betydel<strong>se</strong>n av<br />
detta projekt: det kan få USA att samarbeta med Ryssland,<br />
Kina och Indien så att världen kommer bort från hotet om krig<br />
och finansiellt sammanbrott. Talet kommer att publiceras på<br />
engelska och ryska i tidskriften Forum International.<br />
Förslaget om en tunnel under Berings sund är ett fullt affärsmässigt<br />
rysk-amerikanskt infrastrukturprojekt som ska<br />
byggas och skötas i ett samarbete mellan TKM och World<br />
Link. Investeringen beräknas bli 65 miljarder dollar, varav<br />
10–12 miljarder dollar beräknas för de båda tunnlarna under<br />
Berings sund som ska innehålla en höghastighetståglinje, bilväg,<br />
oljeledning, gasledning, elkabel och fiberoptisk kabel.<br />
Längs den långa järnvägen kommer det att utvecklas ett<br />
helt industriellt kluster. Det ryska vattenkraftsbolaget OAO<br />
Hydro OGK menar att projektet gör det möjligt att producera<br />
elektricitet för 20 miljarder dollar per år tack vare de unika<br />
tidvattenresur<strong>se</strong>rna. Bolaget planerar att bygga två stora tidvattenkraftanläggningar<br />
i Ochotska havet som ska producera<br />
elektricitet som ska räcka både för järnvägen och för export<br />
till USA.<br />
Här följer Lyndon <strong>LaRouche</strong>s tal på Beringssundskonferen<strong>se</strong>n<br />
i Moskva.<br />
Den politiska världskartan<br />
ändras: Mendelejev<br />
skulle ha gillat det<br />
av Lyndon H. <strong>LaRouche</strong>, 13 mars 2007<br />
Tanken på att skapa ett transsibiriskt järnvägssystem, som<br />
<strong>se</strong>dan skulle kunna förlängas över Berings sund till Nordamerika,<br />
föddes i samband med Dimitrij Ivanovitj Mendelejevs<br />
besök på världsutställningen i Philadelphia 1876. Genom<br />
att Lord Palmerstons försök att krossa USA hade slagits tillbaka,<br />
tack vare president Abraham Lincolns ledarskap, kunde<br />
det som då kallades det amerikanska ekonomiska systemet<br />
spridas till Ryssland, samt även influera Bismarcks reformer<br />
i Tyskland och industriali<strong>se</strong>ringssträvanden i Japan och på<br />
andra håll. Dessa globala, så kallade geopolitiska skeenden<br />
under perioden efter 1865-76 är det som alla de stora krigen i<br />
världen har handlat om, från och med den brittiska iscensättningen<br />
av det första japanska kriget mot Kina 1894-95 fram<br />
till den amerikanske presidenten Franklin D. Roo<strong>se</strong>velts död<br />
1945.<br />
Genom alla upp- och nedgångar i den ekonomiska och<br />
geopolitiska världshistorien har förverkligandet av Mendelejevs<br />
planer på att utveckla Ryssland varit ett centralt inslag i<br />
denna fortlöpande historia, från och med världen efter 1865-<br />
76 fram till den dag som i dag är. Den tanke han kastade fram<br />
förnyas nu, som ett centralt inslag av stor betydel<strong>se</strong> för hela<br />
världen i dag.<br />
Samtidigt kvarstår samma impuls till nya världskrig, fast<br />
nu i nya skepnader. Världen är just nu i klorna på vad som
hotar att bli den största globala finanskollap<strong>se</strong>n i modern tid.<br />
Att krig och konflikter sprider sig ut från Sydvästasien är<br />
inget annat än ett utslag av samma så kallade geopolitiska impuls<br />
som har orsakat alla stora krig <strong>se</strong>dan freden i Paris 1763,<br />
men i ännu högre grad <strong>se</strong>dan USA 1865-75 började utmana<br />
det anglo-holländska liberala finanssystemet.<br />
Denna annalkande kollaps av det nu hyperinflaterade, sönderfallande<br />
internationella finanssystemet kräver skyndsamma<br />
förenade krisinsat<strong>se</strong>r av ansvarskännande tongivande<br />
nationer. För att det ska bli möjligt måste den politiska trenden<br />
i USA snabbt ändras, tillbaka till traditionen från president<br />
Franklin D. Roo<strong>se</strong>velt. En sådan förändring i den amerikanska<br />
politiken måste åstadkommas genom en krissamverkan,<br />
ledd av en grupp tongivande världsmakter. Dit måste<br />
höra USA, Ryssland, Kina och Indien, som början till ett nytt,<br />
allt vidare partnerskap mellan fullkomligt suveräna nationalstat<strong>se</strong>konomier.<br />
I en sådan samverkan måste ett omfattande nätverk av moderna<br />
efterföljare till den gamla formen av järnvägstransporter<br />
byggas ut tvärs över det kontinentala Eurasien, och över<br />
Berings sund till den amerikanska dubbelkontinenten. Områden<br />
som nu är ofruktbara och otillgängliga kommer då att<br />
kunna genomgå en ekonomiskt effektiv utveckling och integreras<br />
i hela planetens framtida utveckling.<br />
En sådan plan utarbetades redan under åren 1990-92 under<br />
ledning av min fru Helga Zepp-<strong>LaRouche</strong>, som fortfarande<br />
intar en ledarställning politiskt och kulturellt bland mina medarbetare<br />
i Europa och annorstädes. Detta perspektiv måste nu<br />
återupplivas och bli ett globalt faktum.<br />
Vad gäller tekniken bör forskningen koncentreras till traditionen<br />
från framför allt de föredömliga vetenskapsmännen<br />
Mendelejev och V.I. Vernadskij, men även från den alltför lite<br />
uppmärksammade föregångsmannen inom samma område,<br />
den amerikanske pionjären William Draper Harkins.<br />
Detta kräver långsiktiga diplomatiska överenskommel<strong>se</strong>r<br />
mellan nationer, som innebär införandet av ett nytt system i<br />
handelsrelationerna, där nationer ingår handelsavtal som har<br />
förhållandevis fasta valutakur<strong>se</strong>r, mycket låga räntor och löptider<br />
på någonstans mellan ett kvarts och ett halvt <strong>se</strong>kel. Detta<br />
är löptider som täcker den ekonomisk-finansiella halveringstiden<br />
för de långsiktiga investeringar i den grundläggande<br />
ekonomiska infrastrukturen som dessa nationers nu levande<br />
och kommande generationer behöver.<br />
Vi har således inträtt i en tid, mätt med den nukleära och<br />
termonukleära kraftutvecklingens klocka, då den långa historien<br />
av direkt eller indirekt imperialistiska sjömakters herravälde<br />
över jordklotets stora landmassor inte längre är praktiskt<br />
godtagbar. I stället kommer en forskningsdriven, kapitalintensiv<br />
utveckling av den grundläggande ekonomiska infrastrukturen<br />
och befolkningens levnadsstandard att prägla varje<br />
framgångsrik form av civili<strong>se</strong>rad utveckling av förbindel<strong>se</strong>rna<br />
mellan världens suveräna nationer. För det ändamålet måste<br />
jordklotets tundror och öknar erövras genom kraften i en<br />
forskningsdriven teknologisk utveckling av arbetets ökade<br />
produktiva förmåga. Ekonomisk utveckling måste nu spridas<br />
från nationerna i kanten på Arktis, söderut mot Antarktis.<br />
Överbryggningen av Berings sund blir därmed nu medelpunkten<br />
i en ny värld<strong>se</strong>konomis tillblivel<strong>se</strong>.<br />
Fler nyheter om Beringssundsförbindel<strong>se</strong>n (engelska):<br />
www.larouchepac.com/pages/developing_stories/bering.shtml<br />
Mer på svenska om den eurasiska landbron:<br />
www.nysol.<strong>se</strong>/schillerinstitutet/eurasia/<br />
Bygg bron till Finland!<br />
Insändare publicerad i Aftonbladet 26 april 2007<br />
I Moskva diskuterades bygget av en fast förbindel<strong>se</strong> mellan<br />
Ryssland och USA. I projektet ingår 6 000 km järnväg från<br />
Jakutsk i Sibirien, genom Alaska och fram till Fort Nelson i<br />
Kanada. Själva tunneln under Berings sund <strong>planeras</strong> bli 100<br />
km i två etapper om 50 km eftersom det finns öar i sundet.<br />
Anledningen till att det låter som ett danskt projekt är att sundet<br />
givits namn efter sin danske upptäckare V. Bering. När<br />
skall Sverige ta tag i framtiden och bygga bron till Finland via<br />
Åland, så att Göteborg/Stockholm kan kopplas till Helsingfors/S:t<br />
Petersburg och den Transsibiriska järnvägen? Hinner<br />
vi innan tåget går från S:t Petersburg till Argentina? Har APfonderna<br />
spelats bort på bubblor i aktier, fastigheter eller riskkapital<br />
innan regeringen börjar använda dem för att bygga för<br />
framtiden?<br />
Ulf Sandmark, Vällingby<br />
www.aftonbladet.<strong>se</strong>/vss/debatt/story/0,2789,1055466,00.html<br />
Ännu en bro till Finland<br />
Den 4 maj, några dagar efter att ovanstående insändare hade<br />
publicerats, rapporterade Expres<strong>se</strong>n om den hittills mest diskuterade<br />
fasta förbindel<strong>se</strong>n över Bottenhavet, nämligen den<br />
som kan dras mellan Umeå på den svenska sidan och Vasa på<br />
den finska sidan, vid sundet som heter Kvarken. Det är där<br />
Östersjön är som smalast. Nyheten var att Kvarkenrådet, en<br />
samarbetsorganisation mellan svenska och finska regionala<br />
myndigheter, har uppdragit åt sin trafikarbetsgrupp att undersöka<br />
möjligheten av en fast förbindel<strong>se</strong> över Kvarken. Ett<br />
konsultföretag har redan konstaterat att det är klart tekniskt<br />
möjligt att bygga en tunnel under Kvarken.<br />
Ett mer intressant alternativ för en fast förbindel<strong>se</strong> är en låg<br />
damm byggd tvärs över Kvarken. Det har länge förespråkats<br />
av en ideell arbetsgrupp av ingenjörer och politiker. Dammen<br />
skulle fungera som vägbank och järnvägsbank för transporterna,<br />
samtidigt som den skulle skapa Europas största sötvattenre<strong>se</strong>rvoar<br />
av hela Bottenviken. Dammen skulle kunna<br />
fånga upp alla stora älvar som rinner ut i Bottenviken och<br />
hålla undan saltvattnet. Sverige och Finland skulle på detta<br />
sätt kunna bli en storskalig vattenexportör till ett törstande Europa.<br />
En fast förbindel<strong>se</strong> skulle förkorta väg- och järnvägstransporterna<br />
från södra Sverige till Finland med 60 mil. Trondheimområdet<br />
i Norge och mellersta Norrland skulle länkas<br />
ihop med Finland och, via den nyöppnade järnvägen fram till<br />
Murmanskbanan, med de råvarurika områdena i ryska Nordkarelen<br />
och Kolahalvön.<br />
Bottenviken med sin tunga skogs- och mineralindustri<br />
skulle då kunna bli ett världsledande område för utveckling av<br />
nya råvarutekniker. Men då krävs att bygget av Bottenviksbågen<br />
fullföljs med den planerade förlängningen av Botniabanan,<br />
en kustbana kallad Norrbotniabanan från Umeå till Haparanda<br />
där den kopplas till den finska järnvägen till Torneå,<br />
Uleåborg och Vasa. Tillsammans med Bottenviksbågen och<br />
utbyggnaden av Barentslänken i Ryssland förbi Archangelsk<br />
till Jekaterinburg på Transsibiriska järnvägen, skulle en Kvarkenförbindel<strong>se</strong><br />
bli en viktig länk för att integrera Sverige i det<br />
eurasiska utvecklingssamarbetet.
Change language