Sanningen om Sveriges handel med Tyskland under andra ...

More documents

Recommendations

Info

Gunnar Carlsson – Sveriges ”inofficielle sjöfartsminister” kom att betyda mycket för att få till stånd den svenska sjöfarten genom den tyska ”Skagerackspärren” till de allierade. Många fler svenska sjömän arbetade för de allierades räkning än för de tyska. 2 försvarets behov. Civilt var vi helt beroende av import av kemikalier och tunga maskiner från Tyskland. Det som oftast tas upp av kritikerna är exporten av järnmalm till de tyska vapensmedjorna och kolet vi fick i utbyte. Här glöms ofta tre saker. En stor del av Sveriges energiförsörjning var beroende av kol, allt från SJ:s ånglok till produktionen av stadsgas. Hade vi inte fått kolet hade Sverige bokstavligen stannat och de kalla krigsvintrarna blivit än bistrare. Det tyska behovet av svensk malm avtog faktiskt redan våren 1940 då man tagit gruvdistrikten i Ardennerna. Dock ville man fortfarande ha svensk malm då den hade bättre kvalitet, samt svenskt specialstål och kullager. Slutligen var det inte tyskarna som satte upp hur mycket malm vi fick exportera utan britterna! Det var en av hörnstenarna i det brittisk-svenska handelsavtalet 1939 som förhandlats fram av redaren Gunnar Carlsson på Rederi AB Transatlantic, även Svenska redarföreningens ordförande. Om vi brutit mot dessa kvoter hade det livsviktiga andningshålet mot väst täppts igen. Göteborgstrafiken - en förutsättning Carlssons makt under kriget var mycket stor och han fungerade i själva verket som en inofficiell sjöfartsminister. Han hade även en viktig roll att tillsammans med UD och Günther att få igång den så kallade Göteborgstrafiken, lejdbåtarna. Inledningsvis gällde det att få hem olja till försvarets och främst marinens behov, samt för sprängmedelsproduktion. När sedan den riktiga lejdtrafiken kom igång var det export av svenska varor, främst maskiner, telefoner och papper, till Sydamerika och råvaror härifrån. Då Sverige hade drabbats av flera dåliga skördar var spannmål för både mjöl och foder en viktig importvara. Kaffet betydde även mycket för svenska folkets anda. Efter invasionen av Normandie, isolerades de brittiska kanalöarna Guernsey och Jersey. Från vintern 1944-45 kom det svenska Röda kors-fartyget Vega med tyskarnas goda minne att undsätta öarna med livsmedel, bränsle och kläder. Ett annat svenskt Röda korsfartyg var Wiril som gick i trafik på Grekland med liknande last.
Det under kriget framtagna svenska jaktplanet J 22 var försedd med amerikanska flygmotorer som tyskarna påträffat i Frankrike efter Västfälttåget 1940 och som Sverige lyckades byta till sig mot specialmetaller och malm. Båda krigförande sidorna hade dock orsak att stoppa lejdtrafiken. För tysk del skulle de tvinga Sverige att rikta handeln helt mot Tyskland och bli mera beroende. De allierade kritiserade malm- och kullagerexport till Tyskland och hotade med att stoppa lejdbåtarna om vi inte ströp denna handel. Ytterligare en nagel i ögat var de norska kvarstadsbåtarna Lionel och Dicto lastade med kullager åt britterna som vägrades lämna Göteborg efter ett löfte från Günther till Tyskland. Detta agerande försvagade Günters ställning från 1943. Försvarsrustning i orostid Genom att Sveriges möjligheter att importera vapen till försvaret i stort stoppats av kriget hade tyska vapen till försvaret självklart högsta prioritet. Det blev en handfull spaningsplan, Fiesler Fi 156 Storch (S 14) och Heinkel He 114 (S 12), till Flygvapnet. Men det var mera. Inledningsvis ville vi köpa Messerschmitt Bf 109 som nya jaktplan, men tyskarna sa nej. Sedan försökte vi få licensrätt på dess motor DB 601, men svaret blev åter nej. Till Flygvapnets stora förvåning fick vi sedan förslaget att licenstillverka den modernare DB 605, vilket man självklart godtog. Denna blev motorn i SAAB:s J 21 och B 18B, men inga av typerna hann i tjänst under kriget. Lika förvånande var att luftvärnet fick köpa modern tysk radar 1944. Dessförinnan hade Sverige bara köpt elektronikkomponenter från tyskarna. En annan udda flygmotoraffär var till våra egenproducerade flygplan B 17, B18A och J 22. Dessa skulle ha svenskbyggda amerikanska Twin Wasp-motorer, men produktionen av dessa försenades. Istället fick vi köpa 117 stycken som tagits av tyskarna i Frankrike 1940. Av dessa användes 115 på J 22 och två 3 till B 18 prototypen. Alla dessa affärer betalades genom motköp med bland annat kullager. Ett viktigt licensavtal var det om bygget av PzKpfw 38(t), Stridsvagn m/41 ”Karlstadsvagnen”. Vi hade köpt sådana vagnar när Tjeckoslovakien fortfarande var fritt, men de beslagtogs innan leverans av tyskarna. Ytterligare ett avtal som berörde Tjeckoslovakien gällde köpet av nio stycken 21 cm kanoner från Skoda till det rörliga Kustartilleriet. En av dessa har bevarats till eftervärlden genom SMB:s medlemmars insats och finns kvar vid Djuramåsa. Köpet godkände tyskarna tillslut med en motköpsaffär där 93% betalades i nickel, något som vi hade gott om. Genom att UD med Günther i ledningen lyckats spela ut sina kort så väl även mot de allierade kunde försvaret mot krigslutet få både radar och ett modernt jaktflygplan i form av P-51D Mustang (J 26) från USA och Storbritannien. Vinden vänder Då den tyska krigslyckan vände krävde socialdemokraterna och liberalerna i regeringen att vi snabbt skulle ge de allierade samma förmåner som tyskarna tidigare haft. Günther ville gå försiktigare fram. Han oroade sig för att det skulle sluta med krav om ett svenskt krigsinträde på allierad sida. Lyckligtvis fick han igenom sin linje i stort. Liksom 1940 agerade han för att Finland inte skulle slukas av Sovjet i fortsättningskriget när åter vår östra grannes krigslycka vänt. Det medförde att under större delen av1944 intog denna fråga den viktigaste rollen för utrikespolitiken. Trots inledande förhandlingar i Stockholm kom det stränga
Page 1: svenskt militärhistoriskt bibliote
Page 5: Fynda lagerskadade böcker! Beredsk

Sanningen om Sveriges handel med Tyskland under andra ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?