lektionarium för söndagar och vardagar under året (november)

1 november 

ALLA HELGONS DAG 

Högtid 

Firas i Sverige på lördag, Allhelgonadagen enligt den svenska almanackan. 

Första läsningen Upp 7:2–4, 9–14 

Jag, Johannes, såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens 

sigill, och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, som hade fått rätt att skada 

jorden och havet: »Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår 

Guds tjänare med sigill på deras pannor.« Och jag fick höra antalet av dem som var 

märkta med sigill. Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels 

stammar. 

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk 

och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita 

kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: »Frälsningen 

finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.« 

Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra 

varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: 

»Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och 

kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen.« 

Och en av de äldste sade till mig: »Dessa som är klädda i vita kläder, 

vilka är de och varifrån kommer de?« Jag svarade: »Du vet det, herre.« Han sade till 

mig: »Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena 

och gjort dem vita i Lammets blod.« 

Responsoriepsalm Ps 24:1–4b, 5–6 (R. jfr 6) 

R. Här är det släkte som sökt sig till Herren. 

Jorden är Herrens med allt den rymmer, 

världen och alla som bor i den. 

Det är han som har lagt dess grund i havet 

och fäst den över de strömmande vattnen. R. 

Vem får gå upp till Herrens berg, 

vem får gå in i hans tempel? 

Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, 

som inte håller sig till falska gudar. R. 

Han får välsignelse av Herren 

och riklig lön av Gud, sin räddare. 

Här är det släkte som sökt sig till Herren, 

som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud. R.

Andra läsningen 1 Joh 3:1–3 

Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen 

känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds 

barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att 

när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan 

han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren. 

Halleluja Matt 11:28 

V. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; 

jag skall skänka er vila, säger Herren. 

Evangelium Matt 5:1–12a 

Vid den tiden, när Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, 

och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade: 

»Saliga de som är fattiga i anden, 

dem tillhör himmelriket. 

Saliga de som sörjer, 

de skall bli tröstade. 

Saliga de ödmjuka, 

de skall ärva landet. 

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, 

de skall bli mättade. 

Saliga de barmhärtiga, 

de skall möta barmhärtighet. 

Saliga de renhjärtade, 

de skall se Gud. 

Saliga de som håller fred, 

de skall kallas Guds söner. 

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, 

dem tillhör himmelriket. 

Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. 

Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen.«


ALLA SJÄLARS DAG 

Firas i Sverige på söndagen efter Allhelgonadagen enligt den svenska almanackan. 

Alternativ till nedanstående läsningar: se mässor för avlidna. 

Första läsningen 2 Mack 12:43–45 

Genom att ordna en insamling som var och en fick bidra till, kunde Judas 

Mackabaios skicka ungefär 2 000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära 

ett syndoffer. Han handlade riktigt och klokt, ty han hade uppståndelsen i tankarna; 

om han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå hade det varit överflödigt 

och meningslöst att be för döda människor. Dessutom tänkte han på att en härlig 

belöning väntar dem som avlider i tron på Gud. Helig och from var hans omtanke! 

Därför ordnade han försoningsoffret för de döda, så att de skulle befrias från sin 

synd. 

Responsoriepsalm Ps 103:8, 10, 13–18a (R. Ps 37:39a) 

R. De rättfärdigas räddning kommer från Herren. 

Barmhärtig och nådig är Herren, 

sen till vrede och rik på kärlek. 

Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, 

han ger oss inte våra synders lön. R. 

Som en far visar ömhet mot barnen, 

så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom. 

Ty han vet hur vi är skapade, 

han minns att vi är mull. R. 

Människans dagar är som gräset: 

hon spirar som blomman på marken, 

så sveper vinden fram, och den är borta, 

platsen där den stod är tom. R. 

Men evigt varar Herrens nåd 

mot dem som fruktar honom. 

Hans trofasthet når till kommande släkten, 

när man håller hans förbund. R. 

Andra läsningen 2 Kor 4:14 – 5:1 

Jag vet att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta 

mig träda fram tillsammans med er. Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå 

allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära. Därför ger

jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag 

för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, 

eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot 

det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. 

Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en 

byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. 

Halleluja jfr Joh 3:16 

V. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, 

för att de som tror på honom skall ha evigt liv. 

Evangelium Joh 11:32–45 

Vid den tiden kom Maria, Lasaros syster, dit där Jesus var. När hon fick se honom 

kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror 

inte dött.« När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne 

också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: »Var har ni 

lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« Jesus föll i gråt. Då sade judarna: »Se, 

hur mycket han höll av honom.« Men några av dem sade: »Kunde inte han som 

öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« Jesus blev 

åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 

Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar 

redan, det har ju gått fyra dagar.« Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om 

du tror, skall du få se Guds härlighet?« De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken 

mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att 

du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de 

skall tro på att du har sänt mig.« Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« 

Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt 

av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.« 

Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus 

gjorde, kom till tro på honom. 


TRETTIOFÖRSTA SÖNDAGEN »UNDER ÅRET« 

Första läsningen Vish 11:22 – 12:2 

Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, 

som en droppe av morgonens dagg, 

där den faller ner på jorden. 

Men du är barmhärtig mot alla, 

därför att du förmår allt, 

och du överser med människornas synder, 

för att de skall omvända sig.

Du älskar allt som finns till 

och avskyr ingenting av det du skapat, 

ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. 

Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? 

Hur hade det kunnat bevaras, 

om det inte hade kallats till liv av dig? 

Du skonar allt därför att det är ditt, 

du härskare som älskar allt levande, 

ty din oförgängliga ande finns i allt. 

Därför låter du straffet komma steg för steg 

över dem som felar; 

du varnar dem genom påminnelser om hur de syndar, 

för att de skall befria sig från ondskan och tro på dig, Herre. 

Responsoriepsalm Ps 145:1–2, 8–11, 13b–14 (R. jfr 1) 

R. Jag vill lova ditt namn, Herre, min konung och min Gud. 

Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung, 

nu och för evigt prisar jag ditt namn. 

Dag efter dag vill jag prisa dig, 

nu och för evigt sjunga ditt lov. R. 

Nådig och barmhärtig är Herren, 

sen till vrede och rik på kärlek. 

Herren är god mot alla, 

barmhärtig mot allt han har skapat. R. 

Herre, allt du har skapat skall tacka dig, 

dina trogna skall lovsjunga dig. 

De skall tala om ditt rikes ära 

och förkunna din väldiga kraft. R. 

Gud håller sina löften, 

kärleksfull i allt han gör. 

Herren stöder dem som vacklar, 

han rätar krökta ryggar. R. 

Andra läsningen 2 Thess 1:11 – 2:2 

Vi ber alltid för er att vår Gud skall finna er värdiga hans kallelse och ge framgång åt 

varje gott uppsåt och varje handling, gjord i tro och med hans kraft, så att vår herre 

Jesu namn förhärligas genom er och ni genom honom, tack vare nåden från vår gud 

och herre Jesus Kristus. 

När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos 

honom, ber vi er, bröder, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man

hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att 

Herrens dag är här. 

Halleluja Jfr Joh 3:16 

V. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, 

för att de som tror på honom skall ha evigt liv. 

Evangelium Luk 19:1–10 

Vid den tiden kom Jesus in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som 

hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem 

denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han 

sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han 

skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig 

ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.« 

Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg 

det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« Men Sackaios ställde sig 

upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. 

Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.« Jesus 

sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till 

Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och 

rädda det.« 


Läsning Rom 11:29–36 

Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse. Ni var tidigare olydiga mot Gud men 

har nu fått förbarmande genom deras olydnad. Nu har de varit olydiga medan ni har 

fått förbarmande för att även de skall få förbarmande. Gud har gjort alla till 

olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla. 

Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon 

utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan 

vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? Ty av honom 

och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen. 

Responsoriepsalm Ps 69:30–31, 33–34, 36–37 (R. jfr 14c) 

R. Svara mig, Herre, i din godhet. 

Mig som är betryckt och plågad, 

mig skall du, o Gud, hjälpa och beskydda. 

Jag vill lova Guds namn med sång 

och med tacksägelse upphöja honom. R.

När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig, 

ni som söker Gud, era hjärtan skall leva. 

Ty Herren lyssnar till de fattiga 

och föraktar inte sina fångna. R. 

Ty Gud skall rädda Sion, 

Judas städer skall han bygga upp. 

Hans tjänare skall bo i dem och äga landet, 

deras barn skall få det i arv, 

och de som älskar hans namn skall bo där. R. 

Halleluja Joh 8:31b–32 

V. Om ni förblir i mitt ord, 

är ni verkligen mina lärjungar, 

och sanningen skall göra er fria, säger Herren. 


Vid den tiden sade Jesus till sin värd: »När du bjuder på middag eller någon annan 

måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att 

de bjuder tillbaka och det blir din belöning. Nej, när du skall ha en fest, så bjud 

fattiga och krymplingar, lytta och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig 

någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse.« 


Läsning Rom 12:5–16a 

Vi utgör, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till 

för varandra. Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i 

förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva 

hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att 

frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa 

barmhärtighet. 

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 

Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig 

aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i 

hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de 

behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och 

förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. 

Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte 

självkloka. 

Responsoriepsalm Ps 131

R. Herre, låt mig finna vila hos dig. 

Herre, mitt hjärta är inte fyllt av stolthet, 

jag ser mig inte omkring i högmod. 

Jag umgås inte med stora planer, 

med ting som är mig för svåra. R. 

Nej, jag har lugnat och stillat min själ, 

min själ är stilla som ett barn i sin moders famn. R. 

Hoppas på Herren, Israel, 

nu och för evigt. R. 





Vid den tiden då Jesus var bjuden på måltid, sade en av gästerna till honom: »Salig 

den som får vara med om måltiden i Guds rike.« Jesus svarade: »En man skulle ha en 

fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja, skickade han sin tjänare att säga 

till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att 

komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, 

förlåt att jag inte kan komma.’ En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste 

ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ En tredje sade: ’Jag har just 

gift mig, så jag kan inte komma.’ När tjänaren kom tillbaka och berättade detta, greps 

hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta 

hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ Och tjänaren sade: ’Herre, jag 

har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ Då sade mannen till sin tjänare: 

’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. 

Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min 

fest.’« 



Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin 

medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte bryta ett äktenskap, Du skall inte 

dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i 

ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. 

Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.

Responsoriepsalm Ps 112:1–2, 4–5, 9 (R. 5a) 

R. Salig den som är barmhärtig 

eller: Halleluja. 

Salig den man som fruktar Herren 

och har sin stora lust i hans bud. 

Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden, 

de trognas släkte skall välsignas. R. 

För de trogna går han upp som ett ljus i mörkret, 

nådig och barmhärtig och rättfärdig. 

Det skall gå väl för den som är barmhärtig och ger lån 

och handlar rättfärdigt i allt vad han gör. R. 

Han strör ut, han ger åt de fattiga, 

hans rättfärdighet består för evigt, 

hans horn skall bli upphöjt med ära. R. 

Halleluja 1 Pet 4:14 

V. Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, 

ty Guds ande, vilar över er. 


Stora skaror gick tillsammans med Jesus, och han vände sig om och sade till dem: 

»Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina 

barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. Den som 

inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge. Om någon av er vill 

bygga ett torn, sätter han sig då inte ner och räknar ut vad det kostar, för att se om 

han har råd med bygget? Annars kan det hända att de som ser att han har lagt 

grunden men inte kan bygga färdigt börjar göra narr av honom och säger: Den där, 

han satte i gång ett bygge men kunde inte få det färdigt! Eller om en kung vill dra ut i 

fält mot en annan kung, sätter han sig då inte ner och överväger om han med tio 

tusen man kan möta den som rycker an med tjugo tusen? Kan han inte det, skickar 

han sändebud för att be om fred medan den andre ännu är långt borta. Så är det 

alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.« 



Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, 

lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör 

vi alltså Herren. Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och 

levande. Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla

skall vi en gång stå inför Guds domstol. Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger 

Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. Alltså skall var och en 

av oss avlägga räkenskap inför Gud. 

Responsoriepsalm Ps 27:1, 4, 13–14 (R. 13) 

R. Jag skall få se Herrens goda 

i de levandes land. 

Herren är mitt ljus och min frälsning, 

för vem skulle jag frukta? 

Herren är mitt livs värn, 

för vem skulle jag rädas? R 

Ett har jag begärt av Herren, 

därefter traktar jag: 

att få bo i Herrens hus så länge jag lever, 

för att skåda Herrens ljuvlighet 

och söka svar i hans tempel. R 

Ja, jag tror förvisso att jag skall få se Herrens goda 

i de levandes land. 

Hoppas på Herren, 

var frimodig och oförfärad i ditt hjärta, 

ja, hoppas på Herren. R 





Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och 

de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter 

med dem.« Då gav han dem denna liknelse: »Om någon av er har hundra får och 

tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter 

det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det, blir han glad och lägger 

det över axlarna. Och när han kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och 

säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger 

er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder 

sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig. 

Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder 

hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och 

när hon har hittat det, samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er

med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, 

gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.« 



För min del har jag blivit övertygad om att ni själva är så fyllda av godhet och har så 

mycket av den fulla kunskapen att ni kan vägleda varandra. Ändå har jag skrivit till 

er, ibland lite väl uppriktigt, och påmint er om en del saker. Jag har gjort det därför 

att Gud i sin nåd gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna som Kristi Jesu 

tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Så skall hedningarna bli ett 

offer som är helgat genom den helige Ande och som Gud därför tar emot. 

Det är alltså tack vare Kristus Jesus som jag kan berömma mig av vad jag 

gör inför Gud. Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig 

för att hedningarna skall föras till lydnad, i ord och gärning, genom kraften i tecken 

och under, genom Andens kraft. Så har jag överallt spritt evangeliet om Kristus, från 

Jerusalem åt alla håll, ända till Illyrien. Jag har alltid satt en ära i att inte förkunna 

evangeliet där Kristus redan är känd; jag vill inte bygga på en grund som någon 

annan har lagt. Det står ju skrivet: De som inte har fått budskapet om honom skall se, och 

de som ingenting har hört skall förstå. 

Responsoriepsalm Ps 98:1–4 (R. jfr 2b) 

R. Herren har uppenbarat sin rättfärdighet 

för hedningarnas ögon. 

Sjung en ny sång till Herrens ära, 

ty han har gjort under. 

Han har vunnit seger med sin högra hand 

och med sin heliga arm. R. 

Herren har låtit sin frälsning bli känd, 

han har uppenbarat sin rättfärdighet 

för hedningarnas ögon. 

Han har tänkt på sin nåd och trofasthet 

mot Israels hus. R. 

Alla jordens ändar har sett hur vår Gud frälser. 

Höj jubel till Herren, alla länder, 

brist ut i glädjerop och lovsjung. R. 

Halleluja 1 Joh 2:5 

V. Hos den som bevarar Guds ord 

har Guds kärlek i sanning nått sin fullhet.


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Det var en rik man som hade en 

förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen 

kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina 

räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag 

göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte,och tigga skäms jag för. Jo, 

jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus, när jag mister min tjänst.’ 

Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade 

den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade 

han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han 

näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ — ’Hundra tunnor vete.’ Då sade 

han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’« 

Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade 

handlat klokt. »Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets 

människor gör.« 


LATERANBASILIKANS INVIGNINGSDAG 

Fest 

Första läsningen Hes 47:1–2, 8–9, 12 

Herren förde mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram 

under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster. Och vattnet flöt 

ned under husets södra sidovägg, söder om altaret. Sedan lät han mig gå ut genom 

norra porten och förde mig omkring på en yttre väg till den yttre porten, som vette åt 

öster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan. Och han sade till mig: »Detta 

vatten rinner fram mot Östra kretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter 

ut i havet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så blir vattnet där 

sunt. Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande 

varelser som rör sig i stim, och fiskarna där blir mycket talrika, ty när detta vatten 

kommer dit, blir havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer. Och vid 

strömmen, på dess båda stränder, skall alla slags fruktträd växa upp, vilkas löv inte 

skall vissna, och vilkas frukt inte skall ta slut, utan varje månad skall träden bära ny 

frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skall tjäna till föda 

och deras löv till läkedom.« 

Responsoriepsalm Ps 46:2–6, 8–9 (R. 5) 

R. En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad, 

åt den Högstes heliga boning. 

Gud är vår tillflykt och vår starkhet, 

en hjälp i nöden, väl beprövad.

Därför skulle vi inte frukta, 

om än jorden omvälvdes 

och bergen vacklade ned i havets djup. R. 

[En ström går fram, 

vars flöden ger glädje åt Guds stad, 

åt den Högstes heliga boning.] 

Gud bor därinne, den vacklar inte, 

Gud hjälper den, när morgonen gryr. R. 

Herren Sebaot är med oss, 

Jakobs Gud är vår borg. 

Kom och skåda Herrens verk: 

gärningar som väcker häpnad gör han på jorden. R. 

Andra läsningen 1 Kor 3:9b–11, 16–17 

Ni är Guds åker, Guds bygge. Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en 

klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en 

måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan 

finns, och den är Jesus Kristus. 

Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om 

någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och 

ni är det templet. 

Halleluja 2 Krön 7:16 

V. Jag har utvalt och helgat detta hus, säger Herren, 

för att mitt namn skall vara där till evig tid. 

Evangelium Joh 2:13–22 

Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han 

på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 

Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras 

får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem 

som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en 

saluhall.« Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall 

förtära mig. Judarna sade då till honom: »Vad kan du visa oss för tecken, du som gör 

så här?« Jesus svarade: »Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre 

dagar.« Judarna sade: »I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall 

låta det uppstå igen på tre dagar!« Men det tempel han talade om var hans kropp. 

När han sedan uppstod från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt 

detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.


TRETTIOANDRA SÖNDAGEN »UNDER ÅRET« 

Första läsningen 2 Mack 7:1–2, 9–14 

Det inträffade att sju bröder blev gripna tillsammans med sin mor. Kung Antiochos 

försökte tvinga dem att äta av det förbjudna svinköttet genom att låta misshandla 

dem med spö och piska. En av dem talade för dem alla och sade: »Vad skall du 

förhöra oss om? Vad vill du ha reda på? Vi är ju beredda att dö hellre än bryta mot 

våra fäders lagar.« Och i dödsögonblicket sade den andre brodern: »Du, din usling, 

skiljer oss från detta livet, men världens konung skall låta oss uppstå igen till evigt 

liv, ty vi dör för hans lag.« Därefter blev den tredje utsatt för deras behandling. När 

de ville skära av honom tungan, räckte han genast ut den, sträckte oförfärat fram 

händerna och yttrade dessa tappra ord: »Detta har jag fått som gåva av himlen; för 

hans lagars skull avstår jag det gärna, och av honom hoppas jag få det tillbaka igen.« 

Både kungen själv och hans män måste häpna över den unge mannens själsstyrka 

och likgiltighet för plågorna. Sedan han hade lämnat livet, torterade och 

misshandlade de den fjärde på samma vis. Då slutet närmade sig, sade han: »När 

man skiljs från livet bland människorna, är det gott att kunna sätta sitt hopp till Guds 

löften om att han skall låta oss uppstå igen. Men för dig blir det ingen uppståndelse 

till liv.« 

Responsoriepsalm Ps 17:1, 5–6, 8, 15 (R. 15b) 

R. Jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar. 

Hör min rättvisa sak, Herre, ge akt på mitt rop! 

Lyssna till min bön, jag talar utan svek! 

Från budens stigar vek jag aldrig, 

jag gick din väg utan att snubbla. R. 

Jag ropar och du svarar mig, Gud. 

Lyssna på mig, hör mina ord, 

Bevara mig som din ögonsten, 

göm mig i dina vingars skugga. R. 

Frikänd skall jag se ditt ansikte 

och mättas av din åsyn när jag vaknar. R. 

Andra läsningen 2 Thess 2:16 – 3:5 

Må vår herre Jesus Kristus själv och Gud, vår fader, som älskar oss och i sin nåd har 

gett oss evig tröst och säkert hopp, uppmuntra och styrka er till allt gott i gärning 

och ord.

Och så, bröder, be för oss att Herrens ord vinner spridning och 

anseende, så som har skett hos er, och att vi förskonas från brottsliga och onda 

människor — alla har ju inte tron. Men Herren är trofast, han skall styrka er och 

skydda er för det onda. I vår tro på Herren litar vi på att ni gör och kommer att göra 

vad vi här föreskriver. Må Herren leda er fram till Guds kärlek och Kristi uthållighet. 

Halleluja Upp 1:5a, 6b 

V. Jesus Kristus är den förstfödde från de döda. 

Honom tillhör äran i evigheters evighet. 


Vid den tiden kom några saddukeer — de förnekar att det finns en uppståndelse — 

till Jesus och frågade: »Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift 

bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt 

brodern. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. Den andre och 

den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna 

barn efter sig. Slutligen dog också kvinnan. Hur blir det med henne vid 

uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« Jesus 

svarade: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, men de som befinns 

värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte 

och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds 

söner, eftersom de har fått uppstå. Att de döda uppstår har också Mose visat i stället 

om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 

Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.« 

eller (kortare läsning): 

Evangelium Luk 20:27, 34–38 

Vid den tiden sade Jesus till saddukeerna, som förnekar att det finns en 

uppståndelse: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, men de som 

befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter 

sig inte och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är 

Guds söner, eftersom de har fått uppstå. Att de döda uppstår har också Mose visat i 

stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och 

Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla 

levande.«


Läsning Vish 1:1–7 

Älska rättfärdigheten, ni som härskar över jorden. 

Tänk på Herren med svekfritt sinne 

och sök honom med uppriktigt hjärta. 

Ty de som inte utmanar honom finner honom, 

han visar sig för dem som inte misstror honom. 

Svekfull beräkning leder bort från Gud, 

och hans makt avslöjar de dårar som sätter den på prov. 

Till en ränksmidares själ kommer inte visheten, 

den vill inte bo i en kropp som har sålt sig åt synden. 

Nej, fostrans heliga ande skyr svek 

och flyr de oförnuftigas beräkning, 

den visar vad den är när orätt kommer nära. 

Ty visheten är en ande som älskar människan, 

den överser inte med vad som rör sig inom honom, 

bevakar omutligt hans tankar 

och hör alla hans ord. 

Ja, Herrens ande uppfyller världen, 

den håller samman allt och uppfattar varje ljud. 

Responsoriepsalm Ps 139:1–10 (R. 24b) 

R. Herre, led mig på den eviga vägen. 

Herre, du utrannsakar mig och känner mig, 

du känner mig, vare sig jag sitter eller står, 

du förstår mina tankar fjärran ifrån. 

Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det, 

och med alla mina vägar är du förtrogen. R. 

Ty förrän ett ord är på min tunga, 

så känner du, Herre, det till fullo. 

Du omsluter mig på alla sidor 

och håller mig i din hand. 

En sådan kunskap är mig alltför underbar, 

den är mig för hög, jag kan inte begripa den. R. 

Vart skall jag gå för din ande, 

och vart skall jag fly för ditt ansikte? 

For jag upp till himmelen, så är du där, 

och bäddade jag åt mig i dödsriket, så är du också där. R.

Tog jag morgonrodnadens vingar, 

gjorde jag mig en boning ytterst i havet, 

så skulle också där din hand leda mig 

och din högra hand fatta mig. R. 

Halleluja Jfr Fil 2:15–16 

V. Ni ska lysa som stjärnor på himlen; 

håll er till livets ord. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Det är oundvikligt att förförelserna 

kommer, men ve den genom vilken de kommer. Det vore bättre för honom att ha 

sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa 

små. Ta er i akt! 

Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, 

så förlåt honom. Även om han gör orätt mot dig sju gånger om dagen och sju gånger 

kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.« 

Apostlarna sade till Herren: »Ge oss större tro.« Herren svarade: »Om ni 

hade tro så stor som ett senapskorn, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra 

upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.« 


Läsning Vish 2:23 – 3:9 

Gud skapade människan till odödlighet 

och gjorde henne till en avbild av sitt eget väsen, 

men genom djävulens avund kom döden in i världen, 

och de som är hans egendom får erfara den. 

De rättfärdigas själar är i Guds hand, 

och ingen plåga skall nå dem. 

I dåraktiga människors ögon är de döda; 

deras bortgång kallas olycka 

och deras hädanfärd förintelse, 

med de är i frid. 

Även om de har straffats, så som människor ser det, 

har de rikt hopp om odödlighet. 

Efter att ha tuktats något litet skall de få möta godhet, 

ty Gud satte dem på prov 

och fann att de var honom värdiga. 

Som guld i smältugnen prövade han dem, 

han tog emot dem som en brännoffergåva. 

I den stund då han kommer till dem skall de flamma upp

och flyga fram som gnistor i halm. 

De skall döma folken och härska över hedningarna, 

och Herren skall vara deras konung i evighet. 

De som förlitar sig på honom skall förstå sanningen, 

och de trogna skall förbli hos honom i kärlek. 

Ty hans heliga får nåd och barmhärtighet, 

och han skall komma till sina utvalda. 

Responsoriepsalm Ps 34:2–3, 16–19 (R. 2a) 

R. Jag vill alltid prisa Herren. 

Jag vill alltid prisa Herren, 

hans lov skall ständigt vara i min mun. 

Min själ skall berömma sig av Herren, 

de ödmjuka skall höra det och glädja sig. R. 

Herrens ögon är vända till de rättfärdiga 

och hans öron till deras rop. 

Men Herren vänder sitt ansikte mot dem som gör det onda, 

han vill utrota minnet av dem från jorden. R. 

Herren hör, när de rättfärdiga ropar, 

och räddar dem ur all deras nöd. 

Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta 

och hjälper dem som har en bedrövad ande. R. 

Halleluja Joh 14:23 

V. Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, 

och min fader skall älska honom, 

och vi skall komma till honom. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om ni har en tjänare som plöjer eller 

vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå 

dig ner vid bordet. Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder 

och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. Inte 

får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. På samma sätt med er: när ni 

har gjort allt som åligger er, skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad 

vi är skyldiga att göra.«



Lyssna, konungar, och kom till insikt! 

Lär av mig, ni som härskar över jordens alla länder! 

Hör noga på, ni som regerar över människorna, 

ni som yvs över era många undersåtar. 

Det är Herren som har gett er väldet, 

er makt kommer från den Högste; 

han skall pröva era gärningar och granska era beslut. 

Ni är tjänare i hans rike men har inte regerat rättrådigt, 

inte följt lagen och inte levt efter Guds vilja. 

Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa; 

domen blir hård över höga herrar. 

För den ringe finns förlåtelse och nåd, 

men de mäktiga möter makt, när de rannsakas. 

Han som är allas härskare tar inte hänsyn till person 

och viker inte för världslig storhet. 

Hög och låg har han själv skapat, 

och han sörjer för alla på samma sätt, 

men en sträng granskning väntar denna världens stora. 

Till er talar jag alltså, envåldshärskare, 

för att ni skall lära er vishet och undgå felsteg. 

De som hållit den heliga lagen i helgd 

skall räknas som heliga. 

De som lärt sig den blir försvarade vid domen. 

Längta därför efter mina ord 

och ta begärligt emot dem; de ger er god fostran. 

Responsoriepsalm Ps 82:3–4, 6–7 (R. 8a) 

R. Stå upp, o Gud, håll dom över jorden. 

Skaffa den arme och faderlöse rätt, 

ge den betryckte och fattige rättvisa. 

Befria den arme och fattige, 

rädda honom ur de gudlösas våld. R. 

Jag har sagt att ni är gudar, 

allesammans den Högstes söner, 

men ni måste dö, som människor dör, 

och falla, som furstarna faller. R.

Halleluja Jfr 1 Thess 5:18 

V. Tacka alltid Gud, ge honom ära: 

det är hans vilja i Kristus Jesus. 


Under sin vandring mot Jerusalem följde Jesus gränsen mellan Samarien och 

Galileen. När han var på väg in i en by, kom tio spetälska emot honom. De stannade 

på avstånd och ropade: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!« Då sade han till 

dem: »Gå och visa upp er för prästerna!« Och medan de var på väg dit, blev de rena. 

En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade 

han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var 

samarier. Jesus frågade: »Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den 

här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?« Och han sade till mannen: 

»Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.« 


Läsning Vish 7:22 – 8:1 

I visheten bor en ande som är förnuftig och helig, 

ensam i sitt slag, mångfald till formen, 

tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad, 

tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig, 

oemotståndlig, välgörande, människovänlig, 

fast, orubblig, bekymmersfri, 

allsmäktig och med uppsikt över allt; 

den genomströmmar alla andar 

som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia. 

Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse. 

I sin renhet tränger hon i allt, i alla dess delar. 

Hon är ett utflöde från Guds makt, 

hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet. 

Därför kan ingenting orent komma henne nära. 

Hon är ett återsken av det eviga ljuset, 

en klar spegling av Guds verksamhet 

och en avbild av hans godhet. 

Hon är en men förmår allt, 

hon förblir vad hon är men gör allting nytt. 

I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar 

och frambringar profeter och vänner till Gud, 

ty Gud älskar bara den som lever med visheten. 

Hon är härligare än solen 

och förmer än alla stjärnbilder. 

Hennes strålkraft visar sig överträffa ljusets, 

ty ljuset avlöses av natten,

men visheten kan inget ont få makt över. 

Hon sträcker sig med kraft från öster till väster, 

och hon styr skickligt allt. 

Responsoriepsalm Ps 119:89–91, 130, 135, 175 (R. 89a) 

R. Ditt ord står fast i himlen. 

Herre, du är i evighet, 

ditt ord står fast i himlen. R. 

Från släkte till släkte varar din trofasthet. 

Du har grundat jorden, och den består. R. 

Allt består än i dag enligt din befallning, 

allting måste tjäna dig. R. 

När dina ord upplåts, ger de ljus 

och skänker de enfaldiga förstånd. R. 

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, 

och lär mig dina stadgar. R. 

Låt mig leva, så skall jag lova dig, 

och låt dina lagar hjälpa mig. R. 


V. Jag är vinstocken, ni är grenarna, säger Herren. 

Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt. 


Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: »Guds rike 

kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: 

Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.« 

Till lärjungarna sade han: »Det skall komma en tid då ni längtar efter att 

få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: 

Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom 

blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall 

Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av 

detta släkte.«



Ohjälpliga dårar var alla de människor som inte visste något om Gud, inte förmådde 

hämta kunskap ur det sköna de såg om Honom som är, och inte lärde känna 

konstnären genom att ge akt på hans verk, utan trodde att elden eller vinden eller 

den flyktiga luften eller stjärnornas krets eller det svallande havet eller himlens 

ljusbärare var gudar och världens styresmän. Om de har hållit dessa ting för gudar 

därför att de tjusats av deras skönhet, då bör de inse hur mycket förmer än tingen 

deras härskare är. All skönhets upphov har ju skapat dem. Och om de drivits av 

förundran över tingens makt och kraft, bör de lära sig av dem hur mycket mäktigare 

deras skapare är. Ty ur storheten och skönheten hos det skapade träder bilden av 

dess upphovsman fram för tanken. Ändå förtjänar dessa människor inte att klandras 

så strängt; det är kanske så att de söker Gud och gärna vill finna honom, fastän de 

går vilse under sina ansträngningar. De lever bland hans verk och utforskar dem, och 

de förleds av den yttre anblicken, eftersom det de ser är så vackert. Men urskuldas 

helt kan de inte — om de förmådde skaffa sig så stora kunskaper att de kunde ana 

sig till evigheten, varför har de då inte redan funnit tingens härskare? 

Responsoriepsalm Ps 19:2–5 (R. 2a) 

R. Himlarna förkunnar Guds ära. 

Himlarna förkunnar Guds ära, 

och fästet vittnar om hans händers verk. 

Den ena dagen talar därom till den andra, 

den ena natten kungör det för den andra, 

det är ett tal och ett ljud, vars röst inte hörs. R. 

De sträcker sig ut över hela jorden, 

och deras ord går till världens ändar. R. 

Halleluja Jfr Luk 21:28 

V. Räta på er, lyft era huvuden, 

ty er befrielse närmar sig. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Som det var i Noas dagar, så skall det bli 

under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till 

den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. 

Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men 

den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut 

på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

Den dagen får den som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i 

huset inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända 

tillbaka hem. Kom ihåg Lots hustru. Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, 

men den som mister det skall rädda det. Jag säger er: den natten ligger två män på 

samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. Två kvinnor 

mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar.« De 

frågade honom: »Var blir det, herre?« Han svarade: »Där liket ligger, där samlas 

gamarna.« 


Läsning Vish 18:14–16; 19:6–9 

När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp, 

svingade sig ditt allsmäktiga ord från kungatronen i himlen ned till det land som 

skulle förödas, en hotfull krigare med din obönhörliga befallnings skarpa svärd. Där 

han stannade spred han död överallt, han stod på jorden och nådde ända till himlen. 

Hela skapelsens väsen omformades än en gång från grunden i lydnad 

för dina befallningar, för att dina tjänare skulle bevaras oskadda. Man fick se hur ett 

moln täckte lägret och hur torr mark steg upp där det nyss var vatten; en 

framkomlig väg höjde sig ur Röda havet, en grönskande slätt ur det vilda vågsvallet. 

Där gick de fram, hela det folk som beskyddades av din hand och som hade fått se så 

märkliga tecken. De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng 

dig, Herre, sin räddare. 

Responsoriepsalm Ps 105:2–3, 36–37, 42–43 (R. 5a) 

R. Tänk på de underbara gärningar Herren har gjort 

eller: Halleluja. 

Sjung och spela till Herrens ära, 

förkunna alla hans under. 

Var stolta över hans heliga namn, 

må de som söker Herren glädja sig av hjärtat. R. 

Han slog allt förstfött i deras land, 

förstlingen av deras kraft. 

Så förde han ut sitt folk med silver och guld, 

och i hans stammar fanns ingen som stapplade. R. 

Han tänkte på sitt heliga ord 

och på Abraham, sin tjänare. 

Så förde han ut sitt folk med fröjd, 

sina utvalda under jubel. R.

Halleluja Jfr 2 Thess 2:14 

V. Gud har kallat oss genom evangeliet, 

för att vi skall vinna Jesu Kristi härlighet. 


Vid den tiden gav Jesus sina lärjungar en liknelse för att lära dem att alltid be och 

inte ge upp: »I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde 

sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till 

honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ Till en början 

ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om 

människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon 

har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’ » Och Herren sade: 

»Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få 

sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger 

er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna 

någon tro här på jorden när han kommer?« 


TRETTIOTREDJE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET« 

Första läsningen Mal 4:1–2a 

Så säger Herren: Dagen kommer, och den skall brinna som en ugn. Då skall alla 

fräcka och alla som handlar orätt bli till halm, och dagen som kommer skall 

förbränna dem, säger Herren Sebaot. Varken rot eller gren blir kvar. Men för er som 

fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge 

läkedom. 

Responsoriepsalm Ps 98:5–9 (R. jfr 9) 

R. Herren kommer, med rättvisa dömer han folken. 

Sjung till lyra för Herren, 

låt lyrans strängar klinga! 

Blås i trumpeter och horn, 

hylla konungen, Herren! R. 

Havet skall brusa och allt det rymmer, 

världen och alla som bor i den. 

Floderna skall klappa händer, 

bergen skall jubla tillsammans 

inför Herren: se, han kommer 

för att råda över jorden,

åda rättvist över världen, 

råda med oväld över folken. R. 

Andra läsningen 2 Thess 3:7–12 

Ni vet själva på vilket sätt ni skall efterlikna oss. Vi var aldrig oordentliga hos er och 

åt aldrig av andras bröd utan att ha gjort rätt för oss. Vi slet och släpade, arbetade 

dag och natt för att inte ligga någon av er till last. Inte för att vi skulle sakna rätt till 

det, men vi har velat ge er ett föredöme att följa. När vi kom till er gav vi er som 

föreskrift: den som inte vill arbeta får inte heller äta. Och nu har vi hört att några 

ibland er lever utan ordning. De gör inte vad de skall, bara vad de inte skall. Den 

sortens människor föreskriver och förmanar vi i herren Jesu Kristi namn att arbeta 

lugnt och stilla och äta sitt eget bröd. 





När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina 

praktgåvor, sade Jesus: »Allt detta som ni ser — det skall komma en tid då det inte 

lämnas sten på sten utan allt bryts ner.« 

Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta och vad blir tecknet på 

att det börjar?« Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att 

uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem 

inte. När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste 

först hända, men det är ännu inte slutet.« Och han sade till dem: »Folk skall resa sig 

mot folk och rike mot rike. Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på 

den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig 

på himlen. 

Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall 

överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och 

ståthållare för mitt namns skull. Då får ni tillfälle att vittna. Lägg bara på minnet att 

ni inte skall förbereda några försvarstal, ty jag skall ge er ord och visdom som era 

fiender inte kan stå emot eller vederlägga. Ni skall bli förrådda till och med av 

föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda, och ni 

skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men inte ett hår på ert huvud skall gå 

förlorat. Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.«


Läsning 1 Mack 1:10–15, 41–43, 54–57, 62–64 

Det utgick ett genomfördärvat skott: Antiochos Epifanes, kung Antiochos son, som 

hade varit gisslan i Rom. Han blev kung år 137, räknat från det grekiska väldets 

början. 

Vid den tiden började somliga israeliter att överge lagen, och de lockade 

många med sig. De sade: »Låt oss närma oss hedningarna som bor omkring oss och 

sluta förbund med dem. Sedan vi avskilde oss från dem har många olyckor kommit 

över oss.« Detta slags tal vann folkets gillande. Några av dem reste på eget initiativ 

till kungen, och han gav dem rätt att följa hednisk lag och sed. Sedan byggde de en 

idrottsanläggning i Jerusalem enligt hedningarnas bruk. De skaffade sig förhud och 

avföll från det heliga förbundet. De beblandade sig med hedningarna och sålde sig 

till att göra det onda. 

Kungen sände ut en skrivelse till hela sitt rike: Alla skulle bli ett enda 

folk, och var och en skulle överge sina lagar och seder. Alla hednafolk böjde sig för 

kungens befallning. Också många israeliter rättade sig efter den gudsdyrkan han 

föreskrev, började offra åt avgudarna och vanhelgade sabbaten. 

Den femtonde dagen i månaden kislev år 145 lät kungen bygga den 

vanhelgande skändligheten på brännofferaltaret; även runt om i Juda städer byggdes 

altaren, och man tände rökelse vid husdörrarna och på gatorna. Alla skriftrullar med 

lagen som påträffades blev sönderrivna och uppbrända. Om man fann någon som 

ägde förbundets bok eller någon som höll lagen i ära, betydde kungens påbud döden 

för honom. 

Men många israeliter fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte 

äta något orent. De föredrog döden framför att vanhelga sig själva genom maten och 

skända det heliga förbundet. Och de led döden. Fruktansvärd var vreden som 

drabbade Israel. 

Responsoriepsalm Ps 119:53, 61, 134, 150, 

155, 158 (R. jfr 88) 

R. Behåll mig vid liv så vill jag hålla dina vittnesbörd. 

Jag grips av glödande harm, 

därför att de gudlösa överger din lag. R. 

De gudlösas snaror omger mig, 

men jag glömmer inte din lag. R. 

Rädda mig från människors förtryck, 

så vill jag hålla dina befallningar. R. 

Nära är de som samvetslöst jagar mig, 

de som är långt ifrån din lag. R.

Räddningen är fjärran från de gudlösa, 

ty de frågar inte efter dina stadgar. R. 

Jag känner leda vid de trolösa, 

när jag ser att de inte håller dina bud. R. 


V. Jag är världens ljus, säger Herren. 

Den som följer mig skall ha livets ljus. 


Vid den tiden då Jesus närmade sig Jeriko, satt där en blind vid vägkanten och 

tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man 

talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: »Jesus, 

Davids son, förbarma dig över mig.« De som gick främst sade åt honom att vara tyst, 

men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« Jesus stannade 

och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 

»Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se 

igen.« Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« Genast kunde han se, och 

han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov. 


Läsning 2 Mack 6:18–31 

En av de mest framstående skriftlärda var Elasar, en man i hög ålder med ädla 

anletsdrag. Honom tvingade man att öppna munnen för att äta svinkött. Men 

eftersom han föredrog en ärofull död framför ett liv i skam, spottade han ut köttet 

och gick självmant fram till tortyrpålen. Den vägen måste alla gå som hade mod nog 

att värja sig mot sådant som man inte får smaka ens för att rädda livet. 

De som var förordnade att tjänstgöra vid den lagvidriga offermåltiden 

kände emellertid Elasar sedan gammalt. Därför tog de honom avsides och 

uppmanade honom att skaffa sådant kött som han fick äta och som han själv hade 

låtit laga till och låtsas som om det var offerköttet han åt av, så som kungen hade 

förordnat. Gjorde han detta, skulle han undgå att avrättas; med tanke på deras långa 

vänskap ville de visa skonsamhet. 

Men Elasar visade en klarsyn, värdig hans år, hans ålders auktoritet, 

hans grå hår som vittnade om ärofulla mödor, hans levnadssätt som varit 

föredömligt ända från barndomen, och mer än så: värdig den heliga lag som är 

skapad av Gud. I den andan gav han sitt svar genom att be dem sända honom till 

dödsriket utan vidare dröjsmål. »Det anstår inte min ålder«, sade han, »att delta i ett 

bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över 

till hedendomen. De skulle lockas på villovägar av mitt hyckleri och mitt begär att få

leva en försvinnande liten tid till, och själv skulle jag få min ålderdom fläckad och 

besudlad. Ty även om jag för ögonblicket slipper undan det straff som människor 

kan utdela, kommer jag aldrig att kunna fly undan allhärskarens hand, vare sig jag 

lever eller dör. Därför vill jag nu modigt skiljas från livet, så att jag visar mig värdig 

min höga ålder och ger de unga ett ädelt exempel på hur man villigt och med ädelt 

sinne dör en skön död för den höga och heliga lagen.« 

Med de orden gick han direkt fram till tortyrpålen, och den välvilja som 

bödlarna nyss hade visat slog om till grymhet, ty det som han nu hade sagt var ren 

dårskap för dem. Redan döende under slagen stönade han fram: »Herren som äger 

den heliga kunskapen vet att jag kunnat slippa undan döden i stället för att nu bli 

piskad och känna dessa förfärliga plågor i min kropp, men han vet också att min själ 

i gudsfruktan utstår detta med glädje.« På detta sätt lämnade han livet och gav med 

sin död inte bara de unga utan hela folkets flertal ett ädelt exempel att följa och ett 

hjältedåd att minnas. 

Responsoriepsalm Ps 3:2–8a (R. 6b) 

R. Herren beskyddar mig. 

Herre, se så många mina ovänner är! 

Många reser sig upp mot mig, 

många säger: 

»Det finns ingen räddning för honom hos Gud.« R. 

Men du, Herre, är en sköld för mig, 

du är min ära, den som lyfter mitt huvud. 

Jag höjde min röst och ropade till Herren, 

och han svarade mig från sitt heliga berg. R. 

Jag lade mig ner och somnade in, 

jag har åter vaknat upp, ty Herren beskyddar mig. 

Jag fruktar inte för skaror av många tusen, 

som lägrar sig mot mig runt omkring. 

Herre, stå upp, hjälp mig, min Gud. R. 

Halleluja 1 Joh 4:10b 

V. Gud har älskat oss och sänt sin Son 

som försoningsoffer för våra synder. 


Vid den tiden kom Jesus in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som 

hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem 

denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han 

sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han

skulle gå förbi där. När Jesus kom dit, såg han upp mot honom och sade: »Skynda 

dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.« 

Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg 

det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« Men Sackaios ställde sig 

upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. 

Och har jag pressat ut pengar av någon, skall jag betala igen det fyrdubbelt.« Jesus 

sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till 

Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och 

rädda det.« 


Läsning 2 Mack 7:1, 20–31 

Det inträffade att sju bröder blev gripna tillsammans med sin mor. Kung Antiochos 

försökte tvinga dem att äta av det förbjudna svinköttet genom att låta misshandla 

dem med spö och piska. 

En särskild beundran och ett gott eftermäle förtjänar modern, som såg 

sju söner dödas under loppet av en enda dag och modigt uthärdade det, därför att 

hon hoppades på Herren. Fylld av tapperhet uppmuntrade hon var och en av dem 

på fädernas språk, och hon styrkte sitt kvinnliga hjärta med manligt mod. »Jag vet 

inte hur ni blev till i min kropp«, sade hon till dem, »och det var inte jag som skänkte 

er liv och ande. Det var inte jag som fogade samman de ämnen som var och en av er 

är uppbyggd av. Det är världens skapare som formar människan när hon blir till och 

som planerar alltings tillblivelse. Alltså skall han i sin barmhärtighet ge er anden och 

livet tillbaka, därför att ni nu offrar er själva för hans lag.« 

Antiochos trodde att kvinnan brast i respekt för honom och tyckte att det 

hon sade lät som hån. Då nu den yngste ännu var kvar, nöjde han sig inte med 

förmanande ord utan förband sig också med ed att göra honom rik och lycklig, uppta 

honom bland vännerna och anförtro honom ämbeten, om han bara ville överge sina 

fäders seder. Men när han inte visade något som helst intresse, kallade kungen fram 

modern och uppmanade henne att ge den unge mannen ett råd som kunde rädda 

honom. 

Efter lång övertalning åtog hon sig att försöka påverka sin son och 

lutade sig mot honom, men det hon sade på fädernas språk var ett hån mot den 

grymme tyrannen: »Min son, var barmhärtig mot mig! Jag har burit dig i min kropp i 

nio månader, ammat dig under tre år, fött upp dig och sörjt för dina behov tills du 

nått den ålder du har nu. Jag ber dig, mitt barn: lyft blicken och se ut över himmel 

och jord och allt vad de rymmer, och tänk på att Gud skapade detta ur intet och att 

hela människosläktet kommer till på samma vis. Var inte rädd för denne bödel, utan 

visa dig värdig dina bröder och gå villigt i döden, så skall jag genom Guds nåd få dig 

tillbaka tillsammans med dina bröder!« 

I samma ögonblick som hon slutade tala sade pojken: »Vad väntar ni på? 

Jag lyder inte konungens påbud — lagens bud lyder jag, den lag som våra fäder fick 

genom Mose. Men du som har funnit på så många sätt att plåga hebreerna, du 

kommer inte att slippa undan Guds hand.

Responsoriepsalm Ps 17:1, 5–6, 8, 15 (R. 15b) 

R. Jag vill mätta mig av din åsyn. 

Hör, o Herre, en rättfärdig sak, 

ge akt på mitt rop, lyssna till min bön. 

Den kommer inte från falska läppar. R. 

På dina budords stigar går mina steg, 

mina fötter håller sig stadigt på dina vägar. 

Jag åkallar dig, ty du, Gud, skall svara mig. 

Vänd ditt öra till mig, hör mina ord. R. 

Bevara mig som en ögonsten, 

skydda mig i dina vingars skugga. 

I rättfärdighet skall jag skåda ditt ansikte, 

när jag vaknar, vill jag mätta mig av din åsyn. R. 

Halleluja Jfr Joh 15:16 

V. Jag har utvalt er och bestämt er till att bära frukt, 

frukt som består, säger Herren. 


Vid den tiden berättade Jesus en liknelse för folket eftersom han var nära Jerusalem 

och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. Han sade: »En man av 

hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma 

tillbaka. Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till 

dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ Men hans landsmän hatade 

honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte 

ha till kung. När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig 

tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina 

affärer. Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ Då 

sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du 

få härska över tio städer.’ Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem 

pund.’ Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ En annan kom och 

sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, för jag var 

rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad 

du inte har sått.’ Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig 

tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och 

skördar vad jag inte har sått. Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då 

hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ Och han sade till sina 

män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ — 

’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ — ’Jag säger er, var och en som har, han 

skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Men mina

fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min 

åsyn.’« 

Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. 


JUNGFRU MARIAS TEMPELGÅNG 

Minnesdag 

Läsning Sak 2:10–13 

Jubla och gläd dig, du dotter Sion, ty se, jag kommer för att ta min boning i dig, säger 

Herren. Och då skall många hednafolk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Ja, jag 

skall ta min boning i dig, och du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 

Och Herren skall ha Juda till sin arvedel i det heliga landet, och ännu en gång skall 

han utvälja Jerusalem. 

Må allt kött vara stilla inför Herren, ty han har stått upp och trätt fram ur 

sin heliga boning. 

Responsoriepsalm Luk 1:46–55 

R. Stora ting låter den Mäktige ske med mig, 

hans namn är heligt 

eller: Välsignad är du, jungfru Maria, 

som bar den evige Faderns Son. 

Min själ prisar Herrens storhet, 

min ande jublar över Gud, min frälsare. 

Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna, 

från denna stund skall alla släkten prisa mig salig. R. 

Stora ting låter den Mäktige ske med mig, 

hans namn är heligt, 

och hans förbarmande med dem som fruktar honom 

varar från släkte till släkte. R. 

Han gör mäktiga verk med sin arm, 

han skingrar dem som har övermodiga planer. 

Han störtar härskare från deras troner, 

och han upphöjer de ringa. R. 

Hungriga mättar han med sina gåvor, 

och rika visar han tomhänta från sig. R. 

Han tar sig an sin tjänare Israel 

och håller sitt löfte till våra fäder: 

att förbarma sig över Abraham 

och hans barn, för evigt. R.

Halleluja Luk 11:28b 

V. Saliga de som hör Guds ord 

och tar vara på det, säger Herren. 

Evangelium Matt 12:46–50 

Vid den tiden då Jesus talade till folket, kom hans mor och hans bröder. De stod 

utanför och ville tala med honom, och någon sade till honom: »Din mor och dina 

bröder står där ute och vill tala med dig.« Han svarade honom: »Vem är min mor, 

och vilka är mina bröder?« Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: 

»Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är 

min bror och syster och mor.« 


Läsning 1 Mack 4:36–37, 52–59 

Judas och hans bröder sade: »Nu, när våra fiender är krossade, skall vi gå upp till 

templet för att rena och återinviga det.« Hela hären samlades, och de gick upp till 

Sionberget. 

De steg upp tidigt på morgonen — det var den tjugofemte dagen i den 

nionde månaden, dvs. månaden kislev, år 148 — och frambar offer enligt lagens 

föreskrifter på det nybyggda brännofferaltaret. Vid den tid på året och på den dag då 

hedningarna hade skändat det blev det återinvigt, under sång och spel på harpor, 

lyror och cymbaler. Och allt folket föll ner och tillbad och prisade himlen som hade 

gett dem framgång. 

De firade altarets återinvigning i åtta dagar, bar fram brännoffer under 

stor glädje och offrade räddnings- och lovsångsoffret. De prydde tempelhusets fasad 

med kransar av guld och med sköldar, och de återställde portarna och sidokamrarna 

och försåg dem med dörrar. Bland folket rådde jublande glädje över att den skymf 

som hedningarna hade tillfogat dem var utplånad. 

Det bestämdes av Judas och hans bröder och hela Israels församling att 

dagarna för altarets återinvigning skulle firas med fester och glädje år efter år vid 

samma tid på året, åtta dagar från den tjugofemte dagen i månaden kislev. 

Responsoriepsalm 1 Krön 29:10–12 (R. 13) 

R. Vi lovar ditt ärorika namn, o Herre. 

Lovad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, 

från evighet till evighet! R. 

Dig, Herre, tillhör storhet och makt 

och härlighet och glans och majestät,

dig tillhör allt i himlen och på jorden. R. 

Ditt, o Herre, är riket, 

ditt är herraväldet över allt som finns. 

Rikedom och ära kommer från dig. R. 

Du, Herre, råder över allt. 

I din hand vilar kraft och välde, 

från dig kommer all storhet och makt. R. 


V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren. 

Jag känner dem, och de följer mig. 


Vid den tiden då Jesus kom till templet, körde han ut dem som drev handel där och 

sade till dem: »Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus Men ni har gjort det 

till ett rövarnäste.« Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och 

de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, men de visste inte 

hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom. 


Läsning 1 Mack 6:1–13 

Under sitt fälttåg i de övre provinserna fick kung Antiochos höra att det fanns en 

stad i Persien som hette Elymais och som var berömd för sin rikedom på silver och 

guld. Den hade ett mycket rikt tempel, där det fanns sköldar av guld och rustningar 

och vapen, som lämnats kvar av kung Alexander av Makedonien, Filips son, som 

hade varit den förste grekiske härskaren. Antiochos marscherade dit och försökte 

erövra staden för att plundra den, men han misslyckades därför att invånarna hade 

fått reda på hans planer och mötte honom med väpnat motstånd. Han måste fly, och 

med stor grämelse drog han därifrån för att återvända till Babylon. 

En budbärare nådde honom i Persien med nyheten att de härar som 

tågat mot Judeen var besegrade: Lysias hade ryckt in där i spetsen för en stark armé 

med tvingats vika för motståndarna. Dessa hade vunnit i styrka genom vapen, förråd 

och mycket annat som de tagit från de slagna härarna. Sedan hade de rivit mer 

skändligheten som han hade byggt på altaret i Jerusalem; kring templet hade de på 

nytt uppfört höga murar, och likaså kring hans stad Bet-Sur. 

När kungen fick höra detta, blev han djupt skakad. Han måste lägga sig 

till sängs, sjuk av sorg över att hans planer hade slagit fel. Där låg han under lång tid, 

ty han överväldigades gång på gång av sin djupa sorg, och han förstod att han skulle 

dö. Då kallade han till sig alla sina vänner och sade till dem: »Sömnen flyr mig, och

mitt hjärta är krossat av bekymmer. Jag har frågat mig själv vad det är för en plåga 

som drabbat mig och vilken olycka jag råkat ut för. Jag var ju en god kung och älskad 

som regent. Men nu minns jag det onda jag gjorde i Jerusalem, när jag tog alla kärl av 

guld och silver som fanns där och utan någon anledning sände ut mitt folk för att 

utplåna alla invånare i Judeen. Jag förstår att det är därför jag har drabbats av detta 

onda, och nu måste jag dö av sorg och förtvivlan i ett främmande land.« 

Responsoriepsalm Ps 9:2–4, 6, 16b, 19 (R. jfr 16a) 

R. Jag vill jubla över din räddning, Herre. 

Jag vill tacka Herren av allt mitt hjärta, 

jag vill förkunna alla dina under. 

Jag vill vara glad och fröjdas i dig, 

jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. R. 

Ty mina fiender viker tillbaka, 

de faller och förgås för ditt ansikte. 

Du har straffat folken och förintat de gudlösa 

och utplånat deras namn för evigt. R. 

Hedningarna har sjunkit ner i den grav som de grävde, 

deras fot har blivit fångad i det nät de lade ut. 

Den fattige är inte glömd för alltid, 

de förtrycktas hopp är inte evigt förlorat. R. 

Halleluja Jfr 2 Tim 1:10 

V. Vår frälsare Kristus Jesus har utplånat döden 

och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset 

genom evangeliet. 


Vid den tiden kom några saddukeer — de förnekar att det finns en uppståndelse — 

till Jesus och frågade: »Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift 

bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt 

brodern. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. Den andre och 

den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna 

barn efter sig. Slutligen dog också kvinnan. Hur blir det med henne vid 

uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« Jesus 

svarade: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, men de som befinns

värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte 

och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds 

söner, eftersom de har fått uppstå. Att de döda uppstår har också Mose visat i stället 

om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 

Gud är inte en gud för döda, utan för levande, ty för honom är alla levande.« Då sade 

några skriftlärda: »Mästare, det var bra svarat«, för de vågade inte ställa fler frågor 

till honom. 


KRISTUS KONUNGENS DAG 

Högtid 

Första läsningen 2 Sam 5:1–3 

Alla Israels stammar kom till David i Hebron. »Vi är av samma kött och blod som 

du«, sade de. »Redan förut, när Saul var vår kung, var det du som förde befälet över 

Israel, och Herren sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara 

Israels furste.« Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt 

han förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel. 

Responsoriepsalm Ps 122:1–2, 4–5 (R. jfr 1) 

R. Med glädje får vi komma till Herrens hus. 

Jag blev glad när man sade till mig: 

Kom, vi skall gå till Herrens tempel. 

Nu står vi i dina portar, Jerusalem. R. 

Jerusalem, dit går stammarna upp, 

Herrens stammar. 

Det är en plikt för Israel 

att prisa Herrens namn. 

Där finns domarsäten, 

troner för Davids ätt. R. 

Andra läsningen Kol 1:12–20 

Tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i 

ljuset. Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, 

och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. Han är den 

osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i 

himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och 

makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och 

allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som 

är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud

eslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och 

försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. 

Halleluja Mark 11:9–10 

V. Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 

Välsignat vår fader Davids rike som kommer. 


När Jesus hade blivit korsfäst stod folket och såg på. Rådsmedlemmarna hånade 

honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds 

Messias, den utvalde.« Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och 

räckte honom surt vin och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« Det 

fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung. 

Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är 

inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« Men då tillrättavisade honom den 

andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts 

med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« Och han 

sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« Jesus svarade: »Sannerligen, 

redan i dag skall du vara med mig i paradiset.« 


Läsning Dan 1:1–6, 8–20 

I Jojakims, Judas kungs, tredje regeringsår kom Nebukadnessar, kungen i Babel, mot 

Jerusalem och belägrade det. Och Herren gav Jojakim, Judas kung, i hans hand, 

likaså en del av kärlen i Guds hus, och han förde dem till Sinears land, in i sin guds 

hus. Och kärlen förde han in i sin guds skattkammare. 

Och kungen befallde Aspenas, sin överste hovman, att han skulle av 

Israels barn ta till sig ynglingar av kunglig släkt eller av förnäm börd, sådana som 

inte hade något lyte, utan var vackra att skåda och utrustade med förstånd till att 

inhämta allt slags visdom, kloka och läraktiga ynglingar, som kunde bli dugliga att 

tjäna i kungens palats. Dem skulle han låta undervisa i kaldéernas skrift och språk. 

Och kungen bestämde åt dem ett visst underhåll för var dag, av kungens egen mat 

och av det vin han själv drack, och befallde att man skulle uppfostra dem i tre år. När 

den tiden hade gått, skulle de få tjänstgöra hos kungen. Bland dessa var nu Daniel, 

Hananja, Misael och Asarja, av Judas barn. 

Men det var angeläget för Daniel att inte orena sig med kungens mat 

eller med vinet som denne drack av, och han bad överste hovmannen att han inte 

skulle tvingas orena sig. Och Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför 

överste hovmannen. Men överste hovmannen sade till Daniel: »Jag fruktar att min 

herre, kungen, som har bestämt om er mat och dryck, då skall finna era ansikten

magrare än de ynglingars som är jämnåriga med er, och att ni så skall dra skuld över 

mitt huvud inför kungen.« 

Då sade Daniel till hovmästaren som av överste hovmannen hade blivit 

satt till att ha uppsikt över Daniel, Hananja, Misael och Asarja: »Gör ett försök med 

dina tjänare i tio dagar, och låt ge oss grönsaker att äta och vatten att dricka. Sedan 

må du jämföra vårt utseende med de ynglingars som har ätit av kungens mat, och 

efter vad du då anser må du göra med dina tjänare.« 

Och han lyssnade till denna deras begäran och gjorde ett försök med 

dem i tio dagar. Och efter de tio dagarnas förlopp befanns de vara vackrare att skåda 

och ha bättre hull än alla de ynglingar som hade ätit av kungens mat. Då lät 

hovmästaren dem också i fortsättningen slippa den mat som hade varit bestämd för 

dem och det vin som de skulle ha druckit, och gav dem grönsaker. Åt dessa fyra 

ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom, och Daniel 

fick förstånd på alla slags syner och drömmar. 

Och när den tid hade gått, efter vilken de, enligt kungens befallning, 

skulle föras fram inför honom, blev de av överste hovmannen förda inför 

Nebukadnessar. När då kungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som 

kunde liknas vid Daniel, Hananja, Misael och Asarja, och de fick så tjänstgöra hos 

kungen. Och närhelst kungen tillfrågade dem i en sak som fordrade vishet i 

förståndet, fann han dem vara tio gånger klokare än någon av de spåmän och 

besvärjare som fanns i hela hans rike. 

Responsoriepsalm Till Dan B:29–33 

Prisad vare du, Herre, våra fäders Gud, 

R. lovad och upphöjd i evighet, 

och prisat vare din härlighets heliga namn, 

R. lovat och upphöjt i evighet. 

Prisad vare du i din heliga härlighets tempel, 

R. lovad och förhärligad i evighet. 

Prisad vare du som tronar på keruberna 

och ser ned i djupen, 

R. lovad och upphöjd i evighet. 

Prisad vare du på din kungatron, 

R. lovad och upphöjd i evighet. 

Prisad vare du i himlens boningar, 

R. lovad och ärad i evighet. R. 

Halleluja Jfr Matt 24:42a, 44 

V. Håll er vakna, 

ni vet inte när Människosonen kommer.


Vid den tiden tittade Jesus upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. 

Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, och då sade han: 

»Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. De tog av sitt överflöd 

och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva 

på.« 


Läsning Dan 2:31–45 

Daniel sade till Nebukadnessar: »Du, o kung, såg i din syn en stor bildstod stå 

framför dig, och den stoden var hög och dess glans mycket stor, och den var 

förskräcklig att skåda. Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar var 

av silver, dess buk och höfter av koppar; dess ben var av järn, dess fötter delvis av 

järn och delvis av lera. Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock inte 

genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna, som var av järn och 

lera, och krossade dem. Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, 

kopparn, silvret och guldet, och det blev som agnar på en tröskloge om sommaren, 

och vinden förde bort det, så att man inte mer kunde finna något spår av det. Men av 

stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 

Detta var drömmen, och vi vill nu säga kungen uttydningen: Du, o kung, 

kungarnas kung, åt vilken himmelens Gud har gett rike, väldighet, makt och ära, och 

i vilkens hand han har gett människors barn och djuren på marken och fåglarna 

under himmelen, varhelst varelser bor, och som han har satt till herre över 

allesammans, du är det gyllene huvudet. Men efter dig skall uppstå ett annat rike, 

ringare än ditt, och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall 

råda över hela jorden. Ett fjärde rike skall också uppstå och vara starkt som järn, ty 

järnet krossar och sönderslår ju allt, och som järnet förstör allt annat, så skall också 

detta krossa och förstöra. Men att du såg fötterna och tårna vara delvis av 

krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett söndrat rike, dock 

så, att det har något av järnets fasthet, ty du såg ju järn finnas där, blandat med 

lerjord. Och att tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, det betyder att 

riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Och att du såg järnet vara blandat med 

lerjord, det betyder att väl en beblandning där skall äga rum, genom människosäd, 

men att delarna likväl inte skall hålla ihop med varandra, lika litet som järn kan 

förbinda sig med lera. Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett 

rike som aldrig i evighet skall förstöras, och vars makt inte skall bli överlämnad åt 

något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt 

skall det bestå evinnerligen. Ty du såg ju att en sten blev lösriven från berget, dock 

inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och 

guldet. 

Så har en stor Gud uppenbarat för kungen vad som skall ske i framtiden, 

och drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig.«


Prisa Herren, alla hans verk. 

R. Lovsjung och upphöj honom i evighet. 

Prisa Herren, ni himlar. 


Prisa Herren, ni hans änglar. 


Prisa Herren, allt vatten ovan himlen. 


Prisa Herren, himlens hela här. 


Halleluja Upp 2:10c 

V. Var trogen intill döden, säger Herren, 

så skall jag ge dig livets segerkrans. 


När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina 

praktgåvor, sade Jesus: »Allt detta som ni ser — det skall komma en tid då det inte 

lämnas sten på sten utan allt bryts ner.« 

Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta och vad blir tecknet på 

att det börjar?« Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att 

uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem 

inte. När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste 

först hända, men det är ännu inte slutet.« Och han sade till dem: »Folk skall resa sig 

mot folk och rike mot rike. Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på 

den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig 

på himlen.« 


Läsning Dan 5:1–6, 13–14, 16–17, 23–28 

Kung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusen stormän och höll dryckeslag 

med de tusen. Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han att man 

skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit 

ur templet i Jerusalem. Ur dem skulle så kungen och hans stormän, hans hustrur och 

bihustrur dricka. Då bar man fram de gyllene kärl som hade blivit tagna ur 

tempelsalen i Guds hus i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans hustrur och 

bihustrur drack ur dem. Medan de så drack vin, prisade de sina gudar av guld och 

silver, av koppar, järn, trä och sten. 

Då visade sig i samma stund fingrar som av en människohand, vilka 

mitt emot den stora ljusstaken skrev på den vitkalkade väggen i kungens palats, och

kungen såg handen som skrev. Då vek färgen bort från kungens ansikte, och han 

uppfylldes av oroliga tankar, så att hans höfter skälvde och hans knän slog emot 

varandra. 

När Daniel hade blivit hämtad till kungen, talade denne till Daniel och 

sade: »Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min fader kungen förde hit från 

Juda? Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig, och att du har befunnits ha 

insikt och förstånd och särdeles stor vishet. Men om dig har jag hört att du kan ge 

uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du alltså nu kan läsa skriften och säga 

mig dess uttydning, så skall du bli klädd i purpur, och den gyllene kedjan skall 

hängas om din hals, och du skall bli den tredje herren i riket.« 

Då svarade Daniel och sade till kungen: »Dina gåvor må du själv behålla, 

och dina skänker må du ge åt en annan. Dem förutan skall jag läsa skriften för 

kungen och säga honom uttydningen: Du har förhävt dig mot himmelens Herre och 

låtit bära fram inför dig kärlen från hans hus. Och du och dina stormän, dina hustrur 

och bihustrur har druckit vin ur dem, och du har därvid prisat dina gudar av silver 

och guld, av koppar, järn, trä och sten, som varken ser eller hör eller vet något. Men 

den Gud som har i sitt våld din ande och alla dina vägar, honom har du inte ärat. 

Därför har nu av honom denna hand blivit sänd och denna skrift blivit tecknad. 

Och så lyder den skrift som här är tecknad: Mene mene tekel u-farsin. 

Och detta är uttydningen därpå: Mene, det betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar 

och gjort slut på det. Tekel, det betyder: du är vägd på en våg och befunnen för lätt. 

Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.« 


Prisa Herren, sol och måne. 


Prisa Herren, himlens stjärnor. 


Prisa Herren, regn och dagg. 


Prisa Herren, alla vindar. 


Prisa Herren, eld och solglöd. 


Prisa Herren, köld och hetta. R. 


Halleluja Upp 2:10c 

V. Var trogen intill döden, säger Herren, 

så skall jag ge dig livets segerkrans. 

Evangelium Luk 21:12–19

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Innan allt detta händer skall man gripa 

er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och 

dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. Då får ni tillfälle att vittna. 

Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal, ty jag skall ge er ord 

och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga. Ni skall bli förrådda 

till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall 

man döda, och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men inte ett hår på ert 

huvud skall gå förlorat. Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.« 



Furstarna och satraperna fann Daniel bedjande och åkallande sin Gud. Därefter gick 

de till kungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du inte låtit 

sätta upp ett förbud, av det innehållet att vilken som helst som under trettio dagar 

vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o kung, 

han skall kastas i lejongropen?« Kungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står 

fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag.« 

Då svarade de och sade till kungen: »Daniel, en av de judiska fångarna, 

frågar varken efter dig eller efter det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar 

sin bön tre gånger om dagen.« 

När kungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjorde sig 

bekymmer över hur han skulle kunna rädda Daniel. Ända till solnedgången mödade 

han sig med att söka en utväg att hjälpa honom. Då skyndade männen till kungen 

och sade till honom: »Vet, o kung, att det är en Mediens och Persiens lag att inget 

förbud och ingen förordning som kungen utfärdar kan återkallas.« 

Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen 

talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oupphörligt dyrkar, han må 

rädda dig.« Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och 

kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, för att ingen 

förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel. Därefter gick 

kungen hem till sitt palats och tillbringade hela natten under fasta och lät inga 

kvinnor komma inför sig. Och sömnen flydde honom. 

Sedan om morgonen, när det dagades, stod kungen upp och gick med 

hast till lejongropen. Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på 

Daniel med ängslig röst. Kungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande 

Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oupphörligt dyrkar, kunnat rädda 

dig från lejonen?« 

Då svarade Daniel kungen: »Må du leva evinnerligen, o kung! Min Gud 

har sänt sin ängel och stängt lejonens gap, så att de inte har gjort mig någon skada. 

Ty jag har inför honom befunnits oskyldig. Ej heller har jag förbrutit mig mot dig, o 

kung.« 

Då blev kungen mycket glad, och befallde att man skulle ta Daniel upp 

ur gropen. Och när Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man inte 

upptäcka någon skada på honom, ty han hade trott på sin Gud. Sedan lät kungen

hämta de män som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen, med 

deras barn och hustrur. Och innan de ännu hade hunnit till bottnen i gropen, överföll 

lejonen dem och krossade alla deras ben. 

Därefter lät kung Darejaves skriva till alla folk och stammar och språk 

som fanns på hela jorden: »Mycken frid vare med er! Härmed ger jag befallning att 

man inom mitt rikes hela område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är 

den levande Guden, som förblir evinnerligen, och hans rike är sådant att det inte kan 

förstöras, och hans välde består intill änden. Han är en räddare och hjälpare, och han 

gör tecken och under i himmelen och på jorden, han som har räddat Daniel ur 

lejonens våld.« 


Prisa Herren, daggdroppar och snöflingor. 


Prisa Herren, nätter och dagar. 


Prisa Herren, ljus och mörker. 


Prisa Herren, frost och köld. 


Prisa Herren, rimfrost och snö. 


Prisa Herren, blixtar och moln. 


Prisa Herren, du jord. R. 






Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När ni ser Jerusalem omringat av härar, 

då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. Då måste de som bor i Judeen fly upp i 

bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte 

gå in i staden. Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt. Ve 

dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och 

vrede skall drabba detta folk. De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar 

till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar, tills hedningarnas tid 

är förbi. 

Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden 

skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 

Människor skall förgås av skräck, i väntan på vad som skall komma över världen, ty

himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln 

med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, 

ty er befrielse närmar sig.« 



Jag, Daniel, hade en syn om natten, och såg i den hur himmelens fyra vindar 

stormade fram mot det stora havet. Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena 

inte likt det andra. Det första liknade ett lejon, men det hade vingar som en örn. 

Medan jag ännu såg på det, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från 

jorden, så att det blev ställt på två fötter som en människa, och ett mänskligt hjärta 

blev givet åt det. 

Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen. Det var likt en 

björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan 

tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.« 

Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina 

sidor hade det fyra fågelvingar. Och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet 

åt det. 

Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket 

förskräckligt, fruktansvärt och starkt. Det hade stora tänder av järn, det uppslukade 

och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna. Det var olikt alla 

de förra djuren och hade tio horn. Men under det att jag betraktade hornen, fick jag 

se hur mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen 

blev bortstötta. Och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som 

talade stora ord. 

Medan jag ännu såg på detta, blev troner framsatta, och en som var 

gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var som 

ren ull. Hans tron var av eldslågor, och hjulen på den var av flammande eld. En flod 

av eld strömmade ut från honom. 1 000 gånger 1 000 var hans tjänare, och 10 000 

gånger 10 000 stod där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blev 

öppnade. 

Medan jag nu såg på detta, skedde det att, för de stora ords skull som 

hornet talade — medan jag ännu såg på det — djuret dödades och dess kropp 

förstördes och kastades i elden för att brännas upp. Från de övriga djuren togs också 

deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund. 

Sedan fick jag, i min syn om natten, se hur en som liknade en 

människoson kom med himmelens skyar, och han närmade sig den gamle och fördes 

fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar 

och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån 

honom, och hans rike skall inte förstöras. 


Prisa Herren, berg och höjder.


Prisa Herren, allt som växer på marken. 


Prisa Herren, hav och floder. 


Prisa Herren, alla källor. 


Prisa Herren, valar och allt som rör sig i vattnet. 


Prisa Herren, alla himlens fåglar. 


Prisa Herren, alla vilda och tama djur. 






Vid den tiden framställde Jesus denna liknelse för sina lärjungar: »Se på fikonträdet 

och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är 

sommaren nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. 

Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord 

skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.« 



Om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har 

uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet 

och munnens bekännelse till räddning. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall 

stå där med skam. Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och 

han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom. Ty var och en som åkallar Herrens 

namn skall bli räddad. 

Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? 

Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att 

någon förkunnar? Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: 

Skönt ljuder stegen av dem som kommer med budskap om goda ting. Men alla lyssnade inte 

till budskapet. Ty Jesaja säger: Herre, vem satte tro till vad vi förkunnade? Så bygger 

tron på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord. Men då frågar jag: kanske har 

de aldrig hört den? Visst har de! Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar 

deras ord.

Responsoriepsalm Ps 19:2–5 (R. jfr 5) 

R. Deras ord går ut över hela jorden. 

Himlarna förtäljer Guds ära, 

och fästet förkunnar hans händers verk. 

Den ena dagen talar om det till den andra, 

och den ena natten kungör det för den andra. 

Det är ej ett tal eller språk 

vars ljud inte hörs. 

De sträcker sig ut över hela jorden, 

och deras ord går till världens ändar. R. 


V. Kom och följ mig. 

Jag skall göra er till människofiskare, säger Herren. 

Evangelium Matt 4:18–22 

När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas 

Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var 

fiskare. Han sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, 

och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare, fick han se 

två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans 

med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och 

genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

lektionarium för söndagar och vardagar under året (november)

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?