Kvinnofridsprogrammet i Malmö - Kriminalvården
Kvinnofridsprogrammet i Malmö - Kriminalvården
Kvinnofridsprogrammet i Malmö - Kriminalvården
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Bakgrund<br />
<strong>Malmö</strong> kommunfullmäktige antog ett handlingsprogram vid våld mot kvinnor i november<br />
1999, kallat kvinnofridsprogrammet, vilket antogs i full politisk enighet.<br />
Handlingsprogrammet var ett resultat av ett arbete som bedrivits på uppdrag av <strong>Malmö</strong><br />
kommunstyrelse. Ansvaret för projektledning och implementering av handlingsprogrammet<br />
gavs till Södra Innerstadens stadsdelsförvaltning.<br />
Bakgrunden var flera lokala initiativ och undersökningar som visat på att stöd och skydd till<br />
våldsutsatta kvinnor och deras barn inte var tillfredsställande. Utifrån antalet<br />
polisanmälningar bedömdes ca 3 000 kvinnor i <strong>Malmö</strong> vara utsatta för våld i nära relation. En<br />
kartläggning av 100 våldsutsatta kvinnor hade visat på att få vågade/ville berätta om sin<br />
situation för myndigheterna. Kartläggningen pekade också på att samverkan mellan<br />
myndigheterna kring misshandlade kvinnor var nästan obefintlig samt att barnens utsatthet<br />
glömdes bort och negligerades. Polisområde <strong>Malmö</strong> hade gjort en intern undersökning som<br />
pekade på brister i handläggningen av misshandlade kvinnor. <strong>Kriminalvården</strong> bedrev redan en<br />
verksamhet för män som var dömda för våld mot kvinnor och såg behov av stöd även för<br />
kvinnorna. En lokal samverkansgrupp hade startats efter initiativ av Kvinnokliniken och<br />
<strong>Malmö</strong> Kvinnojour med represetanter från sjukvården, socialtjänsten, polisen och<br />
kvinnojouren. Regeringen hade som en följd av Kvinnovåldsutredningen gett alla<br />
myndigheter i uppdrag samverka och förbättra bemötandet av våldsutsatta kvinnor. <strong>Malmö</strong><br />
Kvinnojour hade som flera andra kvinnojourer runt om i landet i 20 år arbetat för att<br />
uppmärksamma våld mot kvinnor.<br />
För att utveckla programmet bildades en myndighetsövergripande arbetsgrupp. Ett<br />
genomgripande arbete lades ner för att belysa både det befintliga arbetet och behovet av<br />
förändringar. Ca 70 personer från berörda verksamheter var involverade i flera arbetsgrupper<br />
som berörde olika aspekter av problemet och olika gruppers speciella behov. Vi hade en<br />
grupp som penetrerade möjligheter till skydd och stöd, en annan som såg till barnens behov<br />
och en som utredde hur man kan förändra männens beteende. Det fanns grupper som<br />
uppmärksammade behov av insatser för särskilt utsatta kvinnor såsom kvinnor som blivit<br />
utsatta för sexuellt våld, äldre och funktionshindrade kvinnor, missbrukarkvinnor och<br />
invandrar- och flyktingkvinnor. En enkät skickades också ut till samtliga arbetsledare inom<br />
socialtjänsten och polisen samt alla klinikchefer inom sjukvården. Det handlingsprogram vid<br />
våld mot kvinnor som sedan sammanställdes var mycket väl förankrat inom alla<br />
verksamheter. Det antogs i fullständig politisk enighet av kommunfullmäktige.<br />
Den arbetsgrupp som gemensamt skrivit denna uppsats är en utvidgning av den ursprungliga<br />
gruppen. Vi är personal från <strong>Malmö</strong> stad, Sjukvården i <strong>Malmö</strong>, Polisområde <strong>Malmö</strong>,<br />
Kriminalvårdsstyrelsen samt en företrädare för <strong>Malmö</strong> Kvinnojour.<br />
Handlingsprogrammet<br />
Våld mot kvinnor är ett samhällsproblem, ett folkhälsoproblem, ett individuellt problem, ett<br />
relationsproblem och ett allvarligt brott. I <strong>Malmö</strong>s Kvinnofridsprogram, har vi tagit fasta på<br />
att det inte finns en enkel förklaring till våld i nära relationer. Våra gemensamma erfarenheter<br />
visade på att det behövs flera olika insatser för stödja de kvinnor och barn som är utsatta för<br />
våld samt att påverka och hjälpa männen bakom våldet.<br />
4