Kvinnofridsprogrammet i Malmö - Kriminalvården
Kvinnofridsprogrammet i Malmö - Kriminalvården Kvinnofridsprogrammet i Malmö - Kriminalvården
Inledning Den 12 september 2001 inkom en anmälan från kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn dit målsäganden Mona hade flytt tillsammans med sina tre minderåriga barn, en pojke Bilal 14 och två flickor Hamida 13 år och Mira 9 år. Mona berättade att hennes man sedan 17 år tillbaka, Kaled hade misshandlat både henne och barnen under hela äktenskapet och att läget just den här dagen hade blivit akut. Polisanmälan upprättades och Mona kallades till förhör på eftermiddagen den 18 september. På förmiddagen kontaktades förhörsledaren av personal från kriscentrum som sa att Mona inte ville komma på förhör och att hon tänkte återvända med barnen till sin man. Kriscentrums personal tillsammans med socialtjänstens lyckades genom att berätta för Mona att barnen skulle komma att omhändertas om hon vände tillbaka till mannen övertala henne att stanna och hon kom till förhör den tid som tidigare hade avtalats. Mona berättade i förhöret att äktenskapet mellan henne och Kaled hade arrangerats av deras båda familjer och att de inte kände varanda sedan tidigare. Mona sa att hon under alla år tillsammans med Kaled hade misshandlats av honom, det hade börjat bara några dagar efter att de hade gift sig. De flyttade till Sverige 1992 och till Malmö 1994. Mona beskrev att Kaled misshandlade henne vid flera tillfällen genom att slå henne med en pinne vilken normalt används som kavel, sparka henne och slå henne med knytnävarna över hela kroppen. Kaled hotade så gott som dagligen henne till livet och han hade många gånger tvingat henne att köra honom i bil nattetid och lämna barnen ensamma hemma. Kaled lät inte Mona bära byxor utan tvingade henne att ha kjol på sig trots att det var kallt ute, han skar sönder de kläder han ansåg att hon inte skulle ha på sig. Misshandeln och hoten Kaled utsatt Mona för har många gånger skett inför barnen. Kaled har hotat Mona med kniv och även detta har skett inför de tre barnen. Den 3 oktober hölls förhör med barnen och de beskrev alla hur de var rädda för sin pappa och att han slagit dem så länge de kunde minnas. Pojken berättade att de hade blivit slagna då han tex inte kunde rabbla multiplikationstabellen, han fick då sträcka fram händerna och blev sedan slagen med en linjal på både insidan och utsidan av händerna. När pappa ansåg barnen för högljudda kunde han slå dem i ansiktet med hårda lavetter. De berättade att de en gång kommit hem och att pojken saknade sin tofs på mössan. De blev då slagna så att de började att blöda ifrån både näsa och mun. Äldsta flicka hade en gång slängt en korvskiva i soppåsen, när pappan hittade korvskivan slog han flickan och tvingade henne att äta upp korven. Vid ett tillfälle hade pappan tagit fram en stor fiskkniv och mätt den på alla tre barnen och kallt konstaterat att den gick igenom deras magar både framifrån och från sidan, barnen blev livrädda vid tillfället. De hade sett pappan hota mamman med kniv och de var alltid lika rädda att han skulle döda henne. Pappan hade skrämt barnen ytterligare genom att säga att deras mamma snart skulle dö i cancer. Barnen blev både rädda och oroliga. 2
Flickan på 9 år berättade att hennes pappa många gånger hade slagit henne med en sko över hela kroppen. Vid ett tillfälle då hela familjen var och besökte Malmöfestivalen hotade pappa henne med stryk när de kom hem om inte flickan klättrade upp och satte sig på en fontän tillsammans med sina syskon så att pappan kunde fotografera dom. Flickan var jätterädd för att klättra upp eftersom det var vatten i fontänen och flicka var rädd för vatten vilket pappa visste. Flickan var så rädd att hon skakade i kroppen men vågade inte protestera av rädsla för att bli slagen. Alla barnen tillfrågades under deras respektive förhör om de haft stunder då de haft roligt med pappa men de svarade alla att de inte kunde minnas något sådant tillfälle. De beskrev att de aldrig fått leka när de var hemma utan alltid skulle sitta med en läxbok och fick heller aldrig titta på tv program förutom nyhetssändningar. De fick inte ha några kamrater och hade aldrig varit hemma hos någon kamrat eller haft någon hemma hos sig. Den 8 oktober hämtades Kaled till förhör och han anhölls och häktades senare. I förhör förnekade Kaled allt han anklagades för och hävdade att han älskade sin familj och aldrig skulle utsätta dem för vad han anklagades för. Kaled menade att Mona hade hittat på allt detta för att inför släkten ha anledning till att skilja sig från honom vilket han menade att hon ville eftersom han nu var gammal och tjock. Kaled dömdes i tingsrätten till 8 månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning beträffande Mona samt misshandel och olaga hot beträffande barnen. Han fick kvarstanna i häktet. Mona kunde efter domen flytta tillbaka till familjens lägenhet. Detta är utdrag ur ett autentiskt familjevåldsärende där personuppgifterna är ändrade för att förhindra identifikation. 3
- Page 1: Kvinnofridsprogrammet i Malmö - at
- Page 5 and 6: De övergripande målen för Malmö
- Page 7 and 8: Genomförande Sedan handlingsprogra
- Page 9 and 10: männen. Fredmans gruppverksamhet e
- Page 11 and 12: Malmös Kvinnofridsprogram har bliv
- Page 13 and 14: Effekter av programmet - har genomf
- Page 15 and 16: personalen. Ett familjevåldsdrama
- Page 17 and 18: Under tiden som Kaled gick på grup
Flickan på 9 år berättade att hennes pappa många gånger hade slagit henne med en sko över<br />
hela kroppen. Vid ett tillfälle då hela familjen var och besökte <strong>Malmö</strong>festivalen hotade pappa<br />
henne med stryk när de kom hem om inte flickan klättrade upp och satte sig på en fontän<br />
tillsammans med sina syskon så att pappan kunde fotografera dom. Flickan var jätterädd för<br />
att klättra upp eftersom det var vatten i fontänen och flicka var rädd för vatten vilket pappa<br />
visste. Flickan var så rädd att hon skakade i kroppen men vågade inte protestera av rädsla för<br />
att bli slagen.<br />
Alla barnen tillfrågades under deras respektive förhör om de haft stunder då de haft roligt med<br />
pappa men de svarade alla att de inte kunde minnas något sådant tillfälle. De beskrev att de<br />
aldrig fått leka när de var hemma utan alltid skulle sitta med en läxbok och fick heller aldrig<br />
titta på tv program förutom nyhetssändningar. De fick inte ha några kamrater och hade aldrig<br />
varit hemma hos någon kamrat eller haft någon hemma hos sig.<br />
Den 8 oktober hämtades Kaled till förhör och han anhölls och häktades senare. I förhör<br />
förnekade Kaled allt han anklagades för och hävdade att han älskade sin familj och aldrig<br />
skulle utsätta dem för vad han anklagades för. Kaled menade att Mona hade hittat på allt detta<br />
för att inför släkten ha anledning till att skilja sig från honom vilket han menade att hon ville<br />
eftersom han nu var gammal och tjock.<br />
Kaled dömdes i tingsrätten till 8 månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning beträffande<br />
Mona samt misshandel och olaga hot beträffande barnen. Han fick kvarstanna i häktet.<br />
Mona kunde efter domen flytta tillbaka till familjens lägenhet.<br />
Detta är utdrag ur ett autentiskt familjevåldsärende där personuppgifterna är ändrade för<br />
att förhindra identifikation.<br />
3
Change language