Kvinnofridsprogrammet i Malmö - Kriminalvården

Inledning
Den 12 september 2001 inkom en anmälan från kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och
deras barn dit målsäganden Mona hade flytt tillsammans med sina tre minderåriga barn, en
pojke Bilal 14 och två flickor Hamida 13 år och Mira 9 år. Mona berättade att hennes man
sedan 17 år tillbaka, Kaled hade misshandlat både henne och barnen under hela äktenskapet
och att läget just den här dagen hade blivit akut.
Polisanmälan upprättades och Mona kallades till förhör på eftermiddagen den 18 september.
På förmiddagen kontaktades förhörsledaren av personal från kriscentrum som sa att Mona inte
ville komma på förhör och att hon tänkte återvända med barnen till sin man. Kriscentrums
personal tillsammans med socialtjänstens lyckades genom att berätta för Mona att barnen
skulle komma att omhändertas om hon vände tillbaka till mannen övertala henne att stanna
och hon kom till förhör den tid som tidigare hade avtalats.
Mona berättade i förhöret att äktenskapet mellan henne och Kaled hade arrangerats av deras
båda familjer och att de inte kände varanda sedan tidigare. Mona sa att hon under alla år
tillsammans med Kaled hade misshandlats av honom, det hade börjat bara några dagar efter
att de hade gift sig. De flyttade till Sverige 1992 och till Malmö 1994. Mona beskrev att Kaled
misshandlade henne vid flera tillfällen genom att slå henne med en pinne vilken normalt
används som kavel, sparka henne och slå henne med knytnävarna över hela kroppen. Kaled
hotade så gott som dagligen henne till livet och han hade många gånger tvingat henne att köra
honom i bil nattetid och lämna barnen ensamma hemma. Kaled lät inte Mona bära byxor utan
tvingade henne att ha kjol på sig trots att det var kallt ute, han skar sönder de kläder han ansåg
att hon inte skulle ha på sig. Misshandeln och hoten Kaled utsatt Mona för har många gånger
skett inför barnen. Kaled har hotat Mona med kniv och även detta har skett inför de tre
barnen.
Den 3 oktober hölls förhör med barnen och de beskrev alla hur de var rädda för sin pappa och
att han slagit dem så länge de kunde minnas. Pojken berättade att de hade blivit slagna då han
tex inte kunde rabbla multiplikationstabellen, han fick då sträcka fram händerna och blev
sedan slagen med en linjal på både insidan och utsidan av händerna. När pappa ansåg barnen
för högljudda kunde han slå dem i ansiktet med hårda lavetter. De berättade att de en gång
kommit hem och att pojken saknade sin tofs på mössan. De blev då slagna så att de började
att blöda ifrån både näsa och mun. Äldsta flicka hade en gång slängt en korvskiva i soppåsen,
när pappan hittade korvskivan slog han flickan och tvingade henne att äta upp korven.
Vid ett tillfälle hade pappan tagit fram en stor fiskkniv och mätt den på alla tre barnen och
kallt konstaterat att den gick igenom deras magar både framifrån och från sidan, barnen blev
livrädda vid tillfället. De hade sett pappan hota mamman med kniv och de var alltid lika rädda
att han skulle döda henne. Pappan hade skrämt barnen ytterligare genom att säga att deras
mamma snart skulle dö i cancer. Barnen blev både rädda och oroliga.
2