Här - Campus Helsingborg - Lunds universitet

med människan i fokus
Mötet med människor går som en skinande
röd tråd genom Lis Svenssons yrkesliv. Först
som undersköterska och nu som socionom.
– Vissa människor har man fortfarande med
sig i tankarna, trots att det var flera år sedan
jag arbetade med dem.
Som tonåring var målet självklart: det var undersköterska
Lis Svensson skulle bli. Det blev hon också – och fortsatte
vara i över 20 år. Men när hennes tjänst som hemsjukvårdare
omvandlades till en sjukskötersketjänst, bestämde hon sig.
– Jag kände ”nej, nu är det dags. Nu ska jag bli socionom”.
För jag ville inte läsa till sjuksköterska. Men socionomyrket
var brett, samtidigt som det innehöll den kontakt med
människor som jag tycker om.
Efter tre år på Komvux och tre ansökningar till Socialhögskolan
kom hon in på socionomlinjen. Tre år senare
fick hon sin yrkesexamen, och i dag har hon en fast tjänst
som LSS-handläggare på Vård- och omsorgsförvaltningen
i Helsingborg. Hon tar emot och utreder ansökningar om
hjälpinsatser från personer med funktionshinder.
– För att jobba som socionom måste man vilja hjälpa
människor att hitta lösningar. Man måste intressera sig för
människors situationer, säger Lis.
”När jag når
fram till en
annan människa,
då blir jag glad”!
Under åren på Campus fick hon som student ständigt sätta
sig själv under luppen. Något som hon i efterhand uppskattar.
– Vi fick lära oss att reflektera över våra egna reaktioner
och agerande. Det är så man utvecklas, säger Lis, som
berät tar att ett öppet klimat och självkritik är viktigt på en
arbetsplats.
– Man måste pratas vid, reflektera och vara öppen med
all sorts kritik. Det är viktigt att bolla med andra. Min
bedöm ning får aldrig bli min personliga, säger hon.
För även om viljan att hjälpa alltid finns där, handlar
Lis jobb i grund och botten om att utifrån lagar utreda om
personen har rätt till hjälp.
– Ibland måste jag ge någon som ansökt om hjälp ett nej.
Ofta blir de enormt besvikna och då är det mig de blir arga
på. Det blir aldrig lättare, berättar Lis.
Men det vägs upp av när Lis verkligen når fram till en
människa.
– När jag får en personlig kontakt, och vi förstår varandra.
Då blir jag glad, berättar hon, och tillägger att hon hela
tiden strävar efter ett helhetsbegrepp.
– Det är viktigt att jag känner till vilka fler vägar personen
kan gå. Det är inte alltid jag kan hjälpa en person. Men
jag vill kunna hänvisa personen dit den faktiskt kan få hjälp!
Lis Svensson ­58, från Helsingborg
På Campus: Socionomlinjen 1999­2002 (första
året genomfördes på Clemensskolan)
Gör i dag: Arbetar som LSS­handläggare på
Socialförvaltningen i Helsingborg
22 23