Protokoll 2003 - Seko

hålla samman avdelningen. Om detta inte hade funnits med i den överenskommelse
som skrevs, skulle samgåendet med SEKO inte ha blivit av
– det kan jag garantera er!
Att bara några år senare sopa bort denna överenskommelse är ett svek mot
våra medlemmar, något som jag tror att vi kommer att förlora stort på.
I utlåtande nr 2 över motionerna A 7–A 12 skriver förbundsstyrelsen:
”För att kunna bedriva ett bra och kraftfullt facklig-politiskt arbete är en
av förutsättningarna att både organisationen och dess företrädare är väl
kända.”
I motion A 9 heter det: ”Särskilt nya arbetslösa medlemmar har ibland haft
svårt att hitta ’rätt’ SEKO-avdelning.” Jag kan tala om för er att de medlemmar
som tillhör SEKO Sjöfolk inte har några som helst problem att hitta
rätt i organisationen och känna igen sina företrädare, vare sig de är arbetslösa
eller inte. Avdelningens facklig-politiska arbete är väl känt. Det
gäller t ex aktionen för taxfreeförsäljningen och inte minst lobbyarbetet
för att få till stånd en bra och för oss viktig sjöfartspolitik. Vi hade inte klarat
detta arbete lika bra om vi hade varit uppdelade i 17 geografiska avdelningar.
Vad jag saknar i utlåtandet är att förbundsstyrelsen inte begärt ett mandat
av förbundsmötet att förhandla fram en lösning som vi skulle kunna
acceptera och som grundar sig på det avtal som finns mellan oss. Något
sådant förslag finns inte.
Däremot ser jag med glädje på förslaget att i stadgarna åter införa branschbegreppet.
Det är känslan av branschtillhörighet som är grunden i vårt
arbete. Om medlemmarna inte känner någon branschidentitet försvinner
intresset och det breda fackliga trycket nedifrån. Medlemmarna ska kunna
dra en linje från toppen ned till golvet eller, i vårt fall, ned till däcket
eller durken.
I den internationella konkurrensen om arbetsplatserna har branschen sjöfart
i dag en tuff uppgift framför sig för att få de redare som har sina fartyg
under utländsk flagg att flagga hem dessa och på så sätt skapa fler
arbetstillfällen för svenskt sjöfolk och för att skapa en framtidstro för sjöfarten,
så att ungdomar känner att yrket är något att satsa på. För att vi ska
klara detta måste vi som bransch stå enade. Därför vädjar jag till er, kamrater:
Låt frivilligheten bestå! Fördärva inte våra chanser! Låt oss skapa en
organisation där alla är nöjda och kan arbeta effektivt. Det är servicen till
våra medlemmar som är det viktigaste.
Med detta yrkar jag bifall till motion A 10.
83