Protokoll 2003 - Seko

Man kan t ex titta på EU. På dess hemsida och publikationer finns det en
oerhörd massa regler. Frågan är vilkas intressen dessa regler gagnar.
Vi kan också se på hur det är nationellt, t ex inom Posten där jag arbetar.
Man har där inte tagit bort reglerna – man har inte avreglerat utan omreglerat
så att det gynnar vissa intressen. Man kan säga att Posten så att säga
sitter kvar med Svarte Petter. Om reglerna hade tagits bort, skulle man i
Posten ha kunnat göra som man velat, struntat i det som inte lönar sig och
därmed tjänat pengar på det som är bra. Jag tycker inte att man ska göra
på det sättet, utan det är en vansinnig politik.
Om EU verkligen hade avreglerats och det inte hade funnits några EU-regler,
skulle det ha varit fritt fram för varje medlemsland i EU att fortsätta
att reglera t ex postpolitiken på det sätt man velat. Det kan man inte göra
nu, eftersom EU har skapat ett regelverk kring detta.
Mot den här bakgrunden har jag ett tilläggsförslag till programmet som
jag föreslår att beredningsutskottet får i uppdrag att se över.
På postområdet i Sverige har man gått före EU och omreglerat mycket tidigare
och mer drastiskt än vad ens EU-direktiven föreskriver. Sverige ligger
en bra bit före, och EU kommer ikapp Sverige någon gång 2009 eller
2010. Sverige och de svenska regeringarna, oavsett partifärg, uppfattas såsom
”stridisar” i EU-sammanhang.
Detta är ett problem. I det här förnämliga programmet kräver vi att det ska
göras en utvärdering och att man t o m ska återreglera där det behövs. Vi
har då EUs regelverk som förhindrar att man går tillbaka till de mycket
förnuftigare regleringar som tidigare fanns på postmarknaden. Det blir liksom
en krock, och det går inte att återgå till tidigare regleringar så länge
vi är med i EU och ska följa dess regelverk. Ett av syftena med att vi är
med i EU är att man ska kunna skylla på Bryssel.
Jag yrkar därför att det i programmet skrivs in att det internationella fackliga
samarbetet förstärks i syfte att bekämpa de nackdelar som avregleringen
för med sig genom beslut i EU och i det nya GATS, som man kan
säga är EU-politik i världsformat. Det räcker inte med att vi jobbar med
dessa frågor gentemot den svenska regeringen, utan vi måste jobba tillsammans
t ex inom UNI, vars representant kommer att tala till förbundsmötet
i morgon. Min uppfattning är att det är för lite glöd och fart i det internationella
fackliga samarbetet, i varje fall från svensk sida. Det finns
kanske andra länder där det är lite mer fart på detta arbete, men här måste
vi bli bättre. Därför tycker jag att det ska stå någonting om detta i programmet.
Jag yrkar bifall till programförslaget med det av mig föreslagna tillägget
som jag föreslår överlämnas till beredningsutskottet.
65