Protokoll 2003 - Seko

Våra nationella politiker är inte så maktlösa som de ibland väljer att låtsas.
Det är bekvämt att dölja sig bakom marknadens krav, ekonomins globalisering
och EUs regelverk, när det i själva verket är fråga om ideologi
och politiska prioriteringar på hemmaplan. Vi har alltför lättvindigt anammat
och tagit till oss våra motståndares argument och inte tillräckligt skärskådat
de intressen som ligger bakom.
Vi ställer i programmet krav på en utvärdering av de genomförda avregleringarna,
ett förhållandevis modest krav som den dynamiske förre
näringsministern Rosengren skriftligen och muntligen lovade att ta itu
med. Men hade Rosengren tagit itu med allt han lovade så vore han väl en
övermänniska, och det är han sannolikt inte.
Leif Pagrotsky har i sin tur lovat att titta på saken, men såvitt vi vet pågår
det för närvarande ingen större aktivitet inom Näringsdepartementet. Den
som är en smula konspiratoriskt lagd kan tro att söligheten med en utvärdering
av vad man ställt till med bottnar i att man är orolig för vad utvärderingen
ska ge för resultat.
När nu t o m den gamle högerledaren Ulf Adelsohn går ut i spalterna och
kräver stopp för mera avregleringar, åtminstone inom hans nya pastorat
järnvägen, har det runnit mycket vatten under broarna.
Vårt krav är: Utvärdera avregleringarna nu! Och medan utvärderingen
sker: Sätt stopp för nya avregleringar! Det är ett högst rimligt krav att uppfylla
för en socialdemokratisk regering, vår regering.
Det har hänt mycket inom förbundets organisationsområden de senaste
åren. Många medlemmar har i samband med avregleringarna gått från en
statlig anställning till en privat, eller till en anställning i ett statligt bolag.
För flera av våra branscher innebär det upphandlingsförfaranden, ett ständigt
hot om byte av arbetsgivare, avtal och arbetsorganisation samt övertalighet.
En i den offentliga debatten förbisedd effekt av avregleringarna
har varit en urgröpning av anställningstryggheten för de anställda i verksamheten.
Andra konsekvenser som det pekas på i programmet är en ständig kostnadspress
och lönsamhetsjakt som har haft negativ inverkan på kvaliteten,
långsiktigheten och investeringarna i verksamheterna. Dessutom har de
anställda pressats på ett oacceptabelt sätt – färre personer förväntas göra
mera jobb. Personalen ute i produktionen minskas, men den administrativa
personal som sysslar med marknadsföring och upphandlingar ökar. Vi
tycks bli en nation av upphandlare. Frågan är bara vad vi ska upphandla
om vi producerar allt mindre.
Sverige har varit bland de bästa i klassen inom EU när det gäller avregleringar.
Jag fruktar att det är ett typiskt svenskt drag, det där med att
55