Protokoll 2003 - Seko

Vi har när det gäller jämställdhetsfrågorna inte riktigt kunnat följa upp besluten
från det förra förbundsmötet – vi har ju bl a bytt ledning i förbundet
sedan dess.
Jämställdhetsansvarig i förbundsstyrelsen är förbundssekreteraren, dvs
jag. Tidigare hade vi en jämställdhetsansvarig i förbundet som täckte in
alla jämställdhetsfrågor. I dag tror vi inte att det är ett lämpligt sätt att jobba,
utan vi måste vara tydligare i arbetet med dessa frågor. Vi kan inte
blanda de anställdas frågor ur ett jämställdhetsperspektiv med de förtroendevaldas
frågor, vi kan inte blanda jämställdhetsfrågorna i organisationen
med jämställdhetsfrågorna ute i samhället. När det gäller jämställdhetsfrågor
som rör de anställda i förbundet ska vi därför arbeta utifrån den
jämställdhetslag som alla arbetsgivare måste följa. Då är det självklart att
det är den som är personalansvarig, vår personalchef, som har huvudansvaret.
Sedan kan vi tillsammans med de fackliga organisationerna komma
överens om hur vi ska arbeta med jämställdheten för att nå de uppsatta
målen. Det är alltså på det sättet inte en fråga för de förtroendevalda i
förbundet.
Hur vår organisation ska se ut, hur väl representerade kvinnor respektive
män ska vara i olika uppdrag, är däremot typiska organisationsfrågor. Detta
ligger då på mig som förbundssekreterare, som ansvarar för organisationsfrågorna.
När det gäller att se till att våra medlemmar arbetar på jämställda arbetsplatser
är detta en förhandlingsfråga, och därför är det naturligt att någon
från förhandlingsavdelningen är ansvarig för jämställdhetsfrågorna och
kan stötta klubbar och avdelningar i förhandlingar med arbetsgivaren när
man upptäcker att någon har blivit felaktigt behandlad på grund av kön.
För att få jämställda arbetsplatser behöver vi också påverka i samhället.
Då är det naturligt att det är ordföranden som driver frågorna.
På det viset har vi delat upp jämställdhetsfrågorna och försöker därigenom
bli tydligare i vårt sätt att arbeta framöver. Det betyder att vi inte riktigt
följer det tolvpunktsprogram som förre förbundsordföranden presenterade
på det förra årsmötet. Jag tror att det sätt som vi nu jobbar på är ett kraftfullt
sätt och att vi därför kommer att kunna ta steg framåt.
Athena är inte dött, utan vi har flera Athena-projekt på gång i organisationen.
Vi har anställt en EU-sekreterare, och vi funderar på om vi kanske
kan använda EU-medel för att utveckla projektet. Tyvärr har vi inte kommit
så långt ännu att vi har kunnat ta upp det i verksamhetsberättelsen,
men jag hoppas att vi kan återkomma till frågan vid nästa årsmöte.
50