You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Det är stå-upp-artisten, sångaren, skådespelaren m m Ronny Eriksson.<br />
Han stimulerar till nödvändig debatt med sina humoristiska och ofta satiriska<br />
inlägg i samhällsdebatten. Det är något som tilltalar våra medlemmar<br />
och ger dem en chans att själva delta i debatten vid fikaborden, i<br />
grupprummen, i byssorna osv.<br />
Det är också illustratören och samhällskritikern Robert Nyberg, som med<br />
sina illustrationer skapar ett igenkännande och ibland en skammens rodnad<br />
hos sina betraktare. Att en bild säger mer än tusen ord är så sant det<br />
kan bli när det gäller Roberts illustrationer. I många fall beskriver dessutom<br />
Roberts bilder de situationer som vi så ofta kämpar mot i vår fackliga<br />
vardag. Jag tänker då på avreglering och konkurrensutsättning och olika<br />
konsekvenser därav.<br />
Låt mig avrunda med motiveringen: "För betydande insatser i samhällsdebatten<br />
med annorlunda och spännande uttrycksmedel som tilltalar våra<br />
medlemsgrupper."<br />
Välkomna upp på scenen, mina herrar! Det är ett sant nöje att ha styrelsens<br />
uppdrag att dela ut årets idépris till er.<br />
Ronny Eriksson: Jag ska tala för oss bägge. Det här priset är naturligtvis<br />
något som jag är väldigt stolt över, speciellt som det kommer från just det<br />
här hållet.<br />
Det här med gemensamma nyttigheter, det är så unikt för Sverige. Vi har<br />
haft nyttigheter som vi behöver tillsammans och som vi betalat och organiserat<br />
tillsammans, och vi har drivit dem tillsammans.<br />
Tendensen på sistone är lite oroväckande. Att i dag veta vad man ska tro<br />
på är svårt. När jag var liten så trodde jag på Gud. Men sedan fick jag följa<br />
med morsan och farsan på bönemöte, och då insåg jag att det fanns något<br />
högre än Gud. Där stod nämligen predikanten och pratade om vägen,<br />
sanningen och livet. Farsan jobbade åt Vägförvaltningen, och jag visste att<br />
vägen och sandningen är det de som sköter om. Så jag började tro på Vägförvaltningen.<br />
Det där med livet fick jag inte riktigt ihop, men när farsan<br />
körde väghyvlar på jobbet pratade han om vilket jäkla liv det var. Då insåg<br />
jag hur det var: Vägen, sandningen och livet. Och sedan trodde jag på<br />
Vägförvaltningen. Det förstärktes av att farsan, när vi ätit middag, kunde<br />
säga: Tacka nu Vägförvaltningen för maten! Det är klart att man trodde på<br />
den. Jag t o m bad aftonbön till Vägförvaltningen.<br />
Vi hade en gubbe hemma, farbror Birger. Han var alkis. Farmor tjatade alltid<br />
på honom att han måste sluta dricka. Men farbror Birger skämtade bort<br />
det, som alkisar gör: Det är ingen fara med spriten, vatten är värre – det<br />
drunknar så mycket folk. Men jag såg ju hur ledsen farmor var, så jag bad<br />
281
Change language