Protokoll 2003 - Seko

En sak till: Var stolta och sträck på er. Ni är bra!
Till alla andra kamrater här: Vi har nu jobbat hårt med att ta fram och diskutera
och besluta om många viktiga program för det fackliga jobbet i
SEKO. Nu måste vi alla, precis som Agneta lovade här från talarstolen, bidra
till att de här programmen inte hamnar i skrivbordslådan i tre år för att
vi sedan ska plocka fram dem igen och då konstatera att ingenting har
hänt, vare sig i fråga om vad vi gör eller hur vi gör det.
Vi har också lagt ned en massa tid och energi på att återigen diskutera organisationen
och hur vi förhåller oss till varandra. Under mina tio år i förbundsstyrelsen
är det den fråga som har tagit mest tid och energi. Nu är
det dags att gå vidare. Vi måste koncentrera oss på att förverkliga våra
drömmar om ett bättre samhälle – det är det vi är till för. Om jag fick råda
skulle det vara mer verksamhet och mindre organisationssnack.
Jag önskar er lycka till med jobbet. I går sjöng vi: Kampen den går vidare.
Vi har bara börjat. Ni kan vara helt säkra på att jag kommer att hålla
ögonen på er!
Åke Kihlberg: För någon vecka sedan ringde Britt till mig och sade: Du
behöver inte tänka på att tacka för mig, utan det räcker om du tackar för
dig själv. Jag blev inte särskilt överraskad, för jag förstod att Britt hade förberett
sig. Jag skulle kunna nöja mig med att säga att jag instämmer med
föregående talare, men jag ska ändå lägga några personliga ord.
Jag har suttit 14 år i förbundsstyrelsen, ett mycket fint och intressant uppdrag.
Det har, som Janne var inne på, varit hårda bataljer många gånger.
Janne och jag hade inte alltid samma uppfattning – andra kanske också har
haft annan uppfattning än jag. Men det har alltid slutat med att vi endera
har kommit överens eller, i värsta fall, har voterat fram en lösning som vi
sedan har stått för gemensamt.
Under de här åren har det självfallet varit många viktiga frågor som stannat
kvar i minnet. Nära i tiden har vi SEGEL-diskussionen, där vi hade ett
antal olika utgångspunkter. Vi hade olika tankar om vad som vore bra för
SEKO och varför – jag vill påstå att alla hade den bestämda uppfattningen
att vi skulle göra någonting som var bra för förbundet, det var det viktiga.
Under de 14 år som jag fått vara med har åtminstone en del av min ambition
varit att vi skulle skapa ett förbund, ett gemensamt förbund tillsammans
med Sjöfolksförbundet, ett gemensamt förbund med utgångspunkt
från ett antal branscher. Jag kan konstatera att vi inte är framme än. Många
andra fackförbund bygger sin identitet på branschperspektiv och yrkesperspektiv,
men vi i SEKO har inte de förutsättningarna. Vi har många
242