Protokoll 2003 - Seko

Den andra vanföreställningen är att man både på statligt håll och i kommunerna
ibland ansett att det föreligger något slags konkurrensförhållande
mellan de anställdas behov och kundernas behov. Jag är en oerhört tålmodig
SJ-resenär. Det var jag t o m när jag fick beskedet att det tåg jag
hoppats få åka med var inställt och jag hänvisades till ett annat tåg som
bara gick till Katrineholm. De ansvariga som jag pratade med tyckte att de
i alla fall hade hjälpt mig halvvägs och att det borde vara en tröst. T o m
då var jag behärskad och sade ingenting argsint.
Men vid ett tillfälle blev jag faktiskt lite förgrymmad och tänkte att jag
ändå måste prata med konduktören, eftersom jag tyckte att det som hade
inträffat var oacceptabelt. Innan jag hade samlat mod tog han som satt
bredvid mig upp saken med konduktören. Efter att ha lyssnat på den
mycket allvarliga kritiken mot bristerna och den dåliga servicen sade konduktören:
”Ta upp det där med ledningen, för jag tror att du har närmare
till den än vad jag har.” Det där gav mig en mycket viktig tankeställare. Till
slut orkade konduktören inte spela längre, utan han sade det som han kände
– man såg på honom att det var så. I en organisation där de anställda
känner att de har mycket längre till besluten och de ansvariga än vad kunderna
har sprider det sig ett slags demoralisering som till slut självfallet
också drabbar kunderna. I en verksamhet där man lyssnar på de anställda
och tar vara på deras synpunkter och får dem att känna sig delaktiga, där
gynnas i slutändan också kunderna. Detta är självklart, men ändå tror jag
att vi ibland glömmer bort att påminna oss om detta självklara. Därför
önskar jag er all lycka och framgång i ert arbete för att förbättra de anställdas
villkor, för det kommer i förlängningen att leda till bättre villkor
för alla oss som är beroende av att er verksamhet fungerar.
Ni kommer att ta upp en massa viktiga frågor under den här kongressen. I
partiet har vi en intensiv höst framför oss. Vi kommer att inbjuda till rådslag
kring viktiga framtidsfrågor. När jag läste ert kongressprogram upptäckte
jag att det är precis samma saker som ni ska diskutera. Vi ska i rådslaget
diskutera frågor som tillväxt, integration, ohälsan och bristerna i arbetsmiljön.
Vi ska göra det därför att vi anser att vi på dessa områden måste
gå vidare och utveckla vår politik. Jag hoppas att ni under dessa dagar
kommer att fatta kloka beslut och föra intensiva debatter med kloka argument
som vi får använda när vi tar över stafettpinnen på vår kongress nästa
vår. Jag hoppas att vi då får uppleva den känsla som jag hade precis när
jag gick in i kongresshallen: Om vi är många och om vi fattar beslut som
bygger på insikten om vad enskilda individer runtom i landet känner, längtar
till och drömmer om, då är vi oslagbara.
Tack!
20