Protokoll 2003 - Seko

just därför att de kände oro för välfärden. Man kände sig inte säker på att
ett EMU-medlemskap inte skulle äventyra vår välfärd. Välfärdsfrågorna
är för oss som facklig organisation centrala. Frågan om avregleringen,
som ni behandlar på er kongress, gäller bl a välfärden. Våra medlemmar
har sett att de får betala mer för elen och för telefonen. Man ska välja själv,
även när det väljer pensionerna som förlorade i värde. Detta är också en
del av välfärden, som inte bara gäller de klassiska områdena vård, skola
och omsorg.
Medlemmarna sade alltså ett ja till välfärden, och det måste vi ta på allvar.
En tredje fråga som vi måste ta på stort allvar är att mer än hälften av dem
som röstade nej sade att de ansåg att Sverige skulle gå ur EU. Vi i den
fackliga rörelsen vet att om vi ska klara av att upprätthålla bra anställningsvillkor
och rimliga löner för våra medlemmar, så räcker det inte med
att bedriva avtalsrörelse i Sverige, utan vi måste även jobba på europeisk
nivå. Vi ska inte förhandla på europeisk nivå, men vi behöver ha ett samarbete
för att diskutera hur vi ser på förhandlingsfrågorna. Framför allt
måste vi utveckla arbetet för att så sakteliga lyfta miniminivåerna. Jag säger
”sakteliga” inte därför att vi inte skulle vilja ha ett jättelyft utan därför
att vi måste ta ett steg i taget. Vi måste arbeta för att utplåna skillnaderna
i löne- och anställningsvillkor i Europa, så att vi faktiskt kan konkurrera
på lika villkor. Detta gäller i synnerhet nu när vi i EU får tio nya medlemsländer,
av vilka merparten har betydligt sämre löner och anställningsvillkor
än vi har. Vi kan då inte sitta här hemma och säga att vi inte
vill vara med längre utan drar ihop dragkedjan om Sverige. Det skulle inte
fungera, utan vi måste finnas där. På det sättet får vi en garanti för att vi
kan jobba för våra medlemmars bästa. Om dessa frågor har vi inte fört den
dialog med medlemmarna som är en del av det fackliga ledarskapet.
Många medlemmar känner oro och tror att vi förlorar på det europeiska
samarbetet. I själva verket har vi mycket att vinna på ett samarbete, och
samarbetet ligger helt i linje med de värderingar som vi står för.
Vi brukar sjunga sången ”Vi bygger landet”. Förr byggde vi i Sverige,
men nu bygger vi i hela vårt närområde. Vi deltar i byggandet av facklig
styrka i hela Europa. Därmed tror jag att vi kan bli bättre på att jobba för
en solidaritet över gränserna totalt sett.
Detta är tre lärdomar som jag tror att vi måste dra av omröstningsresultatet.
Vi måste gå ut och föra en dialog med medlemmarna om dessa frågor.
Som jag sade tidigare har det sagts att i EMU-frågan stod folket mot eliten.
Låt oss inte ramla i den fällan. Om vi gör det säger vi per definition
att 35 procent av våra medlemmar inte tillhör folket. I debatten före folkomröstningen
kunde man stundom höra folk säga att man är väl lika bra
även om man röstar nej. Nu måste vi säga att man är lika bra vare sig man
199