Protokoll 2003 - Seko

positiv till ett europeiskt samarbete och därmed i grunden också positiv till
EMU. Men det är inte det viktiga, utan det viktiga är att LO varit neutralt
som organisation.
Vad jag försöker säga är att när man blir aktiv i sin sektion eller sin klubb,
så tvingas man sätta sig in i lite fler frågor. Sedan blir man kanske aktiv i
avdelningen eller förbundet, och man skaffar sig nya kunskaper och får ett
bredare perspektiv. Det kan då hända att om någon på ett sakområde ställer
en direkt fråga till dig som facklig ledare och till en annan medlem, så
svarar ni olika. Det behöver inte betyda att ni i grunden har olika värderingar.
Men det är också en del av det fackliga ledarskapet och vårt ansvar
att vi, när vi får en ökad kunskap, hela tiden går tillbaka till medlemmarna
och för en dialog, inte för att säga att jag vet bättre än du utan för att
förmedla kunskapen, så att även medlemmen får ett bredare underlag för
sina beslut.
Jag försöker med detta inte säga att det inte skulle ha blivit ett nej om vi
fört denna dialog – det hade nog blivit ett nej i alla fall, eftersom siffrorna
var så tydliga. Vad jag säger handlar inte om EMU-frågan utan om det
fackliga ledarskapet. Vi måste våga utöva ett fackligt ledarskap och föra
en dialog med våra medlemmar, pröva våra kunskaper och lyssna till vad
medlemmarna har att säga om sin vardag. Därigenom kan vi se till att det
blir en bra mix för de beslut vi fattar på våra kongresser. Det är så självklart
att jag knappt behöver säga det, men jag tycker oändligt illa om en
demokrati där vi har en uppfattning i något slags ledarskap trots att vi vet
att medlemmarna tycker väsentligt annorlunda. Jag tycker lika illa om
dem som frågar varför vi inte företräder medlemmarna som ju tycker så
och så. Om vi i varje givet läge bara skulle lyssna, kunde vi lika gärna vara
robotar som inte framförde någon egen mening. Vi måste ta på oss ett
ledarskap och våga föra dialogen med medlemmarna – både tala och,
framför allt, lyssna.
Vad jag nu sagt om ledarskapet tror jag att frågan om EMU och EU har
satt på sin spets. I den vallokalsundersökning som gjorts säger 70 procent
av dem som röstade nej att de känner misstro mot politikerna och politiken.
Nu är vi inte politiker utan fackliga förtroendemän, och det är i
många stycken en stor skillnad. Vi företräder våra medlemmar, medan politikerna
i stor utsträckning har att lyssna av även väljarkåren utanför partierna.
Men vi måste ändå ta till oss vad som framkommit i undersökningen
och fundera över hur vi utövar vårt fackliga ledarskap. Det är en
lärdom som vi ska dra av EMU-omröstningen.
En annan lärdom som vi kan dra är att våra medlemmar samtidigt som de
sade ett klart nej till euron sade ett klart ja till välfärden. Så tolkar i varje
fall jag vallokalsundersökningen. Många av våra medlemmar röstade nej
198