Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
hon tog ställning för euron. När hon skulle förklara det med några få ord<br />
sade hon: ”För mig handlar det om vardag och vision.”<br />
Nu gick det inte som Anna ville i folkomröstningen, och det ska vi ha en<br />
mycket stor respekt för. Kanske mycket i omröstningen speglar just det<br />
som Anna stod för, nämligen demokratin. Valdeltagandet blev större än i<br />
det senast riksdagsvalet. När poströsterna hade räknats visade det sig att<br />
valdeltagandet var 82,6 procent. Det är verkligen en seger för demokratin.<br />
Min tolkning av det som Anna sade om vardag och vision är att för henne<br />
var euron en del av vardagssamarbetet på europeisk nivå. Visionen för<br />
henne var ett Europa som stod just för de demokratiska värderingarna och<br />
för öppenheten. För många är det väldigt påtagligt varför just öppenheten<br />
känns så nödvändig och viktig i Europa i dag. Det är inte mer än 14 år sedan<br />
muren föll. Innan dess hade vi inte ett öppet Europa; innan dess gick<br />
det en mur tvärsigenom Europa. Nu är nästan hela Europa enat i ett demokratiskt<br />
samarbete som binder oss samman. Detta är det oerhört viktigt<br />
att vi fortsätter att ta fasta på, även om väljarna i folkomröstningen sade<br />
nej till euron. Vi får inte tolka detta som ett nej till mer av demokratiskt<br />
samarbete i Europa.<br />
Omröstningsresultatet har en hög legitimitet, och vi får inte ifrågasätta<br />
detta. Vi får inte börja säga att det nog blev ett nej av det och det skälet och<br />
att om vi bara hade lyckats övertyga lite mer så hade det nog blivit ett ja.<br />
Men vi får som fackliga ledare, oavsett på vilken nivå vi är det, inte vara<br />
rädda för att fundera över hur det kan komma sig att 65 procent av medlemmarna<br />
sade nej till euron, medan en majoritet på LO-kongressen sade<br />
ja – låt vara med vissa förbehåll. Undersökningar visar att fler fackliga ledare<br />
än genomsnittet av medlemmarna var för euron. Bland er som sitter<br />
här var säkerligen en del för och andra emot, och vad jag nu säger är inte<br />
ett försök att polemisera, utan jag bara konstaterar att fler av de fackliga<br />
ledarna var för euron. Vad det kan bero på måste vi våga prata om.<br />
Jag kan bara gå till mig själv. Jag var undersköterska på Danderyds sjukhus.<br />
Jag lyssnade häromdagen på en undersköterska som på TV förklarade<br />
varför hon röstade nej. Hon sade: ”För mig som undersköterska har alla<br />
förändringar som kommit på senare tid bara inneburit försämringar inom<br />
den offentliga sektorn.” Hon var dubbelt beroende av den offentliga sektorn<br />
eftersom hon jobbade där, och hon var rädd om vår välfärd. När jag<br />
hörde hennes argumentation förstod jag henne fullkomligt. Jag håller med<br />
henne i allt vad hon sade om sin oro. Om jag hade fortsatt att vara undersköterska<br />
på Danderyds sjukhus, hade jag antagligen fört samma argumentation<br />
som hon. Nu har jag valt att inte säga om jag röstade ja eller nej,<br />
och jag försöker inte säga att man ändrar sig över tiden. Jag har inte försökt<br />
dölja – och det gjorde jag inte på LO-kongressen heller – att jag är<br />
197
Change language