Protokoll 2003 - Seko

na vara jämlika? På vår dagordning står ständigt kampen för det jämlika
samhället. I det jämlika samhället ingår att det ska vara möjligt att ha närhet
till de politiskt valda. Här känner vi oro.
Det som gick som en röd tråd genom det som Anna stod för var just demokratin
som en grundläggande värdering, demokratin som verktyg för
förändring. När ni på er kongress säger ”Vi Ser Rött” är inte demokrati det
man först tänker på, utan det är kampen och kampviljan. Men bakom den
politiska kampen och den fackliga kampen finns just demokratin. Vi skulle
inte kunna föra vår kamp med framgång om vi inte jobbade demokratiskt.
Med vilken annan kraft skulle ni i SEKO kunna driva de frågor som
ni anser är viktiga? I er kamp för att avregleringarna inte ska leda till försämringar
av löner och anställningsvillkor kan ni nå framgång fackligt och
politiskt bara om ni trovärdigt visar att ni har medlemmarna bakom er.
Demokratin är det verktyg som vi ska använda när vi står på barrikaderna
och för den fackliga och politiska kampen. Ibland känns det som om begreppet
demokrati kommit att handla om att man tonar ned och inte tar
kampen, men demokratin står just för kampen.
Det här var viktigt för Anna, och det var tydligt både här hemma och internationellt.
Jag tycker att det var så fantastiskt att se denna ”lilla människa”
som ensam kvinna bland alla dessa män. Hon var kvinna och liten till växten
och hon kom från ett litet land, men hon betydde ändå något och hade
en röst som man lyssnade till. Jag tror att det mycket berodde på att hon
kom från ett land som man vet har stolta demokratiska traditioner med ett
högt valdeltagande och med en befolkning som verkligen står bakom sina
politiska ledare.
Många av er är säkerligen liksom jag engagerade i det Europafackliga arbetet.
Vi känner att vi i det samarbetet möts med respekt just därför att
man vet att vi inte talar för en liten minoritet av arbetarna utan för den
absoluta merparten av det arbetande folket. Det ger oss styrka, och det är
en viktig del av demokratin.
Mycket av det som Anna Lindh stod för, det stod också Olof Palme för. De
var på ett sätt väldigt lika som politiska ledare. Något som skilde dem åt
var den europeiska dimensionen. Många som är kritiska mot EU och annat
som hänt i politiken på senare år säger att det där hade Olof Palme
aldrig ställt upp på. Jag är inte så säker på det. En politiker måste ju
agera efter de förutsättningar som finns i den tid då han eller hon verkar.
Ett gemensamt drag hos Anna Lindh och Olof Palme var att båda brann
för det internationella arbetet, men när Olof Palme var verksam fanns inte
den europeiska dimensionen på samma sätt som i dag. Anna Lindh brann
verkligen för det europeiska samarbetet. På de kommundagar som partiet
ordnade för någon månad sedan fick hon frågan vad det var som gjorde att
196