Protokoll 2003 - Seko

DAGORDNINGENS PUNKTER 19 OCH 16
SEKOs lönepolitiska program ”Rättvis lön”
Motionsbehandling
E) Lönepolitik – Förhandlingar
Utlåtande nr 34–40 över motionerna E 1–E 7
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Vi kan nu se tillbaka på några
år med reallöneökningar. Vi har klarat en lönebildning som har tagit
hänsyn till konkurrenskraft och sysselsättning och som har gett låg prisutveckling
och låg inflation. Det innebär att löneökningarna har varit låga
procentuellt, men inflationen har varit ännu lägre. Därmed har köpkraften
förbättrats för medlemmarna – vi har kunnat åstadkomma reallöneförbättringar.
Det är den positiva delen av lönepolitiken.
Men vi brottas också med problem. Från att ha haft hårt centralt reglerade
lönesystem, som senare kom att kompletteras med lokala potter, har vi
under 90-talet kommit in i en utveckling där tyngdpunkten för förhandlingarna
flyttats till den lokala nivån. Samtidigt har stora delar av våra
branscher genomgått betydande förändringar och fått nya motparter. Det
har inneburit att det blivit stora skillnader mellan arbetsplatser och
branscher inom förbundet. Principerna för hur lönerna sätts skiftar mycket
– om det över huvud taget finns några principer! Här som på så många
andra områden har vi fått uppleva ”hela havet stormar”.
Med det program som vi nu förelägger förbundsmötet förslag om ska vi
lägga grunden för en lönepolitisk offensiv under den kommande kongressperioden.
Jag vill här helt kort beröra några huvudpunkter i programmet.
Kollektivavtal blir viktigare än någonsin. De är för oss arbetstagare det
bästa sättet att reglera löner, arbetsvillkor och arbetstider. Kollektivavtalen
är den fackliga organisationens verktyg för att upprätthålla lönenivån i
våra branscher. Arbetsgivaren ska inte kunna konkurrensutsätta arbetstagare
så att den som begär lägst lön får utföra jobbet.
Vår vision är att vara ett förbund som tecknar de bästa kollektivavtalen och
svarar upp mot medlemmarnas krav på löneutveckling och en rättvis lön.
Vi ska eftersträva branschneutrala avtal. Ett lägsta löneökningsutrymme
ska fastställas i riksavtal, och ingångslönerna ska höjas.
Vi måste fokusera mer på lägstalöner och ingångslöner. Tidigare behövde
vi inte ägna så mycket tid åt den frågan, eftersom det oftast fanns någon
form av reglerad befordringsgång eller lönestege. I dag ser vi en uppenbar
risk att arbetsgivaren missbrukar låga ingångslöner vid nyanställningar.
163