Protokoll 2003 - Seko

har skrivit ett förslag, som man kan arbeta vidare på. Detta är bara en början,
och det kommer att ta tid innan man får en ändring till stånd. Jag vet
att inspektörer på Arbetsmiljöinspektionen som vi haft kontakt med har
blivit väldigt frustrerade över just dessa förhållanden. De har tillskrivit sin
verksledning och regeringen, och de har begärt att det ska ske en ändring.
Mitt förslag lyder: ”I verksamhet som bedrivs under beställar-utförarmodellen
måste fördelning av arbetsmiljöansvaret vara klarlagd mellan huvudman
och de som har operativt, ekonomiskt och kommersiellt ansvar
för verksamheten. Dessa måste vara inbördes överens om fördelningen av
arbetsmiljöansvaret.”
Det innebär att de måste fördela ansvaret. De får inte bara rycka på axlarna
och, kanske beroende på den politiska majoriteten, tycka sig kunna ta
större eller mindre ansvar. Den borgerliga majoriteten frånsade sig allt arbetsmiljöansvar,
men med den nuvarande majoriteten tycker man att det
borde kunna tas ett visst ansvar. Detta är emellertid väldigt nyckfullt, och
det tycker jag inte om.
Torsten Larsson, valkrets 1409: Det här programmet är ju väldigt ambitiöst.
Under ”Krav på samhället” sägs: ”Samhället måste öka stödet till arbetslivsrelaterad
forsknings- och utvecklingsverksamhet, bland annat till de
yrkesmedicinska klinikerna.” Men under ”Detta tänker SEKO göra” sägs
ingenting om detta. Jag föreslår därför följande tillägg under den rubriken,
nämligen ”Initiera forskning på de områden där forskning ej sker i dag”.
Jag tänker här på de vibrationsskador som vi som jobbar ombord på fartygen
drabbas av. Maskinkillarna går runt en huvudmaskin tio timmar om dagen
och får vibrationsskador i knäna. Många av dem blir sjukpensionerade
i 55–60-årsåldern. Deras skador klassas inte som arbetsskador, eftersom
det inte finns någon forskning på området. Jag har själv en arbetsskada i
ryggen. På den yrkesmedicinska kliniken i Göteborg är man till 100 procent
säker på att skadan orsakats av vad vi kallar ”gräsklippare”, en maskin
som vi kör på däck och som ger vibrationer i kroppen. På försäkringskassan
däremot säger man att skadan är åldersrelaterad. Varför har inte de
kamrater som är lika gamla som jag – 62 år – de skador som jag har?
Mitt förslag medför inte några kostnader för förbundet, utan avsikten är att
förbundet ska ta tag i frågan i syfte att få forskare intresserade av detta område
och ge dem resurser. Om detta inte lyckas anser jag att förbundet ska
ta kontakt med det organ i Cardiff som har specialister på denna forskning.
Jag vet att man på den yrkesmedicinska kliniken i Göteborg är mycket
intresserad av detta, men de får inga resurser från samhället. Jag anser att
vi ska verka för att erforderliga resurser kommer fram och att SEKO ska
initiera forskning på detta område.
159