Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Tal av Lars Stjernkvist, SAP<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Jag har det stora nöjet att hälsa partisekreterare<br />
Lars Stjernkvist hjärtligt välkommen upp till talarstolen.<br />
Partisekreterare Lars Stjernkvist, SAP: Tack för det!<br />
Det har varit en omtumlande vecka. Plötsligt inser man att livet är relativt.<br />
Det som man ena dagen ansåg vara om inte en världskatastrof så i varje<br />
fall en katastrof inser man nästa dag trots allt kanske inte är så förfärligt<br />
stort, när det samtidigt händer någonting mycket allvarligt.<br />
Även om det har varit tungt den senaste tiden fick jag när jag kom in i kongresshallen<br />
den där speciella känslan som jag tror att man bara kan få när<br />
man som arbetarrörelsemänniska kommer till en fackförbundskongress.<br />
Hjärtat slår ett extra slag, och man känner det där pirret. När man ser att<br />
Ronny Beyer är med inser man att det inte kommer att bli någon lugn kongress.<br />
Man ser de bekanta ansiktena, och man väntar sig att Ronny eller<br />
någon annan ska begära votering. Finns det någonting härligare än när det<br />
begärs votering efter en debatt där man har dragit sina argument! Det som<br />
gör att en kongress skapar den här speciella känslan hos oss som varit med<br />
några gånger tror jag är att vi då mer än någonsin förstår hur viktigt laget<br />
är, hur viktigt det är att vi är många, att vi håller ihop och att vi fattar beslut<br />
för att sedan arbeta med att förverkliga besluten. Det som är motsägelsefullt<br />
i allt politiskt och fackligt arbete är att laget inte betyder någonting<br />
om det i laget inte finns många starka enskilda individer. Det tycker<br />
jag beskrevs väldigt fint i öppningsprogrammet. Utan starka individer i laget<br />
kommer allt det ni beslutar om i de viktiga frågor ni har framför er att<br />
stanna här – då blir det ingenting. Då blir kongressen bara några kul dagar<br />
och en trevlig fest. Detta är nog så viktigt, men det är inte tillräckligt för<br />
att förändra världen. Redan i inledningen till er kongress har ni haft ett anslag<br />
som beskriver vad som behövs för ett framgångsrikt arbete: en känsla<br />
för laget, men också respekt för enskilda individer.<br />
Under de här senaste dagarna är det en sak som har slagit mig när jag hört<br />
människor beskriva sitt minne av Anna Lindh, oavsett om det har varit i<br />
partistyrelsen, när jag lyssnat på kommentarer från företrädare för andra<br />
politiska partier, när jag pratat med vänner och bekanta i Norrköping eller<br />
när jag talat med konduktören på tåget – ni ska veta att jag träffar era medlemmar<br />
kanske mer än någon annan eftersom jag åker tåg fem timmar varje<br />
dag. Nästan alla beskriver Anna Lindh på precis samma sätt. Samtidigt<br />
är det många som efter Euro-omröstningen med viss rätt är oroliga och<br />
frågar sig: Vad är det som händer i samhället, när gapet mellan folket och<br />
eliten ökar? På kvällstidningarnas löpsedlar kunde man i går t ex läsa:<br />
”Folkets seger”. Det här gapet finns naturligtvis i någon mening, men när<br />
man hör detta inställer sig frågan: Hur skulle tusentals, tiotusentals och<br />
14
Change language