Protokoll 2003 - Seko

I ett läge där SJ och andra järnvägsföretag går på knäna kommer signaler
om ytterligare avregleringar. Är det inte nog nu? Ska man göra ont värre?
Är vi på väg att få ett fransk-tyskt monopol i Sverige därför att vi har gått
främst i avregleringskarusellen i Europa?
Vi motsätter oss bestämt ytterligare avregleringar inom järnvägen och kräver
en ordentlig utvärdering av det som skett.
Jag tror att ni alla känner igen er i den här beskrivningen av avregleringens
konsekvenser. Ni möter dem varje dag, både som fackligt aktiva och som
konsumenter. Jag vet också att en stor majoritet av de medlemmar som arbetar
i denna röra är mycket kritisk till de genomförda avregleringarna.
Man kan fråga sig: På vems uppdrag görs detta? Inte är det våra medlemmars
i alla fall. Inte är det svenska folkets. Finns det någon i denna församling
som har krävt att exempelvis Posten skulle avregleras? Någon
som bett om att elen skulle avregleras? Inte ens de som genomfört avregleringarna
vill erkänna att det var de som gjorde det. Det finns ett undantag
– det är den förre näringsministern, som tycker att det mesta blev
bra. Men till och med Rosengren menar att Posten inte borde ha avreglerats.
Nu är det dags att reda upp all denna röra. Nu är det hög tid att åter sätta
kvalitet och service i första rummet. Därför kräver vi att det genomförda
systemskiftet inom samhällsservice och infrastruktur utvärderas med avseende
på kvalitet, service och villkor för de anställda i syfte att skapa en
långsiktigt hållbar verksamhet. Tills detta är genomfört kräver vi att all
fortsatt avreglering stoppas.
Vi kommer under förbundsmötet att behandla ett program om avregleringens
konsekvenser, ”Reglera avregleringen”.
Under den gångna förbundsmötesperioden har vi genomfört arbetsplatsbesök
i mer systematiserad form inom de olika branscherna. Den bild vi
fått är entydig: ökad stress, nedskärningar, osäkra jobb, löneorättvisor.
Hjulen snurrar åt fel håll. Många är arga och besvikna; de Ser Rött helt enkelt.
Under kampanjtemat Vi Ser Rött berättar Tracy Bodin inom kollektivtrafiken
om hot och våld i jobbet, Yvette inom Posten om förslitning
och ”slit och släng”, Magnus om risker på vägarbeten och Hans om
nedskärningar, ökad stress och press inom energisektorn.
Arbetsmiljön har försämrats på många arbetsplatser, dels som en följd av
minskad bemanning och ökad press, dels genom en nedprioritering av
arbetsmiljöarbetet. Antalet sjukskrivningar talar sitt tydliga språk, och
det finns en frustration hos stora grupper bland förbundets medlemmar.
Anställningsvillkoren är utsatta för en press nedåt, anställningsskyddet
naggas i kanten och kompetensutveckling har blivit ett främmande ord i
10