Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Protokoll</strong>, motioner<br />
och utlåtanden<br />
Förbundsmöte 16–18 september <strong>2003</strong>
© 2005 SEKO – Facket för Service och Kommunikation<br />
Tryck: EO Print AB, Stockholm<br />
08.03 1.000
<strong>Protokoll</strong><br />
fört vid SEKOs förbundsmöte<br />
i Folkets Hus, Stockholm,<br />
den 16–18 september <strong>2003</strong>
Tisdagen den 16 september <strong>2003</strong><br />
Dagens förhandlingar började kl 13.00.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 1<br />
Förbundsmötets öppnande<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Kamrater, förbundsmötesdeltagare och<br />
gäster! Hjärtligt och varmt välkomna allesammans till SEKOs förbundsmöte.<br />
Vi har tre arbetsamma och viktiga dagar framför oss.<br />
Vi har glädjen att hälsa många gäster välkomna – jag vänder mig särskilt<br />
till representanterna från LO och från systerförbunden inom LO, från<br />
TCO-förbunden och från det socialdemokratiska partiet, från sidoorganisationerna<br />
och från våra nordiska broder- och systerförbund. Jag vill också<br />
välkomna våra anställda och våra trogna pensionärer. Sist men inte<br />
minst hälsar jag er 200 ombud välkomna. Ni har medlemmarnas uppdrag<br />
och förtroende att besluta om alla de stora frågor vi har att behandla – ett<br />
ansvarsfullt och viktigt värv.<br />
Med dessa inledande ord förklarar jag SEKOs förbundsmöte år <strong>2003</strong> öppnat.<br />
Parentation<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: I torsdags morse nåddes vi av beskedet<br />
om Anna Lindhs bortgång. En omtyckt politiker och rörelsemänniska har<br />
ryckts bort genom ett brutalt illdåd på ett varuhus här i Stockholm.<br />
Anna Lindh tvekade aldrig att föra fram sin åsikt rakt på sak. Hon personifierade<br />
en kombination av brinnande engagemang, analys och empati.<br />
Hon var i full färd med att i bästa folkrörelseanda möta och samtala med<br />
människor om framtidens samhälle och om våra värderingar, att i diskussioner<br />
över hela landet övertyga om det hon trodde på.<br />
Så rycktes hon ifrån oss. Vi säger ofta i högtidstal att demokratin måste<br />
vinnas varje dag; i en sådan här situation blir det så påtagligt. Sorgen och<br />
saknaden är omedelbar och djup. Vi ska hedra Anna Lindh, hennes person<br />
och hennes gärning i kampen för demokrati, frihet och alla människors<br />
lika värde, en kamp som engagerade henne så djupt.<br />
Sedan förbundsmötet i maj 2002 har också många förbundskamrater och<br />
nära vänner lämnat oss för alltid.<br />
Den 6 november avled Morgan Mattsson i en ålder av 83 år. Morgan var en<br />
pionjär i vårt förbund. Han började som ombudsman i Statstjänarkartellen<br />
5
1963 och var med och bildade Statsanställdas förbund 1970. Under perioden<br />
1973 till 1976 var han utlånad till Finansdepartementet för att jobba<br />
med delegationen för företagsdemokrati. 1976 kom han tillbaka till Barnhusgatan<br />
och förbundet, och 1979 gick han i pension. Vi minns honom som<br />
kraftfull och spikrak innan sjukdomen började tära på hans krafter.<br />
Den 16 augusti avled Leif ”Rasmus” Rasmussen i en ålder av 67 år. Rasmus<br />
var en klassisk sjömansprofil. Han seglade under många år i Broströmrederiet<br />
som båsen, dvs arbetsledare för lättmatroser och jungmän;<br />
motsvarigheten till byggenas lagbas. En ombudsman i sjöfolksavdelningen<br />
har sagt: ”Rasmus var som en farsa för oss unga killar när vi mönstrade<br />
ombord, han hjälpte oss till rätta.”<br />
Rasmus kom att verka på alla nivåer i det fackliga arbetet inom gamla Sjöfolksförbundet<br />
och därefter som vaktmästare på avdelningsexpeditionen.<br />
Efter pensioneringen dök han med jämna mellanrum upp på avdelningsexpeditionen.<br />
Anna, Morgan och Rasmus var hängivna och lojala och hade en stark<br />
känsla för arbetarrörelsen. De får representera alla dem som under verksamhetsperioden<br />
har lämnat oss. Vi tackar dem för självuppoffrande arbete<br />
under många och ofta slitsamma år. Vi bringar dem vår hälsning och lyser<br />
frid över deras minne med en stunds tystnad.<br />
(Parentation åhördes av mötesdeltagarna stående.)<br />
Inledningsanförande<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Kamrater! Vi kommer under de här tre<br />
dagarna att fatta många och viktiga beslut. Vi ska behandla ett förslag till<br />
nya stadgar, vi ska diskutera och besluta om motioner och utlåtanden och<br />
vi ska välja förbundsledning och förbundsstyrelse. Vi ska lägga fast en<br />
verksamhetsplan för de kommande tre åren, en verksamhetsplan som<br />
innebär att vi tillsammans i hela organisationen strävar åt samma håll. Vi<br />
har fem program att genomföra: Reglera avregleringen, Min arbetsplats,<br />
Rättvis lön, Män och kvinnor samt Lika rätt – ett Sverige för alla. De fem<br />
programmen innebär vart och ett att vi tar krafttag i frågor som betyder<br />
mycket för våra medlemmar, frågor som upprör, frågor som får oss att Se<br />
Rött.<br />
(Här visades en film i vilken några SEKO-medlemmar beskrev arbetssituationer<br />
där hot och våld ofta förekommer.)<br />
Kamrater, förbundsmötesdeltagare! Helt nyligen blev Anna Lindh, en förgrundsfigur<br />
och ledare inom arbetarrörelsen och också landets utrikesminister,<br />
mördad här i Stockholm. Anna var mitt uppe i sin demokratiska<br />
6
gärning. Dådet väcker frågor och farhågor om vårt samhälle. Öppenheten<br />
och demokratin måste bestå. Just nu är det sorg och vrede, osäkerhet och<br />
förvirring som är våra starkaste känslor. Det är viktigt att vi snarast också<br />
mobiliserar en tydlig vilja till kraftsamling och försvar av de gemensamma<br />
värden som kränkts och som alltjämt hotas av våldet.<br />
Anna Lindhs rika livsgärning kommer också att bestå. Den omedelbara<br />
sorgen kommer att sjunka undan – inte därför att sorg är något som vi<br />
kommer över, utan därför att vi lär oss leva med den. Då kommer det hon<br />
utförde att framstå än starkare, det hon uträttade kommer fortfarande att<br />
vara till gagn för medborgarna, inte bara i vårt land utan i hela den värld<br />
som var hennes arbetsfält.<br />
I förrgår kom resultatet av folkomröstningen Ja eller nej till euron. Valdeltagandet<br />
blev högt, utslaget tydligt. Det ställer naturligtvis frågor kring<br />
framtiden och kring Europasamarbetet. Men folkomröstningen blottar<br />
också en spricka inom arbetarrörelsen, en spricka i synen på demokrati<br />
och politik. Jag erinrar mig osökt titeln på en bok av Björn Elmbrandt som<br />
kom ut för några år sedan: ”Dom där uppe – dom där nere”. Vi befinner<br />
oss i en brytningstid. Globaliseringen har förändrat förutsättningarna för<br />
den nationella politiken och det enskilda landets vägval. Samtidigt har de<br />
politiska och de folkliga motkrafterna på internationell nivå inte hunnit<br />
med. Den lokala debatten, dialogen och förankringen har blivit lidande.<br />
Europasamarbetet har i stor utsträckning upplevts som, slarvigt uttryckt,<br />
ett eliternas projekt, högt över vanligt folks huvuden. Det manar till eftertanke<br />
och stor ödmjukhet. Men folkomröstningsresultatet får inte tas till<br />
intäkt för att vi ska dra oss undan det europeiska och internationella samarbetet<br />
och engagemanget.<br />
SEKOs förbundsmöte år <strong>2003</strong> ska blicka framåt. Här ska vi dra upp riktlinjerna<br />
för framtiden, här ska vi forma våra mål och framgångsvägar.<br />
Men likaväl som vi formulerar våra mål med utgångspunkt i framtidsdrömmar<br />
och visioner så formas de ur erfarenhet och verklighet. Det är i<br />
vardagen, på arbetsplatsen, som vi hämtar vår verklighetssyn och vår förändringskraft,<br />
vårt uppdrag.<br />
Svensk fackföreningsrörelse har varit framgångsrik. Tillsammans med socialdemokratin,<br />
i facklig-politisk samverkan, har vi förvandlat Sverige till<br />
ett ledande välfärdssamhälle. Hundra års kamp för frihet, jämlikhet och<br />
solidaritet har kantats av framgångar och framflyttade positioner. Rösträtten,<br />
de sociala trygghetssystemen, den kulturella revolutionen med utbildning<br />
åt alla, arbetslivets reformering – listan kan göras lång. Många som<br />
växt upp under senare år har tagit framgångarna för givna, välfärden för<br />
självklar. Men sådan är inte verkligheten. I hård kamp, steg för steg, har<br />
reformerna och utvecklingen drivits fram av arbetarrörelsen.<br />
7
Mot den bakgrunden känns dagens situation vilsen för många – och det är<br />
inte den senaste veckans händelser jag då tänker på. Vi har nyligen lämnat<br />
bakom oss ett årtionde med tillkortakommanden och tillbakagång. 90-talet<br />
blev marknadsliberalernas och avreglerarnas årtionde. Den politiska<br />
demokratin och det gemensamma skulle trängas tillbaka, marknad och individualism<br />
skulle utvecklas. Förebilderna fanns i väst, symboliserade<br />
framför allt av Thatcher och Reagan. Utvecklingen gick mot kaos i ekonomin<br />
och en ständigt växande arbetslöshet. För första gången i modern<br />
tid kom vi att ställas inför massarbetslöshet. För många medlemmar blev<br />
stress och försämrad arbetsmiljö verklighet, liksom otrygga anställningar,<br />
deltid och vikariat, ökande löneklyftor och nya orättvisor. Somliga kallar<br />
detta flexibilitet.<br />
Många av förbundets medlemmar arbetar inom områden som tidigare var<br />
samhälleliga monopol men som nu är konkurrensutsatta. Avregleringen av<br />
infrastrukturbranscherna har genomförts på grundval av ideologiska övertygelser<br />
och ett annat synsätt än det som tidigare varit förhärskande, åtminstone<br />
inom arbetarrörelsen och hos folkflertalet.<br />
Historiskt har ett argument för statliga monopol och sammanhållna system<br />
inom infrastrukturbranscherna varit att värna om stordriftsfördelar, att<br />
upprätthålla en långsiktighet i investeringar liksom att garantera en rättvis<br />
fördelning av tillgången till tjänster. En stark offentlig sektor har ansetts<br />
nödvändig av solidaritets-, rättvise- och effektivitetsskäl, för att motverka<br />
marknadsekonomins skadliga effekter. Inte minst SEKO och tidigare<br />
Statsanställdas Förbund har alltid starkt värnat om dessa värden.<br />
Men dessa värden fick i samband med systemskiftet en dödsstöt. Verksamheten<br />
inom de affärsdrivande verken antogs inte kunna leverera den<br />
produktivitetshöjning som framtiden krävde, och systemet skulle därför<br />
reformeras i grunden.<br />
Tanken bakom avregleringen var att genom ökad konkurrens driva fram<br />
effektivare verksamhet, som i slutänden skulle komma konsumenterna till<br />
del genom lägre priser och bättre produkter och tjänster. Jag hävdar att på<br />
de flesta områden har denna grundtanke inte infriats.<br />
Hela ekonomin präglas i dag av en kortsiktig lönsamhetsjakt, som går ut<br />
över långsiktigheten och kvaliteten i verksamheterna. Detta har drabbat<br />
personalen på ett negativt sätt. Ett faktum är att färre personer förväntas<br />
göra mer. Upphandlingssystemet och sättet det tillämpats på ger många<br />
exempel på hur personalen, våra medlemmar, fått stryka på foten.<br />
Sverige tillhör de länder i Europa som ligger i framkant när det gäller att<br />
omsätta liberaliseringsintentionerna i EU-lagstiftningen med avseende på<br />
avregleringar och den inre marknadens realiserande. Resultatet av kon-<br />
8
kurrensutsättningen har bl a blivit färre svenska aktörer och fler utländska.<br />
De senare har oftast en hemmamarknad som är stängd för konkurrens<br />
utifrån.<br />
Metoden för genomförandet av den inre marknaden och liberaliseringen<br />
av samhällsnyttigheter och infrastrukturer blir minst sagt lite märklig när<br />
ingen håller i taktpinnen, och det finns uppenbara risker att man av den<br />
inre marknaden i stället skapar oligopolmarknader. Resultatet blir att den<br />
som är liten får sitta med Svarte Petter.<br />
Ett förbisett problem när det gäller avregleringen är att den skadat svensk<br />
industri. Det finns inte längre några stora kompetenta inköpare som är beredda<br />
att ta risker i kvartalskapitalismens land, och då blir det inte heller<br />
några efterföljare till AXE-växlarna, RC-loken eller X 2000-tågen.<br />
Svensk industri blir i stället underleverantör och legotillverkare till ”multisarna”.<br />
I några fall får denna konkurrensdyrkan helt fantastiska effekter. Ta till<br />
exempel fyrdubblingen av antalet telemaster i 3G-nätet! Att bygga fyra<br />
parallella master känns lika tokigt som om det skulle finnas fyra broar<br />
mellan Malmö och Köpenhamn, eller fyra parallella motorvägar mellan<br />
Malmö och Stockholm, för att öka konkurrensen. Var ligger samhällsnyttan<br />
i detta? frågar man sig.<br />
När det gäller samhällsservice och infrastruktur anser vi att långsiktigheten<br />
hos företagen och insatserna för ett förebyggande underhåll av infrastrukturen<br />
kraftigt har försämrats. Neddragningar av personal är ett genomgående<br />
drag i de berörda branscherna. Investeringar och underhåll<br />
släpar efter, vilket gör verksamheten än mer sårbar för störningar. Inom<br />
flera av våra organisationsområden ser vi tydligt hur man bakvägen smygprivatiserar<br />
drift och underhåll; tydligast är det inom Banverket och Vägverket.<br />
Detta undergräver kvaliteten.<br />
Det är samma system här som inom andra konkurrensutsatta områden.<br />
Vägverket och Banverket gör upphandlingar av drift och underhåll, och<br />
det är mer regel än undantag att den entreprenör som är billigast får jobbet.<br />
Kvaliteten får, som i många andra upphandlingar, en underordnad betydelse.<br />
Vi säger därför nej till smygprivatisering av de statliga verken.<br />
På SJs område bevittnar vi nu att man vill sparka personalen på ett flertal<br />
orter, minska bemanningen och t o m sluta köra tåg på sommaren, allt<br />
utifrån ett krasst lönsamhetsperspektiv. Vad vill egentligen staten med sitt<br />
ägande i SJ? Det är bedrövligt att vi saknar ett samlat grepp om järnvägen,<br />
en transportsektor som är av vital betydelse för att det svenska samhället<br />
ska fungera.<br />
9
I ett läge där SJ och andra järnvägsföretag går på knäna kommer signaler<br />
om ytterligare avregleringar. Är det inte nog nu? Ska man göra ont värre?<br />
Är vi på väg att få ett fransk-tyskt monopol i Sverige därför att vi har gått<br />
främst i avregleringskarusellen i Europa?<br />
Vi motsätter oss bestämt ytterligare avregleringar inom järnvägen och kräver<br />
en ordentlig utvärdering av det som skett.<br />
Jag tror att ni alla känner igen er i den här beskrivningen av avregleringens<br />
konsekvenser. Ni möter dem varje dag, både som fackligt aktiva och som<br />
konsumenter. Jag vet också att en stor majoritet av de medlemmar som arbetar<br />
i denna röra är mycket kritisk till de genomförda avregleringarna.<br />
Man kan fråga sig: På vems uppdrag görs detta? Inte är det våra medlemmars<br />
i alla fall. Inte är det svenska folkets. Finns det någon i denna församling<br />
som har krävt att exempelvis Posten skulle avregleras? Någon<br />
som bett om att elen skulle avregleras? Inte ens de som genomfört avregleringarna<br />
vill erkänna att det var de som gjorde det. Det finns ett undantag<br />
– det är den förre näringsministern, som tycker att det mesta blev<br />
bra. Men till och med Rosengren menar att Posten inte borde ha avreglerats.<br />
Nu är det dags att reda upp all denna röra. Nu är det hög tid att åter sätta<br />
kvalitet och service i första rummet. Därför kräver vi att det genomförda<br />
systemskiftet inom samhällsservice och infrastruktur utvärderas med avseende<br />
på kvalitet, service och villkor för de anställda i syfte att skapa en<br />
långsiktigt hållbar verksamhet. Tills detta är genomfört kräver vi att all<br />
fortsatt avreglering stoppas.<br />
Vi kommer under förbundsmötet att behandla ett program om avregleringens<br />
konsekvenser, ”Reglera avregleringen”.<br />
Under den gångna förbundsmötesperioden har vi genomfört arbetsplatsbesök<br />
i mer systematiserad form inom de olika branscherna. Den bild vi<br />
fått är entydig: ökad stress, nedskärningar, osäkra jobb, löneorättvisor.<br />
Hjulen snurrar åt fel håll. Många är arga och besvikna; de Ser Rött helt enkelt.<br />
Under kampanjtemat Vi Ser Rött berättar Tracy Bodin inom kollektivtrafiken<br />
om hot och våld i jobbet, Yvette inom Posten om förslitning<br />
och ”slit och släng”, Magnus om risker på vägarbeten och Hans om<br />
nedskärningar, ökad stress och press inom energisektorn.<br />
Arbetsmiljön har försämrats på många arbetsplatser, dels som en följd av<br />
minskad bemanning och ökad press, dels genom en nedprioritering av<br />
arbetsmiljöarbetet. Antalet sjukskrivningar talar sitt tydliga språk, och<br />
det finns en frustration hos stora grupper bland förbundets medlemmar.<br />
Anställningsvillkoren är utsatta för en press nedåt, anställningsskyddet<br />
naggas i kanten och kompetensutveckling har blivit ett främmande ord i<br />
10
spåren efter ogenomtänkta upphandlingar. Missnöjet med de senaste årens<br />
utveckling är stort på många arbetsplatser.<br />
Nu är det dags att mobilisera hela fackföreningsrörelsen för en bättre arbetsmiljö!<br />
För SEKOs del måste det bli en huvuduppgift den kommande<br />
perioden. Vi kommer under förbundsmötet att behandla ett särskilt program<br />
om arbetsmiljön, ”Min arbetsplats”.<br />
När det gäller lönerna finns det stora orättvisor på arbetsmarknaden – män<br />
har högre löner än kvinnor, avståndet mellan en arbetarlön och en tjänstemannalön<br />
ökar, chefers löner ökar i snabbare takt än vanliga arbetstagares.<br />
Denna utveckling måste vi med all kraft sätta stopp för. Det är inte acceptabelt<br />
att kvinnor har lägre lön än män bara därför att de är kvinnor.<br />
Det är inte acceptabelt att tjänstemännens löner ökar mer än arbetarnas. Vi<br />
kan inte heller acceptera att löneglappet mellan chef och arbetstagare hela<br />
tiden ökar. Nu är det dags att sätta stopp för denna utveckling!<br />
Vi är på väg in i en avtalsrörelse. Under 2004 ska så gott som samtliga av<br />
förbundets medlemmar få nya centrala avtal. Vi vet att det finns ett missnöje<br />
med lönerna, framför allt bland de lägst avlönade. Vi måste se till att<br />
de med de lägsta lönerna får mer. Men detta kräver ödmjukhet och solidaritet<br />
från de grupper som har högre lön. Då gäller det att man också i<br />
praktiken vågar stå för det vi ofta pratar om: rättvisa och jämställdhet. I ett<br />
sådant samhälle är vi alla vinnare.<br />
Fackföreningsrörelsen har de senaste åren tagit ett stort ansvar för samhällsekonomin.<br />
Vi har inte krävt lika höga löneökningar som förr, främst<br />
på grund av att dessa ökningar äts upp av inflationen. I stället har vi inriktat<br />
oss på bra reallöneökningar: mindre luft och mer pengar i plånboken.<br />
Vi har en samordning inom LO när det gäller avtalsfrågor. Den har<br />
den senaste tiden prövats ordentligt – jag tänker då på Kommunalkonflikten<br />
i våras. Samordningen måste fortsätta och utvecklas. Genom att vara<br />
överens inom LO om löneutrymmen och andra viktiga frågor blir vi starkare<br />
och kommer därmed att uppnå bättre resultat i våra förhandlingar<br />
med arbetsgivarna. Men vi måste också samordna oss för att möta arbetsgivarnas<br />
strategi. Ända sedan mitten av 70-talet har arbetsgivarna försökt<br />
genomföra en konsekvent politik för att stärka sin position i samhället och<br />
på arbetsmarknaden. De har i huvudsak tre mål: privatisering, lägre skatter<br />
och en avreglerad arbetsmarknad. När vi går samman får vi större kraft<br />
och större möjligheter att möta arbetsgivarnas strategi.<br />
Men, kamrater, det finns ytterligare ett hot mot våra reallöner. Hur ska vi<br />
kunna förklara 3-procentiga löneökningar för våra medlemmar när dom<br />
där uppe får 20- eller 30-procentiga lönelyft, när dom där uppe hoppar<br />
fallskärm med skärmar som är fyllda av miljontals kronor? Hur ska vi då<br />
kunna säga till våra medlemmar att de ska nöja sig med 3 procent? Hur<br />
11
ska vi kunna förklara att samhällsekonomin inte tillåter större löneökningar,<br />
när dom där uppe kammar hem mångfalt mer?<br />
Ta bara den årslön och bonus som Vattenfalls VD får! Det motsvarar ungefär<br />
vad en vanlig arbetare får ihop genom 30 års arbete. Och ju mer denne<br />
VD höjer elpriset, desto högre bonus får han! – Man kan ställa sig frågan<br />
om det är en bra styrning av energipolitiken.<br />
Ska vi lyckas med en lönebildning i ekonomisk balans borde dessa herrar<br />
vara goda föredömen och inte framstå som de mest giriga. Nu ger de signalen<br />
att de fullständigt saknar respekt för vanliga löntagare.<br />
Under förbundsmötet kommer vi att behandla dokumenten ”Rättvis lön”<br />
och ”Män och kvinnor”.<br />
Många människor i Sverige känner ett utanförskap. Jag tänker på de människor<br />
som har en annan etnisk bakgrund, de som har en avvikande sexuell<br />
läggning och de som har något funktionshinder. Jag tänker på dem som<br />
inte har ett jobb att gå till och på dem som måste vrida och vända på varje<br />
slant för att kunna betala hyran. Alla dessa grupper har det kämpigt i dagens<br />
samhälle.<br />
Vi måste jobba oförtrutet för ett samhälle åt alla. Ingen är värd mer än den<br />
andre. Alla måste ges samma förutsättningar. – Så är det inte i dag. Om du<br />
har ett osvenskt namn minskar dina chanser att få ett arbete, för att ta ett<br />
exempel.<br />
Jag vill särskilt lyfta frågorna om etnisk diskriminering och integration.<br />
Det är frågor som kan låta komplicerade och svårgreppbara, men det<br />
handlar om att vi måste utgå ifrån våra grundläggande värderingar. Det<br />
handlar om klassiskt fackföreningsarbete – om klasskamp, helt enkelt!<br />
Namnen och hudfärgerna är kanske inte desamma som när vi en gång i tiden<br />
definierade klassamhället, men strukturen är densamma. Vi ser det om<br />
vi åker till Rosengård i Malmö, Rinkeby i Stockholm eller Hammarkullen<br />
i Göteborg – där är segregationen tydligast. Det är inget fel i att bo på dessa<br />
ställen, men jag är ganska säker på att det är förödande för integrationen<br />
när man så tydligt skiljer ut vissa grupper i samhället. Det är dags för<br />
arbetarrörelsen att nu på allvar ta upp kampen mot det nya klassamhället.<br />
Vi vet hur man gör – vi har gjort det förr!<br />
Vi kommer under förbundsmötet att behandla programmet ”Lika rätt – ett<br />
Sverige för alla”.<br />
Årets förbundsmöte kommer i likhet med tidigare möten att behandla ett<br />
antal viktiga organisationsfrågor. Det handlar om styrka och effektivitet,<br />
men också om demokrati. Organisationen är ett medel för att nå målen,<br />
inte ett mål i sig. Ibland kan organisationsdebatterna få en sådan omfatt-<br />
12
ning att de skymmer både visioner och mål, vad vi vill åstadkomma. Så<br />
ska det förhoppningsvis inte bli på årets förbundsmöte, men likväl har vi<br />
viktiga diskussioner att ta och beslut att fatta om vår organisation.<br />
Utgångspunkten är en stark och medlemsnära organisation, en organisation<br />
på arbetsplatserna i form av väl fungerande klubbar, sektioner och arbetsplatsombud.<br />
Det är i det dagliga mötet med medlemmarna som organisationens<br />
styrka och förtroende skapas. Trygga jobb, rättvisa löner och<br />
ett bra arbetsmiljöarbete är givna utgångspunkter för det fackliga arbetet,<br />
men också kollektivets, den fackliga organisationens, stöd och hjälp vid<br />
problem eller konflikter med arbetsgivarna är frågor som är centrala för<br />
våra medlemmar. Det lokala fackliga arbetet avgör vår styrka i form av<br />
sammanhållning och organisationsgrad. Till samordning och stöd måste vi<br />
ha en stark central och regional organisation. Vi har kommit en bra bit på<br />
väg, men vi har en bit kvar. När vi avslutar förbundsmötet på torsdag är<br />
det min förhoppning att vi ska ha tagit ytterligare steg.<br />
Tillsammans med Elektrikerna och Grafikerna hade vi långt gångna diskussioner<br />
om att bilda ett gemensamt förbund. Tyvärr var det inte möjligt<br />
att nå ända fram. Inom andra delar av fackföreningsrörelsen pågår liknande<br />
diskussioner i syfte att hitta former för samarbete, samgående och effektivisering.<br />
När vi nu går vidare är det viktigare än någonsin att vi fullföljer<br />
våra organisationsstrategier och skapar en tydlig och effektiv organisation<br />
som kan möta framtidens krav.<br />
Förbundsmötesdeltagare! Jag vill återknyta till inledningen. Vi befinner<br />
oss i en turbulent tid. Frågorna är många, och vi har inte alla svar. Men arbetarrörelsen<br />
i sin helhet och inte minst fackföreningsrörelsen har en stark<br />
grund att stå på. Vi har idéer och visioner som bär in i framtiden. De närmaste<br />
tre dagarna här i Stockholms Folkets Hus blir viktiga för förbundets<br />
framtid. Här ska vi lägga fast principer och framgångsvägar för vår lönepolitik.<br />
Här ska vi besluta om hur vi ska återupprätta arbetsmiljöarbetet<br />
och vända den utveckling som lett till allt större utslagning. SEKO ska<br />
fortsätta att verka för en samhällsservice och infrastruktur mer i det gemensammas<br />
tjänst, mindre en tummelplats för kortsiktiga företagsekonomiska<br />
beslut och fallskärmsjägare. Vårt program om jämställdhet och integration<br />
ligger på bordet: Lika rätt – ett Sverige för alla.<br />
Vi kommer att ha mycket att göra under den kommande förbundsmötesperioden<br />
för att stärka våra medlemmars ställning på arbetsmarknaden.<br />
Det kommer att bli spännande. Det kommer att innebära glädje och engagemang,<br />
men också hårt och målmedvetet arbete. Tillsammans blir vi starka<br />
och tillsammans kan vi nå målen!<br />
Tack ska ni ha!<br />
13
Tal av Lars Stjernkvist, SAP<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Jag har det stora nöjet att hälsa partisekreterare<br />
Lars Stjernkvist hjärtligt välkommen upp till talarstolen.<br />
Partisekreterare Lars Stjernkvist, SAP: Tack för det!<br />
Det har varit en omtumlande vecka. Plötsligt inser man att livet är relativt.<br />
Det som man ena dagen ansåg vara om inte en världskatastrof så i varje<br />
fall en katastrof inser man nästa dag trots allt kanske inte är så förfärligt<br />
stort, när det samtidigt händer någonting mycket allvarligt.<br />
Även om det har varit tungt den senaste tiden fick jag när jag kom in i kongresshallen<br />
den där speciella känslan som jag tror att man bara kan få när<br />
man som arbetarrörelsemänniska kommer till en fackförbundskongress.<br />
Hjärtat slår ett extra slag, och man känner det där pirret. När man ser att<br />
Ronny Beyer är med inser man att det inte kommer att bli någon lugn kongress.<br />
Man ser de bekanta ansiktena, och man väntar sig att Ronny eller<br />
någon annan ska begära votering. Finns det någonting härligare än när det<br />
begärs votering efter en debatt där man har dragit sina argument! Det som<br />
gör att en kongress skapar den här speciella känslan hos oss som varit med<br />
några gånger tror jag är att vi då mer än någonsin förstår hur viktigt laget<br />
är, hur viktigt det är att vi är många, att vi håller ihop och att vi fattar beslut<br />
för att sedan arbeta med att förverkliga besluten. Det som är motsägelsefullt<br />
i allt politiskt och fackligt arbete är att laget inte betyder någonting<br />
om det i laget inte finns många starka enskilda individer. Det tycker<br />
jag beskrevs väldigt fint i öppningsprogrammet. Utan starka individer i laget<br />
kommer allt det ni beslutar om i de viktiga frågor ni har framför er att<br />
stanna här – då blir det ingenting. Då blir kongressen bara några kul dagar<br />
och en trevlig fest. Detta är nog så viktigt, men det är inte tillräckligt för<br />
att förändra världen. Redan i inledningen till er kongress har ni haft ett anslag<br />
som beskriver vad som behövs för ett framgångsrikt arbete: en känsla<br />
för laget, men också respekt för enskilda individer.<br />
Under de här senaste dagarna är det en sak som har slagit mig när jag hört<br />
människor beskriva sitt minne av Anna Lindh, oavsett om det har varit i<br />
partistyrelsen, när jag lyssnat på kommentarer från företrädare för andra<br />
politiska partier, när jag pratat med vänner och bekanta i Norrköping eller<br />
när jag talat med konduktören på tåget – ni ska veta att jag träffar era medlemmar<br />
kanske mer än någon annan eftersom jag åker tåg fem timmar varje<br />
dag. Nästan alla beskriver Anna Lindh på precis samma sätt. Samtidigt<br />
är det många som efter Euro-omröstningen med viss rätt är oroliga och<br />
frågar sig: Vad är det som händer i samhället, när gapet mellan folket och<br />
eliten ökar? På kvällstidningarnas löpsedlar kunde man i går t ex läsa:<br />
”Folkets seger”. Det här gapet finns naturligtvis i någon mening, men när<br />
man hör detta inställer sig frågan: Hur skulle tusentals, tiotusentals och<br />
14
t o m hundratusentals människor i vårt land kunna beskriva en person på<br />
nästan precis samma sätt, om det inte vore så att det finns politiker som i<br />
direkta personliga kontakter träffar människor och inte bara via TV eller<br />
andra indirekta kanaler når ut med sitt budskap. Jag som känt Anna i 20 år<br />
beskriver henne, hennes sätt att vara och hennes politiska gärning på precis<br />
samma sätt som pensionären som jag mötte i Norrköping och som<br />
hade lyssnat till henne på ett torgmöte för flera år sedan.<br />
Det här tycker jag säger någonting mycket viktigt till er och till mig. Det<br />
har funnits stunder – även om de varit få – när jag som partisekreterare har<br />
undrat: Vilken roll spelar det här som vi håller på med? Vad har det för betydelse<br />
i dagens samhälle med globalisering och med mediernas starka<br />
roll om jag går på det där fackmötet eller inte? Vad spelar det för roll om<br />
jag går på s-föreningens studiecirkel på söndag eller inte? Är det inte i<br />
andra forum och på andra sätt som man i grunden kan förändra verkligheten<br />
och världen? Är jag inte en nostalgiker som hopplöst fastnat i ett arbetssätt<br />
som tillhör det förgångna? Men så hör jag beskrivningen av Anna<br />
Lindh, och jag läser i era kongresshandlingar att SEKO har 10 000 förtroendevalda,<br />
människor som fått ett förtroende av sina kamrater att företräda<br />
deras intressen och framföra deras värderingar. Då förstår jag att det här<br />
sättet att träffas för att fatta beslut gör oss ivriga att föra fram vårt budskap.<br />
När jag känner mig lite trött på resan hem och konduktören kommer<br />
och frågar om jag inte tycker att man borde göra någonting åt fastighetsskatten<br />
– jag försäkrar er att det har hänt någon gång – är min första reaktion<br />
när jag precis har hällt upp kaffet: ”Kan han inte jobba i stället – SJ<br />
har ju så ont om folk!” Men så inser jag att jag faktiskt måste förklara det<br />
här för honom, och så sitter vi där i en diskussion – han glömmer att klippa<br />
biljetter, och jag glömmer att jag hade tänkt sova. Att jag tar den diskussionen<br />
och att ni stannar upp och diskuterar när någon säger att det där<br />
jäkla facket gör ju ingenting annat än att suga ut oss beror på att vi har varit<br />
på ett möte någon gång, att vi har träffats på en kongress, i en studiecirkel<br />
eller på ett föreningsmöte och där blivit övertygade om någonting.<br />
Vi känner djupt inne i märgen ett ansvar att stanna upp och ta diskussionen<br />
när vi möter någon som tycker någonting annat. Alla orkar inte vara<br />
lika glada och inspirerande som Anna Lindh var, men om vi gör det vi orkar<br />
och kan och om vi är så många som vi faktiskt är, då kan vi utveckla<br />
en oerhörd kraft.<br />
Det är precis detta som facklig-politisk samverkan handlar om. Det är faktiskt<br />
inte så att facklig-politisk samverkan i första hand är att ge ekonomiskt<br />
stöd eller att vi i förbundsledningarna träffas. Missuppfatta mig nu<br />
för all del inte – det är inte så att jag anser att ekonomiskt stöd är oviktigt!<br />
Det är viktigt, men det som ytterst avgör om vi kan utveckla den kraft som<br />
behövs för att förändra era medlemmars och er tillvaro är att vi tror på<br />
15
samma idéer och att vi tillsammans har fattat beslut som vi och många<br />
människor utanför den här salen tror på. Det är detta som har gjort att vi<br />
har valt att samarbeta, och jag hoppas att ni under de här dagarna kommer<br />
att fatta många kloka beslut som gör att vi svetsas samman ännu mer<br />
Det är klart att folkomröstningen om Euro väcker många funderingar och<br />
tankar. Jag reagerar emellertid när många lite förenklat beskriver resultatet<br />
som folkets seger över eliten. Det sades för övrigt redan före omröstningen<br />
att detta var en kamp där folket stod mot eliten. Men när man såg<br />
vilka det var som företrädde nej-sidan – Rune Andersson, Leif Pagrotsky,<br />
Nils Lundgren, Maud Olofsson och andra – förstod man att det kanske<br />
inte var riktigt så enkelt. Vi måste som folkrörelsemänniskor här ändå ställa<br />
oss en allvarlig fråga. Om det är så många människor som den här gången<br />
väljer att inte ta råd av dem som de brukar ta råd av, måste vi sätta oss<br />
ned och eftertänksamt fundera över orsaken.<br />
Den analysen tycker jag att vi ska göra. Jag ogillar att så många de här<br />
första dagarna efter omröstningen dragit snabba och tvärsäkra slutsatser.<br />
Det tycker jag att man ska akta sig för, särskilt med tanke på att ingen gissade<br />
rätt på vilket resultatet skulle bli. Jag hörde ingen som gissade att nej<br />
skulle vinna så kraftigt, och bara det borde föranleda en viss eftertänksamhet.<br />
Vi bör alltså akta oss för att dra alltför snabba slutsatser, men några utgångspunkter<br />
bör vi ha för en analys.<br />
Den första utgångspunkten är att vi självfallet måste respektera utfallet –<br />
det är grundläggande och viktigt.<br />
Den andra utgångspunkten är att vi inte, vilket jag tycker att en del debattörer<br />
gjort, reducerar motiven hos dem som röstat. En del debattörer ägnar<br />
sig nu åt att i TV-soffor och i andra sammanhang utse syndabockar. Man<br />
säger t ex att utfallet berodde på att socialdemokratin började sin kampanj<br />
en månad för sent eller också kommer man med liknande tekniska förklaringar<br />
till att det gick som det gick. Vad de debattörerna gör är ingenting<br />
annat än att förminska de skäl som folk hade, dvs att resultatet skulle<br />
ha blivit ett annat om vi hade börjat kampanjen lite tidigare och distribuerat<br />
broschyrerna lite snabbare. Med all respekt för vikten av strategiska<br />
överväganden tror jag inte att det var detta som avgjorde folkomröstningen.<br />
Jag tror i stället att de allra flesta väljare ägnade ganska mycket tid åt<br />
att fundera igenom sitt ställningstagande. För många var det säkerligen ett<br />
mycket svårt val, och jag tror dessutom att detta för många var en viktig<br />
fråga. Vad händer med demokratin och vad händer med ekonomin? Detta<br />
var för många stora och grundläggande överväganden som lades i vågskålen<br />
när man gjorde sitt ställningstagande. De som nu jagar syndabockar<br />
eller söker enkla förklaringar gör ingenting annat än att de underskattar<br />
16
alla de människor som faktiskt tog sitt beslut på, får vi förutsätta, väldigt<br />
goda grunder.<br />
Underskatta alltså inte människors beslut och underskatta inte människors<br />
skäl!<br />
Den tredje utgångspunkten är – och där håller jag med Jan – att man inte<br />
får övertolka resultatet och i det läsa in att människor sagt nej till något<br />
annat än det som de faktiskt har sagt nej till. Vad man tydligt och klart sagt<br />
nej till är att vi inte ska delta i det tredje steget i valutasamarbetet. Däremot<br />
har man inte sagt att vi som nation eller vi som politisk rörelse ska avstå<br />
från möjligheten att göra allt vad vi kan för att förhindra miljöförstöring<br />
eller att ni som facklig organisation inte ska göra allt vad ni kan för att<br />
motverka social dumping i Europa. Försök inte tolka in någonting i omröstningsresultatet<br />
som människor inte har sagt! Jag känner mig tvärtom<br />
nu ännu mer ivrig att argumentera för åtgärder mot miljöförstöring och social<br />
dumping. Vi har i EU inte bara ett forum för detta arbete, utan vårt<br />
medlemskap gör att vi måste vara med och påverka. Det ska vi göra därför<br />
att vi tycker att det i sak är viktigt. Ni kommer på ert förbundsmöte att<br />
fatta massor av beslut som kräver att ni agerar även på europeisk nivå för<br />
att kunna genomföra de förändringar som ni tror på. Det måste ni göra<br />
som facklig organisation, oavsett om vi deltar i det tredje steget eller inte.<br />
Självfallet måste vi fortsätta att bry oss om de beslut som fattas på europeisk<br />
nivå, eftersom vi vet att vi påverkas av dessa beslut. Det vore förödande<br />
om vi av omröstningsresultatet skulle dra slutsatsen att vi inte får<br />
eller inte ska engagera oss på europeisk nivå.<br />
Att vi ska respektera fattade beslut är en sak, men vi får i fackföreningsrörelsen<br />
och partiet inte fukta fingrarna och känna efter hur det blåser för<br />
tillfället. Vi får inte säga att just nu kanske människor är motståndare till<br />
europeiskt samarbete och att vi därför bör avstå från att driva dessa frågor.<br />
Om SEKO och det socialdemokratiska partiet tror att vi för att kunna rätta<br />
till en orättvisa, göra någonting åt miljöproblemen eller åstadkomma<br />
någonting annat måste agera på europeisk nivå, då ska vi naturligtvis göra<br />
det. Vi är opinionsbildare, och vi är agitatorer. Vi har till uppgift att förändra<br />
verkligheten, och då måste vi försöka göra det, även om en och annan<br />
tvivlar på att vi kommer att lyckas, eftersom man misstror en organisation<br />
eller en institution. Vi får aldrig av några slags taktiska skäl avstå<br />
från att försöka åstadkomma förändringar som vi vet att vi måste åstadkomma<br />
för våra medlemmars skull. Detta tycker jag också är en viktig utgångspunkt.<br />
Övertolka alltså inte resultatet av folkomröstningen! Vi får inte sluta att<br />
driva frågor som vi tror att det är viktigt att driva.<br />
17
Vi ska som sagt akta oss för att dra snabba slutsatser. Vi har skäl att fundera<br />
över varför människor inte tog råd av oss som man brukar göra. Jag<br />
tror att det finns ett skäl, och jag har funderat på det många gånger under<br />
kampanjen.<br />
Det var många som sade: Varför flytta besluten till Bryssel när det ändå är<br />
så oändligt långt till Stockholm? Det var t o m en och annan stockholmare<br />
som sade det – eller i varje fall en nynäshamnsbo! Det är redan så långt<br />
till besluten, och ändå vill ni flytta dem ännu längre bort. Det där argumentet<br />
tror jag att inte minst er kongress kan hjälpa oss att fundera på. Temat<br />
för er kongress och ert dagliga arbete handlar om det allra mest näraliggande,<br />
den service som många av oss är uppväxta med och som vi tar<br />
för givet bara ska fungera. Vi har kanske inte reflekterat över varför den<br />
fungerar – den bara finns där. Jag tror att det är en av de saker som gör att<br />
en del människor i vårt land – för att inte säga många – känt en viss stolthet<br />
över att vara svenskar och över att vara socialdemokrater. Vi har kunnat<br />
ordna det så att det där vanliga livet har fungerat var i landet man än<br />
bor. Man har kunnat få äldreomsorg när man behöver den, även om man<br />
bor i Idre kommun. Man har kunnat få postservice, även om man bor i<br />
Östra Stenby, som jag tror få av er vet var det ligger. Det har funkat, och<br />
det har t o m funkat ganska bra. Men nu har man ganska länge känt en oro<br />
för att det där kanske inte är så självklart längre. Och så kommer det en<br />
jeppe med ett stort krulligt hår från socialdemokraterna och säger att han<br />
vill ha ett mandat för att åka till Bryssel och förändra världen. Då tänker<br />
man kanske: Men herre Gud, han har ju inte ens kunnat fixa Posten. Om<br />
det nu är så långt till Stockholm och man dessutom funderar på att dra in<br />
tåget, hur ska han då komma till Bryssel?<br />
Jag tror att detta är en naturlig mänsklig och t o m socialdemokratisk reaktion.<br />
Den utgår från det som är vår drivkraft, nämligen att alla människor<br />
ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas och att alla människor ska<br />
ha samma rättigheter, var man än bor och vilken social bakgrund man än<br />
har, oavsett kön och etnisk bakgrund. Alla ska ha samma förutsättningar.<br />
Visst, ibland måste någon flytta till ett jobb någon annanstans. De som av<br />
olika skäl inte kan flytta måste ändå få det dagliga livet att fungera. Vi har<br />
aldrig sagt det, men jag tror att många ser det som ett löfte från arbetarrörelsen<br />
att vi ska greja det här och du ska inte behöva oroa dig, utan detta<br />
ska samhället ordna. Att man känner att det svajar och sviktar här tror jag<br />
är en viktig förklaring, och därför är er kongress väldigt viktig. När ni säger<br />
att ni ser rött förstår jag att det är de här bristerna ni ser.<br />
Jag ska inte lägga mig i kongressdebatten, även om det vore frestande med<br />
tanke på en del av motionerna. Men för att ta upp det som Jan var inne på<br />
i sitt öppningsanförande vill jag säga att jag tillhör dem som tycker att vi<br />
ibland har fastnat lite för mycket i formfrågor: Vem ska fatta besluten, och<br />
18
vem ska göra det och det? I synnerhet när det gäller EU ägnar vi mycket<br />
energi åt frågan om vem som ska fatta besluten och vem som har rätt att<br />
fatta besluten. När vi ställer oss frågan hur vi på europeisk nivå ska kunna<br />
bekämpa arbetslösheten hamnar vi lätt i en diskussion om det är ministerrådet,<br />
kommissionen eller parlamentet som ska fatta besluten eller<br />
om EU över huvud taget ska lägga sig i den frågan. Borde vi inte i stället<br />
fundera över vilka beslut vi vill ha och vilka resultat vi vill åstadkomma<br />
och låta någon klok person avgöra var någonstans besluten ska fattas? När<br />
vi upptäcker att kommunen inte tar hand om gamla människor eller om de<br />
utslagna som får sova på gatan börjar vi inte fundera över om det är kommundelsnämndens<br />
eller omsorgsnämndens uppgift att lösa de problemen.<br />
Vi gör i varje fall inte detta till huvudfrågan. Men i vissa sammanhang<br />
kastas vi ofta in i en diskussion om vem som ska göra vad, och det tror jag<br />
är olyckligt.<br />
Ibland tror jag att en viss avreglering kan vara bra, i den meningen att vi<br />
mer ägnar oss åt att diskutera vad vi vill ha utfört i stället för att diskutera<br />
vem som ska göra det. Men när jag tillbringat fem timmar om dagen på<br />
tåget mellan Norrköping och Stockholm och funderat över SEKO-medlemmarnas<br />
villkor är det två saker som har slagit mig. Jag tror att det finns<br />
två vanföreställningar som också vi inom arbetarrörelsen har haft och som<br />
tyvärr har gjort att vi ibland dragit fel slutsatser när vi diskuterat vad det<br />
gemensamma ska sköta och vad det privata ska sköta, vad som ska vara<br />
konkurrensutsatt och vad som inte ska vara konkurrensutsatt. Den ena<br />
vanföreställningen är att vi ofta på något sätt tagit för givet att det finns en<br />
motsättning eller i varje fall en konkurrens mellan det offentliga och det<br />
privata. Men så upptäcker vi att det är precis tvärtom. Det visar inte minst<br />
de verksamheter som många av er representerar. När tåget mellan Norrköping<br />
och Stockholm inte fungerar är det inte i första hand skattebetalarna<br />
eller staten som drabbas, utan det är de hundratals företag i Stockholm<br />
som behöver kompetent arbetskraft. Jag tänker då inte i första hand<br />
på det socialdemokratiska partiet, som säkert kan leva utan sin partisekreterare<br />
någon dag. De som blir lidande är de företag som varje dag behöver<br />
kompetent arbetskraft som pendlar mellan Norrköping och Stockholm.<br />
Det är inte så att det offentliga och det privata lever i skilda världar<br />
eller i något slags konkurrensförhållande. En av de upptäckter som vi gjort<br />
när vi försökt skapa ett bra Sverige är att det offentliga och det privata är<br />
så sammanlänkade att man i dagens samhälle inte kan dra en skarp gräns<br />
mellan dem. Om man försöker jaga kostnader genom att se till att tågen<br />
inte fungerar och människor inte kommer i tid till sina jobb, kommer det<br />
att leda till stora kostnader för andra, även för det privata. Vi har även<br />
inom arbetarrörelsen ibland haft lite svårt att förstå att motsättningen mellan<br />
det offentliga och det privata faktiskt är en myt.<br />
19
Den andra vanföreställningen är att man både på statligt håll och i kommunerna<br />
ibland ansett att det föreligger något slags konkurrensförhållande<br />
mellan de anställdas behov och kundernas behov. Jag är en oerhört tålmodig<br />
SJ-resenär. Det var jag t o m när jag fick beskedet att det tåg jag<br />
hoppats få åka med var inställt och jag hänvisades till ett annat tåg som<br />
bara gick till Katrineholm. De ansvariga som jag pratade med tyckte att de<br />
i alla fall hade hjälpt mig halvvägs och att det borde vara en tröst. T o m<br />
då var jag behärskad och sade ingenting argsint.<br />
Men vid ett tillfälle blev jag faktiskt lite förgrymmad och tänkte att jag<br />
ändå måste prata med konduktören, eftersom jag tyckte att det som hade<br />
inträffat var oacceptabelt. Innan jag hade samlat mod tog han som satt<br />
bredvid mig upp saken med konduktören. Efter att ha lyssnat på den<br />
mycket allvarliga kritiken mot bristerna och den dåliga servicen sade konduktören:<br />
”Ta upp det där med ledningen, för jag tror att du har närmare<br />
till den än vad jag har.” Det där gav mig en mycket viktig tankeställare. Till<br />
slut orkade konduktören inte spela längre, utan han sade det som han kände<br />
– man såg på honom att det var så. I en organisation där de anställda<br />
känner att de har mycket längre till besluten och de ansvariga än vad kunderna<br />
har sprider det sig ett slags demoralisering som till slut självfallet<br />
också drabbar kunderna. I en verksamhet där man lyssnar på de anställda<br />
och tar vara på deras synpunkter och får dem att känna sig delaktiga, där<br />
gynnas i slutändan också kunderna. Detta är självklart, men ändå tror jag<br />
att vi ibland glömmer bort att påminna oss om detta självklara. Därför<br />
önskar jag er all lycka och framgång i ert arbete för att förbättra de anställdas<br />
villkor, för det kommer i förlängningen att leda till bättre villkor<br />
för alla oss som är beroende av att er verksamhet fungerar.<br />
Ni kommer att ta upp en massa viktiga frågor under den här kongressen. I<br />
partiet har vi en intensiv höst framför oss. Vi kommer att inbjuda till rådslag<br />
kring viktiga framtidsfrågor. När jag läste ert kongressprogram upptäckte<br />
jag att det är precis samma saker som ni ska diskutera. Vi ska i rådslaget<br />
diskutera frågor som tillväxt, integration, ohälsan och bristerna i arbetsmiljön.<br />
Vi ska göra det därför att vi anser att vi på dessa områden måste<br />
gå vidare och utveckla vår politik. Jag hoppas att ni under dessa dagar<br />
kommer att fatta kloka beslut och föra intensiva debatter med kloka argument<br />
som vi får använda när vi tar över stafettpinnen på vår kongress nästa<br />
vår. Jag hoppas att vi då får uppleva den känsla som jag hade precis när<br />
jag gick in i kongresshallen: Om vi är många och om vi fattar beslut som<br />
bygger på insikten om vad enskilda individer runtom i landet känner, längtar<br />
till och drömmer om, då är vi oslagbara.<br />
Tack!<br />
20
Jan Rudén, förbundsordförande: Tack så mycket, Lasse! Du sade många<br />
tänkvärda ord, som vi kommer att ha med oss här på förbundsmötet och<br />
sedan när vi reser hem.<br />
Tack så hjärtligt!<br />
*<br />
Härefter framförde SEKOs avdelningskörer i Gävle, Göteborg och Stockholm<br />
ett sångprogram under ledning av Björn Hedén och Marketta Franssila.<br />
Programmet inleddes med att mötesdeltagarna unisont sjöng Arbetets<br />
söner.<br />
*<br />
21
DAGORDNINGENS PUNKT 2<br />
Fullmaktsgranskning<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundskontoret har<br />
i enlighet med § 18 mom 6 i förbundets stadgar granskat de till förbundsstyrelsen<br />
inkomna fullmakterna. Vid granskningen har inga anmärkningar<br />
framkommit, varför jag hemställer att förbundsmötet godkänner rapporten.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna rapporten om fullmaktsgranskning.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 3<br />
Upprop<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Ombuden och förbundsstyrelseledamöterna<br />
har på sedvanligt sätt registrerats vid inpasseringen.<br />
Närvarande är 199 ombud och 13 ledamöter av förbundsstyrelsen.<br />
Antalet röstberättigade är därmed 212.<br />
Jag hemställer att förbundsmötet godkänner registreringen som upprop.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna det sålunda företagna uppropet.<br />
22
Förteckning över förbundsmötesdeltagare<br />
Gäster<br />
LO-ordförande Lundby-Wedin Wanja<br />
Vice generalsekreterare UNI Philip Bowyer<br />
Generaldirektör Arbetsmiljöverket Pettersson Kenth<br />
Partisekreterare SAP Stjernkvist Lars<br />
Byggnadsforbund Finland Korhonon Matti<br />
Dansk Jerbaneforbund Hansen Torben<br />
Dansk Metal Nielsen Vinnie<br />
El & IT Forbundet Quist Erik<br />
Finska Lokmannaförbundet Elonen Risto<br />
Föreningssparbanken Andersson Kjell<br />
Handelsanställdas förbund Håkansson Johnny<br />
HTF Fahlberg Cecilia<br />
LO Stat Öye Morten<br />
NOFS Peansberg Johan<br />
Nordiska Transportfederationen Ostvald Per<br />
Norsk Arbeidsmandsforbund Solvang Lise<br />
Norsk Jerbaneforbund Dalsheim Ove<br />
Norsk Lokomotivmannsforbund Nyheim Roald<br />
Norsk Post- og Kommunikation Överland Odd Christian<br />
Norsk Sjömansförbund Berg Kjell<br />
SAP Jansson Bernt<br />
SID Danmark Hansen Arne<br />
Statsansattes Kartell Ravnsmed Jens Henning<br />
Sv Byggnadsarbetareförbundet Jansson Leif<br />
Sv Kommunalarbetareförbundet Thörn Ylva<br />
Sv Metallindustriarbetareförbundet Löfvén Stefan<br />
VAL Mäkinen Pirjo<br />
Riksdagsledamöter Arvidsson Eva<br />
Brandin Claes-Göran<br />
Engle Kerstin<br />
Furustrand Reynhold<br />
Green Monica<br />
Hägg Carina<br />
Jönsson Anita<br />
Karlsson Anders<br />
Lander Jarl<br />
Lindberg Niklas<br />
Lindgren Sylvia<br />
23
Moberg Carina<br />
Vestlund Börje<br />
Örnfjäder Krister<br />
Ungdomsrådet Eriksson Håkan<br />
Högberg Tobias<br />
Kusa Marie<br />
Öhammar Fredrik<br />
Handledare Alenius Håkan<br />
Blomqvist Pia<br />
Carlsson Tommy<br />
Fakhruzzaman Chowdhry<br />
Gustavsson Anders<br />
Johansson Christer<br />
Järvinen Salla<br />
Karlsson Valle<br />
Paulsson Lars<br />
Sigfridsson Lars<br />
Söderberg Åke<br />
Förbundsstyrelsen Abrahamsson Tomas<br />
Aldenmark Lena<br />
Ericson Bo<br />
Hansson Yvonne<br />
Howe Peter<br />
Isacson Bjarne<br />
Jansson Karl-Erik<br />
Kihlberg Åke<br />
Lindqvist Hans<br />
Lundmark Peter<br />
Rudén Jan<br />
Salomonsson Britt<br />
Sundman Arianne<br />
Tillman Tom<br />
Ombud<br />
Valkrets 1 Andersson Lennart<br />
Valkrets 1 Arfwedson Annika<br />
Valkrets 1 Berrios Arcaya Gerardo<br />
Valkrets 1 Billstam Maud<br />
Valkrets 1 Blanco Garcia Jose<br />
Valkrets 1 Blom Sjöval Gunilla<br />
24
Valkrets 1 Bodin Tracy<br />
Valkrets 1 Brandt Ulf<br />
Valkrets 1 Dougias Andersson Christine<br />
Valkrets 1 Enbom Holz Agneta<br />
Valkrets 1 Ezdani Khan Mohibul<br />
Valkrets 1 Forsman Alexandra<br />
Valkrets 1 Götze Sören<br />
Valkrets 1 Hammar Gunnar<br />
Valkrets 1 Hållberg Lage<br />
Valkrets 1 Iturra Mora Sixto<br />
Valkrets 1 Jansson Gun<br />
Valkrets 1 Johansson Leila<br />
Valkrets 1 Johnsson Christer<br />
Valkrets 1 Lindberg Anna-Carin<br />
Valkrets 1 Lindbom Agne<br />
Valkrets 1 Lundström Sigrid<br />
Valkrets 1 Markov Zeljko<br />
Valkrets 1 Miettinen Paula<br />
Valkrets 1 Nilsson Mikael<br />
Valkrets 1 PalmbergJörgen<br />
Valkrets 1 Persson Dan<br />
Valkrets 1 Rydh Christer<br />
Valkrets 1 Salkert Jan<br />
Valkrets 1 Stenberg Gunnar<br />
Valkrets 1 Sundh Annica<br />
Valkrets 1 Täll Mikael<br />
Valkrets 1 Viksten Anders<br />
Valkrets 1 Wärn Nils Erland<br />
Valkrets 1 Åhman Jan-Olof<br />
Valkrets 3 Burman Peter<br />
Valkrets 3 Carlsson Gert<br />
Valkrets 3 Elvin Kent Lennart<br />
Valkrets 3 Eriksson Jesper<br />
Valkrets 3 Johansson Ulf<br />
Valkrets 3 Larsson Björn<br />
Valkrets 3 Ljungström Tommy<br />
Valkrets 3 Nilsson Ove<br />
Valkrets 3 Rapp Göran<br />
Valkrets 3 Rönnqvist Jan-Eric<br />
Valkrets 5 Backman Per<br />
Valkrets 5 Franzén Arne<br />
Valkrets 5 Karlsson Lars<br />
Valkrets 5 Lundström Jörgen<br />
25
Valkrets 5 Lööf Mats<br />
Valkrets 5 Mellström Alf<br />
Valkrets 5 Pettersson Göran<br />
Valkrets 5 Redius Leif<br />
Valkrets 5 Svensson Elisabeth<br />
Valkrets 5 Österberg Kjell<br />
Valkrets 6 Andersen Hans<br />
Valkrets 6 Brehmer Ursula<br />
Valkrets 6 Persson Jerker<br />
Valkrets 6 Svensson Bo<br />
Valkrets 7 Andersson Kjell<br />
Valkrets 7 Hagelberg Kennerth<br />
Valkrets 7 Hjerpe Hans-Olof<br />
Valkrets 7 Johansson Conny<br />
Valkrets 7 Johansson Mats<br />
Valkrets 7 Karlsson Erik<br />
Valkrets 7 Kjellkvist Börje<br />
Valkrets 7 Nyström Kenneth<br />
Valkrets 9 Blomgren Dan<br />
Valkrets 12 Abalo Caldera Daniel<br />
Valkrets 12 Abrahamsson Susanne<br />
Valkrets 12 Aldenmark Lars Göran<br />
Valkrets 12 Johansson Hans Olof<br />
Valkrets 12 Kjönsberg Annette<br />
Valkrets 12 Lagerborg Ingrid<br />
Valkrets 12 Larsson Jan<br />
Valkrets 12 Nilsson Krister<br />
Valkrets 12 Persson Lars-Åke<br />
Valkrets 12 Petersson Kenneth<br />
Valkrets 12 Salheden Tommy<br />
Valkrets 12 Sjöstedt Eva<br />
Valkrets 12 Stödberg Bertil<br />
Valkrets 12 Svensson Patrik<br />
Valkrets 12 Welin Johan<br />
Valkrets 12 Zimmander Alinda<br />
Valkrets 13 Andersson Gösta<br />
Valkrets 13 Arnoldsson Ingvor<br />
Valkrets 13 Axelsson Ann-Sofie<br />
Valkrets 13 Lundell Kenneth<br />
Valkrets 13 Medin Bjarne<br />
Valkrets 13 Willersjö Birgitta<br />
Valkrets 14 Alfaro Angelica<br />
Valkrets 14 Eriksson Reidar<br />
26
Valkrets 14 Falk Göran<br />
Valkrets 14 Gerdin Ann-Christine<br />
Valkrets 14 Hallén Bertil<br />
Valkrets 14 Johansson Christer<br />
Valkrets 14 Johansson Thomas<br />
Valkrets 14 Karlsson Göte<br />
Valkrets 14 Lönnblad Hans-Eric<br />
Valkrets 14 Olausson Ann-Sofie<br />
Valkrets 14 Sjöström Conny<br />
Valkrets 14 Ståhl Kerstin<br />
Valkrets 14 Tenghede Anders<br />
Valkrets 14 Theodorsson Patrick<br />
Valkrets 14 Tolinsson Johan<br />
Valkrets 14 Wickholm Ulrica<br />
Valkrets 14 Åberg Jane<br />
Valkrets 17 Alnebratt Christer<br />
Valkrets 17 Andersson Kjell<br />
Valkrets 17 Bergqvist Tomas<br />
Valkrets 17 Hagelin Bertil<br />
Valkrets 17 Nilsson Kjell Gunnar<br />
Valkrets 17 Råd Bengt<br />
Valkrets 17 Thorsell Jan Eric<br />
Valkrets 18 Hagsten Thomas<br />
Valkrets 18 Hvatz Kristina<br />
Valkrets 18 Jansson Eva Lena<br />
Valkrets 18 Ström Jonny<br />
Valkrets 18 Sundström Christine<br />
Valkrets 18 Zetterlund Stefan<br />
Valkrets 20 Beyer Ronny<br />
Valkrets 20 Halvarsson Björn<br />
Valkrets 20 Ygemar Björn-Åke<br />
Valkrets 21 Lander Marie<br />
Valkrets 21 Larsson Rolf<br />
Valkrets 21 Skalk Per Olof<br />
Valkrets 22 Andersson Håkan<br />
Valkrets 22 Cedervall Lennart<br />
Valkrets 22 Halvarsson Jan<br />
Valkrets 22 Kallin Annika<br />
Valkrets 22 Lindberg Jan<br />
Valkrets 22 Melin Irene<br />
Valkrets 22 Sjödin Sune<br />
Valkrets 22 Viklund Peter<br />
Valkrets 23 Gustafsson Hans<br />
27
Valkrets 23 Jansson Liss-Märit<br />
Valkrets 23 Lindström Carina<br />
Valkrets 24 Berglund Mikael<br />
Valkrets 24 Björk Tage<br />
Valkrets 24 Bäckström Birgitta<br />
Valkrets 24 Israelsson Moody<br />
Valkrets 24 Jonsson Anneli<br />
Valkrets 25 Engdal Lars-Olof<br />
Valkrets 25 Halldal Ann-Kristin<br />
Valkrets 25 Isaksson Elof<br />
Valkrets 25 Larsson Gunnar<br />
Valkrets 25 Larsson Torgny<br />
Valkrets 25 Lövgren Dennis<br />
Valkrets 25 Nilsson Annica<br />
Valkrets 25 Rosenkvist-Vidmark Elisabet<br />
Valkrets 25 Selström Lars-Erik<br />
Valkrets 25 Tedestrand Tommy<br />
Valkrets 108 Eriksson Sixten<br />
Valkrets 108 Spiik Erland<br />
Valkrets 302 Alfredsson Åke<br />
Valkrets 302 Wredendahl Mikael<br />
Valkrets 508 Ekvall Ronald<br />
Valkrets 508 Jidemo Kjell<br />
Valkrets 508 Persson Jan<br />
Valkrets 508 Thune Ingrid<br />
Valkrets 602 Eriksson Leif<br />
Valkrets 602 Johansson Kent<br />
Valkrets 602 Kvick Arne<br />
Valkrets 807 Björklund Pirjetta<br />
Valkrets 807 Ek Mats<br />
Valkrets 807 Eriksson Ulf<br />
Valkrets 807 Gustafsson Hans<br />
Valkrets 807 Karlsson Tommy<br />
Valkrets 1105 Windh Ove<br />
Valkrets 1402 Forslund Leif<br />
Valkrets 1402 Lundin Erling<br />
Valkrets 1402 Rodinov Toivo<br />
Valkrets 1402 Thifors Ulf<br />
Valkrets 1408 Jansson Jan-Erik<br />
Valkrets 1408 Nilsson Kjell<br />
Valkrets 1408 Storm Krister<br />
Valkrets 1409 Andersson Hjälte Karl-Axel<br />
Valkrets 1409 Axelsson Siv<br />
28
Valkrets 1409 Hansen Jens Ole<br />
Valkrets 1409 Hornung Erik<br />
Valkrets 1409 Jonasson Björn<br />
Valkrets 1409 Karlsson Anette<br />
Valkrets 1409 Larsson Thomas<br />
Valkrets 1409 Larsson Torsten<br />
Valkrets 1409 Lindgren Ralf<br />
Valkrets 1409 Mattsson Marika<br />
Valkrets 1409 Ryberg Sonny<br />
Valkrets 1409 Sönerud Åke<br />
Valkrets 1409 Troberg Margareta<br />
Valkrets 1409 Österlund Kenneth<br />
Valkrets 1502 Fransson Karl Olof<br />
Valkrets 1502 Hultman Per-Inge<br />
Valkrets 1502 Karlsson Ingemar<br />
Valkrets 1602 Andersson Karl Johan<br />
Valkrets 1602 Andersson Per-Gunnar<br />
Valkrets 1602 Carlsson Ingvar<br />
Valkrets 1602 Gustafsson Ronny<br />
Valkrets 1605 Mertel Hans-Michael<br />
Valkrets 1605 Persson Ing-Marie<br />
Revisorer Johannesson Erik<br />
Olsson Åke<br />
Lien Knut<br />
Öhrlings Pricewaterhouse Johnsson Sune<br />
Ryberg Lars<br />
Förbundsfunktionärer Andersson Roger<br />
Brännström Thomas<br />
Dahberg Jerker<br />
Dahlsten Bertil<br />
Edlund Ingela<br />
Falck Bengt Erik<br />
Gille Helena<br />
Hedin Lindholm Kerstin<br />
Hellman Sven Olof<br />
Hellström Sören<br />
Holm Lars<br />
Johansson Lars<br />
Johansson Stig-Evert<br />
Larsson Göran<br />
29
Lindh Björn<br />
Mattsson Karl-Göran<br />
Mattsson Stellan<br />
Nielsen Roal<br />
Norrhede Claes<br />
Olsson, Göran<br />
Petrini Marie-Louise<br />
Rundqvist Peter<br />
Saverstam Jens<br />
Sundkvist Jan-Olov<br />
Ödebrink Melker<br />
Förbundsjurist Värnskog Ulrika<br />
Försäkringsjurist Wallin Pernilla<br />
A-kassan Niklason Lollo<br />
Johanson Orvar<br />
Utredare Bergström Bengt<br />
Carlsson Birgitta<br />
Ohlin Ulf<br />
Pahlstad Jan<br />
Informationsenheten Andersson Annika<br />
Jansson Åsa<br />
Nehl Rolf<br />
Petterson Jonas<br />
Pettersson Lars-Olov<br />
Sandberg Erik<br />
SEKO-magasinet Andersson Leif<br />
Andersson Mats<br />
Ek Ulf<br />
Fors Anita<br />
Forsberg Björn<br />
Forsell Birgitta<br />
Johnsson Lennart<br />
Persson Maria<br />
Avdelnings- och lokalombudsmän Andersson Per Ove<br />
Ask Alf<br />
Barning Annica<br />
Berg Christer<br />
30
Bergmark Ronnie<br />
Bergqvist Gun<br />
Björnberg Björn Inge<br />
Boström Roland<br />
Brossberg Ola<br />
Byquist Anders<br />
Edvinsson Stig<br />
Elfving Anéa<br />
Eriksson Tryggve<br />
Fareld Staffan<br />
Forss Maria<br />
Fällman Per-Ola<br />
Granberg Birger<br />
Grönhagen Carina<br />
Gylling Anders<br />
Hammarström Vibeke<br />
Hansson Göran<br />
Hedin Bosse<br />
Högberg Åke<br />
Hörnsten Lindén Maria<br />
Jansson Mikael<br />
Johansson Anders<br />
Johansson Eva Britt<br />
Johansson Karl-Arne<br />
Johansson Lars<br />
Johansson Mats<br />
Johansson Roger<br />
Karlsson Kurt<br />
Kempe Lars<br />
Kjellberg Maud Maria<br />
Klingener Christer<br />
Martinsson Åke<br />
Nilsson Bernt<br />
Nilsson Cristina<br />
Nordberg Stig<br />
Pettersson Roger<br />
Reinhold Kenny<br />
Rosengren Rune<br />
Ryd Niklas<br />
Save Sven<br />
Sirviö Dennis<br />
Sjösvärd Persson Per Åke<br />
Skoglund Peter<br />
31
Strömberg Chang<br />
Sturk Börje<br />
Svensson Kent<br />
Tirone Renaldo<br />
Täng Richard<br />
Wahlbeck Börje<br />
Wänström Åke<br />
Åberg Leif<br />
Åkesson Sven<br />
Öhman Jan<br />
Valberedning Bäckström Margareta<br />
Stenberg Thomas<br />
Pensionärer Andersson Ingvar<br />
Andersson Karl Åke<br />
Arbestål Sven Olov<br />
Benn Rolf<br />
Berglund Erik<br />
Bergstrand Ulla<br />
Björklind Karl Gustaf<br />
Carlsson Bo<br />
Carlsson Ingemar<br />
Friis Gunnar<br />
Gustafsson Eskil<br />
Heving Evald<br />
Hietanen Mecki<br />
Holmgren Lars-Göran<br />
Häll Harry<br />
Insulander Per<br />
Jakobsson Nils<br />
Johansson Åke<br />
Josefsson Roland<br />
Karlsson Alf<br />
Karlsson Siv<br />
Kvist Kaj<br />
Kågren Fale<br />
Landegren Gunnar<br />
Larsson Bertil<br />
Larsson Göran<br />
Lindgren Karin<br />
Lindqvist Kjell<br />
Majlard Ernst<br />
32
Martinsson Stern<br />
Norén Ingemar<br />
Norman Lars<br />
Persson Curt<br />
Pettersson Sven-Olof<br />
Rönnblad Kjell<br />
Salander Leif<br />
Salomonsson Ove<br />
Schyldt Ulf<br />
Sevefjord Kjell<br />
Sundin Curt<br />
Svantesson Kjell<br />
Tahvonen Raimon<br />
Thorberg Klas<br />
Ygeman Ingvar<br />
Öberg Marianne<br />
33
DAGORDNINGENS PUNKT 4<br />
Godkännande av dagordning<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Det först utsända förslaget<br />
till dagordning har ersatts med en reviderad version, där dagordningens<br />
punkt 31 har tillförts en ny punkt a) Fastställande av antalet ledamöter<br />
i valberedningen. Härefter kommer b) Val av ledamöter till valberedningen<br />
och c) Val av ordförande i valberedningen.<br />
Ändringen beror på en motion till kongressen vari föreslås ett annat antal<br />
ledamöter i valberedningen än vad förbundsstyrelsen föreslår. Denna motion<br />
ska därför behandlas innan antalet ledamöter i valberedningen fastställs,<br />
och det är den förändringen som ligger bakom det reviderade förslaget<br />
till dagordning.<br />
Jag hemställer att det reviderade förslaget till dagordning godkänns.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna förbundsstyrelsens reviderade förslag till dagordning.<br />
Dagordning vid förbundsmötet <strong>2003</strong><br />
1. Förbundsmötets öppnande<br />
2. Fullmaktsgranskning<br />
3. Upprop<br />
4. Godkännande av dagordning<br />
5. Godkännande av arbetsordning<br />
6. Nomineringarna förklaras avslutade<br />
7. Val av förbundsmötesfunktionärer<br />
a) Tre ordförande<br />
b) Huvudsekreterare<br />
c) Två protokolljusterare<br />
d) Åtta rösträknare<br />
8. Val av utskott<br />
a) Sex ledamöter till Beredningsutskottet<br />
b) Tre Reseräkningsräknare<br />
34
9. Beslut om uppdragsreglemente<br />
10. Behandling av förbundsstyrelsens verksamhetsberättelse för 2002<br />
11. Beslut om godkännande av resultaträkning för 2002<br />
12. Beslut om godkännande av balansräkning för 2002<br />
13. Behandling av revisorernas berättelse för 2002<br />
14. Beslut om ansvarsfrihet<br />
15. Behandling av SEKO:s program om avreglering,<br />
”Reglera Avregleringen”<br />
16. Motionsbehandling<br />
17. Segel<br />
18. Stadgeförslag<br />
19. Behandling av SEKO:s Lönepolitiska program ”Rättvis lön”<br />
20. Behandling av SEKO:s Arbetsmiljöprogram ”Min arbetsplats”<br />
21. Behandling av SEKO:s Jämställdhetsprogram ”Män och Kvinnor”<br />
22. Behandling av SEKO:s Integrationsprogram<br />
”Lika rätt – Ett Sverigeför alla”<br />
9. Verksamhetsplan 2004 – 2006<br />
10. Fastställande av Placeringsreglemente<br />
11. Fastställande av Förbundsavgift<br />
12. Fastställande av arvoden för<br />
a) Förbundsstyrelsens ledamöter<br />
b) Förbundsstyrelsens ersättare<br />
c) Revisorer<br />
d) Revisorsersättare<br />
27 Val av förbundsstyrelse<br />
a) Förbundsordförande<br />
b) Vice Förbundsordförande<br />
c) Förbundssekreterare<br />
d) Tio ledamöter<br />
e) Åtta ersättare för ledamöterna<br />
28. Val av<br />
a) Förbundskassör<br />
b) Förhandlingschef/Avtalssekreterare<br />
35
28. Val av revisorer<br />
a) Tre ordinarie förbundsrevisorer<br />
b) Sex ersättare för förbundsrevisorerna<br />
c) En auktoriserad revisor<br />
d) En ersättare för auktoriserad revisor<br />
28. Arvode till förbundsmötets funktionärer<br />
29. Val av valberedning<br />
a) Val av 7 ledamöter till valberedningen<br />
b) Val av ordförande i valberedningen<br />
28. Fastställande av tidpunkt för årsmötet 2004 och 2005<br />
samt för kongressen 2006<br />
29. Förbundsmötets avslutning<br />
36
DAGORDNINGENS PUNKT 5<br />
Godkännande av arbetsordning<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Också arbetsordningen<br />
har varit utsänd till förbundsmötesdeltagarna.<br />
Jag vill påminna om att ifall någon vill att årsmötet ska göra ett uttalande<br />
i någon fråga så ska det anmälas till presidiet nu, innan förslaget till arbetsordning<br />
antagits.<br />
Ett förslag till uttalande har inkommit och ska överlämnas till beredningsutskottet,<br />
som senare under dagen återkommer med förslag till utformning<br />
av uttalandet.<br />
Förbundsstyrelsens förslag till verksamhetsplan kan påverkas om vi gör<br />
tillägg eller andra ändringar i de program som vi ska fatta beslut om. Beredningsutskottet<br />
kommer i så fall att ta fram ett reviderat förslag till verksamhetsplan<br />
för behandling under torsdagen.<br />
Frånvaro ska beviljas av förbundsmötets presidium – självfallet krävs starka<br />
skäl för att frånvaro ska godtas. Presidiet kommer fortlöpande att informera<br />
förbundsmötet om det aktuella antalet röstberättigade.<br />
Jag yrkar bifall till förslaget till arbetsordning.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna den av förbundsstyrelsen föreslagna arbetsordningen.<br />
Arbetsordning vid SEKO:s förbundsmöte <strong>2003</strong><br />
1. Tid och plats<br />
Förbundsmötet öppnas tisdagen den 16 september kl. 13.00 i Folkets<br />
Hus i Stockholm<br />
Avprickning äger rum mellan 09.00–12.00 tisdagen den 16 september<br />
i Folkets Hus, Stockholm<br />
2. Deltagare- och röstkort<br />
Vid avprickningen erhålles ett deltagarkort som för de röstberättigade<br />
även är ett röstkort. Röst- och deltagarkortet är personligt och kan inte<br />
överlåtas på annan.<br />
Upprättad deltagarförteckning föreslås att efter avprickning utgöra<br />
röstlängd<br />
Röstning sker med handuppräckning med deltagarkort såvida inte voteringsanläggningen<br />
används<br />
37
Gäster, personal, massmedia och åhörare tilldelas deltagarkort i annan<br />
färg än röstkort<br />
Frånvaro ska beviljas av förbundsmötets presidium<br />
3. Offentlighet<br />
Förbundsmötets förhandlingar föreslås vara offentliga i mån av plats<br />
4. Arbetsordningen<br />
Beslut fattas med enkel majoritet. Vid voteringar används Folkets Hus<br />
elektroniska voteringsanläggning.<br />
Ombud som vill lägga förslag om att förbundsmötet skall antaga uttalande<br />
skallgöra detta innan förslag om arbetsordning beslutas. Förslag<br />
om uttalande efter detta klubbslag kommer inte att tas upp till behandling.<br />
Förbundsmötet antar efter förslag från beredningsutskottet<br />
förslag till uttalande.<br />
5. Plenabehandling<br />
Förbundsstyrelsen föreslår att all motionsbehandling sker i plena.<br />
6. Föredragningar<br />
Föredragningar sker på dagordningens punkter:<br />
Punkterna 1–12, 15–26, 30–33 föredras av den föredragande som<br />
förbundsstyrelsen utsett<br />
Punkterna 13–14 föredras av revisor<br />
Punkterna 27–29 föredras av valberedningens ordförande<br />
7. Dokumentation<br />
Förbundsmötets arbete dokumenteras på olika sätt. Stenografiskt protokoll<br />
förs över allt arbete i plena. Förbundets informationsenhet kommer<br />
att ge ut Fackligt Perspektiv från förbundsmötet och SEKO-magasinet<br />
gör reportage från För-bundsmötet<br />
38<br />
8. Massmedia<br />
För massmedia finns det särskilda personer och lokaliteter till förfogande<br />
9. Rökning<br />
Rökrum finns en trappa ovanför förbundsmötesbyrån
10. Reseräkningar<br />
Reseräkningar skall vara inlämnade till förbundsmötesbyrån senast<br />
onsdagen den 17 september kl. 12.00<br />
11. Förskott<br />
Någon förskottsbetalning kommer inte att ske.<br />
12. SEKO:s förbundsmötesbyrå<br />
I SEKO-byrån kan Du få hjälp med det mesta av det Du behöver<br />
Öppettider: tisd 16 sep 09.00–18.30<br />
onsd 17 sep 08.30–17.30<br />
torsd 18 sep 08.30–15.00<br />
Ombokning av biljetter torsd 18 sep 08.00–15.00<br />
Stängt för lunch samtliga dagar 12.00–13.00<br />
39
DAGORDNINGENS PUNKT 6<br />
Nomineringarna förklaras avslutade<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Enligt skrivelse som<br />
utsändes till avdelningar, klubbar och sektioner i december månad 2002<br />
önskade valberedningen få in nomineringarna till de val som förbundsmötet<br />
har att förrätta senast den 17 april <strong>2003</strong>. Valberedningen har föreslagit<br />
att nomineringarna ska förklaras avslutade när förbundsmötet har<br />
antagit förslaget till arbetsordning.<br />
Mot bakgrund av att grundorganisationerna haft fyra månader på sig att<br />
nominera till de olika posterna ansluter sig förbundsstyrelsen till valberedningens<br />
förslag.<br />
När det gäller val av valberedningen föreslår förbundsstyrelsen att nomineringstiden<br />
förlängs i enlighet med det förslag som har sänts ut till ombuden<br />
i förväg. Bakgrunden är att förbundsstyrelsen har ambitionen att<br />
minska antalet ledamöter i valberedningen, och detta var inte känt ute i<br />
grundorganisationerna då man arbetade med nomineringarna där. Förbundsstyrelsen<br />
föreslår därför att tiden för nominering till valberedningen<br />
utökas fram till onsdagen den 17 september kl 8.30.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att tiden för nominering till valberedningen skulle utgå kl 8.30 den 17<br />
september, samt<br />
att förklara övriga nomineringar avslutade.<br />
40
DAGORDNINGENS PUNKT 7<br />
Val av förbundsmötesfunktionärer<br />
a) tre ordförande<br />
Förbundsmötet beslöt på förslag av förbundsstyrelsen<br />
att till ordförande för förbundsmötet välja Bjarne Isacson, förbundsstyrelsen,<br />
Arianne Sundman, förbundsstyrelsen, och Eva Sjöstedt, valkrets<br />
12.<br />
b) huvudsekreterare<br />
Förbundsmötet beslöt på förslag av förbundsstyrelsen<br />
att till huvudsekreterare vid förbundsmötet välja förbundssekreterare<br />
Yvonne Hansson.<br />
c) två protokollsjusterare<br />
Förbundsmötet beslöt på förslag av förbundsstyrelsen<br />
att till protokollsjusterare välja Ulf Eriksson, valkrets 807, och Annika<br />
Arfwedson, valkrets 1.<br />
d) åtta rösträknare<br />
Förbundsmötet beslöt på förslag av förbundsstyrelsen<br />
att till rösträknare välja Maud Billstam, valkrets 1 (sammankallande), Ove<br />
Nilsson, valkrets 3, Annette Kjönsberg, valkrets 12, Daniel Abalo Caldera,<br />
valkrets 12, Kerstin Ståhl, valkrets 14, Jan Halvarsson, valkrets 22,<br />
Moody Israelsson, valkrets 24, och Christine Sundström, valkrets 18.<br />
Det valda presidiet övertog härefter ledningen av förbundsmötets förhandlingar.<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
Mötesordföranden: Arianne, Bjarne och jag tackar för förtroendet att få<br />
leda förbundsmötet <strong>2003</strong>. Vi ska göra vårt bästa för att tillsammans med<br />
er ombud gå igenom dagordningen och fatta riktiga beslut.<br />
Jag vill understryka det Yvonne sade angående permissioner. Vi medger<br />
inga permissioner för att t ex gå på fotboll, utan det krävs starka skäl. Ni<br />
är valda av era organisationer för att vara med och fatta beslut på förbundsmötet,<br />
och det är det finaste uppdrag man kan få i förbundet.<br />
41
DAGORDNINGENS PUNKT 8<br />
Val av utskott<br />
a) sex ledamöter till beredningsutskottet<br />
Förbundsmötet beslöt på förslag av förbundsstyrelsen<br />
att till ledamöter i beredningsutskottet välja Yvonne Hansson, förbundssekreterare<br />
(sammankallande), Elof Isaksson, valkrets 25, Dan Blomgren,<br />
valkrets 9, Eva Lena Jansson, valkrets 18, Bertil Hallén, valkrets<br />
14, och Hans Gustafsson, valkrets 23.<br />
b) tre reseräkningsgranskare<br />
Förbundsmötet beslöt på förslag av förbundsstyrelsen<br />
att till reseräkningsgranskare välja förbundets revisorer Åke Olsson, Erik<br />
Johannesson och Knut Lien.<br />
42
DAGORDNINGENS PUNKT 9<br />
Beslut om uppdragsreglemente<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Det nuvarande uppdragsreglementet fastställdes<br />
vid förbundsmötet i september år 2000. Under de mellanliggande<br />
åren har reglementet uppdaterats vad gäller traktamenten och måltidsavdrag<br />
i enlighet med de förändringar som har föranletts av kommunalskattelagen.<br />
Det förslag som nu ligger har varit utsänt till förbundsmötesombuden.<br />
Förslaget innehåller en lite större förändring och en något mindre.<br />
På sidan 2 föreslår vi att regler ska införas om kompensation för utebliven<br />
individuell ålderspension då man är ledig från sitt ordinarie arbete för att<br />
utföra uppdrag åt förbundet och alltså inte har sin ordinarie lön. Denna ersättning<br />
faller med dagens konstruktion bort.<br />
Tekniskt har vi tänkt oss att lösa det genom att ta fram en ny blankett för<br />
uppdragsredovisning med en ruta där man kan markera vilket pensionsavtal<br />
man omfattas av. Ersättningen betalas då ut på samma sätt som ersättning<br />
för förlorad lön, och man får själv ombesörja placering av pengarna<br />
på sätt man tycker är lämpligt. Om man väljer att ha en privat pensionsförsäkring<br />
eller löser det på annat sätt är upp till den enskilde.<br />
På sidan 5 har vi gjort en liten förändring när det gäller beställning av<br />
biljetter i samband med förbundsuppdrag. Tidigare har vi haft en speciell<br />
biljettfunktion, men nu har vi spritt denna funktion så att den enhet som<br />
ansvarar för en aktivitet också får se till att administrera biljettbeställningarna.<br />
Uppdragsreglementet är sedan tidigare väl genomarbetat, och vi har inte<br />
funnit anledning att i övrigt göra några ändringar. En viss redaktionell förändring<br />
kan komma att krävas om vi beslutar att övergå från förbundsmöte<br />
till kongress i framtiden, men det är alltså enbart fråga om en redaktionell<br />
förändring.<br />
Jag yrkar bifall till förslaget till uppdragsreglemente.<br />
Kerstin Ståhl, valkrets 14: Jag vill ta upp avsnittet om pensioner på sidan<br />
2 i uppdragsreglementet. Tiden går, och ingen av oss blir yngre. Varje gång<br />
man får det orangefärgade kuvertet undrar man om man ska leva på vatten<br />
och bröd varannan dag eller om man kanske ska fundera på att jobba<br />
tills man är 70 år. Ända sedan jag blev kassör för SEKO Göteborg för tre<br />
år sedan har medlemmar kommit till mig för att diskutera denna fråga. Det<br />
är framför allt de statligt anställda förtroendevalda, de som bl a jobbar på<br />
förbundet med studier och andra långvariga uppdrag, som är oroliga för<br />
43
sina pensioner. Från förbundet har de inte fått någon ersättning för förlorad<br />
individuell ålderspension. De statligt förtroendevalda har vid flera tillfällen<br />
blivit lovade att detta ska rättas till, så att de inte ska behöva oroa<br />
sig för pensionen.<br />
Jag diskuterade frågan med den tidigare förbundskassören Ulf Svensson,<br />
som sade att man på förbundet arbetade med det. Samtidigt fick jag veta<br />
att privatanställda förtroendevalda sedan 1996 har fått ersättning med 2<br />
procent och från 2000 med 3,5 procent, detta enligt avtal mellan LO och<br />
SAF.<br />
När jag fick underlaget till uppdragsreglementet, med förslag till ersättning<br />
för bortfall av individuell ålderspension, kontaktade jag förbundskassören<br />
Göran Olsson och frågade om denna ersättning skulle utbetalas<br />
retroaktivt. Svaret blev att utbetalning kommer att ske när uppdragsreglementet<br />
börjar gälla, alltså inte retroaktivt.<br />
Jag har inte kunnat se att avtalet mellan LO och SAF om pensioner för de<br />
privatanställda finns med i något tidigare uppdragsreglemente. Enligt min<br />
mening ska de löften som givits till de statligt förtroendevalda gälla från<br />
1996 på samma sätt som för de privatanställda förtroendevalda, och jag<br />
kan inte acceptera att vi i en demokratisk organisation ska göra skillnad<br />
mellan de förtroendevalda beroende på om de är privat eller statligt anställda.<br />
Jag föreslår därför att kompensationen för utebliven individuell pension<br />
enligt förslaget i uppdragsredovisningen ska betalas ut retroaktivt från<br />
1996 för de förtroendevalda i statlig tjänst.<br />
Jag yrkar bifall till detta förslag.<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Jag är mycket väl medveten om att det har<br />
förekommit en diskussion i den här frågan, och jag vet också att det var<br />
min företrädare Ulf Svensson som drog i gång den diskussionen. På senare<br />
tid har också jag varit involverad, framför allt i diskussioner med handledarkollektivet.<br />
När vi i förbundsstyrelsen har diskuterat frågan om retroaktivitet har vi<br />
noterat att det nuvarande uppdragsreglementet är fastställt av förbundsmötet<br />
år 2000. Vi har då gjort den bedömningen att förbundsstyrelsen inte<br />
har mandat att gå in och ändra i reglementet, utan det är i så fall en förbundsmötesfråga.<br />
Av det skälet har vi inte kunnat fatta beslut om någon<br />
retroaktiv betalning.<br />
I övrigt kräver en retroaktiv hantering naturligtvis betydande arbetsinsatser<br />
i form av kartläggningsarbete och liknande. En retroaktiv utbetalning<br />
skulle också kosta en hel del pengar – vi uppskattar kostnaden till någon-<br />
44
stans mellan 750 000 och 800 000 kronor, förutom det arbete det skulle<br />
medföra.<br />
Jag upplever inte att vi från förbundets sida har gjort någon skillnad på<br />
privat och statligt anställda i uppdragsreglementet. Det vi har betalat ut i<br />
samband med förbundsuppdrag är ersättningar för förlorad lön samt sociala<br />
avgifter – däri ingår ju ersättning bl a för den allmänna pensionen.<br />
Därutöver har vi inte betalat ut någonting. Reglementet har alltså tillämpats<br />
på samma sätt för privatanställda som för statligt anställda.<br />
Kontentan av detta är att förbundsstyrelsen inte har ansett sig ha mandat<br />
att tillämpa reglementet på annat sätt än som fastställts av föregående förbundsmöte.<br />
Jag vidhåller yrkandet om bifall till förslaget till uppdragsreglemente.<br />
Björn Halvarsson, valkrets 20: Som Kerstin säger är uppdragsreglementet<br />
inte någon trevlig läsning när det gäller pensionerna. Vi får ofta höra att<br />
förbundet har dålig ekonomi, men ändå lägger förbundsstyrelsen fram ett<br />
förslag som innebär att förbundet betalar ut ersättning direkt till oss förtroendevalda.<br />
Det blir en extra pålaga på förbundet.<br />
Om vi gjorde som man gör i bl a Göteborg och använde oss av Fora för att<br />
lösa detta med pensionsbetalningarna skulle vi slippa de sociala avgifterna.<br />
Vi förtroendevalda skulle också slippa arbetet med att fixa den individuella<br />
pensionslösningen – i Fora är den redan fix och färdig.<br />
Jag föreslår att vi ger förbundskassören i uppdrag att utarbeta ett nytt förslag<br />
när det gäller pension till de förtroendevalda. Jag föreslår också att vi<br />
undersöker hur en lösning med Fora skulle kunna se ut. Vidare föreslår jag<br />
att uppdragsreglementet endast ska gälla under 2004 och att vi därefter<br />
försöker finna en annan konstruktion.<br />
Eva Gustafsson, valkrets 1: Det Kerstin sade kom som en överraskning för<br />
mig – jag har trott att ersättningarna automatiskt skulle gälla retroaktivt.<br />
När vi inom SEKO Stockholm har diskuterat detta har vi sagt att när vi<br />
kommer fram till en lämplig lösning ska den givetvis gälla retroaktivt.<br />
Att man inom LO-SAF-området har fått denna ersättning kände inte jag<br />
till, men jag tycker heller inte att det spelar någon roll i sammanhanget.<br />
Jag yrkar att pensionsersättning ska betalas ut retroaktivt till alla som inte<br />
har fått sådan ersättning.<br />
Jag stöder också Björn Halvarssons förslag men vill göra ett tillägg till<br />
det, eftersom en lösning med Fora kanske inte alltid är det lämpligaste. Jag<br />
föreslår därför formuleringen ”Fora eller annan lämplig lösning”.<br />
45
Göran Olsson, förbundskassör: Enligt det gällande uppdragsreglementet<br />
har det från förbundets sida inte gjorts någon skillnad i fråga om ersättningar<br />
till statligt och privat anställda. Om det finns andra konstruktioner<br />
i avtal mellan SAF och LO är en sak, men från förbundets sida har vi behandlat<br />
alla lika!<br />
Tanken var att vi i dag skulle besluta om ett reglemente för tre år, alltså för<br />
hela den kommande förbundsmötesperioden. Björn Halvarsson har föreslagit<br />
att vi ska hantera frågan så att vi fastställer reglementet att gälla under<br />
2004 och samtidigt ger undertecknad i uppdrag att undersöka möjligheten<br />
till en administrativ lösning med exempelvis Fora.<br />
Jag kan ansluta mig till det förslaget men vill lägga med en liten brasklapp.<br />
Utan att ha undersökt saken kan jag se att det skulle kunna uppstå<br />
vissa problem med en Foralösning, eftersom det handlar om att administrera<br />
ett stort antal olika pensionsavtal. Men det kanske är en felaktig<br />
farhåga, och vi ska givetvis undersöka möjligheterna att hitta en lösning.<br />
Jag ansluter mig alltså till Björn Halvarssons förslag att vi fastställer uppdragsreglementet<br />
att gälla under 2004 och att förbundsstyrelsen får i uppdrag<br />
att undersöka hur det hela därefter ska administreras.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till uppdragsreglemente med den av<br />
Björn Halvarsson föreslagna och av förbundskassören tillstyrkta ändringen<br />
att reglementet fastställs att gälla under 2004 och att förbundskassören<br />
får i uppdrag att undersöka möjligheten till en administrativ<br />
lösning exempelvis genom Fora.<br />
Förbundsmötet beslöt med 133 röster mot 69<br />
att bifalla Kerstin Ståhls och Eva Gustafssons förslag angående retroaktiva<br />
ersättningar till statligt anställda förtroendevalda.<br />
6 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Bertil Hallén, valkrets 14.<br />
46
DAGORDNINGENS PUNKT 10<br />
Behandling av förbundsstyrelsens verksamhetsberättelse<br />
för 2002<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: Jag har några funderingar kring<br />
”SEKO i siffror – resan mot en rättvis representation”. Det är jättebra att<br />
vi har könsuppdelad statistik på alla uppdrag inom förbundet, men jag<br />
saknar en analys. Vad tycker vi om de här siffrorna? Varför har vi de siffror<br />
vi har? Om man vill förändra någonting eller göra någonting annorlunda<br />
måste man först veta varför det ser ut som det gör. Därför skulle jag<br />
vilja veta hur ni har funderat kring de här siffrorna.<br />
I verksamhetsberättelsen under Uppdrag 2, ”Öka individens möjligheter<br />
till utveckling och trygghet i arbetsliv och samhälle”, kan man läsa att<br />
bland skyddsombuden är den manliga dominansen stor. 84 procent av alla<br />
skyddsombud är män, och 92 procent av alla huvudskyddsombud är män.<br />
Det är det enda som nämns om detta. Det är ganska oroväckande siffror,<br />
och jag blev väldigt förvånad när jag såg dem. Men det finns ingenting i<br />
arbetsmiljöprogrammet som säger att man ska göra någonting åt dem.<br />
Det finns heller inga egentliga mål i programmet. Någonstans skriver man<br />
att jämställdhet är när båda könen är representerade med minst 40 procent,<br />
alltså med minst 40 procent män eller 40 procent kvinnor – då kan man<br />
prata om jämställdhet. Vi får väl återkomma när vi diskuterar jämställdhetsprogrammet<br />
om vi ska ha ett jämställt förbund som mål eller om vi<br />
bara ska ha en representation där vi representerar antalet kvinnliga medlemmar.<br />
Vi som sitter här i dag kan t ex inte vara speciellt stolta – här är<br />
bara 24 procent kvinnor, medan det bland medlemmarna är 31 procent<br />
kvinnor.<br />
Förra året stod Arbis här och talade om ett tolvpunktsprogram för att införliva<br />
jämställdheten i all vår verksamhet. Jag ska läsa upp några av de<br />
punkterna:<br />
• att SEKOs förbundsordförande ska ta ledningen för jämställdhetsarbetet,<br />
• att vi ska skärpa redovisningen i verksamhetsberättelsen:<br />
– jämställdheten ska redovisas under varje verksamhetsområde/uppdrag,<br />
– andelen projekt och bidrag där man gjort en jämställdhetsanalys redovisas,<br />
– andelen projekt där man jobbat med ett jämställdhetsperspektiv redovisas,<br />
47
– andelen projekt med jämställdhetsperspektiv som slutredovisats under<br />
året redovisas,<br />
• att vi lägger upp en kunskapsbas som bl a ska innehålla fakta om löner<br />
och om specifika problem i arbetsmiljön som drabbar kvinnor, och<br />
• att vi prövar hur Athena-konceptets mentorskap kan vidareutvecklas.<br />
Jag undrar: Vad hände med de här punkterna?<br />
Arbis sade också att förhandlingsavdelningen har jämställdhetsfrågan under<br />
lupp. Vad har hänt där?<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Också jag har några frågor runt verksamhetsberättelsen<br />
och även funderingar inför den nya verksamhetsplanen.<br />
När man läser verksamhetsberättelsen blir man glad över saker som har<br />
hänt sedan sist och som gäller de fyra uppdragen: vi har fått fler löneförhandlarutbildningar,<br />
vi har arbetat med RAM-programmet, fler medlemmar<br />
har fått rättshjälp, och vi har bildat ett integrationsnätverk. Detta är<br />
sådant som man lägger märke till och tycker är bra.<br />
Det som man blir mindre glad över är det som vi har missat, det som vi<br />
för tre år sedan sade var väldigt viktigt men som det inte har hänt någonting<br />
med. Vid en utvärdering av verksamhetsplanen bör vi se på detta också.<br />
Hur ska det redovisas? Varför hände det ingenting? Vad beror det på?<br />
Var vi för ambitiösa, hade vi ingen ledning i frågan eller hade vi inga resurser?<br />
Fanns det inga idéer? Vad är det som gör att vi inte kunnat genomföra<br />
sådant som vi fattade beslut om för tre år sedan?<br />
Jag tänker t ex på Uppdrag 2 och kompetensutvecklingen. Det står i verksamhetsberättelsen<br />
att den frågan tyvärr har hamnat i långbänk. Då vill jag<br />
naturligtvis ha en förklaring till varför den har hamnat i långbänk. Vi har<br />
skrivit att vi ska teckna fler avtal. Det kanske vi har gjort också, men inte<br />
så många som vi hade tänkt. Och har vi börjat titta på konstruktionen med<br />
individuella kompetenskonton?<br />
Detsamma gäller arbetstidsfrågan under Uppdrag 3. Där sade vi att vi<br />
skulle lägga fast en syn på hur förbundet ska jobba med arbetstidsfrågan,<br />
alltså någon form av politisk eller ideologisk deklaration och inte bara en<br />
lösning. Vi har fått en beskrivning i verksamhetsberättelsen av hur man<br />
inom vissa avtalsområden arbetat med frågan, men såvitt jag förstod skulle<br />
vi lägga fast en arbetsgång.<br />
Vi ska snart slå fast en ny verksamhetsplan. Då tycker jag att vi ska ta lärdom<br />
av det som vi under de här tre åren dels har gjort, dels inte har gjort.<br />
Det ska gälla både verksamheterna och arbetssättet: Är det rätt arbetssätt<br />
vi har haft? Skulle vi ha kunnat göra på något annat sätt?<br />
48
De frågor som jag vill ha svar på är: Ska det som inte är gjort redovisas?<br />
Finns de frågorna kvar, eller är det så att vi under de kommande tre åren<br />
inte ska göra någonting åt exempelvis arbetstidsfrågan när den nu hamnat<br />
i långbänk? Den finns ju inte med i vårt fortsatta program. De saker som<br />
vi inte har gjort – försvinner de bara?<br />
Jag återkommer senare till de här frågorna. Vi ska ju behandla motioner<br />
och förslaget till verksamhetsplan, och jag kommer bl a vid behandlingen<br />
av motion A 38, som handlar om genomförandegrupper, att ta upp frågan<br />
om hur vi ska jobba för att sjösätta vår nya verksamhetsplan.<br />
Yvonne Hansson, förbundssekreterare: Christine Dougias Andersson hade<br />
många frågor kring jämställdhet och kring det tolvpunktsprogram som Arbis<br />
förra året presenterade.<br />
Vi har i SEKO ambitionen att jobba med jämställdheten, och vi har under<br />
lång tid haft ett tryck på oss att bli bättre på det arbetet. Tyvärr är frågan<br />
inte alltid enkel att lösa. Att både kvinnor och män ska vara väl representerade<br />
i vår organisation är inte någonting som man bara kan fatta beslut<br />
om, utan det är faktiskt så att organisationen måste ha en kultur där vi hela<br />
tiden tar till vara både kvinnors och mäns erfarenheter och kunskaper och<br />
inte bara kör vidare i gamla hjulspår. Har vi t ex manliga skyddsombud<br />
som sköter sitt arbete så är det inte bara att byta ut dem mot kvinnor för<br />
att få fler kvinnliga skyddsombud, utan det är en process som nog kan ta<br />
längre tid än ett år. Det betyder inte att vi inte tycker att det är viktigt att<br />
jobba med frågan.<br />
Christine ville också ha en analys av statistikbilagan ”SEKO i siffror”. En<br />
av de viktigare förutsättningarna för att vi ska kunna jobba med jämställdhet<br />
på ett långsiktigt och framåtsyftande sätt är att vi hela tiden känner<br />
till den verklighet vi befinner oss i. Det är det som är syftet med statistikbilagan:<br />
den visar hur representationen ser ut på avdelningsnivå, på<br />
klubbnivå, på sektionsnivå och när det gäller olika uppdrag. Det är där vi<br />
befinner oss – på klubbarna, i avdelningar och sektioner – som vi kan<br />
åstadkomma förändringar. Det är där vi ska föra diskussionen, och det är<br />
där vi ska arbeta med förändringen – men då måste vi också känna till hur<br />
verkligheten ser ut.<br />
I det tolvpunktsprogram som Agneta nämnde stod det bl a att SEKOs förbundsordförande<br />
skulle ta ledningen i jämställdhetsfrågorna. När Kommunalkonflikten<br />
pågick tog Janne också täten och gjorde bra kommentarer<br />
och inlägg i diskussionen om kvinnolöner. Han visade väldigt tydligt<br />
att han tagit ledningen i jämställdhetsfrågan, och ingen har kunnat ifrågasätta<br />
hans syn på detta område.<br />
49
Vi har när det gäller jämställdhetsfrågorna inte riktigt kunnat följa upp besluten<br />
från det förra förbundsmötet – vi har ju bl a bytt ledning i förbundet<br />
sedan dess.<br />
Jämställdhetsansvarig i förbundsstyrelsen är förbundssekreteraren, dvs<br />
jag. Tidigare hade vi en jämställdhetsansvarig i förbundet som täckte in<br />
alla jämställdhetsfrågor. I dag tror vi inte att det är ett lämpligt sätt att jobba,<br />
utan vi måste vara tydligare i arbetet med dessa frågor. Vi kan inte<br />
blanda de anställdas frågor ur ett jämställdhetsperspektiv med de förtroendevaldas<br />
frågor, vi kan inte blanda jämställdhetsfrågorna i organisationen<br />
med jämställdhetsfrågorna ute i samhället. När det gäller jämställdhetsfrågor<br />
som rör de anställda i förbundet ska vi därför arbeta utifrån den<br />
jämställdhetslag som alla arbetsgivare måste följa. Då är det självklart att<br />
det är den som är personalansvarig, vår personalchef, som har huvudansvaret.<br />
Sedan kan vi tillsammans med de fackliga organisationerna komma<br />
överens om hur vi ska arbeta med jämställdheten för att nå de uppsatta<br />
målen. Det är alltså på det sättet inte en fråga för de förtroendevalda i<br />
förbundet.<br />
Hur vår organisation ska se ut, hur väl representerade kvinnor respektive<br />
män ska vara i olika uppdrag, är däremot typiska organisationsfrågor. Detta<br />
ligger då på mig som förbundssekreterare, som ansvarar för organisationsfrågorna.<br />
När det gäller att se till att våra medlemmar arbetar på jämställda arbetsplatser<br />
är detta en förhandlingsfråga, och därför är det naturligt att någon<br />
från förhandlingsavdelningen är ansvarig för jämställdhetsfrågorna och<br />
kan stötta klubbar och avdelningar i förhandlingar med arbetsgivaren när<br />
man upptäcker att någon har blivit felaktigt behandlad på grund av kön.<br />
För att få jämställda arbetsplatser behöver vi också påverka i samhället.<br />
Då är det naturligt att det är ordföranden som driver frågorna.<br />
På det viset har vi delat upp jämställdhetsfrågorna och försöker därigenom<br />
bli tydligare i vårt sätt att arbeta framöver. Det betyder att vi inte riktigt<br />
följer det tolvpunktsprogram som förre förbundsordföranden presenterade<br />
på det förra årsmötet. Jag tror att det sätt som vi nu jobbar på är ett kraftfullt<br />
sätt och att vi därför kommer att kunna ta steg framåt.<br />
Athena är inte dött, utan vi har flera Athena-projekt på gång i organisationen.<br />
Vi har anställt en EU-sekreterare, och vi funderar på om vi kanske<br />
kan använda EU-medel för att utveckla projektet. Tyvärr har vi inte kommit<br />
så långt ännu att vi har kunnat ta upp det i verksamhetsberättelsen,<br />
men jag hoppas att vi kan återkomma till frågan vid nästa årsmöte.<br />
50
Jan Rudén, förbundsordförande: Agneta ställde några frågor beträffande<br />
verksamhetsberättelsen. Hon tog upp bl a frågorna om kompetensutveckling<br />
och arbetstid och sade att det inte har hänt någonting på dessa områden.<br />
I fråga om kompetensutveckling hade vi kommit en bra bit på väg runt sekelskiftet.<br />
Vi tecknade kollektivavtal där vi avsatte pengar till kompetensutveckling.<br />
Det var ett avtal som vi ansåg skulle kunna ha effekt – det<br />
skulle verkligen kunna resultera i en kompetensutveckling och inte bara<br />
stanna vid en läpparnas bekännelse.<br />
Tyvärr har trenden blivit den motsatta. Vi har fått säga upp det avtal som<br />
vi avsatte pengar i eftersom pengarna bara fladdrade i väg – de hamnade<br />
till slut i en lönepott. På de områden där vi har alltför slimmade organisationer<br />
finns det helt enkelt inte utrymme för någon kompetensutveckling.<br />
Jag tror att ska man komma till rätta med den här frågan, som är oerhört<br />
viktig, då måste det ske parallellt med att vi jobbar med arbetsorganisationsfrågorna<br />
ute på arbetsplatserna.<br />
Arbetstidsfrågan har vi också haft stort tryck i, men det är samma sak där<br />
– luften har gått ur den. Den s k Knasutredningen, som skulle utreda arbetstidsfrågan,<br />
gick i sank i vintras. Vi har lyft frågan på den serie avtalskonferenser<br />
som vi har haft fram till dags dato, och vi får mycket blandade<br />
svar. På områden där man har en arbetstidsförkortning vill man stanna<br />
upp. På områden där man inte har det vill man fortsätta att driva frågan.<br />
Man har alltså mycket blandade uppfattningar inom organisationen. Vi har<br />
nu satt ned foten och sagt att vi ska driva frågan om arbetstidsförkortning<br />
på de avtalsområden där det finns en grund för att göra det.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna verksamhetsberättelsen.<br />
51
DAGORDNINGENS PUNKT 11<br />
Beslut om godkännande av resultaträkning för 2002<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna resultaträkningen för 2002.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 12<br />
Beslut om godkännande av balansräkning för 2002<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna balansräkningen för 2002.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 13<br />
Behandling av revisorernas berättelse för 2002<br />
Åke Olsson, förbundsrevisor, föredrog följande revisionsberättelse:<br />
”Revisionsberättelse<br />
Till förbundsmötet i SEKO, Facket för Service och Kommunikation<br />
Org nr 802004-5509<br />
Vi har granskat årsredovisningen och bokföringen samt styrelsens och<br />
verkställande utskottets förvaltning i SEKO, Facket för Service och Kommunikation<br />
för år 2002. Det är styrelsen och verkställande utskottet som<br />
har ansvaret för räkenskapshandlingarna och förvaltningen. Vårt ansvar är<br />
att uttala oss om årsredovisningen och förvaltningen på grundval av vår<br />
revision.<br />
Revisionen har utförts i enlighet med god revisionssed i Sverige. Det innebär<br />
att vi planerat och genomfört revisionen för att i rimlig grad försäkra<br />
oss om att årsredovisningen inte innehåller väsentliga fel. En revision<br />
innefattar att granska ett urval av underlagen för belopp och annan information<br />
i räkenskapshandlingarna. I en revision ingår också att pröva redovisningsprinciperna<br />
och styrelsens och verkställande utskottets tilämpning<br />
av dem samt att bedöma den samlade informationen i årsredovisningen.<br />
Vi har granskat väsentliga beslut, åtgärder och förhållanden i förbundet<br />
för att kunna bedöma om någon styrelseledamot eller ledamot av<br />
52
verkställande utskottet har handlat i strid med förbundets stadgar. Vi anser<br />
att vår revision ger oss rimlig grund för våra uttalanden nedan.<br />
Årsredovisningen har upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och<br />
ger därmed en rättvisande bild av förbundets resultat och ställning i enlighet<br />
med god redovisningssed i Sverige.<br />
Styrelsens och verkställande utskottets ledamöter har enligt vår bedömning<br />
inte handlat i strid med förbundets stadgar.<br />
Vi tillstyrker att förbundsmötet fastställer resultaträkningen och balansräkningen<br />
samt beviljar styrelsens och verkställande utskottets ledamöter<br />
ansvarsfrihet för räkenskapsåret.<br />
Stockholm den 10 april <strong>2003</strong><br />
Åke Olsson Erik Johannesson Knut Lien<br />
Lars Ryberg<br />
Auktoriserad revisor<br />
Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna revisorernas berättelse för 2002.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 14<br />
Beslut om ansvarsfrihet<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bevilja förbundsstyrelsen ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2002.<br />
Mötesordförande: Bjarne Isacson<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
53
DAGORDNINGENS PUNKTER 15 OCH 16<br />
Behandling av SEKOs program ”Reglera avregleringen<br />
K) Näringspolitik<br />
Utlåtande nr 63–65 över motionerna K 1–K 5<br />
Tomas Abrahamsson, förbundsstyrelsens föredragande: Under den här<br />
punkten på dagordningen ska vi behandla ”Reglera avregleringen – Program<br />
om avregleringens konsekvenser”. Titeln på programmet kan verka<br />
lite blygsam – åtminstone vissa av våra medlemsgrupper, som varit utsatta<br />
för avregleringens konsekvenser, skulle nog hellre vilja använda kraftord<br />
i titeln.<br />
Bakom de avregleringar vi har varit utsatta för sedan tidigt 90-tal ligger ett<br />
förändrat ideologiskt förhållningssätt, en ideologisk vindkantring. Mot<br />
bakgrund av eftertankens kranka baksmälla efter 70-talets vänstervåg och<br />
nyliberalismens glada 80-tal med mottot ”Berika dig själv och skit i<br />
andra” uppstod en nästan religiös tro på marknadslösningarnas välsignelser.<br />
Det är en tro som har spritt sig över så gott som hela det politiska fältet.<br />
Fackföreningsrörelsen har inte varit immun – så inte heller vårt eget<br />
förbund.<br />
Avreglera, bolagisera, privatisera och upphandla – det skulle ge bättre kvalitet<br />
till lägre kostnader för samhället. Medborgarna döptes i samma veva<br />
om till kunder och konsumenter, och verksledningarna krävde marknadsmässiga<br />
villkor för sig själva.<br />
På grund av en åtminstone för mig okänd naturlag betyder marknadsmässiga<br />
villkor alltid fantasilöner och bonusar åt ledningen, hur uselt resultat<br />
den än åstadkommer. För de övriga anställda betyder det någonting helt<br />
annat.<br />
Men har det verkligen blivit bättre och billigare, effektivare och mera kvalitetssäkrat?<br />
Jag vill bestämt hävda att det inte förhåller sig så, men vid<br />
närmare eftertanke är frågan en smula vansklig att besvara. Vi har ju<br />
ingenting att jämföra med, eftersom det gamla systemet i mångt och<br />
mycket inte finns kvar. Men jag ser heller ingen uppenbar och möjlig väg<br />
tillbaka till det 60- och 70-tal som vi ofta betraktar genom rosafärgade<br />
glasögon.<br />
Därför är det program ni har framför er ett program för en ny verklighet,<br />
för ett förändrat samhälle. Men titeln på programmet, ”Reglera avregleringen”,<br />
innebär också att SEKO kräver politikens återkomst på område<br />
efter område.<br />
54
Våra nationella politiker är inte så maktlösa som de ibland väljer att låtsas.<br />
Det är bekvämt att dölja sig bakom marknadens krav, ekonomins globalisering<br />
och EUs regelverk, när det i själva verket är fråga om ideologi<br />
och politiska prioriteringar på hemmaplan. Vi har alltför lättvindigt anammat<br />
och tagit till oss våra motståndares argument och inte tillräckligt skärskådat<br />
de intressen som ligger bakom.<br />
Vi ställer i programmet krav på en utvärdering av de genomförda avregleringarna,<br />
ett förhållandevis modest krav som den dynamiske förre<br />
näringsministern Rosengren skriftligen och muntligen lovade att ta itu<br />
med. Men hade Rosengren tagit itu med allt han lovade så vore han väl en<br />
övermänniska, och det är han sannolikt inte.<br />
Leif Pagrotsky har i sin tur lovat att titta på saken, men såvitt vi vet pågår<br />
det för närvarande ingen större aktivitet inom Näringsdepartementet. Den<br />
som är en smula konspiratoriskt lagd kan tro att söligheten med en utvärdering<br />
av vad man ställt till med bottnar i att man är orolig för vad utvärderingen<br />
ska ge för resultat.<br />
När nu t o m den gamle högerledaren Ulf Adelsohn går ut i spalterna och<br />
kräver stopp för mera avregleringar, åtminstone inom hans nya pastorat<br />
järnvägen, har det runnit mycket vatten under broarna.<br />
Vårt krav är: Utvärdera avregleringarna nu! Och medan utvärderingen<br />
sker: Sätt stopp för nya avregleringar! Det är ett högst rimligt krav att uppfylla<br />
för en socialdemokratisk regering, vår regering.<br />
Det har hänt mycket inom förbundets organisationsområden de senaste<br />
åren. Många medlemmar har i samband med avregleringarna gått från en<br />
statlig anställning till en privat, eller till en anställning i ett statligt bolag.<br />
För flera av våra branscher innebär det upphandlingsförfaranden, ett ständigt<br />
hot om byte av arbetsgivare, avtal och arbetsorganisation samt övertalighet.<br />
En i den offentliga debatten förbisedd effekt av avregleringarna<br />
har varit en urgröpning av anställningstryggheten för de anställda i verksamheten.<br />
Andra konsekvenser som det pekas på i programmet är en ständig kostnadspress<br />
och lönsamhetsjakt som har haft negativ inverkan på kvaliteten,<br />
långsiktigheten och investeringarna i verksamheterna. Dessutom har de<br />
anställda pressats på ett oacceptabelt sätt – färre personer förväntas göra<br />
mera jobb. Personalen ute i produktionen minskas, men den administrativa<br />
personal som sysslar med marknadsföring och upphandlingar ökar. Vi<br />
tycks bli en nation av upphandlare. Frågan är bara vad vi ska upphandla<br />
om vi producerar allt mindre.<br />
Sverige har varit bland de bästa i klassen inom EU när det gäller avregleringar.<br />
Jag fruktar att det är ett typiskt svenskt drag, det där med att<br />
55
vara bäst och lydigast i klassen. Man borde ha lyssnat till min gamla arbetsgivare<br />
Sten Allan Olsson, som inför sina direktörer alltid hävdade:<br />
”Dum går först!”<br />
Men det är ytterst bekymmersamt för ett litet land som Sverige att gå före<br />
i de här sammanhangen. Som Janne påpekade i sitt öppningsanförande har<br />
inte merparten av EU-länderna gått i takt med Sverige när det gäller avregleringar.<br />
Det innebär att vi har öppnat våra marknader för utländska aktörer som i<br />
sin tur har en hemmamarknad som i praktiken är stängd för svenska aktörer.<br />
När i någon dunkel framtid avregleringarna kommer att gå i takt i EU<br />
kan vi komma att sitta med väldiga privata monopol eller oligopol. Jag antar<br />
att detta inte var avsikten med övningen.<br />
Ytterligare ett fenomen i kölvattnet efter avregleringar och upphandlingsförfaranden<br />
är social dumping. Med den förestående EU-utvidgningen löper<br />
vi långt större risk att utsättas för eskalerad social dumping, särskilt<br />
inom transportsektorn men även på andra områden. Jag kommer själv från<br />
en bransch, sjöfart, där man möter ett etablerat system av social dumping,<br />
nämligen bekvämlighetsflagg. Detta system finns numera inom vägtransporter<br />
och är på väg att introduceras inom civilflyget. Jag fruktar att järnvägen<br />
står på tur härnäst. Den enda motkraft mot detta system som har<br />
kunnat mobiliseras till dags dato har varit europeiskt och internationellt<br />
fackligt samarbete. Det är den vägen vi måste fortsätta på.<br />
Jag tänker inte gå igenom programmet sida för sida – det är utskickat, och<br />
ni har läst det. Men jag vill göra en avslutande reflexion. Det här är ett näringspolitiskt<br />
program för hela organisationen – den lokala, regionala och<br />
centrala, för alla grupperingar inom förbundet. Om förbundsmötet antar<br />
programmet, så kan det inte förverkligas bara genom politiskt arbete och<br />
kontakter på central nivå med ministrar, statssekreterare och riksdagsmän.<br />
Det måste också komma ett tryck från våra lokala och regionala organisationer.<br />
Vi måste säga samma saker – vi måste gå i takt.<br />
Det är inget lätt program att förverkliga. Men för våra medlemmars skull<br />
gör vi bäst i att försöka – och lyckas!<br />
Med detta yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till programmet<br />
”Reglera avregleringen”.<br />
Förhandlingarna ajournerades för middag kl 16.25.<br />
56
Tisdagen den 16 september <strong>2003</strong><br />
Kvällens förhandlingar<br />
Förhandlingarna återupptogs kl 17.30.<br />
Mötesordförande: Bjarne Isacson<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
DAGORDNINGENS PUNKTER 15 OCH 16<br />
Behandling av SEKOs program ”Reglera avregleringen”<br />
Motionsbehandling<br />
K) Näringspolitik<br />
Utlåtande nr 63–65 över motionerna K 1–K 5<br />
(fortsatt behandling)<br />
Sixto Iturra, valkrets 1: Jag kommer från ett avreglerat verksamhetsområde,<br />
nämligen Trafik i Stockholm, men jag ska inte gråta över det som har<br />
hänt.<br />
Jag är beredd att yrka bifall till förbundsstyrelsens förslag till program,<br />
under förutsättning att förbundsmötet antar de ändringar som jag kommer<br />
att föreslå.<br />
Tomas Abrahamsson sade att titeln kunde verka blygsam, och det tycker<br />
jag att den är. Titeln ”Reglera avregleringen” ger ett intryck av att vi vill<br />
behålla avregleringen men reglera den. Jag tycker att det vore riktigare att<br />
ge programmet rubriken ”Avregleringens konsekvenser – Program för att<br />
motverka försämringar av löne- och anställningsvillkor”. Med den rubriken<br />
betonar vi mer vår roll som facklig organisation, och jag föreslår att<br />
den ändringen görs.<br />
I andra stycket under rubriken ”Konsekvenser av avregleringarna –<br />
SEKOs syn” på sidan 8 heter det:<br />
”Grundtanken bakom avregleringen var att genom ökad konkurrens driva<br />
fram effektivare verksamhet som i slutänden skulle komma konsumenterna<br />
till del genom lägre priser och bättre produkter och tjänster. SEKO hävdar,<br />
att på de flesta områden har denna tanke inte infriats.”<br />
Detta är kanske en petitess, men jag tycker att det vore riktigare att i stället<br />
för ”Grundtanken” skriva ”Intentionerna”, som ger ett bättre uttryck<br />
för vad som var avsikten. Jag hänvisar här till citatet på sidan 4 ur den so-<br />
57
cialdemokratiska propositionen ”Näringspolitik för tillväxt”. Jag föreslår<br />
därför att detta stycke får följande ändrade lydelse:<br />
”Det utlovades att intentionerna bakom avregleringen var att genom ökad<br />
konkurrens driva fram effektivare verksamhet som i slutänden skulle komma<br />
konsumenterna till del genom lägre priser och bättre produkter och<br />
tjänster. SEKO hävdar, att på de flesta områden har dessa intentioner inte<br />
infriats.”<br />
Jag kommer så till rubriken ”Våra krav på arbetsgivarna” på sidan 12. Det<br />
är bra att vi ställer krav på arbetsgivarna, men vi måste också ställa krav<br />
på oss själva. Vi har upprepade gånger sagt att vår roll är att försvara våra<br />
kollektivavtal. Det är därför naturligt att vi får en utvärdering av de förändringar<br />
som uppstått t ex när det gäller pensions- och semesterbestämmelser<br />
vid övergång till privat verksamhet. Jag föreslår därför att det i programmet<br />
efter första stycket under rubriken ”Våra krav på arbetsgivarna”<br />
läggs till ett stycke av följande lydelse:<br />
”Försvarandet av värdet av kollektivavtalet medför att vi som SEKO ska<br />
dra de lärdomar som behövs för att klarlägga de konkreta försämringar<br />
som har uppstått vid olika övergångar av verksamhet med borttagande av<br />
förmånligare pensionsålder eller förmånligare semesterlönebestämmelser<br />
och komma till insikt att detta kräver ett mera samordnat agerande från<br />
oss. Borttagande av förmånligare pensionsålder och förmånligare semesterlönebestämmelser<br />
ska i princip aldrig vara en följd av att verksamhet<br />
övergår från offentlig till privat.”<br />
Jag föreslår i detta avsnitt tillägg av två nya krav.<br />
Det första nya kravet lyder:<br />
• Löneavtalen ändras så att inrangeringsförhandlingarna inte sker under<br />
fredsplikt.<br />
Detta kan möjligen tolkas som ett radikalt krav, men vi måste inse att vi<br />
inte har så mycket att sätta emot. Någonting måste göras för att vi ska uppnå<br />
större jämlikhet mellan parterna, och vi måste nu diskutera den frågan.<br />
Det andra nya kravet lyder:<br />
• I avtalen tas in bestämmelser som medför att förmånligare villkor vid<br />
övergång av verksamhet i samband med offentliga upphandlingar alltid<br />
ska behållas.<br />
Även under rubriken ”Våra krav på regering och riksdag” har jag några<br />
ändringsförslag.<br />
58
Jag anser att sjätte punktsatsen i detta avsnitt är för milt eller rentav för<br />
fegt formulerad. När det gäller ILO-konvention 94 ska vi kräva av regeringen<br />
att lagen om offentlig upphandling ska innehålla mer bestämda krav.<br />
Jag föreslår därför tillägget:<br />
• Sverige ska ratificera ILO-konvention 94. Det är inte godtagbart att ett<br />
samhälle använder sig av nedpressning av lönevillkor som ett mål för att<br />
förbilliga den offentliga verksamheten.<br />
Jag föreslår vidare tillägg av följande punktsats:<br />
• Lagen om offentlig upphandling kompletteras med regler som innebär<br />
att den upphandlande enheten alltid är skyldig att se till att entreprenör<br />
tillämpar kollektivavtalsenliga villkor i upphandlad verksamhet.<br />
Dessutom föreslår jag tillägg av punktsatsen:<br />
• LAS 6 b § förstärks genom att reglerna i första stycket även ska gälla<br />
om förutsättningarna för övergång av ett företag, en verksamhet eller en<br />
del av verksamhet från en arbetsgivare till en annan inte är uppfyllda.<br />
Med de av mig föreslagna ändringarna yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens<br />
förslag till program.<br />
Per-Gunnar Andersson, valkrets 1602: Jag kommer från ett område som<br />
håller på att avregleras, nämligen Banverket. Jag reagerar mot att beskrivningen<br />
av nuläget och förändringarna när det gäller infrastrukturen har<br />
placerats under rubriken ”Järnväg”. Berörda SEKO-medlemmar tillhör<br />
Väg & Ban, bortsett från Banverket och Vägverket som ligger under statligt<br />
avtal. Detta innebär att många av branschens medlemmar arbetar med<br />
både järnvägar och vägar, eventuellt i en avreglerad bransch som i programmet<br />
över huvud taget inte nämns som en bransch men som ändå berörs<br />
i vissa stycken, ibland på ett negativt sätt. Som Tomas sade ska vi liksom<br />
förut agera lokalt.<br />
Jag har förståelse för att SEKO i opinionsbildningssyfte vill koncentrera<br />
sig på vissa områden, men ur vår synvinkel är det olyckligt med tanke<br />
på att detta faktiskt är det enda område där vi har möjlighet att säga stopp<br />
innan det gått för långt.<br />
Av denna anledning föreslår vi en del kompletteringar av programmet.<br />
Sålunda föreslår vi att det under ”Järnväg” efter avsnittet om SJ införs följande<br />
text:<br />
”På infrastruktursidan har Banverket efter 1988 successivt fått överta vissa<br />
uppgifter från SJ, bl a sektorsansvaret, trafikledningen och nu senast<br />
alla ’icke-kommersiella’ fastigheter. Organisatoriskt har Banverket förändrats<br />
bl a genom införandet av Beställar- och Utförarmodellen. Föränd-<br />
59
ingen genomfördes med hänvisning till att det skulle bli en effektivisering<br />
av verksamheten. Nästa steg blev då följdenligt en konkurrensutsättning<br />
av de producerande enheterna. Det finns inga formella politiska beslut om<br />
konkurrensutsättning, utan beslutet är internt fattat av Banverkets styrelse.<br />
Resultatet är att sex enheter inom Banverket har blivit ’Resultatenheter’<br />
som ska verka i bolagsliknande former, under mer eller mindre konkurrensutsatta<br />
villkor. För att skapa en större marknad utanför Banverket började<br />
man med att minska den egna personalen så att man inte klarar volymen<br />
själv och, i viss mån, förhindra egna enheter att utföra arbeten. Detta<br />
har med åren gjort att det nu finns ett 40-tal företag på området, varav de<br />
största med stora utländska ägare.”<br />
I dag är all investeringsverksamhet konkurrensutsatt, och upphandling av<br />
underhåll i konkurrens till 100 procent är planerad fr o m 2006. Man har<br />
redan kommit en bra bit på väg.<br />
Under rubriken ”Branschvisa konsekvenser” vill jag, utan att ha något<br />
konkret förslag, att avsnittet ”Järnväg” får ett inledande stycke om infrastrukturunderhållet<br />
med en konsekvensbeskrivning liknande den som<br />
finns för spårtrafiken.<br />
Vidare föreslår vi följande nya punktsats i detta avsnitt:<br />
• Försämrad säkerhet på sikt genom brister i förfrågningsunderlag och<br />
kravställning, ekonomiska krav högre än säkerhets- och arbetsmiljömässiga.<br />
Förvaltaren klarar inte att kontrollera entreprenörerna, brist på<br />
kompetent personal och avsaknad av ”praktikgemenskap” bland aktörerna.<br />
Under ”SEKO ställer följande krav i utvärderingen” föreslår vi följande<br />
ändrade lydelse av nionde punktsatsen:<br />
• Staten ska för infrastrukturen inom Banverket, Vägverket och Sjöfartsverket<br />
bedriva drift- och underhållsarbete i egenregi med tillräcklig personalvolym<br />
och kompetens för att i huvudsak klara verksamheten själva.<br />
Vad man kan säga om det här programmet är att vägsidans problem över<br />
huvud taget inte berörs. Vi tycker att det bör finnas en beskrivning av<br />
situationen även när det gäller vägsidan med krav på åtgärder. Vi är i vår<br />
bransch eniga om att drift och underhåll av vägar och järnvägar inte ska<br />
upphandlas i konkurrens, framför allt av säkerhets- och arbetsmiljöskäl.<br />
De flesta av oss är helt medvetna om att ifall man upphandlar i konkurrens<br />
så försvinner en massa pengar till administratörer. Om man inte upphandlar<br />
i konkurrens blir det mer pengar kvar till produktion. Vi vet också att<br />
det inte är våra medlemmar som får de jobb som upphandlas, utan det är<br />
småskuttar som kommer att ta många av jobben.<br />
60
Jag föreslår att de förslag jag lagt fram hänskjuts till beredningsutskottet<br />
för inarbetning i programmet.<br />
Ronny Beyer, valkrets 20: Det var väl mig Lars Stjernkvist varnade för!<br />
Varför gjorde han det? Det går kanske tillbaka till SSU-kongressen 1981<br />
när vi som väloljade pantrar med skarpskurna grekiska intellektuella drag<br />
stred för att SSU inte skulle skiljas från fackföreningsrörelsen, något som<br />
en del ville. Det går kanske också tillbaka till striden när vi diskuterade<br />
ungdomsverksamheten och då vi ansåg hur viktigt det var att varje fackförbund<br />
höll sig med en stabil ungdomsverksamhet, en verksamhet som<br />
också fick kosta pengar. Eller hade han läst motionerna och sett att Dalarnas<br />
SEKO har 20 motioner? Det du, Bjarne, är mer än Stockholm, eftersom<br />
ni har ett par cirkulärmotioner som inte räknas.<br />
Såg Lars Stjernkvist att av 65 att-satser hade en blygsam förbundsstyrelse<br />
inte vågat tillstyrka mer än 6, 35 motioner föreslår förbundsstyrelsen ska<br />
anses besvarade, medan resten har avstyrkts. Kanske tänkte han: Stackars<br />
satar, Beyer kommer att nöta sönder dem – det blir ingen kongressfest!<br />
Ni behöver inte vara oroliga. Jag tycker att det här är ett alldeles utmärkt<br />
program. Det antar nästan himmelska höjder! En lokförare som jag kan<br />
faktiskt i programmet läsa ut vilka villkor vi lever under. Jag tycker att ni<br />
i förbundsstyrelsen har varit lite blygsamma. Det finns i denna fråga ett<br />
antal alldeles utmärkta motioner, några så pass bra att de hade kunnat vara<br />
skrivna av Johan Olof Wallin, Erik Axel Karlfeldt, Dan Andersson eller<br />
någon annan dalmas.<br />
Södermalms postklubb har t ex en alldeles utmärkt motion, och jag kommer<br />
senare att, liksom förbundsstyrelsen, yrka bifall till att-satserna i motionen.<br />
I den motionen diskuteras hur vi ska gå ut, vad vi i förbundet<br />
egentligen borde göra. I de andra programmen sägs vad vi som organisation<br />
ska göra. I det här programmet ställer vi krav på omvärlden, på arbetsgivarna<br />
och på politikerna. Men vad vill vi själva göra som organisation?<br />
I motionen föreslås att förbundet bör starta ett brett studie- eller rådslagsarbete<br />
för att informera och påverka. Varför finns inte detta med som<br />
en punktsats i programmet?<br />
Vi ska ställa krav på andra och se till att kraven genomförs genom facklig-politisk<br />
samverkan. Men vi måste också som förbund ta vårt eget ansvar.<br />
Vi ska skola våra egna medlemmar, så att de kan delta i det agitatoriska<br />
arbetet.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande över motion K 4, kompletterat<br />
med att vi startar ett rådslagsarbete med utbildning internt i organisationen<br />
och även externt. Jag tror att många landstings- och kommunalpolitiker<br />
skulle må gott av att få veta konsekvenserna av sina beslut.<br />
61
Jag frågade vår riksdagsman Kurt Kvarnström hur mycket papper han får<br />
under ett år, och han svarade att det var ungefär ett ton. Samtidigt kräver<br />
vi att dessa damer och herrar ska kunna sätta sig in i alla ärenden. Det<br />
finns inte en chans! Ska de inte bli som vattenloppor som bara studsar på<br />
ytan, så måste vi som går i fronten ge dem djupet och kunskapen om hur<br />
det ser ut. Men för att vi ska kunna göra det måste vi skola oss och lära<br />
oss hur vi med egna förslag ska kunna möta den välfärdsvittring som skett.<br />
Därför tycker jag att vi inte ska vara blygsamma.<br />
Christer Alnebratt, valkrets 17: Jag vill instämma med de talare som<br />
lovprisat detta initiativ. Det är ett utmärkt initiativ som vi kan jobba vidare<br />
med. Som Ronny var inne på är det viktigt att vi inte bara jobbar vidare<br />
med programmet i vår egen organisation utan att vi använder det i våra<br />
dagliga kontakter med massmedia, politiker osv. Programmet är, liksom<br />
de andra programmen, kanonbra.<br />
Men programmen får inte flyta fritt, något som jag har en känsla av att de<br />
gör nu. Vart och ett av programmen lever lite grann i sin egen värld. Vi<br />
måste sammanföra allting så att vi får ett samlat grepp och på det sättet får<br />
ett bra arbetsmaterial att bygga vidare på under den kommande kongressperioden.<br />
Jag anser att Tomas Abrahamssons inledning var alldeles utmärkt. Vad jag<br />
saknade lite var en slutsats om vad vi ska göra här och nu. En sak som jag<br />
anser att vi bör göra är att ta tag i det som Tomas sade om en utvärdering.<br />
Även Janne var i sitt inledningstal till förbundsmötet inne på detta med en<br />
utvärdering. Jag anser att vi på förbundsmötet ska kräva att det sker en utvärdering,<br />
och jag skulle vilja att beredningsutskottet får i uppdrag att formulera<br />
ett uttalande, där förbundsmötet kräver att den utvärdering som utlovats<br />
ska ske. I de kontakter jag haft med politiker har man utlovat en utvärdering<br />
av 1998 års trafikpolitiska beslut. Man har lovat och lovat att det<br />
ska göras en utvärdering, men det händer ingenting. Det är kanske så att det<br />
här ligger en hund begraven – man vågar inte göra den här utvärderingen.<br />
Jag ska inte närmare gå in på texten i programmet, men jag anser att det<br />
där finns ett uttryck som inte hör hemma i ett seriöst program. Jag tänker<br />
på uttrycket ”Svarte Petter”. Det finns bättre sätt att uttrycka det man avser<br />
– man kan exempelvis säga att detta är ett problem för elitorganisationer<br />
eller företag i en internationell värld.<br />
Jag vill instämma i vad Sixto sade om att vi inte bara ska ställa krav på<br />
andra utan att vi också måste ställa krav på oss själva. Vad ska vi som förbund<br />
göra med detta program? Vad vill vi själva jobba med? Som Sixto<br />
sade bör vi jobba för att det inte ska ske några inrangeringsförhandlingar<br />
under fredsplikt. Vi måste så att säga återta våra vapen.<br />
62
I stort sett har jag samma yrkanden som Sixto, och jag överlämnar åt presidiet<br />
att försöka sy ihop det hela. Jag vill att vi ska ha ett särskilt stycke<br />
där vi ställer krav på oss själva och som har rubriken ”SEKO ska arbeta<br />
med”. Ett krav under denna rubrik föreslår jag bli ”att via kollektivavtal<br />
skapa likvärdiga villkor för alla medlemmar inom samma bransch med det<br />
bästa avtalet som grund”. Ett andra krav under denna rubrik är ”att all infrastruktur<br />
behålls inom statens ansvarsram” och ett tredje ”att aktivt driva<br />
en samhällsdebatt om avregleringens konsekvenser”.<br />
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Programmet Reglera avregleringen tar upp<br />
många viktiga frågor. Olika branscher, där regleringen har varit omfattande,<br />
avhandlas. Detta ger i vissa delar en tydlig bild av nackdelarna med<br />
privatiseringarna, både ur medborgarsynpunkt och ur våra medlemmars<br />
perspektiv.<br />
Vad jag saknar är en jämställdhetsanalys av dessa avregleringar och privatiseringar.<br />
Varför har ni inte gjort någon sådan analys? är min fråga till förbundsstyrelsen.<br />
I min egen bransch, posten, har kvinnorna varit de största förlorarna. Pressen<br />
på postkassörskorna har under många år varit så stor att den borde betraktas<br />
som en arbetsmiljöfara.<br />
Även i andra branscher har många kvinnor drabbats. Anställningsvillkoren<br />
har kraftigt försämrats. Visstidsanställningar i kombination med deltid,<br />
ofta med låga ingångslöner, riskerar att bli nästa nya kvinnofälla. Vi<br />
vet att det är nästan bara kvinnor som är beredda att jobba deltid i hopp<br />
om att så småningom få en heltidsanställning som de kan försörja sig på.<br />
Jag har ett yrkande om tillägg av en punktsats under rubriken ”Våra krav<br />
på arbetsgivarna”:<br />
• Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.<br />
Lennart Andersson, valkrets 1: Jag ska inte bli långrandig utan vill bara instämma<br />
i vad Per-Gunnar Andersson sade när det gäller Banverket. Det<br />
blir precis samma konsekvenser som det blivit i Vägverket, med en ökning<br />
av den administrativa personalen medan man drar ned på den egentliga<br />
produktionen. En konsekvens blir att anställningsförhållandena blir mycket<br />
sämre.<br />
Jag yrkar bifall till Per-Gunnar Anderssons förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt på förslag av presidiet<br />
att införa en tidsbegränsning på två minuter i den fortsatta behandlingen<br />
av förevarande ärende.<br />
63
Ulf Brandt, valkrets 1: När vi på 90-talet började tala om avreglering och<br />
upphandling, fanns det många olika synpunkter inom förbundet. Det fanns<br />
de som var rädda för det som hände och som ville hålla igen till varje pris.<br />
I dessa diskussioner sades det från förbundets sida att det här var någonting<br />
som vi med stor sannolikhet var tvungna att acceptera men att vi skulle<br />
behålla avtalets värde.<br />
”Avtalets värde” var ett uttryck som kom tillbaka om och om igen. Detta<br />
var det viktigaste i samband med avregleringarna.<br />
Sixto Iturra sade att vi ska dra lärdom av de konkreta försämringar som<br />
uppstod vid olika övergångar av verksamhet med borttagande av förmånligare<br />
pensionsålder eller förmånligare semesterbestämmelser och att vi<br />
måste komma till insikt om att detta kräver ett mer samordnat agerande<br />
från oss.<br />
Jag tror att detta är det viktigaste som har sagts när det gäller upphandling<br />
och avreglering. Om det nu är så att den samhälleliga utvärderingen inte<br />
kommer till stånd, då får förbundet göra sin egen utvärdering, så att vi får<br />
svart på vitt på vad detta verkligen kostar oss.<br />
Jag vet inte hur många i den här salen som fått sina 34 semesterdagar<br />
minskade till 25 eller 30. Och hur många är det som fått sin pensionsålder<br />
höjd? När sådant händer kan man inte säga att vi behåller avtalets värde.<br />
Jag yrkar bifall till Sixto Iturras förslag.<br />
Jan Åhman, valkrets 1: Det är fantastiskt bra att förbundet har tagit fram<br />
det här programmet. Det får väl ses som både en tillnyktring och en kursändring.<br />
Vi lägger nu den gamla tiden bakom oss och tar itu med dessa<br />
frågor på ett helt annat sätt än vi gjort hittills och med en helt annan inriktning.<br />
Jag yrkar naturligtvis bifall till förslaget. Därutöver har jag bara<br />
några små kommentarer.<br />
Egentligen skulle programmet inte heta ”Reglera avregleringen” – det är<br />
ett felaktigt ordval. Det borde i stället heta ”Reglera omregleringen”. Det<br />
är en ganska viktig anmärkning. Den här s k avregleringspolitiken handlar<br />
inte om att man har avreglerat, utan vad man gjort är att man skrivit om<br />
reglerna. Det är detta som är hela poängen i den här politiken. Man har<br />
skrivit om regler som på många sätt varit grundade på förnuft och på resultatet<br />
av medborgarnas kamp under många år och ett uttryck för hur de<br />
vill ha t ex den offentliga servicen inrättad. Sedan har man gjort om reglerna<br />
för att de ska berika de stora kapitalen. Det gäller inte bara privata<br />
kapital utan även stora statliga kapital som berikar det skikt som tjänar på<br />
den här omregleringen.<br />
64
Man kan t ex titta på EU. På dess hemsida och publikationer finns det en<br />
oerhörd massa regler. Frågan är vilkas intressen dessa regler gagnar.<br />
Vi kan också se på hur det är nationellt, t ex inom Posten där jag arbetar.<br />
Man har där inte tagit bort reglerna – man har inte avreglerat utan omreglerat<br />
så att det gynnar vissa intressen. Man kan säga att Posten så att säga<br />
sitter kvar med Svarte Petter. Om reglerna hade tagits bort, skulle man i<br />
Posten ha kunnat göra som man velat, struntat i det som inte lönar sig och<br />
därmed tjänat pengar på det som är bra. Jag tycker inte att man ska göra<br />
på det sättet, utan det är en vansinnig politik.<br />
Om EU verkligen hade avreglerats och det inte hade funnits några EU-regler,<br />
skulle det ha varit fritt fram för varje medlemsland i EU att fortsätta<br />
att reglera t ex postpolitiken på det sätt man velat. Det kan man inte göra<br />
nu, eftersom EU har skapat ett regelverk kring detta.<br />
Mot den här bakgrunden har jag ett tilläggsförslag till programmet som<br />
jag föreslår att beredningsutskottet får i uppdrag att se över.<br />
På postområdet i Sverige har man gått före EU och omreglerat mycket tidigare<br />
och mer drastiskt än vad ens EU-direktiven föreskriver. Sverige ligger<br />
en bra bit före, och EU kommer ikapp Sverige någon gång 2009 eller<br />
2010. Sverige och de svenska regeringarna, oavsett partifärg, uppfattas såsom<br />
”stridisar” i EU-sammanhang.<br />
Detta är ett problem. I det här förnämliga programmet kräver vi att det ska<br />
göras en utvärdering och att man t o m ska återreglera där det behövs. Vi<br />
har då EUs regelverk som förhindrar att man går tillbaka till de mycket<br />
förnuftigare regleringar som tidigare fanns på postmarknaden. Det blir liksom<br />
en krock, och det går inte att återgå till tidigare regleringar så länge<br />
vi är med i EU och ska följa dess regelverk. Ett av syftena med att vi är<br />
med i EU är att man ska kunna skylla på Bryssel.<br />
Jag yrkar därför att det i programmet skrivs in att det internationella fackliga<br />
samarbetet förstärks i syfte att bekämpa de nackdelar som avregleringen<br />
för med sig genom beslut i EU och i det nya GATS, som man kan<br />
säga är EU-politik i världsformat. Det räcker inte med att vi jobbar med<br />
dessa frågor gentemot den svenska regeringen, utan vi måste jobba tillsammans<br />
t ex inom UNI, vars representant kommer att tala till förbundsmötet<br />
i morgon. Min uppfattning är att det är för lite glöd och fart i det internationella<br />
fackliga samarbetet, i varje fall från svensk sida. Det finns<br />
kanske andra länder där det är lite mer fart på detta arbete, men här måste<br />
vi bli bättre. Därför tycker jag att det ska stå någonting om detta i programmet.<br />
Jag yrkar bifall till programförslaget med det av mig föreslagna tillägget<br />
som jag föreslår överlämnas till beredningsutskottet.<br />
65
Tomas Abrahamsson, förbundsstyrelsens föredragande: Det är roligt att<br />
programmet ”Reglera avregleringen” väcker så stort intresse.<br />
Jag ska börja med Sixto Iturra. Han föreslog en ändring av programmets<br />
titel. Den fullständiga titeln är ”Reglera avregleringen – Program om avregleringens<br />
konsekvenser”. Sixto föreslog att den titeln skulle ändras till<br />
”Avregleringens konsekvenser – Program för att motverka försämringar<br />
av löne- och anställningsvillkor”. Jag sade visserligen i mitt inledningsanförande<br />
att titeln är blygsam, men den är rätt omsorgsfullt utformad med<br />
tanke på vad vi kräver på olika politikområden. Jag yrkar därför avslag på<br />
Sixtos förslag om ändring av titeln.<br />
Sixto hade vidare ett förslag om ändring av andra stycket under rubriken<br />
”Konsekvenser av avregleringarna – SEKOs syn”. Hans förslag går i princip<br />
ut på att ordet ”Grundtanken” utbyts mot ”Intentionerna”. I förbundsstyrelsen<br />
anser vi att de båda orden i detta sammanhang säger i stort sett<br />
detsamma, och vi yrkar avslag på det förslaget.<br />
Sixto hade även ändringsförslag under rubriken ”Våra krav på arbetsgivarna”.<br />
Han föreslog där ett tillägg till första stycket av innebörden att vi<br />
ska försvara kollektivavtalets värde. Förbundsstyrelsen föreslår att det förslaget<br />
överlämnas till beredningsutskottet för lämplig inplacering i programmet.<br />
Vidare föreslog Sixto under denna rubrik två nya punktsatser. Den första<br />
skulle vara att löneavtalen ändras så att inrangeringsförhandlingar inte<br />
sker under fredsplikt. Såvitt jag förstår låter det sig inte ändras i löneavtalen,<br />
utan här är det snarare lagstiftningen som ska ändras. Förbundsstyrelsen<br />
har i nuvarande läge inga intentioner att verka för ändringar i medbestämmandelagen,<br />
bl a på grund av det skakiga politiska läge som råder i<br />
Sveriges riksdag med miljöpartiet som synnerligen opålitligt när det gäller<br />
arbetsrätten. Förbundsstyrelsen yrkar därför avslag på detta förslag om<br />
tillägg av punktsats.<br />
Den andra punktsats som Sixto föreslog skulle tillföras programmet var att<br />
man i avtalen tar in bestämmelser som medför att förmånligare villkor vid<br />
övergång av verksamhet i samband med offentliga upphandlingar alltid<br />
ska behållas. Detta är självfallet vår målsättning, och förbundsstyrelsen<br />
föreslår att det förslaget hänskjuts till beredningsutskottet för lämplig inplacering<br />
i programmet.<br />
Under rubriken ”Våra krav på regering och riksdag” föreslår Sixto också<br />
några ändringar. I programmet står det att Sverige bör ratificera ILO-konvention<br />
94. Sixto föreslår att ordet bör byts ut mot ska. Han vill också ha<br />
tillägget att det inte är godtagbart att samhället använder sig av nedpressning<br />
av lönevillkor som ett mål att förbilliga den offentliga verksamheten.<br />
66
Förbundsstyrelsen tillstyrker att bör utbyts mot ska. Vi föreslår att det förslaget<br />
överlämnas till beredningsutskottet.<br />
Sixto föreslår vidare att ett krav ska vara att lagen om offentlig upphandling<br />
kompletteras med regler som innebär att den upphandlande enheten<br />
alltid är skyldig att se till att entreprenör tillämpar kollektivavtalsenliga<br />
villkor i upphandlad verksamhet. Förbundsstyrelsen har uppfattningen att<br />
det kravet redan är uttryckt i programmet. Det står i sjätte punktsatsen på<br />
sidan 13 att upphandlingslagen måste revideras för att åstadkomma en<br />
kompetent och ansvarsfull upphandlingspraxis och att upphandlingslagen<br />
bör kopplas till annan arbetsrättslig lagstiftning. Sixtos krav finns dessutom<br />
redan uttryckt i lagen om offentlig upphandling efter en lagändring<br />
vid halvårsskiftet förra året. Det står explicit i lagen att den upphandlande<br />
enheten inte får ta andra hänsyn än de rent prismässiga. Erfarenhetsmässigt<br />
gör man ändå det trots denna lagstiftning. Förbundsstyrelsen anser<br />
alltså att Sixtos krav redan finns uttryckt i programmet, och vi yrkar avslag<br />
på detta förslag.<br />
Slutligen föreslår Sixto att LAS 6 b § förstärks genom att reglerna i första<br />
stycket även ska gälla om förutsättningarna för övergång av ett företag,<br />
en verksamhet eller en del av verksamhet från en arbetsgivare till en annan<br />
inte är uppfyllda. Sixtos förslag innebär såvitt vi förstår att man ska<br />
applicera en lagstiftning där förutsättningarna för att lagstiftningen appliceras<br />
inte är uppfyllda. Det skulle kunna bli lite tokigt, och förbundsstyrelsen<br />
yrkar därför avslag på det förslaget.<br />
Per-Gunnar Andersson har lagt fram tre rätt långa ändrings- och kompletteringsförslag.<br />
Förbundsstyrelsen föreslår att dessa förslag hänskjuts till<br />
beredningsutskottet för inplacering på lämpliga ställen i programmet.<br />
Ronny Beyer har yrkat att programmet ”Reglera avregleringen” används<br />
som ett internt rådslags- och studiematerial i opinionsbildningen internt<br />
och externt och att detta tillförs som en punktsats i programmet. Förbundsstyrelsen<br />
anser att detta förslag ska redovisas i protokollet från förbundsmötet.<br />
Det känns däremot lite malplacerat att ta in en sådan punkt i<br />
själva programmet. Självfallet ska vi använda programmet i vår medlemsoch<br />
förtroendemannautbildning. Förbundsstyrelsen känner stor sympati<br />
för Ronny Beyers förslag, men vi anser alltså att det är tillräckligt att förslaget<br />
redovisas i förbundsmötesprotokollet.<br />
Christer Alnebratt har föreslagit att förbundsmötet ska göra ett uttalande<br />
att förbundet av riksdag och regering kräver en utvärdering. Förbundsstyrelsen<br />
anser att detta är ett bra förslag och föreslår att beredningsutskottet<br />
får i uppdrag att utforma ett förslag till uttalande.<br />
67
Christer Alnebratt har också föreslagit att uttrycket ”Svarte Petter” skulle<br />
tas bort ur programmet. Vi har lite provisoriskt översatt programmet till<br />
engelska, och det visade sig att översättaren hade vådliga problem med uttrycket<br />
”Svarte Petter”. Förbundsstyrelsen föreslår att beredningsutskottet<br />
får i uppdrag att byta ut uttrycket ”Svarte Petter” mot någon annan formulering.<br />
Vidare föreslår Christer Alnebratt en rubrik, ”SEKO ska arbeta med”<br />
följt av tre att-satser:<br />
att all infrastruktur behålls inom statens ansvarsram,<br />
att aktivt driva en samhällsdebatt om avregleringens konsekvenser, och<br />
att via kollektivavtal skapa likvärdiga villkor för alla medlemmar inom<br />
samma bransch med det bästa avtalet som grund.<br />
När det gäller den sista av dessa att-satser anslöt sig Christer Alnebratt till<br />
Sixtos förslag, som förbundsstyrelsen alltså föreslår överlämnas till beredningsutskottet.<br />
De båda första att-satserna anser förbundsstyrelsen vara<br />
tillgodosedda i programmet och yrkar därför avslag på dessa att-satser.<br />
Eva-Lena Jansson har föreslagit tillägg av en punktsats under rubriken<br />
”Våra krav på arbetsgivarna”, nämligen<br />
• Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.<br />
Förbundsstyrelsen känner stor sympati för detta krav, som vi självfallet<br />
ställer oss bakom, men vi ifrågasätter att programmet ”Reglera avregleringen”<br />
är rätt plats för detta uttryck för förbundets vilja. Förbundsstyrelsen<br />
anser att det kravet passar bättre in i jämställdhetsprogrammet. Vi yrkar<br />
alltså avslag på förslaget att detta krav tas in i programmet ”Reglera<br />
avregleringen” men kommer att se välvilligt på förslaget om det läggs<br />
fram när vi ska behandla jämställdhetsprogrammet.<br />
Jan Åhman talade om begreppen ”avreglering” och ”omreglering”. Det är<br />
i själva verket i stor utsträckning fråga om en omreglering och inte en<br />
avreglering, men ordet ”avreglering” är det som används och som är<br />
accepterat. Jan Åhman hade på den punkten inte något yrkande. Däremot<br />
yrkade han att det i programmet skrivs in att det internationella fackliga<br />
samarbetet förstärks i syfte att bekämpa nackdelarna av de avregleringar<br />
som genomförs genom beslut i EU och GATS. Det förslaget känner förbundsstyrelsen<br />
stor sympati för, och vi föreslår att även det förslaget<br />
hänskjuts till beredningsutskottet för inplacering på lämpligt ställe i programmet.<br />
Christer Alnebratt, valkrets 17: Jag vill börja med att tacka Tomas för en<br />
bra genomgång, och jag kan instämma i stort sett i allt det han sade. Tydligen<br />
har jag emellertid inte uttryckt mig tillräckligt klart. Min avsikt var<br />
68
att vi skulle ha ett separat stycke där vi redovisade de krav som vi ställer<br />
på oss själva. Vi har rubrikerna ”Våra krav på arbetsgivarna” och ”Våra<br />
krav på regering och riksdag”. Därutöver var mitt förslag att vi skulle ha<br />
ett avsnitt med rubriken ”SEKO ska arbeta med”. Det avsnittet kunde få<br />
rubriken ”Våra krav på oss själva” med texten ”SEKO ska arbeta med”<br />
och innehålla de av mig föreslagna tre punkterna. Jag föreslår att detta förslag<br />
i sin helhet hänskjuts till beredningsutskottet.<br />
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Jag vidhåller mitt yrkande, eftersom det<br />
inte räcker att skriva in den punkt jag föreslog i jämställdhetsprogrammet.<br />
Detta krav måste alltid finnas på arbetsgivarna, och därför bör det stå även<br />
i det här programmet. Det är inte enbart unga kvinnor som erbjuds bara<br />
deltidsanställningar, utan det gäller även unga män.<br />
Jag fick inte något svar på min fråga varför det inte gjorts någon jämställdhetsanalys<br />
av avregleringarna. På förra årsmötet sades att alla beslut<br />
och alla diskussioner skulle bygga på en jämställdhetsanalys, något som<br />
jag inte kan finna har skett.<br />
Jag vidhåller alltså att den av mig föreslagna punktsatsen under ”Våra<br />
krav på arbetsgivarna” ska införas i detta program.<br />
Ronny Beyer, valkrets 20: Det är bra, Tomas, att du tänker använda programmet.<br />
Om man i detta program, liksom i de andra, tar in ett avsnitt med<br />
rubriken ”Detta tänker SEKO göra” kan det ge avdelningarna styrka när<br />
man går in i plattformsarbetet. Det kan annars finnas avdelningar som prioriterar<br />
på ett något annorlunda sätt. Har ni redan tagit det beslutet är jag<br />
beredd att dra tillbaka mitt förslag, men jag skulle vilja ha ett klarläggande<br />
på den punkten.<br />
Sixto Iturra, valkrets 1: I mitt förslag till ändring av andra stycket under<br />
rubriken ”Konsekvenser av avregleringarna – SEKOs syn” står det: ”Det<br />
utlovades att intentionerna bakom avregleringen” osv. När det i programmet<br />
står ”Grundtankarna bakom avregleringen” betyder det någonting annat.<br />
Men jag köper Tomas Abrahamssons förslag när det gäller mitt förslag om<br />
punktsatsen beträffande lagen om offentlig upphandling. Däremot vidhåller<br />
jag mitt yrkande beträffande punktsatsen om en ändring av LAS.<br />
När det gäller mitt förslag om att löneavtalen ändras så att inrangeringsförhandlingarna<br />
inte sker under fredsplikt är jag förvånad över Tomas<br />
Abrahamssons argumentering. Detta krav finns i ILO-konvention 94, men<br />
det råder starka misstankar att regeringen inte kommer att ratificera denna<br />
konvention. Detta är därför en förhandlingsfråga.<br />
69
Vad jag är rädd för när det gäller programmets titel är att den motsäger vad<br />
vi vill åstadkomma med programmet, som jag anser vara ett steg framåt.<br />
Till de förslag som föreslås gå till beredningsutskottet får vi återkomma<br />
när utskottets utlåtande föreligger.<br />
Tomas Abrahamsson, förbundsstyrelsens föredragande: Det var bra att vi<br />
fick detta klarläggande från Christer Alnebratt. Förbundsstyrelsen tillstyrker<br />
att hans att-satser om vad SEKO ska arbeta med tas in, inte i programmet<br />
men väl i verksamhetsplanen.<br />
Det är riktigt, Eva-Lena, att vi inte gjort någon jämställdhetsanalys i det<br />
här dokumentet. Det skulle förmodligen ha krävt en hel del arbete, och det<br />
har vi inte haft tid med. Det är mitt enkla svar.<br />
Jag vidhåller uppfattningen att din punktsats om att heltid ska vara en rättighet,<br />
deltid en möjlighet, är malplacerad i avregleringsprogrammet. Vi<br />
ser i och för sig med stor sympati på denna punktsats, men vi föreslår att<br />
den i stället förs in i jämställdhetsprogrammet eller i det lönepolitiska programmet.<br />
När det gäller Ronny Beyers förslag föreslår förbundsstyrelsen att det i<br />
verksamhetsplanen skrivs in att programmet ska användas som ett internt<br />
rådslags- och studiematerial i opinionsbildningen internt och externt.<br />
Sixto godtog mitt yrkande när det gäller hans förslag om lagen om offentlig<br />
upphandling. Däremot vidhöll han sitt förslag om ändring av programmets<br />
titel. Förbundsstyrelsen vidhåller i sin tur yrkandet om avslag på det<br />
förslaget.<br />
Jag anser fortfarande att formuleringen ”Grundtanken bakom avregleringen”<br />
i princip betyder detsamma som ”Det utlovades att intentionerna<br />
bakom avregleringen”. Men, låt gå, vi kan väl hänskjuta även det förslaget<br />
till beredningsutskottet, och jag drar tillbaka mitt tidigare avslagsyrkande<br />
på den punkten.<br />
Däremot står förbundsstyrelsen fast vid sitt yrkande om avslag på förslaget<br />
att löneavtalen ändras så att inrangeringsförhandlingar inte sker under<br />
fredsplikt. Som jag sade i mitt förra inlägg är det snarare lagstiftningen<br />
som här skulle behöva ändras, men förbundsstyrelsen har för närvarande<br />
inga intentioner att försöka ändra lagstiftningen i den riktningen.<br />
Jag yrkade bifall till ditt förslag att ordet bör ska bytas ut mot ska när det<br />
gäller ratificeringen av ILO-konvention 94. Det var för övrigt LO som på<br />
50-talet var emot att Sverige skulle ratificera ILO-konvention 94. LO argumenterade<br />
på den tiden med att vårt kollektivavtalssystem tillgodosåg<br />
konventionens krav. Men som jag sade i mitt inledningsanförande har det<br />
70
unnit mycket vatten under flera broar, och nu driver även Kommunal kravet<br />
på att Sverige bör ratificera ILO-konvention 94. I det avsnittet tillstyrkte<br />
jag ju också ditt förslag.<br />
Förbundsstyrelsen vidhåller sitt yrkande om avslag på ditt förslag om en<br />
förstärkning av LAS 6 b §.<br />
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Jag vet inte om jag uttryckte mig oklart i<br />
fråga om analysen. Jag avsåg inte en analys av dokumentet utan av avregleringen.<br />
Jag vidhåller att detta yrkande hör hemma i det här programmet<br />
och även i de andra programmen. En konsekvens av Tomas resonemang är<br />
att inte heller punkten om arbetsmiljö borde finnas med i detta program<br />
utan bara i arbetsmiljöprogrammet.<br />
Detta är ett krav på våra arbetsgivare och programmet ska användas utåt,<br />
och då måste denna punkt finnas med i programmet och inte bara i jämställdhetsprogrammet<br />
eller det lönepolitiska programmet. Vad vi ser i de<br />
branscher som avreglerats är att det är deltidsanställningar som erbjuds till<br />
40 à 50 procent. Därför måste det vara ett krav på arbetsgivarna att det alltid<br />
ska erbjudas heltid men att deltid ska vara en möjlighet. Jag vidhåller<br />
mitt yrkande att denna punkt ska införas i det här programmet.<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Vi delar givetvis Eva-Lenas uppfattning<br />
i sak när det gäller frågan om heltid och deltid, och det är ingen hjärtefråga<br />
för oss var den punktsatsen placeras.<br />
När vi i förbundsstyrelsen diskuterade dessa frågor kom vi fram till att vi<br />
utöver programmen om avregleringarna, lönerna och arbetsmiljön skulle<br />
ha jämställdhetsprogrammet ”Män och kvinnor” och integrationsprogrammet<br />
”Lika rätt – ett Sverige för alla”. Vi anser att det som sägs i de<br />
sistnämnda dokumenten ska genomsyra arbetet med de andra tre programmen.<br />
Det är därför vi anser att Eva-Lenas förslag till punktsats om<br />
heltid och deltid hör hemma i programmet ”Män och kvinnor”. Detta är<br />
bakgrunden till att vi argumentarar som vi gör. Vi tycker att punktsatsen<br />
passar bäst i dokumentet ”Män och kvinnor”. I annat fall bör det, som<br />
Eva-Lena själv sade, tas in i alla program.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå Sixto Iturras förslag om ändring av programmets titel.<br />
Förbundsmötet beslöt med 164 röster mot 38<br />
att avslå Sixto Iturras förslag att löneavtalen skulle ändras så att inrangeringsförhandlingar<br />
inte sker under fredsplikt.<br />
6 ombud avstod från att rösta.<br />
71
Voteringen begärdes av Sixto Iturra, valkrets 1.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå Sixto Iturras yrkande om förstärkning av LAS 6 b §.<br />
Förbundsmötet beslöt med 107 röster mot 102<br />
att bifalla Eva-Lena Janssons förslag till punktsats i programmet: Heltid<br />
ska vara rättighet, deltid en möjlighet.<br />
Ingen ledamot avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Eva-Lena Jansson, valkrets 18.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att hänskjuta övriga under överläggningen framförda, av föredraganden<br />
tillstyrkta förslag till behandling i beredningsutskottet.<br />
Ordningsfråga<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Det känns lite oklart hur vi ska behandla<br />
programmen och verksamhetsplanen. Det verkar nu som om vi kommer<br />
att få in allting i programmen, och jag undrar vad som då ska stå i verksamhetsplanen.<br />
I det här programmet finns inget avsnitt om vad SEKO ska<br />
göra, och det finns det när det gäller denna fråga nästan ingenting om i<br />
verksamhetsplanen heller. I flera av de andra programmen sägs, förutom<br />
vilka krav vi ska ställa på arbetsgivarna och samhället, vad vi själva ska<br />
göra.<br />
Var hamnar vi om vi inte får in dessa konkreta delar i verksamhetsplanen?<br />
Vad är det i så fall vi ska följa upp under nästa år och året därpå? Vi behöver<br />
ha riktlinjer för hur vi ska följa upp verksamheten på ett bra sätt. Det<br />
är bra att vi har programmen som bakgrund när det gäller historik och<br />
ideologi, men dessutom måste vi i verksamhetsplanen ha de mål som vi<br />
ska arbeta för. Vi måste kunna gå ut i organisationen och visa vad vi beslutat<br />
att genomföra under de kommande tre åren.<br />
Jag vill därför uppmana presidiet att vid behandlingen av varje program<br />
ställa under proposition vilka delar av programmen som ska hamna i verksamhetsplanen.<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: De krav som finns i det program som vi<br />
nu har behandlat, de krav vi ställer på regering och riksdag samt de krav<br />
vi ställer på våra arbetsgivare, är de krav som vi ska jobba med. Att alla<br />
dessa punkter inte lagts in i verksamhetsplanen beror just på att de finns i<br />
programmen, men det är dessa krav vi ska jobba med. Vi ska också ha någon<br />
form av matriser där vi sätter upp kraven och prickar av dem allt-<br />
72
eftersom de genomförs, vilka åtgärder som har vidtagits och vad som återstår.<br />
Utlåtande nr 63 över motion K 1 och K 2<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 63.<br />
Utlåtande nr 64 över motionerna K 3 och K 4<br />
Annika Arfwedsson, valkrets 1: Jag är brevbärare på Södermalm, precis<br />
som Yvette var en gång i tiden innan hon blev arbetsskadad.<br />
Klubb Södermalm har skrivit en motion, K 4, som behandlar problemen<br />
med avregleringen. Vi ser med glädje att förbundsstyrelsen har tillstyrkt<br />
första, andra och fjärde att-satsen i motionen och föreslagit att tredje attsatsen<br />
ska anses besvarad. Vi anser emellertid att den här motionen är så<br />
viktig att den helt bör bifallas och föreslår en ändrad lydelse av tredje attsatsen.<br />
Vi har i dag hört att avregleringen ställt till det ordentligt för oss i<br />
våra branscher.<br />
Den ändrade tredje att-satsen lyder: ”att SEKO initierar en bred diskussion<br />
dels om vilka av samhällets verksamheter och infrastrukturer som är av sådan<br />
vikt att de bör ägas och drivas i samhällelig regi, och dels om vilka<br />
verksamheter och infrastrukturer som inte lämpar sig för upphandling och<br />
avreglering.”<br />
Motiveringen till detta förslag är att vi anser att det är oerhört viktigt att vi<br />
får i gång en diskussion och en process. Vi måste nu sätta ned foten. Vårt<br />
förslag skulle sätta press på kravet att vi måste börja diskutera konkreta åtgärder.<br />
Jag tycker att de program vi här behandlar är jättebra, men jag anser<br />
att vi måste börja jobba mer konstruktivt och mer konkret.<br />
Följande kriterier anser vi bör ställas upp för att verksamheter ska vara i<br />
samhällelig ägo:<br />
1. Om avregleringen leder till sämre lönsamhet.<br />
2. Om avregleringen leder till sämre arbetsvillkor för de anställda vad gäller<br />
arbetsmiljö och utveckling.<br />
3. Om avregleringen leder till sämre service för konsumenterna.<br />
När det gäller den tredje punkten kan jag som exempel ta att en av mina<br />
kompisar häromdagen var inne hos Postens Partner för att hämta ett paket.<br />
På dörren stod det: ”Stängt på grund av personalbrist.”<br />
73
Jag anser att postbranschen passar in på alla dessa tre kriterier, och det gör<br />
även många andra branscher.<br />
Vi i Postens klubb Södermalm yrkar bifall till motionen i dess helhet med<br />
den ändring av tredje att-satsen som jag här föreslagit. Vi vill också att attsatserna<br />
förs in i verksamhetsplanen.<br />
Tomas Abrahamsson, förbundsstyrelsens föredragande: Med den föreslagna<br />
ändringen av tredje att-satsen i motion K 4 tillstyrker förbundsstyrelsen<br />
motion K 4 i dess helhet.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 64 över motion K 3 och<br />
att bifalla motion K 4 med den av Annika Arfwedsson föreslagna ändringen<br />
av tredje att-satsen.<br />
Utlåtande nr 65 över motion K 5<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 65.<br />
Mötesordförande: Arianne Sundman<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
74
DAGORDNINGENS PUNKT 17 OCH 16<br />
SEGEL<br />
Motionsbehandling<br />
A) Organisation – stadgefrågor<br />
Utlåtande nr 3 över motionerna A 13 samt A 34 andra att-satsen<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: SEKOs årsmöte 2002 beslöt<br />
att ge förbundsstyrelsen i uppdrag att återuppta förhandlingarna med Grafiska<br />
Fackförbundet och Elektrikerförbundet i syfte att bilda ett nytt gemensamt<br />
förbund. Under hösten återupptogs också förhandlingarna och<br />
en gemensam arbetsgrupp bildades.<br />
I början av innevarande år fastslog SEKOs förbundsstyrelse sin vilja att<br />
tillsammans med Grafikerna och Elektrikerna bilda ett nytt gemensamt<br />
förbund. Styrelsen uttalade i ett brev till de två förbunden att det tidigare<br />
utredningsmaterialet skulle utgöra grunden för det fortsatta arbetet med<br />
att förankra processen i lokalorganisationen. Styrelsen ansåg att det var<br />
viktigt att den lokala processen kom i gång och att de diskussioner, förslag<br />
och synpunkter som framkom under processen skulle ligga till grund för<br />
framtagandet av en slutprodukt.<br />
I mitten av april i år meddelade Elektrikerförbundets styrelse att man beslutat<br />
att göra en time-out från SEGEL-projektet. Av beslutet framgick att<br />
man förbehöll sig rätten att söka andra alternativ för förbundets framtid.<br />
Kort därefter meddelade också Grafiska Fackförbundets styrelse att man<br />
beslutat att tills vidare lämna SEGEL-projektet och att man fortsätter arbetet<br />
med att söka en långsiktig lösning för förbundets framtid. Man menade<br />
att det vid det tillfället inte fanns förutsättningar att arbeta vidare<br />
med SEGEL-projektet.<br />
Förbundsstyrelsen beklagade att de båda förbunden kommit fram till dessa<br />
slutsatser och konstaterade att det därmed inte fanns några förutsättningar<br />
för fortsatta SEGEL-diskussioner och att det framtagna utredningsmaterialet<br />
därför inte längre var aktuellt. Det utesluter inte att förutsättningarna kan<br />
förändras, och vi konstaterar att LOs organisationsutrednings inriktning<br />
fortfarande ligger fast. Där är SEGEL en av de framtida förbundsstrukturerna,<br />
och det ankommer nu på Grafikerna och Elektrikerna att besluta huruvida<br />
de vill arbeta för en gemensam framtid tillsammans med SEKO.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 3 över motionerna A<br />
34 andra att-satsen och A 13.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla bifalla utlåtande nr 3.<br />
75
DAGORDNINGENS PUNKTER 18 OCH 16<br />
Stadgeförslag<br />
Motionsbehandling<br />
A) Organisation – stadgefrågor<br />
Utlåtande nr 1 över motionerna A 1–A 6<br />
samt A 34 åttonde att-satsen<br />
Utlåtandena nr 4–10 över motionerna A 14–A 25<br />
Utlåtandena nr 12–15 över motionerna A 27–A 31<br />
Utlåtande nr 16 över motionerna A 32 första att-satsen<br />
och A 9 andra att-satsen<br />
Utlåtande nr 2 över motionerna A 7–A 12<br />
Utlåtande nr 11 över motion A 26<br />
Utlåtande nr 17 över motion A 33<br />
Utlåtande nr 18 över motion A 34 första att-satsen<br />
Utlåtandena nr 19–23 över motionerna A 35–A 39<br />
Utlåtandena nr 24 och 25 över motionerna A 40–A 41<br />
Utlåtande nr 26 över motion A 42<br />
C) Studier – information<br />
Utlåtandena nr 30–33 över motionerna C1–C6<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Vi ska nu behandla<br />
förslaget till nya stadgar. De förändringar som föreslås är av tre karaktärer:<br />
Vi har försökt göra vår organisation tydligare, främst genom justeringar<br />
i paragraferna om linjeorganisationen. Där har vi försökt göra en<br />
renodling av klubbarnas och avdelningarnas uppgifter. Vi för in koncernoch<br />
företagsfacken som stadgereglerade organisationsdelar, och vi försöker<br />
också beskriva hur vi ska arbeta med branschfrågor både centralt och<br />
lokalt.<br />
Den andra typen av förändringar är konsekvenser av vår egen a-kasseutredning<br />
och förändringar i lagstiftningen. De rör in- och utträden samt<br />
skrivningar runt revisionen.<br />
Den tredje typen av förändringar är resultatet av de motioner som väckts<br />
om förändringar i stadgarna.<br />
Jag tänkte börja med förändringarna runt linjeorganisationen. Där rör de<br />
viktigaste förändringarna klubben. I förslaget tar vi bort obligatoriet att<br />
alla medlemmar ska tillhöra en klubb. Det innebär inte att vi vill ta ifrån<br />
några fungerande klubbar vare sig makt, inflytande eller resurser. Tvärtom<br />
renodlar vi klubbegreppet och slår fast att klubben ska ha förutsättningar<br />
att sköta sin lokala förhandlingsverksamhet. Grunden för klubben är med-<br />
76
lemmar på samma arbetsplats, hos samma arbetsgivare eller på samma avtalsområde<br />
inom en avdelnings geografiska område. Ska det göras avsteg<br />
från den grunden krävs det godkännande av förbundsstyrelsen.<br />
För de medlemmar som inte ingår i fungerande klubbar innebär förslaget<br />
att vi förenklar avdelningarnas hantering. Vi inför där ett nytt begrepp: Avdelningssektioner.<br />
Vilka avdelningssektioner som bildas och vilka uppgifter<br />
de ska ha får ni i avdelningarna själva bestämma. Det innebär att ni kan<br />
ombilda de allmänna klubbarna till en eller flera avdelningssektioner. Det<br />
innebär också att ni t ex kan inrätta avdelningssektioner på nya arbetsplatser<br />
i väntan på att ni kan bygga upp en fungerande klubbverksamhet med<br />
förhandlingskunskap.<br />
För de sektioner som i dag finns under klubbarna innebär stadgeförslaget<br />
ingen egentlig förändring. Den stora skillnaden är att vi där har tagit bort<br />
ett antal stadgereglerade uppgifter och skyldigheter för att i stället låta<br />
klubben själv besluta utifrån de egna förutsättningarna. Även där inför vi<br />
ett nytt begrepp: Klubbsektion.<br />
Även om beslutet organisationsområde för avdelnings- och klubbsektion<br />
ligger hos avdelningen respektive klubben finns det två avgörande skillnader<br />
mellan dem. Avdelningssektionen ersätter klubbverksamheten, och<br />
avdelningen har därför rätt att ta ut en avgift av dessa medlemmar. Klubbsektionen<br />
är en del av klubbverksamheten, och kostnaderna ska täckas av<br />
klubbavgiften. Den andra skillnaden är att avdelningssektionen ska ha inflytande<br />
i avdelningens representantskap.<br />
När det gäller branschfrågorna föreslår vi att branschkonferenser åter förs<br />
in i stadgarna. Skrivningen är inte tvingande utan ger styrelsen möjlighet<br />
att inrätta branschkonferenser. Anledningen till detta är helt enkelt att<br />
verkligheten ser ut som den gör. Alla våra verksamheter passar inte in i<br />
modellen med branschkonferenser. I stället vill förbundsstyrelsen skapa<br />
möjlighet att möta de olika behov som finns inom våra branscher och<br />
verksamhetsområden.<br />
På samma sätt har avdelningarna möjlighet att inrätta branschforum på regional<br />
nivå.<br />
Efter att ha fört en åtminstone stadgemässigt anonym tillvaro i § 24 föreslås<br />
nu att koncern- och företagsfacken förs in i stadgarna igen. I mars<br />
2002 fastställde förbundsstyrelsen riktlinjer för koncern- och företagsfacken,<br />
och dessa riktlinjer har legat till grund för förslaget. En stor del av<br />
riktlinjerna rör de administrativa rutinerna i koncern- och företagsfacken.<br />
Dessvärre finns det fortfarande stora brister just i inrapporteringen till<br />
medlemsregistret, diarieföringen av post och andra administrativa frågor.<br />
Jag vill därför påminna om att riktlinjerna fortfarande gäller. Så snart det<br />
77
är möjligt kommer vi att göra konsekvensändringar utifrån de beslut som<br />
i dag fattas om stadgarna och skicka ut riktlinjerna igen.<br />
Den andra typen av föreslagna ändringar är konsekvenser av vår a-kasseutredning.<br />
Eftersom a-kassan är en egen juridisk person med eget regelverk<br />
gäller det att försöka hitta smidiga rutiner för in- och utträden. Jag<br />
tänkte nämna bara två av de ändringarna.<br />
Den första gäller ansökan om utträde ur SEKO. Tidigare har vi haft en tremånaders<br />
karenstid vid utträde ”i annat fall”. Här föreslår vi att förbundsstyrelsen<br />
får mandat att fastställa regler. På det sättet har vi möjlighet att<br />
anpassa regelverket till verkligheten. Har vi konkurrenter som tillämpar<br />
karens gentemot oss kan vi göra detsamma mot dem. Ser vi ingen anledning<br />
att fördröja utträden kan vi välja att inte ha någon karens.<br />
Den andra ändring som jag här ska beröra gäller uteslutning på grund av<br />
bristande betalning. Där föreslår vi att vi anpassar oss till LOs normalstadgar.<br />
Det innebär en skärpning av nuvarande regler.<br />
De förändringar som föreslås när det gäller revision i förbundet, avdelning<br />
och klubb är helt och hållet en anpassning till gällande lagstiftning och<br />
innebär inga ändringar i sak.<br />
Slutligen har vi ett antal ändringsförslag med anledning av de motioner<br />
som vi har fått in. Jag tänker inte trötta er med att nämna alla utan koncentrerar<br />
mig på två av dem.<br />
Den första ändringen gäller namnbytet från förbundsmöte till kongress.<br />
Det kan tyckas vara en liten fråga, men i våra kontakter med omvärlden<br />
blir det allt tydligare att det ligger starkare värden i själva ordet kongress.<br />
Precis som motionären tror förbundsstyrelsen att vi genom namnbytet får<br />
lättare att dra uppmärksamhet till våra frågor och till de beslut vi fattar.<br />
Den andra ändringen gäller vår allmänna valordning. Inte minst i den här<br />
församlingen har vi upplevt situationer där vi tvingats genomföra ett flertal<br />
omröstningar därför att föreslagna kandidater inte erhåller tillräckligt<br />
antal röster. SEKO Stockholm har väckt en motion där det föreslås ett avsteg<br />
från majoritetsprincipen. Vi har valt att gå en annan väg för att få smidigare<br />
valsituationer, nämligen genom valsedeln. Vi föreslår att valsedel<br />
för att vara godkänd ska uppta exakt det antal namn som ska väljas. Det är<br />
en praxis som tillämpas i många organisationer inom arbetarrörelsen, och<br />
vi hoppas att det är en lösning som kan tilltala även SEKO.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag till nya stadgar samt till utlåtandena<br />
nr 1, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 12, 13, 14, 15, 16, 24, 25 och 26.<br />
*<br />
78
Jag går sedan vidare till organisationsdelen. SEKO ska vara ett starkt fackförbund!<br />
Ett starkt fackförbund är vi när vi driver medlemmarnas frågor<br />
på arbetsplatserna och samtidigt är en stark röst i samhällsdebatten.<br />
För att klara detta måste vi ha en tydlig struktur, tydlig gentemot medlemmarna<br />
som vi ska möta på arbetsplatsen, tydlig mot arbetsgivarna som<br />
ska veta vilka av oss de möter och vad vi står för och – sist men inte minst<br />
– tydlig mot vår omvärld.<br />
I framtidsprogrammet slog vi fast att den bästa regionala organisationen<br />
för SEKO är geografiska avdelningar, och sedan dess har ett arbete pågått<br />
för att uppnå det målet. Frivilligheten att ansluta sig till de geografiska avdelningarna<br />
har varit en ledstjärna, men målet har hela tiden varit en enhetlig<br />
organisation. I dag finns en majoritet av våra medlemmar i de geografiska<br />
avdelningarna.<br />
Den process som startat ska fortsätta, och vår uppfattning är att en enhetlig<br />
avdelningsstruktur ska vara helt genomförd under kongressperioden.<br />
Vid föredragningen av stadgeförslaget nämnde jag branschkonferenserna<br />
och branschforum. Genom att parallellt med genomförandet av den geografiska<br />
avdelningsstrukturen också arbeta för att stärka branschfrågorna<br />
kommer vi tillsammans i avdelningarna att processa oss fram till en stark<br />
och tydlig organisation, en organisation som inte bara ska tillvarata branschfrågorna<br />
utan också utveckla dem ytterligare och därigenom öka styrkan<br />
och samhörigheten bland SEKOs medlemmar.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 2. Jag yrkar också bifall<br />
till utlåtandena nr 10, 11, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 30, 31, 32 och 33.<br />
Mötesordföranden: För att vi ska kunna genomföra behandlingen av denna<br />
punkt på smidigast möjliga sätt föreslår presidiet att förbundsmötet behandlar<br />
utlåtande för utlåtande och då börjar med de utlåtanden som berör<br />
stadgarna. Därefter behandlar vi de utlåtanden som gäller organisationen.<br />
Till slut behandlar vi de delar av stadgarna som inte berörs av motionsbehandlingen.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla presidiets förslag till behandlingsordning.<br />
79
Stadgarna<br />
Utlåtande nr 1 över motionerna A 1–A 6 samt A 34 åttonde att-satsen<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 1.<br />
Utlåtande nr 4 över motionerna A 14 och A 15<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 4.<br />
Utlåtande nr 5 över motion A 16<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 5.<br />
Utlåtande nr 6 över motion A 17<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 6.<br />
Utlåtande nr 7 över motion A 18<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 7.<br />
Utlåtande nr 8 över motionerna A 19–A 23<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 8.<br />
Utlåtande nr 9 över motion A 24<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 9.<br />
Utlåtande nr 12 över motion A 27<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 12.<br />
80
Utlåtande nr 13 över motionerna A 28 och A 29<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 13.<br />
Utlåtande nr 14 över motion A 30<br />
Erik Karlsson, valkrets 7: Motion A 30 handlar egentligen om att det i<br />
stadgarna när det gäller avdelningar och klubbar ska införas begreppet<br />
”försäkrings- och pensionsansvarig”.<br />
Jag tror att många medlemmar i SEKO går miste om rätten till ersättning<br />
vid sjukdom, skada och olycksfall både i arbetet och på fritiden. Många<br />
medlemmar i vårt förbund är långtidssjukskrivna, och folk har t o m gått<br />
in i den berömda väggen.<br />
Det är viktigt att medlemmarna tidigt får hjälp med sina försäkringsärenden,<br />
så att de inte hamnar som rättshjälpsärenden hos förbundet och därmed<br />
kommer att kosta onödigt mycket pengar. Vi tror att det är viktigt att<br />
ärendena tas upp tidigt.<br />
I arbetsmiljöprogrammet ”Min arbetsplats” står det mycket fint om hur<br />
det kan komma att bli när systemet verkat fullt ut under ett antal år.<br />
Vi har också under några år bedrivit utbildningar för att ge avdelningarna<br />
bra kompetens när det gäller försäkringar och pensioner. Jag tror att det är<br />
viktigt att vi höjer statusen på dessa ärenden. Det kan vi göra genom att i<br />
stadgarna skriva in att avdelningar och klubbar ska utse försäkrings- och<br />
pensionsansvariga. I motionen föreslås i tredje att-satsen att försäkringsoch<br />
pensionsansvarig i avdelning ska vara ansvarig för att rättshjälpsansökan<br />
till förbundet skrivs under. Dessa ansvariga skulle också kunna finna<br />
andra infallsvinklar på ärendena och därmed minska belastningen på<br />
rättshjälpen.<br />
Jag yrkar bifall till motion A 30.<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag vidhåller yrkandet<br />
om bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 14.<br />
Förbundsmötet beslöt med 128 röster mot 58<br />
att bifalla utlåtande nr 14.<br />
9 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Börje Kjellkvist, valkrets 7.<br />
81
Utlåtande nr 15 över motion A 31<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 15.<br />
Utlåtande nr 16 över motionerna A 32 första att-satsen<br />
och A 9 andra att-satsen<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 16.<br />
Utlåtande nr 24 över motion A 40<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 24.<br />
Utlåtande nr 25 över motion A 41<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 25.<br />
Utlåtande nr 26 över motion A 42<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 26.<br />
Organisationen<br />
Utlåtande nr 2 över motionerna A 7–A 12<br />
Torsten Larsson, valkrets 1409: Motion A 10 talar sitt tydliga språk.<br />
SEKO Sjöfolk är inte för geografiska avdelningar, om vi ska tvingas in i<br />
sådana. De branscher som anser att geografiska avdelningar passar dem<br />
ska naturligtvis bilda sådana.<br />
Jag vill citera Tomas Abrahamsson, som på förbundsmötet den 4–6 juni<br />
1996 yttrade följande:<br />
”Den i motionerna föreslagna organisationsformen passar säkerligen olika<br />
branscher olika bra. För sjöfolkets del passar den inte alls. – – – Vi har<br />
valt en organisation där vår branschavdelning samlar alla medlemmar<br />
inom branschen. Vi anställer egna ombudsmän och sysslar med våra ganska<br />
speciella frågor.”<br />
Det Tomas sade i sitt anförande 1996 gäller i än högre grad i dag. Vi har<br />
ett tydligt mandat från våra medlemmar att bevara sjöfolkets identitet och<br />
82
hålla samman avdelningen. Om detta inte hade funnits med i den överenskommelse<br />
som skrevs, skulle samgåendet med SEKO inte ha blivit av<br />
– det kan jag garantera er!<br />
Att bara några år senare sopa bort denna överenskommelse är ett svek mot<br />
våra medlemmar, något som jag tror att vi kommer att förlora stort på.<br />
I utlåtande nr 2 över motionerna A 7–A 12 skriver förbundsstyrelsen:<br />
”För att kunna bedriva ett bra och kraftfullt facklig-politiskt arbete är en<br />
av förutsättningarna att både organisationen och dess företrädare är väl<br />
kända.”<br />
I motion A 9 heter det: ”Särskilt nya arbetslösa medlemmar har ibland haft<br />
svårt att hitta ’rätt’ SEKO-avdelning.” Jag kan tala om för er att de medlemmar<br />
som tillhör SEKO Sjöfolk inte har några som helst problem att hitta<br />
rätt i organisationen och känna igen sina företrädare, vare sig de är arbetslösa<br />
eller inte. Avdelningens facklig-politiska arbete är väl känt. Det<br />
gäller t ex aktionen för taxfreeförsäljningen och inte minst lobbyarbetet<br />
för att få till stånd en bra och för oss viktig sjöfartspolitik. Vi hade inte klarat<br />
detta arbete lika bra om vi hade varit uppdelade i 17 geografiska avdelningar.<br />
Vad jag saknar i utlåtandet är att förbundsstyrelsen inte begärt ett mandat<br />
av förbundsmötet att förhandla fram en lösning som vi skulle kunna<br />
acceptera och som grundar sig på det avtal som finns mellan oss. Något<br />
sådant förslag finns inte.<br />
Däremot ser jag med glädje på förslaget att i stadgarna åter införa branschbegreppet.<br />
Det är känslan av branschtillhörighet som är grunden i vårt<br />
arbete. Om medlemmarna inte känner någon branschidentitet försvinner<br />
intresset och det breda fackliga trycket nedifrån. Medlemmarna ska kunna<br />
dra en linje från toppen ned till golvet eller, i vårt fall, ned till däcket<br />
eller durken.<br />
I den internationella konkurrensen om arbetsplatserna har branschen sjöfart<br />
i dag en tuff uppgift framför sig för att få de redare som har sina fartyg<br />
under utländsk flagg att flagga hem dessa och på så sätt skapa fler<br />
arbetstillfällen för svenskt sjöfolk och för att skapa en framtidstro för sjöfarten,<br />
så att ungdomar känner att yrket är något att satsa på. För att vi ska<br />
klara detta måste vi som bransch stå enade. Därför vädjar jag till er, kamrater:<br />
Låt frivilligheten bestå! Fördärva inte våra chanser! Låt oss skapa en<br />
organisation där alla är nöjda och kan arbeta effektivt. Det är servicen till<br />
våra medlemmar som är det viktigaste.<br />
Med detta yrkar jag bifall till motion A 10.<br />
83
Björn Jonasson, valkrets 1409: Motion A 10 talar för sig själv. Vi har under<br />
åren ofta måst gå upp och försvara vår organisation och vårt avtal.<br />
Jag har ett tilläggsyrkande till motion A 10, nämligen att SEKO efter kongressperioden<br />
kan bestå av 17 geografiska avdelningar och en rikstäckande<br />
branschavdelning för sjöfolk. Detta innebär att SEKO får en tydlig<br />
struktur. Jobbar du till sjöss tillhör du en rikstäckande avdelning. I annat<br />
fall tillhör du en geografisk avdelning.<br />
Med ett bifall till detta förslag tar förbundsmötet hänsyn till tidigare fattade<br />
beslut angående geografiska avdelningar. Dessutom respekteras då den<br />
överenskommelse som finns mellan sjöfolket och SEKO.<br />
Jag yrkar bifall till motion A 10 med det av mig framlagda tilläggsförslaget.<br />
Siv Axelsson, valkrets 1409: I motion A 10 belyser vi under vilka förutsättningar<br />
vi jobbar fackligt för att ge medlemmarna den bästa servicen,<br />
samtidigt som vi tillsammans med förbundskontoret, förbundsledningen<br />
och förhandlingsavdelningen på ett bra och effektivt sätt bevakar den inte<br />
obetydliga branschfrågan både nationellt och internationellt.<br />
Vi har full förståelse för att SEKO vill ha en enhetlig organisation, och det<br />
kan man få med ett bifall till Björn Jonassons tilläggsförslag. Svårare än<br />
så behöver det faktiskt inte vara.<br />
Jag yrkar bifall till motion A 10 med det av Björn Jonasson framlagda<br />
tilläggsförslaget.<br />
Margareta Troberg, valkrets 1409: SEKO är bärare av en hel del kollektivavtal<br />
och andra avtal som tecknats med Gud vet alla – framför allt med arbetsgivare<br />
men även inom rörelsen, bl a med Svenska Sjöfolksförbundet<br />
inför samgåendet med Statsanställdas Förbund och bildandet av SEKO,<br />
Facket för Service och Kommunikation. Detta avtal innehåller en överenskommelse<br />
som ger sjöfolksavdelningen rätt att själv bestämma hur man<br />
vill vara organiserad. Det är avdelning Sjöfolks representantskap som ska<br />
fatta beslut om detta.<br />
Avdelning Sjöfolks representantskap är ju inte det högsta beslutande organet<br />
i SEKO, utan det är det forum som är samlat här i dag. Jag tycker att<br />
förbundsstyrelsen i sitt utlåtande över motion A 10 borde ha skrivit att förbundsmötet<br />
måste observera att SEKO bryter mot avtalet med sjöfolket i<br />
det fall förbundsmötet beslutar att frivilligheten ska upphöra, oavsett om<br />
det sker nu eller om ett par år.<br />
Jag anser att förbundsstyrelsen borde yrka bifall till det framlagda tillläggsförslaget<br />
till motion A 10 och uppmana förbundsmötet att stödja det-<br />
84
ta förslag för att inte aktivt köra över en organisation och bryta mot avtal<br />
och broderliga överenskommelser.<br />
Jag yrkar bifall till motion A 10 med det framlagda tilläggsförslaget.<br />
Ingvar Carlsson, valkrets 1602: Detta är första gången i livet som jag reglerar<br />
vad jag ska säga. Jag är ordförande för Väg & Ban Skåne och tillhör<br />
en av de avdelningar som har slagits för vår frihet att stå utanför geografiska<br />
avdelningar.<br />
Vad jag höjer ögonbrynen för när man säger att denna fråga är så viktig är<br />
att det inkommit bara fyra motioner, två för och två emot. Här talas det<br />
hela tiden om att SEKO ska vara ett starkt förbund nära medlemmarna och<br />
att man vill ha fungerande klubbar och sektioner. Man vill ha en organisation<br />
som snabbt kan fånga upp arbetsgivarnas ständiga omorganisationer<br />
och skriva kollektivavtal och hängavtal. Att vi i Väg & Ban Skåne<br />
velat stå utanför beror på att vi sett hot mot möjligheten att bedriva detta<br />
arbete om vi går in i en geografisk avdelning.<br />
Vi har tillsammans med den geografiska avdelningen i Skåne startat<br />
diskussioner om att ånyo försöka bilda en ny avdelning – observera en ny<br />
avdelning; det handlar alltså inte om att vi ska gå in i den geografiska avdelning<br />
som redan finns. Efter förbundsmötet ska vi, oavsett vilket beslutet<br />
i denna fråga blir, diskutera om det är möjligt att bilda en ny geografisk<br />
avdelning.<br />
Vi får inte heller glömma vårt förhållande till andra förbund. Vi vet att<br />
Byggnads och Transport hela tiden försöker ta medlemmar från oss.<br />
SEKO är i dag utsatt för en väldig press i bl a LO-utredningen. Just nu är<br />
det lugnt när det gäller Byggnads aktivitet att komma åt de privata vägarbetarna,<br />
men frågan dyker då och då upp. Vi vet också att Transport vill<br />
komma åt poståkeriet.<br />
Mot denna bakgrund skulle det vara olyckligt om mötet beslöt att frivilligheten<br />
ska upphöra. Det skulle leda till att det slår upp en böld som blir<br />
så stor att vi riskerar att tappa kontrollen.<br />
SEKO ska i framtiden vara ett starkt förbund. Jag ska här göra en liten reflexion<br />
utanför det jag hade tänkt säga. Jag röjde för en tid sedan upp på<br />
klubbkontoret efter 20 år. Jag hittade då en massa papper där det krävdes<br />
stopp för avregleringar på olika områden. När jag funderade över hur det<br />
blivit inom energi, järnväg och post blev jag riktigt deprimerad. Vad har vi<br />
lyckats göra? Vad har vi egentligen lyckats stoppa? För tio à tolv år sedan<br />
var vi 171 000 statligt anställda. När det senaste avtalet träffades var vi<br />
22 000.<br />
85
Trots att vi anser att det vore olyckligt om frivilligheten försvann vill jag,<br />
med tanke på att vi har inlett diskussioner om att bilda en ny avdelning i<br />
Skåne, yrka bifall till förbundsstyrelsens utlåtande över motionerna A<br />
10–A 12 och drar alltså tillbaka vår motion A 11. Samtidigt stöder jag motion<br />
A 10 med det föreslagna tillägget.<br />
Ulf Eriksson, valkrets 807: Vi stöder förslaget i motionerna A 10 och A 11<br />
att möjligheten till branschavdelningar ska behållas.<br />
SEKO är förhoppningsvis inte en ”kompromiss mellan motstridiga intressen”,<br />
som det står i utlåtande nr 1. Däremot har vi alldeles tydligt olika<br />
ingångsvinklar och olika syn på vad som är viktiga frågor. Vi har också<br />
olika sätt att driva frågorna på. Om vi hade olika intressen, skulle vi nog<br />
inte tillhöra det här facket tillsammans.<br />
I utlåtande nr 2 har förbundsstyrelsen klargjort att frivilligheten ska upphöra<br />
under den kommande treårsperioden. Det betyder att vår rätt att ha en<br />
egen uppfattning om hur den fackliga verksamheten ska bedrivas för att vi<br />
ska uppnå de gemensamma mål som vi är överens om upphör. Det innebär<br />
att andra ska ha inflytande över vårt sätt att jobba.<br />
Jag har lite svårt att släppa tanken på SEGEL. Min uppfattning är att den<br />
snopna avslutningen av detta projekt berodde på att Grafikerna och Elektrikerna<br />
lämnade samtalet, sedan vår förbundsstyrelse sagt att beslutet inte<br />
behövde förankras ute i organisationen. Det var ett tvärt nej till det förhandlingsresultat<br />
som hade tagits fram. Vår klubborganisation var någonting<br />
heligt – det har vi ett förbundsmötesbeslut på. Vi har också ett förbundsmötesbeslut<br />
på att frivillighet ska råda, men det är tydligen inte lika<br />
heligt. Vi kommer att få väldigt svårt att hitta andra fackförbund som partner<br />
om vi inte kan tillåta olikheter. I dag jobbar vi väldigt hårt på att det<br />
ska vara jämställdhet mellan könen och att det ska vara egalt vilket land<br />
man är född i. Vi kan alltså tillåta sådana olikheter. Däremot kan vi inte<br />
tillåta att vi har olika sätt att arbeta och att några vill arbeta i branschavdelningar.<br />
Det påpekas i utlåtandet att det i Stockholm inte har bildats någon arbetsgrupp.<br />
Som också framgår av utlåtandet har vi i Stockholm träffat förbundsledningen.<br />
Vi i SEKO Tele ville då få besked om var vinsterna låg,<br />
vad det skulle vara för fördelar med att gå ihop. Vi frågade vilka problem<br />
vi hade ställt till med genom att ställa oss utanför. Vi har inte fått något<br />
svar på våra frågor trots att det, som jag uppfattade saken, sades att det<br />
skulle komma svar så småningom. Vi har varit noga med att framhålla att<br />
vi inte har sagt nej till samgående men att vi ville ha en motivering för ett<br />
sådant. Vi har ett repskapsbeslut på att vi inte ska gå samman på de premisser<br />
som föreligger.<br />
86
I vår avdelning samarbetar vi med klubbar i hela landet, både i och utanför<br />
branschen. Så t ex har vi av och till haft ganska mycket samarbete med<br />
Energi och Väg & Ban. Jag ser många här i salen som jag har daglig kontakt<br />
med och som tillhör andra klubbar än min men som jobbar i samma<br />
bransch eller t o m i samma företag som jag. De föreslagna nya stadgarna<br />
hindrar inte att vi samarbetar eller att vi t o m liksom sjöfolk har en gemensam<br />
klubb. Det känns emellertid inte riktigt säkert att det är detta som<br />
är syftet med de nya stadgarna.<br />
Jag har inget problem med att samarbeta med SEKO Stockholm – det<br />
föreligger inga motsättningar. Våra anställda jobbar tillsammans med anställda<br />
i SEKO Stockholm, och våra ombudsmän jobbar med SEKO<br />
Stockholms ombudsmän. Jag och Bjarne stod i fredags tillsammans på<br />
Sergels torg, och det var inga problem. Ändå föreslås här att vi ska tvingas<br />
in i en organisation där vi inte känner oss hemma.<br />
Jag kan konstatera att den stora skillnaden mellan oss och SEKO Stockholm<br />
gäller § 1 mom 1 i våra stadgar, nämligen att förbundet ska verka för<br />
att anställda inom organisationsområdet blir medlemmar i förbundet. Jag<br />
har sett detta som vår främsta uppgift. Vi har två ombudsmän anställda<br />
som avlönas med våra medlemmars avgifter. Deras löner är inte någonting<br />
som förbundet ska betala. Den tanken sade man nej till när vi skulle genomföra<br />
samgåendet. Resten av Stockholms avdelningar var då inte intresserade<br />
av att bidra till att vi får in fler medlemmar från telebranschen,<br />
och man har inte heller senare visat något sådant intresse. Det tror jag är<br />
huvudskälet till att vi inte går samman.<br />
I verksamhetsberättelsen redogörs för medlemsrekryteringen. Jag vill<br />
minnas att det är fem projekt som beskrivs, och SEKO tele Stockholm är<br />
med i tre av dessa. Vi känner oss ganska ensamma här, men för oss är medlemsrekryteringen<br />
en mycket viktig fråga. Så länge vi känner att förbundet<br />
i övrigt inte stöder oss i den verksamheten förstår vi inte varför ni inte<br />
vill låta oss fortsätta att jobba med detta. Vi står här inte i något motsatsförhållande<br />
till förbundet. Vi deltar t ex i Hubben, som ju är ett förbundsprojekt<br />
som vi är mycket aktiva i.<br />
Med detta yrkar jag bifall till motionerna A 10 och A 11.<br />
Christer Johnsson, valkrets 1: Jag representerar stationspersonalen på<br />
tunnelbanan, men jag började min bana till sjöss och arbetade för Saléns.<br />
Rederiet var baserat i Stockholm, men bara en minoritet av de anställda<br />
var stockholmare. Mina kolleger på båtarna kom från orter i hela landet,<br />
från Ystad till Haparanda. Yrket till sjöss är något speciellt – man har inte<br />
sin hemvist med anknytning till arbetet. Det gör att det blir besvärligt när<br />
det gäller den fackliga organisationen. I alla andra verksamheter inom vårt<br />
87
förbundsområde har man sitt arbete och sina arbetskamrater nära sin hemvist.<br />
Den geografiska avdelningen är egentligen inget aber, speciellt som den<br />
avdelningen inte är särskilt styrande. Även om Bjarne är dominerande, så<br />
är han vår tjänare. Han gör som vi säger. Eftersom min klubb, tunnelbaneklubben,<br />
och andra storklubbar i länet är starka, så får vi rätt mycket<br />
gjort av avdelningen. Avdelningen styr oss inte och säger inte vad vi ska<br />
göra, utom när Bjarne ibland blir förbannad på oss, något som han väl har<br />
rätt att bli.<br />
Jag tycker alltså att den geografiska avdelningen normalt fungerar alldeles<br />
utmärkt. Vi får den service vi behöver, och är vi starka kan vi driva verksamheten<br />
själva. Förra året fick vi t ex väldigt bra arbetstidsregler inom<br />
spårtrafiken. Det berodde till stor del på att klubbarna drev den frågan. Till<br />
slut var ombudsmännen tvungna att ge vika. Det är från klubbarna som<br />
förbundets hela verksamhet fortfarande utgår. Om klubbarna är svaga spelar<br />
det ingen roll om man är organiserad i en geografisk avdelning eller i<br />
en branschavdelning.<br />
Organisatoriskt är alltså denna fråga inte så viktig för oss. För sjöfolk är<br />
det emellertid en helt annan sak – deras verksamhet har en avvikande<br />
struktur. Att ha en klubb i Göteborg som täckte in hela verksamheten skulle<br />
kännas lite konstigt, men en sådan konstruktion skulle vara den naturliga<br />
enligt förbundsstyrelsens förslag till stadgar.<br />
Bifall till motion A 10 med det framlagda tilläggsyrkandet.<br />
Erland Spiik, valkrets 108: Jag ska börja med att yrka bifall till motion A<br />
10. Att jag gör det beror på att jag gärna vill fortsätta med det fantastiskt<br />
fina samarbete som vi har med de geografiska avdelningarna.<br />
Vi har över hundra små klubbar som inte skulle fungera i geografiska avdelningar.<br />
Vi vill hålla ihop vår bransch, energibranschen. Det är den som<br />
är det viktiga för oss.<br />
Dennis Lövgren, valkrets 25: Jag tolkar andra att-satsen i motion A 10 så,<br />
att man vill bevara friheten att stå utanför de geografiska avdelningarna.<br />
Det förslaget stöder jag i och för sig, liksom jag stöder motion A 10 i dess<br />
helhet. Däremot har jag blivit fundersam när det gäller det tilläggsförslag<br />
till motion A 10 som har lagts fram. Som jag uppfattar det skulle det<br />
enligt det förslaget finnas 17 geografiska avdelningar och 1 sjöfolksavdelning.<br />
Detta förslag står i motsatsförhållande till motion A 10 andra attsatsen,<br />
där det föreslås att valfriheten ska behållas. Jag yrkar därför avslag<br />
på tilläggsförslaget.<br />
88
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Av kamraterna från Sjöfolk<br />
var Torsten Larsson först ut på banan och talade om överenskommelsen<br />
och avtalet mellan SF och SEKO. Margareta Troberg talade om kollektivavtalen.<br />
I dessa ska det ju finnas uppsägningsklausuler, men ett avtal ska<br />
man inte behöva diskutera och förhandla om för att komma fram till en<br />
lösning.<br />
Utgångspunkten för förbundsstyrelsen när vi skrivit detta utlåtande har<br />
varit att vi strävar efter en enhetlig avdelningsorganisation som är geografiskt<br />
baserad. För närvarande har vi 17 geografiska avdelningar.<br />
I branschavdelningarna – Sjöfart, Väg & Ban, Tele Stockholm och Energi<br />
– talar man mycket om att branschfrågorna skulle försvinna i geografiska<br />
avdelningar. Erland Spiik talade om det goda samarbete han har med de<br />
geografiska avdelningarna. Det visar att det bör finnas goda förutsättningar<br />
att bilda en ny avdelning i Luleå, geografiskt baserad.<br />
Vi ska under förbundsmötet också behandla ett förslag till nya stadgar. I<br />
de föreslagna stadgarna ingår inrättande av branschkonferenser på förbundsnivå<br />
och branschforum på avdelningsnivå. Om stadgeförslaget vinner<br />
förbundsmötets bifall innebär det t ex att sjöfolksavdelningen kommer<br />
att bli branschkonferens. Jag håller därför inte med om att branschfrågorna<br />
skulle försvinna. Vi vill i stället förstärka branschfrågorna och göra det<br />
i hela förbundsorganisationen, inte bara på de områden där vi har branschavdelningar<br />
utan även i klubbar som tillhör geografiska avdelningar.<br />
Ulf Eriksson talade om klubbens samarbete med Stockholmsavdelningen.<br />
Att man tillhör en stor avdelning, t ex Stockholmsavdelningen, innebär att<br />
man får resurser för att än bättre kunna leva upp till det som sägs i § 1 i<br />
stadgarna, nämligen att vi ska värva medlemmar.<br />
Christer Johnsson från spårtrafiken i Stockholm hade också sympatier för<br />
motion A 10, och han vittnade om hur det fungerar i Stockholm. Även<br />
Dennis Lövgren talade för motion A 10.<br />
Jag tycker att förbundsstyrelsens utlåtande över de här motionerna visar<br />
på en bra väg att gå. Ge oss tid att under den här förbundsmötesperioden,<br />
med början direkt efter förbundsmötet, återuppta de diskussioner som vi<br />
haft på de sju orter som nämns i utlåtandet! Till grund för dessa diskussioner<br />
låg bl a A-kasseutredningen, och syftet har varit att få fram bättre<br />
gemensamma administrativa rutiner för A-kassan och den fackliga verksamheten.<br />
Här har vi i dag ett glapp som vi måste sy ihop.<br />
I Malmö arbetar man mycket med frågan, och det är jättebra. På andra orter<br />
förekommer det en del arbete, medan det på åter andra inte sker någonting.<br />
Får vi möjlighet att fortsätta att arbeta med dessa frågor på det<br />
sätt som det sägs i utlåtandet är jag övertygad om att vi kommer att hitta<br />
89
en bra lösning som tillgodoser alla de önskemål som finns. Vi skulle då<br />
kunna få en gemensam avdelningsorganisation med klubbar som täcker de<br />
olika branscherna med branschforum på avdelningsnivå och branschkonferens<br />
på förbundsnivå.<br />
Mot den här bakgrunden yrkar jag avslag på tilläggsyrkandet till motion<br />
A 10 och bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 2.<br />
Ulf Eriksson, valkrets 807: Jag ser inga hinder att fortsätta det arbete som<br />
pågår. Vi har ett beslut om att det är frivillighet som ska råda och att inriktningen<br />
är att bilda geografiska avdelningar. Om förbundsmötet fattar<br />
det beslut som är tänkt innebär det att man lutar sig tillbaka och låter<br />
klockan gå, och så läggs avdelningar ned klockan 12 den sista dagen. Sjöfolk<br />
och andra har då inget ansvar, utan det är ett visst datum som gäller.<br />
De problem som Sjöfolk pekar på behöver man inte lösa.<br />
Såvitt jag förstår är det många avdelningar som är intresserade, och nästan<br />
alla har ju gått ihop. Så det är väl upp till Stockholmsavdelningen och<br />
alla andra att jobba och visa resultat, så att vi som står utanför blir nöjda<br />
och går med. Varför ska ni tvinga oss? Om ni visar på en bra verksamhet<br />
som vi kan tro på, kommer vi att acceptera den.<br />
För vår hjärtefråga medlemsvärvning har inga resurser avsatts, och ingen<br />
tänker egentligen på medlemsutvecklingen. Vi kan inte se några intentioner<br />
i den riktningen i de program som har lagts fram. Det sägs att vi ska<br />
få mer resurser om vi går ihop. Ska det tolkas så att vi inte får några resurser<br />
om vi inte går ihop? Vi ska i så fall inte satsa mer på medlemsvärvning!<br />
Arbis kom till oss och frågade vad vi ville ha för att gå med i Stockholmsavdelningen.<br />
Vi svarade honom att det inte var fråga om resurser utan om<br />
tänkesättet.<br />
Jag vet inte vilka a-kassor som fungerar bäst och vilka som fungerar<br />
sämst. Vi har fått bra kritik från den a-kassa som vi jobbar med och som<br />
har sina lokaler i kvarteret bredvid oss. Den personal hos oss som jobbar<br />
med dessa frågor är väldigt kompetent, och våra medlemmar verkar nöjda.<br />
Självfallet är de som blir arbetslösa väldigt missnöjda, men det beror<br />
inte på a-kassans handläggning av deras ärenden utan just på att de blivit<br />
arbetslösa.<br />
Jag tycker att ni som gått med får visa att ni är bättre och duktigare och att<br />
ni kan ge oss någonting. Men försök inte tvinga oss, för då blir det bara<br />
bakslag.<br />
90
Siv Axelsson, valkrets 1409: Vi är beredda att dra tillbaka vårt tilläggsförslag<br />
under förutsättning att frivilligheten får bestå.<br />
Margareta Troberg, valkrets 1409: Om vi ska kunna följa vår förbundsordförandes<br />
uppmaning i hans öppningstal till förbundsmötet, ska vi inte<br />
splittra en väl fungerande avdelning. Han sade: ”Tillsammans är vi starka”.<br />
Lars Stjernkvist sade i sitt tal till förbundsmötet: ”Tillsammans kan<br />
vi förändra världen.” Sjöfolk har gjort just det som Lars Stjernkvist talade<br />
om. Vi gick ut och drev våra frågor på europeisk nivå. I hela Europa väckte<br />
vi en död fråga: taxfree. Vi vann mycket genom samarbetet med kamrater<br />
i hela Europa.<br />
Tack vare vår starka sammanhållning lyckades vi dessutom genom ett<br />
riksdagsbeslut rädda våra jobb.<br />
Om vi blir intvingade i de geografiska avdelningarna kommer flertalet av<br />
våra medlemmar att begära utträde ur SEKO. Som jag ser det vill SEKO<br />
bli av med sjöfolket. Har jag rätt?<br />
Risken är stor att svensk sjöfart snabbt försvinner om vår lobbyingorganisation<br />
splittras.<br />
Respektera det avtal som skrevs när vi gick med i SEKO! Vårt representantskap<br />
är helt enigt i denna fråga, och alla våra medlemmar instämmer<br />
säkerligen i förbundsmötets devis: Vi Ser Rött!<br />
Låt oss behålla frivilligheten!<br />
Ronny Beyer, valkrets 20: Som lokförare tillhör jag också en bransch. När<br />
jag lyssnar till diskussionen i dag känns det som om det fortfarande är en<br />
tjuvbroms i det här tåget. Det gnisslas och stänks, och det gnölas och<br />
gnälls.<br />
Man sitter lite vid sidan om på glasberget och funderar: Kan detta vara till<br />
någon nytta för oss? Naturligtvis är det till nytta, om vi ser till det som<br />
förenar oss och inte till det som skiljer oss. Det är på så vis som vi genom<br />
åren har byggt upp en stark arbetarrörelse.<br />
Förbundsmötet har att behandla 95 motioner. 90 av dessa är ett uttryck för<br />
medlemmarnas önskemål – de kommer utifrån landet och har kanaliserats<br />
genom geografiska avdelningar. Som avdelningsordförande i Dalarna ligger<br />
det i mitt intresse att se till att det finns fungerande klubbar.<br />
Det är ute på arbetsplatserna som vi ska möta ungdomarna, sträcka fram<br />
handen och säga: Jag är fackombud för SEKO, välkommen till oss! Det är<br />
ute på arbetsplatserna vi ska möta ungdomarna och få in dem i den fackliga<br />
ungdomsskoleverksamheten, och det är på arbetsplatserna vi ska skola<br />
oss i avtal. Vi ska inte stå och gömma oss bakom en gardin.<br />
91
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Jag har förståelse för dem som är rädda för att marginaliseras och hamna<br />
utanför. Men med den tradition vi har i arbetarrörelsen finns inte den risken.<br />
Förbundsstyrelsen skriver i sitt utlåtande att man ska finna former för<br />
arbetet i branscherna, och jag anser att vi bör kunna lita på att de som vi<br />
valt till de högsta ämbetena i vår organisation ska kunna åstadkomma detta.<br />
Jag har fullt förtroende för dessa kamrater. Jag tror att det är dags att<br />
pumpa upp trycket och släppa på tjuvbromsen. Risken är uppenbar att vi,<br />
när nu gnistor slår kring de sista hjulen, spårar ur. Och spårar vi ur, då delar<br />
sig tåget, för att använda lokförarspråk.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: Jag tycker mig kunna höra en<br />
rädsla från branschavdelningarnas representanter. Det är självklart att alla<br />
avdelningar, både branschavdelningarna och de geografiska avdelningarna,<br />
ser till medlemmarnas bästa.<br />
Margareta Troberg var rädd för att lobbyingorganisationerna skulle komma<br />
att splittras. Självfallet kan de finnas kvar och jobba inom de samarbetsorgan<br />
för branscherna som kommer att finnas eller inom företagsfack.<br />
Vad jag saknar i den här debatten är det positiva. Var finns nyfikenheten,<br />
och var finns utvecklingspotentialen? Man vill hålla kvar vid det gamla –<br />
man kan sin bransch, och man känner trygghet där.<br />
Jag som tillhör Stockholmsavdelningen tycker att det är otroligt berikande<br />
att vi i avdelningen kommer från olika branscher. Vi pratar i dag mycket<br />
om mångfalden i samhället – vi är folk från olika länder, av olika kön<br />
och olika åldrar, och vi kommer från olika branscher. Det kan vara jobbigt,<br />
och det blir många kulturkrockar, men jag tror att det i längden är utvecklande<br />
och kan leda till bättre resultat och beslut.<br />
Vi är i facket uppfostrade till revirtänkande, men jag tycker att vi i stället<br />
bör se till helheten och fundera över vart vi är på väg. Då tror jag att vi<br />
kan komma långt.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Sixten Eriksson, valkrets 108: Jag tillhör SEKO Energi Norrland, som omfattar<br />
de fem nordligaste länen eller nästan halva landet om man ser det<br />
geografiskt. Vi har många medlemmar inom Vattenfall, och om vi lämnar<br />
branschavdelningen är risken stor att vi tappar medlemmar till Ledarna<br />
och SIF, där man har ett branschtänkande.<br />
Vi har diskuterat denna fråga i vår avdelning och kommit fram till att vi<br />
vill att frivilligheten ska finnas kvar. Vi har inlett diskussioner om geo-<br />
92
grafiska avdelningar, men vi anser alltså att frivilligheten bör vara kvar,<br />
eftersom risken annars är stor att vi förlorar många medlemmar.<br />
Kenneth Lundell, valkrets 13: För mig är detta en väldigt ödesmättad<br />
kväll. Vi har under många år diskuterat organisationslösningar. Det får inte<br />
vara på det sättet att vi sitter med här och fattar beslut om inriktningar som<br />
på sikt ska leda till en ny organisation där vi alla ska finnas med. I så fall<br />
är vi inte uppriktiga. Jag tänker nu tillbaka på den tid för ganska många år<br />
sedan när vi hade embryot till den här organisationsbildningen. Resan att<br />
hitta fram har varit svår, och jag upplever att den är det nu också.<br />
Själv tillhör jag SEKO Västra och försvarsbranschen. Där har vi i ett antal<br />
omgångar måst organisera om vår klubbildning och avdelningsbildning,<br />
och det kommer vi att fortsätta med. Vi får i detta sammanhang inte<br />
glömma bort att vi måste hålla isär avdelningsbildningen och vår förhandlingsorganisation.<br />
De geografiska avdelningarna ska lägga grunden<br />
för det som många här har talat om och som man nu sköter i de rikstäckande<br />
avdelningarna. Vidare är tanken att vi ska få en företagsvis eller<br />
branschvis förhandlingsorganisation, som kan hantera de frågor som rör<br />
det specifika området. Här finns det inte något motsatsförhållande. Låt<br />
oss finna en lösning på detta och låt oss framför allt vara uppriktiga i den<br />
här salen. Vi kan inte lura oss själva hur länge som helst.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Björn Jonasson, valkrets 1409: SEKO Sjöfolk utesluter inte samarbete<br />
med andra. Jag tycker att vi har samarbetat ganska bra hittills, och vi är<br />
vana att jobba tvärfackligt. Men jag är rädd för att vi tappar medlemmar<br />
om vi blir inrangerade i geografiska avdelningar.<br />
Jag bor själv i Kalmar, rederikontoret ligger i Stockholm, och jag befinner<br />
mig större delen av året på något av rederiets 20 fartyg. Mina arbetskamrater<br />
bor från Kalix i norr till Manilla i söder. Under dessa förhållanden är<br />
det svårt att tillhöra en geografisk avdelning. Men jag tycker som sagt att<br />
vi hittills har skött samarbetet med andra på ett bra sätt.<br />
Jag yrkar bifall till motion A 10 och drar tillbaka tilläggsyrkandet.<br />
Mötesordföranden meddelade att Margareta Troberg och Siv Axelsson<br />
dragit tillbaka sitt yrkande om bifall till Björn Jonassons tilläggsyrkande.<br />
Dan Blomgren, valkrets 9: Det finns trots allt också en ekonomisk verklighet,<br />
och den är vi i den här församlingen förvaltare av. Den fackliga<br />
verksamheten gick under 2002 back med 66,5 miljoner. Det innebär en<br />
ökning av det föregående årets underskott med nästan 30 miljoner. Min<br />
93
fråga blir därför: Har SEKO verkligen råd att bedriva den fackliga verksamheten<br />
i två ”stuprörsorganisationer”. Jag tycker inte det!<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Ulf Eriksson, valkrets 807: Det antyddes här att vi skulle vara rädda. Det<br />
är klart att vi är rädda – det är med oss som med Grafikerna och Elektrikerna.<br />
De är mindre, och de drog sig ur, eftersom det stora SEKO inte alls<br />
var intresserat av att ta hänsyn till dem och deras hjärtefrågor. Vi och även<br />
Sjöfolk känner här på samma sätt. I Sjöfolk är man, som vi sett, duktig,<br />
och när Sjöfolk kom med oss såg jag det som en möjlighet för oss att lära<br />
hur man ska jobba fackligt och driva frågor. Vill Sjöfolk fortsätta som en<br />
egen avdelning, försvagar det inte SEKO i övrigt.<br />
Jag vill också säga att vårt huvudintresse inte är att vara här och väcka motioner.<br />
Vi står inte i kö för att få delta i förbundsmötet, och det är heller<br />
inte något slagsmål om uppdrag i avdelningen, även om det är hedersamt<br />
att få sådana. Det är inte det vi är ute efter, utan vi är intresserade av att<br />
bedriva en facklig verksamhet som fungerar och utvecklas. Vi är nyfikna<br />
och vill jobba på ett nytt sätt. Vår upplevelse av Stockholmsavdelningen<br />
är att ni där jobbar som ni alltid gjort. Ni tycker att första maj är någonting<br />
viktigt – vi tycker att första maj är viktig för dem som redan är saliga,<br />
och det är inte dem som vi ska ha in som nya medlemmar.<br />
Det har här talats om tjuvbromsar, men vi försöker köra på ett eget spår.<br />
Varför ska vi då haka på vår vagn på ert tåg? För oss är det inte intressant<br />
om vi ligger först eller sist i tåget, men vi vill inte bromsa utan bara åka<br />
på ett eget spår bredvid ert. Vårt spår är inte dyrt och kostar inte förbundet<br />
något extra, utan vi bekostar det här spåret med våra egna medlemsavgifter.<br />
60-kronan går till Stockholmsavdelningen. Väl bekomme!<br />
Om vi ska vidga våra vyer, är det inte grafiker och elektriker vi i första<br />
hand ska vända oss till, utan det är med Handels, Transport och Fastighets<br />
– och grafiker och elektriker! – som vi ska diskutera ett nytt förbund. Om<br />
det är många som går samman kanske Grafikerna och Elektrikerna inte<br />
känner sig lika små. Några sådana visioner har jag inte märkt någonting<br />
av, och jag tror i och för sig inte att det är fråga om ett beslut på förbundsmötet<br />
utan att det mer handlar om hur förbundsstyrelsen pratar med<br />
folk i korridorerna eller ringer upp och frågar om man vill gå ihop med<br />
oss.<br />
Vi vill resa vidare på vårt eget spår – vi drar inte i nödbromsen utan vi kör<br />
på.<br />
Bertil Hallén, valkrets 14: Det har blivit en lite konstig debatt. I de geografiska<br />
avdelningarna tycks allting vara fel. Jag tycker att det finns<br />
94
mycket bra i de geografiska avdelningarna, men ni som slåss för branschavdelningarna<br />
ser bara hinder. Jag tror att tiden nu är mogen att vi börjar<br />
prata med varandra. Vi får nu en viss tid på oss att gå samman. Vi har säkerligen<br />
mycket att lära av varandra. Ni framhåller hela tiden att just er<br />
bransch är så jätteviktig jämfört med andra. Jag tillhör Trafik och är reparatör,<br />
och jag tycker att vår bransch också är viktig.<br />
När vi på våra möten i Göteborg diskuterade SEGEL med grafiker och<br />
elektriker var de förvånade och frågade: ”Är ni ett förbund?”<br />
Jag tror att det nu är dags att gå vidare, och jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens<br />
utlåtande.<br />
Christer Alnebratt, valkrets 17: Vi är en facklig organisation. En facklig<br />
organisation ska förhandla, och vi är ganska duktiga på att förhandla. Vi<br />
ska också lyssna på varandra. Jag har lyssnat, och jag tycker att jag har fått<br />
en hel del nya insikter. En av dessa insikter är att förbundet måste jobba<br />
vidare och gå framåt. Vi har sedan tidigare ett inriktningsbeslut som innebär<br />
att vi ska jobba med geografiska avdelningar, och det tycker jag är helt<br />
riktigt. Det känns för mig helt rätt att vi ska jobba i geografiska avdelningar,<br />
kompletterat med förbundsstyrelsens förslag att vi ska stärka<br />
branscharbetet.<br />
Jag har emellertid tagit till mig en del av de tankar som lyfts fram här,<br />
särskilt från SEKO Sjöfolk. Jag yrkar därför bifall till förbundsstyrelsens<br />
utlåtande men har ett tilläggsförslag, nämligen att SEKO Sjöfolk får fortsätta<br />
att vara en egen avdelning men att man inleder en dialog om hur en<br />
framtida inrangering ska se ut.<br />
Kjell Österberg, valkrets 5: Jag vill inte ställa branscherna mot varandra.<br />
Det är inte så att Tele är viktigare än Post eller Försvar. Men att år <strong>2003</strong><br />
tvinga in medlemmar och förtroendevalda i en viss organisation hör inte<br />
hemma i vårt förbund.<br />
Jag yrkar bifall till motion A 10.<br />
Torsten Larsson, valkrets 1409: Jag var den förste som deltog i denna debatt,<br />
och jag tycks även bli den siste.<br />
Vi är inte rädda – glöm det! Vi äter middag med djävulen om det skulle<br />
gagna våra medlemmar.<br />
Du från Salén nämnde detta med klubbarna. Hos oss skiljer det sig lite<br />
mellan färjetrafiken och utsjöfarten. Det vi är rädda om är utsjösidan. Jag<br />
har en klubb i Tor Line, och jag är ensam om att sköta den klubben, eftersom<br />
gubbarna sällan är anträffbara. Vi har svårt att få till stånd ett sty-<br />
95
elsesammanträde i klubben. Vi har över 3 000 medlemmar i smårederier<br />
som inte har några klubbar. Hur skulle det se ut om ni delade upp dessa<br />
medlemmar på 17 avdelningar? Snacka om service till medlemmarna! I<br />
dag har vi fyra ombudsmän som sköter det hela perfekt, och den ordningen<br />
vill vi behålla. Det tycker jag inte är för mycket begärt. Vi är i och för<br />
sig inte emot geografiska avdelningar. De passar kanske er, men de passar<br />
faktiskt inte oss.<br />
Annika Kallin, valkrets 22: Argumenten tuggas om och om igen. Vi har<br />
diskuterat frågan om frivillighet i tre år, och nu vill man att diskussionerna<br />
ska fortsätta i all evinnerlighet.<br />
Vill vi ha ett enat förbund, ett SEKO som är gemensamt för alla, bör vi nu<br />
sätta ned foten och se till att vi får en enhetlig organisation.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Först till Ulf Eriksson! Det<br />
är inte så att någon tänker luta sig tillbaka och inte göra någonting åt den<br />
här saken. Det är bara att läsa förbundsstyrelsens utlåtande där vi skriver:<br />
”Förbundsstyrelsen menar därför att arbetsgrupperna ska få den tid de behöver<br />
för att tillsammans bygga grunden för de nya avdelningarna ute i<br />
landet och att den process som nu startat ska få fortsätta.”<br />
På våra årsmöten och förbundsmöten görs en genomgång av verksamhetsberättelserna,<br />
och jag tror att den förbundsstyrelse som inte uppfyller<br />
det som den har skrivit i sitt utlåtande inte finns.<br />
Björn, Margareta och Siv har tagit tillbaka sitt tilläggsyrkande.<br />
Margareta talade om det avtal som träffades mellan SEKO och Sjöfolksförbundet.<br />
Det avtalet finns. Det måste diskuteras och förhandlas, men det<br />
avtalet är ingenting som försvinner. Det avtalet är i allra högsta grad levande<br />
och ska hanteras.<br />
När det gäller branscherna vill jag ånyo peka på stadgeförslaget, dvs att vi<br />
inför branschkonferenser och branschforum.<br />
Christer Alnebratt har lagt ett tilläggsyrkande till motion A 10, och jag yrkar<br />
avslag på detta.<br />
Torsten Larsson talade om sina 3 000 medlemmar i smårederier som inte<br />
har någon klubb. Det är självklart att man måste diskutera sådana frågor.<br />
Det finns inte någon här som har ambitionen att sprida dessa 3 000 medlemmar<br />
som agnar för vinden. Det är viktigt för oss alla att vi håller ihop<br />
organisationen. Jag är övertygad om att vi gör det genom de avdelningsetableringar<br />
som vi i dag har på 17 orter och genom de starka bransch-<br />
96
strukturer som vi föreslår ska byggas upp. På detta sätt hanterar vi också<br />
lobbyingfrågorna och de olika branschfrågorna, även när det blåser som<br />
snålast och man kanske behöver äta middag med djävulen, som Torsten<br />
sade.<br />
Jag vidhåller yrkandet om bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 2 i de delar där inga motförslag förelåg.<br />
Förbundsmötet beslöt med 132 röster mot 71<br />
att bifalla utlåtande nr 2 över motion A 10.<br />
6 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Björn Jonasson, valkrets 1409.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå Christer Alnebratts, valkrets 17, tilläggsyrkande ”att SEKO Sjöfolk<br />
kan fortsätta att vara en avdelning men att man för en dialog hur<br />
ett eventuellt samgående kan se ut”.<br />
Följande reservationer inlämnades:<br />
1. ”Härmed reserverar sig samtliga ombud för SEKO sjöfolk, valkrets<br />
1409, mot beslutet om frivillighetens upphörande under dagordningens<br />
punkt 16.<br />
Siv Axelsson Erik Hornung<br />
Ralf Lindgren Björn Jonasson<br />
Kenneth Österlund Sonny Ryberg<br />
Anette Karlsson Åke Sönerud<br />
Torsten Larsson Karl-Axel Andersson-Hjälte<br />
Jens Ole Hansen Margareta Troberg<br />
Marika Mattsson<br />
Thomas Larsson”<br />
2. ”Reservation mot avslag på motion A 10<br />
Ulf Eriksson, valkrets 807<br />
Mats Ek, valkrets 807<br />
Pirjetta Björklund, valkrets 807<br />
Tommy Karlsson, valkrets 807<br />
Hans Gustafsson, valkrets 807”<br />
3. ”Undertecknad reserverar sig mot beslutet på punkt 16, motion A 10.<br />
Sixten Eriksson<br />
SEKO Energi Norrland”<br />
97
Utlåtande nr 10 över motion A 25<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 10.<br />
Utlåtande nr 11 över motion A 26<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 11.<br />
Utlåtande nr 17 över motion A 33<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 17.<br />
Utlåtande nr 18 över motion A 34 första att-satsen<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 18.<br />
Utlåtande nr 19 över motion A 35<br />
Reidar Eriksson, valkrets 14: Orsaken till att jag skrev den här motionen<br />
är egentligen en motion som behandlades på förbundsmötet år 2000. Till<br />
det förbundsmötet hade jag väckt en motion om ett nordiskt utbyte för<br />
medlemmar verksamma inom Statens Institutionsstyrelse. Motionen besvarades<br />
med ett löfte: ”Förbundsstyrelsen ska undersöka möjligheterna<br />
för SIS-gruppens medlemskap i NFI samt i övrigt tillsammans med våra<br />
nordiska broderförbund, vilka organiserar samma grupper, forma ett nordiskt<br />
fackligt samarbete.”<br />
Sedan dess har det varit helt tyst i frågan – ingenting har redovisats, inte<br />
ens till mig som motionär. Även om inte förbundsstyrelsen har lyckats i<br />
sina strävanden, tycker jag att man ska redovisa behandlingen av beslut<br />
med anledning av motioner. Man kan redovisa vad som faktiskt hänt, i<br />
synnerhet när löften har getts i utlåtandena. Jag tycker inte att det är helt<br />
okej att motionärer inte alltid får en redovisning av resultaten.<br />
Med en sammanställning av de motioner som har bifallits eller som ansetts<br />
besvarade och där svaret innebär att någon form av åtgärd ska vidtas<br />
säkrar man uppföljningen och redovisningen.<br />
Idén med en kortare redovisning av vad som hänt med motionerna efter en<br />
treårsperiod är inte ny, och det är inte heller min idé. Uppslaget till mitt<br />
motionsförslag har jag fått från det socialdemokratiska partidistriktet i<br />
Norra Älvsborg. I den verksamhetsberättelse som upprättas till de årliga<br />
98
distriktskongresserna finns sedan många år en redovisning av vad som<br />
hänt med de motioner som behandlades vid föregående års kongress. Det<br />
kan aldrig vara fel att hämta bra och konstruktiva idéer på annat håll inom<br />
arbetarrörelsen.<br />
Jag tänkte först yrka bifall till motion A 35, men jag är så pass mycket<br />
realist att jag inser att det kan vara svårt att få förbundsmötets bifall till<br />
motionen. Utlåtandet är inte bra nog för att jag ska nöja mig med att<br />
motionen ska anses besvarad. Det som sägs i utlåtandet säkrar inte den<br />
uppföljning och redovisning som jag önskar. Dessutom står det i utlåtandets<br />
första mening att de beslut som fattas av förbunds- och årsmöten bör<br />
följas upp och att resultaten bör redovisas. Märk alltså att man skriver bör<br />
och inte att besluten ska redovisas. Bör är bör, och ska är ska.<br />
Egentligen borde hela utlåtandet skrivas om, och jag yrkar därför att utlåtande<br />
19 över motion A 35 hänskjuts till beredningsutskottet för bearbetning<br />
i syfte att på ett bättre och mer konstruktivt sätt svara upp emot<br />
förslaget i motionen.<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Eftersom du var så<br />
smart att du föreslog att frågan skulle hänskjutas till beredningsutskottet,<br />
kan vi yrka bifall till ditt förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Reidar Erikssons förslag.<br />
Utlåtande nr 20 över motion A 36<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 20.<br />
Utlåtande nr 21 över motion A 37<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 21.<br />
Utlåtande nr 22 över motion A 38<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Alla börjar nu bli trötta, men jag tycker<br />
att ni ska använda era sista krafter till att bifalla det förslag som jag kommer<br />
att lägga fram.<br />
Denna motion har att göra med det som jag tidigare i dag tog upp när jag<br />
sade att vi behövde titta på vad vi har gjort och redovisa det i verksamhetsberättelsen.<br />
Vi gör ju av olika skäl inte alltid det vi har tänkt. När jag<br />
99
lyssnat till debatterna i dag har jag fått den där rädslan igen. Vi antar<br />
här många program och fattar många beslut. Jag fick tidigare beskedet av<br />
Janne att det som står i programmen ska genomföras på tre år. Jag trodde<br />
att det var det som står i verksamhetsplanen som ska genomföras på tre år.<br />
I programmen står det betydligt mycket mer än det som jag trodde skulle<br />
genomföras på tre år.<br />
Motion A 38 handlar om hur vi ska göra verklighet av de beslut vi fattar.<br />
Förbundsstyrelsen föreslår att motionen ska anses besvarad, men jag tycker<br />
inte att svaret är sådant att vi kan känna oss nöjda. Det kan bero på att<br />
man missuppfattat begreppet ”genomförandegrupper”. Det kan låta som<br />
om dessa grupper ska genomföra verksamheten, men så var det ju inte<br />
tänkt.<br />
Tanken är att efter förbundsmötets beslut ska den som är intresserad av<br />
programmet anmäla sitt intresse till förbundet, som tillsätter beredningsgrupper<br />
bestående av representanter för alla delar av vårt förbund – klubbar,<br />
avdelningar, företagsfack och förbundet. Dessa grupper diskuterar hur<br />
de fattade besluten ska kunna omsättas i verkligheten. Vad ska vi göra för<br />
att nå det här målet? Vad behövs för att vi ska nå målet? Behöver vi utbildning<br />
eller behöver vi någonting annat? Vilken roll har jag som jobbar<br />
i klubben? Vilken roll har förbundet och vilken roll har avdelningen?<br />
Förhoppningsvis blir det en idéverkstad som sätter i gång, och när man<br />
diskuterat färdigt överlämnas gruppens förslag till förbundsstyrelsen, som<br />
fattar beslut om hur man ska gå vidare. Detta var tanken. Meningen var<br />
inte att det skulle tillsättas grupper som arbetar med frågorna i tre år och<br />
genomför besluten. Avsikten var alltså i stället att dessa grupper skulle<br />
lägga fram förslag.<br />
Om vi inte gör på det sättet är jag rädd för att vi, som jag sade, hamnar i<br />
en situation där vi inte riktigt ser våra roller. Janne sade i sitt öppningstal<br />
till förbundsmötet att hela organisationen ska sträva åt samma håll. Ja,<br />
men hur gör vi? Vilka roller har vi?<br />
Devisen ”Vi Ser Rött” skapar väldigt många förväntningar i hela organisationen.<br />
Detta är verkligen utmanande: Vi Ser Rött! Det gäller att göra<br />
någonting bra av detta på alla nivåer.<br />
I verksamhetsplanen finns förslag om nya kommunikationsformer, t ex att<br />
avdelningskonferenserna ska göras om till avdelningsveckor. Det tycker<br />
jag är bra. Men den idé som förs fram i motionen gäller en korsbefruktning<br />
mellan olika nivåer och delar i förbundet, något som inte förekommer<br />
i den utsträckning som jag anser att det borde göra.<br />
Jag föreslår den ändringen i motionens första att-sats att ”genomförandegrupper”<br />
ändras till ”beredningsgrupper” och att en ny att-sats tillförs mo-<br />
100
tionen, nämligen ”att grupperna upplöses när förslagen framtagits och<br />
överlämnats till förbundsstyrelsen för beslut om vidare behandling”.<br />
Med dessa ändringar yrkar jag bifall till motion A 38.<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen har<br />
föreslagit att motionen ska anses besvarad. Vi delar motionärens uppfattning<br />
men kan inte fullt ut ställa upp på motionsförslaget. Det beror på att vi<br />
faktiskt har haft och har beredningsgrupper med den föreslagna representationen.<br />
Det är emellertid inte säkert att det alltid är det arbetssätt som fungerar<br />
bäst, och vi har tolkat det så att ett bifall till motionen skulle innebära<br />
att vi alltid måste tillämpa det i motionen föreslagna tillvägagångssättet.<br />
Förbundsstyrelsen har t ex fattat beslut om en avgiftsutredning, där det ingår<br />
representanter för klubbar, avdelningar samt koncern- och företagsfack.<br />
Vi har vidare en inspirationsgrupp som också är sammansatt av representanter<br />
för avdelningar och klubbar. Dessutom har vi en ärendeberedningsgrupp<br />
och en annan grupp som inför förbundsmötet har jobbat<br />
med jämställdhetsfrågorna. Dessa grupper har också en liknande sammansättning.<br />
Det är alltså inte främmande för oss att ha arbetsgrupper som består av representanter<br />
för klubbar, avdelningar samt koncern- och företagsfack. På<br />
det sättet vill vi fortsätta att jobba, där detta är lämpligt.<br />
När ni kommer hem till avdelningarna efter förbundsmötet finns där en<br />
kallelse till avdelningskonferenser. Vi har ändrat uppläggningen av avdelningskonferenserna<br />
därför att vi vill vara tydligare i vårt sätt att arbeta<br />
utifrån de beslut som förbundsmötet fattar om verksamheten. Till avdelningskonferensen<br />
har vi inbjudit förtroendevalda från alla avdelningar. På<br />
konferensen ska vi tillsammans komma fram till vilka krav och förväntningar<br />
avdelningarna har på förbundskontoret när det gäller genomförandet<br />
av verksamhetsplanen. Vad kan vi tillsammans göra i avdelningarna,<br />
vilka frågor kan vi samarbeta kring och när ska vi göra det? Vi tror att det<br />
är alldeles utmärkt att ha dessa diskussioner på en avdelningskonferens<br />
med förtroendevalda och att det kan vara ett alternativ till beredningsgrupper.<br />
Man skulle kunna säga att det blir en ”ofantlig” beredningsgrupp.<br />
Det är viktigt för oss att ha de förtroendevalda med i processen. Tidigare<br />
har vi haft mixade konferenser för förtroendevalda och funktionärer. Nu<br />
kommer vi ett par veckor efter konferensen med de förtroendevalda att inbjuda<br />
till en funktionärskonferens, där det ska diskuteras hur man ska jobba<br />
med de idéer som de förtroendevalda kommit fram till.<br />
Vi vill pröva detta sätt att arbeta och se om det kan vara en metod att utveckla<br />
verksamheten och få en kraftfullare organisation både inåt och utåt.<br />
101
Förbundet har alltså beredningsgrupper av det slag som avses i motionen,<br />
men vi vill inte alltid använda den modellen. Därför yrkar jag bifall till<br />
förbundsstyrelsens utlåtande och avslag på Agneta Enbom Holz förslag.<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Jag tror inte heller att beredningsgrupper<br />
är någonting som man alltid måste ha. Men med de fem nya programmen<br />
med deras, som många har sagt, fina innehåll tror jag att vi behöver göra<br />
en extrainsats. Till avdelningskonferenserna är det ju avdelningarnas representanter<br />
som kommer, och där får vi inte kontakt med andra människor<br />
och deras idéer. En idéverkstad bör ha en representation över gränserna.<br />
Jag vidhåller mitt förslag om bifall till motion A 38 med de ändringar jag<br />
föreslagit.<br />
Förbundsmötet beslöt med 132 röster mot 70<br />
att bifalla utlåtande nr 22.<br />
4 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Sören Götze, valkrets 1.<br />
Utlåtande nr 23 över motion A 39<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 23.<br />
Utlåtande nr 30 över motion C 1<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 30.<br />
Utlåtande nr 31 över motionerna C 2–C 4<br />
Annika Kallin, valkrets 22: Vi brukar säga att ungdomen är vår framtid.<br />
Det är ungdomarna som ska ta över efter oss, föra arvet vidare och kämpa<br />
för våra medlemmar. Det känns lite tragiskt när man tittar ut över den<br />
här församlingen – här är det så illa att t o m jag är ung.<br />
Utlåtandet över dessa motioner innehåller ingenting som känns konkret.<br />
Vad vill man egentligen göra? Vet förbundsstyrelsen över huvud taget vad<br />
som hänt de senaste tre åren? Det som skrivs i utlåtandet kan tyda på dåliga<br />
kunskaper om den verksamhet som ungdomsrådet och ungdomsombudsmannen<br />
bedrivit de senaste tre åren. Vad som står i utlåtandet är helt<br />
i linje med det arbete som byggts upp genom de många kontakter med<br />
både avdelningar och klubbar som ungdomsrådet och ungdomsombudsmannen<br />
har haft.<br />
102
Förbundsstyrelsen skriver att man beslutat att en utvärdering av ungdomsverksamheten<br />
ska äga rum. Vad vill förbundsstyrelsen få ut av denna<br />
utvärdering?<br />
Vi borde vara stolta över de många goda vitsord som SEKOs ungdomsverksamhet<br />
fått, från både LO och andra LO-förbund. Enligt LO ligger<br />
faktiskt SEKO i topp just nu. Är det så vi ska fortsätta att ha det – eller?<br />
Jag yrkar bifall till motion C 4 och till följande tilläggsförslag: ”Bygg vidare<br />
på verksamheten som den ser ut i dag, inklusive ungdomsråd och<br />
ungdomsombudsman, fram till år 2006.”<br />
Johan Tolinsson, valkrets 14: Jag har varit ungdomsansvarig i SEKO Göteborg.<br />
Jag har i det arbetet haft ett gott stöd, framför allt av Helena Gille<br />
och senare av den som är projektanställd som ungdomsombudsman. Nu är<br />
det en annan som har detta uppdrag i Göteborg. Jag tror att det för förbundets<br />
framtid är nödvändigt att vi fortsätter med den här verksamheten,<br />
precis som föregående talare sade.<br />
Jag har en fråga till förbundsstyrelsen: Är det så att man tänker avveckla<br />
ungdomsrådet och posten som central ungdomsombudsman? Jag yrkar att<br />
förbundet behåller ungdomsrådet och den projektanställde som vi har i<br />
dag. Jag föreslår vidare att förbundet ska ställa krav på avdelningar, klubbar<br />
och sektioner och därefter utvärdera verksamheten år 2006.<br />
Reidar Eriksson, valkrets 14: Det är lite anmärkningsvärt att förbundsstyrelsen<br />
inte föreslår bifall till fjärde att-satsen i motion C 3, som lyder: ”att<br />
tillskapa en fördjupad politiskt skolning i ideologi och sambandet mellan<br />
teori praktik och facklig/politisk samverkans betydelse”.<br />
Förslaget i denna fjärde att-sats beaktas inte alls eller mycket lite i utlåtandet.<br />
”Fördjupade utbildningsinsatser i ideologi” har vi inte i något överflöd<br />
inom förbundet och inte heller i LO-familjen i övrigt, vill jag påstå. Tyvärr<br />
är det nog tvärtom. Jag har en känsla av att ideologiutbildningen minskat<br />
rätt markant under den senaste tioårsperioden.<br />
I min avdelning, SEKO Göteborg, har vi under året påbörjat en ideologiutbildning<br />
i två steg. Vi har gjort detta inom ramen för vår facklig-politiska<br />
kommitté. Hittills har 15 personer utbildats.<br />
När vi började med denna utbildning på Viskadalens folkhögskola fick vi<br />
av kursledaren reda på att det var många år sedan man senast genomförde<br />
en sådan utbildning.<br />
Om vi successivt tappar ideologidelen i vårt utbildningsutbud och inte förmedlar<br />
vår historia och våra facklig-politiska värderingar till våra unga<br />
103
medlemmar och blivande medlemmar, tror jag att vi i förlängningen är illa<br />
ute. Då blir vi så småningom som vilken organisation som helst och i varje<br />
fall inte en facklig organisation värd namnet.<br />
Med det anförda yrkar jag bifall till motion C 3 fjärde att-satsen.<br />
Britt Salomonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Det här området är<br />
så himla viktigt, och det känns skönt med det engagemang som här visas.<br />
När vi gick igenom motionerna till förbundsmötet blev jag bedrövad över<br />
att det inte hade väckts en enda motion om kompetensutveckling, som<br />
också känns som en jätteviktig fråga.<br />
Vi är kanske lite trendkänsliga, men det är skönt att trenderna inte tagit<br />
över så mycket att vi inte berört detta område, som gäller både ideologin<br />
och den framtida återväxten av förtroendevalda.<br />
Annika Kallin yrkade att vi ska behålla ungdomsombudsmannen och ungdomsrådet<br />
till år 2006. Det är möjligt att förbundsstyrelsen uttryckt sig<br />
oklart i utlåtandet, men vi har inga avsikter att avveckla någon verksamhet<br />
som berör ungdomarna – absolut inte! Även Johan Tolinsson var inne<br />
på detta. För oss i förbundsstyrelsen känns det viktigt att vi inte år efter år<br />
lägger vissa frågor på personer eller grupper som skulle kunna betraktas<br />
som en sidoorganisation. Vi vill utvärdera arbetet hittills, och vi kommer<br />
att kunna konstatera att vi gjort mycket bra och kommit väldigt långt. Men<br />
vi kommer också att kunna konstatera att vi kan behöva göra justeringar<br />
av verksamheten för att få ut det mesta möjliga av våra resurser, dvs att vi<br />
använder resurserna på bästa sätt.<br />
Jag håller med Annika om att vi kan vara jättestolta – vi är duktiga på det<br />
här området. Men vi måste också fråga oss hur många yngre medlemmar<br />
vi har att jobba med.<br />
Den utvärdering som Annika frågade om har inte blivit gjord, men vi ska<br />
göra den. Vi har talat om detta, men utredningen har alltså ännu inte gjorts.<br />
Vi måste utreda hur vi ska arbeta för att ungdomsfrågorna inte ska betraktas<br />
som särskilda frågor. Hur ska vi få ungdomsfrågorna att bli frågor<br />
för oss allihop?<br />
Johan Tolinsson yrkade också att vi ska bibehålla ungdomsombudsmannen<br />
och ungdomsrådet inom förbundet till år 2006. Jag kan här tillägga<br />
att jag tycker att det vore olyckligt om förbundsmötet blev det organ som<br />
bestämde hur vi ska organisera arbetet på förbundskontoret och vilken<br />
bemanning vi ska ha där. Om vi började fastställa personalstaten här på<br />
förbundsmötet, skulle vi inte kunna göra några förändringar. Vad förbundsmötet<br />
ska fatta beslut om är funktionen och hur vi ska arbeta för att<br />
kunna leverera resultat.<br />
104
Reidar Eriksson yrkade bifall till motion C 3 fjärde att-satsen. Du har säkerligen<br />
rätt – vi har för lite av ideologisk skolning i den fackliga verksamheten.<br />
Ibland kan man faktiskt fundera över om det är likadant i partiet.<br />
Förbundsstyrelsen anser att hela motion C 3 är en fantastisk skrivning –<br />
ett brinnande förstamajtal som ni säkerligen skulle kunna använda därhemma.<br />
Det var härligt att läsa motionen! Bekymret är emellertid utformningen<br />
av att-satserna, och det är ju dessa vi ska fatta beslut om. I fjärde<br />
att-satsen föreslås att vi ska tillskapa osv, vilket förbundsstyrelsen tolkat<br />
så att vi ska göra någonting nytt, dvs att vi ska ha en annan ideologisk utbildning<br />
än den vi har. Om det hade stått säkerställa i stället för tillskapa<br />
hade det varit klang och jubel, och vi hade sagt ja. Vi har ju våra utbildningar,<br />
och vi har nyligen gjort om GFU så att den facklig-politiska samverkan<br />
där lyfts fram. Representanter för förbundsstyrelsen är med en halv<br />
dag på dessa utbildningar. När jag har varit där har det varit mycket av<br />
samtal kring frågan om varför vi jobbar även politiskt. Vi lyfter alltså<br />
dessa frågor i denna utbildning.<br />
Dessutom har vi utbildningen ”Fackets grunder” för unga medlemmar.<br />
Eftersom motionären Calle Ekman inte är med på förbundsmötet kan vi<br />
inte ändra på den fjärde att-satsen i hans motion. Därför måste jag vidhålla<br />
yrkandet att fjärde att-satsen ska anses besvarad.<br />
Jag yrkar vidare avslag på Johan Tolinssons yrkande att förbundsmötet ska<br />
besluta att vi ska ha en ungdomsombudsman och ett ungdomsråd samt att<br />
en utvärdering ska ske efter år 2006.<br />
Jag yrkar även avslag på Annika Kallins tilläggsförslag att vi ska bygga vidare<br />
på verksamheten som den ser ut i dag liksom på hennes yrkande om<br />
bifall till motion C 4.<br />
Ronny Beyer, valkrets 20: Det var ju kul att motion C 3 föll i god jord, men<br />
jag förstår inte den tafflighet som uppstår när vi ska börja diskutera frågan<br />
om en fördjupad ideologisk skolning. När det i motionen talas om att tillskapa<br />
gäller det väl någon form av forum, där vi i organisationen SEKO<br />
får möjlighet att skola oss.<br />
För två veckor sedan hade vi Sturken på besök i Dalarna, och vi körde en<br />
tredagars facklig-politisk kurs, där vi diskuterade frågan om skillnaden<br />
mellan leninism, maoism, anarkism och syndikalism. Jag trodde Sturken<br />
skulle skit’ på sig. Efter detta sände vi upp några fler ungdomar, bl a en<br />
som jag betraktar som kommunist. Han sade där: ”Nu går jag över till<br />
socialdemokratin.” Han förstod nu skillnaden mellan populism och realpolitik.<br />
Han hade också lärt sig att arbetarklassens frigörelse är dess eget<br />
verk, precis som Kalle Marx sade.<br />
105
Har vi inte sådana forum kan vi inte diskutera rättvisa på annat sätt än att<br />
rättvisa är att jag får av dig och att solidaritet innebär att du ska vara solidarisk<br />
med mig, inte att solidaritet handlar om den gemensamma nyttan av<br />
att hålla ihop.<br />
I sådana forum bedrevs ett mycket aktivt arbete på den tiden då vi startade<br />
ungdomsverksamheten tillsammans med LO och hovfröknarna i SSU befann<br />
sig på universitet och högskolor. Då klev arbetarklassens ungdomar<br />
från fackföreningsrörelsen in på arenan igen, och partiet återfördes till att<br />
vara den balansfaktor mellan teori och praktik som varit så framgångsrik.<br />
Från tid till annan kommer vi att drabbas av detta. Jag tror att vi framgent<br />
kommer att få möta ett parti som glider, såsom man gled via Rosengren.<br />
Jag tror att det är vi som måste ta den matchen – ingen annan gör det åt<br />
oss. Därför måste det finnas forum, där vi kan skola ungdomarna. Vi måste<br />
sätta en punkt på kartan där ungdomarna kan orientera sig och se vad<br />
som är upp och vad som är ned i universum. Rätt ofta möter jag fackliga<br />
förtroendemän som tolkar avtal på det sättet att det som är bra för oss är<br />
säkert till nytta för de andra, i stället för att se till det gemensamma.<br />
Jag känner sympati för Calle Ekmans motion. Han är 24 eller 25 år och arbetar<br />
som tågvärd men riskerar att bli arbetslös. Med håret spretande åt<br />
alla håll ställer han sig ofta upp och slåss för de här värdefrågorna. Jag<br />
träffar också en och annan trött facklig förtroendeman som inte hört talas<br />
om de här begreppen och som lutar sig tillbaka. Men jag tror att framtiden<br />
bär Calle Ekman i sitt sköte, och jag tror att arbetarrörelsen skulle behöva<br />
fler ungdomar av den sorten. Jag är glad för att vara avdelningsordförande<br />
i ett län där det väcks så många motioner som skrivits under av ungdomar.<br />
Jag yrkar bifall till motion C 3 fjärde att-satsen.<br />
Reidar Eriksson, valkrets 14: Ronny har sagt så många kloka ord att det<br />
inte finns mycket kvar för mig att säga.<br />
Det viktigaste för oss som facklig organisation är att vi kan rekrytera nya,<br />
unga medlemmar. Att säkerställa innebär ju att vi bevarar den nivå som vi<br />
har i dag, men vi är nog ganska överens om att vi borde snäppa upp oss på<br />
det här området. Då räcker det inte med att säkerställa, utan då måste man<br />
tillskapa någonting nytt. Det är inte säkert att man behöver ”uppfinna” en<br />
helt ny utbildning. Vi har kört en modell i Göteborg som fungerat bra, och<br />
det finns säkerligen många exempel att hämta från andra håll i landet och<br />
i andra LO-förbund. Det handlar här lite grann om vilja – om vi vill detta,<br />
så gör vi det.<br />
Jag vidhåller mitt yrkande.<br />
106
Britt Salomonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jo visst behöver vi<br />
forum för djupare ideologisk skolning och för diskussioner om betydelsen<br />
av facklig-politisk samverkan. Vi kommer inte att överleva som facklig organisation<br />
om vi inte spelar också på de tangenterna. Så är det!<br />
Säkerställa betyder för mig inte att vi ska behålla verksamheten på nuvarande<br />
nivå, utan det är fråga om att säkerställa en fördjupad politisk skolning<br />
i ideologi. Jag håller med Reidar om att vi måste snäppa upp oss – det<br />
måste vi absolut göra. Mitt enda lilla bekymmer är ordet tillskapa, om det<br />
ordet ska tolkas så att vi ska åstadkomma en central utbildning som sedan<br />
ska föras ut i landet. Sedan jag lyssnat till det som sagts från talarstolen tror<br />
jag inte att det behövs – ni är ju redan i gång. Låt oss gemensamt skapa dessa<br />
forum för den ideologiska diskussionen. Ni som tycker att ni behöver ha<br />
ytterligare impulser kan ju snacka med dem som redan är i gång.<br />
Jag vidhåller yrkandet om bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 31 i de delar där inga motförslag förelåg.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 31 över motion C 4.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå Annika Kallins tilläggsförslag till motion C 4.<br />
Förbundsmötet beslöt med 117 röster mot 81<br />
att bifalla motion C 3 fjärde att-satsen.<br />
7 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Reidar Eriksson, valkrets 14.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå Johan Tolinssons tilläggsförslag.<br />
Utlåtande nr 32 över motion C 5<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 32.<br />
Utlåtande nr 33 över motion C 6<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 33.<br />
107
Stadgeförslaget i övrigt<br />
Ingrid Thune, valkrets 508: Jag skulle vilja ha ett förtydligande av tredje<br />
meningen i § 5 mom 2 Klubb, som lyder: ”Om avdelning önskar inrätta<br />
klubb som berör flera avdelningsområden och/eller avtalsområden ska<br />
detta godkännas av förbundsstyrelsen.”<br />
Jag har fyra frågor. Jag tror att jag har fått svar på en av dem, men jag vill<br />
ändå ha ett förtydligande.<br />
Avses endast nya klubbar eller berörs befintliga klubbar?<br />
Vilken är definitionen av ”avdelningsområden”?<br />
Hur definieras ”avtalsområden”? Där uppstår det ibland problem även utanför<br />
vårt eget förbund, t ex i Elektrikerförbundet, Byggnads och Transport.<br />
Vad menas med ”berör”? För mig är detta ett väldigt diffust begrepp, som<br />
kan komma att vålla väldiga debatter senare.<br />
Jag hoppas att jag kan få svar på mina frågor.<br />
Ingvar Carlsson, valkrets 1602: Jag har full respekt för dem som jobbat<br />
fram stadgeförslaget. Men när det gäller § 13 mom 2 tror jag att det har<br />
skett ett misstag. Paragrafen gäller rättshjälpen, och jag förstår över huvud<br />
taget inte hur man har kunnat föreslå det nya stycke i detta moment som<br />
lyder: ”Som förutsättning för rättshjälp gäller dessutom att rättshjälp i normalfallet<br />
endast beviljas den som varit medlem minst två månader då den<br />
händelse inträffade som föranleder frågan om rättshjälp.”<br />
Jag vet att Mattsson via förbundsstyrelsen granskar varje fall, och vi klarar<br />
att hantera de ärenden som det här kan bli fråga om. Jag föreslår därför<br />
att det föreslagna tillägget till § 13 mom 2 utgår.<br />
I § 14 mom 2 föreslås formuleringen: ”I förbundsstyrelsen, i avdelningsstyrelse<br />
samt i klubbstyrelse skall bland styrelsens ledamöter utses jämställdhetsansvarig.”<br />
Efter årsmötena i avdelningen har jag frågat dem som<br />
valts in i styrelsen: ”Vem vill bli jämställdhetsansvarig?” Ingen anmäler<br />
sig, och till slut säger man till mig: ”Du som är ordförande får väl ta uppdraget.”<br />
Jag vill i stället ha formuleringen: ”I förbundsstyrelsen, i avdelningsstyrelse<br />
samt i klubbstyrelse skall det väljas en jämställdhetsansvarig.” Det<br />
innebär att man ger valberedningen det stora ansvaret att hitta en person<br />
som kan väljas in i styrelsen för att jobba med dessa frågor. Mitt förslag<br />
är att vi återgår till den ordning som vi haft tidigare, då vi i avdelningsstyrelsen<br />
fick en jämställdhetsansvarig som väckte liv i våra gubbar och<br />
tjejer i styrelsen.<br />
108
Dan Persson, valkrets 1: Jag ska tala om § 27 mom 2. Om vi antar de nya<br />
stadgarna kommer vi att få starkare klubbar med mycket bättre förutsättningar<br />
att klara sina arbetsuppgifter. Klubbens roll blir tydligare, och klubben<br />
kommer i högre grad än tidigare att vara en förhandlingsorganisation.<br />
I förslaget till nya stadgar § 26 läggs ett antal uppgifter över till avdelningarna<br />
för samordning, t ex opinionsbildning, facklig-politisk verksamhet,<br />
ungdomsverksamhet, jämställdhet, kultur osv. Dessa frågor är ofta gemensamma<br />
för alla nivåer. Erfarenheten säger också att många klubbar,<br />
trots de nuvarande stadgarna, inte har bedrivit någon verksamhet på<br />
många av dessa områden. Även om det inte är reglerat i stadgarna hindrar<br />
det inte att klubb bedriver verksamhet på de här områdena, men om det är<br />
reglerat i stadgarna ska det också efterlevas.<br />
Vad jag avser är klubbens information till de egna medlemmarna. Visst<br />
kan många informationsfrågor samordnas, och det är bra med information<br />
från olika nivåer i organisationen. Men klubben måste informera om sin<br />
egen verksamhet. Närheten till medlemmarna är enormt viktig – utan den<br />
riskerar klubben att bli anonym. Information är ingenting som man ska<br />
lämna när man har lust, utan det måste vara en skyldighet att informera. I<br />
den föreslagna § 30 Koncern- och företagsfack har man ett moment som<br />
gäller information. Där är detta självklart. Det borde vara lika självklart att<br />
klubben har samma skyldighet. Ett minimikrav är att medlemmarna i<br />
klubben kontinuerligt får reda på vad klubben sysslar med, inte bara när<br />
det gäller löneförhandlingar.<br />
Jag föreslår att § 27 mom 2 Uppgifter tillförs en sjätte punktsats, nämligen:<br />
”Klubb skall fortlöpande informera medlemmarna om sin verksamhet.”<br />
Jag yrkar bifall till detta förslag.<br />
Zeljko Markov, valkrets 1: Med förslaget till nya stadgar öppnas möjligheten<br />
för klubbarna att organisera medlemmar utanför de nuvarande geografiska<br />
områdena. Det är naturligtvis väldigt bra, inte minst mot bakgrund<br />
av de diskussioner som vi fört om en gemensam organisation, dvs<br />
geografiska avdelningar. Det kan ge ytterligare alternativ för dem som behöver<br />
hitta nya organisationsformer.<br />
I Stockholmsdelegationen har vi funderat på om det är någon risk med att<br />
i stadgarna föra in en skrivning om ”säte och stämma”, som det brukar uttryckas.<br />
Vi har funnit att det kan vara en risk att i stadgarna reglera var<br />
klubben ska anses höra hemma. Vi kan ju få en utveckling med klubbar<br />
som omfattar hela landet, och då kan vissa komplikationer uppstå.<br />
Vi föreslår därför följande tillägg i § 27: ”Klubb som organiserar medlemmar<br />
i fler än en avdelning beslutar om avdelningstillhörighet för klubben<br />
och dess sektioner.”<br />
109
Vår avsikt med denna formulering är inte att på något sätt frånta förbundsstyrelsen<br />
det slutgiltiga avgörandet, något som regleras i § 5. Med<br />
en förnuftig tolkning av det föreslagna tillägget uppstår här säkerligen<br />
inga motsättningar. Jag har med detta velat föregripa en eventuell diskussion<br />
på den punkten.<br />
Jag yrkar bifall till det föreslagna tillägget.<br />
Dennis Lövgren, valkrets 25: § 27 mom 1 föreslås få lydelsen: ”Klubb kan<br />
omfatta förbundets medlemmar på samma arbetsplats, hos samma arbetsgivare<br />
eller samma avtalsområde på en eller flera orter.”<br />
Jag undrar även här vad som menas med ”avtalsområde”. I SEKO Norrbotten<br />
har vi t ex i den privata vägklubben minst två avtalsområden. Den<br />
föreslagna skrivningen skulle, som vi tolkat den, innebära att vi måste ombilda<br />
den klubben till minst två klubbar. Om den tolkningen är riktig, föreslår<br />
jag den ändringen att första meningen i momentet får lydelsen:<br />
”Klubb kan omfatta förbundets medlemmar på samma arbetsplats, hos<br />
samma arbetsgivare eller samma bransch/avtalsområden på en eller flera<br />
orter.”<br />
Elof Isaksson, valkrets 25: Jag hade tänkt ställa precis samma frågor som<br />
Ingrid Thune ställde, och jag behöver därför inte förlänga debatten.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: I förslaget till § 30 Koncern- och<br />
företagsfack står det i mom 4: ”Den verksamhetsplan som fastställs av<br />
kongressen gäller i tillämpliga delar för koncern- och företagsfack.”<br />
Det har tidigare sagts att jämställdhetsprogrammet och integrationsprogrammet<br />
ska genomsyra hela vår verksamhet. Jag har med tanke på formuleringen<br />
”i tillämpliga delar” haft svårt att se vad det är som inte ska<br />
gälla koncern- och företagsfack. Jag yrkar därför att orden ”i tillämpliga<br />
delar” stryks.<br />
§ 4 mom 2 gäller rådgivande organ. Jag har fått uppfattningen att de i detta<br />
moment uppräknade organen – avtalskonferenser, förhandlingsdelegationer,<br />
ordförandekonferens och branschkonferens – har mycket stor betydelse<br />
för de beslut som förbundsstyrelsen kommer fram till. Jag tycker att<br />
”ordförandekonferens” är ett dåligt ordval. Det ger intrycket att man träffar<br />
alla ordförande, och det gör man väl också. Tyvärr är det så att det nästan<br />
bara är män som är ordförande. Jag skulle vilja byta ut ordet ”ordförandekonferens”<br />
mot ”avdelningskonferens”, för det är väl ändå avdelningarna<br />
som dessa ordförande representerar. Det är väl avdelningarna<br />
man vill ha som rådgivande organ och inte bara ordförandena. Jag yrkar<br />
alltså att ”ordförandekonferens” utbyts mot ”avdelningskonferens”.<br />
110
Jag yrkar vidare bifall till Ingvar Carlssons förslag när det gäller paragrafen<br />
om rättshjälpen. Vad det handlar om är rätten att söka rättshjälp. Det<br />
behöver inte betyda att man också får rättshjälp.<br />
Jag yrkar också bifall till förslaget att jämställdhetsansvarig ska väljas och<br />
inte bara utses.<br />
Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1: Jag vill städa upp en del i rubriker och<br />
begrepp.<br />
§ 30 har rubriken Koncern- och företagsfack. Det är genomgående så att<br />
man talar om koncern- och företagsfack. Jag representerar ett myndighetsfack,<br />
och jag anser att det är viktigt att även myndighetsfacken nämns<br />
i stadgarna. Vi har tidigare i kväll också bifallit motion A 39 och alltså beslutat<br />
att den könsuppdelade statistiken på förtroendevalda inom förbundets<br />
organisationsområden även ska omfatta förtroendevalda i företags-,<br />
koncern- och myndighetsfack.<br />
Mitt förslag är alltså att man genomgående inför benämningen ”koncern-,<br />
företags- och myndighetsfack” eller – om man inte vill ha den långa formuleringen<br />
– skriver ”koncernfack (motsvarande)”.<br />
Jan Åhman, valkrets 1: Jag har ett frågetecken för § 15 mom 2 Allmän valordning.<br />
I tredje stycket i det momentet föreslås en ändring. Den nuvarande<br />
stadgetexten har den åtminstone i vårt fall klassiska formuleringen:<br />
”Valsedel ska för att godkännas som avgiven röst uppta minst ett valbart<br />
namn och högst det antal som ska väljas.” De ombud som deltar i valet kan<br />
alltså själva avgöra om de ska rösta på det antal som ska väljas eller om<br />
de vill begränsa sig till bara ett namn. Nu föreslås den ändringen att valsedel<br />
måste uppta det antal namn som ska väljas.<br />
Jag vet inte hur man gör i andra fackförbund, men vi har haft den nuvarande<br />
skrivningen så länge jag kan minnas. I riksdagsval har man ju möjlighet<br />
att stryka personer som man inte alls uppskattar.<br />
Jag yrkar avslag på den föreslagna ändringen och föreslår att den nuvarande<br />
skrivningen får kvarstå. Jag tycker att den föreslagna skrivningen<br />
ger lite dåliga associationer.<br />
Thomas Johansson, valkrets 14: I § 14 mom 2 Jämställdhetsansvarig har<br />
sektionsstyrelse tagits bort i förslaget till nya stadgar. Själv tillhör jag en<br />
företagsfacklig sektion inom telebranschen som har 750 medlemmar. Det<br />
är väldigt viktigt att förbundsmötet inte tar ifrån sektionerna möjligheten<br />
att ha en jämställdhetsansvarig.<br />
Jag yrkar därför följande tillägg till detta moment: ”Avdelning/klubb beslutar<br />
om jämställdhetsansvarig ska utses i sektion.”<br />
111
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Ingrid Thune önskade<br />
ett förtydligande av andra meningen i § 5 mom 2: ”Om avdelning önskar<br />
inrätta klubb som berör flera avdelningsområden och/eller avtalsområden<br />
ska detta godkännas av förbundsstyrelsen.”<br />
Hon ställde i det sammanhanget fyra frågor, och jag ska så gott jag kan besvara<br />
dem.<br />
Hennes första fråga var: ”Avses endast nya klubbar eller berörs befintliga<br />
klubbar?” I dag fungerande klubbar berörs inte.<br />
Hon frågade vidare: ”Vilken är definitionen av avdelningsområden?” Enligt<br />
det beslut vi fattat i dag avses de 17 geografiska avdelningarna. Vi har<br />
de avdelningar vi har ända till dess vi fått dessa 17 geografiska avdelningar.<br />
”Hur definieras avtalsområden?” frågade Ingrid vidare. Jag är här inte<br />
helt säker och vill överlämna till förhandlingschefen att besvara den frågan,<br />
så att det inte uppstår några missförstånd.<br />
”Vad menas med berör?” frågade Ingrid slutligen. Klubb ska tillhöra avdelning,<br />
och en klubbs organisationsområde fastställs av avdelningen. Om<br />
avdelning önskar inrätta klubb som berör flera avdelningsområden och/eller<br />
avtalsområden ska det godkännas av förbundsstyrelsen. Vi har i dag två<br />
landsomfattande klubbar. Vad vi nu gör är att vi stärker dessa klubbars<br />
ställning. När en sådan klubbildning blir aktuell, är det förbundsstyrelsen<br />
som ska fatta beslutet.<br />
Ingvar Carlsson yrkade avslag på förslaget om införande av två månaders<br />
karens för att få rättshjälp. Nej, nej, nej – aldrig i livet! Detta är en jätteviktig<br />
fråga. Vi är en intresseorganisation som ska tillvarata medlemmarnas<br />
intressen. Det ska vara motiveringen till att anställda på våra områden<br />
söker sig till förbundet, inte att de plötsligt fått ett problem som de behöver<br />
hjälp med. Om vi inte hade den här ordningen skulle vi löpa risken att<br />
utarma det här facket på ett par års tid. Vi har i praktiken alltid tillämpat<br />
den här ordningen. Vad vi nu gör är att vi för in den i stadgarna.<br />
Jag yrkar med kraft avslag på Ingvar Carlssons förslag och ber förbundsmötet<br />
att för Guds skull inte fatta ett sådant beslut.<br />
Ingvar Carlsson har vidare föreslagit att § 14 mom 2 ska få lydelsen: ”I<br />
förbundsstyrelsen, i avdelningsstyrelse samt i klubbstyrelse skall det väljas<br />
en jämställdhetsansvarig.” Ingvar Carlssons förslag innebär att jämställdhetsansvarig<br />
ska väljas till styrelsen i stället för att utses bland styrelsens<br />
ledamöter. Förbundsstyrelsen tillstyrker detta förslag.<br />
Jan Åhman har yrkat avslag på den föreslagna ändringen av § 15 mom 2<br />
Allmän valordning. Den ändring som förbundsstyrelsen föreslår är att val-<br />
112
sedel ska uppta det antal namn som ska väljas, medan valsedeln enligt nuvarande<br />
stadgar ska uppta minst ett namn och högst det antal som ska väljas.<br />
Stadgekommittén och förbundsstyrelsen anser att det inte bara är en<br />
rättighet att rösta på den egna representanten utan att det är förbundsmötets<br />
skyldighet att utse en hel grupp som ska väljas för att representera oss i olika<br />
sammanhang. Förbundsstyrelsen yrkar avslag på Jan Åhmans förslag.<br />
Dennis Lövgren har föreslagit att ordet ”avtalsområde” i § 27 mom 1 ersätts<br />
med ”bransch/avtalsområde”. Stadgekommittén har diskuterat denna<br />
fråga och kommit fram till att det bör stå ”avtalsområde”, så att det tydligare<br />
framgår vem som är klubbens motpart. Vi är rädda för att det föreslagna<br />
tillägget skulle öppna för lite för vida klubbildningar. Förbundsstyrelsen<br />
yrkar därför avslag på Dennis Lövgrens förslag.<br />
Dan Persson har föreslagit tillägg av en sjätte punkt i § 27 mom 2, nämligen:<br />
”Klubb skall fortlöpande informera medlemmarna om sin verksamhet.”<br />
Förbundsstyrelsen anser att detta är ett bra förslag och tillstyrker det.<br />
Zeljko Markov har föreslagit följande tillägg till § 27: ”Klubb som organiserar<br />
medlemmar i fler än en avdelning beslutar om avdelningstillhörighet<br />
för klubben och dess sektioner.” Det är avdelningarna som bildar klubbar,<br />
men när det är fråga om medlemmar på flera orter är det förbundsstyrelsen<br />
som ska besluta om klubbildningen. Vi yrkar därför avslag på<br />
Zeljko Markovs förslag.<br />
Christine Dougias Andersson har föreslagit att ordet ”ordförandekonferens”<br />
ändras till ”avdelningskonferens” i § 4 mom 2 Rådgivande organ.<br />
Förbundsstyrelsen vill bibehålla ordet ”ordförandekonferens”, eftersom<br />
det ger oss möjlighet att bjuda in inte bara avdelningarna utan även klubbordförande,<br />
ordförande i koncern- och företagsfack etc. Förbundsstyrelsen<br />
yrkar avslag på Christine Dougias Anderssons förslag.<br />
Christine Dougias Andersson har vidare föreslagit att orden ”i tillämpliga<br />
delar” stryks i § 30 mom 4 Verksamhetsplan. Vi har med den föreslagna<br />
skrivningen velat markera att koncern- och företagsfack är en organisation<br />
som egentligen ägs av klubbarna. Det är naturligtvis klubbarna och avdelningen<br />
som ska jobba med verksamhetsplanen, medan koncern- och företagsfacken<br />
kan göra det i tillämpliga delar. Vi vill inte ta ifrån klubbarna<br />
uppgiften att arbeta med verksamhetsplanen. Det betyder naturligtvis inte<br />
att koncern- och företagsfack inte kan samarbeta med avdelningen om<br />
verksamhetsplanen. Jag yrkar avslag på detta Christine Dougias Anderssons<br />
förslag.<br />
Thomas Johansson har föreslagit följande tillägg till § 14 mom 2: ”Avdelning/klubb<br />
beslutar om jämställdhetsansvarig skall utses i sektion.” Förbundsstyrelsen<br />
tillstyrker detta förslag.<br />
113
Gunilla Blom Sjövall har föreslagit att i § 30 uttrycket ”koncern- och företagsfack”<br />
genomgående ändras till ”koncern-, företags- och myndighetsfack”.<br />
Förbundsstyrelsen tillstyrker även detta förslag.<br />
Jag yrkar därmed bifall till stadgeförslaget med de under överläggningen<br />
föreslagna av förbundsstyrelsen tillstyrkta ändringarna. De nya stadgarna<br />
föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.<br />
Sören Hellström, förhandlingschef: Exempel på avtalsområden som ligger<br />
nära varandra är Väg & Ban och Maskinentreprenörerna. Avtalen på dessa<br />
områden träffas med olika arbetsgivarorganisationer. I dessa områden<br />
kan det förekomma diskussioner om gemensam klubb.<br />
Ett annat exempel har vi på energisidan där vi har avtal med KFS och<br />
EFA. Även på dessa områden kan en gemensam klubbtillhörighet komma<br />
att diskuteras.<br />
Ingvar Carlsson, valkrets 1602: Jag förstår fortfarande inte den föreslagna<br />
ordningen när det gäller rättshjälpen. Förbundsstyrelsen hanterar ju redan<br />
dessa frågor via LO Rättsskydd på ett bra sätt. Vi behöver därför inte<br />
ha den här skrivningen i stadgarna, och jag yrkar lika kraftfullt på att denna<br />
skrivning utgår ur stadgarna.<br />
Sören Hellström, förhandlingschef: Anledningen till denna skrivning om<br />
rättshjälpen är det missbruk som tyvärr förekommer på detta område. Det<br />
kan vara någon på en arbetsplats som under lång tid vägrat att gå med i<br />
klubben men som samma dag som det inträffar någonting söker inträde.<br />
Som ni vet drar rättshjälpen ofta stora kostnader. Vi vill därför ha en skrivning<br />
i stadgarna för att i sådana fall kunna avslå en ansökan om rättshjälp.<br />
Detta är en mycket vanlig skrivning i LO-förbundens stadgar.<br />
Jane Åberg, valkrets 14: Jag yrkar avslag på förslaget att § 14 mom 2 ändras<br />
så, att jämlikhetsansvarig ska väljas, inte utses.<br />
Dennis Lövgren, valkrets 25: Sören gjorde ett förtydligande, och jag är berörd<br />
av ett av de områden han nämnde som exempel. Det finns även andra<br />
områden där denna fråga kan komma upp.<br />
Yvonne sade att skrivningen i § 5 mom 2 gällde nya klubbar. I § 27 däremot<br />
sägs det klart ut att det ska vara samma avtalsområde, oavsett om det<br />
är en eller flera klubbar. Om det så att säga inte finns något utrymme för<br />
att ha närstående avtalsområden i samma klubb, då får vi problem, inte<br />
minst på den privata vägsidan, där man har en eller flera ombudsmän, beroende<br />
på klubbens storlek, som täcker båda avtalsområdena. I Norrbotten<br />
t ex har vi en ombudsman som med den föreslagna skrivningen inte skul-<br />
114
le kunna sköta bägge klubbarna. Vad jag är ute efter är att vi inte får slå<br />
sönder den fungerande verksamhet som vi i dag har. Vi får heller inte lägga<br />
hinder i vägen för att bygga upp en fungerande verksamhet.<br />
Jan Åhman, valkrets 1: Jag återkommer till § 15 mom 2 och skrivningen i<br />
tredje stycket. Vi har säkerligen samma grundsyn i denna fråga men drar<br />
lite olika slutsatser när det gäller att tillämpa den synen i praktiken. I ett<br />
demokratiskt system, vare sig det gäller stat, kommun och landsting eller<br />
våra fackliga organisationer, kan man säga att alla har en skyldighet att<br />
delta i den demokratiska processen. Vi hade den diskussionen i samband<br />
med EMU-omröstningen. Men jag tror också att vi är överens om att det<br />
inte föreligger något tvång.<br />
När vi på ett förbundsmöte ska välja en styrelse eller något annat organ<br />
har vi alla skyldighet att se till att vi får ett så bra kollektiv som möjligt,<br />
men jag tycker att det är fel att säga att det ska vara ett tvång för var och<br />
en att på sin valsedel ha exakt det antal namn som ska väljas.<br />
Som jag ser det har alla skyldighet att delta i den demokratiska processen,<br />
men jag anser inte att det ska vara något tvång. Det är möjligt att man har<br />
den föreslagna skrivningen i andra fackförbund, men för mig känns detta<br />
inte bra. Jag vet inte om det är det förhållandet att olika val på förbundsmötena<br />
dragit ut på tiden som styrt denna skrivning eller om det hela är<br />
mer genomtänkt. Jag vill att man ser lite djupare på den här frågan och ser<br />
på konsekvenserna av att man gör detta till ett tvång.<br />
Jag vidhåller mitt yrkande att den nuvarande skrivningen ska bibehållas.<br />
Zeljko Markov, valkrets 1: När det gäller § 5 i stadgarna har jag stor förståelse<br />
för att förbundsstyrelsen inte vill uppmuntra till en omfattande<br />
omorganisering av klubbar och att man därför uttrycker sig som man gör.<br />
Jag noterade också att Yvonne i sitt svar gjorde den viktiga begränsningen<br />
fungerande klubbar. På den punkten förstår vi varandra.<br />
Däremot förstår vi inte varandra när det gäller § 27. Nu står hela avdelningar<br />
inför förändringar av sin organisation och ett sökande efter former<br />
för hur man på bästa sätt inom ramen för de beslut vi fattat i dag ska kunna<br />
organisera sin verksamhet. Ett alternativ som öppnas i stadgarna är att<br />
man jobbar branschvis. Det är ju bra, men kanske är det så att den bästa<br />
organisationsformen i framtiden är en kombination med en omorganisering<br />
av klubbarna. Någon kan kanske tycka att en landsomfattande klubb<br />
tillsammans med en branschorganisation är den bästa lösningen.<br />
Vår utgångspunkt när vi tog upp den här diskussionen var att vi ville se<br />
om förbundsstyrelsen missat någonting i sitt förslag till stadgeändringar.<br />
Vi kom fram till att så kanske var fallet. Mitt förslag blir därför att ni i för-<br />
115
undsstyrelsen funderar över om det inte är så att ni missat att ge de klubbar<br />
som nu ska söka finna nya organisationsformer för sin verksamhet<br />
möjlighet att själva besluta om avdelningstillhörighet. En klubb kan t ex<br />
vilja tillhöra Göteborgsavdelningen, medan man däremot tycker att det<br />
inte är så praktiskt att även sektionerna finns där, om deras verksamhet<br />
huvudsakligen bedrivs någon annanstans i landet. Då kan det vara väldigt<br />
praktiskt att medlemmarna i den sektionen tillhör en annan avdelning och<br />
får gå den fackliga grundutbildningen och andra utbildningar i den avdelningen.<br />
Det är dessa praktiska saker som vi försöker få förbundsstyrelsen<br />
att ta sig en funderare på, eftersom vi inte riktigt tror att ni tillräckligt tänkt<br />
igenom de frågorna.<br />
Torsten Larsson, valkrets 1409: Jag skulle vilja ha en tolkning när det gäller<br />
skrivningen i § 26 att de geografiska avdelningarna är förbundets regionala<br />
organ. Jag vet inte om man inom andra branscher har regionala organ,<br />
men inom Sjöfolk har vi inte det, utan vi har en landsomfattande<br />
branschavdelning. Jag tycker att innebörden av denna formulering i § 26<br />
borde klargöras på något vis.<br />
Christer Johnsson, valkrets 1: När det gäller den jämställdhetsansvarige är<br />
frågan om han eller hon ska väljas in i styrelsen eller utses bland de valda<br />
ledamöterna.<br />
Det finns många olika sätt att konstruera en styrelse. På tunnelbanesidan<br />
sker det på tre olika sätt i tre olika fackliga organ. I den gamla marknadsenheten<br />
– stationspersonal, lokalvårdare och värdar – väljs man över<br />
hela klubben, och det finns alltså inga låsta mandat. I förarklubben är<br />
mandaten låsta till respektive banor. I tjänstemännens organisation väljs<br />
man in i styrelsen, och styrelsen utser inom sig ordförande, vice ordförande,<br />
kassör osv.<br />
Man har i de flesta organisationer ansett att ordförande och kassör ska väljas<br />
separat. I några organisationer väljer man även sekreterare. Det kan<br />
vara en fördel när ingen känner för att skriva dagens protokoll – det kan<br />
bli väldigt besvärligt, och man sitter och tittar på varandra tills någon kastar<br />
in handduken.<br />
När det gäller frågan om jämställdhetsansvarig har en medlem i min<br />
klubb, Barbro Engdahl, tidigare väckt en motion och fått igenom att man<br />
ska ha en jämställdhetsansvarig i klubbstyrelsen. Detta kan ställa till lite<br />
problem. I synnerhet i klubbar där medlemmarna till övervägande del är<br />
män kan det vara svårt att få fram någon som tror sig kunna sköta det uppdraget.<br />
Jag tror faktiskt att en person som är motiverad för en fråga gör ett<br />
betydligt bättre jobb än den som blir påtvingad ett uppdrag. Om man anser<br />
att det är viktigt att ha en jämställdhetsansvarig i verksamheten, är det<br />
116
därför bättre att han eller hon får kandidera för just det uppdraget och väljas<br />
in i styrelsen.<br />
Sixto Iturra, valkrets 1: Stadgarna ska naturligtvis vara sådana att medlemmarna<br />
förstår dem, och det ska inte behöva uppstå tolkningsfrågor. Jag<br />
har lyssnat till den här debatten, men fortfarande är det en sak jag inte begriper.<br />
På de flesta håll i stadgarna, framför allt i § 16, anges klubben som<br />
lokal facklig organisation. Men då kan jag inte förstå skrivningen i § 5. Jag<br />
vill därför ha ett klargörande av om klubb är facklig lokal organisation<br />
eller inte.<br />
Per-Gunnar Andersson, valkrets 1602: Vi i Väg & Ban har ju hittills haft<br />
en egen avdelning, något som vi nu inte skulle få fortsätta med. Enligt<br />
skrivningen i § 27 får vi inte heller vara en klubb. Vi får inte ombilda vår<br />
avdelning till en klubb. Vi som arbetar inom Vägverket och Banverket har<br />
ett annat avtal än de som arbetar på den privata vägsidan. Om man i § 27<br />
inte vill lägga till ”branschområde”, måste man få någon liknande skrivning.<br />
Vi har förespeglats att om vi gick in i gemensam avdelning så skulle<br />
vi kunna bilda en klubb. Enligt den föreslagna formuleringen av § 27<br />
får vi inte bli en klubb. För oss är det viktigt för sammanhållningen att vi<br />
har en gemensam klubb.<br />
Jag yrkar bifall till Dennis Lövgrens förslag, såvida man inte kan komma<br />
fram till en bättre formulering.<br />
Ingrid Thune, valkrets 508: Jag föreslår ytterligare ett tillägg till § 5 mom<br />
2, nämligen: ”Nuvarande avdelning styr över inrättandet av klubbar.”<br />
Nuvarande avdelning måste ju kunna styra över sina medlemmar och<br />
klubbar, om det inte berör andra avdelningars medlemmar. ”Köp och sälj”<br />
innebär i min värld avtalsbyten, och de kommer tätt. Varje affär riskerar<br />
således att bli en förbundsfråga, och det är någonting som vi själva inte<br />
kan påverka. Det blir en orimlig situation.<br />
Ingvar Carlsson, valkrets 1602: Nu börjar jag bli bekymrad, trots att jag<br />
hade tänkt lugna ned mig.<br />
När jag tidigare yrkade bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 2 representerade<br />
jag fem Väg & Ban-avdelningar som står utanför den geografiska<br />
organisationen. Det är möjligt att jag inte förstår § 27. När vi skulle<br />
skapa en ny organisation ställde jag en fråga till Janne Rudén och förbundsstyrelsen<br />
när de besökte oss: ”Finns det möjlighet för oss inom Väg<br />
& Ban Skåne att bilda en klubb för Banverket, Vägverket och den privata<br />
vägsidan?” ”Inga problem!” blev svaret. Jag vill därför be Janne Rudén<br />
tala om var någonstans i stadgarna det står att vi kan fortsätta som hittills.<br />
117
Om den möjligheten inte finns riskerar vi att spricka redan vid det första<br />
mötet när vi ska försöka skapa den nya avdelningen.<br />
Detta är jätteviktigt för oss. Om ingen kan lämna något svar i dag, föreslår<br />
jag att frågan överlämnas till beredningsutskottet och att vi i de fem avdelningar<br />
inom Väg & Ban som jag just nu representerar i morgon får ett<br />
tydligt svar.<br />
Thomas Johansson, valkrets 14: Vi har talat mycket om hur viktigt det är<br />
att vi håller ihop branscherna, och det tycker jag är väldigt positivt.<br />
I förbundsstyrelsens utlåtande nr 1 står det: ”Ett kommande stadgeförslag<br />
som reglerar hur branschfrågorna ska hanteras kommer också att behandla<br />
de ekonomiska realiteterna kring sådan verksamhet.” I § 24 i de föreslagna<br />
stadgarna hittar vi ingenting om de ekonomiska realiteterna. Det<br />
står någonting om att branschkonferenser kan inrättas när detta är väldigt<br />
viktigt. Jag tycker att ordet kan bör ersättas av skall. Om det är så att en<br />
bransch har problem inte bara kan utan skall en branschkonferens inrättas.<br />
Men framför allt anser jag att förbundsstyrelsen bör leva upp till vad man<br />
skriver i utlåtande nr 1 och att det av stadgarna ska framgå vem det är som<br />
ska bekosta branschkonferenser. Min tolkning är att när förhandlingsavdelningen<br />
ansvarar för branschkonferenserna så ska självfallet förbundet<br />
stå för de kostnader som kan uppstå.<br />
Mötesordföranden: Presidiet föreslår att vi nu ajournerar behandlingen av<br />
stadgeförslaget och övriga punkter på dagordningen till morgondagens<br />
sammanträde.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla presidiets förslag.<br />
Dagens förhandlingar avslutades kl 22.50.<br />
Permissioner<br />
Pirjetta Björklund, valkrets 807 till kl 09.30 030917<br />
Kennerth Hagelberg, valkrets 7 kl 19.00–20.00<br />
Michael Nilsson, valkrets 1 kl 16.30–<br />
Jan Persson, valkrets 508 kl 17.00–<br />
118
Onsdagen den 17 september <strong>2003</strong><br />
Förmiddagens förhandlingar<br />
Dagens förhandlingar började kl 8.30.<br />
Kulturinslag<br />
Dagen inleddes med programmet ”Kultursmörgås” med Ord och ton.<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
*<br />
Nomineringen till valet av valberedning förklarades avslutad.<br />
*<br />
Tal av UNIs vice ordförande<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Förbundskamrater! Jag har det stora<br />
nöjet att hälsa hjärtligt välkommen till Philip Bowyer från UNI – UNI är<br />
det nya namnet på den gamla Post- och teleinternationalen som nu är sammanslagen<br />
med ett antal andra internationaler.<br />
Välkommen upp i talarstolen, Philip! I welcome you to Stockholm and to<br />
our congress. You are very welcome – the floor is yours!<br />
Vice generalsekreterare Philip Bowyer, UNI: Thank you very much! I am<br />
a Welshman. Welshmen are very famous for talking too much. But don't<br />
worry!<br />
First of all let me thank you for giving me this opportunity to address your<br />
congress on behalf of UNI and its 15 million members throughout the<br />
world. All of us throughout the world were shocked at the death last week<br />
of Anna Lindh, and it would be impossible for me to make a speech without<br />
mentioning this tragic event and to bring to you the sympathy of all<br />
people throughout UNI and throughout the world for this tragic loss by the<br />
senseless violence.<br />
We also hope that it will give people the chance to reflect on this question<br />
of violence which is affecting many countries and many societies and<br />
which is a major concern of citizens throughout the world. I am very lucky<br />
– I live in a small country, Switzerland, where our politicians – you see<br />
them on the buses, you see them on the trains, you see them in the shops,<br />
and there is no enormous security. It has never been felt necessary, and<br />
that adds to that valuable sense of freedom in our society, which was the<br />
119
same here in Sweden. We hope, despite this latest tragic event, that<br />
that love of freedom and the ability to live in a free way will continue.<br />
Violence affects not only politicians, it affects all citizens wherever they are<br />
in the streets and in their workplaces. As I speak to you today here, one of<br />
our biggest affiliates in the United Kingdom is at the very same moment<br />
launching a campaign in London which they call Freedom from fear. It is<br />
a campaign to try and protect the people who work in shops, who face<br />
customers, whether in the post, the banks, or the security services. They say<br />
that these people need security at their workplace to point out the violence<br />
that does take place and which I don't think most people always realize. I<br />
would like to highlight that and ensure that our workers will be protected.<br />
Very soon, in the weeks that come, we will be part of a high level expert<br />
meeting at the ILU, and we will be there as well presenting the case for<br />
commerce workers, for postal workers and others about the necessary<br />
measures that are needed to protect people at their workplace.<br />
Colleagues! We created UNI some three years ago in response to<br />
globalization, in response to the enormous technical changes which were<br />
taking place and changing completely the industries in which we worked,<br />
changing the borders between those industries. We created UNI in<br />
response to the deregulation which was sweeping the world and reinforcing<br />
this process of globalization, a deregulation which allows multinational<br />
companies to go wherever they wish, to operate wherever they<br />
wish, frequently without control and always without any respect for<br />
national or regional boundaries.<br />
We decided that given these changes that were taking place, we needed to<br />
give a trade union response to that globalization of the economy, to make<br />
a global union which would be the voice of workers wherever decisions<br />
are taken on the international level which affect workers.<br />
Chief amongst those organizations in recent years where we have been<br />
concerned has been the World Trade Organization. For the last few years,<br />
the WTO has been working on what they call GATS, the General Agreement<br />
on the Trade in Services, an attempt after the first rounds of<br />
liberalizing the manufacturing industries, of liberalizing also trade and<br />
services. That affects almost all of our members in UNI, because all of us<br />
work in services of one kind or another – the post, telecoms, electricity,<br />
banks, finance, insurance, All of our 15 million members around the world<br />
will be affected by these discussions which take place in the WTO.<br />
It is a very strange organization. It is based in Geneva, where we live, but<br />
when we go and knock on the door in Geneva and try to talk to them, when<br />
they open the door they will say to us: That's fine, we will talk to you, but<br />
we don't actually take the decisions. Decisions are always taken by<br />
120
member governments out there, and they are taken over years of correspondence<br />
making offers to each other on how to liberalize trade, and<br />
they are taken at the great conferences like the recent one at Cancún.<br />
And so we are always in a situation where we have to try and affect those<br />
discussions which take place in Geneva but where we need all of you,<br />
all of our affiliates around the world, also to lobby their governments to<br />
make sure that the voices of workers are heard in this global attempt to<br />
deregulate services.<br />
The failure of the Cancún conference is not really a victory for anybody.<br />
It is in a sense a victory for the developing countries who finally have<br />
learnt a trick which is to say to the developed countries: If you want<br />
anything, you have to give us something back. They have highlighted the<br />
problem of agriculture. Of course it is an obscene situation when, because<br />
we subsidize sugar farmers in Europe, the workers who depend upon that<br />
industry in the Caribbean are unemployed. It is an obscene situation when<br />
we subsidize something like chicken farming in Belgium to such an extent<br />
that the chicken industry in a country like Senegal in Africa is destroyed.<br />
Somehow, politicians really have to put their minds to this issue. We cannot<br />
create global justice unless the developing countries look seriously and<br />
try to change this question of how the agricultural subsidies work,<br />
particularly in Europe and in North America.<br />
But while there was that setback in Cancún, make no mistake: The GATS<br />
negotiations are continuing. We were very proud of the fact that before<br />
Cancún, because of our lobbying, we got governments for the first time to<br />
publish the offers which they were making to other countries. We got the<br />
European Union to publish the offers which they were making to other<br />
countries.<br />
These offers are very important, because when a country makes an offer,<br />
when it is taken up by another country, then the problem is that everybody<br />
else in that WTO agreement is expected to live with it. They are expected<br />
to have the same situation themselves. And those are situations where you<br />
can find suddenly, however much you fight for sensible regulations in<br />
your own country, that it can be completely overtaken by events outside,<br />
because the WTO process is one which commits governments. Even if<br />
individually they are not committed themselves because of the process,<br />
they will be committed to this widespread liberalization.<br />
So it is extremely important that we continue that fight at the international<br />
level, but also that you at the national level continue that fight with your<br />
government to make sure that they are saying the right things in these<br />
GATS negotiations.<br />
121
We are concerned about regulation within the European Union. SEKO is<br />
an organization that supported our work in the European Union for years.<br />
You played a very active part in our work to try and maintain for instance<br />
the universal service in postal services. You worked with us to try and get<br />
a definition of universal service in telecoms, which will include for instance<br />
broadband services. Those are fights which we have conducted, and<br />
I think we can be proud of the success that we have had.<br />
But we can never rest. It is not only the WTO, it is even the European<br />
Union itself which in other areas starts making decisions which will affect<br />
us. The most recent is the new convention, the new constitution of<br />
Europe, where a question of what they call services of general interest has<br />
been raised. This is a very interesting example of how discussions take<br />
place. Some years ago, we were saying that in a free market, you have to<br />
take notice of the role of public services. But during the discussion that<br />
then takes place, ”public” becomes a word which we are not really<br />
allowed to use, and so they invent a new phrase, which is ”services of<br />
general interest”.<br />
Of course during this discussion some people don't like that concept very<br />
much either, and so the latest consultation paper which the European<br />
Union now puts out on the subject is not called ”services of general<br />
interest”, which for us meant public services. It is now called ”services of<br />
general economic interest”. Gradually, bit by bit in this debate, these concepts<br />
get narrowed down, and the essential meaning of what we mean by<br />
”public services” and ”universal services” is forgotten.<br />
The European Union recently put out a consultative document on<br />
”services of general interest”. It contains what I think is one of the most<br />
harmful phrases I've seen in a long time on this subject. They say: No<br />
evidence exist that deregulation has ever had a harmful effect on services<br />
of general interest.<br />
I think that you, like me, when you are in these areas where we worked,<br />
ask: Where were these officials from the European Union? Where were<br />
they when the energy crisis hit the USA? Where were they when the transport<br />
crisis hit the United Kingdom? Where were they when Enron, one of<br />
the biggest companies in the world, collapsed, taking with it the pensions<br />
of hundreds of thousands of people? Where were they when WorldCom,<br />
one of the inventions of the liberalization of telecoms, a company which<br />
would not have been possible without the liberalization of telecoms,<br />
where were they when WorldCom collapsed? And where were they when<br />
Vivendi, a public water company which moved out into all areas of telecommunications,<br />
television and entertainment, where were they when<br />
Vivendi collapsed?<br />
122
And what do they say now, when we see the president of Vivendi suing<br />
through a court in New York, saying that he is entitled to a 20 million<br />
dollars payoff, because he was the president of that company when it was<br />
going bust.<br />
Where were they when we saw the debt crisis hit German Telecom, hit<br />
France Telecom, hit British Telecom? All of these companies have been<br />
forced to restructure where the pain of restructuring has been felt by<br />
thousands of workers, where the pain has been felt by workers laidoff, by<br />
jobs which no longer exist.<br />
The European Union says that this is no harmful effect. We say: It is! And<br />
we say: We will continue to fight for a more sensible and better regulated<br />
service industry throughout Europe.<br />
In UNI we want to be that voice for you, whether it is in the WTO, whether<br />
it is in the European Union, whether it is in the corporations that now<br />
straddle the world in all of our sectors, whether it is post, telecoms, commerce,<br />
finance and so on. We want to make agreements with those companies<br />
where they will recognize us, where they will recognize unions<br />
wherever they go, and where they will operate a socially responsible policy.<br />
We say to the Europan Union: Now is the time also to regulate the regulators.<br />
We have seen too many examples in countries where independent<br />
regulators have been established, where they are given a mandate to<br />
liberalize the sectors, the industry with which they are concerned, and<br />
where they themselves are not controlled in any way.<br />
It is time for governments, for the European Union, to say to all of this regulators:<br />
There will be ground rules, there will be objectives, there will be<br />
things like universal service which you must guarantee. So now is the time<br />
also to regulate the regulators!<br />
Colleagues: These are our major concerns of UNI at the moment. We have<br />
one more which I want to mention before I finish: In the unions, we have<br />
suffered in the last decades. Wherever you look, except in some parts of<br />
the Nordic area, trade unions have been losing membership. We have been<br />
in a position with new industries which have been created, industries like<br />
mobile phones, call centers, the new integrators in the postal services.<br />
There are rarely well organized trade unions present in those types of new<br />
companies, and we believe that if we are to operate in the future as an<br />
effective trade union movement, then we must pay major attention to this<br />
problem of how we organize in these new areas of industry of services.<br />
In the month of October UNI is launching a campaign to raise awareness<br />
of what we call these customer services. We are working with our unions<br />
throughout the world to highlight examples of how people can organize in<br />
123
mobile phones, how you can organize in call centers, and we hope that<br />
you, along with our other unions, will be part of that campaign. We are<br />
making global agreements with companies such as Telephonica, Carrefour<br />
in the retail industri, and ISS in the cleaning security industry, which will<br />
give workers the right to build unions wherever those companies operate.<br />
Sometimes we are just building unions from scratch. One of the things of<br />
which we are most proud, and of which you in SEKO can also be proud,<br />
is the program that we have started to organize information technology<br />
workers in India. In India they produce through universities hundreds of<br />
thousands of extremely well qualified IT-workers every year. There is a<br />
real fear in some countries that an enormous amount of work is being<br />
outsourced to India. The quality of the work in India is extremely good,<br />
and companies are finding that they can give work, whether it is call<br />
centers, whether it is the development of software, to houses in India<br />
which will be much less expensive than in Western Europe or North<br />
America. They are talking of some 250 000 jobs leaving my home country<br />
of the UK in the next five years, to go to India.<br />
I think there are ways in which we have to tackle this problem. We cannot<br />
put ourselves in a situation where we look as if we are merely condemning<br />
Indian workers, saying: You take this work at cheap rates, and so on. We<br />
have to be very careful not to go down that path.<br />
One of our unions just last week made an agreement with British Telecom<br />
about outsourcing where it is agreed there will be no remote outsourcing<br />
to India or anywhere else without consultation with the unions, where<br />
there will be no redundancies as a result of this remote outsourcing, and<br />
where the trade union rights of the people in the country that the work<br />
goes to will be fully respected: they will be allowed to form trade unions,<br />
and they will be allowed the right to collect a bargain.<br />
You have been helping us through programs in India to try and organize in<br />
this new industry. We have now set up, with your help, what we call ITforum<br />
in about six different cities in India. We hope that they will be selffinancing<br />
organizations of workers which can defend their rights and give<br />
them conditions comparable to other parts of the world. And that we have<br />
done with your help through the LO, through SEKO.<br />
That is a very important part of our work. Although we perhaps are quite<br />
rightly concerned with the conditions of our members every day, and the<br />
problems which we face in this difficult liberalized atmosphere in which<br />
we work, I think it is very important that we remember that the trade<br />
union movement is an international movement based on the idea of international<br />
solidarity. Much of our work, and much of the work of UNI, is<br />
124
trying to help workers, in those countries where they suffer much more<br />
than we do, to be able to create their own organizations, to be able to<br />
defend themselves. We have done that throughout Latin America, throughout<br />
Asia, throughout Africa. And again: You have been one of the main<br />
supporters of that work.<br />
You don't often hear of the successes, but there is one which I think you<br />
can be proud of. It is something which we worked at for years together,<br />
and that was to create a Post and Telecom Union in Zimbabwe in Africa.<br />
It is now probably the strongest union that there is in Zimbabwe. And<br />
there is a country which suffers! It is the first country I have ever come<br />
across, in all my experience in international work, where they have run out<br />
of money. It is not a problem with the country running out of foreign<br />
exchange; it has actually physically run out of money! They cannot afford<br />
to print money any more. And so people don't get paid, because there is no<br />
money in the bank that they can be given any more. This is the state in<br />
which Zimbabwe is today, and it is a state where the president at the same<br />
time is building himself one of the most luxurious palaces in Africa.<br />
But there is a political movement of resistance, called the Movement for<br />
democratic change, which, despite the fact that its members are killed or<br />
imprisoned, continues. The deputy general secretary of that organization<br />
is actually the general secretary of the Post and Telecom Union which you<br />
helped to create, which you helped to form.<br />
We will go on supporting them. We are proud that we have created an<br />
organization which is fighting for the dignity of workers there and everywhere.<br />
We hope that you too are proud of that, and we hope that we will<br />
go on working together to make such things possible in the future, as well.<br />
Thank you very much!<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Thank you, Philip, for an inspiring<br />
speech. It was close to our program ”Regulate the deregulation”, and we<br />
will work close to you in the future.<br />
125
DAGORDNINGENS PUNKT 26<br />
Fastställande av arvoden<br />
a) Förbundsstyrelsens ledamöter<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Till kassörens uppgifter hör att föreslå arvoden<br />
till förbundsstyrelse och revisorer. Så även denna gång.<br />
Förbundsstyrelsens ordinarie ledamöter föreslås få ett oförändrat arvode<br />
på 1 inkomstbasbelopp per person. Jag yrkar bifall till förslaget.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förslaget.<br />
b) Förbundsstyrelsens ersättare<br />
Göran Olsson, förbundskassör: När det gäller ersättarna i förbundsstyrelsen<br />
föreslår vi en annan ordning än tidigare. I nuläget får de två först valda<br />
ersättarna ett halvt basbelopp vardera, medan suppleanterna 3–8 har<br />
fått ett arvode på 500 kronor per sammanträdesdag de gånger de har deltagit<br />
i styrelsens möten.<br />
Förbundsstyrelsen har nu ett önskemål att alla ersättare ska involveras på<br />
ett bättre sätt i arbetet. I dag är det väldigt få som kallas in; de som står<br />
långt ner på listan har i princip aldrig deltagit i styrelsens arbete. Detta vill<br />
vi nu ändra på. Med anledning härav föreslår vi också en förändring när<br />
det gäller arvoderingen, nämligen att alla ersättare i fortsättningen ska erhålla<br />
ett arvode om 1 200 kronor per sammanträde. Kostnadsmässigt innebär<br />
detta ungefär detsamma som med nuvarande ordning, men förslaget<br />
skapar en möjlighet att involvera ersättarna mer i styrelsens arbete. Självfallet<br />
kommer styrelsen att utforma regler för hur det rent praktiskt ska gå<br />
till.<br />
Vi föreslår alltså att ersättarna ska arvoderas med 1 200 kronor per sammanträde.<br />
Jag yrkar bifall till förslaget.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förslaget.<br />
c) Revisorer<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Till revisorerna föreslår vi oförändrade arvoden,<br />
dvs 0,75 basbelopp per person. Jag yrkar bifall till det förslaget.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förslaget.<br />
126
d) Revisorsersättare<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Revisorsersättarna har i dag ett arvode om<br />
500 kronor per insatsdag. Även till dem föreslår vi oförändrat arvode. Jag<br />
yrkar bifall till förslaget.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förslaget.<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Till de auktoriserade revisorerna utgår ersättning<br />
enligt räkning.<br />
127
DAGORDNINGENS PUNKT 27<br />
Val av förbundsstyrelse<br />
Margareta Bäckström, valberedningens föredragande: Innan vi går till val<br />
skulle jag vilja nämna något om valberedningens arbete. Först och främst<br />
vill jag tacka alla som har deltagit i nomineringsarbetet – en förutsättning<br />
för att vi ska få så bra val som möjligt är att ni i avdelningar, klubbar och<br />
sektioner är med i arbetet.<br />
Många timmar har vi lagt ned på intervjuer med de kandidater som ni har<br />
nominerat. Vi har då utgått från en kompetensprofil, som i sin tur består<br />
av en mängd olika faktorer. Det vi har lagt mest vikt vid är erfarenhet, personliga<br />
egenskaper och kunskaper om arbetet som förtroendevald.<br />
Vi har försökt bygga ett lag, där utgångspunkten har varit att vi ska få en<br />
väl avvägd sammansättning med hänsyn till etnicitet, kön, ålder, geografisk<br />
spridning och branschtillhörighet. Vi vill därigenom försöka spegla<br />
vårt förbund så långt som möjligt utifrån de nomineringar som har inkommit.<br />
Vi tror att man inom det laget har förmågan att utgå från ett helhetsperspektiv<br />
och se till hela SEKOs bästa.<br />
Med vårt förslag till ersättare vill vi säkerställa att arbetslaget fungerar under<br />
mandatperioden.<br />
Valberedningen är enig i sitt förslag till ny förbundsledning.<br />
Börje Kjellkvist, valkrets 7: Förra gången vi valde valberedning var det en<br />
lång och utdragen process – ni som var med kommer nog ihåg det. Telebranschen<br />
blev då utan representant i valberedningen. Det tyckte jag inte<br />
skulle ha så stor betydelse, eftersom jag förutsatte att de som blev valda<br />
till valberedningen skulle se till att alla branscher blev väl representerade.<br />
Hittills har telebranschen haft en ordinarie ledamot samt en representant<br />
på ersättarplats. Förste och andre ersättare har alltid deltagit på styrelsemötena,<br />
och man kan alltså säga att vi har haft två språkrör i förbundsstyrelsen.<br />
Telebranschen är en avreglerad bransch. Vi lever under mycket hård press<br />
från arbetsgivarna, som hela tiden bombarderar oss och vill att vi ska ta<br />
försämrade avtal. Samtidigt känner vi till hur marknaden ser ut, med övertalighet<br />
etc på många håll.<br />
Under rådande omständigheter är det oerhört viktigt att vi får ha kvar våra<br />
språkrör i förbundsstyrelsen. Men valberedningen plockar nu bort vår ersättare<br />
med motivationen att man ska tänka på integrationen. Jag tycker,<br />
mina vänner, att det är jätteviktigt med integration. Jag tycker att det är<br />
128
oerhört viktigt med jämställdhet. Men jag tycker att det är minst lika viktigt<br />
att vi också tänker på branschfrågorna – ni ska veta att vi har det jobbigt<br />
i telebranschen!<br />
Att man då plockar bort vår representant som står som ersättare under<br />
förevändning att vi ska tänka på integrationen, det gör mig än mer bedrövad.<br />
Vår representant är för övrigt född i Tyskland.<br />
Jag hoppas, mina vänner och förbundsstyrelsen, att ni tänker på att telebranschen<br />
är utsatt för mycket hårt tryck nu och kanske ett antal år framöver.<br />
Jag ber er därför checka av detta väldigt noga och stödja oss i vårt<br />
fortsatta arbete.<br />
a) Förbundsordförande<br />
Margareta Bäckström, valberedningens föredragande: Valberedningen<br />
föreslår att förbundsmötet till förbundsordförande väljer Jan Rudén och<br />
att valet sker med acklamation.<br />
Förbundsmötet beslöt enhälligt med acklamation<br />
att till förbundsordförande välja Jan Rudén.<br />
Jan Rudén: Förbundskamrater! Tack ska ni ha! Det var inte riktigt lika<br />
spännande i år som förra året, men det känns otroligt gôtt, som vi säger i<br />
Göteborg, att veta att man har ett helt förbundsmöte bakom sig. Det ger,<br />
med tanke på alla de program som vi har beslutat och ska besluta om,<br />
ytterligare råg i ryggen när man ska stå i ledningen för förbundet under<br />
kommande treårsperiod – kongressperiod, som jag hoppas att det kommer<br />
att heta.<br />
Det är en stor ära för mig att vara ordförande för SEKO och jag ska, som<br />
jag sagt tidigare, göra mitt bästa för att vi ska kunna flytta fram förbundets<br />
positioner och upplevas som ett starkt fackförbund inom svensk arbetarrörelse.<br />
Tack ska ni ha!<br />
b) Vice förbundsordförande<br />
Förbundsmötet beslöt på valberedningens förslag enhälligt med acklamation<br />
att till vice förbundsordförande välja Tomas Abrahamsson.<br />
Tomas Abrahamsson: Tack, kamrater, för ert förtroende! Jag ska göra mitt<br />
bästa för att leva upp till det.<br />
129
c) Förbundssekreterare<br />
Förbundsmötet beslöt på valberedningens förslag enhälligt med acklamation<br />
att till förbundssekreterare välja Yvonne Hansson.<br />
Yvonne Hansson: Jag ansluter mig till tidigare talare. Jag är väldigt tacksam<br />
för att ha fått ett så fint uppdrag, och jag ska naturligtvis göra mitt<br />
allra bästa.<br />
d) Tio ledamöter<br />
Margareta Bäckström, valberedningens föredragande: Valberedningens<br />
förslag till förbundsstyrelse har varit utsänt till ombuden. Jag vill nu bara<br />
meddela att vi fått in två sena avsägelser, nämligen från Peter Howe och<br />
Ronny Beyer.<br />
Valberedningen föreslår att förbundsmötet till ordinarie ledamöter i förbundsstyrelsen<br />
väljer<br />
Alf Mellström<br />
Arianne Sundman<br />
Bjarne Isacson<br />
Bo Eriksson<br />
Eva-Lena Jansson<br />
Hans Lindqvist<br />
Karl-Erik Jansson<br />
Lena Aldenmark<br />
Peter Lundmark<br />
Tom Tillman<br />
Vi föreslår att valet sker med acklamation.<br />
Marie Lander, valkrets 21: SEKO Gävleborg föreslår José Blanco till ordinarie<br />
ledamot i förbundsstyrelsen.<br />
José, som finns med här i dag, arbetar inom kriminalvården med bl a SE-<br />
KOs integrationsnätverk. Han är mycket kunnig på området integration,<br />
något som är nog så viktigt om vi ska skapa en plattform för att under en<br />
treårsperiod arbeta aktivt med den frågan.<br />
Ska vi skapa någon trovärdighet med vårt integrationsprogram och med de<br />
krav vi ställer på samhället och arbetsgivarna måste vi också ställa krav på<br />
oss själva. Därför föreslår vi José Blanco till ordinarie ledamot i förbundsstyrelsen.<br />
130
Jerker Persson, valkrets 6: SEKO Halland-Jönköping har nominerat Hans<br />
Andersen till ordinarie ledamot i förbundsstyrelsen. Hans Andersen har<br />
inom SEKO Halland-Jönköping verkat som ordförande under den tid som<br />
avdelningen har existerat. Han var med och drog i gång avdelningen, och<br />
han har sett till att vi har fått en bra verksamhet i regionen.<br />
Hans är kanske inte så välbekant, men han finns med här i salen. Han har<br />
en bakgrund som föreningsmänniska, har varit med i SSU sedan mycket<br />
unga år och har verkat inom Unga Örnar. Hans har en gedigen facklig kunskap,<br />
och vi tycker att det vore på sin plats om vi fick med en ledamot från<br />
vår del av landet i förbundsstyrelsen. Vi tror att Hans är en garant för att<br />
vi ska få en bra verksamhet som gynnar hela förbundet. Hans har inget<br />
branschtänkande utan är gränsöverskridande och kan se till att vi får ett<br />
bra klimat i hela verksamheten.<br />
Jag yrkar att förbundsmötet väljer Hans till ordinarie ledamot i förbundsstyrelsen.<br />
Ulf Brandt, valkrets 1: Förbundsstyrelseledamöter är folk som man ställer<br />
höga krav på. Deras uppgift är att se till att SEKO lever upp till det som<br />
medlemmar och förtroendevalda förväntar sig av sin organisation, och det,<br />
mina vänner, vill inte säga lite. Det krävs lyhördhet för medlemmarnas<br />
önskemål, det krävs förmåga till visioner och framförhållning, och det<br />
krävs ett gediget allmänfackligt kunnande. Med tanke på hur förbundets<br />
ekonomi ser ut krävs det också att de kan prioritera och verkligen få ut det<br />
mesta av de resurser som står till förfogande.<br />
Jag anser att de personliga egenskaperna är oändligt mycket viktigare än<br />
branschtillhörigheten. Får vi rätt folk i förbundsstyrelsen så utgår jag från<br />
att de också hanterar sitt uppdrag på ett korrekt sätt och skapar den solidaritet<br />
mellan branscherna som behövs.<br />
Enligt min uppfattning är Bjarne Isacson en av dem som med råge motsvarar<br />
de här kraven. Jag föreslår därför att mötet väljer Bjarne till ordinarie<br />
förbundsstyrelseledamot.<br />
Kenneth Lundell, valkrets 13: Jag håller med om att kompetens är en viktig<br />
förutsättning för att man ska kunna bli invald i förbundsstyrelsen.<br />
Branschtänkandet är en svår men också känslig fråga av det skälet att hela<br />
förbundet ska känna sig representerat i styret. På statens område har det<br />
varit lite tunt med representationen. En positiv sak i det sammanhanget är<br />
naturligtvis det nya sättet att engagera ersättarna i förbundsstyrelsen, men<br />
med tanke på hur representationen ändå ser ut föreslår jag som ordinarie<br />
ledamot i förbundsstyrelsen Bjarne Medin från försvaret.<br />
131
Christer Rydh, valberedningen: Det har till ordinarie ledamot föreslagits<br />
en person som vi tyvärr inte kan välja, nämligen José Blanco. I går avslutade<br />
vi nomineringen till ordinarie ledamöter och ersättare och till de övriga<br />
poster som vi i dag ska välja. José Blanco är inte nominerad till ordinarie<br />
ledamot i förbundsstyrelsen, och därmed är det inte heller möjligt att<br />
välja honom.<br />
Det har här framförts en del synpunkter på valberedningens förslag. Valberedningen<br />
har naturligtvis försökt sammanväga alla viktiga utgångspunkter:<br />
geografi, branschtillhörighet, kompetens, personliga egenskaper<br />
osv. Men självfallet är det också så att de förutsättningar som gives valberedningen<br />
inte alltid medger att alla önskemål tillgodoses.<br />
Tio ledamöter ska väljas. Det innebär att alla branscher inte kan vara representerade<br />
i förbundsstyrelsen. Jag hoppas att församlingen ändå tror på<br />
att de kamrater som väljs är så kompetenta och har sådana egenskaper att<br />
de kan ta hänsyn till alla olika intressen i vårt förbund. Att vi litar på de<br />
kamrater som vi tillsätter måste ändå vara utgångspunkten när vi väljer vår<br />
ledning.<br />
Som framgår av vårt förslag har vi försökt se till att alla utgångspunkter är<br />
tillgodosedda. Jag yrkar bifall till valberedningens förslag.<br />
Härefter företogs val med slutna sedlar. Följande valsedel förelåg:<br />
VAL <strong>2003</strong><br />
Förbundsstyrelseledamot ordinarie<br />
Valberedningens förslag:<br />
Alf Mellström<br />
Arianne Sundman<br />
Bjarne Isacson<br />
Bo Eriksson<br />
Eva Lena Jansson<br />
Hans Lindqvist<br />
Karl-Erik Jansson<br />
Lena Aldenmark<br />
Peter Lundmark<br />
Tom Tillman<br />
Övriga nominerade:<br />
Anders Larsson<br />
Annika Kallin<br />
Bjarne Medin<br />
Erland Spik<br />
132
Hans Andersen<br />
Ingvor Arnoldsson<br />
Jan Halvarsson<br />
Kerstin Ståhl<br />
Lars-Erik Selström<br />
Valsedel ska för att godkännas som avgiven röst uppta minst ett<br />
valbart namn och högst tio namn.”<br />
Det skulle till protokollet antecknas att de valda rösträknarna Kerstin<br />
Ståhl och Jan Halvarsson hade nominerats till förbundsstyrelsen och därför<br />
inte deltog i rösträkningsarbetet.<br />
133
DAGORDNINGENS PUNKT 28<br />
Val av förbundskassör och förhandlingschef/avtalssekreterare<br />
a) Förbundskassör<br />
Förbundsmötet beslöt på valberedningens förslag enhälligt med acklamation<br />
att till förbundskassör välja Göran Olsson.<br />
Göran Olsson: Tack ska ni ha – jag känner mig mycket hedrad! Som jag<br />
lovade redan då ni fyllnadsvalde mig förra året ska jag göra vad jag kan<br />
för att uppfylla era förväntningar.<br />
b) Förhandlingschef/Avtalssekreterare<br />
Förbundsmötet beslöt på valberedningens förslag enhälligt med acklamation<br />
att till förhandlingschef tillika avtalssekreterare välja Sven Olof Hellman.<br />
Sven Olof Hellman: Tack – det här är ett av de finaste förtroendeuppdrag<br />
man kan få!<br />
Jag inser att det är ett svårt uppdrag som fordrar en stor arbetsinsats, och<br />
jag kommer att gå in i det med stor ödmjukhet och respekt. Just nu känner<br />
jag mig trygg tack vare det stöd jag har från er och från de duktiga arbetskamraterna<br />
på förhandlingsavdelningen. Jag hoppas också att vi ska<br />
ha ett gott samarbete mellan förhandlingsavdelningen och er ute i organisationen.<br />
Avslutningsvis noterar jag att jag kommer att vara en pionjär i förbundets<br />
historia. Jag blir den förste avtalssekreteraren. Det är någonting att komma<br />
ihåg! Än en gång: Tack ska ni ha!<br />
134
DAGORDNINGENS PUNKT 29<br />
Val av revisorer<br />
a) Tre ordinarie förbundsrevisorer<br />
Förbundsmötet beslöt på valberedningens förslag med acklamation<br />
att till revisorer välja Åke Olsson, Knut Lien och Erik Johannesson.<br />
b) Sex ersättare för förbundsrevisorerna<br />
Förbundsmötet beslöt på valberedningens förslag med acklamation<br />
att till revisorsersättare välja Birgitta Willersjö, Mary Stridsberg, Claes<br />
Bodén, Göran Andersson, Dan Persson och Christina Bengtsson, att<br />
inträda i denna ordning.<br />
c) En auktoriserad revisor<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att till auktoriserad revisor välja Sune Jonsson, Öhrlings Revisionsbyrå.<br />
d) En ersättare för auktoriserad revisor<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att till ersättare för den auktoriserade revisorn välja Birgitta Bjelkberg,<br />
Öhrlings Revisionsbyrå.<br />
Mötesordförande: Arianne Sundman<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
135
DAGORDNINGENS PUNKT 30<br />
Arvode till förbundsmötets funktionärer<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Förbundsstyrelsen föreslår följande arvoden<br />
till förbundsmötesfunktionärerna:<br />
Mötesordförandena 3 000 kronor vardera<br />
Reseräkningsgranskarna 1 000 kronor vardera<br />
Beredningsutskottet 500 kronor vardera<br />
Rösträknarna 500 kronor vardera<br />
<strong>Protokoll</strong>sjusterarna 1 000 kronor vardera<br />
Valberedningen 4 000 kronor vardera<br />
Arvodet till valberedningen avser hela förbundsmötesperioden på tre år.<br />
Arvoden betalas inte till av förbundet anställd personal.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag.<br />
136
DAGORDNINGENS PUNKT 18<br />
Stadgeförslag<br />
(fortsatt behandling)<br />
Den ajournerade behandlingen av stadgeförslaget återupptogs.<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Med anledning av gårdagens diskussion<br />
om stadgeförslaget vill förbundsstyrelsen göra en del ändringar i förslaget.<br />
Förbundsstyrelsen föreslår nu att tredje meningen i § 5 mom 2 ska få följande<br />
ändrade lydelse: ”Om avdelning önskar inrätta klubb som berör flera<br />
avdelningsområden ska detta godkännas av förbundsstyrelsen.”<br />
Vidare föreslår förbundsstyrelsen att första stycket i § 27 mom 1 får lydelsen:<br />
”Klubb kan omfatta förbundets medlemmar på samma arbetsplats,<br />
arbetsområde, bolag på en eller flera orter.”<br />
Med dessa ändringar hoppas och tror förbundsstyrelsen att vi på ett bra<br />
sätt ska kunna fullfölja de beslut som vi i går fattade i organisationsfrågan.<br />
Ingen ska kunna gå från detta förbundsmöte och känna sig helt bränd i<br />
dessa frågor. Vi ska ha möjlighet att bygga en bra organisation, och jag tror<br />
att vi med de små förändringar som förbundsstyrelsen nu gjort ska kunna<br />
bygga den organisation som vi har pläderat för, en stark organisation för<br />
framtiden.<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Eftersom timmen blev<br />
sen i går och vi alla var trötta tänkte jag göra en resumé av de förslag vi<br />
nu har att ta ställning till.<br />
Christine Dougias Andersson föreslog att ordet ”ordförandekonferens” i §<br />
4 mom 2 skulle ändras till ”avdelningskonferens”. Förbundsstyrelsen<br />
yrkar avslag på det förslaget, eftersom skrivningen ”ordförandekonferens”<br />
ger oss möjlighet att kalla in även ordförande i klubbar samt i koncernoch<br />
företagsfack.<br />
Christine Dougias Andersson föreslog även att orden ”i tillämpliga delar”<br />
i § 30 mom 4 skulle strykas. Förbundsstyrelsen yrkar avslag på det förslaget,<br />
eftersom koncern- och företagsfacken t ex inte behöver jobba med<br />
den geografiska avdelningsbildningen. Däremot ska de naturligtvis jobba<br />
med exempelvis de program som förbundsmötet antar. Av den anledningen<br />
bör ”i tillämpliga delar” finnas kvar i stadgetexten.<br />
Ingrid Thune föreslog en ändring av § 5 mom 2 som tillgodoses av förbundsstyrelsens<br />
reviderade förslag.<br />
Ingvar Carlsson yrkade, med instämmande av Christer Johnsson, att § 14<br />
mom 2 ändras så att det i de nämnda styrelserna ska väljas en jämställd-<br />
137
hetsansvarig – inte utses bland styrelsens ledamöter, som det står i stadgeförslaget.<br />
Förbundsstyrelsen yrkar avslag på det ändringsförslaget. Ett bifall<br />
till detta skulle t ex innebära att förbundsstyrelsen måste vänta till ett<br />
årsmöte för att få en jämställdhetsansvarig. Med den av förbundsstyrelsen<br />
föreslagna ordningen kan jämställdhetsansvarig utses när det behövs.<br />
Thomas Johansson föreslog det tillägget till § 14 mom 2 att jämställdhetsansvarig<br />
ska utses även i sektion. Eftersom sektionernas verksamhet inte<br />
regleras i de föreslagna nya stadgarna yrkar förbundsstyrelsen avslag på<br />
Thomas Johanssons förslag.<br />
Jan Åhman föreslog att den nuvarande skrivningen i § 15 mom 2 Allmän<br />
valordning ska bibehållas, dvs att valsedel ska uppta minst ett valbart<br />
namn och högst det antal som ska väljas. Förbundsstyrelsen har föreslagit<br />
att valsedeln ska uppta det antal namn som ska väljas. Förbundsstyrelsen<br />
anser att den föreslagna ändringen ger förutsättningar att genomföra valen<br />
på ett bra sätt och yrkar därför avslag på Jan Åhmans förslag.<br />
Thomas Johansson yrkade att § 24 ska innehålla bestämmelser om kostnadsansvaret<br />
för branschkonferenser. Vi brukar ju inte reglera de ekonomiska<br />
frågorna i stadgarna, och vi vill inte göra det i detta fall heller. Den<br />
praxis vi tillämpar är att den som kallar exempelvis till en konferens också<br />
står för kostnaderna, och vi har inte för avsikt att ändra denna praxis.<br />
Förbundsstyrelsen yrkar alltså avslag på Thomas Johanssons förslag i detta<br />
avseende.<br />
Med hänvisning till det förslag till ändrad lydelse av § 27 som Jan Rudén<br />
redovisade yrkar jag avslag på Per-Gunnar Anderssons, Dennis Lövgrens,<br />
Zeljko Markovs och Ingvar Carlssons förslag till ändringar av § 27.<br />
Dan Persson föreslog följande tillägg till § 27 mom 6: ”Klubb skall fortlöpande<br />
informera medlemmarna om sin verksamhet.” Förbundsstyrelsen<br />
yrkar bifall till detta förslag.<br />
Ingvar Carlsson föreslog att skrivningen i § 13 mom 2 om två månaders<br />
karens för erhållande av rättshjälp ska utgå ur stadgarna. Förbundsstyrelsen<br />
anser att det är viktigt att denna skrivning finns med, och vi yrkar därför<br />
avslag på Ingvar Carlssons förslag.<br />
Gunilla Blom Sjövall föreslog att begreppet ”myndighetsfack” ska införas<br />
i § 30. I går yrkade jag bifall till detta förslag, men jag drar nu tillbaka detta<br />
bifallsyrkande. Förbundsstyrelsen anser att ”myndighetsfack” ryms<br />
under begreppet ”företagsfack” och att det därför är onödigt att införa<br />
”myndighetsfack” i stadgarna.<br />
Sixto Iturra ville ha en definition av begreppet ”klubb som lokal organisation”.<br />
I §§ 5 och 16 definieras ”lokal organisation”, och jag förstår inte<br />
138
vilken ytterligare definition Sixto vill ha. Jag tycker att skrivningen i stadgarna<br />
är ganska tydlig när det sägs att klubb är lokal facklig organisation.<br />
Med detta yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till nya stadgar<br />
med de ändringar som föreslagits under överläggningen och som förbundsstyrelsen<br />
yrkat bifall till.<br />
Mötesordföranden anmälde att Zeljko Markov med hänvisning till förbundsstyrelsens<br />
klarläggande dragit tillbaka sitt förslag till ändring av § 27.<br />
Ingrid Thune, valkrets 508: I går fick jag ett förtydligande med anledning<br />
av mina fyra frågor, och i dag har vi från förbundsordföranden fått ett förslag<br />
om ändring av det ursprungliga förslaget när det gäller § 5 mom 2.<br />
Detta låter bra, men jag skulle vilja ha ytterligare en liten ändring. För mig<br />
är ”avdelningsområden” ett luddigt begrepp. Vi brukar ju säga ”avdelningar”<br />
rakt upp och ned, och mitt förslag är att ordet ”avdelningsområden”<br />
utbyts mot ”avdelningar”.<br />
Dennis Lövgren, valkrets 25: Jag har ytterligare ett ändringsförslag som<br />
jag tror att förbundsstyrelsen omedelbart kan tillstyrka. Ändringarna i §<br />
27 medför konsekvensändringar i § 29, så att det blir samma skrivningar<br />
för sektioner som för klubbar.<br />
Om jag fattade förbundsordföranden rätt innebär förbundsstyrelsens nya<br />
förslag när det gäller § 27 mom 1 att vi egentligen bibehåller den nuvarande<br />
stadgetexten. Är då avsikten att det inte heller ska bli någon ändring<br />
i tillämpningen, utan att det i detta avseende fortsätter att vara som det är<br />
i dag? – Förbundsordföranden nickar bifall, och då är jag nöjd och kan dra<br />
tillbaka mitt förslag om ändring av § 27 mom 1.<br />
Ingvar Carlsson, valkrets 1602: Jag förstår inte riktigt Yvonnes motivering<br />
när det gäller den jämställdhetsansvarige. Vi väljer ju i dag en förbundsledning,<br />
och dessa stadgar börjar gälla den 1 januari 2004. Det innebär<br />
att kongressen 2006 kan välja en jämställdhetsansvarig och att valberedningen<br />
kan ta hänsyn till detta i sitt arbete.<br />
Jag har negativa erfarenheter av skrivningen i § 14 mom 2, och jag tror att<br />
vi skulle få ett större tryck på valberedningarna för att få fram en kandidat<br />
som är intresserad av jämställdhetsfrågor om vi bifaller den av mig föreslagna<br />
ändringen, som jag alltså fortfarande yrkar bifall till.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: Med begreppet ”ordförandekonferens”<br />
i § 4 mom 2 är jag rädd för att vi bibehåller den maktstruktur som<br />
vi lever med i facket. Även om man kallar in klubbordförande, koncernfacksordförande<br />
och alla möjliga ordförande kommer det att bli en församling<br />
som till allra största delen tyvärr består av män. Av klubbord-<br />
139
förandena är i dag endast 11 procent kvinnor och av avdelningsordförandena<br />
16 procent. För företagsfacken finns det ingen statistik när det gäller<br />
ordförandena, men inom företagsfacken är det 83 procent män. Jag känner<br />
till bara en kvinnlig företagsfacksordförande.<br />
Det är det här beskrivna förhållandet som jag vill komma åt med mitt förslag<br />
att utbyta ordet ”ordförandekonferens” mot ”avdelningskonferens”.<br />
Om förbundsmötet beslutar att bibehålla ordet ”ordförandekonferens”<br />
måste vi hitta andra former för att kommunicera även med kvinnorna i<br />
vårt förbund, t ex att ordföranden alltid tar med sig en kvinna. Det är heller<br />
ingenting som hindrar att man ibland bjuder in klubbar, även om man<br />
kallar det för ”avdelningskonferens”.<br />
När det gäller mitt förslag om strykning av orden ”i tillämpliga delar” i §<br />
30 mom 4 har man nu lyckats hitta ett område som koncern- och företagsfacken<br />
inte skulle ha hand om, nämligen de geografiska avdelningarna.<br />
Jag är emellertid rädd för att den föreslagna formuleringen sänder ut<br />
signaler om att det finns andra områden i verksamhetsplanen som koncern-<br />
och företagsfacken inte heller behöver jobba med, t ex integration<br />
och jämställdhet, områden som koncern- och företagsfacken inte har någon<br />
tradition att arbeta med.<br />
Jag vidhåller yrkandet om bifall till mina förslag.<br />
Mötesordföranden meddelade att Ingvar Carlsson och Per-Gunnar Andersson<br />
dragit tillbaka sina yrkanden om ändringar i § 27 mom 1.<br />
Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1: Myndighetsfacken finns redan med som<br />
begrepp. I går biföll förbundsmötet motion A 39, där det talas om ”förtroendevalda<br />
för företags-, koncern- och myndighetsfack”.<br />
I myndighetsfacken anser vi oss inte vara företagsfack. Eller är det förbundsstyrelsens<br />
mening att även myndigheterna ska omfattas av de bolagiseringar<br />
som nu breder ut sig? För närvarande pågår en nedmontering av<br />
polisväsendet. Lönerna är där den största kostnaden, och man vill minska<br />
dessa när det gäller de civilanställda. Vi står nu inför en ganska stor outsourcing<br />
när det gäller våra medlemmar på servicesidan.<br />
Jag vill med den av mig föreslagna ändringen markera att vi ska slåss för<br />
våra medlemmar och för vår verksamhet. Jag vill därför känna igen mig i<br />
stadgarna genom att man i § 30 skriver ”koncern-, företags- och myndighetsfack”.<br />
Jag yrkar bifall till mitt förslag.<br />
140
Jan Rudén, förbundsordförande: Förbundsstyrelsen tillstyrker förslaget att<br />
”avdelningsområden” i § 4 mom 2 ersätts av ”avdelningar”.<br />
Förbundsstyrelsen tillstyrker även förslaget om konsekvensändringar i § 29.<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag förbisåg i mitt tidigare<br />
inlägg att svara på frågan om varför det i stadgeförslaget angivits<br />
att de geografiska avdelningarna är förbundets regionala organ.<br />
De geografiska avdelningarna har i dag ett samordningsansvar när det gäller<br />
facklig-politisk verksamhet, studier osv. Vi vill med den föreslagna<br />
skrivningen markera att de geografiska avdelningarna har detta ansvar.<br />
Denna fråga har diskuterats ganska mycket i stadgekommittén. När vi genomfört<br />
den beslutade organisationsförändringen kommer denna skrivning<br />
i stadgarna naturligtvis att tas bort. Men vi har ansett att det till dess<br />
kunde vara bra att markera att det faktiskt finns ett ansvar hos de geografiska<br />
avdelningarna att se till att vi är representerade i LO-distrikten, ABF<br />
osv.<br />
Christer Johnsson, valkrets 1: Jag vill ta upp frågan om begreppet ”myndighetsfack”.<br />
När det talas om företagsfacken i polisen, försvaret osv låter<br />
det som om det är de värsta nyliberalerna som talar. Det ligger inte väl<br />
i munnen att tala om företagsfack inom polis, försvar och andra myndigheter.<br />
Bara av den anledningen tycker jag att vi bör ha med begreppet<br />
”myndighetsfack”.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till stadgar i de delar där inga motförslag<br />
förelåg samt under överläggningen framlagda och av förbundsstyrelsen<br />
tillstyrkta ändringsförslag.<br />
Förbundsmötet beslöt med 108 röster mot 97<br />
att bifalla Gunilla Blom Sjövalls och Christer Johnssons förslag om tilllägg<br />
av ordet ”myndighetsfack” i § 30.<br />
4 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå Christine Dougias Anderssons förslag att ordet ”ordförandekonferens”<br />
i § 4 mom 2 utbytes mot ”avdelningskonferens”.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå Christine Dougias Anderssons förslag att orden ”i tillämpliga delar”<br />
strykes i § 30 mom 4.<br />
141
Förbundsmötet beslöt med 175 röster mot 32<br />
att avslå Christer Johnssons och Ingvar Carlssons förslag att jämställdhetsansvarig<br />
ska väljas.<br />
2 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Ingvar Carlsson, valkrets 1602.<br />
Förbundsmötet beslöt med avslag på Jan Åhmans yrkande om avslag på<br />
förbundsstyrelsens förslag till ändring av § 15 mom 2<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt med 190 röster mot 17<br />
att avslå Ingvar Carlssons förslag om borttagande av karensen för erhållande<br />
av rättshjälp.<br />
1 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Ingvar Carlsson, valkrets 1602.<br />
Mötesordföranden: Därmed har stadgarna fastställts med undantag för den<br />
ändring som kan föranledas av beredningsutskottets förslag beträffande<br />
utlåtande nr 19 över motion A 35.<br />
Förmiddagens förhandlingar avslutades kl 11.55.<br />
142
Onsdagen den 17 september <strong>2003</strong><br />
Eftermiddagens förhandlingar<br />
Förhandlingarna återupptogs kl 12.45.<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 27<br />
Val av förbundsstyrelse<br />
d) Tio ledamöter<br />
(fortsatt behandling)<br />
Maud Billstam, rösträkningskommitténs föredragande: Jag vill börja med<br />
att tacka rösträknarna för ett väldigt bra jobb.<br />
Vid valet av tio ledamöter i förbundsstyrelsen var antalet röstberättigade<br />
213. Av dessa röstade 212. Antalet godkända röstsedlar var 210. 2 röstsedlar<br />
kunde inte godkännas, eftersom de innehöll för många namn.<br />
Rösterna fördelade sig enligt följande:<br />
Alf Mellström 118 röster<br />
Arianne Sundman 185 röster<br />
Bjarne Isacson 171 röster<br />
Bo Eriksson 177 röster<br />
Eva-Lena Jansson 149 röster<br />
Hans Lindqvist 189 röster<br />
Karl-Erik Jansson 167 röster<br />
Lena Aldenmark 161 röster<br />
Peter Lundmark 163 röster<br />
Tom Tillman 151 röster<br />
Anders Larsson 7 röster<br />
Annika Kallin 15 röster<br />
Bjarne Medin 33 röster<br />
Erland Spik 11 röster<br />
Hans Andersen 32 röster<br />
Ingvor Arnoldsson 6 röster<br />
Jan Halvarsson 34 röster<br />
Kerstin Ståhl 37 röster<br />
Lars-Erik Selström 18 röster<br />
143
Förbundsmötet beslöt<br />
att fastställa valet av Alf Mellström, Arianne Sundman, Bjarne Isacson,<br />
Bo Eriksson, Eva-Lena Jansson, Hans Lindqvist, Karl-Erik Jansson,<br />
Lena Aldenmark, Peter Lundmark och Tom Tillman som ledamöter av<br />
förbundsstyrelsen.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 20<br />
Behandling av SEKOs arbetsmiljöprogram<br />
”Min arbetsplats”<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Det finns ingen fråga som<br />
ägnats så mycket tid de senaste åren i samhällsdebatten som arbetsmiljöfrågan.<br />
Utvecklingen har varit dramatisk, och bakom all statistik skymtar<br />
en utveckling som hotar folkhälsan. Människor som borde arbeta förmår<br />
inte göra det, och riskerna är stora att frånvaron från arbetet leder till<br />
ett utanförskap med större och större svårigheter att återvända. Ständigt<br />
störs det dagliga arbetet av frånvaro, och de gemensamma kostnaderna för<br />
ersättningar till sjuka och olika former av ersättningar för förtida pensioneringar<br />
drabbar organisationer och samhälle.<br />
För det mesta handlar debatten om kostnaderna för samhället. Detta är<br />
självfallet en allvarlig konsekvens, och det är enorma belopp det handlar<br />
om. Man beräknar att sjukskrivningskostnaderna för samhället ökar med<br />
25 miljoner varje dag. Anledningen till ökningen av sjukskrivningarna<br />
kommer ofta i skymundan i debatten. Jag tror att mycket av förklaringen<br />
går att hitta i företagens ensidiga fokus på ekonomiska nyckeltal och börskurser,<br />
som har blivit ett överordnat mål, där de anställda blir ett nödvändigt<br />
ont och ses som en insatsvara i produktionen.<br />
Varför inte införa ett nyckeltal på arbetstagarnas hälsa? Miljöcertifiering<br />
av företagen är en av de senaste trenderna, men varför inte också införa en<br />
hälsocertifiering?<br />
Vi vet att arbetsmiljön har försämrats som en följd av minskad bemanning<br />
och ökad press. Färre ska göra samma jobb som tidigare – gärna snabbare<br />
och bättre. Det systematiska arbetsmiljöarbetet, som det är arbetsgivarnas<br />
skyldighet att bedriva, fungerar inte tillfredsställande.<br />
Trots detta finns det de som hävdar att arbetslivet inte blivit hårdare. Ni<br />
hörde säkerligen professor Brulin från Arbetslivsinstitutet för någon vecka<br />
sedan. Han påstod att arbetslivet inte blivit tuffare. Ökningen av antalet<br />
sjukskrivna är resultatet av en attitydförändring, sade professor Brulin. Jag<br />
undrar vilken planet han kommer ifrån. Ute på våra arbetsplatser är vi lju-<br />
144
sår från denna attitydförändring. Ta brevbärarkontoren med sina kamfack,<br />
eller vägarbetarnas utsatthet! Vem vill lägga asfalt under de Formel 1-lopp<br />
som ständigt pågår vid våra vägarbetsplatser?<br />
LOs undersökning ”Ohälsans trappa” bekräftar bl a att det skett en förskjutning<br />
från de traditionella fysiska och kemiska hälsoriskerna till organisatoriska<br />
och psykosociala arbetsmiljöproblem. Främst är det stress och<br />
psykosocial arbetsmiljöbelastning som ökar. Belastningsskador är dock<br />
fortfarande den vanligaste sjukdoms- och arbetsskadediagnosen, men<br />
även i dessa fall kan en psykosocial komponent ofta ingå.<br />
Det är självfallet många faktorer som spelar in. Oron att förlora jobbet<br />
samt ökningen av hot och våld har bidragit till de galopperande sjukskrivningstalen.<br />
Dessa förhållanden möts från samhällets sida genom försämringar<br />
i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Det är de som blivit sjuka genom<br />
sitt arbete som får betala.<br />
Slutsatsen är att den nuvarande utvecklingen inte är hållbar, att nuvarande<br />
åtgärder är otillräckliga och att detta ytterst leder till att våra medlemmar<br />
drabbas hårdast, direkt genom ohälsan och indirekt genom ohälsans kostnader.<br />
Den centrala uppgiften måste bli att förhindra att fler ställs utanför arbetslivet<br />
och att ge alla dem som nu inte förmår arbeta nya livschanser. Detta<br />
kräver insatser på en mängd olika områden. Vi kan inte göra allt, men vi<br />
kan ta vårt ansvar och göra vår del.<br />
Med detta yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till miljöpolitiskt<br />
program ”Min arbetsplats”.<br />
(Härefter ajournerades den fortsatta behandlingen av arbetsmiljöprogrammet.)<br />
*<br />
Kulturinslag<br />
Monologen ”Kvinnors strid” framfördes av Marketta Franssila. Därpå<br />
följde ”Man måste leva också” – ett samtal mellan Hidir Inci och Björn<br />
Hedén.<br />
*<br />
145
Tal av generaldirektör Kenth Pettersson, Arbetsmiljöverket<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Jag hälsar Kenth Pettersson, generaldirektör<br />
för Arbetsmiljöverket, hjärtligt välkommen upp i talarstolen.<br />
Kenth Pettersson, Arbetsmiljöverket: Tack så mycket, herr ordförande!<br />
Ordförande, kongressdeltagare, kära vänner inom fackföreningsrörelsen!<br />
Det är en nostalgitripp för mig att få stå i talarstolen i Folkets Hus igen –<br />
det inträffar, tack och lov, fortfarande en och annan gång. Det är en underbar<br />
känsla att få möta ett LO-förbunds kongress. Tack för inbjudan!<br />
I min verksamhet som generaldirektör på Arbetsmiljöverket ser jag att<br />
SEKO har väldigt många engagerade och kunniga skyddsombud som driver<br />
arbetsmiljöfrågorna mycket hårt. Inte minst märks det på det antal<br />
överklagningsärenden som vi har att hantera. Det tycker jag är bra. Det är<br />
bra att man prövar de beslut som vi tar, och det är bra att regeringen emellanåt<br />
får pröva frågor som rör arbetsmiljölagen. Jag återkommer strax till<br />
det.<br />
Vi bor och arbetar i landet med världens bästa arbetsmiljö. Det låter naturligtvis<br />
rätt så skrytsamt, och vi är verkligen inte nöjda med hur det ser<br />
ut när det gäller arbetsmiljön i Sverige. Men om man gör en internationell<br />
jämförelse vågar jag påstå att vi har världens bästa arbetsmiljö. Det säger<br />
dock tyvärr mer om hur det står till i andra länder än i vårt.<br />
Jag ska börja med några få siffror ur den internationella statistiken. Jag<br />
håller mig i dag till det som gäller i Europa – om man tittar ut över världen<br />
globalt ser det ännu värre ut.<br />
År 2000 dog 5 237 människor i olyckor på arbetsplatser inom EU-området.<br />
Variationen mellan olika länder är väldigt stor. Risken att dödas i en<br />
arbetsplatsolycka är sex eller sju gånger större i de länder inom EU som<br />
ligger sämst till än i Sverige, som har den bästa statistiken. I Sverige dör<br />
mellan 40 och 50 personer varje år i arbetsplatsolyckor. Så har det varit de<br />
senaste åren. Det är en kraftig minskning sett över en längre tidsperiod,<br />
och det är låga nivåer vid en internationell jämförelse. Jag menar ändå att<br />
det är helt oacceptabelt att i genomsnitt en människa varje vecka dör i arbetsplatsolyckor.<br />
Det vore rimligt att ha målsättningen att ingen ska tillåtas<br />
förlora sitt liv i sitt arbete.<br />
När det gäller arbetsplatsolyckor som leder till mer än tre dagars frånvaro<br />
är variationen mellan olika länder, men också mellan olika branscher,<br />
mycket stor. Inom t ex byggbranschen inträffar genomsnittligt inom EU<br />
tre gånger så många sådana olyckor som i Sverige. Under de senaste åren<br />
har utvecklingen gått i helt fel riktning inom EU – det har varit en ökning<br />
med flera procent.<br />
146
Även i Sverige har arbetsplatsolyckorna ökat de senaste åren, men<br />
den kraftigaste ökningen ser vi när det gäller arbetssjukdomar, något som<br />
Janne var inne på i sin inledning av arbetsmiljöavsnittet. Flertalet arbetssjukdomar<br />
är en följd av mer traditionella arbetsmiljöfaktorer, såsom<br />
tunga lyft och ensidigt upprepat arbete. Däremot är den kraftigaste ökningen<br />
när det gäller arbetssjukdomar en följd av negativ stress eller andra<br />
psykosociala arbetsförhållanden.<br />
Som Janne också var inne på har vi sedan 1997 sett en mycket kraftig<br />
ökning av sjukskrivningarna. Under åren sedan dess har antalet sjukskrivningsdagar<br />
fördubblats. Det är speciellt de långa sjukskrivningarna som<br />
har ökat. De samhällsekonomiska kostnaderna för sjukskrivningarna är så<br />
höga att de nu hotar hela välfärdssystemet. Vi räknar med att sjukskrivningarna<br />
inklusive förtidspensioneringarna i år kostar 120 miljarder. Det<br />
motsvarar ungefär kostnaden för sju års barnbidrag eller kostnaden för<br />
försvarsmakten i tre år. Det är alltså fråga om gigantiska belopp, och detta<br />
kan naturligtvis inte få fortsätta någon längre tid.<br />
Vi ser den här utvecklingen i en del andra europeiska länder, men i många<br />
är det en helt annan situation. I går träffade jag mina nordiska generaldirektörskolleger,<br />
som redovisade helt olika resultat från sina länder. Norge<br />
har en utveckling ungefär som vår, medan man i Finland legat på oförändrade<br />
ganska låga sjukskrivningstal i nästan 30 år. Det är väldigt svårt<br />
att förklara dessa skillnader – det finns ingen riktigt hållbar förklaring.<br />
Man måste vara ganska försiktig i sin analys av skillnaderna, eftersom välfärdssystemen<br />
är mycket olika även i de nordiska länderna. Socialförsäkringarnas<br />
ersättningsnivåer är olika, men detta räcker inte för att förklara<br />
dessa skillnader.<br />
I Sverige har vi, som ni vet, under de senaste två åren diskuterat anledningarna<br />
till de ökande sjukskrivningstalen mycket intensivt. Det finns<br />
nästan lika många åsikter om orsakerna som det finns debattörer. En viktig<br />
fråga är naturligtvis om de höga sjukskrivningstalen beror på förhållandena<br />
på arbetsplatserna. I en undersökning som Arbetsmarknadsverket<br />
gjort har vi frågat sjukskrivna om de anser att deras sjukskrivning beror på<br />
förhållanden på arbetsplatsen. Ca 40 procent har svarat att de anser att så<br />
är fallet. En del andra undersökningar visar liknande resultat.<br />
Alldeles oavsett om sjukskrivningarna beror på förhållanden på arbetsplatserna<br />
eller ej, är det på arbetsplatserna man kan vidta åtgärder för att få<br />
tillbaka dem som är sjukskrivna till arbetet och förhindra att ännu fler blir<br />
sjukskrivna. Det handlar nämligen om att anpassa arbetsförhållandena så<br />
att de passar människorna och inte tvärtom.<br />
Viktigast av allt är det förebyggande arbetet. Det gäller att se till att människor<br />
inte blir sjuka av sitt arbete. Det är inte rimligt att slarv och non-<br />
147
chalans gör människor sjuka. Ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande får inte<br />
leda till att dåliga arbetsförhållanden blir ett konkurrensmedel. Det är inte<br />
heller rimligt att profithunger leder till mänskligt lidande och stora samhällsekonomiska<br />
kostnader. I stället måste vi se till att företags- och verksamhetsledningarna<br />
förstår att en god arbetsmiljö innebär bättre lönsamhet,<br />
om man ser det i ett längre perspektiv. Att investera i arbetsmiljöförbättringar<br />
är lönsamt och höjer kvaliteten på det man producerar, alldeles<br />
oavsett om det är varor eller tjänster.<br />
Även om uppmärksamheten och debatten kring arbetsmiljön de senaste<br />
åren handlat väldigt mycket om negativ stress, utbrändhet och psykosociala<br />
arbetsförhållanden är det, som jag var inne på, viktigt att komma ihåg<br />
att den största mängden arbetsskador fortfarande härrör från mer traditionella<br />
arbetsmiljöfaktorer: tunga lyft, ensidigt upprepat arbete, sneda arbetsställningar,<br />
buller, kemiska ämnen, fall från höga höjder, etc. Samtidigt<br />
som man konstaterar det är det naturligtvis viktigt att vi är observanta<br />
på nya problem och på faktorer som ökar kraftigt.<br />
I ert förbund har ni ju väldigt många olika branscher representerade. De<br />
arbetsmiljöproblem ni har att hantera varierar därmed naturligtvis kraftigt.<br />
Kunskapen om arbetsmiljön finns på respektive arbetsplats, och där finns<br />
också kunskapen om hur man ska lösa problemen. Däremot saknas ofta ett<br />
system för att ta hand om och utnyttja den kunskapen. Man har helt enkelt<br />
inget fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Vi vet från vårt inspektionsarbete<br />
att har man bara ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete,<br />
så klarar man att lösa sina arbetsmiljöproblem. Därför satsar vi stora<br />
resurser på att kontrollera att föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete<br />
följs. Detta är en av prioriteringarna i vårt nya verksamhetsprogram<br />
som ska gälla tre år framåt i tiden med början nästa år.<br />
I det nya programmet lyfter vi också fram belastningsergonomiska frågor<br />
och de arbetsmiljöfaktorer som har med organisatoriska och sociala problem<br />
att göra. Vi kommer särskilt att bevaka sex olika branscher, bl a<br />
byggnads- och anläggningsarbeten samt transportarbeten, för att nämna<br />
två verksamheter inom ert område.<br />
Ett problem som ökat över tiden är våld och hot. Detta gäller inom många<br />
olika branscher. Säkerhetstänkandet är många gånger bristfälligt, och ensamarbete<br />
är inte någonting ovanligt. Den alltmer förekommande dygnetruntverksamheten<br />
har naturligtvis också stor betydelse för utvecklingen.<br />
En genomgång av 105 internationella forskningsrapporter – flertalet från<br />
USA – visar att den viktigaste förebyggande åtgärden är dubbelbemanning.<br />
I 12 av 16 rapporter som analyserar just bemanningssituationen anses<br />
dubbelbemanning vara en effektiv åtgärd. I situationer där det föreligger<br />
risker för hot och våld är det naturligtvis också nödvändigt att vidta<br />
148
andra åtgärder, t ex att införa väl fungerande larmsystem. En minskad<br />
penningmängd i samhället genom ökad användning av betalkort är också<br />
en viktig preventionsåtgärd inom många branscher. Våra insatser visar<br />
tydligt att det mycket väl går att genomföra förbättringar i säkerhetsarbetet<br />
som leder till en klar minskning av våld och hot om våld. Inom alla<br />
branscher – även de med väldigt höga risker – finns det företag och verksamheter<br />
som lyckats mycket bra med sitt arbetsmiljöarbete.<br />
Vi kan aldrig acceptera ett synsätt som innebär att vi måste godta en dålig<br />
arbetsmiljö därför att det inte skulle gå att göra någonting åt de yttre förutsättningarna.<br />
Det är alltid arbetsgivarna som har huvudansvaret för arbetsmiljön, men<br />
ska arbetsmiljöarbetet utvecklas måste de anställda och deras organisationer<br />
ha ett mycket stort inflytande över arbetet. Det är ni i de fackliga organisationerna<br />
som rekryterar och utser skyddsombud. Dessa har naturligtvis<br />
en oerhört viktig roll i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Det är<br />
viktigt att samhället på olika sätt stöder skyddsombuden i deras arbete,<br />
t ex genom att ekonomiskt bidra till utbildning och information. I förra<br />
årets anslagsframställan föreslog jag att regering och riksdag kraftigt skulle<br />
höja de bidrag som ges till de regionala skyddsombuden. Bidragen höjdes<br />
också med 30 miljoner kronor. Jag hoppas och tror – jag vet nästan,<br />
Janne – att den anslagsnivån också gäller för nästa år. Den satsningen<br />
tycker jag att man kan glädjas över.<br />
Dessa och andra frågor presenteras i den budgetproposition som regeringen<br />
lägger fram för riksdagen på måndag i nästa vecka. I budgetpropositionen<br />
redovisas också anslagen till den tillsynsverksamhet som vi inom<br />
Arbetsmiljöverket bedriver.<br />
Sedan år 2000 har våra anslag ökat med 100 miljoner kronor om året. Det<br />
har gjort det möjligt för oss att anställa betydligt mer än 100 nya inspektörer.<br />
Vi har lagt ned mycket stora resurser på att rekrytera och utbilda dessa<br />
inspektörer, och nu börjar vi skörda frukterna av den investeringen. Antalet<br />
inspektioner ökar nu väldigt kraftigt, och jag räknar med att vi i år<br />
kommer att hinna göra 35 000 arbetsplatsbesök. Även om detta är en hög<br />
och glädjande siffra är det viktigt att komma ihåg att vi utan väl fungerande<br />
skyddsombud inte kan ha en tillräckligt bra tillsyn. Detta gäller såväl<br />
skyddsombuden på de enskilda arbetsplatserna som de regionala<br />
skyddsombuden som har tillsyn över de mindre arbetsplatserna.<br />
Skyddsombudens rättigheter liksom andra bestämmelser kring arbetsmiljön<br />
regleras som ni vet i arbetsmiljölagen. Lagen är ungefär 30 år gammal,<br />
men den känns trots sin ålder väldigt fräsch. Jag anser att det behöver göras<br />
en del förändringar i arbetsmiljölagen, och jag har föreslagit regeringen<br />
några sådana. Däremot vill jag inte se en mer genomgripande revide-<br />
149
ing av lagen. Man ska vara väldigt försiktig med att riva upp lagstiftningen.<br />
Under den tid man håller på att utreda och diskutera den nya<br />
lagen är det mycket lätt hänt att det dagliga arbetsmiljöarbetet går på sparlåga.<br />
Risken är att alla då säger att vi måste vänta och se vad den nya<br />
lagen innehåller. Det vi ska koncentrera oss på är att se till att arbetsmiljölagen<br />
och Arbetsmiljöverkets föreskrifter följs. För det krävs en bra tillsyn<br />
och rejäla resurser både till Arbetsmiljöverket och till skyddsombudsverksamheten.<br />
Eftersom arbetsmiljölagen är en ramlag har vi ett stort antal föreskrifter –<br />
det är över 100 stycken – för tillämpning av lagen i olika situationer. Men<br />
det behövs också en rättslig praxis. Beslut som vi fattar i Arbetsmiljöverket<br />
kan överklagas till regeringen, som är sista instans. Vi får alltid yttra<br />
oss innan regeringen fattar beslut.<br />
Inom ert område har vi under senare år haft en rad överklagningsärenden.<br />
Flera har gällt förhållanden inom kriminalvården, men de har också gällt<br />
beredskapsbemanning vid kraftverk samt hot och våld inom tunnelbanan.<br />
När vi i Arbetsmiljöverket behandlar dessa ärenden är det viktigt att vi försöker<br />
hitta en kravnivå som är någorlunda lika i olika branscher. Låt mig<br />
ta ett exempel!<br />
Hot och våld förekommer dessvärre på väldigt många områden, t ex inom<br />
kriminalvården, inom polisens verksamhet, inom detaljhandeln och mot<br />
dem som jobbar inom tunnelbanan. Det är svårt att jämföra dessa områden<br />
med varandra, eftersom det är helt olika förhållanden som råder. Men<br />
om vi i längden ska upprätthålla trovärdighet för våra beslut måste vi försöka<br />
hitta en kravnivå som är någorlunda lika för dessa områden. Det<br />
skulle vara orimligt om vissa grupper inom vissa branscher skulle tvingas<br />
acceptera en nivå när det gäller hot och våld, medan andra skulle få acceptera<br />
en helt annan nivå. Detta är väldigt svårt att åstadkomma, men jag<br />
vill ge denna förklaring, eftersom vi har haft en del diskussioner kring vissa<br />
av dessa överklagningsärenden. Vår strävan är alltså att försöka nå en<br />
någorlunda enhetlig kravnivå rakt över hela samhället. Vi lyckas inte alltid<br />
till hundra procent, men detta är vår målsättning.<br />
Vad vet vi då om de faktorer som avgör om människor trivs på sina jobb<br />
och om de med glädje går till arbetet? Genom forskningsresultaten och vår<br />
tillsyn kan vi slå fast några saker:<br />
• Det är bra med så regelbundna arbetstider som möjligt. Vi vet att nattarbete<br />
innebär stora påfrestningar på hälsan.<br />
• Anställda mår väldigt bra av att ha stort inflytande, speciellt över arbetstidens<br />
förläggning.<br />
• Målen i den verksamhet man jobbar i måste stå i samklang med de re-<br />
150
sursinsatser som görs. Om det krävs mer än man är beredd att satsa leder<br />
det till frustration och negativ stress hos de anställda.<br />
• Man får inte omorganisera för ofta. Täta omorganisationer leder till en<br />
dålig psykosocial arbetsmiljö. Detta har vi många bevis på.<br />
• Det är viktigt att de anställda känner delaktighet. Därmed blir de också<br />
mer engagerade i det de gör.<br />
• Ett gott ledarskap är betydelsefullt. Det ska bygga på ömsesidig respekt.<br />
Ledarskapet måste också ges förutsättningar att fungera, t ex genom att<br />
man inte har för stora grupper.<br />
• Goda relationer mellan arbetsgivaren och de anställda och deras organisationer<br />
är av stor betydelse.<br />
• Det är bra att satsa på friskvård. En klok arbetsgivare bidrar ekonomiskt<br />
t ex till rökavvänjning eller till friskvård på arbetstid.<br />
• Viktigt är att det inte äger rum någon diskriminering på grund av t ex<br />
kön eller etnicitet.<br />
Det låter kanske orealistiskt att man skulle kunna uppnå allt detta, men det<br />
är det absolut inte. Som jag sade tidigare kan jag inom alla branscher ta<br />
fram exempel på verksamheter som lever upp till de här kraven. Frågan är<br />
egentligen: Finns det något val för den arbetsgivare som i framtiden vill<br />
kunna anställa personal? I flera europeiska länder har vi en mycket bekymmersam<br />
demografisk utveckling framför oss. Det beror på att de<br />
grupper som är på väg att lämna arbetsmarknaden är väldigt stora, medan<br />
de grupper som kommer in på arbetsmarknaden är små. Det leder till att<br />
färre ska försörja fler. Det kommer kanske att uppstå arbetskraftsbrist på<br />
många håll. Jag tror att det kommer att bli mycket svårt för företag som<br />
inte kan erbjuda en bra arbetsmiljö att rekrytera arbetskraft. För en gångs<br />
skull har vi marknadskrafterna med oss i det här arbetet. Dessutom tror jag<br />
att de som är på väg in på arbetsmarknaden, våra ungdomar, inte accepterar<br />
vilka arbetsförhållanden som helst. Vi har uppfostrat dem till att bli<br />
självständiga och kritiskt tänkande individer, men de möts många gånger<br />
av ett arbetsliv som fortfarande till alltför stor del är präglat av ganska<br />
hierarkiska system med relativt begränsade påverkansmöjligheter. Jag tror<br />
inte att den yngre arbetskraften kommer att acceptera detta.<br />
Ska vi få ett bra arbetsmiljöarbete på alla arbetsplatser krävs det också att<br />
arbetsmarknadens parter prioriterar dessa frågor. Jag vet att ni gör det<br />
inom SEKO. Ett sätt är att förhandla fram kollektivavtal om arbetsmiljön.<br />
Som alla vet krävs det två för att dansa tango – ska man kunna sluta ett avtal<br />
måste man också ha arbetsgivarsidan med sig. Men en klok arbetsgi-<br />
151
vare förstår att det är lönsamt och nödvändigt för företagets fortlevnad att<br />
investera i arbetsmiljöförbättringar. Den som först förstår detta tror jag<br />
vinner en konkurrensfördel.<br />
Med detta, kamrater, tackar jag för att jag har fått möjligheten att tala till<br />
er kongress. Jag önskar er en fortsatt givande kongress med ytterligare<br />
många kloka beslut. Tack ska ni ha!<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Tack så mycket, Kenth! Det var många<br />
kloka ord, som vi tar med oss i det fortsatta arbetet för att nå vårt mål att<br />
få en bättre arbetsmiljö på våra arbetsplatser och att få ned ohälsotalen.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 27<br />
Val av förbundsstyrelse<br />
e) Åtta ersättare för ledamöterna<br />
Margareta Bäckström, valberedningens föredragande: Valberedningen föreslår<br />
att förbundsmötet väljer följande åtta ersättare för förbundsstyrelsens<br />
ledamöter, att inträda i angiven ordning:<br />
1. José Blanco<br />
2. Jan Halvarsson<br />
3. Anne-Marie Ross<br />
4. Gerardo Berrios Arcaya<br />
5. Bjarne Medin<br />
6. Jonas Forslind<br />
7. Gunnar Larsson<br />
8. Lars-Erik Selström<br />
Valberedningen föreslår att valet sker med acklamation<br />
Mikael Täll, valkrets 1: Två av valberedningens ledamöter har berättat hur<br />
svårt det är att få ihop dessa listor med alla de önskemål och synpunkter<br />
som finns. Valberedningens förslag till ordinarie förbundsstyrelseledamöter<br />
vann förbundsmötets bifall. Jag tycker att valberedningen har lyckats<br />
bra även med sitt förslag till ersättare, och jag yrkar att valberedningens<br />
förslag bifalles, gärna med acklamation.<br />
Förbundsmötet beslöt med acklamation<br />
att bifalla valberedningens förslag.<br />
Mötesordförande: Arianne Sundman<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
152
DAGORDNINGENS PUNKT 20<br />
Behandling av SEKOs arbetsmiljöprogram<br />
”Min arbetsplats”<br />
(fortsatt behandling)<br />
Den ajournerade behandlingen av arbetsmiljöprogrammet återupptogs.<br />
José Blanco, valkrets 1: En arbetsmiljöfråga som ligger mig varmt om<br />
hjärtat är frågan om hot och våld mot våra anställda.<br />
Jag skulle vilja begagna det här tillfället att presentera en idé som jag diskuterat<br />
med arbetskamrater och förbundskamrater. Vi har lanserat en idé<br />
som kommer att omfatta inte bara samhällets krav utan även förbundets<br />
och myndigheternas. Det är vad jag kallar ett fullständigt paket, som grundats<br />
på en analys av det våld som genomsyrar hela samhället och som kulminerade<br />
i förra veckan.<br />
Vi som arbetar inom kriminalvården har märkt att klimatet har hårdnat.<br />
Det vi ser är en produkt av den sociala utslagning som sker och av att<br />
integrationspolitiken i landet inte har fungerat.<br />
Detta fullständiga paket innefattar bl a kravet att förbundet ska arbeta för<br />
en skärpning av lagen om hot mot tjänstemän. Många av våra arbetskamrater<br />
vill inte ställa upp som vittnen vid rättegångar, eftersom det inte<br />
finns något skydd mot hot. Ofta motsvarar inte heller det skadestånd man<br />
kan få det lyte och men som kan uppstå genom våld och som man kan få<br />
dras med genom hela livet. I vissa branscher händer det att anställda sjukskriver<br />
sig och därmed går miste om inkomster.<br />
Det är inte bara kriminalvårdare som drabbas av detta, utan det gäller även<br />
kolleger inom SL och hos olika myndigheter. Häromdagen fick jag höra<br />
att den farligaste arbetsplatsen i Stockholm är Gröna linjen.<br />
Vårt förbund, som företräder de offentliganställda, borde ta itu med detta<br />
problem och föra en kamp mot våld och intolerans. Vårt förbund kan göra<br />
en insats i debatten, genom opinionsbildning och genom att göra sin röst<br />
hörd.<br />
Jag har följande yrkanden om ändringar:<br />
Under ”Krav på samhället” yrkar jag att det tillförs en skrivning om att<br />
förbundet ska arbeta för en skärpning av lagstiftningen kring hot och våld<br />
i arbetslivet.<br />
Under ”Krav på arbetsgivarna” yrkar jag på en skrivning om att arbetsgivarna<br />
ska göra riskanalyser av hot och våld och vidta åtgärder innan<br />
någonting inträffar.<br />
153
Under ”Detta tänker SEKO göra” yrkar jag att det införs att förbundet ska<br />
driva frågan att arbetstagare inte ska få någon inkomstförlust i samband<br />
med att de utsätts för hot och våld.<br />
Sist men inte minst yrkar jag att det under ”Detta tänker SEKO göra”<br />
skrivs in att förbundet genom opinionsbildning synliggör problemet under<br />
parollen: ”En kamp mot våld och intolerans.”<br />
Maud Billstam, valkrets 1: Jag är mycket nöjd med att vi tar fram ett arbetsmiljöprogram,<br />
något som vi tidigare inte haft. Det visar att vi anser att<br />
frågan har stor dignitet och att vi tänker jobba med den.<br />
Jag är också nöjd med att det i programmet räknas upp en massa saker som<br />
vi ska göra. Det innebär att vi inte kan krypa undan om dessa saker inte<br />
blir gjorda. Det lägger alltså ett ansvar på oss.<br />
Det är en del saker som jag skulle vilja ha lite tydligare.<br />
I programmet berörs frågan om rehabilitering. Vi vet att det är mycket<br />
svårt för människor att komma tillbaka till arbetet efter en längre sjukskrivningsperiod<br />
och att arbetsgivaren inte alltid tar ansvar för rehabiliteringen.<br />
Jag yrkar därför följande två tillägg under ”Krav på samhället”:<br />
• SEKO ska verka för att samhället ställer ökade resurser till förfogande i<br />
arbetslivsinriktad rehabilitering.<br />
• SEKO kräver sanktionsmöjligheter när arbetsgivare bryter mot lagen om<br />
rehabilitering.<br />
Som det är nu har vi inga sanktionsmöjligheter, utan vi kan bara gnälla<br />
och klaga.<br />
I programmet berörs också företagshälsovården. Vi konstaterar att denna<br />
är undermålig och att vi måste göra någonting åt det. Jag yrkar därför att<br />
vi under ”Detta tänker SEKO göra” markerar att SEKO ska verka för att<br />
kvalitativ företagshälsovård ska vara en neutral expertfunktion som är<br />
obligatoriskt lagstadgad för alla arbetstagare på arbetsmarknaden oavsett<br />
anställningsform.<br />
Vidare berörs i programmet tillsynen och tillämpningen av arbetsmiljölagen.<br />
Det sägs där att om arbetsgivaren inte sköter sig, så ska det finnas<br />
sanktionsmöjligheter, t ex företagsböter. Det är bra, men jag tycker att vi<br />
glömmer en sak, nämligen att ställa krav på att polis, åklagare och verksamma<br />
inom domstolsväsendet utbildas i att utreda och döma när det gäller<br />
brott mot arbetsmiljölagen. Inom ett flertal brottsområden, t ex våldsbrott<br />
och narkotikabrott, finns det specialutbildad polis som utreder och<br />
gör förundersökningar. Någonting motsvarande finns inte när det gäller<br />
brott mot arbetsmiljölagen. Vi hörde Kenth Pettersson nämna att mellan<br />
154
40 och 50 människor varje år dör på grund av arbetsplatsolyckor. Kenth<br />
sade att detta är ett alldeles för högt tal, och jag håller självfallet med<br />
onom. När det sker en arbetsplatsolycka anser jag att det på ett adekvat sätt<br />
måste utredas vem som är skyldig till olyckan och att den som är skyldig<br />
ska dömas för brottet.<br />
Jag yrkar därför att vi i programmet skriver in att SEKO ska verka för att<br />
polis och åklagare utbildas i specialområdet ”Förundersökning av brott<br />
mot arbetsmiljölagen”. I dag ingår inte detta i polisens och åklagarnas utbildning.<br />
I programmet sägs att våra medlemmar hårt drabbats av försämringarna i<br />
arbetsskadeförsäkringen. Jag yrkar att vi under ”Detta tänker SEKO göra”<br />
lägger till att SEKO ska verka för att förbättra lagen om arbetsskadeförsäkring<br />
och de avtal som reglerar arbetsskador – dels så att det blir lättare<br />
att få en arbetsskada godkänd, dels så att full ersättning för inkomstförlust<br />
ges, även vid arbetssjukdomar.<br />
Därutöver har jag ett yrkande om ändring av texten i programmet. Fjärde<br />
punktsatsen nedifrån under ”Detta tänker SEKO göra” lyder: ”Avtal bör<br />
tecknas om full inkomstförlust vid arbetsskada, framför allt när det gäller<br />
hot och våld.” Jag yrkar att denna punktsats får lydelsen: ”Avtal bör tecknas<br />
om full ersättning för inkomstförlust vid arbetsskada, även hot och<br />
våld.”<br />
Ann-Sofie Olausson, valkrets 14: Jag läste LO-tidningen i helgen, och då<br />
blev jag ärligt talat riktigt förbannad. Där står bl a att man kommer att<br />
minska stödet till tidningen ”Du och Jobbet”. Det är jag definitivt inte<br />
nöjd med. I arbetsmiljöprogrammet läser jag i fjärde punktsatsen under<br />
”Detta tänker SEKO göra”: ”Lyfta fram skyddsombudens ställning på arbetsplatsen,<br />
deras status, roll och utbildning, som måste stärkas. SEKOs<br />
skyddsombud måste ges de bästa förutsättningar att spela en aktiv roll för<br />
att värna medlemmarnas arbetsmiljö.” Om man drar in stödet till ”Du och<br />
Jobbet” förstår jag inte hur det som sägs i denna punktsats ska kunna förverkligas.<br />
Den här tidningen är för många skyddsombud den enda informationskällan.<br />
Den ger mycket information om nya eller ändrade lagar<br />
liksom om ändringar i författningssamlingen. Den finns på nätet, men det<br />
är inte säkert att alla skyddsombud har tillgång till Internet. ”Du och Jobbet”<br />
innehåller också bra reportage, där man kan få många idéer.<br />
Jag yrkar att det tydligt ska framgå av arbetsmiljöprogrammet att SEKO<br />
aktivt ska verka för att det statliga stöd som hittills getts till tidningen ”Du<br />
och Jobbet” också fortsättningsvis kommer att finnas kvar.<br />
Bertil Hallén, valkrets 14: Maud Billstam har sagt det mesta av vad jag<br />
tänkte säga, och mitt inlägg kan därför bli mycket kort. Jag föreslår att<br />
155
Mauds förslag hänskjuts till beredningsutskottet för att inarbetas i programmet.<br />
Våra huvudskyddsombud i avdelningen vill absolut ha med en text om<br />
branschvisa skyddsombudsmöten. De har år efter år känt sig utlämnade.<br />
Förbundsstyrelsen måste ta tag i detta och kalla in gänget emellanåt. Jag<br />
yrkar därför att beredningsutskottet även får i uppdrag att utarbeta en text<br />
om branschvisa skyddsombudsmöten.<br />
Hans-Eric Lönnblad, valkrets 14: Jag vill säga några ord om den fjärde<br />
punkten nedifrån under ”Detta tänker SEKO göra”. Jag anser att det i programmet<br />
talas för lite om hot och våld. Inom kriminalvården, SIS och<br />
rättspsykiatrin, där jag själv jobbar, kan orsaken till att man blir utsatt för<br />
hot och våld vara en händelse som ligger långt tillbaka i tiden. Det kan ha<br />
hänt någonting med en klient eller patient, och man kan möta den här personen<br />
långt senare ute på gatan. I den här människans sjuka tankar kan<br />
man då utses till något slags syndabock för djävulskap som den här personen<br />
varit utsatt för. Då kan det smälla till eller man kan bli hotad till livet.<br />
Det har jag blivit, och orsaken var då någonting som hade hänt flera<br />
år tillbaka i tiden.<br />
Det måste i programmet framhållas att någonting som händer på ens fritid<br />
kan ha sin orsak i något som man gjort i sitt arbete. Jag polisanmälde det<br />
hot som jag blev utsatt för, och jag hade stora problem med att få polisen<br />
att acceptera att detta inte hade hänt därför att jag djävlats med den personen<br />
just då utan att det hade att göra med att jag var statligt anställd.<br />
Jag vill i den fjärde punktsatsen nedifrån under ”Detta tänker SEKO göra”<br />
ha en starkare skrivning än ”bör”. Jag vill också att det ska göras tydligt<br />
att den omständigheten att jag blir utsatt för hot och våld på fritiden kan<br />
ha sin orsak i händelser i mitt arbete som ligger flera år tillbaka i tiden.<br />
Tracy Bodin, valkrets 1: Jag har under de här två dagarna suttit och lyssnat<br />
ordentligt för att försöka ta till mig det som sägs.<br />
Kenth Pettersson i Arbetsmiljöverket höll ett tal som i början var mycket<br />
bra, men sedan gick han över till att göra jämförelser med länder där det<br />
är mycket sämre än här. Som skyddsombud vill jag inte höra om det som<br />
är sämre. Vi ska vara ledande inom skyddsarbetet, och vi ska inte jämföra<br />
oss med länder där man har fler dödsolyckor än vi har. Jag har själv flera<br />
gånger blivit utsatt för våld. Att i ett land som Sverige ständigt bli utsatt<br />
för hot och våld tycker jag är oacceptabelt.<br />
Det krävs här en skärpning av lagen, och det krävs mycket mer uppmärksamhet<br />
på dessa förhållanden, bl a från vårt eget förbund. Jag tycker att<br />
det är jättebra att förbundet här har kommit i gång. Men detta räcker inte,<br />
156
utan vi måste trycka på ännu hårdare. Min arbetsgivare ger ingen nåd. När<br />
jag sitter i ett tåg kan tågdelar ramla ned i huvudet på mig. Det finns tågförare<br />
som blivit förda till sjukhus på grund av att de fått tågdelar i huvudet.<br />
Våldet i samhället kan kopplas till att man lägger ned sjukhem, men jag<br />
anser att företagen i samhället måste ta sitt ansvar för att skydda sin personal<br />
mot våldet. Företagen är ju en del av samhället, och har man valt att<br />
driva tunnelbanan måste man här ta sitt ansvar.<br />
Jag har i min hand en minicall – en sådan per område är vad skyddsombuden<br />
på tunnelbanan får. Jag har här en hel del meddelanden, t ex: ”Våld<br />
mot färdbeviskontrollant” och ”Nödbroms av tåg som orsakat 20 minuters<br />
försening”. Sedan frågar trafikledningen: ”Varför är du sen?” Det finns<br />
också meddelanden om våld mot annan personal och om rån. Någon fick<br />
ett blödande öra, fördes till sjukhus och skickades sedan hem – det var allt.<br />
En känd förbrytare åker tunnelbana och hotar en anställd. Trots allt sådant<br />
händer det ingenting, och det krävs därför en lagskärpning.<br />
Jag yrkar bifall till My Billstams och José Blancos ändringsförslag.<br />
Christer Johnsson, valkrets 1: Jag tänkte ta upp en fråga som är rätt komplicerad,<br />
något som gör att ni kanske inte kommer att förstå vad jag<br />
menar.<br />
Jag har, som jag sagt tidigare, en gång jobbat till sjöss. Därefter var jag anställd<br />
av SL, Storstockholms Lokaltrafik. SL splittrades så småningom<br />
upp i ett antal bolag, som såldes lite kors och tvärs. Bussförarna råkade ut<br />
för upphandling, och tunnelbanan såldes. Citypendeln blev något slags<br />
mellanting.<br />
Tidigare var det mycket enkelt. VD för SL hade arbetsmiljöansvaret och<br />
kunde efter behag och behov delegera ut det till sina underordnade chefer.<br />
Det innebar att det i slutändan gick hela vägen upp till den som satt med<br />
pengapåsen och kunde styra och ställa med arbetsmiljön.<br />
Nu har vi fått ett förhållande där vi på Connex och alla våra kolleger på de<br />
olika bussbolagen egentligen tillhör bolag som inom andra verksamheter<br />
motsvarar bemanningsbranschen. Vi sitter i andras fastigheter, och vi jobbar<br />
i andras fordon. Våra chefer har bara det operativa ansvaret, och de har<br />
ingen makt över utrustningen och de byggnader som personalen jobbar i.<br />
I SLs fall ligger den makten hos huvudmannen. I SJ är det ännu värre –<br />
där ligger den i Jernhusen. Detsamma gäller i andra myndigheter och verk,<br />
där Vasakronan äger fastigheterna.<br />
Om våra chefer är missnöjda med tunnelbanevagnarna eller med fastigheten,<br />
dvs tunnelbanan, kan de inte bara säga att nu tycker vi att ni sköter det<br />
157
här så dåligt att vi flyttar vår personal till något annat ställe. Det finns<br />
ingen alternativ tunnelbana i Stockholm med bättre arbetsmiljö och bättre<br />
fordon, utan vi är i händerna på ägarna. Vi som sitter i spärrarna har det<br />
faktiskt så bra att fastighetsförvaltarna anser det vara riktigt att sätta in<br />
luftkonditionering – det har vi i flera år haft i de nybyggda spärrarna. Däremot<br />
har det varit omöjligt för förarna att få luftkonditionering, trots att de<br />
har det betydligt värre när solen ligger på. Den chef som hade hand om<br />
fordonen sade till Connex: ”Det är bara för er att betala, så sätter vi in luftkonditionering.”<br />
Connex hade över huvud taget inte några planer på att<br />
begära pengar för detta från SL. Connex får inte in några intäkter genom<br />
färdbevisen, utan de går direkt till SL.<br />
Det här har blivit direkt löjligt. Den här verksamheten bedrivs genom att<br />
huvudmännen delegerar ansvar. Det operativa ansvaret – det egentliga<br />
slavgörat – hamnar på oss, bussförarna och motsvarande personal. Det<br />
ekonomiska ansvaret, dvs ansvaret för att fastigheter, fordon och annat ska<br />
fungera och behålla sitt värde, ligger på någonting som i vårt fall heter SL<br />
Intrateknik. På det statliga området ligger det ansvaret på bl a Vasakronan<br />
och Jernhusen. Det kommersiella ansvaret, dvs ansvaret för att verksamheten<br />
går med vinst, ligger i vårt fall på SL, som en gång i tiden var moderbolaget<br />
men som i dag egentligen är en beställarförvaltning. Det är SL<br />
som har tillgång till pengarna och som fördelar pengarna mellan de olika<br />
aktörerna.<br />
När jag jobbade inom sjöfarten upptäckte jag att det här systemet fanns<br />
även där. Här hade man emellertid flera tusen års erfarenhet av att jobba<br />
så här och hade löst det på ett annat sätt. Man hade kommit fram till att<br />
det enda sättet att få någon rätsida på det hela var att man hade en redare.<br />
Redaren sitter högst upp och fördelar ut det operativa, ekonomiska och<br />
kommersiella ansvaret. Men det är fortfarande redaren som sitter som<br />
spindeln i mitten av nätverket, och det är han som får ta ansvaret. När<br />
Scandinavian Star brann i början av 90-talet var det en dansk reseledarchef<br />
som helt plötsligt upptäckte att den glassiga titeln redare innebar att han<br />
också fick ett ansvar. Befälhavaren, som hade det operativa ansvaret, blev<br />
inte ansvarig för branden. I alla andra verksamheter hade hans motsvarighet<br />
blivit den ansvarige, men i det här fallet hade redaren ansvaret för att<br />
fartyget var säkert bemannat och säkert utrustat. Detta är alltså inte skepparens<br />
utan redarens ansvar.<br />
Den här typen av koppling finns inte någon annanstans, och det skapar<br />
problem med vår arbetsmiljö. Det är egentligen inte så mycket bättre i sjöfarten,<br />
men där har man i alla fall en tydligare ansvarsfördelning.<br />
Något av detta skulle jag vilja ta upp i arbetsmiljöprogrammet, men jag<br />
vet att om detta strikta ansvar infördes, så skulle det slå bakut överallt. Jag<br />
158
har skrivit ett förslag, som man kan arbeta vidare på. Detta är bara en början,<br />
och det kommer att ta tid innan man får en ändring till stånd. Jag vet<br />
att inspektörer på Arbetsmiljöinspektionen som vi haft kontakt med har<br />
blivit väldigt frustrerade över just dessa förhållanden. De har tillskrivit sin<br />
verksledning och regeringen, och de har begärt att det ska ske en ändring.<br />
Mitt förslag lyder: ”I verksamhet som bedrivs under beställar-utförarmodellen<br />
måste fördelning av arbetsmiljöansvaret vara klarlagd mellan huvudman<br />
och de som har operativt, ekonomiskt och kommersiellt ansvar<br />
för verksamheten. Dessa måste vara inbördes överens om fördelningen av<br />
arbetsmiljöansvaret.”<br />
Det innebär att de måste fördela ansvaret. De får inte bara rycka på axlarna<br />
och, kanske beroende på den politiska majoriteten, tycka sig kunna ta<br />
större eller mindre ansvar. Den borgerliga majoriteten frånsade sig allt arbetsmiljöansvar,<br />
men med den nuvarande majoriteten tycker man att det<br />
borde kunna tas ett visst ansvar. Detta är emellertid väldigt nyckfullt, och<br />
det tycker jag inte om.<br />
Torsten Larsson, valkrets 1409: Det här programmet är ju väldigt ambitiöst.<br />
Under ”Krav på samhället” sägs: ”Samhället måste öka stödet till arbetslivsrelaterad<br />
forsknings- och utvecklingsverksamhet, bland annat till de<br />
yrkesmedicinska klinikerna.” Men under ”Detta tänker SEKO göra” sägs<br />
ingenting om detta. Jag föreslår därför följande tillägg under den rubriken,<br />
nämligen ”Initiera forskning på de områden där forskning ej sker i dag”.<br />
Jag tänker här på de vibrationsskador som vi som jobbar ombord på fartygen<br />
drabbas av. Maskinkillarna går runt en huvudmaskin tio timmar om dagen<br />
och får vibrationsskador i knäna. Många av dem blir sjukpensionerade<br />
i 55–60-årsåldern. Deras skador klassas inte som arbetsskador, eftersom<br />
det inte finns någon forskning på området. Jag har själv en arbetsskada i<br />
ryggen. På den yrkesmedicinska kliniken i Göteborg är man till 100 procent<br />
säker på att skadan orsakats av vad vi kallar ”gräsklippare”, en maskin<br />
som vi kör på däck och som ger vibrationer i kroppen. På försäkringskassan<br />
däremot säger man att skadan är åldersrelaterad. Varför har inte de<br />
kamrater som är lika gamla som jag – 62 år – de skador som jag har?<br />
Mitt förslag medför inte några kostnader för förbundet, utan avsikten är att<br />
förbundet ska ta tag i frågan i syfte att få forskare intresserade av detta område<br />
och ge dem resurser. Om detta inte lyckas anser jag att förbundet ska<br />
ta kontakt med det organ i Cardiff som har specialister på denna forskning.<br />
Jag vet att man på den yrkesmedicinska kliniken i Göteborg är mycket<br />
intresserad av detta, men de får inga resurser från samhället. Jag anser att<br />
vi ska verka för att erforderliga resurser kommer fram och att SEKO ska<br />
initiera forskning på detta område.<br />
159
Förbundsmötet beslöt på förslag av presidiet<br />
att införa en begränsning av taletiden till två minuter.<br />
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Jag har när det gäller arbetsmiljöprogrammet<br />
samma fråga som jag ställde vid behandlingen av programmet ”Reglera<br />
avregleringen”. Vad har förbundsstyrelsen gjort för jämställdhetsanalys<br />
av arbetsmiljösituationen, dvs hur har denna påverkat kvinnor och<br />
hur har den påverkat män? Det finns skrivningar som kan tolkas så, att<br />
kvinnors belastningsskador inte ersätts på samma sätt som mäns olyckor.<br />
I avsnittet ”Detta tänker SEKO göra” finns inte detta perspektiv med.<br />
Min fråga är alltså vilken jämställdhetsanalys man har gjort av förbundets<br />
arbetsmiljöarbete och av arbetssituationen för våra medlemmar.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Jag yrkar bifall till José<br />
Blancos förslag att det i programmet skrivs in att förbundet genom<br />
opinionsbildning synliggör problemet med hot och våld. Jag föreslår att<br />
förslaget hänskjuts till beredningsutskottet för inarbetning i programmet.<br />
Under samma avsnitt har José Blanco föreslagit texten: ”Arbetsgivaren<br />
ska göra riskanalyser av hot och våld och vidta åtgärder innan någonting<br />
inträffar.” Detta är redan en del av det systematiserade arbetsmiljöarbetet.<br />
Här finns det alltså en lagstiftning, och det gäller bara att se till att arbetsgivaren<br />
följer den lagstiftningen. Jag anser alltså att detta José Blancos<br />
förslag redan är tillgodosett.<br />
My Billstam har ett antal förslag om tillägg under ”Krav på samhället”<br />
som det är väldigt svårt att säga nej till – det skulle verka konstigt om förbundsstyrelsen<br />
gjorde det. Förbundsstyrelsen föreslår därför att dessa Mys<br />
förslag hänskjuts till beredningsutskottet för inarbetning i programmet.<br />
My har vidare föreslagit att texten i fjärde punktsatsen nedifrån under<br />
”Detta tänker SEKO göra” ändras till: ”Avtal bör tecknas om full ersättning<br />
för inkomstförlust vid arbetsskada, även hot och våld.” Jag föreslår<br />
att även det förslaget skickas till beredningsutskottet för att vi ska få den<br />
rätta distinktionen i formuleringen om hot och våld. Det är oerhört viktigt<br />
att vi får ett avtal om detta, men givetvis även generellt när det gäller arbetsskador.<br />
Ann-Sofie Olausson har föreslagit att det tydligt ska framgå av arbetsmiljöprogrammet<br />
att SEKO aktivt ska arbeta för att det statliga stöd som hittills<br />
getts till tidningen ”Du och Jobbet” också fortsättningsvis kommer att<br />
finnas kvar. Detta förslag täcks in i skrivningen under ”Detta tänker SEKO<br />
göra” om att lyfta fram skyddsombudens ställning osv. Självfallet ska vi<br />
verka för att denna tidning fortsätter att komma ut. Vi vet att den kommer<br />
ut nästa år, men därefter vet vi inte om det finns pengar för utgivningen.<br />
160
Vi tycker emellertid inte att det vore så lyckat att skriva in den detaljen i<br />
programmet.<br />
Hans-Eric Lönnblad vill ha en starkare skrivning än ”bör” i fjärde punktsatsen<br />
från slutet under ”Detta tänker SEKO göra”. Jag föreslår att även<br />
det förslaget hänskjuts till beredningsutskottet, så att vi till slut får en<br />
kanontext när det gäller den frågan.<br />
Bertil Hallén har samma yrkande och har själv föreslagit att texten<br />
hänskjuts till beredningsutskottet. Bifall från min sida!<br />
Bertil Hallén har även föreslagit att programmet tillförs en text om<br />
branschvisa skyddsombudsmöten. Förbundsstyrelsen tillstyrker att detta<br />
skrivs in i programmet. Vi vet att sådana möten förekommer bl a inom<br />
spårtrafik.<br />
Christer Johnsson har tagit upp en fråga som vi möts av inom ett antal<br />
branscher. Vi anser att detta är en grundläggande fråga för att vi ska kunna<br />
förbättra arbetsmiljön på de ganska många områden där vi har beställar-utförarmodellen.<br />
Vi yrkar bifall till Christer Johnssons yrkande om ett<br />
tillägg under ”Krav på samhället” och föreslår att yrkandet hänskjuts till<br />
beredningsutskottet för inarbetning i programmet.<br />
Torsten Larssons yrkande om att förbundet ska initiera forskning på de<br />
områden där forskning ej sker i dag anser jag täcks in under ”Krav på samhället”,<br />
som ju är SEKOs krav. Jag kan också nämna att en ny föreskrift är<br />
på gång beträffande vibrationer och att vi finns med i arbetet med denna<br />
föreskrift.<br />
Den formulering som du föreslår – ”Initiera forskning på de områden där<br />
forskning ej sker i dag” – skulle innebära ett väldigt öppet mandat, eftersom<br />
vi inte riktigt vet på vilka områden forskning sker och på vilka områden<br />
forskning inte sker. Jag vet inte riktigt hur vi skulle kunna kartlägga<br />
på vilka områden forskning inte sker. Eftersom dessutom Torsten Larssons<br />
krav täcks in under ”Krav på samhället” yrkar jag avslag på hans förslag.<br />
Till Eva-Lena Jansson vill jag säga att det, som vanligt, inte gjorts någon<br />
grundligare jämställdhetsanalys när det gäller det här programmet. När vi<br />
tagit fram dessa program har vi inte haft resurser – och har det fortfarande<br />
inte – att göra den jämställdhetsanalys som du efterfrågar. Tyvärr är det<br />
så, och jag är hemskt ledsen för det. Det vore på sin plats med en jämställdhetsanalys,<br />
men detta är den enkla och bistra sanningen.<br />
Med detta yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till arbetsmiljöprogram<br />
med de ändringar och tillägg som förbundsstyrelsen här ställt<br />
sig bakom.<br />
161
Mötesordföranden meddelade att Ann-Sofie Olausson dragit tillbaka sitt<br />
yrkande.<br />
Förbundsmötet beslöt med 106 röster mot 75<br />
att avslå Torsten Larssons förslag att SEKO ska initiera forskning på de<br />
områden där forskning ej sker i dag.<br />
8 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Björn Jonasson, valkrets 1409.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå José Blancos förslag om tillägg under ”Krav på samhället”: ”Arbetsgivaren<br />
ska göra riskanalyser om hot och våld och vidta åtgärder<br />
innan någonting inträffar.”<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag att hänskjuta övriga under överläggningen<br />
framlagda förslag till behandling i beredningsutskottet.<br />
Mötesordförande: Bjarne Isacson<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
162
DAGORDNINGENS PUNKTER 19 OCH 16<br />
SEKOs lönepolitiska program ”Rättvis lön”<br />
Motionsbehandling<br />
E) Lönepolitik – Förhandlingar<br />
Utlåtande nr 34–40 över motionerna E 1–E 7<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Vi kan nu se tillbaka på några<br />
år med reallöneökningar. Vi har klarat en lönebildning som har tagit<br />
hänsyn till konkurrenskraft och sysselsättning och som har gett låg prisutveckling<br />
och låg inflation. Det innebär att löneökningarna har varit låga<br />
procentuellt, men inflationen har varit ännu lägre. Därmed har köpkraften<br />
förbättrats för medlemmarna – vi har kunnat åstadkomma reallöneförbättringar.<br />
Det är den positiva delen av lönepolitiken.<br />
Men vi brottas också med problem. Från att ha haft hårt centralt reglerade<br />
lönesystem, som senare kom att kompletteras med lokala potter, har vi<br />
under 90-talet kommit in i en utveckling där tyngdpunkten för förhandlingarna<br />
flyttats till den lokala nivån. Samtidigt har stora delar av våra<br />
branscher genomgått betydande förändringar och fått nya motparter. Det<br />
har inneburit att det blivit stora skillnader mellan arbetsplatser och<br />
branscher inom förbundet. Principerna för hur lönerna sätts skiftar mycket<br />
– om det över huvud taget finns några principer! Här som på så många<br />
andra områden har vi fått uppleva ”hela havet stormar”.<br />
Med det program som vi nu förelägger förbundsmötet förslag om ska vi<br />
lägga grunden för en lönepolitisk offensiv under den kommande kongressperioden.<br />
Jag vill här helt kort beröra några huvudpunkter i programmet.<br />
Kollektivavtal blir viktigare än någonsin. De är för oss arbetstagare det<br />
bästa sättet att reglera löner, arbetsvillkor och arbetstider. Kollektivavtalen<br />
är den fackliga organisationens verktyg för att upprätthålla lönenivån i<br />
våra branscher. Arbetsgivaren ska inte kunna konkurrensutsätta arbetstagare<br />
så att den som begär lägst lön får utföra jobbet.<br />
Vår vision är att vara ett förbund som tecknar de bästa kollektivavtalen och<br />
svarar upp mot medlemmarnas krav på löneutveckling och en rättvis lön.<br />
Vi ska eftersträva branschneutrala avtal. Ett lägsta löneökningsutrymme<br />
ska fastställas i riksavtal, och ingångslönerna ska höjas.<br />
Vi måste fokusera mer på lägstalöner och ingångslöner. Tidigare behövde<br />
vi inte ägna så mycket tid åt den frågan, eftersom det oftast fanns någon<br />
form av reglerad befordringsgång eller lönestege. I dag ser vi en uppenbar<br />
risk att arbetsgivaren missbrukar låga ingångslöner vid nyanställningar.<br />
163
En huvudfråga framöver blir: Vad kan och bör avgöras lokalt respektive<br />
centralt? Det beror på hur styrke- och maktförhållandena ser ut. När arbetslösheten<br />
under en lång tid är låg och de anställda har en grundtrygghet<br />
i sina arbetsvillkor, är det lättare för facket att göra centrala avtal dispositiva,<br />
dvs överlåta åt lokala parter att avgöra delar av avtalsinnehållet.<br />
Men i tider med hög arbetslöshet, mindre trygghet och mer press från arbetsgivarna,<br />
dvs när tryggheten minskar, försöker arbetsgivarna ofta utnyttja<br />
lokala överenskommelser till att försämra villkoren. Då är det en<br />
nackdel att ha för mycket dispositiva inslag i de centrala kollektivavtalen.<br />
Styrkeförhållandena kan också se olika ut i olika branscher. Som exempel<br />
kan nämnas branscher där upphandlingar och entreprenader är det normala.<br />
I dessa branscher krävs mer av centralt reglerade villkor än om branschen<br />
innehåller långsiktigt företagande.<br />
Vi ska arbeta för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män – vi<br />
ska jobba för att få bort dem.<br />
Ett mer rättvist samhälle kräver insatser på många samhällsområden, där<br />
lönepolitik och lönesättning är ett viktigt medel. Under perioden måste vi<br />
rusta vår förhandlingsorganisation. Vi ska utbilda fler förhandlare och inte<br />
minst verka för att antalet kvinnliga förhandlare ökar.<br />
Med denna korta inledning vill jag yrka bifall till förbundsstyrelsens förslag<br />
till programmet ”Rättvis lön”.<br />
Sixto Iturra, valkrets 1: Innan jag börjar vill jag be presidiet att få något<br />
mer än två minuter till mitt förfogande.<br />
Jag tycker att detta program innebär ett steg framåt.<br />
I programmet sägs:<br />
”Inom ett antal av våra branscher har vi gemensamma allmänna villkor i<br />
kollektivavtalen med tjänstemannaorganisationerna. Detta är dels en följd<br />
av att avtalen inom staten var och är konstruerade på detta sätt, dels att<br />
gränserna mellan traditionella arbetar- och tjänstemannayrken suddats ut.<br />
I de branscher där denna utveckling pågår anser vi att kollektivavtalens<br />
allmänna villkor ska vara lika för alla. Det är detta som vi kallar för medarbetaravtal.”<br />
På vårt område har vi inte så många traditioner när det gäller medarbetaravtal.<br />
Medarbetaravtal fungerar olika inom olika branscher och i olika<br />
delar av branscherna, men jag tolkar förbundsstyrelsens skrivning så att<br />
medarbetaravtal ska kunna användas i samtliga branscher. Jag har därför<br />
förslag till en ny text efter tredje stycket på sidan 6:<br />
164
”Men man ska inte blanda ihop vårt begrepp med det som innebär att arbetstagarna<br />
ska kunna göra varandras uppgifter och det är det som är<br />
de grundläggande skillnaderna mellan arbetaravtalen och tjänstemannaavtalen.”<br />
I tider av rationaliseringar ser arbetsgivaren ofta till att arbetare ska utföra<br />
tjänstemannajobb med bibehållen lön.<br />
(Mötesordföranden: Din taletid är slut. Eftersom ditt förslag är inlämnat<br />
till presidiet och utdelat till ombuden föreslår jag att du nu yrkar bifall till<br />
förslaget.)<br />
Jag yrkar bifall till det förslag till ändringar som jag inlämnat till presidiet.<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Jag har förslag till två nya mål när det gäller<br />
löner. Det handlar dels om lönesystem och arbetsvärdering, dels om lönehöjningar<br />
vid sjukskrivning och föräldraledighet.<br />
I förslaget till program står att de lokala parterna i dag ofta får axla ett stort<br />
ansvar när det gäller lönesättning och löneförhandlingar. Jag tyckte att det<br />
på den lönepolitiska konferensen rådde en viss förvirring om begreppet<br />
individuell lönesättning.<br />
Det står också i programmet att varje arbetsområde ska ta ställning till vilka<br />
lönesystem som passar och är möjliga att genomföra på arbetsplatsen.<br />
Vidare står det att individuell lönesättning kräver tydliga system och systematiska<br />
värderingar utifrån arbetets krav och innehåll. Lönesättningen<br />
ska, sägs det vidare, bygga på individens förmåga och godtycke får inte<br />
bestämma lönen.<br />
För att vi ska komma fram till lönesystem som passar våra arbetsplatser<br />
och klarar de systematiska värderingarna anser jag att vi måste lägga till<br />
två nya mål i verksamhetsplanen.<br />
Det första nya mål som jag vill föreslå lyder: ”SEKO ska öka kunskapen<br />
hos och utbilda medlemmar och förtroendevalda i lönesystem och arbetsvärdering.”<br />
Det andra nya mål som jag vill föreslå i verksamhetsplanen gäller dem<br />
som inte finns på arbetsplatserna när vi löneförhandlar. Vad händer med<br />
dem? Jag vet att det finns anställda bland dessa som inte får någon löneförhöjning.<br />
Medlemmar har ringt mig och berättat det. Det här gäller både<br />
sjukskrivna och föräldralediga. Mitt förslag lyder:<br />
”Föräldralediga och sjukskrivna ska inte diskrimineras i löneförhandlingar<br />
utan få sin berättigade del vid varje förhandlingstillfälle.”<br />
Jag yrkar bifall till mina förslag.<br />
165
Marie Lander, valkrets 21: Jag vill ställa en fråga till förbundsstyrelsen. Vi<br />
har nu genomfört ett antal medlemsutbildningar runtom i landet. Ett av de<br />
fyra uppdragen var ”En bra och rättvis lön”. De medlemmar som genomgått<br />
utbildningen har på fullaste allvar dokumenterat vad de anser att vi<br />
ska göra t ex med individuella löner. Vi cirkelledare har naturligtvis talat<br />
om för deltagarna att förbundsstyrelsen kommer att lyssna helt och fullt på<br />
vad de skriver och ta vara på deras åsikter.<br />
Jag vill fråga förbundsstyrelsen om man när man utarbetat detta program,<br />
med punkter som ”SEKO kräver” och ”SEKO ska verka för”, har tagit till<br />
sig insamlat material från medlemsutbildningar och avtalskonferenser.<br />
Vi vet från de medlemsutbildningar vi genomfört vad våra medlemmar anser<br />
om i-lönerna. Det mesta av lönepotten går ju till att höja de lägsta<br />
lönerna. Vi måste nu reglera detta på något sätt. Det räcker inte med att vi<br />
har dessa skrivningar, utan vi behöver hjälp från förbundet med konkreta<br />
anvisningar om hur vi ska komma till rätta med detta.<br />
José Blanco, valkrets 1: Jag vill tala om två konkreta saker.<br />
För det första sägs i programmet ingenting om hur vi ska förhålla oss till<br />
den solidariska lönepolitiken. Jag som växt upp och blivit utbildad i arbetarrörelsen<br />
anser att det är oerhört viktigt att det i programmet sägs att vi<br />
ansluter oss till den solidariska lönepolitiken. Jag vill ha förbundsstyrelsens<br />
syn på den saken.<br />
För det andra har vi på min arbetsplats talat mycket om utvärdering av<br />
system för lönesättningen. Jag anser att två grundbultar i utvärderingen är<br />
erfarenhet och anställningstid. De mest erfarna kamraterna, de som jobbat<br />
längst inom t ex en myndighet eller ett verk, har på senare tid missgynnats<br />
av de nya lönesystemen.<br />
Jag föreslår att det någonstans i programmet skrivs in någonting om erfarenhet<br />
och anställningstid.<br />
Ulf Brandt, valkrets 1: Sixto delade på förmiddagen ut ett dokument med<br />
titeln ”Lönepolitiskt program” som innehåller tre förslag till ändringar.<br />
Jag ska dra de två förslag som Sixto själv inte hann med.<br />
Löneskillnaden mellan kvinnor och män är ett ämne som vi försökt hantera<br />
under ett antal år men inte lyckats speciellt väl med. Man har prövat<br />
olika varianter för att komma till rätta med problemet. Sixto föreslår att<br />
följande krav införs i programmet:<br />
• SEKO kräver låglönesatsning. Det ska ske genom en insamlingsmodell<br />
där ett visst procentpåslag kombineras med ett lägsta belopp i kronor.<br />
166
Sixtos nästa förslag gäller lönesättningen. Han pekar här på problemet<br />
med motsättningen mellan tarifflöner och individuella löner. I vissa branscher<br />
föredrar man den individuella lönesättningen, medan man på andra<br />
håll definitivt inte vill ha individuella löner utan önskar behålla tarifflönerna<br />
eftersom man inte kan finna någon bra metod för att få rättvisa<br />
löner med en individuell lönesättning. Den frågan behandlas för övrigt i<br />
en motion från Stockholm. I Stockholm fick förbundet ett bekymmer på<br />
halsen när det gäller Almega. I protokollet till spåravtalet står att lönerna<br />
ska vara individuellt anpassade. Detta har ställt till stora bekymmer. Sixto<br />
föreslår därför:<br />
• SEKO ska verka för att i de centrala bestämmelserna överlåta rätten till<br />
de lokala parterna att själva avgöra vilken lönemodell som man kan<br />
komma överens om.<br />
Jag yrkar bifall till Sixtos förslag.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: De två nya mål som Agneta<br />
Enbom Holz vill ha införda i verksamhetsplanen föreslår jag att vi i stället<br />
tar in i det lönepolitiska programmet. Med den ändringen yrkar jag bifall<br />
till Agneta Enbom Holz förslag.<br />
José Blanco föreslog införande av två kriterier för den individuella lönesättningen,<br />
nämligen erfarenhet och anställningstid. Programmet ska vara<br />
vår kappa när vi ska fortsätta med löneförhandlingarna. Vi har 27 riksavtal,<br />
och alla innehåller olika lönesystem. Att under sådana förhållanden ha<br />
en generell skrivning i programmet om erfarenhet och anställningstid anser<br />
förbundsstyrelsen inte vara så lämpligt. Därför yrkar jag avslag på José<br />
Blancos förslag. Däremot finns det alla möjligheter att driva den frågan på<br />
det avtalsområde där José verkar.<br />
På Marie Landers fråga kan jag svara ja. Vi har gjort arbetsplatsbesök, och<br />
vi har tagit till oss intryck från medlemsutbildningen osv. Vi tror att alla<br />
synpunkter som har kommit fram har tagits till vara vid utarbetandet av<br />
programmet.<br />
Marie tog också upp frågan om låglönesatsningen. Vi kommer att ta fram<br />
ett mer omfattande dokument som belyser hur vi ska gå på djupet med den<br />
här problematiken. Det gäller bl a kriterier för individuell lönesättning, arbetsvärdering<br />
osv. Den dokumentationen är under utarbetande på förbundet.<br />
Jag kommer så till Sixtos tre förslag.<br />
Den första punkten han tog upp gällde medarbetaravtal. Vi säger inte att<br />
medarbetaravtal ska införas på samtliga avtalsområden – de passar inte<br />
överallt. Men vi har ett antal branscher med avtal som vi kallar för med-<br />
167
arbetaravtal. Det är branscher, vill jag påstå, som tidigare hade de statliga<br />
avtalen. De företag som kommer in i dessa branscher ska vi applicera de<br />
här avtalen på. Lägg märke till att vi i programmet skriver: ”I de branscher<br />
där den här utvecklingen pågår anser vi att kollektivavtalens allmänna villkor<br />
ska vara lika för alla.” Man kan också fråga sig varför tjänstemännen<br />
ska ha bättre villkor än anställda som betraktas som arbetare. Jag anser att<br />
vi ska se till att vi har lika bra villkor som tjänstemännen. Med detta yrkar<br />
jag avslag på ditt förslag om tillägg av ett nytt stycke på sidan 6.<br />
Sixto har vidare föreslagit följande tillägg: ”SEKO kräver låglönesatsning.<br />
Det ska ske genom en insamlingsmodell där ett visst procentpåslag kombineras<br />
med ett lägsta belopp i kronor.” Detta har vi faktiskt talat om, men<br />
förbundsstyrelsen anser att sättet för genomförandet, vilken insamlingsmodell<br />
vi ska ha osv, inte hör till målen utan är medel för att förverkliga<br />
låglönesatsningen. Det är en fråga som vi har att ta ställning till och driva<br />
i avtalsrörelserna för de 27 olika riksavtalen. Därför yrkar jag avslag på<br />
detta förslag.<br />
Sixto har slutligen yrkat att det i programmet ska skrivas in: ”SEKO ska<br />
verka för att i de centrala bestämmelserna överlåta rätten till de lokala parterna<br />
att själva avgöra vilken lönemodell som man kan komma överens<br />
om.” Till detta förslag yrkar förbundsstyrelsen bifall.<br />
José Blanco ville veta hur förbundsstyrelsen ställer sig till frågan om den<br />
solidariska lönepolitiken.<br />
I utlåtande nr 36 över motion E 3 skriver förbundsstyrelsen: ”Det är också<br />
riktigt som motionären skriver att en rättvis fördelning av resurserna<br />
och en solidarisk lönepolitik har varit en av de viktigaste hörnstenarna i<br />
arbetarrörelsens samhällsbygge. – – – Målet med den solidariska lönepolitiken<br />
är att åstadkomma rimliga och rättvisa skillnader.” Där har du<br />
svaret på din fråga.<br />
Med detta yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till lönepolitiskt<br />
program med de tillägg som jag här yrkat bifall till.<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Om de av mig föreslagna nya målen hamnar<br />
i det lönepolitiska programmet, kommer man då att arbeta för att<br />
de ska genomföras under de kommande tre åren? I annat fall vill jag att<br />
dessa mål införs i verksamhetsplanen.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Detta är en fråga om ordning<br />
och reda. Frågor rörande lönepolitiken som vi tycker är viktiga tar vi upp<br />
i programmet. Detsamma gäller arbetsmiljöprogrammet och programmet<br />
om avregleringen. De punkter som vi tar upp som våra krav på samhället<br />
och vad vi själva tänker göra blir en del av verksamhetsplanen, och vi ska<br />
168
genomföra så mycket som möjligt under treårsperioden. Däremot kan jag<br />
inte rakt upp och ned lova att allting kommer att genomföras. Dessa mål<br />
kommer emellertid inte bort, utan de kommer att finnas som en del av<br />
verksamhetsplanen. Programmen ska inte vara några hyllvärmare, utan de<br />
ska vara aktiva dokument under kongressperioden.<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Jag vidhåller mitt yrkande att de av mig<br />
föreslagna målen ska införas i verksamhetsplanen.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Det förslaget yrkar jag avslag<br />
på.<br />
Sixto Iturra, valkrets 1: Det är inte så att vi inte vill ha tjänstemännens förmånligare<br />
villkor, men i vissa fall har vi bättre villkor än tjänstemännen,<br />
och dessa vill vi inte förlora. Jag drar emellertid tillbaka mitt yrkande på<br />
den punkten.<br />
När det gäller mitt andra yrkande vill jag säga att vi inom SEKO drivit<br />
fram den här insamlingsmodellen, i varje fall inom trafikbranschen. Om<br />
vi menar allvar med talet om låglönesatsning tror jag att den enda möjligheten<br />
är att inrikta sig på den här insamlingsmodellen. Därför vidhåller jag<br />
mitt yrkande på denna punkt, men jag drar tillbaka mitt yrkande vad beträffar<br />
medarbetaravtal.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till lönepolitiskt program i de delar<br />
där inga motförslag förelåg med de under överläggningen framlagda<br />
och av föredraganden tillstyrkta förslagen.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens föredragandes förslag att de av Agneta<br />
Enbom Holz föreslagna ytterligare två målen tillförs det lönepolitiska<br />
programmet.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att avslå José Blancos förslag att erfarenhet och anställningstid ska införas<br />
i programmet som kriterier för lönesättningen.<br />
Sedan Sixto Iturras förslag angående låglönesatsning ställts under proposition<br />
yttrade<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Innan vi går till beslut på<br />
denna punkt vill jag göra ett klarläggande. Det finns en risk för att vi med<br />
ett bifall till Sixtos förslag sitter låsta på samtliga avtalsområden. Vi har<br />
ambitionen – den har vi flera gånger gett uttryck för – att vi ska satsa på<br />
169
de lågavlönade och jobba för kvinnolönerna. Det är vårt mål, men medlet<br />
– insamlingsmodell eller utläggningsmodell – måste i avtalsförhandlingarna<br />
vara en fråga för förhandlingsdelegationerna. Min uppfattning är att<br />
det vore fel om vi här låste oss.<br />
Förbundsmötet beslöt med 164 röster mot 17<br />
att avslå Sixto Iturras förslag angående låglönesatsningen.<br />
8 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Ulf Brandt, valkrets 1.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Sixto Iturras förslag att SEKO ska verka för att i de centrala bestämmelserna<br />
överlåta rätten till de lokala parterna att själva avgöra<br />
vilken lönemodell som man kan komma överens om.<br />
Förbundsmötet beslöt med 133 röster mot 51<br />
att avslå Agneta Enbom Holz yrkande att de av henne föreslagna ytterligare<br />
två målen införs i verksamhetsplanen.<br />
5 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1.<br />
*<br />
Utlåtande nr 34 över motion E 1<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 34.<br />
Utlåtande nr 35 över motion E 2<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 35.<br />
Utlåtande nr 36 över motion E 3<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 36.<br />
Utlåtande nr 37 över motion E 4<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 37.<br />
170
Utlåtande nr 38 över motion E 5<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 38.<br />
Utlåtande nr 39 över motion E 6<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 39.<br />
Utlåtande nr 40 över motion E 7<br />
Annika Arfwedsson, valkrets 1: Nu står jag här igen för att tala om en motion<br />
som vi på Södermalm har skrivit, en motion som ligger oss mycket<br />
varmt om hjärtat – och inte bara oss utan säkerligen också många av era<br />
medlemmar. Som GFU-handledare möter jag många av era nya förtroendevalda.<br />
När vi kommer in på lönediskussioner och frågan om individuell<br />
lönesättning får jag alltid höra vilket helvete det här är. ”Hela havet stormar”<br />
kan man lugnt säga. Vi har över 7 000 olika löner i Posten.<br />
Den individuella lönesättningen är ett gigantiskt problem, och det är oerhört<br />
svårt för de lokala klubbarna att få någon styrsel på detta med de<br />
skrivningar som i dag finns i de centrala avtalen.<br />
Förbundsstyrelsen har tillstyrkt första och andra att-satsen i vår motion E<br />
7. Det tackar vi för, men vi vill att hela vår motion ska bifallas med följande<br />
ändring av tredje att-satsen:<br />
”att SEKO verkar för att skrivningar i centrala avtal som 'individuell och<br />
differentierad lön' ersätts med 'lönemodellen beslutas av de lokala parterna'<br />
samt att SEKO vid centrala avtalsförhandlingar aktivt driver de för<br />
medlemmarna inom respektive bransch mest gynnsamma, efterfrågade<br />
och rättvisa lönesystemen.”<br />
Motiveringen är att en sådan här skrivning bör kunna tolkas som att varje<br />
bransch själv kan bestämma, samtidigt som förbundsstyrelsen bör ta reda<br />
på vad medlemmarna efterfrågar och stödja medlemmarna i de branscher<br />
som har problem att få igenom sina önskemål gentemot arbetsgivarna.<br />
Med detta yrkar jag att förbundsmötet bifaller motion E 7 i dess helhet<br />
med den föreslagna ändringen av tredje att-satsen.<br />
Sven Olof Hellman, förbundsstyrelsens föredragande: I mitt korta tal när<br />
jag tackade för förtroendet sade jag att jag hoppades på att vi skulle få ett<br />
gott samarbete, och det tänker jag nu visa prov på.<br />
171
Som Annika sade har det varit stora problem – det är vi fullt medvetna om.<br />
Skälet till att förbundsstyrelsen föreslagit att tredje att-satsen ska anses besvarad<br />
beror just på den formulering som den att-satsen har. Det föreslagna<br />
tillägget – ”samt att SEKO vid centrala avtalsförhandlingar aktivt<br />
driver de för medlemmarna inom respektive bransch mest gynnsamma,<br />
efterfrågade och rättvisa lönesystemen” – innebär att vi inte helt lämnar ut<br />
lönemodellsfrågan lokalt i organisationen utan aktivt kan arbeta med den<br />
på central nivå.<br />
Förbundsstyrelsen yrkar därför nu bifall till motion E 7 med den föreslagna<br />
ändringen av tredje att-satsen.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla motion E 7 med den föreslagna ändringen av tredje att-satsen.<br />
172
DAGORDNINGENS PUNKT 21<br />
SEKOs jämställdhetsprogram, ”Män och kvinnor”<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Vi ska nu gå in på området<br />
”Alla människors lika värde – alla människors lika rätt”, ett område som<br />
är grundläggande i det fackliga arbetet, eftersom det handlar om att tillförsäkra<br />
alla medlemmar drägliga arbetsvillkor. Att människor är olika –<br />
har olika kön, olika hudfärger, olika religioner eller olika sexuella läggningar<br />
– innebär inte att det är acceptabelt att vi behandlas olika.<br />
När människor diskrimineras kan vi alltid finna okunskap och fördomar<br />
med i bilden. Det innebär att vi måste arbeta med dessa frågor på mer än<br />
ett plan. I Sverige har vi en stark lagstiftning inom diskrimineringsområdet,<br />
men det räcker inte. Vi måste också aktivt motverka den okunskap och<br />
de fördomar vi möter – hos andra men faktiskt också hos oss själva.<br />
Vi ska nu behandla jämställdhetsprogrammet ”Män och kvinnor”. Jämställdheten<br />
är ett tydligt exempel på att det inte räcker med ord. Trots en<br />
stark lagstiftning kring både jämställdhet, arbetsmiljö och lönediskriminering<br />
är verkligheten en annan. Tar vi arbetsmiljön som exempel finner<br />
vi att det är fler kvinnor än män som har kroppsliga eller andra besvär på<br />
grund av arbetet. Ser vi på stress och psykiska påfrestningar blir bilden<br />
ännu värre. Nästan dubbelt så många kvinnor som män – 14 procent av<br />
kvinnorna och drygt 8 procent av männen – uppger att de har besvär av<br />
stress och psykisk ohälsa. Ska vi kunna rätta till detta måste vi ha jämställdheten<br />
i fokus när vi arbetar med vårt arbetsmiljöprogram.<br />
Detsamma gäller på löneområdet. Fortfarande är skillnaderna mellan<br />
mäns och kvinnors löner oacceptabla. Ska vi kunna rätta till det måste vi<br />
också ha fokus på jämställdheten när vi jobbar med de lönepolitiska frågorna.<br />
Jämställdhet handlar egentligen i grund och botten om tre saker: att våga<br />
se, att vilja göra något och att faktiskt göra det! Det är egentligen en sammanfattning<br />
av det program vi nu ska diskutera. Om vi går lite bakåt i tiden<br />
kan vi konstatera att vi som förbund har varit duktiga på att se och att<br />
vilja göra något. Jag tänker på alla de beslut vi tagit runt jämställdheten –<br />
från ”Raka spår mot jämställdhet” vid kongressen 1989 och fram tills nu.<br />
Det vi har varit betydligt sämre på är att faktiskt genomföra det vi har beslutat.<br />
Visst har det hänt mycket sedan 1989. Kvinnorna är i dag betydligt bättre<br />
representerade i våra beslutande organ. Jämställdhetsfrågorna har på<br />
många områden sin naturliga plats på dagordningen. Ett stort antal förtroendevalda<br />
har utbildats under åren. Athena-programmet och andra jäm-<br />
173
ställdhetsprojekt har bidragit till ökad förståelse. Men det finns mycket<br />
kvar att göra innan vi kan slå oss för bröstet!<br />
Vi ställer i vårt program krav på samhället. Det handlar om att ytterligare<br />
förstärka ett antal lagar för att ge de juridiska möjligheterna. Vi ställer<br />
också krav på arbetsgivarna. Det handlar dels om att arbetsgivarna måste<br />
ta sitt lagstadgade ansvar för jämställdheten, dels om att vi kräver att de<br />
också sätter jämställdheten i fokus och tillsammans med oss försöker hitta<br />
lösningar.<br />
Men, förbundskamrater, framför allt ställer vi krav på oss själva. Det är<br />
hög tid att gå från ord till handling. Och handling krävs i alla delar av organisationen.<br />
Vi kommer aldrig att få fler kvinnliga löneförhandlare om vi<br />
inte själva är där och släpper in dem. Vi kommer aldrig att få representativa<br />
beslutande organ och arbetsgrupper om vi inte själva är med och bidrar<br />
med jämställda nomineringar. Vi kommer aldrig att få en verksamhet<br />
som genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv om vi inte själva lär oss att<br />
se, bestämmer oss för vad vi vill och slutligen verkligen gör något.<br />
Så låt oss nu sätta fokus på jämställdheten och fatta beslut om vårt program!<br />
Behåll sedan fokus på jämställdhetsperspektivet under hela kongressperioden,<br />
så att vi kan träffas här om tre år och konstatera: ”Det gick!”<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag till jämställdhetsprogram.<br />
Mötesordföranden: Jag vill påminna om att vi har beslutat om begränsning<br />
av taletiden till två minuter, och jag uppmanar därför dem som vill delta i<br />
debatten att i stort sett inskränka sig till att framställa sina yrkanden.<br />
Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1: Tack för det talet, Janne. Då vänder vi på<br />
dagordningen och börjar med jämställdhet och integration. Det är värdegrunden<br />
i verksamheten som vi sätter i fokus. Vad vi behöver är alltså ett<br />
genusperspektiv på verksamheten, inte bara ett jämställdhetsperspektiv.<br />
I syfte att få en del genomfört till nästa årsmöte har jag en del förslag.<br />
1. Se över inledningstexten. Stryk första stycket och ändra titeln till: ”Vi<br />
är alla olika och har lika värde och rättighet” – alltså ”rättighet” och inte<br />
”rätt”. Med de här teorierna har vi antagit särartsteorierna, något som<br />
framstående forskare på området inte längre gör.<br />
2. Näst sista meningen under ”Genuskontrakt mellan könen” innehåller<br />
ett sakfel. Det bör stå: ”Den andra förklaringen är att kön i huvudsak är<br />
en socialiseringsprocess.” Det är ingen konstruktion.<br />
3. Stryk första att-satsen under ”SEKOs krav på samhället”. Om vi ska<br />
börja med oss själva måste vi skaffa oss kompetens i frågan. Jämställdhetslagen<br />
är inte en diskrimineringslag – den är inte en minoritetslag.<br />
174
4. Jag har till presidiet inlämnat förslag till ny brödtext, som jag föreslår<br />
överlämnas till beredningsutskottet.<br />
5. Den policy som vi antagit ska ligga till grund för verksamhetsplanen,<br />
som ska innehålla konkreta åtgärdsmål.<br />
Sören Götze, valkrets 1: Jag ska inte uppehålla mig vid jämställdhetsprogrammets<br />
inledande delar, men att inkludera diskrimineringslagstiftningen<br />
i programmet kan inte vara rätt.<br />
Jag vill fästa er uppmärksamhet på sista avsnittet under ”SEKOs krav på<br />
arbetsgivarna”, som är av största vikt för vårt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna.<br />
Det är med utgångspunkt i de tre punktsatserna under ”SEKO tar sitt ansvar<br />
som organisation” som vi ska verka under den kommande treårsperioden.<br />
Om alla förtroendevalda i organisationen accepterar och arbetar<br />
utifrån dessa grundtankar, så finns det mycket goda förutsättningar för att<br />
göra stora framsteg på jämställdhetsområdet.<br />
När vi kommer till våra krav på oss själva vill jag med utgångspunkt i förbundsordförandens<br />
förtydligande av programmens samhörighet med<br />
verksamhetsplanen föreslå att rubriken ”Detta tänker SEKO göra” ändras<br />
till ”Detta ska SEKO göra”, detta för att tydliggöra att det är förpliktelser<br />
som ska redovisas i verksamhetsberättelsen. Är det någon här i salen som<br />
träffat ett avtal med en arbetsgivare som tänker göra något?<br />
Vid genomläsningen av de 17 punktsatserna föreföll det mig som om vi<br />
skulle cementera en ojämställd organisation. Men alla punkter innehåller<br />
ju framsteg i förhållande till nuläget, och jag vill inrikta mig på punkterna<br />
4, 5, 6, 12 och 16.<br />
Vårt största problem som organisation är ett ständigt krympande medlemsunderlag,<br />
något som i slutänden hotar hela vår existens. För att vi ska<br />
vara trovärdiga bland såväl kvinnor som ungdomar måste vi genom konkret<br />
handling visa att vi seriöst företräder dessa grupper.<br />
Under SEKOs krav på arbetsgivaren föreslår jag en ny punktsats, nämligen<br />
”att föräldralediga inte får lönediskrimineras”.<br />
Under den nya rubriken ”Detta ska SEKO göra” föreslår jag följande ändrade<br />
lydelse av den fjärde punktsatsen: ”att de beslutande organen där de<br />
inte kan uppnå en jämn könsfördelning har en representativ fördelning av<br />
män och kvinnor”.<br />
I femte punktsatsen föreslår jag att orden ”där så är möjligt” utgår.<br />
Jag föreslår vidare följande ändring av sjätte punktsatsen: ”att vid nyrekrytering<br />
och val arbeta för en jämn könsfördelning”.<br />
175
Tolfte punktsatsen föreslår jag ska få följande lydelse: ”att vid förhandlingar<br />
alltid låta bägge könen vara representerade och därmed på sikt öka<br />
antalet kvinnliga förhandlare på alla nivåer”.<br />
Leila Johansson, valkrets 1: Eftersom detta är ett jämställdhetsprogram<br />
yrkar jag att ordet ”jämlikt” på femte raden på sidan 4 ändras till ”jämställt”.<br />
Andra stycket nedifrån på sidan 5 lyder: ”Är det uppdelningen i kvinnooch<br />
mansyrken, ska vi ge information och uppmuntran för att få både män<br />
och kvinnor att göra otraditionella yrkesval och att få kvinnor att åta sig<br />
fackliga uppdrag.” Existerar det verkligen kvinno- och mansyrken? Jag<br />
har svårt att beskriva hur besviken jag blev när jag läste det uttrycket. Men<br />
efter vad jag hört i dag är jag inte längre förvånad. Vi hörde alla att jämställdhetsansvarig<br />
bara utses vid behov i vår förbundsstyrelse. Jag hoppas<br />
att ombuden har en större klarsynthet och bifaller mitt yrkande att ”kvinno-<br />
och mansyrken” ändras till ”kvinno- och mansdominerade yrken”.<br />
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Jag yrkar på ett tillägg under ”SEKOs krav<br />
på arbetsgivarna”: ”att heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet”,<br />
detta som en konsekvens av vad jag tidigare sagt.<br />
Under rubriken ”Jämställdhetsintegrering” redogörs för regeringens ställningstagande<br />
att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla delar av regeringens<br />
politik. Detta har vi missat i de andra programmen, trots att vi<br />
hade det uppe på förra förbundsmötet, där Sven-Olof Arbestål sade att vi<br />
ska ha jämställdhetsintegrering. Dessa frågor ska inte ligga bara på en<br />
jämställdhetsansvarig och behandlas bara i jämställdhetsdokumentet.<br />
Christer Alnebratt, valkrets 17: Vi har haft ett jämställdhetsprogram tidigare,<br />
och det var ett ganska bra program. Men tyvärr måste man konstatera<br />
att detta inte särskilt mycket har förändrat våra attityder och vårt sätt att<br />
jobba. Jag hoppas att det nya programmet ska medföra ett mer grundläggande<br />
arbete i dessa frågor.<br />
Jag instämmer i vad Gunilla Blom Sjövall sade om genusperspektivet och<br />
har därutöver ett par egna förslag.<br />
Jag föreslår att programmet överlämnas till beredningsutskottet för inarbetning<br />
i brödtexten av punktsatserna under ”Detta tänker SEKO göra”.<br />
Detta avsnitt innehåller bara en massa punkter, och det finns ingen diskussion<br />
om varför vi ska göra det som räknas upp i punktsatserna.<br />
Jag tycker dessutom att det är viktigt att vi får någon form av tidspress och<br />
föreslår därför att förbundsstyrelsen får i uppdrag att tidssätta åtgärdslis-<br />
176
tan som gäller SEKOs aktiviteter, så att vi undan för undan kan bocka av<br />
vad som har gjorts.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Jag yrkar bifall till Eva-Lena<br />
Janssons yrkande om inskrivning av texten att heltid ska vara en rättighet,<br />
deltid en möjlighet.<br />
Jag yrkar bifall också till Leila Johanssons yrkande att ordet ”jämlikt” på<br />
sidan 4 ändras till ”jämställt” och att uttrycket ”kvinno- och mansyrken”<br />
på sidan 5 ändras till ”kvinno- och mansdominerade yrken”.<br />
Jag kommer så till Sören Götzes förslag.<br />
Jag yrkar bifall till hans förslag om inskrivning av texten ”att föräldralediga<br />
inte får lönediskrimineras”.<br />
Jag yrkar även bifall till förslaget om ändring av rubriken ”Detta tänker<br />
SEKO göra” till ”Detta ska SEKO göra”.<br />
Likaså yrkar förbundsstyrelsen bifall till den föreslagna ändrade lydelsen<br />
av fjärde punktsatsen: ”att de beslutande organen där de inte kan uppnå en<br />
jämn könsfördelning har en representativ fördelning av män och kvinnor”.<br />
Sören har vidare föreslagit att orden ”där så är möjligt” stryks i femte<br />
punktsatsen. Som jag sade tidigare har vi ett stort antal avtalsområden, och<br />
det skulle bli stora problem för oss att åstadkomma en lika fördelning av<br />
kvinnor och män i alla arbetsgrupper. Därför har vi föreslagit skrivningen<br />
”där så är möjligt”. Jag tänker framför allt på de områden där praktiskt<br />
taget alla medlemmar är män. Det gäller t ex Väg & Ban och Maskinentreprenörerna<br />
– det är ytterst få kvinnor som är maskinförare. På dessa<br />
områden går det inte att åstadkomma en jämn könsfördelning i arbetsgrupperna.<br />
Vi skulle gärna se att det blev en jämn könsfördelning, men för<br />
närvarande är det fysiskt omöjligt att åstadkomma detta. Därför yrkar jag<br />
avslag på detta förslag.<br />
Sören har vidare föreslagit att sjätte punktsatsen får följande ändrade lydelse:<br />
”att vid nyrekrytering och val arbeta för en jämn könsfördelning”.<br />
Jag yrkar avslag på detta förslag och bifall till den av förbundsstyrelsen<br />
föreslagna lydelsen.<br />
Dessutom har Sören yrkat att tolfte punktsatsen får lydelsen: ”att vid förhandlingar<br />
alltid låta bägge könen vara representerade och därmed på sikt<br />
öka antalet kvinnliga förhandlare på alla nivåer”. Det är ett utomordentligt<br />
bra förslag för att öka antalet kvinnliga förhandlare, men även här vill jag<br />
hänvisa till de olika förhållandena på våra avtalsområden. Jag kan tänka<br />
mig att vi skriver in den av dig föreslagna texten, men i så fall måste vi<br />
även här skriva ”där så är möjligt”.<br />
177
(Sören Götze, valkrets 1: Jag går med på det tillägget.)<br />
Utöver de ändringsförslag som Sören hann föredra har han i sitt skriftliga<br />
yrkande ytterligare två förslag:<br />
Den sextonde punktsatsen föreslår Sören ska få lydelsen: ”att valberedningar<br />
på alla nivåer lägger fram förslag som tillgodoser SEKOs mål om<br />
representativitet”. Till detta förslag yrkar jag bifall.<br />
Till slut har Sören föreslagit en ny punkt, som skulle bli den artonde, med<br />
lydelsen: ”att se över den egna organisationen så att den bättre passar både<br />
män och kvinnor”. Om det förslaget innebär att vi ska göra en organisationsöversyn,<br />
så yrkar jag avslag på det. Däremot skulle vi kunna ha en<br />
skrivning om att vi ska vara en organisation som passar både män och<br />
kvinnor.<br />
Christer Alnebratt har föreslagit att förbundsstyrelsen får i uppdrag att<br />
tidssätta åtgärdslistan som gäller SEKOs aktiviteter. Förbundsstyrelsen avser<br />
att ta med en tidsplan i de årliga verksamhetsplanerna, och på det sättet<br />
kommer Christer att få sitt yrkande tillgodosett.<br />
Gunilla Blom Sjövall har lagt fram en rad ändringsförslag som är av den<br />
arten att förbundsstyrelsen inte kan tillstyrka eller avstyrka dem rakt upp<br />
och ned, utan jag föreslår att vi hänskjuter Gunillas förslag till beredningsutskottet<br />
för eventuell inarbetning i texten. Gunilla hade på grund av<br />
tidsbegränsningen inte möjlighet att föredra hela sitt förslag, men det är<br />
inlämnat till presidiet. Om vi hänskjuter förslagen till beredningsutskottet<br />
tror jag att de får en schyst hantering.<br />
Med de ändringar som jag här yrkat bifall till och med reservation för de<br />
förslag som beredningsutskottet kan komma att framlägga yrkar jag bifall<br />
till förbundsstyrelsens förslag till program.<br />
Mötesordföranden meddelade att Christer Alnebratt dragit tillbaka sitt förslag<br />
om tidssättning av åtgärdslistan och att Sören Götze återtagit sitt förslag<br />
om strykning av ”där så är möjligt” i femte punktsatsen.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till jämställdhetsprogram i de delar<br />
där inga motförslag förelåg.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att hänskjuta Gunilla Bloms förslag till beredningsutskottet.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Eva-Lena Janssons förslag att heltid ska vara en rättighet, deltid<br />
en möjlighet.<br />
178
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Leila Johanssons förslag att ordet ”jämlikt” utbyts mot ”jämställt”<br />
och att uttrycket ”kvinno- och mansyrken” ersätts av ”kvinnooch<br />
mansdominerade yrken”.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Sören Götzes förslag med de av förbundsordföranden föreslagna<br />
ändringarna.<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
179
DAGORDNINGENS PUNKT 22<br />
SEKOs integrationsprogram, ”Lika rätt – ett Sverige för alla”<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Vid behandlingen av våra<br />
stadgar tog vi ett viktigt och grundläggande beslut. I stadgarnas § 2 mom<br />
1 Förbundets uppgifter står det numera: ”SEKO ska främja integration och<br />
mångfald i arbetslivet och samhället i övrigt.” Då är det också på sin plats<br />
att vi lägger fast riktlinjer för hur vi ska arbeta med dessa frågor. Det gör<br />
vi i vårt handlingsprogram ”Lika rätt – ett Sverige för alla”. I arbetet mot<br />
diskriminering är målet att alla människors lika värde och lika rätt ska vara<br />
en vägledande norm. Lika fall ska behandlas lika oavsett kön, etnisk tillhörighet,<br />
funktionshinder eller sexuell läggning. Det är grundläggande i<br />
vår strävan efter jämlikhet. För oss som är fackligt aktiva är detta tankar<br />
som inte bara utgör värderingar och beskriver en människosyn utan som<br />
också är en grundläggande facklig arbetsmetod för att tillförsäkra alla<br />
medlemmar drägliga arbetsvillkor.<br />
Det innebär inte att alla fackföreningsmedlemmar alltid lever upp till dessa<br />
värderingar. Vi är alla präglade av ett samhälle som skiktas utifrån klass<br />
och kön, ett samhälle som skiljer på människor bl a beroende på etnisk<br />
bakgrund. Vem vi väljer att lyssna på, vem vi i första hand tar parti för och<br />
vems intressen vi driver påverkas av detta. Den fackliga uppgiften är dock<br />
att bryta orättvisor och verka för allas lika värde och lika rätt. Om vi låter<br />
dessa fördomar ta överhanden så motarbetar vi inte bara den arbetstagare<br />
som arbetsgivaren diskriminerar eller som vi rentav själva diskriminerar,<br />
utan vi motarbetar dessutom vår grundläggande fackliga metod för att<br />
uppnå goda villkor för alla.<br />
Problemet med utanförskap i samhället på grund av annan etnisk bakgrund<br />
är inte bara ett problem på våra arbetsplatser, utan det finns också i<br />
hela samhällslivet – i skolan, på arbetsförmedlingen, i krogkön. Fördomar<br />
och rädsla för det okända finns överallt, fördomar som växer sig starka på<br />
grund av okunskap.<br />
Vi ska under den kommande kongressperioden aktivt jobba med att utbilda,<br />
diskutera och motivera medlemmar, förtroendevalda och anställda i<br />
vår organisation för att skapa arbetsplatser där alla människors lika värde<br />
och lika rätt står i centrum. Det handlar om att samhället ska omfattas av<br />
normen ”allas lika värde – allas lika rätt”. Det handlar om att få fackliga<br />
företrädare att se att det är ett grundläggande fackligt problem att människor<br />
med utländsk bakgrund oftare utnyttjas som arbetskraftsreserv, har<br />
sämre karriärmöjligheter och oftare skuffas åt sidan vid rekrytering. Om<br />
vi ställer upp på värderingen ”allas lika värde – allas lika rätt” måste vi<br />
som facklig organisation också kräva att det upprättas mångfaldsplaner på<br />
samtliga våra arbetsplatser.<br />
180
Vi måste också se om vårt eget hus. För oss som facklig organisation är<br />
det oerhört viktigt att våra förtroendevalda och anställda är en spegling av<br />
vår medlemskår. Vid rekrytering och val till förbundet måste förbundets<br />
sammansättning avspeglas på ett bättre sätt än i dag.<br />
Vi kan hålla högtidliga anföranden, skriva tjusiga handlingsprogram och<br />
deklarationer, men vi måste också visa att vi med ett bra fackligt arbete<br />
går från ord till handling och bekämpar alla former av diskriminering på<br />
våra arbetsplatser och i samhällslivet. Det är vårt program, och detta ska<br />
vi jobba hårt med under kongressperioden.<br />
Det förekommer en stark segregation mellan dem med ett svenskt ursprung<br />
och dem med utländskt ursprung. Beroende på ursprung hänvisas<br />
människor till olika typer av arbeten, bor i olika bostadsområden och går<br />
i olika skolor.<br />
Den segregation som jag här beskrivit håller människor isär, skapar utanförskap<br />
och gör det möjligt att rangordna människor och värdera dem olika.<br />
Genom vår okunskap om varandra frodas fördomar och främlingsfientlighet.<br />
Vardagsrasismen får grogrund. Vi får inte agera undfallande<br />
när vi upptäcker vardagsrasism och trakasserier på våra arbetsplatser och<br />
i samhället i övrigt. Vi får inte låta rädslan och okunskapen segra.<br />
I dag – år <strong>2003</strong>, inte 1943 – försöker nazisterna skrämma motståndare till<br />
tystnad. En av våra förtroendevalda, Jannis Konstantis, aktiv inom Nätverket<br />
mot rasism, hotas till livet. Jannis har med bild och personalia lagts<br />
ut på nazisternas hemsida med uppmaningen att ”göra upp räkningen”<br />
med Jannis. Nazisterna i Stockholm har trappat upp våldet mot invandrare,<br />
homosexuella och andra som de uppfattar som motståndare. De har<br />
attackerat moskén vid Björns trädgård på Södermalm och deltagare i<br />
Prideparaden. Dessa attacker visar att nazisternas hot måste tas på allvar.<br />
Förbundskamrater! Vår fackliga organisation, SEKO, accepterar inte att<br />
nazister försöker skrämma fackföreningsfolk till tystnad genom hot och<br />
våld. Vår beslutsamhet att bekämpa varje form av nazism ökar när de hotar<br />
våra medlemmar, våra förtroendevalda. Jannis står inte ensam – bakom<br />
Jannis står hela SEKO.<br />
Vi ska göra vår del för att försvara demokratin och motverka de mörkbruna<br />
krafterna.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag till handlingsprogram ”Lika<br />
rätt – ett Sverige för alla”.<br />
Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1: Tack, Janne! Efter ditt tal känns det lite<br />
marginellt att föreslå ändringar i texten, men jag anser att vissa justeringar<br />
måste göras i dokumentet.<br />
181
Vi är olika och vi har lika värde, men titeln måste nog justeras.<br />
Första stycket är en kopiering av jämställdhetsprogrammet, och jag anser<br />
att det kan utgå.<br />
Jag vill återigen framhålla att jämställdhetslagen inte är en diskrimineringslag.<br />
Detta program ska behandla integrationen. När det gäller de två<br />
andra minoritetslagarna ska programmen innehålla vilka åtgärder förbundet<br />
tänker vidta.<br />
Vad beträffar avsnittet ”Sveriges officiella inställning till mångfald och<br />
integration” måste förbundet göra en analys av vad man menar med mångfald<br />
kontra integration.<br />
Verksamhetsplanen ska innehålla klara åtgärder med anledning av skärpningen<br />
av lagen den 1 juli <strong>2003</strong> med förbud mot diskriminering.<br />
Jag vill vidare att en beredningsgrupp ska se över texten i plattformen och<br />
verksamhetsplanen, så att det inte blir upprepningar.<br />
Sedan undrar jag vem det är i förbundet som handlägger frågor om<br />
diskriminering.<br />
Gerardo Berrios Arcaya, valkrets 1: Många arbetsgivarorganisationer och<br />
fackliga organisationer vill att Sverige ska importera arbetskraft, samtidigt<br />
som regeringen just nu anslår extra resurser för att minska arbetslösheten<br />
bland människor med invandrarbakgrund. De borgerliga partierna talade<br />
under valrörelsen för fri arbetskraftsinvandring, något som skulle få försämrade<br />
arbetsvillkor som följd.<br />
LO har lagt fram ett förslag som kallas ”Ordning och reda”, där det förutsätts<br />
att invandrad arbetskraft ska ha samma villkor som andra löntagare<br />
och att det ska finnas klara och tydliga regler så att arbetskraftsinvandringen<br />
inte leder till försämrade arbetsvillkor och lönedumping.<br />
Under ”SEKOs krav på samhället” krävs i andra att-satsen ”att en integrerad<br />
arbetsmarknad uppnås innan en fri arbetskraftsinvandring kan komma<br />
ifråga”. Jag föreslår att den texten ändras till ”att minska arbetslösheten<br />
bland människor med invandrarbakgrund till genomsnittlig nivå innan<br />
man tillåter en reglerad arbetskraftsinvandring”.<br />
Angelica Alfaro, valkrets 14: I sjätte att-satsen under ”SEKOs krav på samhället”<br />
krävs ”att en utvärdering av dagens undervisning av svenska för invandrare<br />
görs”. Jag undrar om det är svenska språket som invandrare ska<br />
lära och ingenting annat. Jag föreslår att orden ”svenska för invandrare”<br />
ersätts med ”svenska för nybörjare”.<br />
182
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Jag yrkar att det under ”SEKOs krav på<br />
arbetsgivarna/arbetsplatsen” införs en ny punkt: ”att i samverkan med<br />
arbetstagarna underlätta invandrares introduktion i arbetslivet genom att<br />
t ex tillhandahålla praktikplatser där möjlighet finns att pröva sin arbetsförmåga<br />
och språkkunskap och framför allt att få visa sin kunskap och<br />
kompetens”.<br />
Den formulering som Angelica tog upp håller Utbildningsdepartementet<br />
på att se över, och det som i dag kallas ”svenska för invandrare” kommer<br />
förmodligen att heta ”utbildning i svenska”.<br />
José Blanco, valkrets 1: Förbundsstyrelsens förslag till integrationsprogram<br />
tar upp viktiga frågor, och vi har framför oss stora utmaningar när<br />
det gäller att förverkliga programmet.<br />
Jag föreslår att förbundsmötet ger förbundsstyrelsen i uppdrag att till kommande<br />
förbundsmöte arbeta fram ett förslag om hur förbundet ska arbeta<br />
för ett utvidgat skydd mot diskriminering i enlighet med den nya lag som<br />
gäller från den 1 juli <strong>2003</strong>. Två andra grupper omfattas av det utvidgade<br />
skyddet mot diskriminering, nämligen homosexuella och handikappade.<br />
Den nya lagen ger invandrare och de båda andra grupperna en starkare position<br />
i samhället. Jag föreslår alltså att programmet revideras på denna<br />
punkt. I övrigt är jag mycket nöjd med förbundsstyrelsens förslag.<br />
Hans Andersen, valkrets 6: Vi har diskuterat detta med integration av de<br />
nya kamrater som kommer till vårt land. Vi anser att den sista att-satsen<br />
under ”SEKOs krav på samhället” är ganska tam och föreslår att den ersätts<br />
med en att-sats av lydelsen: ”att samhället tar vara på de nya svenskarnas<br />
möjlighet och förmåga att bidra till samhällsutvecklingen”. En utvärdering<br />
leder inte alltid någonstans, och det är bättre att vi bestämmer<br />
oss för att ta vara på den förmåga som finns.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Angelica Alfaro och Hans<br />
Andersen har haft synpunkter på sista att-satsen under ”SEKOs krav på<br />
samhället” att en utvärdering av dagens undervisning i svenska för invandrare<br />
görs för att säkerställa kvalitet och tillgänglighet. Förbundsstyrelsen<br />
har funnit att det finns behov av att göra en sådan utvärdering och<br />
vill därför att den att-satsen ska kvarstå. Det heter i dag ”svenska för invandrare”,<br />
men som Eva-Lena Jansson sade kommer det förmodligen att<br />
heta ”utbildning i svenska”. I det avseendet kan vi förtydliga att-satsen.<br />
Hans Andersens förslag ”att samhället tar vara på nya svenskars möjlighet<br />
och förmåga att bidra till samhällsutvecklingen” föreslår jag fogas till detta<br />
avsnitt som en ny att-sats under ”SEKOs krav på samhället”.<br />
183
Förbundsstyrelsen yrkar bifall till Eva-Lena Janssons förslag om en ny attsats<br />
under ”SEKOs krav på arbetsgivarna/arbetsplatsen”.<br />
Det som José Blanco föreslår tillgodoses bl a av vad som sägs under ”Detta<br />
tänker SEKO göra”, och jag yrkar därför avslag på hans förslag.<br />
Gunilla Blom Sjövall har framlagt ett antal yrkanden. Jag har tittat på<br />
dem, och jag tycker faktiskt att förbundsstyrelsens förslag står sig utomordentligt<br />
bra. Jag yrkar därför avslag på ditt förslag.<br />
Gunilla Blom Sjövall påpekade också att inledningen till integrationsprogrammet<br />
och jämställdhetsprogrammet är identiska. När vi började arbeta<br />
med integrationsfrågan och jämställdhetsfrågan funderade vi på att göra<br />
ett gemensamt dokument för dessa. Vi delade emellertid sedan upp det i<br />
två dokument. Detta är anledningen till att inledningarna har blivit desamma.<br />
I sitt till presidiet inlämnade skriftliga yrkande föreslår Angelica Alfaro att<br />
ordet ”diskriminering” i första att-satsen under ”SEKOs krav på arbetsgivarna/arbetsplatsen”<br />
förtydligas med ”etnisk”, alltså ”etnisk diskriminering”.<br />
Detta förslag, som Angelica inte framförde i sitt anförande, yrkar<br />
jag bifall till.<br />
Gerardo Berrios Arcaya har föreslagit att andra att-satsen under ”SEKOs<br />
krav på samhället” får följande ändrade lydelse: ”att minska arbetslösheten<br />
bland människor med invandrarbakgrund till genomsnittlig nivå<br />
innan man tillåter en reglerad arbetskraftsinvandring”. Självfallet bör det<br />
vara så. När vi talat om fri arbetskraftsinvandring har vi utgått från den fria<br />
rörligheten inom EU, men vi yrkar bifall till Gerardos förslag.<br />
Med detta yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag med de ändringar<br />
som jag här tillstyrkt.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: I jämställdhetsprogrammet ändrade<br />
vi ”Detta tänker SEKO göra” till ”Detta ska SEKO göra”, och vi borde<br />
väl ha samma formulering i det här programmet.<br />
Över huvud taget tycker jag att det är lite olyckligt att de här programmen<br />
är lite olika upplagda. Den saken borde vi också se över.<br />
Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1: Jag hade flera yrkanden, och när Janne<br />
yrkar avslag på mitt yrkande, så är det ett sakfel i sig.<br />
Jag vill också hävda att det är ett sakfel att betrakta jämställdhetslagen<br />
som en diskrimineringslag. Ett förbund av den här storleken måste ha kunskap<br />
om att jämställdhetslagen inte är en diskrimineringslag. Detta måste<br />
ändras.<br />
184
Jag vill också att mina olika yrkanden behandlas var för sig, och jag vill<br />
ha ett svar på frågan om vem på förbundet som ansvarar för jämställdhetslagen<br />
och vem som handlägger frågor om diskriminering i arbetslivet<br />
på grund av sexuell läggning och funktionshinder.<br />
José Blanco, valkrets 1: Vi håller på att begå ett katastrofalt misstag – att<br />
det tillkommit två nya grupper som omfattas av diskrimineringslagarna<br />
ska finnas med i våra dokument. Min vision är att vårt förbund ska vara<br />
en modern arbetstagarorganisation som snabbt och korrekt anammar det<br />
som sker i samhället.<br />
Jag kan inte finna att mitt förslag tillgodoses i den utformning som programmet<br />
nu har. Det finns heller inget formellt hinder mot att förbundet i<br />
lugn och ro bearbetar programmet när det gäller andra grupper i samhället.<br />
Jag vidhåller mitt yrkande.<br />
Ulrika Värnskog, förbundsjurist: Jämställdhetslagen handlar om diskriminering<br />
– direkt diskriminering och indirekt diskriminering. Jämställdhetslagen<br />
fanns innan vi fick hela lagstiftningspaketet om diskriminering<br />
på grund av etnicitet, sexuell läggning och funktionshinder. Men jämställdhetslagen<br />
är en diskrimineringslag, och den innehåller lagstiftning<br />
om förbud mot diskriminering.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Jag yrkar bifall till Christine<br />
Dougias Anderssons förslag att ”Detta tänker SEKO göra” ändras till<br />
”Detta ska SEKO göra”. Vi ska självfallet ha samma rubrik i detta program<br />
som i jämställdhetsdokumentet.<br />
Till José Blanco: När det kommer nya lagar får vi ta fram dokument om<br />
dessa och överväga om de ska inarbetas i program som vi redan har. Nu<br />
är inriktningen att vi ska ha ett program om jämställdhet och ett om<br />
integration.<br />
På frågan om vem i förbundet som har ansvaret när det gäller diskrimineringslagarna<br />
är svaret att de arbetsrättsliga frågorna ligger på förhandlingsavdelningen<br />
– den främsta experten där, Ulrika, var nyss uppe i talarstolen.<br />
För diskrimineringsfrågorna svarar Jan-Olov Sundkvist.<br />
Jag kommer så till Gunilla Blom Sjövalls yrkande.<br />
Gunilla har föreslagit att en beredningsgrupp ska se över texten i plattformen<br />
och verksamhetsplanen. Det beslut som vi fattar här när det gäller<br />
integrationsfrågorna är sådant som vi ska jobba med, och detta program<br />
kommer att ligga fogat till verksamhetsplanen. Det innebär att vi ska jobba<br />
med dessa frågor under kongressperioden.<br />
185
Vidare har Gunilla föreslagit att SEKO ska göra en analys av vad man menar<br />
med mångfald kontra integration. Vi har haft många diskussioner om<br />
ordet ”mångfald” över huvud taget bör finnas med i programmet – ”mångfald”<br />
kan vara lite av varje. Det är därför vi har underrubriken ”ett Sverige<br />
för alla”. Vi ska göra den här analysen om mångfald kontra integration,<br />
men uttrycket ”mångfald och integration” är faktiskt på väg ut. I det arbete<br />
som pågår på LO när det gäller diskrimineringslagstiftningen och<br />
integrationsfrågorna finns ordet ”mångfald” inte med.<br />
Med detta yrkar jag än en gång bifall till förbundsstyrelsens förslag till<br />
integrationsprogram med de förslag till ändringar som jag tillstyrkt.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 14: Jämställdhetslagen handlar<br />
väldigt mycket om diskriminering, och många bestämmelser där sammanfaller<br />
med regler i diskrimineringslagarna. Jag är inte hundraprocentigt säker,<br />
men jag har för mig att jämställdhetslagen inte nämns på diskrimineringsombudsmannens<br />
hemsida, www.do.se.<br />
José Blancos förslag borde kanske förtydligas. Det program vi nu behandlar<br />
gäller ju den etniska diskrimineringen, men vad jag antar att José<br />
avser är att vi i framtiden ska utarbeta ett program när det gäller de andra<br />
diskrimineringslagarna.<br />
Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1: Tack, Ulrika, för att vi fick ta del av din<br />
kunskap, och jag ska inte gå i polemik med dig om detta. Men som<br />
Christine sade omfattas inte jämställdhetslagen av DOs verksamhet, utan<br />
jämställdhetslagen handlar om lika villkor, och den är inte en minoritetslag.<br />
Vi får väl här använda våra samlade kunskaper för att få fram ett vettigt<br />
åtgärdsprogram, något som Janne utlovat. Jag hoppas att vi kommer att bli<br />
stolta över det vi gör i det här fackförbundet.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till integrationsprogram i de delar<br />
där inga motförslag förelåg.<br />
Förbundsmötet beslöt med 165 röster mot 30<br />
att avslå Gunilla Blom Sjövalls sex yrkanden.<br />
8 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Gunilla Blom Sjövall, valkrets 1.<br />
186
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Gerardo Berrios Arcayas yrkande om ändrad lydelse av andra<br />
att-satsen under ”SEKOs krav på samhället”: ”att minska arbetslösheten<br />
bland människor med invandrarbakgrund till genomsnittlig nivå<br />
innan man tillåter en reglerad arbetskraftsinvandring”.<br />
Förbundsmötet beslöt med anledning av Angelica Alfaros yrkande<br />
beträffande uttrycket ”svenska för invandrare” i sjätte att-satsen under<br />
”SEKOs krav på samhället”<br />
att bifalla förbundsstyrelsens föredragandes förslag att ett förtydligande<br />
av att-satsen ska göras.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Eva-Lena Janssons förslag om tillägg av en ny punkt under<br />
”SEKOs krav på samhället”: ”att i samverkan med arbetsgivarna<br />
underlätta invandrares introduktion i arbetslivet genom att t ex tillhandahålla<br />
praktikplatser där möjlighet finns att pröva sin arbetsförmåga<br />
och språkkunskap och framför allt att få visa sin kunskap och kompetens”.<br />
Förbundsmötet beslöt med 170 röster mot 25<br />
att avslå José Blancos förslag om uppdrag till förbundsstyrelsen att arbeta<br />
fram förslag om hur förbundet ska arbeta med frågor om ett utvidgat<br />
skydd mot diskriminering.<br />
10 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av José Blanco, valkrets 1.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Hans Andersens förslag om ändring av sista att-satsen under<br />
”SEKOs krav på samhället”: ”att verka för att samhället tar vara på nya<br />
svenskars möjlighet och förmåga att bidra till samhällsutvecklingen.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Christine Dougias Anderssons förslag att rubriken ”Detta tänker<br />
SEKO göra” ändras till ”Detta ska SEKO göra”.<br />
187
Uttalande med anledning av nazisternas hot<br />
mot det demokratiska samhället<br />
Från beredningsutskottet förelåg följande förslag till uttalande:<br />
”Jannis Konstantis, aktiv inom Nätverket mot Rasism och ordförande för<br />
SEKOs tunnelbaneförare på röda linjen, har återigen hotats till livet. Jannis<br />
har, med bild och personalia, lagts ut på nazisternas hemsida. Detta innebär<br />
en uppmaning till hemsidans läsare att ”göra upp räkningen” med<br />
Jannis. Ett hot som flera fackliga och politiskt förtroendevalda utsatts för<br />
genom åren.<br />
Under sensommaren har nazisterna i Stockholm trappat upp våldet mot invandrare,<br />
homosexuella och andra som de uppfattar som motståndare. De<br />
har attackerat moskén vid Björns Trädgård på Södermalm och deltagarna<br />
i Prideparaden. Dessa attacker visar att nazisternas hot måste tas på allvar.<br />
SEKO accepterar inte att nazisterna försöker skrämma motståndare till<br />
tystnad genom hot eller attentat. Vår beslutsamhet att motstå nazisternas<br />
hot ökar när de hotar våra medlemmar och fackligt förtroendevalda.<br />
SEKO vill klargöra att Jannis inte står ensam. Hans arbete mot rasism och<br />
nazism är ett föredöme för andra förtroendevalda inom förbundet. Vi kan<br />
genom att lyfta fram hoten, att delta i manifestationer mot nazisterna göra<br />
mycket för att motverka deras möjlighet att agitera. Vi kan inte bara se på<br />
att man ostört får genomföra sina attacker på homosexuella, invandrare,<br />
eller aktiva motståndare och kämpande demokrater. Vi ska göra vårt för att<br />
försvara demokratin.<br />
SEKO kräver att polisen skyddar de som hotas, utreder hoten och hindrar<br />
nazisternas attacker mot de redan utsatta i samhället. Vi kräver också att<br />
aktiva motståndare till nazisterna skyddas. Polisen ska förhindra brott och<br />
skydda medborgarna, det är deras del av försvaret av demokratin.”<br />
Tracy Bodin, valkrets 1: Jag är nära vän med och arbetskamrat till Jannis<br />
Konstantis – han är ordförande och jag är vice ordförande i vår sektion på<br />
tunnelbanan. Jag har varit ute med honom lite då och då på sådana här<br />
aktioner. Jag var också på Prideparaden och såg attacken mot honom.<br />
Efter den händelsen kom uttalandet på Internet att det var Jannis fel att det<br />
blev som det blev och att det var han som attackerade. Jag kan intyga att<br />
det inte var så. Han gick vid min sida då detta hände.<br />
Jag är jätteglad och tacksam för det här uttalandet. Jag hoppas att det ska<br />
kunna bidra till att detta inte bara löper på. Det är verkligen allvarligt.<br />
Förbundsmötet beslöt enhälligt<br />
att anta det föreslagna uttalandet.<br />
188
DAGORDNINGENS PUNKT 24<br />
Fastställande av placeringsreglemente<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Jag har roat mig med att titta lite historiskt<br />
på vårt placeringsreglemente. Det visar sig att vi år 1998 hade en ganska<br />
omfattande diskussion i frågan, och det placeringsreglemente som då fastställdes<br />
har utgjort stommen i det reglemente som gällt fram tills nu.<br />
Det som skedde år 2000 när det nuvarande placeringsreglementet fastställdes<br />
var att man öppnade möjligheter för att placera i utländska värdepapper<br />
på ett sätt som man tidigare inte hade haft. Syftet med detta var att<br />
man ville öka riskspridningen vid placeringen. Med facit i hand kan man<br />
konstatera att med den nedgång på börsen som vi haft under de senaste tre<br />
åren så var det en lyckosam åtgärd. Om vi hade haft placeringar i enbart<br />
svenska värdepapper skulle nedgången ha varit större än den faktiskt blivit.<br />
Därmed inte sagt att utvecklingen på något sätt har varit bra, men detta<br />
var ändå en lyckosam åtgärd.<br />
Vad styrelsen nu föreslår är att vi ska öppna ytterligare en dörr och införa<br />
s k hedgeförvaltning. Jag vill redan inledningsvis påpeka att det vi diskuterat<br />
när det gäller den gemensamma förvaltning som vi har inom LO och<br />
mellan LO-förbunden är en hedgeförvaltning som syftar till att ytterligare<br />
öka riskspridningen. Hedgeförvaltning kan vara väldigt mycket, t ex en<br />
aggressiv förvaltning där man exempelvis spekulerar mot ett enskilt företag<br />
och på så vis driver fram börsfall på aktier och liknande. Men i det här<br />
fallet är det inte fråga om någonting sådant utan om ett mycket mjukt sätt<br />
att förvalta med ett ökat riskspridande som mål.<br />
Vad är då hedge? kan man undra. Man svänger sig med många olika begrepp<br />
i ekonomivärlden, och ordet ”hedge” kommer från England och kan<br />
närmast översättas med ”gardera” eller ”skydda”, och det är just det som<br />
är vårt syfte.<br />
Det som skiljer denna förvaltning från den traditionella är att den alltid ger<br />
en positiv avkastning; oavsett om marknaderna går upp eller ned strävar<br />
man alltid efter ett ökat värde på sina placeringar, medan den traditionella<br />
förvaltningen mer lineärt följer upp- och nedgångar på marknaden.<br />
Aktörer inom traditionell fondförvaltning arbetar i huvudsak med långa<br />
placeringar, och målet är att identifiera köpvärda papper och investera i<br />
dessa på ett sådant sätt att risken för avvikelser mot ett givet, fastlagt jämförelseindex<br />
inte blir alltför stor.<br />
Hedgeförvaltaren försöker självfallet också att hitta köpvärda papper, som<br />
man tror långsiktigt ska öka i värde. Samtidigt försöker man gardera sig<br />
mot marknadsrisken genom att också köpa papper som man bedömer som<br />
189
övervärderade. Dessa övervärderade papper kan sedan ”blankas”, som det<br />
heter, genom att man tar upp ett värdepapperslån och därefter säljer värdepapperen.<br />
Syftet är att köpa tillbaka tillgångarna när kurserna fallit och<br />
på så sätt göra en vinst. På det sättet neutraliserar man marknadsrisken.<br />
Som jag sade tidigare kan den här förvaltningsmodellen vara mer eller<br />
mindre aggressiv. Den förvaltningsinriktning som vi diskuterar inom ramen<br />
för vår gemensamma kapitalförvaltning med LO och övriga LO-förbund<br />
bygger på riskspridning och långsiktighet.<br />
Vi ska försöka identifiera köpvärda aktier och andra papper och investera<br />
i dessa. Marknadsrisken ska man i möjligaste mån ta bort genom s k terminer.<br />
En terminsaffär är, som framgår av placeringsreglementet, ett avtal<br />
om att det ska ske en affär i framtiden till ett givet pris – man avtalar om<br />
en affär som ska genomföras exempelvis tre månader framåt i tiden. Det<br />
innebär att båda parter är skyldiga att då genomföra den avtalade affären.<br />
Den typ av terminer som vi talar om att använda är s k indexterminer, vilket<br />
innebär att man inte bedömer enskilda företag eller enskilda aktier<br />
utan gör bedömningen utifrån ett indexgenomsnitt. På så vis blir det ett<br />
mycket bredare marknadsperspektiv på de här affärerna. Vad man härigenom<br />
åstadkommer är att man inte bidrar till att spekulera mot enskilda<br />
företag och enskilda aktier utan enbart försöker neutralisera marknadsrisken<br />
i ett bredare perspektiv.<br />
Detta är den förändring som vi föreslår i reglementet. Övriga ändringar är<br />
av redaktionell karaktär, exempelvis att vi ändrar ”förbundsmötesperiod”<br />
till ”kongressperiod”.<br />
Med detta yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till placeringsreglemente.<br />
Johan Tolinsson, valkrets 14: Under rubriken ”Etik” står att vi inte ska placera<br />
i företag som bedriver antifacklig verksamhet, har barnarbete osv.<br />
Jag har tre yrkanden:<br />
1 att SEKO avstår från att placera i aktier i sådana bolag,<br />
2. att styrelsen och VU granskar följande fyra företag: Caterpillar, Sandvik,<br />
Alfa Laval och Skanska. I Caterpillar bör förbundet snarast upphöra<br />
att placera, eftersom det företaget med stor sannolikhet bedriver<br />
antifacklig verksamhet,<br />
3. att samtliga bolag där förbundet har placeringar granskas minst två<br />
gånger per år.<br />
Jag yrkar bifall till mitt förslag.<br />
190
Göran Olsson, förbundskassör: Jag vill passa på att berätta hur den etiska<br />
granskningen fungerar för att vi ska kunna leva upp till vårt placeringsreglemente.<br />
Som jag sade tidigare har vi samförvaltning av våra tillgångar med LO och<br />
i stort sett alla övriga LO-förbund, i lite olika konstellationer. Detta framgår<br />
av verksamhetsberättelsen.<br />
Det är i stort sett tre aktörer som vi jobbar tillsammans med, nämligen<br />
Nordea, FöreningsSparbanken och Folksam. Vi har hos dessa aktörer alltifrån<br />
rena aktiefonder och blandfonder till obligationsplaceringar.<br />
Vi har naturligtvis ett samarbete förbunden emellan tillsammans med våra<br />
förvaltare när det gäller etikfrågor. Jag vill påstå att vi ställer stora krav på<br />
våra förvaltare att hantera etikfrågorna på ett sådant sätt att vi kan leva upp<br />
till de bestämmelser som finns i de olika förbundens placeringsreglementen,<br />
vilka i allt väsentligt sammanfaller. Vi har alltså hård press på förvaltarna<br />
när det gäller etiska placeringar.<br />
Johan Tolinsson föreslår att vi själva i förbundet ska kartlägga etiken i de<br />
olika företagen. Med den organisation som vi har i dag vågar jag påstå att<br />
vi inte har några möjligheter att arbeta på det sättet. Vi har inte de resurser<br />
som skulle krävas. I de fonder som vi har placeringar i ingår aktier från<br />
alla världsdelar, och det skulle kräva en oerhört stor organisation för att<br />
genomföra sådana kontroller.<br />
Om SEKO enskilt dessutom skulle sälja aktier på det sätt som föreslås,<br />
skulle det med stor sannolikhet innebära att vi får problem, åtminstone på<br />
kort sikt, när det gäller samförvaltningen med LO och de andra förbunden.<br />
Det arbete med etikfrågorna som vi i dag lägger ned är omfattande, och<br />
det sker kontinuerligt. Jag skulle vilja att vi får fortsätta att arbeta på det<br />
sättet, och jag yrkar därför avslag på Johan Tolinssons förslag och hemställer<br />
att vi får fortsätta att arbeta med nuvarande inriktning.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till placeringsreglemente i de delar<br />
där inga motförslag förelåg.<br />
Förbundsmötet beslöt med 146 röster mot 49<br />
att avslå Johan Tolinssons yrkanden.<br />
6 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Ann-Sofie Olausson, valkrets 14.<br />
191
Uttalande om utvärdering av avregleringarna<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Beredningsutskottet<br />
föreslår att förbundsmötet antar följande uttalande:<br />
”I vårt land har infrastruktur och grundläggande samhällsservice varit en<br />
samhällelig angelägenhet och i stor utsträckning drivits i samhällets regi.<br />
Under 90-talet genomdrevs en omfattande avreglering och privatisering av<br />
statlig verksamhet. Förespeglingarna för avregleringen av exempelvis<br />
järnvägar, post, telekommunikation och elförsörjning var att genom ökad<br />
konkurrens driva fram effektivare verksamhet som i slutändan skulle komma<br />
medborgare och konsumenter till del genom bättre tjänster och produkter<br />
till lägre priser. Utöver avreglering av hela sektorer har delar av den<br />
statliga verksamheten inom exempelvis väg- och banunderhåll i allt större<br />
utsträckning privatiserats genom att verksamheten i egen regi har minskat<br />
eller i vissa fall helt utgått.<br />
Enligt vår mening har avregleringen mer styrts av ideologisk övertygelse<br />
än praktiska hänsyn och effektivitet. Kvalité och service har fått stryka på<br />
foten när prispress varit ett enda och övergripande mål i upphandlingarna.<br />
I förlängningen har stora kostnader vältrats över på andra samhällssektorer,<br />
företag och medborgare genom försämringar i tillgänglighet och tillförlitlighet.<br />
Inom många områden har personalen kommit att pressas på ett oacceptabelt<br />
sätt. Arbetsmiljön har försämrats på många arbetsplatser genom<br />
nedskärningar, minskad bemanning och ökad stress. Allt färre ska hela<br />
tiden göra alltmer. Anställningsvillkoren har utsatts för en press nedåt,<br />
anställningsskyddet har naggats i kanten och kompetensutveckling och<br />
förbättringar av arbetsorganisationen har på många håll uteblivit. Arbetsmiljön<br />
har försämrats på ett alarmerande sätt inom många verksamheter.<br />
Nu samlar sig SEKO till en offensiv mot illa genomtänkta avregleringar<br />
och försämringar av samhällsservice och de försämringar av arbetsvillkor<br />
och arbetsmiljö som följt i dess spår. Som en del i återupprättandet av kvalité<br />
och service inom den statliga infrastrukturen, där stora delar av SE-<br />
KOs medlemmar är verksamma och alla är berörda som medborgare och<br />
konsumenter, har vi begärt en samlad utvärdering av avregleringens effekter.<br />
Kraven på utvärdering har framförts till regeringen i olika former i mer<br />
än ett år utan att det lett till något resultat.<br />
Nu är det dags att regeringen omedelbart startar ett utvärderingsarbete.<br />
Effekterna vad avser service, tillgänglighet, kvalité och kostnader bör ingå<br />
i granskningen. Förändringarnas effekter bör även belysas ur tillväxt-, demokrati-<br />
och jämställdhetsperspektiv. De anställdas situation och villkor<br />
är ett annat centralt område för utvärderingen.<br />
192
SEKOs förbundsmöte uppmanar därför regeringen att snarast inleda utvärderingen<br />
och att i avvaktan på att den färdigställs ska inga ytterligare<br />
avregleringar och privatiseringar av statlig infrastruktur och underhåll genomföras.”<br />
Jag yrkar bifall till beredningsutskottets förslag.<br />
José Blanco, valkrets 1: Jag skulle vilja lägga till ett par ord som betyder<br />
mycket för de grupper som jag representerar. Jag föreslår att andra meningen<br />
i tredje stycket får lydelsen: ”Arbetsmiljön har försämrats på<br />
många arbetsplatser genom nedskärningar, minskad bemanning, ökad<br />
stress samt hot och våld.” Mitt förslag är alltså att orden ”hot och våld”<br />
läggs till i denna mening. Den minskade bemanningen och ensamarbetet<br />
medför för oss stora risker för hot och våld.<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Vi tillstyrker José<br />
Blancos förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt enhälligt<br />
att anta beredningsutskottets förslag till uttalande med det av José<br />
Blanco föreslagna tillägget.<br />
Dagens förhandlingar avslutades kl 17.55.<br />
Permissioner<br />
Peter Howe, förbundsstyrelsen kl 08.30–10.00<br />
Erik Johannesson, revisor kl 08.00–16.00<br />
193
Torsdagen den 18 september <strong>2003</strong><br />
Dagens förhandlingar började kl 9.00.<br />
Före förhandlingarnas början framfördes kulturinslaget ”Den röda sången”<br />
med Björn Hedén och Marketta Franssila.<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
Mötesordföranden: Jag föreslår att vi med en varm applåd tackar förbundsstyrelsen<br />
och framför allt organisatören Yvonne för den trevliga förbundsmötesfesten<br />
i går kväll.<br />
(Bifall)<br />
Gåva till minnesfonden till Anna Lindhs minne<br />
Christer Alnebratt, valkrets 17: Först och främst vill jag instämma i det<br />
tack som mötesordföranden Eva framförde till förbundsstyrelsen och till<br />
Yvonne för den trevliga festen. Kanske ska jag rikta ett extra tack till<br />
Yvonne för att hon hade kommit ihåg att ta med sig blommor till Mikael<br />
Wiehe – tack vare det fick vi höra en extra sång!<br />
Jag vill också tacka de många nya vänner som jag fick vid bordet där jag<br />
satt och alla andra som gjorde min första kongressfest till ett fint minne.<br />
Att jag står här i talarstolen lite utanför dagordningen beror på att jag tänker<br />
göra en framställan som jag hoppas att ni behandlar välvilligt.<br />
I går instiftade partistyrelsen en minnesfond till Anna Lindhs minne. Jag<br />
skulle vilja att förbundsmötet här och nu beslutar att SEKO ska skänka en<br />
gåva till Anna Lindhs minnesfond. Jag inser att vi inte i dag kan bestämma<br />
storleken på gåvan och hur den ska hanteras, och jag vill därför lämna<br />
det som ett uppdrag till förbundsstyrelsen.<br />
Mötesordföranden: Under hand har jag fått besked om att förbundsstyrelsen<br />
yrkar bifall till detta förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Christer Alnebratts förslag.<br />
194
Tal av Wanja Lundby Wedin, LO<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Det är ett nöje för oss att ha Wanja<br />
är i dag. Du är varmt välkommen till vår kongress, som det numera ska<br />
heta.<br />
LOs ordförande Wanja Lundby Wedin: Tack så mycket!<br />
Ni har alltså ändrat namnet på ert förbundsmöte till kongress. Det tycker<br />
jag är bra, eftersom det i begreppet ”kongress” ligger något av en extra<br />
samling och någonting högtidligt. Även om jag är öppen för nya idéer,<br />
tycker jag att ordet ”kongress” säger mer än ”förbundsmöte” om en så här<br />
viktig sammankomst.<br />
Jag förstår att ni har ont om tid, och jag ska göra allt jag kan för att inte<br />
tala i mer än de 20 minuter som jag har fått mig tilldelade. Jag kommer<br />
inte att, som jag brukar göra, reflektera över de frågor som ni behandlat på<br />
kongressen. Jag tror att alla förstår varför.<br />
Klockan är nu en minut över nio. Jag tror att ni, precis som jag, kommer<br />
ihåg vad ni gjorde för exakt en vecka sedan. Jag stod på mitt rum på jobbet<br />
och väntade på att den presskonferens som var utlyst skulle börja. Jag<br />
hade en känsla inom mig: Hon är nog död! Jag tror att många tänkte på<br />
samma sätt, även om alla hyste förhoppningen att det inte skulle vara så.<br />
De flesta av oss hade det senaste halva dygnet levt med Anna Lindh i våra<br />
tankar. Vi hade gjort det därför att Anna Lindh som person var så viktig<br />
för arbetarrörelsen, en symbol för så mycket. Vi brukar inte säga att någon<br />
är ung vid 46 år, men Anna Lindh var ung. Hon hade väldigt mycket av<br />
politisk gärning framför sig, och hon var en förebild, framför allt för<br />
många unga både i fackföreningsrörelsen och i politiken. Hon var det genom<br />
sitt sätt att vara, sitt rättframma sätt var hon än befann sig, i samtal<br />
med väljarna i Tensta, där hon var ett par dagar innan hon dog, eller tillsammans<br />
med Powell och de andra utrikesministrarna. Hon var alltid i någon<br />
mening samma människa och därigenom en förebild som alla kunde<br />
identifiera sig med trots att hon var en offentlig person. Hon visade att ett<br />
politiskt engagemang inte behöver betyda att man är en pamp som seglar<br />
omkring där uppe.<br />
När vi fick beskedet att Anna var död kom också chocken och bestörtningen<br />
över att detta kunde hända, att detta än en gång kunde hända. När<br />
jag tittar runt i salen förstår jag att många av er var ganska unga för 17 år<br />
sedan – kanske gick ni fortfarande i skolan. Men de flesta av oss kommer<br />
ihåg vad vi gjorde också när vi fick beskedet om vad som då hade hänt.<br />
Det kändes i förra veckan som att gå 17 år tillbaka i tiden. Hur kunde detta<br />
hända en gång till, och vad betyder det för det samhälle som vi vill vara<br />
med och skapa, ett samhälle som är öppet och där alla människor ska kun-<br />
195
na vara jämlika? På vår dagordning står ständigt kampen för det jämlika<br />
samhället. I det jämlika samhället ingår att det ska vara möjligt att ha närhet<br />
till de politiskt valda. Här känner vi oro.<br />
Det som gick som en röd tråd genom det som Anna stod för var just demokratin<br />
som en grundläggande värdering, demokratin som verktyg för<br />
förändring. När ni på er kongress säger ”Vi Ser Rött” är inte demokrati det<br />
man först tänker på, utan det är kampen och kampviljan. Men bakom den<br />
politiska kampen och den fackliga kampen finns just demokratin. Vi skulle<br />
inte kunna föra vår kamp med framgång om vi inte jobbade demokratiskt.<br />
Med vilken annan kraft skulle ni i SEKO kunna driva de frågor som<br />
ni anser är viktiga? I er kamp för att avregleringarna inte ska leda till försämringar<br />
av löner och anställningsvillkor kan ni nå framgång fackligt och<br />
politiskt bara om ni trovärdigt visar att ni har medlemmarna bakom er.<br />
Demokratin är det verktyg som vi ska använda när vi står på barrikaderna<br />
och för den fackliga och politiska kampen. Ibland känns det som om begreppet<br />
demokrati kommit att handla om att man tonar ned och inte tar<br />
kampen, men demokratin står just för kampen.<br />
Det här var viktigt för Anna, och det var tydligt både här hemma och internationellt.<br />
Jag tycker att det var så fantastiskt att se denna ”lilla människa”<br />
som ensam kvinna bland alla dessa män. Hon var kvinna och liten till växten<br />
och hon kom från ett litet land, men hon betydde ändå något och hade<br />
en röst som man lyssnade till. Jag tror att det mycket berodde på att hon<br />
kom från ett land som man vet har stolta demokratiska traditioner med ett<br />
högt valdeltagande och med en befolkning som verkligen står bakom sina<br />
politiska ledare.<br />
Många av er är säkerligen liksom jag engagerade i det Europafackliga arbetet.<br />
Vi känner att vi i det samarbetet möts med respekt just därför att<br />
man vet att vi inte talar för en liten minoritet av arbetarna utan för den<br />
absoluta merparten av det arbetande folket. Det ger oss styrka, och det är<br />
en viktig del av demokratin.<br />
Mycket av det som Anna Lindh stod för, det stod också Olof Palme för. De<br />
var på ett sätt väldigt lika som politiska ledare. Något som skilde dem åt<br />
var den europeiska dimensionen. Många som är kritiska mot EU och annat<br />
som hänt i politiken på senare år säger att det där hade Olof Palme<br />
aldrig ställt upp på. Jag är inte så säker på det. En politiker måste ju<br />
agera efter de förutsättningar som finns i den tid då han eller hon verkar.<br />
Ett gemensamt drag hos Anna Lindh och Olof Palme var att båda brann<br />
för det internationella arbetet, men när Olof Palme var verksam fanns inte<br />
den europeiska dimensionen på samma sätt som i dag. Anna Lindh brann<br />
verkligen för det europeiska samarbetet. På de kommundagar som partiet<br />
ordnade för någon månad sedan fick hon frågan vad det var som gjorde att<br />
196
hon tog ställning för euron. När hon skulle förklara det med några få ord<br />
sade hon: ”För mig handlar det om vardag och vision.”<br />
Nu gick det inte som Anna ville i folkomröstningen, och det ska vi ha en<br />
mycket stor respekt för. Kanske mycket i omröstningen speglar just det<br />
som Anna stod för, nämligen demokratin. Valdeltagandet blev större än i<br />
det senast riksdagsvalet. När poströsterna hade räknats visade det sig att<br />
valdeltagandet var 82,6 procent. Det är verkligen en seger för demokratin.<br />
Min tolkning av det som Anna sade om vardag och vision är att för henne<br />
var euron en del av vardagssamarbetet på europeisk nivå. Visionen för<br />
henne var ett Europa som stod just för de demokratiska värderingarna och<br />
för öppenheten. För många är det väldigt påtagligt varför just öppenheten<br />
känns så nödvändig och viktig i Europa i dag. Det är inte mer än 14 år sedan<br />
muren föll. Innan dess hade vi inte ett öppet Europa; innan dess gick<br />
det en mur tvärsigenom Europa. Nu är nästan hela Europa enat i ett demokratiskt<br />
samarbete som binder oss samman. Detta är det oerhört viktigt<br />
att vi fortsätter att ta fasta på, även om väljarna i folkomröstningen sade<br />
nej till euron. Vi får inte tolka detta som ett nej till mer av demokratiskt<br />
samarbete i Europa.<br />
Omröstningsresultatet har en hög legitimitet, och vi får inte ifrågasätta<br />
detta. Vi får inte börja säga att det nog blev ett nej av det och det skälet och<br />
att om vi bara hade lyckats övertyga lite mer så hade det nog blivit ett ja.<br />
Men vi får som fackliga ledare, oavsett på vilken nivå vi är det, inte vara<br />
rädda för att fundera över hur det kan komma sig att 65 procent av medlemmarna<br />
sade nej till euron, medan en majoritet på LO-kongressen sade<br />
ja – låt vara med vissa förbehåll. Undersökningar visar att fler fackliga ledare<br />
än genomsnittet av medlemmarna var för euron. Bland er som sitter<br />
här var säkerligen en del för och andra emot, och vad jag nu säger är inte<br />
ett försök att polemisera, utan jag bara konstaterar att fler av de fackliga<br />
ledarna var för euron. Vad det kan bero på måste vi våga prata om.<br />
Jag kan bara gå till mig själv. Jag var undersköterska på Danderyds sjukhus.<br />
Jag lyssnade häromdagen på en undersköterska som på TV förklarade<br />
varför hon röstade nej. Hon sade: ”För mig som undersköterska har alla<br />
förändringar som kommit på senare tid bara inneburit försämringar inom<br />
den offentliga sektorn.” Hon var dubbelt beroende av den offentliga sektorn<br />
eftersom hon jobbade där, och hon var rädd om vår välfärd. När jag<br />
hörde hennes argumentation förstod jag henne fullkomligt. Jag håller med<br />
henne i allt vad hon sade om sin oro. Om jag hade fortsatt att vara undersköterska<br />
på Danderyds sjukhus, hade jag antagligen fört samma argumentation<br />
som hon. Nu har jag valt att inte säga om jag röstade ja eller nej,<br />
och jag försöker inte säga att man ändrar sig över tiden. Jag har inte försökt<br />
dölja – och det gjorde jag inte på LO-kongressen heller – att jag är<br />
197
positiv till ett europeiskt samarbete och därmed i grunden också positiv till<br />
EMU. Men det är inte det viktiga, utan det viktiga är att LO varit neutralt<br />
som organisation.<br />
Vad jag försöker säga är att när man blir aktiv i sin sektion eller sin klubb,<br />
så tvingas man sätta sig in i lite fler frågor. Sedan blir man kanske aktiv i<br />
avdelningen eller förbundet, och man skaffar sig nya kunskaper och får ett<br />
bredare perspektiv. Det kan då hända att om någon på ett sakområde ställer<br />
en direkt fråga till dig som facklig ledare och till en annan medlem, så<br />
svarar ni olika. Det behöver inte betyda att ni i grunden har olika värderingar.<br />
Men det är också en del av det fackliga ledarskapet och vårt ansvar<br />
att vi, när vi får en ökad kunskap, hela tiden går tillbaka till medlemmarna<br />
och för en dialog, inte för att säga att jag vet bättre än du utan för att<br />
förmedla kunskapen, så att även medlemmen får ett bredare underlag för<br />
sina beslut.<br />
Jag försöker med detta inte säga att det inte skulle ha blivit ett nej om vi<br />
fört denna dialog – det hade nog blivit ett nej i alla fall, eftersom siffrorna<br />
var så tydliga. Vad jag säger handlar inte om EMU-frågan utan om det<br />
fackliga ledarskapet. Vi måste våga utöva ett fackligt ledarskap och föra<br />
en dialog med våra medlemmar, pröva våra kunskaper och lyssna till vad<br />
medlemmarna har att säga om sin vardag. Därigenom kan vi se till att det<br />
blir en bra mix för de beslut vi fattar på våra kongresser. Det är så självklart<br />
att jag knappt behöver säga det, men jag tycker oändligt illa om en<br />
demokrati där vi har en uppfattning i något slags ledarskap trots att vi vet<br />
att medlemmarna tycker väsentligt annorlunda. Jag tycker lika illa om<br />
dem som frågar varför vi inte företräder medlemmarna som ju tycker så<br />
och så. Om vi i varje givet läge bara skulle lyssna, kunde vi lika gärna vara<br />
robotar som inte framförde någon egen mening. Vi måste ta på oss ett<br />
ledarskap och våga föra dialogen med medlemmarna – både tala och,<br />
framför allt, lyssna.<br />
Vad jag nu sagt om ledarskapet tror jag att frågan om EMU och EU har<br />
satt på sin spets. I den vallokalsundersökning som gjorts säger 70 procent<br />
av dem som röstade nej att de känner misstro mot politikerna och politiken.<br />
Nu är vi inte politiker utan fackliga förtroendemän, och det är i<br />
många stycken en stor skillnad. Vi företräder våra medlemmar, medan politikerna<br />
i stor utsträckning har att lyssna av även väljarkåren utanför partierna.<br />
Men vi måste ändå ta till oss vad som framkommit i undersökningen<br />
och fundera över hur vi utövar vårt fackliga ledarskap. Det är en<br />
lärdom som vi ska dra av EMU-omröstningen.<br />
En annan lärdom som vi kan dra är att våra medlemmar samtidigt som de<br />
sade ett klart nej till euron sade ett klart ja till välfärden. Så tolkar i varje<br />
fall jag vallokalsundersökningen. Många av våra medlemmar röstade nej<br />
198
just därför att de kände oro för välfärden. Man kände sig inte säker på att<br />
ett EMU-medlemskap inte skulle äventyra vår välfärd. Välfärdsfrågorna<br />
är för oss som facklig organisation centrala. Frågan om avregleringen,<br />
som ni behandlar på er kongress, gäller bl a välfärden. Våra medlemmar<br />
har sett att de får betala mer för elen och för telefonen. Man ska välja själv,<br />
även när det väljer pensionerna som förlorade i värde. Detta är också en<br />
del av välfärden, som inte bara gäller de klassiska områdena vård, skola<br />
och omsorg.<br />
Medlemmarna sade alltså ett ja till välfärden, och det måste vi ta på allvar.<br />
En tredje fråga som vi måste ta på stort allvar är att mer än hälften av dem<br />
som röstade nej sade att de ansåg att Sverige skulle gå ur EU. Vi i den<br />
fackliga rörelsen vet att om vi ska klara av att upprätthålla bra anställningsvillkor<br />
och rimliga löner för våra medlemmar, så räcker det inte med<br />
att bedriva avtalsrörelse i Sverige, utan vi måste även jobba på europeisk<br />
nivå. Vi ska inte förhandla på europeisk nivå, men vi behöver ha ett samarbete<br />
för att diskutera hur vi ser på förhandlingsfrågorna. Framför allt<br />
måste vi utveckla arbetet för att så sakteliga lyfta miniminivåerna. Jag säger<br />
”sakteliga” inte därför att vi inte skulle vilja ha ett jättelyft utan därför<br />
att vi måste ta ett steg i taget. Vi måste arbeta för att utplåna skillnaderna<br />
i löne- och anställningsvillkor i Europa, så att vi faktiskt kan konkurrera<br />
på lika villkor. Detta gäller i synnerhet nu när vi i EU får tio nya medlemsländer,<br />
av vilka merparten har betydligt sämre löner och anställningsvillkor<br />
än vi har. Vi kan då inte sitta här hemma och säga att vi inte<br />
vill vara med längre utan drar ihop dragkedjan om Sverige. Det skulle inte<br />
fungera, utan vi måste finnas där. På det sättet får vi en garanti för att vi<br />
kan jobba för våra medlemmars bästa. Om dessa frågor har vi inte fört den<br />
dialog med medlemmarna som är en del av det fackliga ledarskapet.<br />
Många medlemmar känner oro och tror att vi förlorar på det europeiska<br />
samarbetet. I själva verket har vi mycket att vinna på ett samarbete, och<br />
samarbetet ligger helt i linje med de värderingar som vi står för.<br />
Vi brukar sjunga sången ”Vi bygger landet”. Förr byggde vi i Sverige,<br />
men nu bygger vi i hela vårt närområde. Vi deltar i byggandet av facklig<br />
styrka i hela Europa. Därmed tror jag att vi kan bli bättre på att jobba för<br />
en solidaritet över gränserna totalt sett.<br />
Detta är tre lärdomar som jag tror att vi måste dra av omröstningsresultatet.<br />
Vi måste gå ut och föra en dialog med medlemmarna om dessa frågor.<br />
Som jag sade tidigare har det sagts att i EMU-frågan stod folket mot eliten.<br />
Låt oss inte ramla i den fällan. Om vi gör det säger vi per definition<br />
att 35 procent av våra medlemmar inte tillhör folket. I debatten före folkomröstningen<br />
kunde man stundom höra folk säga att man är väl lika bra<br />
även om man röstar nej. Nu måste vi säga att man är lika bra vare sig man<br />
199
östade ja eller nej. Vi ska lyssna till våra medlemmar och bevekelsegrunderna<br />
för deras ställningstagande, oavsett om de röstade ja eller nej. Nu<br />
ska vi se till att bli ett igen efter folkomröstningen. Ett klassiskt ordstäv<br />
säger: ”Enade vi stå, söndrade vi falla.” I folkomröstningskampanjen har<br />
det förekommit lite hårda ord mellan fackliga kamrater. Vi ska dra lärdom<br />
av vad som hände, men vi ska nu lämna detta bakom oss.<br />
Vi har nu en av de viktigaste testerna på att vi förmår hålla samman strax<br />
framför oss, och det är nästa avtalsrörelse. Ni har många frågor som ni anser<br />
vara viktiga och som ni vill arbeta med. Det gäller frågan om integration<br />
och jämställdhet. Det handlar om att få ett arbetsliv som är alltigenom<br />
icke-diskriminerande. Det gäller också arbetsmiljöfrågorna, och det gäller<br />
värnandet av kollektivavtalet, som ni sätter högst på den fackliga dagordningen.<br />
Jag är övertygad om att ni i ert förbund kan göra mycket för att<br />
förverkliga era mål på dessa områden. Men för att vi ska lyckas är det nödvändigt<br />
att vi förmår ena oss om kraven inför avtalsrörelsen.<br />
Det är många som nu önskar att vi var söndrade. Det finns politiska motståndare<br />
som kommer att försöka dra nytta av den oenighet som man kunde<br />
se under folkomröstningskampanjen. Låt inte dem höras – tryck ned<br />
deras röster! Vi måste enas fackligt för att klara den avtalsrörelse vi har<br />
framför oss. Men vi måste också enas politiskt. Därför tycker jag att det är<br />
synd att man nu går ut och försöker få facket att vara den kraft som får ministrar<br />
på fall. Jag tycker inte att vi ska lägga oss i vem som blir minister<br />
av det ena eller andra slaget. Är det någonting som en statsminister har i<br />
sin hand, så är det att tillsätta regeringen. Vi kan möjligtvis i en dialog med<br />
Göran Persson säga att vi har de och de idéerna: Har du tänkt på honom<br />
och har du tänkt på henne? Men om vi går ut i media och talar om vad vi<br />
tycker om den ena eller andra ministern, skapar det inte enighet. Om vi<br />
gör det, vem ska då nästa gång tala om vilka fackliga ledare som bör sitta<br />
på den ena eller andra posten? Skulle vi acceptera att våra politiska kamrater<br />
talade om för oss att de inte längre har förtroende för den eller den<br />
fackliga ledaren? Vi skulle bli vansinniga, trots – eller tack vare – att det<br />
hos oss inte är en enda person som utser de fackliga ledarna. Jag tror att<br />
vi bör hålla oss för goda för att i det här läget kritisera.<br />
Vi befinner oss nu i Sverige i en jobbig situation. Det är bara en vecka sedan<br />
en av våra främsta politiker mördades. Det går alltså inte mer än en<br />
vecka förrän vi är i gång med käbblet. Jag tycker att det är ovärdigt. Jag<br />
tycker att vi i stället ska förlita oss på den kraft som våra medlemmar<br />
utgör och känna att vi inte behöver stå vid köttgrytorna och slafsa i oss<br />
direkt. Låt oss lugna ner oss! Låt det gå en vecka eller två innan vi börjar<br />
ställa våra krav i det ena eller det andra avseendet. Vi måste se till att vi<br />
har en rörelse som nu håller ihop. Det är den viktigaste uppgift som vi har<br />
200
framför oss. Den politiska delen av arbetarrörelsen är sargad genom mordet<br />
på Anna och genom den debatt som var inför folkomröstningen. Låt<br />
oss visa att vi inte är lika sargade, att vi trots att vi tycker lite olika sluter<br />
oss samman och respekterar att vi har och har haft olika uppfattningar i<br />
den här enskilda sakfrågan. LO har för övrigt bjudit in alla dem i förbunden<br />
som jobbat med EMU-frågan till en samling redan i kväll för att<br />
diskutera varför det blev som det blev. Framför allt ska vi nu gå vidare –<br />
det tror jag är jätteviktigt.<br />
Jag skulle ha kunnat tala mer om de frågor som är viktiga för er, men jag<br />
tyckte att det i dag skulle kännas bra att få tala om det som jag nu har uppehållit<br />
mig vid. Jag ska sluta med att citera vad Anna Lindh sade på Olof<br />
Palmes begravning 1986. Jag tycker att det ska stå som en fin uppmaning<br />
till oss alla. Hon sade:<br />
”En människa kan mördas men inte idéer. Dina idéer lever vidare genom<br />
oss. Vi lovar att efter vår förmåga föra din kamp vidare, kampen för freden<br />
och internationell solidaritet, kampen för ett fritt och öppet Sverige<br />
utan rasism och främlingsfientlighet.”<br />
Tack ska ni ha!<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Tack, Wanja, för många tänkvärda ord!<br />
Mötesordförande: Arianne Sundman<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
201
DAGORDNINGENS PUNKT 31<br />
Val av valberedning<br />
a) Fastställande av antalet ledamöter<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Vi ska nu fastställa<br />
antalet ledamöter i valberedningen. Förbundsstyrelsen föreslår att det ska<br />
vara sju ledamöter.<br />
Christer Alnebratt, valkrets 17: Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag.<br />
Om vi ska bygga ett förbund för framtiden, ett förbund med en förbundsstyrelse<br />
som jobbar för våra gemensamma frågor, så är det väldigt viktigt<br />
att branschtänkandet tonas ned. Branscharbetet är oerhört viktigt. Det utgör<br />
grunden i det dagliga arbetet tillsammans med medlemmarna ute på<br />
fältet. Men om förbundet ska bli starkt i framtiden måste vi tona ned branschtänkandet<br />
i själva förbundsarbetet.<br />
I presentationen av valberedningens förslag har vi fått bild och en kort beskrivning<br />
av de nominerade. I kommande presentationer önskar jag att<br />
uppgiften om branschtillhörighet stryks.<br />
Jerker Persson, valkrets 6: Valberedningen har verkat under den senaste förbundsmötesperioden.<br />
Den har gjort ett bra arbete och haft en vinnande laguppställning<br />
som har lett till att vi har fått en bra representation i förbundsstyrelsen<br />
och andra funktioner i förbundet. Jag tror att det vore olyckligt om<br />
vi decimerade den uppställning som vi har. Möjligen ska vi ha in nya namn<br />
i valberedningen, men att decimera antalet tror jag inte är så lyckat. Därför<br />
föreslår jag att vi behåller den numerär vi har i dag, alltså nio ledamöter.<br />
Börje Kjellkvist, valkrets 7: I sak håller jag med föregående talare om att<br />
det ska vara nio ledamöter i valberedningen, men jag tycker att ni också<br />
ska tänka på det jag sade i går om telebranschen. Det är oerhört viktigt att<br />
branscherna är representerade.<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Christer Alnebratt ville<br />
ta bort branschangivelsen ur sammanställningen. Vi noterar det till nästa<br />
gång vi jobbar med de här frågorna.<br />
Förbundsmötet beslöt med 102 röster mot 100<br />
att bifalla Jerker Perssons och Börje Kjellkvists förslag att valberedningen<br />
skulle bestå av nio ledamöter.<br />
1 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Jerker Persson, avd 6.<br />
202
) Val av nio ledamöter till valberedningen<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: 14 personer har nominerats<br />
till valberedningen. Förbundsstyrelsen föreslår att följande personer<br />
väljs:<br />
Margareta Bäckström<br />
Lars Karlsson<br />
Per-Inge Hultman<br />
Thomas Stenberg<br />
Krister Storm<br />
Kristina Hvatz<br />
Christer Rydh<br />
De har alla suttit med i valberedningen tidigare. Till nya ledamöter föreslår<br />
förbundsstyrelsen<br />
Ingrid Lagerborg<br />
Annika Kallin<br />
Övriga nominerade är<br />
Ingrid Lagerborg<br />
Annika Kallin<br />
Bo Bayard<br />
Gösta Andersson<br />
Hans Gustafsson<br />
Elof Isaksson<br />
Christina Johnstone<br />
Jerker Persson, valkrets 6: Jag vill plädera för Bo Bayard. Bo kommer från<br />
SEKO Västra och civilklubben. Han hör till en av de mindre avdelningarna,<br />
och jag tycker att det vore bra om vi fick en representant även för dessa<br />
och för det geografiska område som Bo täcker in: västra Götaland, Halland-Jönköping<br />
och kanske till viss del Östergötland. Bo har ett bra kontaktnät<br />
och är en bra företrädare för SEKO. Han värnar om förbundet och<br />
mångfalden i de fackliga frågorna. Jag föreslår därför Bo Bayard.<br />
Marie Lander, valkrets 21: SEKO Gävleborg har nominerat Christina<br />
Johnstone från SEKO Göteborg till valberedningen. Christina är 44 år och<br />
bor i Varberg. Hon har tidigare arbetat som tågmästare, men numera studerar<br />
hon till IT-pedagog. Många i SEKO har under årens lopp varit på<br />
kurser där Christina har varit handledare. Christina har ett brett kunnande,<br />
hon är en skicklig pedagog liksom en duktig informatör och kommunikatör.<br />
Därutöver har hon stor erfarenhet från jämställdhetens och integrationens<br />
område.<br />
203
Jag skulle kunna tala länge om all kunskap och styrka som jag fick på kursen<br />
Information och kommunikation. Jag vet att många i salen var med på<br />
den kursen, och de håller nog med mig. Christinas kunnande på kommunikationens<br />
område gör att hon alltid, likt Astrid Lindgrens rumpnissar,<br />
ställer sig den avgörande frågan: Voffor då då?<br />
Lars Göran Aldenmark, valkrets 12: Jag vill säga några ord om en väldigt<br />
god kamrat, nämligen Christer Rydh. Christer sitter i valberedningen i dag<br />
och har där gjort ett mycket gott arbete. Han är en av de mest erfarna fackliga<br />
företrädare jag känner, och han står för trygghet, stabilitet och rättvisa.<br />
Han har inte bara en bakgrund i den fackliga verksamheten utan äger<br />
även en bred politisk erfarenhet. Han lyssnar, och det är alltid en oerhört<br />
hög integritet i det han gör.<br />
Christer har ett mycket brett kontaktnät. Han har egentligen alla de egenskaper<br />
som jag tycker en duglig valberedare ska ha. Jag föreslår därför att<br />
vi väljer Christer Rydh till valberedningen.<br />
Jag föreslår också att vi väljer in Ingrid Lagerborg. Hon har kanske inte<br />
samma erfarenhet som Christer, men hon företräder de små grupperna och<br />
har framtiden för sig när det gäller det fackliga arbetet.<br />
Krister Nilsson, valkrets 12: Valberedningen har i sitt förslag tagit med<br />
Ingrid Lagerborg, och vi från Skånebänken hoppas att förbundsmötet ställer<br />
sig bakom det förslaget. Ingrid har en lång facklig bana bakom sig.<br />
Hon kommer förvisso från en liten klubb, men vi tror att hon skulle klara<br />
det här uppdraget med heder, och vi hoppas att ni röstar på henne.<br />
Kenneth Lundell, valkrets 13: Jag ska fatta mig kort. Jag föreslår att vi väljer<br />
Bo Bayard från Västra och även, för att vi ska få varannan damernas,<br />
Ingrid Lagerborg.<br />
Ronny Beyer, valkrets 20: Förbundsstyrelsen har lagt ett utomordentligt<br />
förslag som vi i Dalarna ansluter oss till. Jag vill särskilt uppmärksamma<br />
Annika Kallin, en alldeles utmärkt kvinna. Jag hann inte dansa med henne<br />
i går eftersom jag hade alldeles för många drinkbiljetter, men jag har<br />
träffat Annika vid flera tillfällen tidigare, senast i Sundsvall när jag fick<br />
vara med på deras repskap. Då noterade jag att den damen sätter man inte<br />
på plats. Det visade sig också att hon är en rätt duktig ryttarinna. Hon kan<br />
hålla i ett betsel – jag tror t o m att hon kan hålla tillbaka en skenande häst.<br />
Sådana kvinnor behövs i en valberedning. Det måste finnas någon med<br />
både sans och balans som representerar den del av Sverige som jag själv<br />
tillhör, norr om Dalälven. Annika är klok också, och det är en rätt viktig<br />
egenskap om man ska sitta i en valberedning.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag.<br />
204
Thomas Hagsten, valkrets 18: Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag,<br />
som på ett bra sätt speglar förbundets medlemskår.<br />
Eva Gustafsson, valkrets 1: Jag vill plädera för Kristina Hvatz från Örebro.<br />
Kristina har varit med i valberedningen förut och kandiderar nu igen.<br />
Jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med henne och de andra i<br />
valberedningen under de tre senaste åren. Själv ställer jag inte upp för omval,<br />
och därför vill jag lägga ett ord för Kristina.<br />
Kristina är en mycket bra valberedare. Hon har förmågan att se förbundet<br />
och förbundets behov ur ett väldigt brett perspektiv. Hon vet hur betydelsefullt<br />
det är med jämställdhetstänkande, mångfald, ungdomlig kreativitet,<br />
förändringsvilja och allt annat som vi behöver för förbundets framtid.<br />
Kristina grundar alltid sina åsikter på fakta, och hon är inte mottaglig för<br />
ryktesspridning eller annan osaklig argumentation som ibland kan förekomma.<br />
Jag tycker att det är en viktig egenskap hos en bra valberedare.<br />
Börje Kjellkvist, valkrets 7: Jag tycker att det är oerhört viktigt att alla<br />
branscher är representerade.<br />
En del tidigare talare har pläderat för kandidater med ungdom och entusiasm.<br />
Det är något som jag tror att min kandidat Elof Isaksson har. Inte<br />
ungdom, kanske, men entusiasm och ett brett kontaktnät – det kan jag lova<br />
att Elof Isaksson har. Han har jobbat fackligt i massor av år och har bra<br />
kontakter över hela landet. Och, som sagt – det är oerhört viktigt att även<br />
telebranschen får en representant.<br />
Ulf Brandt, valkrets 1: Till skillnad från Ronny pratade jag först med min<br />
kandidat, sedan använde jag drinkbiljetterna.<br />
Vi har under de här dagarna flera gånger talat om vikten av att i praktisk<br />
handling leva upp till våra mål och visioner när det gäller jämställdhet. Nu<br />
har vi ett alldeles utmärkt tillfälle att visa att vi menar allvar och att det<br />
här inte bara är en läpparnas bekännelse.<br />
Skåne har nominerat Ingrid Lagerborg. Det är en kvinna som utan tvivel<br />
uppfyller alla de krav som kan ställas på en ledamot av valberedningen.<br />
Hon har en gedigen facklig bakgrund och en bra inställning när det gäller<br />
att hålla ihop och stärka organisationen utan att snegla på särintressen, och<br />
hon har kurage att stå för sin åsikt.<br />
Valberedningen har tappat två kvinnor. Väljer vi inte in Ingrid bör vi nog<br />
ta oss en allvarlig funderare på vad vi egentligen menar med vårt jämställdhetsprogram.<br />
Jag ber förbundsmötet se till att Ingrid blir en av de nio.<br />
205
Ulf Eriksson, valkrets 807: Jag yrkar att Elof Isaksson väljs in i valberedningen.<br />
Elof är den ende jag känner som har samma kontaktnät som jag.<br />
Jag bryr mig inte om vilken ort eller bransch han kommer från – jag tycker<br />
att de upplysningarna ska tas bort från den lista som finns. Uppgiften<br />
om ålder ska också tas bort, för åldern är inget kriterium när vi ska välja<br />
folk. Vad jag saknar i den lilla sammanställningen är vad folk vill och vad<br />
de kan, men det står det ingenting om. Vi kan väl inte välja folk efter utseendet!<br />
På telesidan brukar vi inte välja bort folk som har skött sig, men det tycker<br />
jag man har gjort i det här fallet. Det gjordes en del missar i det förra<br />
valet av valberedning och alla kände inte till de kandidater som var på förslag.<br />
Därför vill vi nu ha med någon som vi känner kan representera oss<br />
också, och det är Elof Isaksson.<br />
Ann-Kristin Halldal, valkrets 25: Vi har nyligen fattat ett beslut om att arbeta<br />
med nio ledamöter i valberedningen. Jag hoppas verkligen att vi då<br />
tar till vara den möjlighet som ges att få en spridning vad gäller erfarenhet,<br />
ålder och bransch.<br />
I fråga om det här med jämställdhet vill jag som kvinna understryka att jag<br />
har haft ett långt samarbete med Elof Isaksson i norra delen av Sverige.<br />
Han har lyckats rekrytera många ungdomar och många kvinnor till det<br />
fackliga arbetet, och jag tycker att det vore synd om vi inte tog vara på<br />
möjligheten att till valberedningen knyta den erfarenhet som Elof Isaksson<br />
står för.<br />
Mikael Berglund, valkrets 24: Med tanke på de plattformar som vi har beslutat<br />
om i dag, jämställdhet och lika rätt för alla, tycker jag att förbundsstyrelsens<br />
förslag till valberedning är alldeles utmärkt. Jag yrkar alltså bifall<br />
till förbundsstyrelsens förslag.<br />
Anneli Jonsson, valkrets 24: Liksom min kamrat från avdelning 24 vill jag<br />
påminna om de program som vi har arbetat med under de här dagarna,<br />
jämställdhetsprogrammet och integrationsprogrammet. Jag läser innantill:<br />
”att valberedningar på alla nivåer arbetar för att de förslag de lägger tillgodoser<br />
SEKOs mål om representativitet.” Det tycker jag att valberedningen<br />
har gjort i sitt förslag. I integrationsprogrammet står det att SEKO<br />
tänker ”vid rekrytering och val till förbundet arbeta för att medlemskårens<br />
sammansättning avspeglas bland de anställda och valda”. Så har också<br />
skett.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag.<br />
Härefter företogs val med sluten omröstning.<br />
206
Följande valsedel förelåg:<br />
Förbundsstyrelsens förslag:<br />
Margareta Bäckström<br />
Lars Karlsson<br />
Per-Inge Hultman<br />
Thomas Stenberg<br />
Krister Storm<br />
Kristina Hvatz<br />
Christer Ryd<br />
Ingrid Lagerborg<br />
Annika Kallin<br />
Bo Bayard<br />
Gösta Andersson<br />
Hans Gustafsson<br />
Elof Isaksson<br />
Christina Johnstone”<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
Val <strong>2003</strong><br />
Valberedningen<br />
207
DAGORDNINGENS PUNKTER 25 OCH 16<br />
Fastställande av förbundsavgift<br />
Motionsbehandling<br />
B) Medlemsavgifter – övriga ekonomiska frågor<br />
Utlåtande nr 27 över motionerna B 1–B 3, A 32 andra att-satsen, A 34<br />
tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde att-satserna, utlåtande nr 28<br />
över motionerna B 4 och B 5, samt utlåtande nr 29 över motion B 6<br />
Mötesordföranden: Under denna punkt på dagordningen kommer det först<br />
att lämnas information om den avgiftsutredning som förbundsstyrelsen<br />
har tillsatt. Därefter behandlar vi utlåtandena nr 27–29 för att slutligen fatta<br />
beslut om förbundsavgiften.<br />
Information om avgiftsutredningen<br />
Göran Olsson, förbundskassör: Jag noterade till min glädje i går kväll, när<br />
Ylva Thörn tackade för maten, att det av den lilla gallupundersökning hon<br />
gjort vid bordet och bland andra som hon pratat med under kvällen framgick<br />
att man ansåg att ekonomifrågorna var väldigt viktiga. Jag tyckte mig<br />
också kunna notera att det finns en viss förståelse för att den ekonomiska<br />
situationen i förbundet för närvarande är ganska besvärlig och har så varit<br />
under en tid. Det tycker jag också att man kan tolka positivt såtillvida att<br />
det finns en förståelse för att vi måste göra någonting konkret i frågan och<br />
inte bara diskutera problemet. Vi får se hur det blir med den saken, men<br />
jag har ändå velat göra den reflexionen med anledning av Ylva Thörns<br />
tacktal.<br />
Att förbundsstyrelsen tillsatt en avgiftsutredning har sin grund i att vi i<br />
förbundsstyrelsen kunnat notera – något som ni säkerligen också har gjort<br />
– att underskotten i den fackliga verksamheten har ökat under ett antal år<br />
och att vi har blivit alltför beroende av vår kapitalavkastning.<br />
En avgiftsutredning gjordes senast 1995-96, och det är denna utredning<br />
som ligger till grund för det avgiftssystem som vi har i dag. Förbundsstyrelsen<br />
har ansett att det nu är tid att återigen ta ett helhetsgrepp på avgiftsfrågan,<br />
och vi har därför beslutat att tillsätta en ny avgiftsutredning.<br />
Utredningen har fått ett mycket brett direktiv. Det går ut på att utredningen<br />
ska se över den totala medlemsavgiften och dess fördelning inom förbundet.<br />
Detta innebär att den bl a ska analysera och lägga fram förslag på<br />
avgiftsnivåer, avgiftssystem och fördelning av avgifterna inom hela organisationen,<br />
dvs både förbundets verksamhet och den lokala verksamheten<br />
i avdelningar, klubbar och företagsfack.<br />
208
Utredningen har också fått i uppdrag att fortlöpande rapportera till förbundsstyrelsen<br />
och att lägga fram en slutrapport senast vid förbundsstyrelsens<br />
möte i maj nästa år. Utredningens förslag kommer att ligga till<br />
grund för beslut på årsmötet 2004.<br />
Ambitionen har varit att få en så bred representation som möjligt i utredningen<br />
och täcka in de olika intressegrupperingarna inom förbundet. Tanken<br />
med detta är givetvis att det förhoppningsvis ska skapa en god legitimitet<br />
för det resultat som vi kommer fram till.<br />
I utredningen ingår förutom jag själv, som kommer att vara utredningens<br />
ordförande, Tomas Abrahamsson på förbundskontoret, Hans Andersen,<br />
avdelning Norrköping, och Kerstin Ståhl, avdelning Göteborg. Vidare deltar<br />
Anders Nyquist, avdelning Västernorrland och Väg & Ban. Tanken<br />
med detta är att vi ska täcka in också kompetensen på det lite speciella avgiftssystem<br />
som man har på vägsidan med mätnings- och kontrollavgifter.<br />
Börje Wahlbäck från Sjöfolk kommer att vara med – Sjöfolk är åtminstone<br />
för mig lite främmande ur ekonomisk synvinkel. Vidare ingår i utredningen<br />
Jenny Warnebrink från terminalklubben i Malmö och Anna-Carin<br />
Lindberg från klubb Citymail i Stockholm. Från företagsfackdelen i organisationen<br />
kommer Krister Henriksson från Krim i Örebro, och från företagsfacket<br />
på SJ deltar Walle Karlsson. Precis som 1995-96 har vi valt att<br />
ha en revisor med i jobbet, och det är Åke Olsson.<br />
Åke Olsson, Krister Henriksson och Anders Nyquist deltog även i utredningen<br />
1995-96, vilket innebär att vi får en viss kontinuitet i förhållande<br />
till det jobb som gjorts tidigare.<br />
I utlåtande nr 27, som vi kommer till senare, behandlas ett antal motionsyrkanden<br />
bl a i fördelningsfrågor. Förbundsstyrelsen har valt att föreslå<br />
att dessa motioner ska anses besvarade. Detta innebär inte att vi på något<br />
sätt kommer att bortse från dessa yrkanden, utan de kommer att lyftas in i<br />
avgiftsutredningen, varigenom de kommer att kunna ges en mer genomgripande<br />
analys än vad som skulle bli möjligt om vi sakbehandlade dessa<br />
frågor i dag.<br />
Ulf Eriksson, valkrets 807: Jag har hört talas om den här utredningen, och<br />
när jag gjorde det såg jag lite rött. Jag var inte på festen i går och har inte<br />
röda ögon av samma skäl som andra.<br />
I stället för att gå på festen gick jag hem och tittade i protokollet från förbundsmötet<br />
1997. Vid det mötet tog vi i SEKO tele Stockholm upp avgiftsfrågan.<br />
För våra medlemmar är detta ett problem. Vi har haft ett medlemstapp,<br />
låt vara inte så stort, och vi har oerhört svårt att få nya medlemmar.<br />
Det är inte ett motstånd mot att gå med i facket, men dagens ungdomar<br />
funderar över vilket fack de ska tillhöra. De tittar på alternativ som<br />
209
de tycker har bättre avgiftsklasser. Alla köper inte en Mercedes. Vi i telebranschen<br />
och IT-branschen har Mercedesavgifter. Vi har i flera år med<br />
början 1997 föreslagit att frågan om avgiftsklasserna ska ses över.<br />
Vår bransch är inte representerad i den här utredningen. Det är kanske inte<br />
möjligt att här framställa något yrkande, men vi vill att förbundsstyrelsen<br />
tänker igenom detta, ser frågan i ett genusperspektiv och återkommer med<br />
ett namn till.<br />
Göran Olsson, förbundsstyrelsens föredragande: Det är, Ulf, ingen hemlighet<br />
för någon att det förekommer problem med konkurrens när det gäller<br />
avgiftsnivåerna gentemot andra förbund, framför allt tjänstemannaorganisationerna.<br />
Vi diskuterade även den frågan när vi fattade beslut om<br />
bemanningen av denna utredning, och vi gör bedömningen att det i gruppen<br />
finns förståelse för problemen på telesidan och även på andra håll.<br />
Frågan om avgiftsnivåerna är känslig. I direktiven ingår också att utredningen<br />
ska analysera och lägga fram förslag till avgiftsnivåer. I begreppet<br />
”analysera” ingår givetvis att man ska göra en bedömning av hur stor uttaxering<br />
medlemmarna på olika områden tål.<br />
Sedan förstod jag inte det där med genusperspektiv. Det ingår tre kvinnor<br />
i utredningen, och vi har gjort bedömningen att det är tillfyllest i det här<br />
fallet.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att godkänna rapporten om avgiftsutredningen.<br />
Motionsbehandling<br />
Göran Olsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag vill göra en kort inledning<br />
till motionsbehandlingen, även om jag inte har för avsikt att ytterligare<br />
utveckla argumentationen.<br />
Det har på sidan 58 i motions- och utlåtandehäftet insmugit sig ett fel. Det<br />
står där att förbundsstyrelsen föreslår att motion B 1 ska bifallas. Det korrekta<br />
är att förbundsstyrelsen föreslår att motionen ska anses besvarad. Detta<br />
framgår också tydligt av utlåtandetexten: ”Anledningen till att förbundsstyrelsen<br />
inte lägger förslag om en differentiering i nuläget är att förbundsstyrelsen<br />
anser att tiden är mogen för en ny avgiftsutredning.” Som jag nyss<br />
nämnde är detta en av de frågor som vi ska behandla i utredningen.<br />
I utlåtandet står det också att förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet att<br />
avslå motion A 34 första att-satsen. Den att-satsen behandlas i utlåtande nr<br />
18, som förbundsmötet redan tagit ställning till. Den korrekta formuleringen<br />
av det sista yrkandet på sidan 58 är därför: ”att avslå motion B 2.”<br />
Med dessa korrigeringar yrkar jag bifall till utlåtande nr 27–29.<br />
210
Jan Lindberg, valkrets 22: Kostnaderna för de regionala utbildningarna<br />
varierar kolossalt beroende på var någonstans i Sverige man bor. För att<br />
delta i en regional utbildning i Stockholmsområdet kan man resa med buss<br />
eller tunnelbana. I Norrland omfattar samarbetet Gävleborg, Jämtland,<br />
Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten, och för att delta i regionala<br />
utbildningar får vi kostnader för flyg eller tåg, logi och mat. Det kan väl<br />
inte få vara så att kompetensen hos våra förtroendevalda ska vara beroende<br />
av var man bor. Det ska väl i stället vara så att förtroendevalda ska ha<br />
samma möjligheter att delta i utbildningar och skaffa sig kompetens oavsett<br />
var de bor.<br />
Jag har ett lysande exempel från en nystartad klubb i Västernorrland, en<br />
klubb som är mycket aktiv och som är en av de bästa medlemsvärvarna i<br />
vår avdelning. De förtroendevalda i den klubben behöver all utbildning de<br />
kan få, men eftersom klubben får stå för kostnaderna har man helt enkelt<br />
inte råd att delta i regionala utbildningar.<br />
Jag yrkar därför bifall till motion B 3 med följande ändring av att-satsen:<br />
”att förbundet får i uppdrag att ge samtliga klubbar och avdelningar samma<br />
ekonomiska förutsättningar att bedriva regionala studier.”<br />
Anneli Jonsson, valkrets 24: Jag instämmer i vad Jan Lindberg sade om<br />
vikten av regional utbildning. Detta är en jätteviktig fråga. Det får aldrig<br />
vara så att en förtroendevalds behov av utbildning för att han ska klara sitt<br />
uppdrag inte kan tillgodoses på regional nivå på grund av att han tillhör en<br />
klubb eller avdelning som har dåliga ekonomiska förutsättningar.<br />
Detta är en fråga om solidaritet. Jag vet att förbundsmötet består av ett förståndigt<br />
gäng, och jag yrkar bifall till motion B 3 med den föreslagna nya<br />
att-satsen.<br />
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Motion B 6, som behandlas i utlåtande nr<br />
29, antogs av SEKO Örebros representantskap på årsmötet. Vi har senare<br />
haft ett extra representantskapsmöte där vi gått igenom utlåtandet över<br />
motionen.<br />
De två första meningarna i tredje stycket i utlåtandet lyder:<br />
”Motionären förutsätter att representation alltid innebär att förbundet bjuder<br />
på alkoholhaltiga drycker. Att dra en sådan slutsats utifrån en tolkning<br />
av förbundets alkohol och drogpolicy är felaktigt.” Vi föreslår att dessa<br />
båda meningar utgår ur utlåtandet.<br />
Vi föreslår vidare att den sista meningen i utlåtandet utgår, nämligen:<br />
”Förbundsstyrelsen anser att nuvarande rutiner, med iakttagande av gällande<br />
policy och sunt förnuft, är försvarbara.”<br />
211
Vi föreslår i stället tillägg av följande meningar: ”Om det finns risk för att<br />
förbundets alkohol- och drogpolicy kan missuppfattas är detta olyckligt.<br />
För att slippa eventuell felaktig tolkning anser förbundsstyrelsen att rutiner<br />
och policy för den interna representationen med alkohol bör ses över<br />
och förtydligas.”<br />
I SEKOs alkohol- och drogpolicy lyder två regler:<br />
1. ”SEKO accepterar inte att såväl vid representation som kurser och konferenser<br />
säkerheten, effektiviteten och trivseln på arbetsplatsen äventyras<br />
av alkohol- och drogmissbruk.”<br />
2. ”Vid representation ska alltid alkoholfria alternativ finnas.”<br />
Däremot finns inga regler om hur representationen ska ske.<br />
Jag yrkar bifall till den av mig föreslagna förändringen.<br />
Marie Lander, valkrets 21: Jag yrkar bifall till motion B 3 med den av Jan<br />
Lindberg föreslagna ändringen av att-satsen.<br />
Mikael Berglund, valkrets 24: Jag vill göra det förtydligandet att motion<br />
B 3 gäller bara regional facklig utbildning, dvs GFU och annan grundläggande<br />
utbildning, och inte de centrala kurserna, eftersom förbundet vid<br />
dessa står för logi, resor osv. Vid en regional utbildning kan resvägen uppgå<br />
till 100 mil i bara den ena riktningen. Skickar man fem personer på en<br />
GFU får man en reseräkning på tiotusentals kronor, och det har en liten<br />
klubb inte råd med.<br />
Den ekonomiska verkligheten blir allt kärvare för många klubbar i Sverige.<br />
Hur ska alla små klubbar klara den fackliga skolningen, om vi inte har<br />
råd att skicka medlemmarna på GFU? Vi har i den utmärkta plattformen<br />
”Rättvis lön” slagit fast att många fått för lite facklig skolning och att det<br />
ofta inte räcker att skicka en eller två personer på GFU för att de ska kunna<br />
förhandla gentemot arbetsgivarna.<br />
Jag yrkar bifall till motion B 3.<br />
Göran Olsson, förbundsstyrelsens föredragande: Vad Jan Lindberg yrkar<br />
är att förbundet ska få i uppdrag att ge samtliga klubbar och avdelningar<br />
samma ekonomiska förutsättningar att bedriva regionala utbildningar. Jag<br />
vill påstå att vi med det nuvarande avgiftssystemet har stora svårigheter att<br />
ge garantier för ett sådant åtagande.<br />
Vi tar i dag självständigt ut avgift på tre nivåer: förbundsavgift, avdelningsavgift<br />
och klubbavgift. Ett bifall till Jan Lindbergs förslag innebär att<br />
de regionala utbildningarna ska bekostas via förbundsavgiften, och det anser<br />
jag inte vara möjligt i nuläget.<br />
212
Den här problematiken är någonting som avgiftsutredningen får ta ställning<br />
till vid bedömningen av avgiftsnivåer och fördelningsfrågor. Jag<br />
yrkar därför avslag på Jan Lindbergs förslag och bifall till förbundsstyrelsens<br />
utlåtande nr 27.<br />
Eva-Lena Jansson föreslår att förbundsmötet ska göra ändringar i utlåtande<br />
nr 29. Jag tycker inte att det är nödvändigt. Utlåtandet redovisar förbundsstyrelsens<br />
uppfattning om motion B 6 såsom denna är skriven. Däremot<br />
är det naturligtvis inte bra om det finns risk för felaktiga tolkningar<br />
av våra policydokument och reglementen. Jag föreslår därför att vi tar in<br />
Eva-Lena Janssons synpunkter i protokollet från förbundsmötet och där<br />
konstaterar att om det finns risk för att förbundets alkohol- och drogpolicy<br />
kan missuppfattas, så är detta olyckligt. För att vi ska slippa felaktiga tolkningar<br />
bör förbundsstyrelsen få i uppdrag att se över rutiner och policy för<br />
den interna representationen i syfte att förtydliga reglementet. Jag yrkar<br />
bifall till detta förslag och avslag på Eva-Lena Janssons yrkande om ändringar<br />
i utlåtandet.<br />
Jan Lindberg, valkrets 22: Jag vill göra ett litet förtydligande när det gäller<br />
GFU. Det är klubbarna som betalar introduktionsdagen för GFU-kurserna.<br />
Resterande kursvecka har hela tiden betalats av förbundet.<br />
Meningen med mitt yrkande är inte heller att vi ska få ut mer pengar från<br />
förbundet för våra studier, utan vad det gäller är en solidarisk fördelning<br />
av de resurser som finns så att alla får samma möjligheter till kompetensutveckling<br />
oavsett var man bor. Förutsättningarna ska vara desamma för<br />
alla. Det finns en påse pengar för utbildning, och det är de pengarna vi anser<br />
ska omfördelas.<br />
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till motionen med den föreslagna förändringen.<br />
Eva-Lena Jansson, valkrets 18: Jag tar tillbaka mitt yrkande angående utlåtande<br />
nr 29 till förmån för den protokollsanteckning som Göran Olsson<br />
föreslagit.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 27 i de delar där inga motförslag förelåg.<br />
Förbundsmötet beslöt med 95 röster mot 89<br />
att bifalla motion B 3 med den föreslagna nya att-satsen.<br />
7 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Jan Lindberg, valkrets 22.<br />
213
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 28.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 29 och den av föredraganden föreslagna protokollsanteckningen.<br />
Fastställande av förbundsavgiften<br />
Göran Olsson, förbundsstyrelsens föredragande: Innan jag föredrar förbundsstyrelsens<br />
förslag till förbundsavgift vill jag kommentera det beslut<br />
som förbundsmötet nyss fattade om bifall till Jan Lindbergs yrkande. Detta<br />
innebär att vi måste se över fördelningen inom den befintliga studiebudgeten<br />
för att på så sätt försöka åstadkomma likvärdiga villkor.<br />
Vid årsmötet förra året gav jag en övergripande redovisning av förbundets<br />
ekonomi och utvecklingen av de underskott i den fackliga verksamheten<br />
som vi haft under ett antal år. Underskott uppstod första gången 1995 –<br />
underskottet i den fackliga verksamheten, dvs kostnaden för den fackliga<br />
verksamheten kontra medlemsintäkterna, uppgick då till 6,1 miljoner. I<br />
bokslutet för 2002 har ni kunnat se att underskottet för den fackliga verksamheten<br />
vid årsskiftet 2002/03 uppgick till 66,5 miljoner.<br />
Ser vi till förbundets totala resultat har det ända fram t o m 2001 varit svarta<br />
siffror, dvs ett överskott. Detta har berott på att kapitalförvaltningen dittills<br />
gett mycket kraftiga överskott, som vi kunnat täcka underskotten i den<br />
fackliga verksamheten med. 2002 är det första år som vi har röda siffror<br />
på sista raden i resultaträkningen, och underskottet uppgår till 33,5 miljoner.<br />
Det är i och för sig första året som detta händer, men det är ändå en<br />
mycket alarmerande siffra. Den situation som vi nu befinner oss i är långtifrån<br />
tillfredsställande, och förbundsstyrelsen anser att vi nu är inne i ett<br />
skede där vi måste övergå från att bara tala om de här problemen till att<br />
verkligen göra någonting.<br />
Det vi måste lyckas med och som förbundsstyrelsen beslutat göra är att<br />
försöka skapa balans i ekonomin, så att den fackliga verksamheten framöver<br />
fullt ut finansieras med medlemsintäkter. Det är inte försvarbart att<br />
fortsätta med ett system där den fackliga verksamheten blir styrd av utvecklingen<br />
på de finansiella marknaderna. Svängningarna i ett sådant<br />
system blir i längden omöjliga att hantera.<br />
Vi behöver arbeta med både kostnadsbesparingar och intäktsökningar.<br />
Arbetet med kostnadsbesparingar har redan inletts. Som exempel kan jag<br />
nämna att vi har identifierat besparingar t o m år 2005 i förbundets cen-<br />
214
trala budget på ca 18 miljoner kronor. Besparingar görs genom att tjänster<br />
inte återbesätts i samband med pensioneringar och att tillfälliga projekt<br />
kommer att avslutas. I övrigt jobbar vi med att anpassa verksamheten i<br />
syfte att åstadkomma ytterligare besparingar. Detta arbete kommer att<br />
fortsätta, och förbundsstyrelsens mål är att göra besparingar på minst 30<br />
miljoner under kongressperioden.<br />
Det går emellertid inte att åstadkomma balans i ekonomin enbart genom<br />
besparingar, eftersom en stor del av kostnaderna är fasta, utan vi måste<br />
också jobba med intäktssidan. Vi har ett sammanlagt underskott på 60 miljoner,<br />
och vi anser att det är rimligt att vi genom besparingar täcker halva<br />
den summan och att den andra halvan täcks genom ökade intäkter.<br />
En starkt bidragande orsak till att underskotten uppkommit är att vi sedan<br />
1995 tappat ungefär 24 000 aktiva medlemmar, trots det tillskott som vi<br />
fick när vi gick samman med sjöfolkskamraterna. Kostnaderna har däremot<br />
inte minskat utan i stället ökat på grund av inflation och annat.<br />
Avgiftssystemet med fasta klasser har också inneburit att fler och fler av<br />
våra medlemmar når den inkomstnivå där man betalar den högsta förbundsavgiften.<br />
Över 50 procent av våra medlemmar ligger i de fyra högsta<br />
avgiftsklasserna och betalar därmed den högsta förbundsavgiften. Det<br />
innebär att löneökningar i dessa grupper inte genererar något utfall på förbundsavgiften.<br />
Förbundsstyrelsen anser att vi nu har kommit till ett viktigt vägval. Om vi<br />
fortsätter som vi nu gör kommer det att leda till allt större ekonomiska underskott<br />
och på sikt äventyra förbundets existens, för att uttrycka det lite<br />
drastiskt. Den andra väg som vi kan välja är att jobba aktivt på kostnadssidan<br />
och med justeringar i avgiftssystemet.<br />
När det gäller förändringar av förbundsavgiften har förbundsstyrelsen alltså<br />
valt att tillsätta en avgiftsutredning, och vi föreslår nu som ett första<br />
steg en höjning av avgiften att gälla från den 1 januari 2004. Vi hade kunnat<br />
välja att föreslå en höjning som skulle gälla under hela kongressperioden,<br />
men vi har gjort bedömningen att det här finns så många komplexa<br />
frågor att det bör göras en utredning.<br />
Förbundsstyrelsens förslag nu är att avgifterna justeras från den 1 januari<br />
2004 genom en uppräkning med 14 kronor per månad i avgiftsklasserna<br />
3–12, där de aktiva medlemmarna är placerade. Denna höjning sammanfaller<br />
med den kvarvarande delen av den a-kassesubvention som förbundet<br />
ger – vi tar i dag in 76 kronor per månad från medlemmarna och betalar<br />
90 kronor till a-kassan.<br />
De pensionerade medlemmarna föreslås också få en avgiftshöjning. De<br />
betalar för närvarande en avgift på 24 kronor per månad som har legat still<br />
215
under den här perioden. Vi föreslår en uppräkning till 30 kronor per<br />
månad.<br />
De föreslagna höjningarna innebär med dagens medlemsantal att förbundet<br />
får en ökning av intäkterna med 22 miljoner kronor på årsbasis.<br />
Förbundsstyrelsens förslag innebär också att vi i höstens budgetprocess<br />
slipper ta diskussionen om de stödinsatser som vi via förbundsavgiften gör<br />
i den lokala organisationen, dvs grundbidraget på 1,1 miljoner till de geografiska<br />
avdelningarna och halva den summan till Gotland, det rörliga<br />
bidraget, den s k 60-kronan, och bidraget på 3 kronor per medlem för det<br />
administrativa arbetet med a-kassan. Vi anser att dessa frågor är så pass<br />
komplicerade att vi vill behandla dem i olika steg.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens förslag.<br />
Ordförande: Arianne Sundman<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
216
DAGORDNINGENS PUNKT 31<br />
Val av valberedning<br />
b) Val av ledamöter i valberedningen<br />
(fortsatt behandling)<br />
Maud Billstam, rösträkningskommitténs föredragande: Vid valet av valberedning<br />
var antalet röstberättigade 212 och antalet avlämnade röstsedlar<br />
207, samtliga godkända.<br />
Rösterna fördelade sig enligt följande:<br />
Margareta Bäckström 120 röster<br />
Lars Karlsson 131 röster<br />
Per Inge Hultman 136 röster<br />
Thomas Stenberg 141 röster<br />
Krister Storm 128 röster<br />
Kristina Hvatz 131 röster<br />
Christer Rydh 131 röster<br />
Ingrid Lagerborg 146 röster<br />
Annika Kallin 124 röster<br />
Bo Bayard 29 röster<br />
Gösta Andersson 18 röster<br />
Hans Gustafsson 14 röster<br />
Elof Isaksson 70 röster<br />
Christina Johnstone 34 röster<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att fastställa att Margareta Bäckström, Lars Karlsson, Per Inge Hultman,<br />
Thomas Stenberg, Christer Storm, Kristina Hvatz, Christer Rydh, Ingrid<br />
Lagerborg och Annika Wallin valts till ledamöter av valberedningen.<br />
c) Val av ordförande i valberedningen<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen föreslår<br />
att Margareta Bäckström omväljs till ordförande i valberedningen.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att till ordförande i valberedningen omvälja Margareta Bäckström.<br />
*<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla Christer Alnebratts förslag att branschtillhörighet i fortsättningen<br />
inte ska anges på valberedningens förslag.<br />
217
DAGORDNINGENS PUNKT 20<br />
Behandling av SEKOs arbetsmiljöprogram<br />
”Min arbetsplats”<br />
(fortsatt behandling)<br />
Beredningsutskottets förslag<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Förbundsmötet har<br />
till beredningsutskottet hänskjutit vissa förslag som framställts under behandlingen<br />
av arbetsmiljöprogrammet. De ombud som väckt dessa förslag<br />
har fått ta del av beredningsutskottets förslag, och vi har blivit överens om<br />
de ändringar som nu föreslås.<br />
Under rubriken ”Krav på arbetsgivarna” föreslår beredningsutskottet<br />
tillägg av följande av My Billstam föreslagna punktsats: ”Kravet på arbetsgivarens<br />
vållande vid arbetssjukdomar måste tas bort ur våra arbetsskadeavtal.”<br />
Under ”Krav på samhället” föreslår beredningsutskottet en ny punktsats,<br />
som blir punktsats nr 2:<br />
”Arbetsmiljölagen måste kompletteras med krav om att fördelningen av<br />
arbetsmiljöansvaret i samband med tillämpning av beställar-utförarmodellen<br />
alltid är klarlagt mellan huvudman, infrastrukturförvaltare och de som<br />
har operativt, ekonomiskt och kommersiellt ansvar för verksamheten.”<br />
Förslag om detta hade väckts av Christer Johnsson.<br />
Beredningsutskottet föreslår vidare att följande fem av José Blanco föreslagna<br />
punktsatser införs under ”Krav på samhället”:<br />
”Det krävs en utökning av lagskyddet för personal som utsätts för hot och<br />
våld i arbetet.”<br />
”Samhället måste ställa ökade resurser till förfogande för arbetslivsinriktad<br />
rehabilitering. Det måste också införas sanktionsmöjligheter mot arbetsgivare<br />
som inte följer lagstiftningen angående rehabilitering.”<br />
”Företagshälsovården skall vara en högt kvalitativ och neutral expertfunktion<br />
som är obligatoriskt lagstadgad för alla arbetstagare på arbetsmarknaden,<br />
oavsett anställningsform.”<br />
”Polis och åklagare måste utbildas inom specialområdet förundersökning<br />
av brott mot arbetsmiljölagen.”<br />
”Bevisreglerna i lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) måste utformas så<br />
att det blir väsentligt lättare att få en arbetsskada godkänd, och på ett sätt<br />
som inte missgynnar de som drabbas av arbetssjukdom. Full ersättning för<br />
inkomstförlust vid arbetsskada skall utgå.”<br />
218
Under ”Detta skall SEKO göra” föreslår beredningsutskottet att nionde<br />
punktsatsen får följande ändrade lydelse:<br />
”Avtal bör tecknas om full ersättning för inkomstförlust vid arbetsskada,<br />
framförallt när det gäller hot och våld.”<br />
Under samma avsnitt föreslås även tillägg av punktsatsen:<br />
”Förbundet skall verka för att branschvisa skyddsombudsmöten genomförs.”<br />
Jag yrkar bifall till beredningsutskottets förslag.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: Det vore bra om vi kunde få ut<br />
beredningsutskottets förslag skriftligt, eftersom det är lite svårt att hinna<br />
med i en sådan här muntlig redogörelse.<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag förstår att det kan<br />
vara besvärligt att hänga med. Det var närmast på grund av den tidsbrist<br />
som förbundsmötet hamnat i som vi försökte göra på det här sättet. Vi ska<br />
nu emellertid trycka upp förslaget och dela ut det till ombuden, eftersom<br />
det är viktigt att man har ett korrekt underlag när man ska fatta beslut.<br />
(Den fortsatta behandlingen av beredningsutskottets förslag ajournerades.)<br />
Mötesordförande: Bjarne Isacson<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
219
DAGORDNINGENS PUNKT 16<br />
Motionsbehandling<br />
F) Allmänna anställningsvillkor<br />
Utlåtande nr 41 över motion F 1<br />
Jan Åhman, valkrets 1: Motion F 1 har väckts av den klubb som jag tillhör,<br />
och den ska ses som ett uttryck för det stora missnöje och de bekymmer<br />
som försämringarna i tandvårdsförsäkringen har inneburit för vanligt<br />
folk.<br />
Förbundsstyrelsen föreslår att motionen ska anses besvarad, och jag instämmer<br />
i det yrkandet. Motionen går in på en del detaljer, och förbundsmötet<br />
är kanske inte rätt forum för en diskussion på den nivån. Dessutom<br />
finns det en mycket bättre motion i samma ärende, nämligen motion I 12,<br />
som behandlas i ett senare utlåtande och som jag kommer att yrka bifall<br />
till.<br />
Att jag instämmer i förbundsstyrelsens förslag att motion F 1 ska anses besvarad<br />
betyder inte att jag instämmer i allt som står i utlåtandet. Det gäller<br />
framför allt skrivningen att det ”i rådande statsfinansiella läge saknas<br />
utrymme för flera angelägna reformer”. Statsfinanserna är ju någonting<br />
högst relativt. I debatten efter EU-omröstningen har de som förlorade gått<br />
ut och begärt någon form av tröstnappar: Vi fick inte EMU, så nu vill vi<br />
ha det och det i stället. I det läget anser jag att det är väldigt viktigt att vi<br />
för fram våra krav när det gäller statsfinanserna.<br />
Jag yrkar alltså bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 41.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 41.<br />
H) Arbetsrätt – övrig lagstiftning<br />
Utlåtande nr 42 över motionerna H 1–H 5<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 42.<br />
Utlåtande nr 43 över motion H 6<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 43.<br />
220
Utlåtande nr 44 över motion H 7<br />
Reidar Eriksson, valkrets 14: Jag börjar med att yrka bifall till min motion,<br />
H 7.<br />
Förbundsstyrelsens utlåtande över motionen är i stort sett bara en upprepning<br />
av vad jag skrivit i motionen. Utlåtandet visar inte på någon ambition<br />
eller vilja att ens försöka ändra det faktum att de statligt anställda har en<br />
svagare företrädesrätt till återanställning.<br />
Att tjänstetillsättning hos staten ska ske på sakliga grunder såsom förtjänst<br />
och skicklighet kan låta bra och rättvist, men i verkligheten förhåller det<br />
sig inte alltid så. Många gånger bortser man från sakliga grunder. I praktiken<br />
blir det omöjligt att hävda sin företrädesrätt, eftersom överklaganden<br />
av tjänstetillsättningar nästan aldrig leder till någon ändring.<br />
Dessutom går det inte att få företrädesrätten prövad av Arbetsdomstolen<br />
och på det sättet få skadestånd, eftersom AD inte har möjlighet att ta upp<br />
dessa ärenden såvida det inte är fråga om diskrimineringsfall.<br />
Detta är en orättvisa som jag tycker att man borde få bort. Om förbundsstyrelsen<br />
hade velat det, skulle man ha föreslagit bifall till min motion. Jag<br />
anser att vi bör ta ett första steg, och det första steget skulle kunna vara att<br />
man använder de facklig-politiska kanaler som vi har.<br />
Förbundskamrater! Låt oss visa lite mer vilja till förändring än vad som<br />
framgår av utlåtandet över min motion.<br />
Jag yrkar bifall till motion H 7.<br />
Karl-Göran Mattsson, förbundsstyrelsens föredragande: Frågan om återanställningsrätten<br />
är inte något nytt problem, utan det har stötts och blötts<br />
under väldigt lång tid. Redan när LAS kom var denna fråga uppe, och det<br />
penetrerades väldigt noga hur det skulle bli för de statligt anställda. Därefter<br />
har man gjort en ändring i LOA. Man gick där så långt man kunde,<br />
och vi var med i det arbetet. Vad vi ställde oss bakom både vid det första<br />
och det andra tillfället var att man inte skulle ha någon särbehandling av<br />
statligt anställda men att hänsyn skulle tas till den politiska demokratin<br />
och grundlagen. Vid tillsättning av statliga tjänster är det grundlagen som<br />
gäller i botten. För att åstadkomma det som motionären kräver fordras en<br />
ändring av grundlagen.<br />
Att detta är en grundlagsfråga beror på att den statsanställde sysslar med<br />
myndighetsutövning och har att bevaka rättstillämpningen. Det är grundlagen<br />
som gäller, och det innebär att den statsanställde inte har samma<br />
återanställningsrätt som andra arbetstagare. Om det är fråga om diskriminering<br />
kan vi, som du sade, gå till Arbetsdomstolen.<br />
221
De flesta i den här lokalen omfattas inte längre av LOA – det gör bara<br />
22 000 av våra medlemmar. Resten av medlemmarna arbetar efter privaträttsliga<br />
regler. Återanställningsskyddet är i dag tyvärr fullständigt urholkat.<br />
Det är inte värt någonting, och det är nästan så att överklagandeinstrumentet<br />
för staten är bättre. Det räcker att arbetsgivaren säger att en<br />
hemvårdarinna som inte har ett vanligt körkort inte har rätt till återanställning<br />
i hemtjänsten. Detta visar utslag i Arbetsdomstolen på senare tid. Ni<br />
som jobbar på telesidan eller hos SJ vet att man där säger att de som inte<br />
har treårigt eller fyraårigt gymnasium inte har någon rätt till återanställning.<br />
Återanställningsrätten har alltså efter hand luckrats upp.<br />
Vi försöker bevaka den här frågan, och jag håller med dig om att reglerna<br />
missbrukas, t ex inom kriminalvården, där man kan ge en vårdartjänst till<br />
någon annan i stället för att återanställa. Vi rår emellertid inte på att ändra<br />
reglerna, eftersom det i så fall blir en ändring av grundlagen, något som<br />
skulle innebära att vi river upp hela LOA.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande över motion H 7.<br />
Reidar Eriksson, valkrets 14: Jag är medveten om att det krävs en grundlagsändring,<br />
något som förutsätter att två riksdagar med ett mellanliggande<br />
val fattar beslut. Det tar tid, och det är en långvarig process. Vad jag vill<br />
är att man tar ett första steg och försöker använda de kanaler vi har. Vi har<br />
det facklig-politiska samarbetet för att vi ska kunna nå fram i frågor som<br />
vi inte kan lösa direkt genom överenskommelse med arbetsgivaren. Vi ska<br />
här utnyttja de möjligheter som vi har inom ramen för den facklig-politiska<br />
samverkan.<br />
Jag hävdar alltså att man ändå bör göra ett försök i den här frågan. Utlåtandet<br />
är inte skrivet i en anda av att man vill försöka.<br />
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till motion H 7.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla motion H 7.<br />
Utlåtande nr 45 över motion H 8<br />
Marie Lander, valkrets 21: Vi talar ofta om vikten och värdet av att ha en<br />
bra facklig-politisk samverkan. Jag känner mig stolt över att vara en av<br />
dem som har möjlighet att vara ute bland medlemmarna och förmedla det<br />
värdet.<br />
Jag tycker därför att det är helt oacceptabelt att det, när vår regering sitter<br />
vid makten, kommer till en lag som medför att det blir en försämring och<br />
t o m en ohållbar situation för våra medlemmar ute på arbetsplatserna. I<br />
utlåtandet sägs det att lagen kan tillämpas ”om det är nödvändigt för att<br />
222
skydda arbetstagaren, det vill säga i situationer som innebär fara för liv<br />
och hälsa”. Självfallet ska vi ha lagar som skyddar våra medlemmars liv<br />
och hälsa. Jag kan emellertid lova er att ingen kommer att utsättas för fara<br />
till liv och hälsa därför att arbetsgivaren inte får övervaka och kontrollera<br />
den enskildes resultat.<br />
Det är med bestörtning jag ser att mina arbetskamrater, våra medlemmar,<br />
blir pressade och övervakade varenda minut i sitt arbetspass. Jag anser att<br />
detta är en facklig-politisk fråga.<br />
Jag yrkar bifall till min motion med följande ändring av att-satsen: ”att genom<br />
facklig-politiska kanaler arbeta för att detta stycke i lagen ändras eller<br />
skrivs om på ett sådant sätt att det skyddar den enskilde individen i sitt<br />
dagliga arbete”.<br />
Ulrika Värnskog, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen yrkar<br />
bifall till motionen med den föreslagna ändringen.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla motion H 8 med den av Marie Lander föreslagna ändringen.<br />
Utlåtande nr 46 över motion H 9<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 46.<br />
Utlåtande nr 47 över motion H 10<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 47.<br />
Utlåtande nr 48 över motion H 11<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 48.<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
223
I) Försäkringar enligt lag och avtal, pensioner<br />
– medlemsförsäkringar<br />
Utlåtande nr 49 över motion I 1<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 49.<br />
Utlåtande nr 50 över motion I 2<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 50.<br />
Utlåtande nr 51 över motion I 3<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 51.<br />
Utlåtande nr 52 över motion I 4<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 52.<br />
Utlåtande nr 53 över motion I 5<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 53.<br />
Utlåtande nr 54 över motion I 6<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 54.<br />
Utlåtande nr 55 över motion I 7<br />
Ulf Eriksson, valkrets 807: Jag yrkar bifall till motion I 7.<br />
Det är inte politiskt möjligt att införa en ersättningsnivå på 80 eller 90 procent<br />
till dem som har en månadsinkomst på 25 000 kronor. Jag tolkar förbundsstyrelsens<br />
svar så att man anser att detta ska vara möjligt utan några<br />
problem, men så är det inte. I telebranschen har vi många medlemmar<br />
som gått den långa vägen, kämpat sig upp och fått en högre inkomst. De<br />
många uppsägningarna i dag drabbar alla kategorier, även dem som har en<br />
inkomst på 25 000 kronor och mer. För dem blir det ett svårt slag med den<br />
maxersättning som a-kassan i dag har.<br />
224
En del av dessa medlemmar är tryggade via Trygghetsrådet eller, om de är<br />
statligt anställda, av Trygghetsstiftelsen. Men i telebranschen har vi i dag<br />
många nya företag. De vägrar att teckna avtal, och de tecknar inga försäkringar.<br />
Dessa medlemmar, som solidariskt står kvar i vårt fackförbund,<br />
har inte samma trygghet som andra, även om de är med i a-kassan.<br />
Ett bifall till vårt förslag skulle inte innebära någon belastning för dem<br />
som har låga inkomster, utan det skulle medföra att vi får fler medlemmar<br />
som bidrar till att hålla medlemsavgiften nere. Vi har ju medarbetaravtal,<br />
och ska vi få fler medlemmar måste vi ha någonting att erbjuda till alla.<br />
Göran Olsson sade tidigare att vi ska minska kostnaderna med 30 miljoner<br />
och öka intäkterna med 30 miljoner genom att höja avgifterna. Jag<br />
saknade i hans tal möjligheten att öka intäkterna genom att vi får nya medlemmar.<br />
I vår bransch är det många som väljer andra fackföreningar.<br />
Jag yrkar alltså bifall till motion I 7.<br />
Marie-Louise Petrini, förbundsstyrelsens föredragande: Ulf Eriksson pekade<br />
på flera problem med begränsningarna i a-kassan. Motionen har två<br />
att-satser, och i den första föreslås att vi i SEKO skulle teckna en inkomstförsäkring<br />
för att kompensera de medlemmar som har en inkomst<br />
som ligger över a-kassetaket. Förbundsstyrelsen anser att detta i första<br />
hand är en politisk fråga, som måste lösas genom en höjning av a-kassetaket.<br />
Man kan även lägga ekonomiska aspekter på den här frågan, även om vi<br />
inte har gjort någon beräkning av vilka kostnader en sådan här försäkring<br />
skulle medföra.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Förbundsmötet beslöt med 114 röster mot 65<br />
att bifalla utlåtande nr 55.<br />
8 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Göran Pettersson, valkrets 5.<br />
Utlåtande nr 56 över motion I 8<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 56.<br />
Utlåtande nr 57 över motion I 9<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 57.<br />
225
Utlåtande nr 58 över motion I 10<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 58.<br />
Utlåtande nr 59 över motion I 11<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 59.<br />
Utlåtande nr 60 över motion I 12<br />
Jan Åhman, valkrets 1: I själva sakfrågan tror jag inte att jag behöver argumentera<br />
särskilt mycket – jag är övertygad om att de flesta i den här salen<br />
har känt av vad förändringarna inom tandvårdsförsäkringen har inneburit.<br />
Det har varit en mycket kraftig försämring.<br />
Frågan gäller hur vi ska jobba med det här problemet. Det finns redan tidigare<br />
ett LO-beslut och även ett beslut i SEKO att vi ska driva den här frågan,<br />
och i motionens andra att-sats föreslås ”att SEKO driver denna fråga<br />
vidare”.<br />
Wanja Lundby Wedin sade i sitt tal i dag att hon trodde att det i nejet i<br />
EMU-omröstningen ligger ett missnöje med behandlingen av sådana här<br />
frågor, och jag tror att hon har rätt i det. Jag anser inte att man ska försöka<br />
mildra nejet i folkomröstningen, något som jag tyckte att Wanja var<br />
inne lite för mycket på. Vi ska i stället utnyttja detta i den facklig-politiska<br />
samverkan och med olika metoder flytta fram våra positioner. Detta är<br />
en mycket angelägen fråga, och därför anser jag att vi ska fortsätta att driva<br />
den. Vi ska inte göra något uppehåll i det arbetet, något som jag tycker<br />
att förbundsstyrelsens utlåtande andas lite av när man talar om det statsfinansiella<br />
budgetläget – man tycks vilja vänta tills det blivit lite bättre.<br />
Det är fullt krig om statsfinanserna, och ännu värre kommer det att bli nu<br />
efter EMU-omröstningen. Vi måste därför vara framme med våra krav.<br />
Jag yrkar bifall till motion I 12. Sedan jobbar vi vidare med den här frågan<br />
så gott vi kan med de metoder som vi förfogar över.<br />
Marie-Louise Petrini, förbundsstyrelsens föredragande: Som Jan Åhman<br />
sade har vi tidigare tagit ställning i den här frågan – det skedde på den senaste<br />
LO-kongressen och på SEKOs årsmöte 2002. På LO-kongressen<br />
förelåg ett yrkande om införande av högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen.<br />
Om man ser frågan i ett längre perspektiv har det skett radikala försämringar<br />
– den fina tandvårdsförsäkring som vi hade tidigare har nedmonte-<br />
226
ats. Som framgår av utlåtandet driver vi frågan efter de förutsättningar vi<br />
har. Man kan tycka att det som förbundsstyrelsen skriver om det statsfinansiella<br />
läget inte är ett tillräckligt skäl att inte yrka bifall till motionen,<br />
men det är ett stort antal frågor som vi måste agera i när det gäller<br />
ohälsoproblematiken. Vi tvingas därför att göra prioriteringar. Sedan kan<br />
man alltid diskutera vilken fråga som ska stå överst på dagordningen.<br />
Förbundsstyrelsen anser emellertid att vi driver denna fråga, och jag yrkar<br />
bifall till förbundsstyrelsens utlåtande.<br />
Zeljko Markov, valkrets 1: Sista meningen i utlåtandet låter nästan som om<br />
regeringen hade skrivit den. Vad har vi för anledning att fatta ett beslut<br />
mot bakgrund av ”att nuvarande statsfinansiella budgetläge inte ger utrymme<br />
för förändringar i den allmänna tandvårdsförsäkringen”? Kan vi<br />
inte stryka den meningen? Det finns ju ändå anledning att anse motionen<br />
besvarad. På det sättet får vi ut information om vad som har gjorts i frågan<br />
och vad som kommer att kunna göras.<br />
Jag yrkar att sista meningen i utlåtandet strykes.<br />
Marie-Louise Petrini, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen<br />
yrkar bifall till förslaget att sista meningen i utlåtandet strykes.<br />
Förbundsmötet beslöt med 131 röster mot 62<br />
att bifalla utlåtande nr 60 med den av Zeljko Markov föreslagna ändringen.<br />
1 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Jan Åhman, valkrets 1.<br />
Förmiddagens förhandlingar avslutades kl 12.05.<br />
227
Torsdagen den 18 september <strong>2003</strong><br />
Eftermiddagens förhandlingar<br />
Förbundsmötesdeltagarna återsamlades kl 13.00.<br />
Gunnar Erlandssons Minnesstiftelse<br />
Innan förbundsmötesförhandlingarna återupptogs förrättades utdelning av<br />
stipendier och idépriser ur Gunnar Erlandssons Minnesstiftelse.<br />
(Redovisas i bilaga 5 till protokollet.)<br />
Mötesordförande: Eva Sjöstedt<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 16<br />
Motionsbehandling<br />
(fortsatt behandling)<br />
J) Miljö – arbetsmiljö<br />
Utlåtande nr 61 över motion J 1<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 61<br />
Utlåtande nr 62 över motion J 2<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 62.<br />
L) Skatter<br />
Utlåtande nr 66 över motion L 1<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 66.<br />
M) Övrigt<br />
Utlåtande nr 67 över motion M 1<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 67.<br />
228
Utlåtande nr 68 över motion M 2<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla utlåtande nr 68.<br />
Mötesordförande: Bjarne Isacson<br />
SekreterareA. Yvonne Hansson<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 15<br />
Behandling av SEKOs program om avregleringens<br />
konsekvenser, ”Reglera avregleringen”<br />
(fortsatt behandling)<br />
Beredningsutskottets förslag<br />
(Bilaga 1 till protokollet.)<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Jag vill fråga om<br />
förbundsmötesombuden anser sig ha haft tillräcklig tid för att läsa igenom<br />
och ta ställning till beredningsutskottets utdelade förslag. – Då så tycks<br />
vara fallet kan jag inskränka mig till att hänvisa till det utdelade förslaget.<br />
Ett tillägg ska dock göras. Efter den kursiverade texten under ”Förändringar<br />
och nuläget i några branscher” ska följande mening tilläggas:<br />
”Samma problematik som här redovisas för Banverket gäller i princip<br />
även för Vägverket.”<br />
Jag yrkar därmed bifall till beredningsutskottets förslag.<br />
Göte Karlsson, valkrets 14: Under ”SEKO ställer följande krav i utvärderingen”<br />
yrkar jag att förbundsmötet avslår förslaget till ändring av den näst<br />
sista punktsatsen och i stället antar den ursprungliga skrivningen, nämligen<br />
”Staten ska också bedriva underhållsarbete i egen regi för att ha kontroll<br />
på kostnadsläget i konkurrensutsatt verksamhet. Därför ska Banverket och<br />
Vägverkets produktionsenheter eller Sjöfartsverkets underhållsverksamhet<br />
och båtmän inte privatiseras utan kvarstå i statens ägo.”<br />
Jag tycker att den nya texten är sämre och säger mindre. I skrivningen sägs<br />
att underhållsarbete ska bedrivas i statlig regi på Banverkets, Vägverkets<br />
och Sjöfartsverkets område. Däremot sägs ingenting om verksamheten vid<br />
Luftfartsverket, som ju också bedriver underhållsarbete. Luftfartsverkets<br />
underhållsverksamhet skulle enligt den nya skrivningen alltså kunna privatiseras.<br />
Detta är naturligtvis inte tanken med den föreslagna skrivningen,<br />
men så kan den läsas.<br />
229
Jag tillhör gruppen båtmän, som det talas om i den ursprungliga skrivningen.<br />
När jag visade detta för mina kolleger sade de: ”Äntligen har förbundet<br />
sett oss!” Om vi antar den nu föreslagna skrivningen måste jag fara<br />
hem och säga att det var fel – förbundet ser oss tydligen inte.<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Beredningsutskottet<br />
har uppfattat det så att vi fått förbundsmötets uppdrag att göra denna förändring,<br />
men det tillkommer naturligtvis förbundsmötesombuden att besluta<br />
vilken av skrivningarna man vill ha.<br />
Dennis Lövgren, valkrets 25: Den nya texten i denna punktsats tillkom i<br />
rask takt på förslag av oss från Banverket. Skrivningen när det gäller Sjöfartsverket<br />
hade vi inte tid att förankra hos de berörda, utan skrivningen<br />
där blev densamma som för de andra verken. För vår del möter det inget<br />
hinder att man för Sjöfartsverkets del tar tillbaka den ursprungliga skrivningen,<br />
men vi i Banverket och Vägverket vill gärna ha den skrivning som<br />
beredningsutskottet föreslår.<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Om nu båtmännen<br />
var så glada för att vi sett dem, så vill vi fortsätta att se dem. Vi föreslår<br />
därför följande ändrade lydelse av beredningsutskottets förslag:<br />
”Staten ska för infrastrukturen inom Banverket, Vägverket och Sjöfartsverket<br />
bedriva löpande drift- och underhållsarbete i egen regi med tillräcklig<br />
personalvolym och kompetens för att i huvudsak klara verksamheten<br />
själva. Därför ska Banverket och Vägverkets produktionsenheter eller<br />
Sjöfartsverkets underhållsverksamhet och båtmän inte privatiseras utan<br />
kvarstå i statens ägo.”<br />
Agne Lindbom, valkrets 1: Även Luftfartsverket bör tas med bland de uppräknade<br />
verken.<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Vi tillstyrker detta<br />
förslag.<br />
Mötesordföranden meddelade att Göte Karlsson dragit tillbaka sitt yrkande<br />
och anslutit sig till beredningsutskottets nya förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla beredningsutskottets förslag med föreslagen ändrad lydelse av<br />
nionde punktsatsen under ”SEKO ställer följande krav i utvärderingen.”<br />
Mötesordförande: Arianne Sundman<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
230
DAGORDNINGENS PUNKT 20<br />
Behandling av SEKOs arbetsmiljöprogram<br />
”Min arbetsplats”<br />
(fortsatt behandling)<br />
Beredningsutskottets förslag<br />
(Bilaga 2 till protokollet)<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Beredningsutskottets<br />
förslag som jag redogjorde för på förmiddagen har nu delats ut till ombuden.<br />
Utöver de ändringar i programmet som framgår av det utdelade<br />
förslaget föreslår beredningsutskottet ytterligare ett par ändringar.<br />
Sista punktsatsen under ”Krav på arbetsgivarna” föreslås få lydelsen:<br />
”Kravet på att bevisa arbetsgivarens vållande vid arbetssjukdomar måste<br />
tas bort ur våra arbetsskadeavtal”, dvs orden ”att bevisa” läggs till före<br />
”arbetsgivarens vållande”.<br />
Under ”Detta ska SEKO göra” har det fallit bort en punktsats, nämligen<br />
”verka för att förbättra lagen om arbetsskadeförsäkring och de avtal som<br />
reglerar arbetsskador dels så att det blir lättare att få en arbetsskada godkänd,<br />
dels så att full ersättning för inkomstförlust ges även vid arbetssjukdomar.”<br />
Nionde punktsatsen föreslås få följande ändrade lydelse:<br />
”Avtal bör tecknas om full ersättning för inkomstförlust vid arbetsskada.<br />
När det gäller hot och våld har den frågan högsta prioritet.”<br />
Därmed yrkar jag bifall till beredningsutskottets förslag.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla beredningsutskottets förslag med de av föredraganden redovisade<br />
ändringarna.<br />
Mötesordförande: Bjarne Isacson<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
231
DAGORDNINGENS PUNKT 21<br />
Behandling av SEKOs jämställdhetsprogram<br />
”Män och kvinnor”<br />
Beredningsutskottets förslag<br />
(Bilaga 3 till protokollet)<br />
Beredningsutskottets förslag hade utdelats till ombuden, och förbundsmötet<br />
beslöt att anse det föredraget.<br />
Yvonne Hansson, beredningsutskottets föredragande: Ordet ”ansiktsfärg”<br />
i andra meningen på första sidan ska utbytas mot ”hudfärg”.<br />
Förbundsmötet beslöt i går att till beredningsutskottet hänskjuta Christer<br />
Alnebratts förslag att kraven i punktsatserna skulle inarbetas i brödtexten.<br />
Beredningsutskottet har konstaterat att det med den tidspress som utskottet<br />
arbetat under inte varit möjligt att fullgöra det uppdraget med bibehållen<br />
kvalitet. Utskottet föreslår därför att förbundsmötet ger förbundsstyrelsen<br />
i uppdrag att arbeta om brödtexten så att kraven i punktsatserna<br />
förtydligas.<br />
Torsten Larsson, valkrets 1409: Med anledning av detta om ansiktsfärg<br />
och hudfärg skulle jag vilja berätta en sak som hände mig när jag var på<br />
ett sjukhus i London. På sjukhuset arbetade en skötare som var född i Afrika.<br />
Vi kom att diskutera rasmotsättningarna i Bristol, där det hade varit<br />
svåra kravaller. Under vårt samtal utspann sig följande:<br />
– Torsten, varför snackar du om färgade? frågade han.<br />
– Vad menar du med det? undrade jag.<br />
– Jag är född svart, fortsatte han, när jag växte upp, då var jag svart, och<br />
när jag är sjuk är jag fortfarande svart. När jag mår illa är jag också svart,<br />
och när jag fryser är jag svart. När jag är varm är jag svart, och när jag dör<br />
är jag fortfarande svart. Men du, fortsatte han, när du föddes var du skär.<br />
När du växte upp, då blev du vit. När du är sjuk är du gulblek, och när du<br />
mår illa är du grön. När du fryser är du blå, och när du är varm och upphetsad,<br />
då är du röd. När du sedan dör, då är du grå. Så vem är det som är<br />
färgad? slutade han.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: Får jag påminna om att vi pratar<br />
om ett jämställdhetsprogram som heter ”Män och kvinnor”. Jag tror att<br />
programmet blir mycket bättre med de förslag som nu kommer att arbetas<br />
in. Men en sak är jag inte nöjd med, och det är första stycket, där alla olikheter<br />
räknas upp: vilken hudfärg vi har, om vi är korta eller långa, tjocka<br />
eller smala. Vad har detta i ett jämställdhetsprogram att göra? Det kastar<br />
232
ett löjets skimmer över hela programmet, tycker jag. Jag föreslår att<br />
första stycket strykes liksom de fyra första orden i nästa stycke, så att programmet<br />
börjar: ”Alla människors lika värde – alla människors lika rätt”,<br />
osv.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla beredningsutskottet förslag med de ändringar som redovisats av<br />
utskottets föredragande samt den ändring som föreslagits av Christine<br />
Dougias Andersson.<br />
Mötesordförande: Arianne Sundman<br />
Sekreterare: Yvonne Hansson<br />
233
DAGORDNINGENS PUNKT 23<br />
Verksamhetsplan 2004–2006<br />
En justerad version av verksamhetsplanen hade utdelats<br />
till ombuden.<br />
(Bilaga 4 till protokollet.)<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Vi har nu behandlat och lagt<br />
fast de olika programmen om avregleringen, jämställdheten, arbetsmiljön<br />
och integrationen. Programmen utgör grunden för verksamhetsplanen<br />
2004–2006. Detta är de mål som vi ska försöka uppnå under kongressperioden.<br />
Den verksamhetsplan som vi nu ska tala om är nyckeln till hur vi ska förverkliga<br />
målen och hur hela organisationen ska arbeta för att uppnå dem.<br />
Programmen ska omvandlas från ord till handling. Det är detta som är själva<br />
finessen med en verksamhetsplan. Planen i sig förbättrar inte villkoren<br />
för våra medlemmar. Det är när vi lyckats omvandla verksamhetsplanen<br />
till samtal på våra arbetsplatser, till yrkanden som resulterar i avtalstexter<br />
i förhandlingar etc som vi påverkar våra medlemmars villkor. Det är när<br />
vi lyckas sätta dagordningen och få upp våra frågor på bordet som vi kan<br />
säga att vi genomfört de mål som vi satt upp i verksamhetsplanen.<br />
För att vi ska kunna genomföra verksamhetsplanen krävs också de rätta<br />
verktygen och resurserna.<br />
Det gäller utvecklingen av vår organisation. Vår arbetsplatsorganisation<br />
ska stärkas och utvecklas, och en enhetlig avdelningsorganisation ska genomföras.<br />
Det gäller vår ekonomi – att vi har pengar att genomföra de mål vi fattat<br />
beslut om. Ekonomin ska vara i balans. Detta innebär inget annat än att<br />
verksamheten inte får kosta mer än vad vi får in i medlemsavgifter.<br />
Det gäller hur vi umgås och samtalar. Vi vill under kongressperioden utveckla<br />
de metoder vi hittills använt för utvärdering och uppföljning. Samtalen<br />
mellan förbundskontor och avdelningar ska utvecklas. Avdelningsveckor<br />
ska vara ett återkommande inslag, där vi kraftsamlar inom ett begränsat<br />
geografiskt område. Detta är en metod som vi vill utveckla. Vi får<br />
med detta arbetssätt en möjlighet för förbundsledningen, förbundsstyrelsen<br />
och avdelningarna att tillsammans både planera och utvärdera verksamheten.<br />
Samtidigt finns utrymme för medlemssamtal genom arbetsplatsbesök<br />
och möten. Det är avdelningen som organiserar och beslutar<br />
vilka aktiviteter som ska genomföras under avdelningsveckan.<br />
234
Vi får inte heller glömma bort att en viktig del av vår fackliga verksamhet<br />
bedrivs inom bransch-, koncern- och företagsfack. De ska också involveras<br />
i samtalen – ingen ska lämnas utanför.<br />
Ska vi lyckas genomföra det som vi har beslutat krävs det att vi samtalar<br />
inom hela förbundet – mellan förbundets olika delar. Det krävs att vi knyter<br />
ihop förbundets verksamhet, att alla är med på vagnen, känner delaktighet<br />
och bidrar till att vi uppnår de mål som vi satt upp.<br />
Till ombuden har utdelats en reviderad utgåva av verksamhetsplanen.<br />
Under ”Kommunikation – ett måste för både planering och uppföljning”<br />
har vi i femte stycket infört en passus som tillgodoser Reidar Erikssons<br />
krav på en årlig redovisning av de åtgärder som vidtagits.<br />
Med anledning av de diskussioner som vi haft om vår organisation vill jag<br />
föreslå en liten justering under ”Organisation och ekonomi”. I sista meningen<br />
i andra stycket i detta avsnitt föreslår vi att ”den geografiska avdelningsstrukturen”<br />
ändras till ”den nya avdelningsstrukturen”. Samma<br />
ändring görs i samma huvudavsnitt under ”Våra mål för verksamhetsperioden<br />
2004–2006”, dvs ”den nya avdelningsstrukturen ska vara helt genomförd”.<br />
När vi i går behandlade integrationsfrågan uppkom det en diskussion om<br />
de andra diskrimineringslagarna. Dessa ska vi jobba vidare med och ta<br />
fram program. Detta lyfts in i verksamhetsplanen.<br />
För att återknyta till organisationsfrågan kommer vi att ta upp diskussioner<br />
om avtalet med Sjöfolk som vi talade om i går. De diskussionerna<br />
kommer vi att ta upp före år 2004.<br />
Agneta Enbom Holz hade i går ett yrkande beträffande verksamhetsplanen<br />
som i stället kom att föras in i det lönepolitiska programmet. Samtliga program<br />
som vi fattat beslut om ligger som bilagor till verksamhetsplanen.<br />
Du kan därför vara lugn, Agneta – ditt krav kommer att finnas med, men<br />
på rätt ställe.<br />
För att underlätta arbetet med programmen kommer vi att upprätta en<br />
katalog över de olika punkterna, så att det blir lättare att följa upp de beslut<br />
som förbundsmötet har fattat. Det är viktigt att notera att de olika programmen<br />
är delar av verksamhetsplanen för de olika områdena.<br />
Under eftermiddagen har det till presidiet lämnats in ett antal förslag. Eva-<br />
Lena Jansson har sålunda föreslagit att under rubriken ”Vår vision är att<br />
vara ett förbund som svarar upp mot medlemmarnas krav på löneutveckling<br />
och en rättvis lön” meningen ”Löneskillnaderna mellan män och<br />
kvinnor ska minska” ändras till: ”Osakliga löneskillnader mellan män och<br />
kvinnor ska inte finnas.” Det förslaget yrkar förbundsstyrelsen bifall till.<br />
235
Agneta Enbom Holz har föreslagit att de bifallna att-satserna i motion E 7<br />
och C 6 förs in som mål under respektive område. Även detta förslag<br />
yrkar förbundsstyrelsen bifall till.<br />
Christine Dougias Andersson har föreslagit att de tre första styckena under<br />
”Män och kvinnor” i verksamhetsplanen ersätts av den inledande motsvarande<br />
texten i det nyss beslutade jämställdhetsprogrammet. Till detta<br />
förslag yrkar förbundsstyrelsen bifall.<br />
Med de ändringar som jag här föredragit och med de inlämnade ändringsförslag<br />
som jag yrkat bifall till hemställer jag att förbundsmötet bifaller<br />
förbundsstyrelsens reviderade förslag till verksamhetsplan. Jag yrkar<br />
vidare bifall till utlåtande nr 19 över motion A 35.<br />
Ulf Eriksson, valkrets 807: Verksamhetsplanen innehåller fem prioriterade<br />
områden. Det borde ha funnits ett sjätte, nämligen medlemsvärvning. Vagnen<br />
i SEKO-tåget får alltfler tomma platser, Ronny. Vi måste ta tag i den<br />
här frågan.<br />
När det gäller verktygen saknar vi marknadsföringsplaner. Vi har inte gett<br />
infoavdelningen och andra berörda rätt stöd och inriktning i den här frågan.<br />
Torsten Larsson, valkrets 1409: Det är ett digert arbetsprogram som förbundet<br />
har framför sig. Jag är glad för de ändringar som gjorts i förhållande<br />
till det ursprungliga förslaget när det gäller organisationen. Detta<br />
gör det lättare för oss när vi kommer hem och ska förklara varför vi förlorade<br />
omröstningen om frivilligheten.<br />
Nu hoppas jag att de förestående förhandlingarna sker i en konstruktiv och<br />
positiv anda, så att vi på ett tillfredsställande sätt kan ingå i den nya organisationen<br />
när den blir klar. Vi ska kunna visa omvärlden att vi står enade.<br />
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag.<br />
Christine Dougias Andersson, valkrets 1: Jag har ytterligare några förslag<br />
under rubriken ”Män och kvinnor” som egentligen är en konsekvens av de<br />
beslut vi i går fattade när det gäller jämställdhetsprogrammet.<br />
Sista meningen i detta avsnitt lyder: ”Okunnighet och fördomar utgör hinder<br />
för ett jämlikt samhälle.” Det bör stå ”jämställt” i stället för ”jämlikt”.<br />
Förbundsmötet antog i går en ny att-sats, nämligen ”att vid nyrekrytering<br />
och val arbeta för en jämn könsfördelning”. Jag yrkar därför att den tredje<br />
meningen under ”Våra mål” i detta avsnitt får lydelsen: ”Vid rekrytering<br />
och val till förbundet ska förbundet arbeta för en jämn könsfördelning.”<br />
236
Vi hade i går en diskussion om de olika diskrimineringslagarna och vad<br />
som är vad. Jag yrkar att första meningen under ”Våra mål” ersätts med<br />
meningen ”Ingen diskriminering eller särbehandling på grund av kön på<br />
våra arbetsplatser”.<br />
Agneta Enbom Holz, valkrets 1: Ibland är jag envis som synden. Jag har<br />
efter förbundsmötet ett stort ansvar i min avdelning för att se till att besluten<br />
sätts i sjön, och jag vill därför ha ett par klarlägganden.<br />
Under rubriken ”Kommunikation – ett måste för både planering och uppföljning”<br />
står det i tredje stycket:<br />
”Under treårsperioden kan korrigeringar komma att behövas. De två mellanliggande<br />
årsmötena kan i sina uppföljningar påvisa att vi behöver justera<br />
arbetet för att nå de långsiktiga målen.”<br />
Min fråga är: Vad innebär den här uppföljningen när vi som sitter här i dag<br />
träffas om ett år? Är det så att vi ska följa upp verksamhetsplanen och programmen<br />
som en enhet? Och är det då så att vi har bara en dag på oss?<br />
Programmen innehåller väldigt många punkter, och jag är nöjd med de resultat<br />
vi uppnått på förbundsmötet. Men hur ska uppföljningen gå till? Programmen<br />
är ju väldigt omfattande. Om vi bara ska följa upp målen i verksamhetsplanen,<br />
hur ska vi i så fall handskas med programmen? Jag tycker<br />
att det är svårt att se hur detta ska gå till, och jag tycker också att det är<br />
svårt att se hur arbetet ska gå till när jag kommer hem till avdelningen. Detta<br />
är första gången vi har tagit ett så här stort grepp och antagit så omfattande<br />
program. Det känns som om det inte var så lyckat att jobba på det här<br />
sättet och lägga ned så mycket tid på programmen i förhållande till verksamhetsplanen.<br />
Rollerna känns oklara. Jag tror att detta kommer att försvåra<br />
genomförandet i organisationen. För mig känns det inte lätt att nu gå<br />
hem och förverkliga allt detta, även om jag tycker att programmen är bra.<br />
Detta kommer att kräva mer tid än vad vi har trott. Det får väl bli en lärdom<br />
till nästa gång. Ska vi lägga ned så mycket tid på programmen i stället<br />
för att ägna mer tid åt verksamhetsplanen? Nu verkar det som om verksamhetsplanen<br />
får en alltför snabb behandling på förbundsmötet.<br />
Jan Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Till Ulf Eriksson: Medlemsvärvning<br />
är en del av vår ordinarie fackliga verksamhet, som inte på<br />
något sätt är nedprioriterad. Ulf talade även om marknadsföringsplan. Vår<br />
marknadsföringsplan är: Vi Ser Rött! Jobbar vi på ett bra sätt med programmen<br />
tror jag att vi kan få människor att gå med i vår organisation.<br />
Att vi beslutat att utbyta ”jämlikt” mot ”jämställt”, som Christine Dougias<br />
Andersson påpekat, har vi missat, och det ber jag om ursäkt för. Den ändringen<br />
ska genomföras.<br />
237
Jag yrkar bifall till Christine Dougias Anderssons förslag att första meningen<br />
under ”Våra mål för verksamhetsperioden 2004–2006” när det gäller<br />
jämställdhetsavsnittet ändras till: ”Ingen diskriminering eller särbehandling<br />
på grund av kön på våra arbetsplatser.”<br />
Christine Dougias Anderssons förslag om ny formulering av tredje meningen<br />
under ”Våra mål” avslog förbundsmötet i går. Jag yrkar avslag på<br />
det förslaget även i dag.<br />
Agneta Enbom Holz ville ha klarlägganden när det gäller uppföljningen.<br />
Efter förbundsmötet ska vi ha en avdelningskonferens och en genomgång<br />
med funktionärer för att lägga upp riktlinjer för den årliga verksamhetsplanen.<br />
De årliga verksamhetsplanerna kommer att diskuteras på årsmötena.<br />
När treårsperioden är slut ska vi följa upp och diskutera vad vi<br />
åstadkommit under kongressperioden. Jag tror att vi kommer att få mer tid<br />
än vi tidigare haft att diskutera och föra en dialog med avdelningarna på<br />
avdelningsveckorna. I stället för att vi reser till Nässjö och träffar ett antal<br />
förtroendevalda i den södra regionen och sedan på samma sätt besöker övriga<br />
regioner tror jag att vi genom avdelningsveckorna åstadkommer en<br />
bättre tingens ordning.<br />
Jag håller med om att det är ett digert program och ett omfattande beting<br />
som vi har tagit på oss, men det innebär att vi har satt upp ett gemensamt<br />
mål att jobba mot. Även om detta inte var ett kristallklart svar hoppas jag<br />
att du tycker att det var uttömmande.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla motion A 35.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förbundsstyrelsens reviderade förslag till verksamhetsplan<br />
2004–2006 i de delar där inga motförslag förelåg samt de av föredraganden<br />
under överläggningen föreslagna ändringarna.<br />
Förbundsmötet beslöt med 155 röster mot 33<br />
att avslå Christine Dougias Anderssons förslag om ändrad formulering av<br />
tredje meningen under ”Våra mål” för verksamhetsperioden 2004–<br />
2006 i jämställdhetsavsnittet.<br />
4 ombud avstod från att rösta.<br />
Voteringen begärdes av Sören Götze, valkrets 1.<br />
Därmed hade Verksamhetsplan 2004–2006 antagits.<br />
238
DAGORDNINGENS PUNKT 32<br />
Fastställande av tidpunkt för årsmötet 2004 och 2005<br />
samt för kongressen 2006<br />
Yvonne Hansson, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen föreslår<br />
att årsmötet 2004 hålls den 15 september, att årsmötet 2005 hålls den<br />
15 september och att kongressen 2006 genomförs den 19–21 september.<br />
Förbundsmötet beslöt<br />
att bifalla förslaget.<br />
DAGORDNINGENS PUNKT 33<br />
Förbundsmötets avslutning<br />
Jan Rudén, förbundsordförande: Med det här förbundsmötet har vi fått en<br />
ny förbundsstyrelse. En del ledamöter är omvalda, men två har valt att inte<br />
ställa upp för omval. Det är Åke Kihlberg och Britt Salomonsson.<br />
Åke Kihlberg kom in i förbundsstyrelsen 1989. Dessförinnan hade han ett<br />
revisorsuppdrag. Åke har också jobbat i vad som kallas företagsråd men<br />
som sedermera har blivit Postens styrelse, och som avdelningsuppdrag har<br />
Åke varit ordförande sedan 1991.<br />
Åke har under åren i förbundsstyrelsen varit med och diskuterat organisationsfrågor<br />
fram och tillbaka – jag har själv haft en del duster med Åke.<br />
Åke har tillfört arbetet i förbundsstyrelsen mycket genom den erfarenhet<br />
han har utifrån sin gärning som ordförande och från verksamheten på<br />
postsidan.<br />
Jag vill tacka dig så jättemycket, Åke, för dina insatser i förbundsstyrelsen.<br />
Du försvinner inte från de fackliga uppdragen, utan du fortsätter på<br />
postsidan. Ett stort och hjärtligt tack för den tid du har arbetat för förbundet<br />
i förbundsstyrelsen, Åke!<br />
Britt Salomonsson kom in i förbundsstyrelsen 1993 – du och jag hamnade<br />
där ungefär samtidigt. Vi satt jämte varandra också. Britt var ofta trött<br />
på mig och tyckte att jag var tjatig när det gällde avtal – Avtals-Nisse kallade<br />
hon mig ibland.<br />
Britt har suttit som ledamot i företagsråd sedan 1995, blev avdelningsordförande<br />
1994, har jobbat facklig-politiskt väldigt mycket och gör det än<br />
uppe i Norrbotten. Britt lämnar nu den fackliga verksamheten.<br />
239
Jag vill tacka dig, Britt, för ditt jobb i förbundsstyrelsen och det du har bidragit<br />
till när det gäller förbundets utveckling. Ett stort och hjärtligt tack,<br />
Britt, och lycka till på din politiska bana!<br />
Britt tilldelas i dag förbundets förtjänsttecken.<br />
Annika Sund har varit förste ersättare i förbundsstyrelsen sedan oktober<br />
2002. Annika kommer från civilsidan. Vi har ju haft den ordningen under<br />
de senaste åren att förste och andre suppleanten har varit med hela tiden,<br />
så Annika har varit en i det gäng som har träffats andra tisdagen varje månad<br />
med undantag för juli.<br />
Ett stort tack till dig också, Annika!<br />
Peter Howe har varit tredje ersättare i förbundsstyrelsen, också han från<br />
oktober 2002. Peter har också deltagit i förhandlingar, bl a på arbetsgivarföreningen<br />
Boa där han representerade telegänget och jag Vattenfallsgänget<br />
i förhandlingsdelegationen.<br />
Jag vill tacka också dig, Peter, för dina insatser i förbundsstyrelsen. Ett<br />
stort och hjärtligt tack!<br />
Från försvarsindustrin och Arboga kommer Ulf Johansson. Du är också en<br />
gammal facklig kämpe som nu lämnar uppdraget som fjärde ersättare i<br />
förbundsstyrelsen. Ett stort och hjärtligt tack till Ulf!<br />
Jörgen Palmberg har varit femte ersättare i förbundsstyrelsen. Han kommer<br />
från vårdsidan. Stort och hjärtligt tack till Jörgen Palmberg för de insatser<br />
han har gjort för förbundet i sin roll som ersättare till styrelsen!<br />
Slutligen Anneli Jonsson, sjätte ersättare i förbundsstyrelsen. Anneli kommer<br />
från civilsidan. Ett stort och hjärtligt tack till Anneli för dina insatser!<br />
Britt Salomonsson: När man väljer att avsluta någonting som har varit en<br />
betydande del av livet har man ett behov av utvärdering och summering.<br />
Därför har jag den senaste tiden gått och funderat på vad mitt uppdrag i<br />
förbundsstyrelsen egentligen har inneburit för mig.<br />
Jag har fått vara med och leda ett väldigt spännande förbund. Det har varit<br />
en tid av förändring och förnyelse och en massa utmaningar, och det har<br />
krävts mod och sammanhållning i styrelsen. Den sammanhållningen har<br />
växt fram i styrelsegänget. Ibland har vi förstås haft slitningar, men vi har<br />
alltid haft en vilja att försöka komma fram till den bästa lösningen.<br />
240
Det finns nog en sanning i begreppet tes-antites-syntes. Vi har brutit frågor<br />
utan att bryta varandra och utan att tappa respekten för våra olika bakgrunder<br />
och verkligheter; det vi har gjort har vi gjort tillsammans.<br />
Att bryta frågor och diskutera är väsentligt för en fackförening. Vi pratade<br />
om det vid lunchen i dag, jag och Tobias. Med hjälp av diskussion och<br />
debatt når vi de bästa besluten och de bästa resultaten – det gäller i alla delar<br />
av organisationen.<br />
Ibland när man utvärderar någonting brukar man använda begreppen höjdpunkter<br />
och bottennapp, och jag tänker stjäla det uttryckssättet. Ett bottennapp<br />
var den bristande dialogen och öppenheten i samband med SE-<br />
GEL-arbetet. Vi hade förutfattade meningar om varandras åsikter och uppfattningar,<br />
och vi slängde en hel del hårda ord omkring oss utan att ta reda<br />
på varför människor agerade som de gjorde. När vi väl började debattera<br />
och diskutera förstod vi faktiskt varandras utgångspunkter och verklighet<br />
och kunde därför gå vidare. Dessförinnan var vi urusla på det.<br />
Om jag ska nämna en enda av alla höjdpunkter så blir det samtalen och<br />
diskussionerna på de GFU-kurser som jag som förbundsstyrelseledamot<br />
varit inbjuden till. Där har jag lärt mig mycket nytt. Ser vi till de kamrater<br />
som jag träffat på GFU-kurserna så är det inga problem med återväxten!<br />
Såväl denna höjdpunkt som bottennappet visar väl riktigheten i min tes<br />
om betydelsen av debatt och diskussion när det gäller att utvecklas.<br />
Jag är jättestolt över att ha varit förbundsstyrelseledamot i SEKO i tio år.<br />
Det absolut finaste uppdrag man kan ha är ett förtroendeuppdrag, förtroende<br />
från sina kamrater. Jag är glad att jag har haft ert förtroende.<br />
Här tänkte jag att det skulle vara på sin plats att tacka alla er som har trott<br />
på mig och på olika sätt stött och uppmuntrat mig. Det är sådant som gör<br />
att man orkar lite till. Ni har också haft höga förväntningar, och det är bra<br />
– då sporras man att leverera resultat.<br />
Jag tillhör dem som har många kamrater och vänner i det här förbundet.<br />
Det är en gåva att vara rädd om. Det är klart att sticker man ut hakan och<br />
vill förändra en massa får man räkna med att inte alla vill vara ens vän,<br />
men ett tack till er som trots att vi inte har tyckt lika i alla frågor har varit<br />
mina vänner ändå.<br />
Jag vill ta mig friheten den här allra sista stunden som förbundsstyrelseledamot<br />
att ge er några goda råd.<br />
Till mina kära vänner i förbundsstyrelsen: Glöm inte bort att ni nu är en<br />
helt ny styrelse, trots att det bara är tre fyra nya ansikten runt bordet. En<br />
ny styrelse betyder ett nytt team, och det teamet måste man bygga. Man<br />
får ingenting gratis, som ni minns.<br />
241
En sak till: Var stolta och sträck på er. Ni är bra!<br />
Till alla andra kamrater här: Vi har nu jobbat hårt med att ta fram och diskutera<br />
och besluta om många viktiga program för det fackliga jobbet i<br />
SEKO. Nu måste vi alla, precis som Agneta lovade här från talarstolen, bidra<br />
till att de här programmen inte hamnar i skrivbordslådan i tre år för att<br />
vi sedan ska plocka fram dem igen och då konstatera att ingenting har<br />
hänt, vare sig i fråga om vad vi gör eller hur vi gör det.<br />
Vi har också lagt ned en massa tid och energi på att återigen diskutera organisationen<br />
och hur vi förhåller oss till varandra. Under mina tio år i förbundsstyrelsen<br />
är det den fråga som har tagit mest tid och energi. Nu är<br />
det dags att gå vidare. Vi måste koncentrera oss på att förverkliga våra<br />
drömmar om ett bättre samhälle – det är det vi är till för. Om jag fick råda<br />
skulle det vara mer verksamhet och mindre organisationssnack.<br />
Jag önskar er lycka till med jobbet. I går sjöng vi: Kampen den går vidare.<br />
Vi har bara börjat. Ni kan vara helt säkra på att jag kommer att hålla<br />
ögonen på er!<br />
Åke Kihlberg: För någon vecka sedan ringde Britt till mig och sade: Du<br />
behöver inte tänka på att tacka för mig, utan det räcker om du tackar för<br />
dig själv. Jag blev inte särskilt överraskad, för jag förstod att Britt hade förberett<br />
sig. Jag skulle kunna nöja mig med att säga att jag instämmer med<br />
föregående talare, men jag ska ändå lägga några personliga ord.<br />
Jag har suttit 14 år i förbundsstyrelsen, ett mycket fint och intressant uppdrag.<br />
Det har, som Janne var inne på, varit hårda bataljer många gånger.<br />
Janne och jag hade inte alltid samma uppfattning – andra kanske också har<br />
haft annan uppfattning än jag. Men det har alltid slutat med att vi endera<br />
har kommit överens eller, i värsta fall, har voterat fram en lösning som vi<br />
sedan har stått för gemensamt.<br />
Under de här åren har det självfallet varit många viktiga frågor som stannat<br />
kvar i minnet. Nära i tiden har vi SEGEL-diskussionen, där vi hade ett<br />
antal olika utgångspunkter. Vi hade olika tankar om vad som vore bra för<br />
SEKO och varför – jag vill påstå att alla hade den bestämda uppfattningen<br />
att vi skulle göra någonting som var bra för förbundet, det var det viktiga.<br />
Under de 14 år som jag fått vara med har åtminstone en del av min ambition<br />
varit att vi skulle skapa ett förbund, ett gemensamt förbund tillsammans<br />
med Sjöfolksförbundet, ett gemensamt förbund med utgångspunkt<br />
från ett antal branscher. Jag kan konstatera att vi inte är framme än. Många<br />
andra fackförbund bygger sin identitet på branschperspektiv och yrkesperspektiv,<br />
men vi i SEKO har inte de förutsättningarna. Vi har många<br />
242
olika intressen, olika yrken och olika branscher, och de förändras dessutom<br />
från år till år.<br />
Nu ska vi inte se det som en nackdel – det är i stället en stor möjlighet!<br />
Om vi förmår ta till vara de bästa exemplen i alla de olika branscherna så<br />
borde vi bli oslagbara som fackförbund, men det förutsätter en konstruktiv<br />
debatt i de övergripande frågorna.<br />
Ibland kan det bli lite jobbigt när vi säger: Så ser det inte ut i min bransch,<br />
och därför kan vi inte göra det eller det. Vi måste försöka lyfta oss över sådant<br />
och i stället säga: Det som finns i min bransch är bra, men det kanske<br />
finns det som är ännu bättre. Då först kan vi skapa ett gemensamt SEKO,<br />
ett bra och framgångsrikt förbund.<br />
Det känns rätt bra med Sjöfolksavdelningens deklaration så här i slutskedet<br />
på förbundsmötet. Man säger att man nu har fått en plattform att utgå<br />
från för att skapa en ny överenskommelse, förutsättningar att hitta en avdelningsbildning<br />
som man tror på. Det är den typen av resonemang vi behöver<br />
i framtiden.<br />
För att skapa en identitet för SEKO tror jag att de program vi nu har ställt<br />
oss bakom, den verksamhetsplan vi har tagit och våra stadgar och organisationsbeslut<br />
är en bra grund. Men det räcker självfallet inte. Besluten<br />
måste omsättas i aktiv handling. Vi ska bli bedömda med utgångspunkt<br />
från vad vi gör, inte från vad vi säger. Klarar vi det är jag övertygad om<br />
att vi kan skapa en stark gemensam identitet i SEKO.<br />
Jag vill avslutningsvis säga att jag tycker att vi har flera starka sidor som<br />
vi ska bygga vidare på. Vi har 10 000 förtroendevalda – det innebär att på<br />
de flesta av våra arbetsplatser finns det en lokalt förtroendevald som känner<br />
till förutsättningarna just där, som förhoppningsvis också har förmågan<br />
att möta arbetsgivaren i förhandlingar och som kan göra det med utgångspunkt<br />
från god kunskap och veta att han har hela förbundet i ryggen.<br />
Vi har också något som jag tycker är oerhört viktigt, nämligen en delegerad<br />
förhandlingsrätt. Så långt ut som möjligt med förhandlingarna, dit där<br />
kunskapen och resurserna finns! Där tycker jag att vi kommit långt på<br />
väg.<br />
Om vi tar till vara dessa saker, om vi dessutom klarar att driva de klassiska<br />
frågorna – lönefrågorna, arbetstidsfrågorna och arbetsmiljöfrågorna –<br />
och om vi gör det med utgångspunkt från det förhållningssätt som beskrivs<br />
i programmen om integration och jämställdhet, då tror jag att SEKO<br />
kan bli ett starkt förbund, ett förbund med en tydlig och egen identitet.<br />
Tack så mycket!<br />
243
Jan Rudén, förbundsordförande: Tack, Åke och Britt, för de orden!<br />
Sören Hellström, SEKOs siste förhandlingschef, lämnar arbetet i VU i och<br />
med detta förbundsmöte, och vi får ingen ny förhandlingschef. Vi får en<br />
avtalssekreterare i stället.<br />
Sören kommer att avtackas även efter årsskiftet, men för uppdraget i VU<br />
och som förhandlingschef vill vi tacka Sören med en liten present här på<br />
förbundsmötet. Jag vill tacka dig för det arbete som du har lagt ned i VU<br />
och för det stöd som jag känt under den tid som jag varit ordförande.<br />
Ett stort och hjärtligt tack!<br />
Jag ber också de avgående ledamöterna i valberedningen Eva Sjöstedt och<br />
Eva Gustafsson komma upp.<br />
Jag vill tacka Evorna så hjärtligt för ert arbete i valberedningen. I år gick<br />
det bra; förra året hade ni det lite jobbigare. Ett stort och hjärtligt tack för<br />
era insatser i valberedningen! Vi ses vidare i den fackliga verksamheten.<br />
Även de övriga i valberedningen ska få var sin blomma för ett bra utfört<br />
arbete. Tack ska ni ha!<br />
Också en av våra auktoriserade revisorer har avgått, nämligen Lars Rydberg.<br />
Tyvärr är inte Lasse här, men jag vill ändå härifrån podiet rikta ett<br />
stort tack till honom. Det har varit en tillgång att kunna ringa och diskutera<br />
en del frågor med honom. Vi kommer att överlämna en liten gåva till<br />
Lasse vid ett senare tillfälle.<br />
Vi har tre eminenta mötesordföringar, Arianne, Bjarne och Eva, som har<br />
genomfört det här förbundsmötet på ett utomordentligt bra sätt. De har lotsat<br />
oss fram och sett till att vi har hamnat rätt och tagit, tycker jag, kloka<br />
beslut beträffande program och stadgar, i organisationsfrågan osv. Ett stort<br />
tack för era insatser här på förbundsmötet!<br />
Till våra stenografer: Ett stort och hjärtligt tack för ert arbete här på förbundsmötet!<br />
Utan er skulle våra protokoll förmodligen bli väldigt tunna.<br />
Jag vill tacka alla förbundsmötesombud, alla från huset som har hjälpt till,<br />
alla er som sett till att mötet har blivit framgångsrikt.<br />
*<br />
Vi har fattat beslut om ett antal program, vi har beslutat om nya stadgar på<br />
ett antal punkter, och vi har också kommit loss, tycker jag, i organisationsfrågan.<br />
Vi har ett stort beting framför oss, och jag är övertygad om att<br />
när vi har kommit ut på avdelningskonferenserna och har pratat med funktionärerna<br />
så är det en sak som gäller: Vi ska se till att vi klarar det här be-<br />
244
tinget också! Det är jag övertygad om att vi kommer att göra. För att säga<br />
som Åke sade när han var uppe: Sköter vi det här på rätt sätt så har vi alla<br />
möjligheter att bli ett väldigt bra förbund, ett ännu bättre förbund än tidigare.<br />
Det ska vi tillsammans se till att vi fixar.<br />
Ett stort och hjärtligt tack!<br />
Härefter sjöng förbundsmötesdeltagarna unisont Internationalen.<br />
Förbundsmötet avslutades kl 15.30.<br />
Permissioner<br />
Christer Alnebratt, valkrets 17 kl 14.00–<br />
Hans Andersen, valkrets 6 kl 15.40–<br />
Kjell Andersson, valkrets 7 kl 16.45<br />
Kjell Andersson, valkrets 17 kl 16.30<br />
Ann-Sofie Axelsson, valkrets 13 kl 11.30–<br />
Pirjetta Björklund, valkrets 807 kl 15.00–<br />
Gunilla Blom Sjöwall, valkrets 1 kl 08.00–12.00<br />
Mats Ek, valkrets 807 kl 14.00–17.00<br />
Ronald Ekwall, valkrets 508 kl 11.30–15.00<br />
Jesper Eriksson, avd 3 kl 13.00–15.00<br />
Leif Forslund, valkrets 1402 kl 16.45–17.00<br />
Karl-Olof Fransson, valkrets 1502 kl 09.45–15.00<br />
Liss-Märit Jansson, valkrets 23 kl 16.00–17.00<br />
Ronny Gustafsson, valkrets 1602 kl 15.00–<br />
Christer Johansson, valkrets 14 kl 16.30–17.00<br />
Conny Johansson, valkrets 7 kl 16.10–<br />
Tommy Karlsson, valkrets 807 kl 08.30–09.30<br />
Kenneth Lundell, valkrets 13 kl 13.00–17.00<br />
Erling Lundin, valkrets 1402 kl 16.45–<br />
Bjarne Medin, valkrets 13 kl 11.30–<br />
Hans-Michael Mertel, valkrets 1605 kl 16.45–<br />
Kjell G Nilsson, valkrets 17 kl 16.30–17.00<br />
Ing-Marie Persson, valkrets 1605 kl 16.45–<br />
Jerker Persson, valkrets 6 kl 15.00–20.00<br />
Kenneth Pettersson, valkrets 12 kl 12.00–<br />
Toivo Rodinov, valkrets 1402 kl 16.40–<br />
Conny Sjöström, valkrets 14 kl 13.00–<br />
Krister Storm, valkrets 1408 kl 15.45–<br />
Annica Sundh, valkrets 1 kl 15.00–<br />
Patrik Svensson, valkrets 12 kl 15.00–<br />
Anders Tenghede, valkrets 14 kl 16.00–<br />
Ulf Thifors, valkrets 1402 kl 16.45–<br />
245
Ingrid Thune, valkrets 508 kl 08.30–<br />
John F Welin, valkrets 12 kl 15.45–<br />
Birgitta Willersjö, valkrets 13 kl 11.30–<br />
Michael Wredendahl, valkrets 302 kl 15.30–<br />
Alinda Zimmander, valkrets 12 kl 15.00–17.00<br />
Jane Åberg, valkrets 14 kl 16.30–<br />
Kenneth Österlund, valkrets 1409 kl 08.30–12.00<br />
Vid protokollet: Justeras:<br />
Yvonne Hansson Annika Arfwedson Ulf Eriksson<br />
246
Bilaga 1 till förbundsmötesprotokollet <strong>2003</strong><br />
Reglera avregleringen<br />
Beredningsutskottets förslag<br />
Ett väl fungerande samhälle måste ha högt ställda krav när det gäller den<br />
grundläggande infrastrukturen och samhällsservicen i vid bemärkelse.<br />
Det måste finnas en fungerande energiförsörjning, fungerande infrastruktur<br />
i form av vägnät, järnvägsnät, hamnar och flygplatser, effektiva postoch<br />
telekommunikationer.<br />
Sverige har under 1900-talet via i huvudsak statens insatser byggt upp en<br />
grundstruktur för samhällsservice vad gäller transporter, kommunikationer<br />
i vid bemärkelse liksom energiförsörjningen. Statens avgörande roll i<br />
det sammanhanget var naturlig, eftersom ingen annan hade resurser att<br />
bygga upp och vidmakthålla de nödvändiga strukturerna. Vi har också<br />
med rätta kunnat hävda att vi internationellt presterat mycket väl när det<br />
gäller standard, tillgänglighet, fördelning och pris för denna samhällsservice.<br />
Under de senaste 15-20 åren har en process ägt rum i samhället som inneburit,<br />
speciellt under 90-talet, dramatiska förändringar när det gäller hur<br />
systemen utformats för att tillgodose samhällsservice av olika slag.<br />
Radikala förändringar i infrastrukturbranscherna – varför och hur<br />
Inom infrastrukturbranscherna energi, post, tele och järnväg har i utgångsläget<br />
funnits ett starkt statligt ansvarstagande och formella eller faktiska<br />
statliga monopol med olika variationer. Den vanliga formen för att<br />
driva verksamheten var som affärsdrivande verk.<br />
Den avvägning som tidigare fanns mellan politisk styrning och marknadsmässigt<br />
inflytande har kraftigt förskjutits till förmån för marknadsstyrning<br />
på bekostnad av politisk styrning. Under lång tid ansågs det<br />
självklart att staten skulle äga all verksamhet med tydliga samhällsintressen.<br />
Utvecklingen har inneburit att den tidigare tydliga politiska styrningen<br />
av bland annat affärsverken ersatts av en ekonomisk målstyrning<br />
av självständigt fungerande företag med vinstkrav på avreglerade marknader.<br />
Utvecklingen kan ses som ett samspel mellan tendenser i det ekonomiska<br />
livet och medvetna politiska beslut. Dessa beslut har varit starkt influerade<br />
av en ökad tilltro till marknadsmässiga lösningar och konkurrens som<br />
medel för att förbättra effektiviteten när det gäller att tillgodose de grundläggande<br />
politiska målen inom olika former av samhällsservice.<br />
En viktig bakgrundsfaktor till de omfattande strukturella förändringarna<br />
247
under 90-talet är den omfattande liberaliseringen. Detta tillsammans med<br />
den ökade internationaliseringen och framväxten av EU:s inre marknad<br />
har förändrat konkurrensvillkor och förutsättningar i grunden för olika<br />
verksamheter, och möjligheter för nya aktörer har ökat.<br />
Avregleringen av infrastrukturbranscherna handlar om politiska och ideologiska<br />
beslut, grundade på ett annat synsätt än som tidigare varit förhärskande.<br />
Processen har sett olika ut i branscherna, men färdriktningen har<br />
varit densamma.<br />
I den socialdemokratiska propositionen ”Näringspolitik för tillväxt” från<br />
februari 1991 kan läsas: ”Utgångspunkten för insatser inom det näringspolitiska<br />
området är att främja en lång-siktig ekonomisk tillväxt genom att<br />
underlätta näringslivets utveckling och strukturomvandling. Mot bakgrund<br />
av en ökad internationalisering och ett allt större kunskapsinnehåll<br />
i produktionen framstår investeringar vad avser kommunikationer, utbildning,<br />
forskning och utveckling, teknikspridning liksom åtgärder för en<br />
mer effektiv konkurrens och fungerande marknader som särskilt viktiga”.<br />
Vidare sägs att ”näringspolitiken utformas utifrån marknadsekonomins<br />
förutsättningar och består följaktligen av olika medel för att förbättra,<br />
stödja och komplettera marknadens funktionssätt”.<br />
Propositionen kom att bli en vattendelare för utvecklingen av statens<br />
affärsdrivande verksamhet. Bolagiseringen av de statliga affärsverken<br />
kom igång på allvar under den borgerliga regeringen 1991-94. Argument<br />
för bolagiseringen var ökade krav på marknadsanpassning i samband med<br />
allt hårdare konkurrensutsättning nationellt och internationellt.<br />
Historiskt hade ett argument för statliga monopol och sammanhållna<br />
system för en statlig styrning inom infrastrukturbranscherna varit att värna<br />
om stordriftsfördelar, att upprätthålla en långsiktighet i investeringar<br />
liksom också att garantera en rättvis fördelning av tillgången på tjänster.<br />
En stark offentlig sektor ansågs nödvändig av solidaritets- rättvise- och effektivitetsskäl,<br />
och för att motverka marknadsekonomins skadliga effekter.<br />
Inte minst SEKO och tidigare Statsanställdas Förbund har alltid starkt<br />
värnat om dessa aspekter på samhällets ansvar för en fungerande samhällsservice.<br />
Dessa aspekter fick från denna tidpunkt något av en dödsstöt.<br />
Verksamheterna inom de affärsdrivande verken antogs inte kunna leverera<br />
den produktivitetshöjning i tjänsteproduktionen som framtiden krävde,<br />
och det tidigare systemet skulle därför reformeras i grunden.<br />
Systemskiftet innebar att statsmakterna skulle skapa regelverk där tjänsteproduktionen<br />
skulle ske på fria marknader av statliga eller privata företag.<br />
Regelverken skulle garantera konkurrensneutralitet mellan företagen bl a<br />
när det gäller tillgång till den grundläggande infrastrukturen i form av elnät,<br />
telenät och järnvägens infrastruktur. Staten bildade aktiebolag av de<br />
248
tidigare affärsdrivande verken SJ, Vattenfall, Postverket och Televerket.<br />
Statens styrning av företagen som ägare blev i form av en målstyrning,<br />
medan företagen skulle svara för produktionen utan inblandning. Målet<br />
blev att bedriva viss produktion så att man skapade värde för staten/skattebetalarna,<br />
dvs levererade avkastning till statskassan. Kvalitetskrav från<br />
staten på tjänsteproduktionen har därvid inte getts en framträdande betydelse.<br />
SEKO anser detta vara en anmärkningsvärd brist i statens agerande.<br />
I de fall staten önskade upprätthålla viss produktion av sociala eller regionala<br />
skäl reglerades detta i nya former genom avtal med företagen. Samtidigt<br />
regleras i viss lagstiftning ex vis postlagen och telelagen (lag om<br />
elektroniska kommunikationer från juli <strong>2003</strong>) ett visst grundutbud som<br />
skall tillförsäkras konsumenterna. Särskilda krav ställs på aktörer med tillgång<br />
till den grundläggande infrastrukturen ex vis Telia. Särskilda myndigheter<br />
övervakar regelverket i olika branscher såsom Post- och Telestyrelsen<br />
och Energimyndigheten.<br />
Förändringar och nuläge i några branscher<br />
Järnväg – trafik och infrastruktur<br />
I korthet kan sägas att den svenska järnvägstrafiken idag är avreglerad<br />
med undantag för att SJ AB har monopol på den kommersiella långväga<br />
persontrafiken. Ett drygt 20-tal operatörer arbetar idag i Sverige, däribland<br />
flera större utländska företag. Inom EU finns också beslut som innebär<br />
att en avreglering gradvis kommer att genomföras till 2008.<br />
År 1988 delades det gamla SJ upp i en myndighetsdel, Banverket, med ansvar<br />
för infrastrukturen, och en affärsverksdel i form av SJ, som vid det<br />
tillfället i stort sett hade ensamrätt på trafiken.<br />
År 1990 infördes systemet med upphandling av regional kollektivtrafik.<br />
Länshuvudmännen hade redan tidigare getts ett visst inflytande och<br />
finansiellt ansvar när det gäller regional kollektivtrafik, men SJ hade skött<br />
själva trafiken. Den första operatör som tog över trafik från SJ var BK<br />
Tåg. Därefter har en rad andra operatörer kommit in på marknaden såväl<br />
inom person- som godstrafiken.<br />
År 1993 infördes systemet med upphandling i konkurrens inom den ickekommersiella<br />
interregionala persontrafiken.<br />
År 1996 utökades trafikhuvudmännens rättigheter att bedriva persontrafik<br />
på järnvägen till att gälla vissa spåravsnitt utanför det egna länet samt också<br />
delar av stomnätet. Inrikes godstrafik avreglerades också vid denna tidpunkt<br />
med undantag för att redan existerande trafik gavs företrädesrätt.<br />
Det senare har dock med tiden kommit att sakna praktisk betydelse.<br />
År 1999 inrättades en särskild myndighet, Rikstrafiken, med uppgift att<br />
249
ansvara för upphandling av olönsam interregional kollektivtrafik. Det var<br />
först vid denna tidpunkt som nya operatörer etablerades inom den interregionala<br />
trafiken.<br />
År 2001 delades SJ i två helt oberoende statligt ägda bolag för person- och<br />
godstrafik, SJ AB resp. Green Cargo. Dessa verksamheter avsågs kvarstå<br />
helt i statlig ägo. SJ:s verkstäder, terminaltjänst, fastigheter och dataenheter<br />
bolagiserades samtidigt och inordnades i Swedcarrierkoncernen. Syftet<br />
var att sälja allt utom fastigheterna till privata investerare eller bolag.<br />
Fortfarande är dock Euromaint, som sköter verkstadsunderhåll kvar i statlig<br />
ägo, medan Trafficare (terminaltjänst) och Unigrid (dataservice) är sålda<br />
till privata intressenter.<br />
På infrastruktursidan har Banverket efter 1988 successivt fått överta vissa<br />
uppgifter från SJ, bl a sektorsansvaret, trafikledningen och nu senast alla<br />
”icke-kommersiella fastigheter”.<br />
Organisatoriskt har Banverket förändrats bl a genom införande av en ”beställar-<br />
och utförarmodell”. Förändringen genomfördes med hänvisning<br />
till att det skulle innebära en effektivisering av verksamheten. Nästa steg<br />
blev då en konkurrensutsättning av de producerande enheterna. Det fanns<br />
inget formellt politiskt beslut om konkurrensutsättning, utan beslutet fattades<br />
internt av Banverkets styrelse.<br />
Resultatet har blivit sex enheter inom Banverket kallade resultatenheter<br />
som ska verka i bolagsliknande former under mer eller mindre konkurrensutsatta<br />
villkor. För att skapa en större marknad utanför Banverket har<br />
man minskat den egna personalen så att man idag inte klarar volymen på<br />
egen hand. Man har också i viss mån förhindrat egna enheter att utföra<br />
arbeten, vilket gjort att det idag finns ett 40-tal företag på området, varav<br />
de största med stora utländska ägare.<br />
Idag är all investeringsverksamhet konkurrensutsatt och upphandling av<br />
underhåll i konkurrens till 100 % är planerad fr o m 2006.<br />
Samma problematik som här redovisats för Banverket gäller i princip också<br />
för Vägverket.<br />
Energi<br />
År 1992 genomfördes en bolagisering av Vattenfall, och samtidigt bildades<br />
Affärsverket Svenska Kraftnät som övertog ansvaret för stamnätet.<br />
År 1996 genomfördes avregleringen av elmarknaden. Grunden i den reformerade<br />
ellagstiftningen ligger i en tydligare ansvars- och rollfördelning<br />
mellan marknadens aktörer. Produktion och försäljning av el ska ske i<br />
konkurrens. Överföring av el på nätet -nätverksamheten- är ett naturligt<br />
monopol, vilket måste regleras och övervakas för att tillförsäkra kunderna<br />
250
skäliga villkor för överföringen. En ny myndighetsfunktion, Energimyndigheten,<br />
inrättades med ansvar för bl. a tillsyn av nätverksamheten.<br />
Den konkurrensutsatta delen av elmarknaden regleras av konkurrenslagstiftningen<br />
och övervakas av Konkurrensverket. Det samlade ansvaret<br />
för drift och leveranssäkerhet av stamnätet samt systemansvaret<br />
åligger staten och sköts av Svenska Kraftnät.<br />
Post<br />
Utgångspunkten är fortfarande förmedling av meddelanden och paket,<br />
men IT-tekniken har lagt en ny grund för verksamheterna och tillsammans<br />
med en rad andra faktorer – internationalisering, avreglering, förändrad<br />
efterfrågan på tjänster från företag och enskilda konsumenter – inneburit<br />
närmast en revolution inom det vi kallar postbranschen.<br />
Inom postområdet måste skiljas på tre olika segment - brev/meddelande/kommunikation<br />
– paket/logistik respektive kassaservice med mycket<br />
olika förutsättningar.<br />
Inom paket/logistik har konkurrens funnits redan sedan tidigare och företagen<br />
konkurrerar på en global marknad. Företag som UPS och Fedex har<br />
byggt upp starka internationella nätverk. Marknaden genomgår nu stora<br />
förändringar – allianser knyts och företagsköp genomförs på en internationell<br />
marknad. De stora europeiska postoperatörerna har ambitionen att<br />
snabbt etablera sig på den framväxande internationella logistikmarknaden.<br />
Svenska Posten deltar i omstruktureringen främst inriktat på Norden och<br />
Östersjöområdet.<br />
Det lagstadgade brevmonopolet upphörde 1993 och den svenska marknaden<br />
är en av de få som är helt öppen för konkurrens, även om det ligger<br />
nära till hands att hävda att brevbefordran är ett naturligt monopol. 1994<br />
omvandlades Postverket till Posten AB, och en postlag infördes. I denna<br />
läggs ansvaret för den grundläggande servicen på Posten AB, övriga postföretag<br />
berörs inte av detta. Postens marknadsandel för brevförsändelser<br />
uppgår till ca 95 procent. CityMail med verksamhet koncentrerad till storstäderna<br />
och till distribution av försorterad, datoradresserad post är det<br />
enda företag som kan sägas konkurrera med Posten. I övrigt finns ett fyrtiotal<br />
lokalt verksamma postoperatörer med en marknadsandel på mindre<br />
än 1 procent. Dessa företag är små och distribuerar enstaka brev inom<br />
mycket begränsade geografiska områden.<br />
I Sverige har sedan länge Posten stått för den rikstäckande kassaservicen.<br />
När Postgirot 1994 ombildades till ett av Posten AB helägt bolag, genomfördes<br />
den avreglering som innebar att Postgirots ensamrätt till de statliga<br />
betalningarna upphörde. Försäljningen av Postgirot till Nordea var en kon-<br />
251
sekvens av att Posten inte längre ansåg sig ha förutsättningar att bedriva<br />
finansiell verksamhet.<br />
Posten har fortfarande ansvaret genom Lagen om grundläggande kassaservice<br />
för att tillhandahålla den rikstäckande grundläggande kassaservicen.<br />
Detta sköts i det helägda dotterbolaget Svensk Kassaservice. Posten<br />
får ersättning av staten för uppdraget, dock inte med full kostnadstäckning.<br />
Tele<br />
Telekomindustrin är i mycket hög grad internationell. Många utländska teleoperatörer<br />
är verksamma i Sverige. Fusioner inom och över nationsgränser<br />
är återkommande inslag i marknadens konsolidering. Telia och<br />
finska Sonera utgör numera en gemensam koncern. Telekommunikationsmarknaden<br />
är numera öppnad för konkurrens inom hela EU.<br />
Telekommunikationsområdet i Sverige var i mycket liten utsträckning formellt<br />
reglerat före telelagens tillkomst den 1 juli 1993. Televerket hade<br />
istället ett faktiskt monopol genom sin dominerande ställning och genom<br />
bestämmanderätt om villkoren för anslutning av telefoner och annan utrustning.<br />
Monopolställningen blev allt svårare att upprätthålla pga den<br />
tekniska utvecklingen och den konkurrens som uppstod på internationell<br />
och nationell långdistanstelefoni. Anslutningsmonopolet avskaffades successivt<br />
under 1980-talet.<br />
Telelagen var en del i en politik för en ökad konkurrensutsättning. På en<br />
marknad där tillgången till ett omfattande nät för att distribuera tjänster är<br />
nödvändig och där investeringar i nätet är omfattande uppstår inte konkurrens<br />
spontant. Den som gör nätinvesteringen har inget intresse av att<br />
släppa in konkurrenter på det egna nätet. Telemarknaden är ett exempel på<br />
en s k nätverksindustri som oftast har tydliga tendenser till företagskoncentration.<br />
Öppningen av telekommarknaden och den ökade konkurrensutsättningen<br />
har banat vägen för nya ledningsfilosofier i företagen, som inneburit stora<br />
förändringar för de anställda. Framförallt har det skapat orosmoment<br />
eftersom de anställda och de fackliga organisationerna inte alltid kunnat<br />
överblicka konsekvenserna av företagsledningarnas strategier. Tidigare<br />
sammanhållna företag har splittrats upp i flera mindre bolag. Fokusering<br />
på en begränsad kärnverksamhet har inneburit att verksamheter som t ex<br />
förråd, verkstäder, lokalvård och telefonister avknoppats.<br />
Konsekvenser av avregleringarna – SEKO:s syn<br />
Bakgrunden till de iakttagelser av ofta bekymmersamt slag som SEKO gör<br />
i anslutning till situationen i de berörda infrastrukturbranscherna kan ofta<br />
252
elateras till avregleringarna, men det är ändå helheten i utvecklingen, där<br />
avregleringen är en viktig pusselbit, som måste tas med i betraktelsen. Olika<br />
bakgrundsfaktorer väger olika tungt i olika branscher som teknikutveckling,<br />
avreglering, internationalisering och också statens agerande<br />
gentemot berört område.<br />
Intentionerna och utfästelserna bakom avregleringen var att genom ökad<br />
konkurrens driva fram effektivare verksamhet som i slutänden skulle komma<br />
konsumenterna till del genom lägre priser och bättre produkter och<br />
tjänster. SEKO hävdar, att på de flesta områden har dessa intentioner och<br />
utfästelser inte infriats.<br />
Hela ekonomin präglas idag av en kortsiktig lönsamhetsjakt i större utsträckning<br />
än tidigare, vilket gått ut över kvalitén i verksamheterna såväl<br />
som långsiktigheten. Det har också drabbat personalen på ett påtagligt<br />
negativt sätt i olika avseenden. Ett faktum är att färre personer förväntas<br />
gör mer jobb. Konkurrenssituationen har gjort att SEKO:s medlemsgrupper<br />
bland produktionspersonalen drabbats genom att man utökat delar av<br />
den administrativa personalen såsom marknadsföringspersonal och personal<br />
som administrerar upphandlingar och istället dragit ned på de grupper<br />
som skall utföra själva produktionen. Upphandlingssystemet och hur det<br />
tillämpats ger också många exempel på hur produktionspersonalen fått<br />
stryka på foten.<br />
Sverige tillhör de europeiska länder som ligger i framkant när det gäller<br />
att omsätta de gällande liberaliseringsintentionerna i EU-lagstiftningen i<br />
nationell lagstiftning när det gäller avregleringar och den inre marknadens<br />
realiserande. Resultatet av konkurrensutsättning har bl a blivit färre svenska<br />
aktörer och fler utländska. Dessa har oftast en hemmarknad som är<br />
stängd för konkurrens utifrån. Metoden för genomförandet av den inre<br />
marknaden och liberalisering av samhällsnyttigheter och infrastrukturer<br />
blir minst sagt märklig när ingen håller i taktpinnen. Istället finns uppenbara<br />
risker att man av den inre marknaden skapar oligopolmarknader, resultatet<br />
innebär att det är den som är liten som får sitta som förlorare.<br />
Vår iakttagelse är att det finns starka invändningar på hur utvecklingen i<br />
infrastrukturbranscherna kommit att bli under 1990-talet i avregleringarnas<br />
spår. En kärnfråga för SEKO är att personalen kommit att pressas på<br />
ett oacceptabelt sätt. En annan viktig fråga är att kvalitetsaspekterna och<br />
långsiktigheten i företagens agerande hamnat i kläm på ett betänkligt sätt.<br />
Arbetsmiljön har försämrats på många arbetsplatser, dels som en följd av<br />
minskad bemanning och ökad press, dels genom en nedprioritering av arbetsmiljöarbetet.<br />
Antalet sjukskrivningar och rehabfall talar sitt tydliga<br />
språk, och det finns en frustration hos stora grupper bland SEKO:s medlemmar.<br />
Anställningsvillkoren har utsatts för en press nedåt i spåren av<br />
253
ogenomtänkta upphandlingar. Anställningsskyddet har naggats i kanten,<br />
kompetensutveck-lingsbehoven har eftersatts. Missnöjet är stort på många<br />
arbetsplatser idag över de senaste årens utveckling.<br />
När det gäller samhällsservice och infrastrukturverksamheter, så anser<br />
SEKO att långsiktigheten hos företagen och insatserna för ett kvalitativt<br />
och förebyggande underhåll av infrastrukturen har kraftigt försämrats.<br />
Neddragningar av kompetent produktionspersonal är ett gemensamt drag<br />
i de berörda branscherna. Upphandlingen av resurser som förmodas täcka<br />
motsvarande behov har sammantaget inte fungerat på ett sådant sätt att<br />
kvalitén i verksamheten kunnat upprätthållas. Investeringar och underhåll<br />
av materiel släpar efter, vilket gör verksamheterna än mer sårbara för störningar.<br />
Branschvisa konsekvenser<br />
Järnväg – trafik och infrastruktur<br />
Det systemskifte som skett inom spårtrafiken med en mycket uttalad kostnadspress<br />
inom hela branschen har gått ut över kvalitén i transporterna,<br />
som inte håller måttet. De anställdas villkor och arbetssituation har också<br />
försämrats på ett oacceptabelt sätt. De upphandlingar som gjorts har ensidigt<br />
fokuserats på lägsta pris, vilket inneburit en rad negativa konsekvenser.<br />
Samma utveckling har skett inom infrastrukturområdet inom Banverket.<br />
• Personalresurser har skurits ned, vilket inneburit en hög stressfaktor som<br />
gjort att personalen slitits hårt med ökade sjukskrivningstal som följd.<br />
Stora problem har uppstått med att åstadkomma en acceptabel arbetstidsförläggning,<br />
övertiden har varit oacceptabelt hög.<br />
• Medlemmarna upplever en försämrad arbetsmiljö, och det systematiska<br />
arbetsmiljöarbete som är arbetsgivarens skyldighet att bedriva har oftast<br />
inte fungerat tillfredsställande.<br />
• Andra problem har varit försämringar av pensionsvillkor, anställningstrygghet,<br />
inflytande och möjligheter till kompetensutveckling.<br />
• Fordonsunderhållet, speciellt det förebyggande, har eftersatts, vilket<br />
gjort att sårbarheten ökat. Detta har bidragit till att arbetet med att förbättra<br />
punktligheten hittills varit ett stort misslyckande.<br />
• Minskningen av det förebyggande underhållet har inneburit fler driftstörningar<br />
och ökade insatser av akuta underhållsåtgärder för att upprätthålla<br />
trafiken.<br />
• Systemet med upphandling och ofta korta upphandlingstider innebär att<br />
tågoperatörerna har små möjligheter till att investera i rullande materiel<br />
och utveckla service och trafikkoncept.<br />
254
• Inom infrastrukturunderhållet finns samma problem i form av nedskurna<br />
resurser, ökad entreprenadutläggning och med tiden ökade svårigheter<br />
att behålla kompetent personal i viktiga funktioner. Produktionspersonalen<br />
har minskat i relation till administrativ personal inom Banverket.<br />
• Stora problem finns när det gäller att hitta rätt prioriteringar och former<br />
för fungerande kontakter mellan tågtrafikbolagen och Banverket.<br />
• Allmänhetens tilltro till järnvägstrafiken har fått sig en knäck, då antalet<br />
inställda tåg och förseningar ligger på en oacceptabel nivå.<br />
• Inom infrastrukturen försämras säkerheten på sikt genom brister i förfrågnings-underlag<br />
och kravställning, och genom att ekonomiska krav<br />
sätts före krav om säkerhet och arbetsmiljö.<br />
Energi<br />
SEKO ser stora behov av att förbättra regelverket på den avreglerade elmarknaden.<br />
Hittills har fokus huvudsakligen legat på att främja den fria<br />
konkurrensen, vilket har resulterat i en producenternas marknad medan<br />
regler och förutsättningar för en elproduktion med hög tillgänglighet, kvalitet<br />
och till rimliga priser varit nära nog obefintliga. Våra medlemmars arbetsvillkor,<br />
inte minst vad beträffar arbetsmiljö och säkerhet har försämrats.<br />
• Avvecklingen av produktionskapacitet har gått alltför snabbt, vilket<br />
äventyrat elförsörjningen.<br />
• Ägarkoncentrationen har ökat. Fyra kraftproducenter står för 90 procent<br />
av all elproduktion i Sverige.<br />
• Det eftersatta underhållet i ledningsnäten har resulterat i fler och längre<br />
elavbrott.<br />
• Kortsiktigt lönsamhetstänkande går före långsiktighet och nödvändiga<br />
investeringar.<br />
• De anställda har fått betala ett högt pris i form av försämrade anställningsvillkor<br />
genom företagens agerande på den öppnade marknaden,<br />
bland annat vad gäller arbetsmiljö och säkerhet.<br />
• Småkonsumenter missgynnas av ojämlika taxor och krångliga administrativa<br />
rutiner.<br />
255
Post<br />
Situationen för de anställda i postföretagen kan kortfattat beskrivas som<br />
att:<br />
• Inflytandet på arbetet har minskat genom central- och detaljstyrning<br />
samt övertro på möjligheten att rationalisera verksamheten genom centrala<br />
direktiv. Möjligheterna till medinflytande för såväl de anställda<br />
som den fackliga organisationen uppvisar alltför många brister. Bemanningen<br />
är ofta alltför knapp vilket skapar en situation där de anställda<br />
känner stress.<br />
• Arbetsmetoderna har förändrats till fler uppstyckade, hårt styrda jobb<br />
med utarmat arbetsinnehåll.<br />
• Fler tim- och visstidsanställningar har utformats genom arbetsgivarens<br />
ambition att minska personalkostnader och skapa optimal produktionsanpassning.<br />
• Kompetensutvecklingen och möjligheterna att hänga med i den tekniska<br />
utvecklingen tenderar att koncentreras till ett fåtal anställda.<br />
Tele<br />
Jobben inom telekommunikationsföretagen har starkt påverkats av<br />
branschens strukturomvandling. Stora uppsägningar och ständiga förändringar<br />
i företagen har skapat oro och otrygghet. Den hårdnande konkurrensen<br />
gör det nödvändigt för företagen att minska kostnaderna, vilket<br />
ökar arbetsbelastningen och pressen på de anställda. Telebranschen som tidigare<br />
genomsnittligt haft en låg sjukfrånvaro visar nu tydliga tendenser<br />
till en snabb ökning.<br />
Exempel på problem som personalen fått kännas vid:<br />
• Ständiga omorganisationer och nya arbetsorganisationer har genererat<br />
stor otrygghet. Det råder en stor omorganisationströtthet vilket resulterar<br />
i minskat engagemang.<br />
• Varje omstrukturering i nya företagskonstellationer tenderar att äventyra<br />
arbetsvillkor och förmåner i form av t ex pensionsvillkor.<br />
• Upphandlingar riskerar att vid varje upphandlingstillfälle resultera i<br />
nedtrappning av de anställdas villkor. Korta upphandlingsperioder ökar<br />
de anställdas osäkerhet om framtiden.<br />
• Arbetsbelastningen har ökat och blivit ojämnare för många grupper. För<br />
vissa grupper har kraven på ständig tillgänglighet också ökat.<br />
• Uppdelning i allt smalare och mer begränsade verksamhetsområden<br />
med eget ekonomiskt ansvar har medfört att såväl arbetsmiljöarbete som<br />
rehabilitering försvårats.<br />
256
• Arbetsmiljöorganisationen har avrustats och frågorna om arbetsmiljö<br />
nedprioriterats.<br />
• Samverkansavtalens tanke att arbetsmiljöarbetet skulle ingå som en naturlig<br />
del i det övriga fackliga arbetet misslyckades. Arbetsmiljöarbetet<br />
kom istället i sista hand när ekonomin sattes främst.<br />
• Förändringarna har inneburit att det blivit allt svårare att ägna tid åt<br />
fackligt arbete eftersom det blivit nödvändigt för den egna anställningstryggheten<br />
att satsa allt på arbetet. I en tekniskt intensiv verksamhet med<br />
snabb utveckling accentueras detta i en omstrukturering av det slag som<br />
skett inom telekombranschen.<br />
• Uppsplittringen i mindre företag med mer koncentrerad verksamhet har<br />
försvårat möjligheterna att byta jobb inom samma organisation. Detta<br />
innebär att företagen inte satsar på kompetensutveckling – för anställning<br />
krävs rätt utbildning från start.<br />
Våra krav på arbetsgivarna<br />
Medlemmarna i de berörda branscherna upplever en situation som i olika<br />
avseenden har inneburit en ökad press och en försämrad arbetssituation.<br />
Förbundet vill särskilt lyfta fram ett antal krav som vi menar är angelägna<br />
och aktuella allmänt i branscherna. Dessa krav är ofta inbördes beroende<br />
av varandra, så är exempelvis en tillräcklig grundbemanning en förutsättning<br />
för en bra arbetsmiljö, kompetensutveckling, inflytande och en fungerande<br />
arbetsorganisation etc.<br />
• Personalresurserna måste dimensioneras så att förutsättningar skapas för<br />
att stressen, utslagningen och de ökade sjukskrivningarna minskar. Kvalitén<br />
i upphandlingarna måste säkerställas, anbud som medför orealistiskt<br />
låg bemanning måste avvisas.<br />
• En tillräcklig egen bemanning inom samhällsserviceföretagen är en<br />
förutsättning för en verksamhet som värnar om service, kvalitet och som<br />
ger förutsättningar för en god arbetsorganisation, inflytande och en aktiv<br />
kompetensutveckling för de anställda.<br />
• Arbetsmiljön måste ges högsta prioritet. Arbetsgivaren måste leva upp<br />
till sina skyldigheter när det gäller arbetsmiljöarbete. Ingen skall drabbas<br />
av ohälsa på grund av arbetet. Det är också oacceptabelt att så<br />
många medlemmar idag utsätts för hot och våld i arbetet. Ett ökat inflytande<br />
över den egna arbetssituationen är ett krav för att förbättra arbetsmiljön<br />
för SEKO:s medlemmar.<br />
• Social dumping är helt oacceptabelt. Löne- och anställningsvillkor måste<br />
bibehållas på minst samma nivå vid byte av entreprenör. Det ska inte<br />
vara möjligt att konkurrera genom dumpade avtal. Kostnaden för avta-<br />
257
len ska vara likvärdig för företagen i resp. bransch. Vidmakthållande av<br />
förmånligare villkor vid övergång av verksamhet i samband med offentlig<br />
upphandling skall alltid eftersträvas.<br />
• Anställningstryggheten måste säkras vid upphandlingar. Visstidsanställningar<br />
skall begränsas.<br />
• Nej till utarmat arbetsinnehåll. Satsa på att tillvarata arbetstagarnas<br />
kompetens genom en arbetsorganisation och bemanning med möjlighet<br />
till inflytande, utveckling och eget ansvar för uppgifterna.<br />
• Alla arbetstagare skall ges del i en kompetensutveckling som svarar mot<br />
dagens och framtidens krav. Möjligheterna till kompetensutveckling<br />
måste förstärkas.<br />
• Heltid skall vara en rättighet och deltid en möjlighet.<br />
Våra krav på regering och riksdag<br />
Riksdag och regering sätter ramarna för samhällsservice och infrastruktur.<br />
Detta ger dem en nyckelroll när det gäller att garantera en långsiktigt hållbar<br />
verksamhet med högt ställda kvalitetskrav som kan svara upp mot<br />
medborgarnas behov. Om verksamheten bygger på högt ställda kvalitetskrav<br />
snarare än kortsiktig lönsamhetsjakt är det den bästa grunden<br />
både för en bra samhällsservice och nöjda anställda.<br />
I den konkurrenspolitiska propositionen från 1996 inskärptes kravet om<br />
noggrann utvärdering av systemförändringar. Det är hög tid att fullfölja<br />
detta åtagande.<br />
SEKO kräver att det genomförda systemskiftet inom samhällsservicen<br />
och infrastrukturbranscherna utvärderas med avseende på kvalité,<br />
service och de anställdas villkor i syfte att skapa en långsiktigt<br />
hållbar verksamhet.Tills detta är genomfört kräver SEKO att all fortsatt<br />
avreglering stoppas.<br />
SEKO ställer följande krav i utvärderingen:<br />
• Samhället måste ställa upp tydliga mål för samhällsservicen, mål som är<br />
möjliga att utvärdera.<br />
• En långsiktig finansiering måste tryggas för alla verksamheter som innefattar<br />
av samhället definierade mål för samhällsservice.<br />
• Privatiserad samhällsservice som inte fungerar på en konkurrensutsatt<br />
marknad, skall återföras till samhället.<br />
• Högt ställda kvalitetskrav på samhällsservicen måste vara vägledande<br />
för statsmakterna. Kraven måste uttryckas i termer som tydligare vägleder<br />
verksamhetsansvariga för att kunna fullfölja samhällskraven.<br />
258
• Regelsystemen i branscherna måste tydligt identifiera konflikterna mellan<br />
företagsekonomisk lönsamhet och samhällets och medborgarnas behov.<br />
Systemen måste vara bättre fungerande instrument för att kunna<br />
prioritera samhällsbehoven utifrån övergripande politiska bedömningar.<br />
• Upphandlingslagen måste revideras för att åstadkomma en kompetent<br />
och ansvarsfull upphandlingspraxis som sätter kvalité och service i<br />
centrum. Arbetsmiljö och sociala villkor måste också vägas in vid upphandlingar,<br />
och upphandlingslagen bör kopplas till MBL. Kontraktstiderna<br />
för upphandlad verksamhet måste bli längre. Upphandlingstider<br />
kortare än tio år bör inte förekomma. Sverige ska också ratificera ILOkonvention<br />
94, som handlar om arbetsklausuler i offentliga kontrakt.<br />
Det är helt oacceptabelt att ett samhälle använder sig av försämring av<br />
anställnings- och arbetsvillkor som ett medel för att förbilliga den offentliga<br />
verksamheten.<br />
• Upphandlingssystemets tvång att prioritera kortsiktig lönsamhet måste<br />
korrigeras av samhället för att tillgodose långsiktiga investeringsbehov.<br />
Regelsystemen måste tillgodose förebyggande underhåll och att bevara<br />
det nedlagda realkapitalet.<br />
• Staten ska genom att vara ägare till företag, inom branscher som bedriver<br />
nödvändig samhällservice, sätta normer för kvalité och tillgänglighet.<br />
Exempel på sådana företag är SJ, Vattenfall, Posten samt delägarskapet<br />
i Telia-Sonera.<br />
• Staten ska för infrastrukturen inom Banverket, Vägverkets och Sjöfartsverket<br />
bedriva löpande drift- och underhållsarbete i egen regi med tillräcklig<br />
personalvolym och kompetens för att i huvudsak klara verksamheten<br />
själva.<br />
• Staten ska bedriva viss säkerhetsverksamhet i egen regi såsom säkerhetskontroller<br />
på flygplatser, trafikledning inom luftfarten etc. Kriminalvårdsanstalter<br />
och häkten ska självfallet kvarstå i statlig regi.<br />
259
Bilaga 2 till förbundsmötesprotokollet <strong>2003</strong><br />
Min arbetsplats<br />
Beredningsutskottets förslag<br />
Vad har hänt ?<br />
Det är väl känt att sjukskrivningstalen gått upp mycket kraftigt på senare<br />
år, speciellt efter 1997 och i särskilt hög grad långtidssjukskrivningarna. I<br />
Riksförsäkringsverkets undersökning om tänkbara förklaringar till den<br />
stora ökningen konstateras att förhållandena på arbetsplatserna är den i<br />
särklass viktigaste förklaringsfaktorn.<br />
Hela ekonomin präglas idag av en kortsiktig lönsamhetsjakt i större utsträckning<br />
än tidigare, vilket inneburit att färre förväntas göra samma jobb<br />
som tidigare fast bättre. Arbetsmiljön har utan tvekan försämrats på<br />
många arbetsplatser dels som en följd av minskad bemanning och ökad<br />
press men också på grund av nedprioritering av arbetsmiljöarbetet. Det<br />
systematiska arbetsmiljöarbete som är arbetsgivarens skyldighet att bedriva<br />
har oftast inte fungerat tillfredsställande. Antalet sjukskrivningar och<br />
rehabfall talar sitt tydliga språk, och det finns en frustration hos stora<br />
grupper bland SEKO:s medlemmar.<br />
Senare undersökningar bl a LO:s undersökning ”Ohälsans trappa” visar<br />
också att det skett en förskjutning från de traditionella fysiska och kemiska<br />
hälsoriskerna till organisatoriska och psykosociala arbetsmiljöproblem.<br />
Framförallt är det stress och psykosocial arbetsmiljöbelastning som ökat.<br />
Belastningsskador är fortfarande den vanligaste sjukdoms- och arbetsskadediagnosen,<br />
men även i detta fallet kan en psykosocial komponent ofta<br />
ingå i bakgrunden.<br />
Samtidigt tror många att de traditionella arbetsmiljöproblemen är lösta vilket<br />
inte alls är fallet. Nya arbetsmetoder och processer innebär nya belastningar<br />
och hälsorisker. Statistiken visar att de gamla skadorna består<br />
och att nya tillkommer.<br />
Arbetsgivarnas intresse för arbetsmiljöfrågor är också i hög grad konjunkturberoende,<br />
vilket framgår när man studerar 90-talets ekonomiska<br />
problem och höga arbetslöshet. När arbetslösheten stiger minskar arbetsgivarnas<br />
intresse för de anställdas förhållanden på arbetsplatserna.<br />
Oron för att förlora jobbet bidrar också till att det blir tystare på arbetsplatserna.<br />
De anställda vågar inte kritisera verksamheten och framför allt<br />
inte de som bara har tillfälliga anställningar. Det innebär att kreativiteten<br />
minskar vilket kan bli kostsamt för arbetsgivarna. Trots detta driver arbetsgivarna<br />
krav på ytterligare försämringar av anställningstryggheten.<br />
260
Trygghet är en förutsättning för att de anställda ska våga vara kreativa och<br />
ta större ansvar på arbetet.<br />
Uppsägningen av de centrala och lokala arbetsmiljöavtalen har medfört att<br />
arbetsmiljöarbetet på många företag har havererat. Införandet av föreskriften<br />
om internkontroll och arbetsgivarens ökade ansvar för rehabilitering<br />
har inte fungerat som det var tänkt. Det visar en mängd utredningar<br />
som gjorts om rehabilitering och sjukfrånvaro på senare tid. Intern-kontrollföreskriften<br />
har givits ut i ny tappning för att senare döpas om till systematiskt<br />
arbetsmiljöarbete. Det hjälper inte att döpa om lagar och föreskrifter<br />
om viljan hos arbetsgivarna inte finns att följa dem och sanktionsmöjligheterna<br />
från samhällets sida är minimala.<br />
Försämringen av arbetsskadeförsäkringen och sjukersättningen bidrar till<br />
ökad ohälsa genom att fler är på jobbet fast de är sjuka. Företagshälsovården<br />
är på många håll inte längre värd namnet efter den nedrustning som<br />
skett. Arbetsgivarna köper oftast ett basutbud som inte innehåller speciellt<br />
många insatser. De skärpta krav som uppställts i arbetsmiljölagen i olika<br />
omgångar har förutsatt en väl utbyggd företagshälsovård och lokala arbetsmiljöavtal,<br />
förutsättningar som inte längre finns.<br />
Arbetsskadorna har minskat under 90-talet enligt den officiella statistiken.<br />
Det är framförallt olycksfallen som har minskat. En orsak är den underrapportering<br />
som beror på det försämrade ersättningssystemet och inställningen<br />
att man får ändå ingen ersättning.<br />
Nästan var fjärde som anser sig drabbad har inte anmält sin arbetsskada<br />
enligt en LO-undersökning.<br />
I en besvärsundersökning av Arbetsmiljöverket uppgav fyra av 10 sjukskrivna<br />
under den vecka som undersökningen genomfördes i början av år<br />
2002, att arbetet var orsak till besvären. Samtidigt med besvärsundersökningen<br />
har de preliminära uppgifterna över anmälda arbetsskador för 2001<br />
blivit klara. Antalet arbetsolyckor är i stort sett oförändrat jämfört med år<br />
2000, medan arbetssjukdomarna fortsätter att öka.<br />
LO-medlemmarna får i högre utsträckning än andra grupper arbetsskador,<br />
blir sjukskrivna och förtidspensionerade. Därför drabbas de hårdare av<br />
den försämrade arbetsskadeförsäkringen. De sänkta ersättningsnivåerna<br />
och de renodlade medicinska kriterier som införts på senare år för rätt till<br />
förtidspension och sjukersättning drabbar också LO- grupperna hårdast.<br />
Rätt till livränta finns nu i stort sett enbart kvar vid kroniska sjukdomar<br />
och vid invaliditet i samband med arbetsskada som medfört inkomstförlust.<br />
Den rätten omfattar i begränsad utsträckning arbetssjukdomar som<br />
oftare drabbar kvinnor. De regler som gällt mellan 1993 och 2002 innebar<br />
stora inskränkningar i möjligheten att få livränta. Reglerna har mjukats<br />
261
upp något från den 1 juli 2002, men det kan ta mycket lång tid innan vetenskapen<br />
kan påvisa samband mellan arbetsmiljö och ohälsa, vilket är en<br />
förutsättning för att kunna få arbetsskadan godkänd försäkringsmässigt.<br />
Hur vill vi ha vår arbetsmiljö – SEKO:s mål<br />
• Alla ska ha en arbetsplats som ger en yrkesmässig och personlig utveckling<br />
och ett yrkesliv som kan avslutas med god fysisk och psykisk<br />
hälsa.<br />
• Hot och våld ska inte förekomma på våra arbetsplatser.<br />
• Arbetsorganisationen måste anpassas efter människors förutsättningar,<br />
inflytande över den personliga arbetssituationen är ett viktigt mål.<br />
• Ingen ska behöva riskera sin hälsa på grund av fysisk belastning i arbetet<br />
på grund av tunga lyft eller statiska arbetsmoment, buller eller vibrationer.<br />
• Ingen ska riskera sin hälsa och sitt välbefinnande på grund av psykisk<br />
belastning, såsom stress, monotoni och dåliga sociala relationer på arbetsplatsen.<br />
• Ingen ska utsättas för kemiska hälsorisker.<br />
• Jämställda arbetsplatser – ökade insatser för att förbättra kvinnors arbetsförhållanden.<br />
• Det fackliga inflytandet över anställningsformer och arbetstider måste<br />
förstärkas.<br />
• Ensamarbete måste begränsas kraftigt.<br />
• Personliga utbildningsplaner ska upprättas för alla anställda.<br />
Krav på arbetsgivarna<br />
• Ett effektivt arbetsmiljöarbete där det lokala arbetsmiljöarbetet integreras<br />
i linjeverksamheten i enlighet med föreskriften systematiskt arbetsmiljöarbete<br />
måste genomföras på alla arbetsplatser.<br />
• Arbetsmiljön och dess risker ska kartläggas, riskbedömningar göras,<br />
rutiner och åtgärdsplaner fastställas för att uppfylla föreskriften och<br />
minimera ohälsa och olycksfall.<br />
• Ingen ska utsättas för olycksfallsrisker eller våld i arbetet.<br />
• Utveckling av teknik och arbetsorganisation ska bidra till förbättring av<br />
hälsa och inflytande.<br />
• Personalplanering och bemanning ska innefatta bedömning av konsekvenser<br />
för ohälsa och säkerhet.<br />
262
• Rapportering av arbetsskador och arbetsrelaterad ohälsa måste förbättras.<br />
Utredning av inträffade arbetsskador skall alltid göras på arbetstid.<br />
• Samverkan sker på olika sätt i våra branscher. En del har både centrala<br />
och lokala avtal medan andra lutar sig mot lagstiftningen. En del har således<br />
samverkansorgan medan andra har skydds- och medbestämmandekommittéer.<br />
Oberoende av organisation så måste verksamheten fungera.<br />
Det är viktigt att alla på arbetsplatsen engageras i arbetsmiljöarbetet.<br />
• Otillräcklig utbildning och brist på resurser får inte stjälpa arbetsmiljöarbetet.<br />
Skyddsombudens roll måste stärkas och utvecklas. Skyddsombuden<br />
ska vaka över att arbetsgivarna sköter sig och bedriver ett systematiskt<br />
arbetsmiljöarbete enligt kraven i föreskriften, aktivt delta i samverkansarbetet<br />
samt påtala brister i arbetsmiljön. Alla skyddsombud ska<br />
ha genomgått kursen ”Bättre arbetsmiljö” inom 6 månader. Där skyddsombud<br />
inte finns är det viktigt att de regionala skyddsombuden<br />
får bättre möjlighet att arbeta.<br />
• Det är viktigt att alla anställda, även i små företag, har samma rätt till en<br />
god arbetsmiljö.<br />
• Kravet på att bevisa arbetsgivarens vållande vid arbetssjukdomar måste<br />
tas bort ur våra arbetsskadeavtal.<br />
Krav på samhället<br />
Rehabilitering är en rättvisefråga för de som drabbats av ohälsa eller skada.<br />
Även de som blir sjuka av andra skäl måste få en chans att komma tillbaka<br />
i arbete. Samhället måste ställa resurser till förfogande och hitta en<br />
samordning som resulterar i ett fungerande rehabiliteringsarbete.<br />
Företagshälsovården är en viktig resurs i arbetsmiljöarbetet med i huvudsak<br />
förebyggande arbete, men också i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.<br />
Företagshälsovården ska vara en neutral expertfunktion där parterna<br />
ska ha ett gemensamt inflytande och tillsammans avgöra företagshälsovårdens<br />
utformning. Företagshälsovården måste göras obligatorisk och<br />
omfatta alla anställda i alla branscher oavsett anställningsform. Försäkringskassan<br />
ska utnyttja företagshälsovården som en obligatorisk resurs.<br />
• Systematiskt arbetsmiljöarbete ska tillämpas på alla företag och omfatta<br />
alla anställda, oavsett anställningsform. Lagstiftningen ska även omfatta<br />
egenföretagare.<br />
• Arbetsmiljölagen måste kompletteras med krav om att fördelningen av arbetsmiljöansvaret<br />
i samband med tillämpning av beställarutförarmodellen<br />
alltid är klarlagt mellan huvudman, infrastrukturförvaltare och de som<br />
har operativt, ekonomiskt och kommersiellt ansvar för verksamheten.<br />
263
• Ökat stöd och en stärkt finansiering till de regionala skyddsombuden är<br />
nödvändigt.<br />
• Tillsynsfrågor måste prioriteras upp och ges förstärkta resurser. Tillsynen<br />
måste förbättras och kompletteras med någon form av certifiering.<br />
Företagsböter och sanktioner måste tillämpas i ökad utsträckning.<br />
• Arbetsrelaterad ohälsa ska inte innebära någon inkomstförlust.<br />
• Samhället måste öka stödet till arbetslivsrelaterad forsknings- och utvecklingsverksamhet,<br />
bl a till de yrkesmedicinska klinikerna.<br />
• Förbättrade fackliga möjligheter till insyn och påverkan av universitetens<br />
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom arbetslivsområdet<br />
måste garanteras. Partsrepresentation inom styrelser för olika forsknings-<br />
och utvecklingsorgan måste återinföras.<br />
• Det krävs en utökning av lagskyddet för personal som utsätts för hot och<br />
våld i arbetet<br />
• Samhället måste ställa ökade resurser till förfogande för arbetslivsinriktad<br />
rehabilitering. Det måste också införas sanktionsmöjligheter mot arbetsgivare<br />
som inte följer lagstiftningen angående rehabilitering.<br />
• Företagshälsovården skall vara en högt kvalitativ och neutral expertfunktion<br />
som är obligatoriskt lagstadgad för alla arbetstagare på arbetsmarknaden,<br />
oavsett anställningsform.<br />
• Polis och åklagare måste utbildas inom specialområdet förundersökning<br />
av brott mot arbetsmiljölagen.<br />
• Bevisreglerna i lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) måste utformas<br />
så att det blir väsentligt lättare att få en arbetsskada godkänd, och på ett<br />
sätt som inte missgynnar de som drabbas av arbetssjukdom. Full ersättning<br />
för inkomstförlust vid arbetsskada skall utgå.<br />
Detta skall SEKO göra<br />
• Driva arbetsmiljöfrågor ur ett fackligt helhetsperspektiv där inflytande,<br />
arbets-organisatoriska förändringar, arbetstidsförläggning, utbildningsfrågor<br />
liksom inte minst en tillräcklig bemanning betraktas som viktiga<br />
delar i en god arbetsmiljö.<br />
• Driva kampanjer om olika frågor som påverkar medlemmarnas arbetsmiljö<br />
såsom hot och våld, villkor i samband med privatisering och upphandling<br />
mm.<br />
• Utveckla det lokala fackliga arbetet och satsa på att öka kunskaperna<br />
bland alla fackligt aktiva för att förbättra medlemmarnas arbetsmiljöförhållanden.<br />
264
• Lyfta fram skyddsombudens ställning på arbetsplatsen, deras status, roll<br />
och utbildning, som måste stärkas. SEKO:s skyddsombud måste ges de<br />
bästa förutsättningar att spela en aktiv roll för att värna medlemmarnas<br />
arbetsmiljö.<br />
• Driva frågan om skyddsronder. Skyddsronder skall regelbundet genomföras<br />
på alla arbetsplatser.<br />
• Prioritera det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Företagshälsovården<br />
som resurs måste återigen komma alla till del.<br />
• Ta fram arbetsmiljöavtal som reglerar arbetsmiljöutbildning, företagshälsovård<br />
samt frågor om skyddsombudens rättigheter för de olika branscherna.<br />
Utbildning i företagshälsovårdsfrågor samt beställarkompetens<br />
måste tas fram. Rehabiliteringskompetens kommer att bli en nödvändighet<br />
för skyddsombuden.<br />
• Driva frågan om förbättring av finansieringen av de regionala skyddsombuden.<br />
• SEKO skall verka för att förbättra lagen om arbetsskadeförsäkring<br />
(LAF) och de avtal som reglerar arbetsskador, dels så att det blir lättare<br />
att få en arbetsskada godkänd, dels så att full ersättning för inkomstförlust<br />
utgår.<br />
• Avtal bör tecknas om full ersättning för inkomstförlust vid arbetsskada.<br />
När det gäller hot och våld har den frågan högsta prioritet.<br />
• Fortsätta att följa upp ISA-statistiken, dokumentera och sprida kännedom<br />
om resultaten. Vi måste få ett bättre grepp om hur det står till i de<br />
olika branscherna och vilka yrken och arbetsplatser som har de sämsta<br />
arbetsmiljöerna.<br />
• Fortlöpande uppdatera och marknadsföra förbundets website<br />
(www.skydds.net ) om arbetsmiljö och försäkring.<br />
• Förbättra den interna kommunikationen. Viktiga arbetsmiljöfrågor måste<br />
kunna spridas på ett enkelt sätt i organisationen. Detta innebär bl a att<br />
registreringen av nyvalda och omvalda skyddsombud och arbetsmiljöansvariga<br />
måste fås att fungera. Ansvaret vilar tungt på klubbarna att<br />
sköta denna rapportering och på avdelningarna att sköta registreringen.<br />
• Förbundet ska verka för att branschvisa skyddsombudsmöten genomförs.<br />
265
Bilaga 3 till förbundsmötesprotokollet <strong>2003</strong><br />
Jämställdshetsprogram<br />
Beredningsutskottets förslag<br />
Vi är alla olika men har lika värde och rätt<br />
Vi människor är alla olika och ser inte likadana ut. Vi kan vara korta eller<br />
långa, tjocka eller smala, vi är kvinnor och män, vi har olika hårfärg och<br />
ansiktsfärg, vi har olika sexuell läggning. Dessa skillnader oss människor<br />
emellan ger dock ingen rätt att behandla oss olika. Vi har alla rätt att bli<br />
behandlade på ett sakligt och rättvist sätt. Vi ska inte behöva finna oss i att<br />
våra egenskaper påverkar behandlingen eller bedömningen av oss på ett<br />
sätt som inte är relevant. På samma sätt ska vi inte behöva tåla att bli olika<br />
behandlade på grund av våra åsikter, vår religiösa övertygelse eller liknande<br />
förhållanden.<br />
Vi anser alltså att ”Alla människors lika värde – alla människors lika<br />
rätt” är en grundläggande samhällsnorm som vi ska leva efter. Detta är<br />
också LOs inställning till vilken vi ansluter oss fullt ut genom vårt program.<br />
Vi ställer i vårt program krav på samhället, arbetsplatsen men också<br />
på den fackliga organisationen.<br />
För oss, som är fackligt aktiva, är detta tankar som inte bara utgör värderingar<br />
och beskriver en människosyn utan som också är grundläggande i<br />
det fackliga arbetet för att tillförsäkra alla medlemmar drägliga arbetsvillkor.<br />
Det innebär inte att vi som fackföreningsmedlemmar alltid lever upp till<br />
dessa värderingar. Fördomar och trångsynthet är minst lika vanliga bland<br />
oss som bland andra människor i samhället. Men när vi låter dessa fördomar<br />
ta överhanden så motarbetar vi inte bara den vi diskriminerar eller<br />
passivt åser bli diskriminerad utan vi motarbetar i själva verket vårt grundläggande<br />
fackliga arbete, att uppnå goda villkor för medlemmarna.<br />
Jämställdhet rör förhållandet mellan kvinnor och män. Kvinnor och män<br />
ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter såväl i samhället, på<br />
arbetsmarknaden som i privatlivet. Utifrån detta ställningstagande anser<br />
SEKO att<br />
• Kvinnor och män på lika villkor ska kunna delta i politiska, fackliga<br />
samt andra aktiviteter i samhället<br />
• Kvinnor och män på lika villkor har rätt att arbeta heltid och möjlighet<br />
att arbeta deltid<br />
• Kvinnor och män på lika villkor ska ha rätt till beslutande funktioner<br />
och positioner inom såväl SEKO som i samhället i övrigt<br />
266
• Kvinnor och män på lika villkor har en reell möjlighet att ta hand om familj<br />
och barn<br />
Jämställdhet har både en kvantitativ och kvalitativ aspekt. Den kvantitativa<br />
innebär en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom alla områden<br />
i samhället, till exempel inom olika yrken, fritidsaktiviteter och maktpositioner.<br />
Med jämn könsfördelning avses i detta sammanhang att andelen<br />
kvinnor respektive män i en grupp är 40-60 procent. Finns det mer än 60<br />
procent kvinnor eller män i en grupp är den kvinno- respektive mansdominerad.<br />
Den kvalitativa innebär att både mäns och kvinnors kunskaper,<br />
erfarenheter och värderingar tas tillvara och får berika och påverka utvecklingen<br />
inom alla områden i samhället.<br />
Den kvantitativa fördelningen är en förutsättning för att också uppnå den<br />
kvalitativa. Den kvalitativa aspekten är dock svårare att mäta. SEKO måste<br />
här medvetet och aktivt arbeta med attityder, fördomar och okunskap.<br />
Lösningen till ett jämställt samhälle ligger i vår förmåga att påverka ett<br />
antal fördomar, attityder och värderingar. En inte helt lätt uppgift eftersom<br />
mycket av detta finns dolt i de kulturella mönster som formats parallellt<br />
med den industriella framväxten.<br />
Jämställdheten är en fråga som rör både kvinnor och män. Både kvinnor<br />
och män måste därför driva jämställdhetsarbetet sida vid sida och driva<br />
jämställdhetsarbetet i alla frågor. Jämställdhet kan enbart uppnås med aktivt<br />
arbete.<br />
För SEKO är det en demokrati- och rättvisefråga att makten blir rättvist<br />
fördelad mellan kvinnor och män.<br />
Dagens Sverige ser inte ut som våra ideal säger. Okunnighet och fördomar<br />
utgör hinder för ett jämlikt samhälle. I vårt program har vi som mål att genom<br />
ett antal krav på samhället och våra arbetsgivare uppnå en verklig<br />
jämställdhet. Vi ställer också ett antal krav på oss själva. Vårt syfte är både<br />
att genomföra ett antal konkreta förändringar och att skapa en god grund<br />
för attitydförändringar.<br />
I detta program talar vi om kvinnor som grupp och män som grupp. Vi<br />
söker beskriva förhållandet på ett strukturellt plan, inte på ett individuellt.<br />
Eftersom vi beskriver strukturer är det nödvändigt att använda vissa generaliseringar.<br />
Detta kan medföra att vissa individer inte alltid känner igen<br />
sig. Ändå är det nödvändigt med en sådan beskrivning för att komma fram<br />
till nödvändiga förändringar. Det är det generella och vanliga vi vill beskriva,<br />
inte undantagen. Det är också så att med den struktur som SEKO<br />
har som förbund, med en mängd olika verksamheter och arbetsplatser, så<br />
är generaliseringar nödvändiga.<br />
267
Bilaga 4 till förbundsmötesprotokollet <strong>2003</strong><br />
Verksamhetsplan 2004 – 2006<br />
Reviderat förslag<br />
Inledning<br />
I SEKO ska medlemmen stå i centrum. SEKOs verksamhet växer fram ur<br />
samtalen på arbetsplatserna. När frågorna om medlemmens arbete, arbetsmiljö,<br />
lön och arbetsvillkor kommer upp på arbetsplatserna ska SEKO<br />
vara en part. När frågorna om medlemmens möjligheter på arbetsmarknaden<br />
kommer upp ska SEKO vara en part. När samtalen kommer in på pensioner,<br />
skatter och sjukvård ska SEKO vara en part. När samtalen kommer<br />
in på avregleringarna av infrastrukturen och annan samhällsservice ska<br />
SEKO vara en part. Det medlemsnära facket ska finnas där det vardagliga<br />
samtalet pågår. Det är medlemmarnas behov och prioriteringar som ska<br />
bestämma förbundets verksamhet.<br />
Det innebär att medlemmarnas och krav på sitt fack klart ska komma till<br />
uttryck i det vi gör. Behov och önskemål som processas i hela förbundet<br />
ska fastställas som gemensamma mål. Hela förbundets verksamhet går sedan<br />
ut på att uppfylla dessa mål.<br />
SEKOs mål och verksamhet bygger på de fem program, motioner och utlåtanden<br />
samt övriga frågor som förbundsmötet ska behandla, som i sin<br />
tur innehåller både mål och krav som ska omsättas i praktiken under den<br />
kommande treårsperioden.<br />
Med SEKOs mål och verksamhet kraftsamlar vi oss i hela förbundet för att<br />
uppnå de mål vi gemensamt fastställt. Då kan vi tydliggöra för medlemmarna<br />
vad vi åstadkommit, och få en dialog om hur vi ska gå vidare. Helt<br />
enkelt vara ett medlemsnära förbund.<br />
Verksamhetens inriktning<br />
Förbundets uppgift är att verka för att medlemmarnas ställning på arbetsplatserna<br />
och arbetsmarknaden stärks. Enligt stadgarna ska SEKO dels<br />
tillvarata medlemmarnas fackliga intressen, genom att träffa och upprätthålla<br />
kollektivavtal och andra överenskommelser, dels i den fackliga verksamheten<br />
i övrigt gagna en samhällsutveckling med ökad jämlikhet på<br />
grundval av politisk, social, kulturell och ekonomisk demokrati.<br />
En av de viktigaste arbetsuppgifterna blir därför att värna om kollektivavtalen<br />
och kollektivavtalens roll som skydd och trygghet för medlemmarna.<br />
Under den gångna verksamhetsperioden har SEKO bland annat prioriterat<br />
arbetet med bra och rättvisa löner och arbetsmiljön. Våra egna och andras<br />
268
undersökningar och de arbetsplatsbesök som genomförts, visar att dessa<br />
frågor även framöver kommer att vara högt prioriterade av medlemmarna.<br />
Effekterna av avregleringarna och de liberaliseringar som gjorts inom våra<br />
verksamheter, tillsammans med kraven på allas lika rätt och värde är också<br />
frågor som ständigt återkommer i kontakter med medlemmarna.<br />
Vi ska söka de bästa lösningarna och överenskommelserna på de för medlemmarna<br />
viktigaste frågorna genom att under den kommande treårsperioden<br />
arbeta med att genomföra våra fem program:<br />
– Reglera avregleringen – Program om avregleringens konsekvenser<br />
– Min arbetsplats – Arbetsmiljöprogram<br />
– Rättvis lön – Lönepolitiskt program<br />
– Män och kvinnor – Jämställdhetsprogram<br />
– Lika rätt – Ett Sverige för alla – Integrationsprogram<br />
Våra prioriterade frågor<br />
Reglera avregleringen<br />
Ett väl fungerande samhälle måste ha högt ställda krav när det gäller den<br />
grundläggande infrastrukturen och samhällsservicen i vid bemärkelse.<br />
Det måste finnas en fungerande energiförsörjning, fungerande infrastruktur<br />
i form av vägnät, järnvägsnät, hamnar och flygplatser, post- och telekommunikationer.<br />
Den avvägning som tidigare fanns mellan politisk styrning och marknadsmässigt<br />
inflytande har kraftigt förskjutits till förmån för mer av marknadsstyrning<br />
och mindre av direkt politisk styrning. Under lång tid ansågs<br />
det självklart att staten skulle äga all verksamhet med tydliga samhällsintressen.<br />
Utvecklingen har inneburit att den tidigare tydliga politiska<br />
styrningen av bland annat affärsverken ersatts av en politisk övergripande<br />
målstyrning av självständigt fungerande företag med vinstkrav på avreglerade<br />
marknader.<br />
Avregleringen av infrastrukturbranscherna handlar om politiska beslut,<br />
grundade på ett delvis annat synsätt än som tidigare varit förhärskande.<br />
Processen har sett olika ut i branscherna, men färdriktningen har varit densamma.<br />
Hela ekonomin präglas idag av en kortsiktig lönsamhetsjakt i större utsträckning<br />
än tidigare, vilket många gånger gått ut över kvalitén i verksamheterna<br />
såväl som långsiktigheten. Det har också drabbat de anställda<br />
på ett påtagligt negativt sätt i olika avseenden.<br />
Konkurrenssituationen har gjort att SEKO:s grupper bland produktionspersonalen<br />
drabbats genom att man utökat delar av den administrativa<br />
personalen såsom marknadsföringspersonal och personal som administre-<br />
269
ar upphandlingar och i stället minskat på de grupper som ska utföra själva<br />
produktionen. Upphandlingssystemet och hur den tillämpats ger också<br />
många exempel på hur produktionspersonalen fått stryka på foten.<br />
Vår generella iakttagelse är att det finns två starka huvudinvändningar ur<br />
SEKO:s synvinkel på hur utvecklingen i infrastrukturbranscherna kommit<br />
att bli under 1990-talet i avregleringarnas spår. Den ena, givetvis en kärnfråga<br />
för SEKO, är att de anställda kommit att pressas på ett oacceptabelt<br />
sätt. Den andra är att kvalitets- och säkerhetsaspekterna samt långsiktigheten<br />
i företagens agerande hamnat i kläm på ett betänkligt sätt.<br />
Vår vision är ett väl fungerande samhälle med högt ställda krav när<br />
det gäller den grundläggande infrastrukturen och samhällsservicen i<br />
vid bemärkelse.<br />
Våra mål för verksamhetsperioden 2004-2006<br />
Det genomförda systemskiftet inom samhällsservicen och infrastrukturbranscherna<br />
ska vara utvärderat av regeringen med avseende på kvalité,<br />
service och de anställdas villkor. Åtgärder ska vidtas i syfte att skapa en<br />
långsiktigt hållbar verksamhet.<br />
SEKO kommer under kongressperioden<br />
• fortsätta vårt arbete med att syna avregleringens effekter<br />
• initiera en bred diskussion bland alla medlemmar om avregleringens effekter<br />
• bedriva opinionsbildning riktat till allmänheten mot avregleringens<br />
avigsidor<br />
• initiera en bred diskussion dels om vilka av samhällets verksamheter<br />
och infrastrukturer som är av sådan vikt att de bör ägas och drivas i samhällelig<br />
regi, och dels om vilka av samhällets verksamheter och infrastrukturer<br />
som inte lämpar sig för upphandling och avreglering<br />
• verka för att i de fall offentligt driven verksamhet inte visat sig fungera<br />
under konkurrensutsättning ska denna återföras till samhällelig drift<br />
• förstärka vårt internationella fackliga samarbete i syfte att bekämpa<br />
avregleringens nackdelar<br />
Min arbetsplats<br />
Det är väl känt att sjukskrivningstalen gått upp mycket kraftigt på senare<br />
år, speciellt efter 1997 och i särskilt hög grad långtidssjukskrivningarna. I<br />
Riksförsäkringsverkets undersökning om tänkbara förklaringar till den<br />
stora ökningen konstateras att förhållandena på arbetsplatserna är den i<br />
särklass viktigaste förklaringsfaktorn.<br />
270
Den kortsiktiga lönsamhetsjakten innebär att färre förväntas göra samma<br />
jobb som tidigare, fast bättre och billigare. Arbetsmiljön har utan tvekan<br />
försämrats på många arbetsplatser dels som en följd av minskad bemanning<br />
och ökad press men också på grund av nedprioritering av arbetsmiljöarbetet.<br />
Det systematiska arbetsmiljöarbetet som är arbetsgivarnas skyldighet<br />
att bedriva har oftast inte fungerat tillfredställande. Antalet sjukskrivningar<br />
talar sitt tydliga språk och det finns en ilska hos stora grupper<br />
bland SEKOs medlemmar.<br />
Arbetsgivarnas intresse för arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor är i hög grad<br />
konjunkturberoende, vilket framgår när man studerar 90-talets ekonomiska<br />
problem och höga arbetslöshet. När arbetslösheten stiger minskar arbetsgivarnas<br />
intresse för de anställdas förhållanden på arbetsplatserna.<br />
Oron för att förlora jobbet bidrar också till att det blir tystare på arbetsplatserna.<br />
De anställda vågar inte kritisera verksamheten och framför allt<br />
inte den alltför stora grupp som bara har tillfälliga anställningar. Det innebär<br />
att kreativiteten minskar vilket kan bli kostsamt för arbetsgivarna.<br />
Trots detta driver arbetsgivarna krav på ytterligare försämringar av anställningstryggheten.<br />
Trygghet är en förutsättning för att de anställda ska<br />
våga vara kreativa och ta större ansvar på arbetet.<br />
Uppsägningen av de centrala och lokala arbetsmiljöavtalen har medfört att<br />
arbetsmiljöarbetet på många företag har havererat. Införandet av föreskriften<br />
om internkontroll och arbetsgivarens ökade ansvar för rehabilitering<br />
har inte fungerat som det var tänkt. Det visar en mängd utredningar<br />
som gjorts om rehabilitering och sjukfrånvaro på senare tid. Intern-kontrollföreskriften<br />
har givits ut i ny tappning för att senare döpas om till<br />
systematiskt arbetsmiljöarbete. Det hjälper inte att döpa om lagar och<br />
föreskrifter om viljan hos arbetsgivarna inte finns att följa dem och sanktionsmöjligheterna<br />
från samhällets sida är minimala.<br />
Många tror också att de traditionella arbetsmiljöproblemen är lösta vilket<br />
inte alls är fallet. Nya arbetsmetoder och processer innebär nya belastningar<br />
och hälsorisker. Statistiken visar att de gamla skadorna består och<br />
att nya tillkommer.<br />
Vår vision är att vara ett förbund som svarar upp mot medlemmarnas<br />
krav på en god arbetsmiljö.<br />
Våra mål för verksamhetsperioden 2004-2006<br />
Alla ska ha en arbetsplats som ger en yrkesmässig och personlig utveckling<br />
och ett yrkesliv som kan avslutas med god fysisk och psykisk hälsa.<br />
Hot och våld ska inte förekomma på våra arbetsplatser.<br />
Arbetsmiljön och arbetsorganisationen måste anpassas efter människors<br />
271
förutsättningar, inflytande över den personliga arbetssituationen är ett<br />
viktigt mål.<br />
Rättvis lön<br />
Flertalet av förbundets medlemsgrupper hade under 70-80-talen en förutsägbar<br />
löneutveckling. Den vanligaste bilden var centralt överenskomna<br />
lönesystem, som byggde på vilket jobb man hade och hur många år man<br />
jobbat. De viktigaste besluten fattades centralt och med ett starkt fackligt<br />
inflytande. För en del är det fortfarande så. Men för de flesta har situationen<br />
förändrats radikalt. I en del fall – alltför många – finns det mycket<br />
litet fackligt inflytande över lönesättningen. Lönebesluten fattas av chefer,<br />
på ett sätt som uppfattas som godtyckligt och orättvist.<br />
Kollektivavtal blir viktigare än någonsin, det är för oss arbetstagare det<br />
bästa sättet att reglera löner, arbetsvillkor och arbetstider. Kollektivavtalen<br />
är den fackliga organisationens verktyg för att upprätthålla lönenivån i<br />
våra branscher. Arbetsgivaren ska inte kunna konkurrensutsätta arbetstagare<br />
så att den som begär lägst lön får utföra jobbet.<br />
Den försvagning av anställningsformerna som vi sett under 90-talet genom<br />
att anställningsformerna har rört sig från fasta till lösare, i ytterlighetsfallet<br />
den moderna daglönaren som ”rings in” på morgonen, måste<br />
motverkas och vi måste långsiktigt förstärka och förbättra våra medlemmars<br />
ställning på arbetsmarknaden. Vi måste också leva upp till devisen<br />
”Heltid en rättighet, deltid en möjlighet”. Detta kan vi och ska vi göra genom<br />
att försvara, vårda och förbättra våra kollektivavtal.<br />
Vår vision är att vara ett förbund som svarar upp mot medlemmarnas<br />
krav på löneutveckling och en rättvis lön.<br />
Våra mål för verksamhetsperioden 2004-2006<br />
Ett lägsta löneökningsutrymme ska fastställas i riksavtalsförhandlingarna<br />
inom våra olika branscher.<br />
Ingångslönerna ska höjas.<br />
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska minska.<br />
Kollektivavtalen inom en och samma bransch ska innehålla likvärdiga<br />
villkor, oavsett vilken ägare en verksamhet har.<br />
Gemensamma allmänna villkor i kollektivavtalen, det som vi också kallar<br />
”medarbetaravtal”, för alla anställda på ett företag, är en utveckling som<br />
är riktig i ett antal av våra branscher.<br />
272
Män och kvinnor<br />
Vi människor är alla olika och ser inte likadana ut. Vi kan vara korta eller<br />
långa, tjocka eller smala, vi är kvinnor och män, vi har olika hårfärg och<br />
ansiktsfärg, vi har olika sexuell läggning. Dessa skillnader oss människor<br />
emellan ger dock ingen rätt att behandla oss olika. Vi har alla rätt att bli<br />
behandlade på ett sakligt och rättvist sätt. Vi ska inte behöva finna oss i att<br />
våra egenskaper påverkar behandlingen eller bedömningen av oss på ett<br />
sätt som inte är relevant. Lika fall ska behandlas lika. På samma sätt ska<br />
vi inte behöva tåla att bli olika behandlade på grund av våra åsikter, vår<br />
religiösa övertygelse eller liknande förhållanden.<br />
Vi anser alltså att ”Alla människors lika värde - alla människors lika rätt”<br />
är en grundläggande samhällsnorm som vi ska leva efter. För oss, som är<br />
fackligt aktiva, är detta tankar som inte bara utgör värderingar och beskriver<br />
en människosyn utan som också är grundläggande i det fackliga arbetet<br />
för att tillförsäkra alla medlemmar drägliga arbetsvillkor.<br />
Jämställdhet brukar i Sverige avgränsas till förhållandet mellan kvinnor<br />
och män, som innebär att vi har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter<br />
att<br />
• ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende<br />
• vårda barn och hem<br />
• delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället<br />
Jämställdhet har både en kvantitativ och kvalitativ aspekt. Den kvantitativa<br />
innebär en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom alla områden<br />
i samhället, till exempel inom olika yrken, fritidsaktiviteter och maktpositioner.<br />
Med jämn könsfördelning avses i detta sammanhang att andelen<br />
kvinnor respektive män i en grupp är 40–60 procent. Finns det mer än 60<br />
procent kvinnor eller män i en grupp är den kvinno- respektive mansdominerad.<br />
Den kvalitativa innebär att både mäns och kvinnors kunskaper,<br />
erfarenheter och värderingar tas tillvara och får berika och påverka utvecklingen<br />
inom alla områden i samhället.<br />
Dagens Sverige ser inte ut som våra ideal säger. Okunnighet och fördomar<br />
utgör hinder för ett jämlikt samhälle.<br />
Vår vision är att såväl samhället, arbetsplatserna som vår egen organisation<br />
ska ta tillvara de kreativa olikheterna som män och kvinnor<br />
erbjuder<br />
Våra mål för verksamhetsperioden 2004-2006<br />
Att det finns en stark diskrimineringslagstiftning som slår fast allas lika<br />
värde, villkor och behandling på arbetsmarknaden. Lagstiftningen ska säkerställa<br />
en arbetsrättslig process.<br />
273
Ökad kunskap hos medlemmarna, de förtroendevalda och de anställda om<br />
jämställdhet<br />
Vid rekrytering och val till förbundet ska medlemskårens sammansättning<br />
avspeglas bland de anställda och valda<br />
Lika rätt – Ett Sverige för alla<br />
Skillnaderna mellan invandrare och människor födda i Sverige är fortfarande<br />
oacceptabelt stora. Trots ökad medvetenhet har insatser för att alla<br />
ska få likvärdiga möjligheter inte fått tillräckligt genomslag i samhällsutvecklingen,<br />
Att kompetens hos personer med utländsk bakgrund inte tas<br />
tillvara är ett exempel på detta. Insatserna har inte alltid varit tillräckligt<br />
effektiva och de avsedda resultaten har inte uppnåtts. Detta gäller inte<br />
minst på arbetsmarknaden. På arbetsmarknaden är invandrare tydligt överrepresenterade<br />
i arbeten utan krav på särskild utbildning och underrepresenterade<br />
i yrken som kräver specialistkompetens. Koncentrationen till ett<br />
fåtal områden och till okvalificerade och lågavlönade arbeten är påfallande.<br />
Alltför många invandrare kommer aldrig vidare in i arbetslivet och<br />
samhällslivet efter introduktionsperioden – så många att utbildnings- och<br />
språkförutsättningar inte räcker som förklaring. Hindren finns både på<br />
samhällelig och individuell nivå.<br />
Vår vision är att såväl samhället, arbetsplatserna som vår egen organisation<br />
ska ta tillvara de kreativa olikheterna som människor från<br />
skilda nationaliteter erbjuder<br />
Våra mål för verksamhetsperioden 2004–2006<br />
Att det finns en stark diskrimineringslagstiftning som slår fast allas lika<br />
värde, villkor och behandling på arbetsmarknaden. Lagstiftningen ska säkerställa<br />
en arbetsrättslig process.<br />
Ökad kunskap hos medlemmarna, de förtroendevalda och de anställda om<br />
integration och mångfald<br />
Vid rekrytering och val till förbundet ska medlemskårens sammansättning<br />
avspeglas bland de anställda och valda<br />
Verktyg för genomförande<br />
Organisation och ekonomi<br />
En förutsättning för att fullfölja medlemmarnas uppdrag är att verksamheten<br />
på alla nivåer i förbundet är väl organiserade. Enkelhet med få led<br />
och nivåer har varit och är utgångspunkten för organisationsutvecklingen<br />
i förbundet. En stark och effektiv klubborganisation som tar hand om<br />
verksamheten på arbetsplatsen och som har en tydligt uttalad arbetsgivarmotpart<br />
är vårt mål. Det är en grundläggande utgångspunkt för att vår or-<br />
274
ganisation ska kunna klara av vårt uppdrag på ett medlemsnära sätt. Att<br />
klubbarna ska vara kopplade till en arbetsgivare bygger även på att vi ska<br />
kunna arbeta på ett ekonomiskt realistiskt sätt, det vill säga med förtroendemannalagen<br />
i botten.<br />
För att vi ska kunna klara detta och använda våra resurser på ett så bra sätt<br />
som möjligt måste arbetet med avdelningsorganisationen fullföljas. En<br />
effektiv avdelningsorganisation som sammanhållande serviceorgan åt<br />
klubbar och medlemmar och som arbetar utifrån det stadgarna föreskriver<br />
är väsentlig om vi ska kunna utveckla SEKO till en organisation som klarar<br />
sitt uppdrag. Under den kommande treårsperioden kommer därför organisationsarbetet<br />
att inriktas på att genomföra den geografiska avdelningsstrukturen<br />
så att denna är helt genomförd 2006.<br />
En annan förutsättning för att fullfölja medlemmarnas uppdrag är att vi<br />
har en ekonomi i balans, det vill säga att den fackliga verksamheten finansieras<br />
med medlemsavgifterna. För att åstadkomma detta så är målet under<br />
treårsperioden att öka intäkterna med 30 mkr och att spara 30 mkr på<br />
kostnadssidan. Detta innebär att det utöver kraftiga besparingar krävs en<br />
höjning av förbundsavgiften. Besparingsarbetet har inletts på förbundskontoret<br />
och under verksamhetsperioden kommer samtliga nivåer där<br />
avgift uttaxeras att genomlysas. En avgiftsutredning ska se över avgiftsnivåer,<br />
det sätt som avgifterna tas ut på samt omfördelningsmöjligheter i<br />
organisationen. Avgiftsutredningen ska redovisa sitt resultat vid årsmötet<br />
2004.<br />
Vår vision är att SEKO som organisation ska vara tydlig, stark och<br />
medlemsnära<br />
Våra mål för verksamhetsperioden 2004-2006<br />
Arbetsplatsorganisationen ska stärkas och utvecklas.<br />
Den geografiska avdelningsstrukturen ska vara helt genomförd.<br />
Ekonomin ska vara i balans, vilket innebär att verksamheten ska finansieras<br />
med medlemsintäkterna.<br />
Kommunikation – ett måste för både planering och uppföljning<br />
SEKOs mål och verksamhet är ett måldokument. För att kunna uppnå målen<br />
krävs det att hela organisationen kraftsamlar och strävar mot samma<br />
mål. Det krävs också att vi bryter ner målen i olika delmål och aktiviteter<br />
i årliga verksamhetsplaner.<br />
I klubben, avdelningen och på förbundskontoret är det målen som bestämmer<br />
vad vi gör. Hur man på klubbnivå väljer att arbeta med medlemmarnas<br />
uppdrag, påverkar i sin tur hur avdelningarna och förbundskonto-<br />
275
et lägger upp verksamheten. Under denna verksamhetsperiod vill vi både<br />
utveckla de metoder vi hittills använt och prova nya metoder för detta arbete.<br />
Under treårsperioden kan korrigeringar komma att behövas. De två mellanliggande<br />
årsmötena kan i sina uppföljningar påvisa att vi behöver justera<br />
arbetet för att nå de långsiktiga målen.<br />
Uppföljning och utvärdering är ett måste för att verksamhetsplaneringen<br />
ska styra och hålla samman de olika verksamhetsområdena till en helhet.<br />
Vi måste också kunna kontrollera om och hur vi gemensamt når de mål vi<br />
fastställt.<br />
Återkommande uppföljningar och utvärderingar av verksamheten skapar<br />
en grund för att återkoppla till medlemmarnas krav och önskemål på sitt<br />
medlemskap i SEKO.<br />
Under kongressperioden kommer vi att utveckla de årliga verksamhetsberättelserna.<br />
Förutom uppföljning av de konkreta årliga verksamhetsplanerna,<br />
kommer även åtgärder som föranletts av motionsbehandling på föreliggande<br />
kongress att redovisas i ett särskilt uppföljningsdokument.<br />
Ska vi lyckas med detta krävs en god kommunikation och samspel mellan<br />
förbundets olika delar och verksamheter. Detta gäller såväl organisatoriskt<br />
mellan förbund, avdelning och klubb som verksamhetsmässigt mellan förbundskontoret<br />
och branscher, koncern- och företagsfack. På så vis skapas<br />
ett underlag för de årliga revisionerna av måldokumentet som sker på årsmötet<br />
i september.<br />
På regional nivå måste avdelningarna fortsätta att utveckla sina arbetsformer<br />
och sin roll i verksamhetskedjan. De ska vara länkarna som håller<br />
ihop kedjan.<br />
Ett återkommande tillfälle för gemensam analys är konferenserna för avdelnings-ordförandena<br />
som hålls varje vår och höst. Konferenserna ska<br />
huvudsakligen ägnas åt uppföljning och utvärdering av verksamheten<br />
samt analys av medlemmarnas krav och önskemål inför nästkommande år.<br />
Med start hösten 2004 anordnas avdelningsveckor. Under ett antal veckor<br />
kommer verkställande utskottet, förbundsstyrelsen samt delar av förbundskontoret<br />
att besöka samtliga avdelningar, för att diskutera verksamheten<br />
och ansvarsfördelning. I anslutning till avdelningsveckorna kommer<br />
t ex klubbkonferenser och arbetsplatsbesök anordnas.<br />
Kommunikationen med våra branscher, koncern- och företagsfack, går<br />
inte att enhetligt beskriva, eftersom förutsättningarna skiljer sig åt mellan<br />
våra olika verksamheter. Med det nya stadgeförslaget regleras en del av<br />
dessa kontakter. De större koncern- och företagsfacken kommer sannolikt<br />
276
att behöva sina speciellt utformade kommunikationsvägar medan de<br />
mindre företagsfacken kan behöva regelbundna träffar av en annan natur.<br />
Ett annat instrument är de regelbundna medlemsundersökningarna som<br />
förbundet genomför och där medlemmarnas krav och önskemål redovisas.<br />
Till detta ska läggas den uppföljning som utförs av de funktionsansvariga<br />
och den verksamhetsrevision som förbundets revisorer ansvarar för.<br />
Det viktiga är att knyta ihop hela förbundets verksamhet och att alla<br />
är med och känner delaktighet och kan bidra till att vi når våra mål och<br />
visioner.<br />
Vår vision är att SEKO är ett fackförbund där samtalet med och lyssnandet<br />
på varandra är grunden för verksamhetsplanen och uppföljningen<br />
av verksamheten<br />
Våra mål för verksamhetsperioden 2004-2006<br />
Formerna för avdelningarnas delaktighet i planering och uppföljning av<br />
verksamheten samt genomförande av avdelningsveckorna utvecklas och<br />
fastställs.<br />
Formerna för koncern- och företagsfackens delaktighet i planering och<br />
uppföljning av verksamheten utvecklas och fastställs<br />
277
Bilaga 5 till förbundsmötesprotokollet <strong>2003</strong><br />
Gunnar Erlandssons Minnesstiftelse<br />
Utdelning av <strong>2003</strong> års stipendier<br />
Jan Rudén, ordförande: För ordföranden i ett förbund som SEKO följer<br />
det med en del andra uppdrag. Ett av de uppdragen är att man får vara ordförande<br />
i Gunnar Erlandssons Minnesstiftelse. Det är med stor glädje som<br />
jag i dag har styrelsens uppdrag att dela ut årets stipendier.<br />
Gunnar Erlandsson var under åren 1995–1998 SEKOs förbundsordförande.<br />
Under hela sin fackliga tid ansåg Gunnar att det facklig-politiska arbetet<br />
var oerhört viktigt. Stipendierna delas därför ut till personer som på<br />
ett eller annat sätt jobbar med den facklig-politiska verksamheten. Stiftelsen<br />
har också till syfte att på olika sätt främja facklig-politisk verksamhet.<br />
Innan vi delar ut stipendierna vill jag hälsa Inga-Lill Erlandsson och<br />
sonen Martin hjärtligt välkomna hit till Folkets Hus. Inga-Lill har funnits<br />
med vid dessa tillfällen varje år – i år är det för femte gången.<br />
Gemensamt för årets stipendiater är att de har ett stort intresse för det<br />
facklig-politiska arbetet. Inför årets nomineringar ville styrelsen få in förslag<br />
på personer som har detta intresse och som är nya i politiken.<br />
Annorlunda i år jämfört med tidigare år är att årets stipendiater redan har<br />
fått sitt stipendium. Det innebar att de fick delta under hela Almedalsveckan<br />
på Gotland – i seminarier, varav bl a Minnesstiftelsen och SEKO<br />
arrangerade ett, men också i rundturer för att uppleva kulturen på Gotland.<br />
Till hjälp hade vi Carina Grönhagen, ombudsman på Gotland, och vår förre<br />
ombudsman på Gotland, Lars Norman, numera pensionär. Jag vill vid<br />
det här tillfället också passa på att tacka dem så hjärtligt för deras insatser<br />
under den här veckan. De hjälpte oss att ge stipendiaterna en minnesvärd<br />
och lärorik upplevelse.<br />
Stipendiaterna är<br />
Angelica Alfaro, SEKO Göteborg<br />
Jonas Svensson, SEKO Mälardalen<br />
Kristina Wärn, SEKO Örebro<br />
Tobias Högberg, SEKO Västerbotten<br />
Annelie Grönborg, SEKO Västra<br />
Ni har redan fått era stipendier, men ni ska i dag också få diplom och<br />
blommor som bekräftelse på detta.<br />
Angelica Alfaro är göteborgska och postare, med ett hjärta som brinner för<br />
facklig-politiska frågor. Du är vice ordförande i klubben på posttermina-<br />
278
len i Göteborg, och du brinner också starkt för integrationsfrågorna och är<br />
med i SEKOs nätverk för integration. Grattis!<br />
Kristina Wärn – du är närking och aktiv när det gäller att driva på det facklig-politiska<br />
arbetet i din klubb. Du är invald i Laxå kommunfullmäktige<br />
och ledamot i barn- och utbildningsnämnden. Du är också ungdomsansvarig<br />
i SEKO Örebro. Du är en lugn och sansad person som när det gäller<br />
kan vara både engagerad och pådrivande. Stort grattis!<br />
Tobias Högberg är västerbottning, närmare bestämt från Västerbottens inland,<br />
och starkt engagerad i kommunpolitiken i Vilhelmina. Med glädje<br />
diskuterar du politik på arbetsplatsen med såväl ung som gammal. Trots<br />
inlandsproblematiken i delar av Västerbotten tar du dig med entusiasm och<br />
övertygelse an det facklig-politiska arbetet. Ett stort grattis!<br />
Annelie Grönborg är västgötska. Du är ny i politiken och engagerad i kultur-<br />
och fritidsnämnden i Falköping. Du är också aktiv i din klubbstyrelse,<br />
och jag vet att du är starkt intresserad av våra medlemmars utbildningsfrågor..<br />
Detta visar du i ditt uppdrag som studieombud. Du är också anhängare<br />
av tvärfacklig verksamhet, vilket får sitt uttryck i ditt engagemang<br />
i ”LO-vision”, en facklig-politisk sammanslutning för yngre medlemmar<br />
i Falköping. Stort grattis!<br />
Jonas Svensson är tyvärr inte här. Jonas är upplänning, ny i politiken men<br />
redan starkt engagerad. Han sitter i kommunfullmäktige och i kommunstyrelsen<br />
i Östhammars kommun. Jonas personlighet kännetecknas av<br />
lugn – han är helt enkelt en sansad person, men med stor positiv utstrålning,<br />
och han har vunnit sina SEKO-kamraters förtroende. Grattis!<br />
Ni fem har alltså redan fått ert stipendium, och nu har ni fått blommor och<br />
diplom som bekräftelse på det. Styrelsens motivering till ert stipendium<br />
är: "För att som ny i politiken, med brinnande engagemang, visat att<br />
SEKO har en plats i formandet av framtidens samhälle."<br />
Än en gång ett stort grattis! Fortsätt med det jobb ni har påbörjat!<br />
Tobias Högberg, stipendiat: Jag ska säga några ord från oss alla.<br />
Det är egentligen först nu som åtminstone jag inser hur stort det här är –<br />
vi resonerade väldigt mycket om det när vi var på Gotland. Vi är oerhört<br />
tacksamma, och vi hade en fantastisk vecka. Vi hade otroligt bra guidning,<br />
vi hade roligt med varandra, vi behövde inte nöta ut oss på seminarier utan<br />
hann träffa varandra och dessutom se denna fantastiskt fina ö – det var<br />
första gången för min del, så det var ju en extra bonus.<br />
Vi skulle vilja rikta ett stort varmt tack till Minnesstiftelsen, som har sett<br />
till att fixa det här, och till dem som har nominerat oss. Jag ska inte nämna<br />
så många namn, men det är på sin plats att nämna Lasse Norman. Vi<br />
279
lev guidade av en riktig gute, och vi fick se raukar och allt möjligt annat.<br />
Lasse körde bussen lite konstigt ibland, men vi kom dit vi skulle till slut,<br />
och vi hade väldigt roligt.<br />
Börje Sturck visste inte vad en färist var. Det fick han höra, och nu vet han<br />
– det finns många färistar på Gotland. Carina var också med på ett hörn,<br />
även om vi inte träffade henne så mycket, och Janne Sundqvist kan vi inte<br />
missa att nämna.<br />
Det var också otroligt roligt att träffa Gunnars fru och son.<br />
Ett stort tack till alla dem som har medverkat till att vi fick komma till<br />
Gotland. Jag tycker att de är värda en applåd för att de har sett till att engagemang<br />
i politiken uppmuntras!<br />
Förutom tacksamhet och glädje känner jag en ruskig stolthet när jag står<br />
här. Samtidigt går det inte att komma ifrån det som hände på NK för några<br />
dagar sedan. När det hade hänt, när Anna Lindh hade dött, då kände jag<br />
inombords: "Det här är banne mig ingenting som ska göra mig nedslagen."<br />
Tvärtom – det var nästan så att man ville höja knytnäven. Vi fortsätter<br />
att jobba – vi gör det med er, och vi gör det för varandra. Låt oss stå<br />
starka tillsammans!<br />
Tack så mycket!<br />
Utdelning av <strong>2003</strong> års Idépris<br />
Jan Rudén, ordförande: Förbundskamrater! Vi ska nu också dela ut <strong>2003</strong><br />
års Idépris från Gunnar Erlandssons Minnesstiftelse.<br />
Idépriset syftar till att lyfta fram den eller de personer som tagit sådana initiativ<br />
att de utvecklat och berikat idédebatten utifrån de värderingar vi har<br />
inom arbetarrörelsen i allmänhet och inom fackföreningsrörelsen i synnerhet.<br />
Idédebatten förs alltsomoftast med det skrivna ordet som främsta vapen.<br />
Inte så sällan känner sig våra medlemmar främmande inför detta. Det är<br />
bara att konstatera att arbetarrörelsens idéer ofta utvecklas vid fikaborden,<br />
i rastbodar och baracker och i grupprummen på våra utbildningar. Om<br />
sanningen ska fram så är det inga debattartiklar som gäller i dessa lägen.<br />
Det är bilder och det talade ordet som går hem. Det är skämt och humor<br />
som ger kraft och styrka och bärkraft åt idéerna, och det är i sådana lägen<br />
som årets pristagare är briljanta företrädare för en berikad och utvecklad<br />
idédebatt i Sverige.<br />
Två pristagare delar i år på Gunnar Erlandssons Idépris. Priset är på<br />
50 000 kronor vardera.<br />
280
Det är stå-upp-artisten, sångaren, skådespelaren m m Ronny Eriksson.<br />
Han stimulerar till nödvändig debatt med sina humoristiska och ofta satiriska<br />
inlägg i samhällsdebatten. Det är något som tilltalar våra medlemmar<br />
och ger dem en chans att själva delta i debatten vid fikaborden, i<br />
grupprummen, i byssorna osv.<br />
Det är också illustratören och samhällskritikern Robert Nyberg, som med<br />
sina illustrationer skapar ett igenkännande och ibland en skammens rodnad<br />
hos sina betraktare. Att en bild säger mer än tusen ord är så sant det<br />
kan bli när det gäller Roberts illustrationer. I många fall beskriver dessutom<br />
Roberts bilder de situationer som vi så ofta kämpar mot i vår fackliga<br />
vardag. Jag tänker då på avreglering och konkurrensutsättning och olika<br />
konsekvenser därav.<br />
Låt mig avrunda med motiveringen: "För betydande insatser i samhällsdebatten<br />
med annorlunda och spännande uttrycksmedel som tilltalar våra<br />
medlemsgrupper."<br />
Välkomna upp på scenen, mina herrar! Det är ett sant nöje att ha styrelsens<br />
uppdrag att dela ut årets idépris till er.<br />
Ronny Eriksson: Jag ska tala för oss bägge. Det här priset är naturligtvis<br />
något som jag är väldigt stolt över, speciellt som det kommer från just det<br />
här hållet.<br />
Det här med gemensamma nyttigheter, det är så unikt för Sverige. Vi har<br />
haft nyttigheter som vi behöver tillsammans och som vi betalat och organiserat<br />
tillsammans, och vi har drivit dem tillsammans.<br />
Tendensen på sistone är lite oroväckande. Att i dag veta vad man ska tro<br />
på är svårt. När jag var liten så trodde jag på Gud. Men sedan fick jag följa<br />
med morsan och farsan på bönemöte, och då insåg jag att det fanns något<br />
högre än Gud. Där stod nämligen predikanten och pratade om vägen,<br />
sanningen och livet. Farsan jobbade åt Vägförvaltningen, och jag visste att<br />
vägen och sandningen är det de som sköter om. Så jag började tro på Vägförvaltningen.<br />
Det där med livet fick jag inte riktigt ihop, men när farsan<br />
körde väghyvlar på jobbet pratade han om vilket jäkla liv det var. Då insåg<br />
jag hur det var: Vägen, sandningen och livet. Och sedan trodde jag på<br />
Vägförvaltningen. Det förstärktes av att farsan, när vi ätit middag, kunde<br />
säga: Tacka nu Vägförvaltningen för maten! Det är klart att man trodde på<br />
den. Jag t o m bad aftonbön till Vägförvaltningen.<br />
Vi hade en gubbe hemma, farbror Birger. Han var alkis. Farmor tjatade alltid<br />
på honom att han måste sluta dricka. Men farbror Birger skämtade bort<br />
det, som alkisar gör: Det är ingen fara med spriten, vatten är värre – det<br />
drunknar så mycket folk. Men jag såg ju hur ledsen farmor var, så jag bad<br />
281
aftonbön: Snälla Vägförvaltningen, gör så att farbror Birger slutar dricka<br />
sprit. Och jag blev bönhörd. Han blev överkörd av en grusbil.<br />
Nu är det lite sorgligt, för nu finns inte Vägförvaltningen längre. Nu heter<br />
det Vägverket. Och visst börjar man bli skeptisk, det måste jag säga, när<br />
man läser vad Vägverket vill göra: Man vill minska hastigheten på vintern.<br />
Jag tycker att vintrarna går tillräckligt sakta som det är, åtminstone uppe i<br />
norr där jag bor. Man håller också på att bredda vägarna i Norrbotten. Varför?<br />
Det är inget problem att vägarna i Norrbotten är för smala. Problemet<br />
är att de är för långa! Men det värsta är, att när jag kör bil är jag livrädd<br />
för att jag kör så fort. Det är inte mitt fel, utan det är Vägverkets. De har<br />
satt upp skyltar på vägen från Lule där det står: Håll avståndet! Minska risken<br />
för påkörning bakifrån! Man sitter där och kör i godan ro och så ser<br />
man i backspegeln att det kommer en bil bakifrån. Då gäller det att hålla<br />
avståndet! Ibland har vi kört i 170 för att hålla undan från galningarna<br />
bakom.<br />
Jag tycker att det är en bra bild över vår tid. Just nu har vi så jädra bråttom,<br />
men vart är vi på väg? Det är väldigt få som kan förklara det. Näringslivet<br />
styrs av kvartalsrapporter som kommer en gång i kvarten och<br />
skrämmer upp Börsen lite grann så att VD-arna kan få lite mer betalt. Politiken<br />
styrs av SIFO-mätningar. Men vem tänker längre?<br />
Jag vill som slutord till er säga: Jag träffade en man uppifrån Jämtland.<br />
Han tillverkar timmerhus. Han berättade något som jag tycker är mycket<br />
tänkvärt. Det finns i Norge timmerkåkar från 1300-talet som är helt<br />
fräscha. Det beror på att på den tiden visste man hur man gjorde. Man<br />
klättrade upp i en gran och sågade av toppen. Sedan randbarkade man granen,<br />
och så fick den stå på plats, på rot, och torka i femtio år och impregnera<br />
sig själv, så att kommande generationer skulle ha någonting att bygga<br />
hus av. Det kallar jag framförhållning! I dag är jag rädd för att det vi<br />
håller på med är att äta upp sättpotatisen.<br />
Så stå på er!<br />
Robert Nyberg: Jag ska inte hålla tal – det klarar Ronny bättre, själv är jag<br />
bättre på att göra bilder. Men jag måste naturligtvis också säga tack.<br />
Ett pris från den fackliga rörelsen är nog det största man kan få. När man<br />
som jag sitter ensam på sin kammare och jobbar är det helt fantastiskt att<br />
få ett sådant här pris.<br />
Tack ska ni ha!<br />
Jan Rudén, ordförande: Tack för de orden, Ronny och Robert. Vi ska hålla<br />
i sättpotatisen!<br />
282
Innehåll sid<br />
Ansvarsfrihet<br />
Arbetsmiljöprogrammet<br />
53<br />
”Min arbetsplats” (Bilaga 2) 144, 153, 218, 231, 260<br />
Arbetsordning 37<br />
Arvode till förbundsmötets funktionärer 136<br />
Arvode till förbundsstyrelsen 126<br />
Arvode för revisorerna 126<br />
Avgiftsutredningen 208<br />
Avregleringen ”Reglera avregleringen”<br />
(Bilaga 1)<br />
54, 192, 229, 247<br />
Balansräkning 52<br />
Dagordning 34<br />
Fastställande av tidpunkt för<br />
Årsmötet 2004 och 2005<br />
samt Kongress 2006 239<br />
Fullmaktsgranskning 22<br />
Förbundsavgift 208<br />
Förbundsmötets öppnande 5<br />
Förbundsmötets avslutning 239<br />
Förteckning över förbundsmötesdeltagare 23<br />
Gunnar Erlandssons Minnesstiftelse<br />
(Bilaga 5)<br />
228, 278<br />
Gåva till Anna Lindhs Minnesfond<br />
Integrationsprogram<br />
194<br />
”Lika rätt – ett Sverige för alla”<br />
Jämställdhetsprogram<br />
180<br />
”Män och kvinnor” (Bilaga 3) 173, 232, 266<br />
Lönepolitiskt program ”Rättvis lön” 163<br />
Motionsbehandling 54, 57, 75, 76, 163, 208,<br />
220, 228<br />
Nomineringarna förklaras avslutade 40<br />
Placeringsreglemente 189<br />
Resultaträkning 52<br />
Revisorernas berättelse 52<br />
SEGEL 75<br />
Stadgeförslag 76, 137<br />
283
Innehåll sid<br />
Tal av Lars Stjernkvist, partisekr. SAP 14<br />
Tal av Philip Bowyer, vice ordf. UNI<br />
Tal av Kenth Pettersson,<br />
119<br />
gen.dir. arbetsmiljöverket 146<br />
Tal av Wanja Lundby Wedin, ordf. LO 195<br />
Uppdragsreglemente 43<br />
Upprop<br />
Uttalande med anledning av nazisternas<br />
22<br />
hot mot det demokratiska samhället 188<br />
Uttalande om utvärdering av avregleringen 192<br />
Val av:<br />
Förbundsmötesfunktionärer 41<br />
Beredningsutskott 42<br />
Förbundssstyrelse 128, 130, 143, 152<br />
Förbundsordförande 129<br />
Vice förbundsordförande 129<br />
Förbundssekreterare 130<br />
Förbundskassör 134<br />
Avtalssekreterare 134<br />
Valberedning 202, 207, 217<br />
Auktoriserad revisor 135<br />
Ersättare för auktoriserad revisor 135<br />
Förbundsrevisorer 135<br />
Verksamhetsberättelse för 2002 47<br />
Verksamhetsplan 2004–2006<br />
(Bilaga 4)<br />
Bilaga 1. Beredningsutskottets förslag<br />
234, 268<br />
”Reglera Avregleringen”<br />
Bilaga 2. Beredningsutskottets förslag<br />
arbetsmiljöprogram<br />
247<br />
”Min arbetsplats”<br />
Bilaga 3. Beredningsutskottets förslag<br />
jämställdhetsprogram<br />
260<br />
”Män och kvinnor” 266<br />
Bilaga 4. Verksamhetsplan 2004–2006<br />
Bilaga 5. Gunnar Erlandssons<br />
268<br />
Minnesstiftelse 278<br />
284