Övergödningen i Östersjön - Skogochfisk

Figur 4. Årsvolymer i flottningen i Sverige (miljoner kubikmeter; Nilsson et al 2005) och
utbredningen av laminerade bottnar i Egentliga Östersjön (tusen kvadratkilometer)
Figur 5 och 6 visar lignininnehållet i tre borrkärnor från Egentliga Östersjön, en från Gdanskbukten och
två från Gotlandsbassängen. Före analysen har proven fått reagera med kopparoxid. Ligninet bryts då
ner till enkla aromatiska föreningar som går lätt att analysera. V+S+C i Figur 6 står för summan av föreningarna
vanillin, vanilinsyra, syringaaldehyd, syringasyra, p-coumarsyra och ferulasyra. Ligninoxidationsprodukterna
i Figur 5 är i princip samma sak. I borrkärnan från Gdanskbassängen är ligninhalten
förhöjd i området 5-20 cm. Det stämmer med att ligninhalten ökade under senare halvan av 1 800-talet då
flottningen tog fart, och minskade efter 1 960 då den avvecklades. För sedimentkärnorna från Gotlandsbassängen
(Figur 6) hade det varit bra om de översta 50 cm presenterats mer i detalj, särskilt för multicore-kärnan
som har bäst kvalitet i det sedimentskiktet. Nu blir det hela hoptryckt och svåröverskådligt.
Det ser ändå ut som att mönstret är samma som i Gdanskbassängen.
Oxidationsprodukterna från lövträd och barrträd överensstämmer inte helt. Lignin från lövträd ger efter
kopparoxidbehandling både syringyl- och vanillylprodukter medan barrträd bara ger de senare. På så sätt
ger kvoten syringyl/vanillyl information om hur mycket av ligninet som kommer från lövträd respektive
från barrträd. Ökar kvoten betyder det att inslaget av barrträd har minskat, och minskar den så har barrträdsandelen
ökat. Kvotkurvorna i Figur 7, från tre borrkärnor från östra Gotlandsbassängen, stämmer
väl med att lignin från tall och gran ökar från mitten av 1 800-talet då flottningen expanderar, och minskar
efter 1 960 när den trappas ner. Tydligast i grafen längst till höger.
5