SMnr3 24-52.indd - Windjammer Media

KÄNSLAN AV 

ETT HUGG 

Fisket i Ålands skärgård lockar långväga gäster. Vad är det som gör fisket 

så bra just här? Jag gav mig ut på en tur för att se efter. 

24 // SKÄRGÅRDSMAGASINET

JAG HAR ALDRIG VARIT någon storfiskare. De 

få gäddor som jag under min livstid har lyckats 

dra upp var inte av den storleken man vinner 

fisketävlingar med. Eftersom jag inte har 

haft några framgångar inom spöfisket tänkte 

jag att jag skulle få lära mig lite av några riktiga 

proffsfiskare. Dessutom var jag nyfiken på 

varför sportfiskare från hela Europa kommer 

till Åland? Kan det vara så bra fiske här? 

Glenn Högback och Ove Jansson var hyggliga 

nog att ta med mig på lite fiskafänge. 

Vi begav oss till Vårdö, Grundsunda. I Oves 

Buster båt med 50 HK Honda fyrtakts motor 

bar det av i hisnande fart. Det märks att Ove 

känner till vattnen här då han i hög fart och i 

bästa Stenmark stil svänger mellan grynnorna. 

Vi stannar vid en holme och med ganska frisk 

pålandsvind kastar grabbarna dragg. Efter 10 

minuter har de lyckats fånga fler gäddor än jag 

har gjort på hela min livstid. 

DE FISKAR ENLIGT ”catch and release” metod 

där man inte har hullingar på krokarna och 

linan är av någon sort som ej sviktar dvs den 

är stum. När fisken är vid båten är det ett litet 

snabbt ingrepp och vips är fisken borta och 

den verkade dessutom oskadd. De har flera 

hugg som släpper och några svordomar följer. 

Jag frågar Glenn hur stor den största gäddan 

är som han har fångat. – 9,8 kg är mitt rekord 

säger Glenn, dessutom har jag fått en gös på 

5,6 kg. Vid samma fråga säger Ove att hans 

gäddrekord är 9 kg och gös 4 kg. – Nej det här 

är inte Bonanza ropar Glenn. Vad betyder det 

frågar jag? –Det är när det ”tokhugger” säger 

Ove samtidigt som han flyttar båten till en annan 

plats. Nu ökar blåsten kraftigt och vi ser 

en vägg av regn komma mot oss. Grabbarna 

byter färger på sina drag som heter ”Jerk-Bait” 

vilka ger ett explosivt fiske och minsann om 

Visualisera dina idéer!! 

Med hjälp av kraftfulla ritprogram kan vi skapa 

realistiska objekt. Från vanliga ritningar till 

3D-objekt, bilder eller film. Presentera din produkt 

på ett sätt som är tydligt utan att behöva ta fram 

tidskrävade och kostbara prototyper. 

I dagens marknadsklimat gäller det att kunna 

leverera ett bättre material än dina konkurrenter 

på alla plan. 

Mackie Bolin 

Ring eller maila för mer info. 

Tel.+358 18 31416 Mob.+358 457 342 40 44 mackie.bolin@aland.net 

SKÄRGÅRDSMAGASINET // 25

inte vattenytan bryts av en gäddas 

hopp. Ove rycker till och börjar 

veva in, fi sken stretar på bra. – Det 

är det här som gör att pulsen slår 

hårdare, säger Ove. Linan är sträckt 

och spöet är som en båge. Med vant 

grepp plockar Ove upp gäddan så 

att jag får ta ett fotografi innan han 

lägger tillbaka den i sjön. 

VI BYTER PLATS igen och den här 

gången får Glenn en riktigt fi n abborre. 

Sen dör vinden ut och med 

den fi sket. En otroligt stor och 

vacker regnbåge lägger sig på himlavalvet. 

Jag plockar fram kaff e och 

smörgåsar medan grabbarna kastar 

ut dragen gång på gång. Att de orkar 

tänker jag. – Skitfi ske säger Glenn 

26 // SKÄRGÅRDSMAGASINET 

och med tretton gäddor fram till båten 

fattar jag inte vad han menar. En 

timme senare är vi tillbaka i hamnen 

och själv är jag ganska trött och nöjd 

efter fyra timmar på sjön. – Skall vi 

fi ska i morgon frågar Ove Glenn. – 

Javisst, svarar Glenn. De här killarna 

brinner verkligen för fi sket tänker 

jag. Väl hemma och när allt börjar 

sjunka in förstår jag tjusningen med 

att i timmar driva runt på havet för 

att fånga fi sk. Det är väldigt avkopplande 

och det här med fi ske sitter så 

djupt rotat i våra gener. Det är annat 

än att sitta framför datorn hela dagarna. 

Nä nu skall jag leta upp mitt 

gamla fi skespö. Se upp gäddor här 

kommer jag. 

TEXT: RICHARD JOHANSSON

Grattis till 

vinnarna i 

korsordstävlingar nr 2/05 

De två lyckliga vinnarna av 25 kg 

Gevalia kaffe vardera från Sparhallen är 

Lisa Sjögren i Lemland och 

Jari Santaniemi i Mariehamn. 

Vinnaren av en lyxig utegrill från Byggvaruhuset är 

Ingmar Sundqvist i Hammarland. 

Grattis till er, vinsterna finns att hämta 

från respektive butik. 


Väderstation 

Diva Breeze 

• Trådlös termometer 

• Radiokontrollerad klocka 

• Hygrometer 

• Vindhastighetsmätare 

• Barometer 

• Daggpunkt 

• Visning av månfas 

• 100 m räckvidd 

156,85€ 


Utebelysning 

med solceller 

för mörka 

kvällar 

Svart 6,90€ 

Rostfri 17,35€ 

Elverksgatan 5, 22 100 Mariehamn 

Tel 14 100 • info@harrysel.aland.fi 

Engelesson - kvalitet och tradition 

Stockholm - Whitewash. Komplett möbelserie. 

Rena Linjer med fin balans mellan nu och då. 

Byrå pris ex.699€ 

I MAGAZIN, TORGGAT.6. TEL 14 250

VID RODRET PÅ ÖSTERSJÖNS STÖRSTA REDERI 

Först ut i raden av intressanta och betydande personer inom det åländska 

näringslivet i serien ”ÅSS-lunch med”, är Nils-Erik Eklund, VD på Viking 

Line med huvudsäte i Mariehamn. 

DET HÄR MED färjtrafi k är ingalunda 

något nytt för Nils-Erik, eftersom 

hans far Gunnar var en av de stora 

initiativtagarna till att färjtrafi ken 

startade och utvecklades inom Viking 

Line. 

– När det första bilfärjrederiet 

bildades 1959 ruskade de etablerade 

redarna på huvudet åt Gunnar, 

som utöver tjugo års sjöpraktik bara 

hade lungsjukdom (som omöjliggjorde 

ett fortsatt arbete till sjöss) 

och sitt intresse att bygga upp en ny 

framtid, minns Nils-Erik. 

– Det blev istället släkten och gamla 

arbetskamrater från tiden till sjöss 

som ställde upp med egna och lånade 

pengar. 1963, då jag personligen fi ck 

uppleva glädjen att gå till sjöss, betraktades 

färjetrafi k litet nedlåtande 

framom långfart, det var ”som att 

segla mellan vassen och land”. 

Mitt första fartyg var T.S.S 

Ålandsfärjan, köpt från England, år 

1963 för 18.000 pund. Hon konverterades 

från passagerarfartyg till 

bilfärja med en kapacitet om 800 

passagerare och 38 personbilar. Jag 

fi ck börja arbeta som ”lagerkalle” 

och från år 1963 och framåt arbetade 

jag kortare och längre perioder 

under somrarna. Det föll även på 

min lott att ställa upp och göra det 

arbete som blev ogjort, när någon 

var sjuk och det var brist på personal. 

Jag deltog till exempel i matlagningen 

i byssan, som hade en total 

yta om femton kvadratmeter och 

som dominerades av en stor koleldad 

spis där plattorna efterhand fi ck 

en konisk form på grund av hettan. 

Diskrummet var utrustat med 

en stor diskbalja med anslutande 

kranar med kallt vatten och steam- 

vatten, som jag regelmässigt skållade 

händerna på. Jag känner igen 

mig i alla de skämtteckningar som 

visar diskande människor omgivna 

av höga travar av porslin och glas. 

Att människor kunde an- 

vända så mycket assietter 

EFTER SJU ÅR AV studier och arbete 

i Sverige återvände 1974 Nils-Erik 

till Åland och började då jobba inom 

rederikoncernen. Han utnämndes 

1980 till biträdande direktör med 

ansvar för operation och service 

ombord på fartygen. 

NÄR GUNNAR GICK i pension vid 

årsskiftet 1989/90 och styrelsen efter 

en omfattande annonskampanj 

i Finland, Sverige och Norge jämte 

anslutande intervjuer ändå beslöt 

att utse mig till VD, var det skönt 

att känna att kriteriet inte var mitt 

efternamn utan bland annat mitt 

långa engagemang i färjtrafi ken 

både till lands och till sjöss. 

Mitt första år som VD var också 

vårt fl aggskepp Cinderellas första 

verksamhetsår. Trots att många duktiga 

och erfarna människor inom 

organisationen hade gjort sitt bästa 

fanns det en del barnsjukdomar som 

måste rättas till. Min tid och arbete 

ombord på olika fartyg var en härlig 

tid. Det fanns alltid oändliga mängder 

arbete. Man måste hushålla med 

de begränsade resurser som fanns att 

tillgå, men det viktigaste var, precis 

som idag, alla de duk- 

tiga människorna som 

av olika storlek, tallrikar, ÅSS-lunch med: Nils-Erik skapar både trivsel och 

bestick, små och stora 

Eklund, VD, Viking Line Abp. framgång ombord på de 

glas, kaff ekoppar och fat, 

röda båtarna. Och utan 

var både orimligt och olidligt. Tala alla erfarenheter ombord skulle jag 

om att vara under tåget, det stämde ha avsevärt sämre förutsättningar att 

väldigt bra in på mig. Ombord på göra mitt arbete idag. 

färjorna fanns, och fi nns fortfarande, 

oerhört duktiga människor 

inom många olika yrkesområden, 

men jag har alltid haft särskild respekt 

för diskarna. 

– IDAG INRIKTAR VI OSS på att genomföra 

den reviderade strategin 

som styrelsen lade upp i september 

2004, med ett starkt kund- och 

marknadsorienterat koncept, där vi 

även sammanfört moderbolaget och 

marknadföringsbolaget till en stark 

enhet. Med detta har vi eff ektiviserat 

hela organisationen. 

Och redan nu kan vi skönja frukten 

av ökade marknadsandelar i östersjötrafi 

ken, där våra priser är låga och passagerar- 

och lastvolymerna har ökat. 

Bidragande faktorer till ökningarna är 

även vår kompetenta personal som vi 

är måna att slå vakt om. 

I och med att länder i Baltikum 

och Polen förändras, förändras även 

trafi ken och efterhand även kundens 

önskemål. Två viktiga steg har 

vi tagit i år. Ett är att vi har satt in 

Rosella på Tallintrafi ken, med fördubblad 

lastkapacitet som resultat. 

När det gäller konceptet med Cinderella, 

har det tagits väl emot på 

den svenska marknaden, med en 

fantastisk nattklubb, en unik spaavdelning 

och välutrustad konferensavdelning 

och nu portionerar vi oss 

med att titta på nya fartyg och nya 

koncept. Det handlar alltid om att 

tillfredställa kundens behov. 

Vad vi också har och alltid vill 

lyfta fram är, världens vackraste 

skärgård, vilket är en verklig tillgång, 

som kan avnjutas från våra 

fartygs panoramafönster. 

– DET ÄR TVÅ SAKER som intresserar 

mig och som tar mestadels av min tid, 

det är människor och båtar och det är 

en fantastisk förmån att få syssla med 

det inom sitt arbete. Jag vistas också 

mycket på sjön, där jag ror och seglar. 

Det är avkopplande och härligt 

att segla i Stockholms skärgård eller 

i den åländska arkipelagen och lägga 

ankar vid en vacker vik, och avnjuta 

god mat vid någon av Skärgårdssmaks 

restauranger. Jag vistas i mån av tid 

även vid vår lotsstuga på norra Åland. 

Sedan femton år tillbaka är jag även 

med och jagar på Åland och då handlar 

det om hare, älg och rådjur. Det 

är speciellt skönt och avkopplande att 

komma ut i skogen, under ansträngande 

perioder på arbetet. Sedan två år 

tillbaka har en ny och givande värld 

öppnat sig för mig, då jag också har 

började rida. Det var en oerhörd positiv 

upplevelse, som jag uppskattar och 

försöker ta vara på. 

Ja, att det gäller för Nils-Erik att 

disponera sin tid rätt, förstår man 

av att han dessutom reser i arbetet 

cirka hundra dagar per år. 

– Det är viktigt att träff a mina 

medarbetare och dessutom få respons 

från kunderna, en direktinformation 

som är ovärderlig, när 

vi planerar nya koncept och fartyg 

inom Viking Line. 

TEXT & FOTO: 

BO TORGÉ 


KLASSISKA SKEPP, 

Så många marina skönheter på en gång har sällan skådats i seglarhamnen 

i Visby. Här låg det ena slanka blänkande mahognyskrovet 

på respektfullt fenderavstånd till det andra. Storfi nansens legender 

som Regina och Refanut, ägda av Wallenbergare, gungade bredvid 

entusiasternas ömt egenvårdade klenoder, och de höga masterna 

vippade stillsamt. 

30 // SKÄRGÅRDSMAGASINET

KLASSISKT VATTEN 



I DEN BEGYNNANDE högsommarhettan 

i juli hade de samlats inför 

starten på seglingen till Sandhamn 

respektive Saltsjöbaden. Här firades 

dubbla jubileer, Kungliga Svenska 

Segelsällskapets ärevördiga 175 år, 

och Svenska Seglarförbundets 100 

år. Firandet skedde i regi av Classic 

Yacht Event, och hade förstås även 

attraherat långväga gäster från Europa 

och USA. Wisby segelsällskap 

var lokal värd, och Gotlands seglande 

biskop Lennart Koskinen bjöd 

både på seglarmässa i domkyrkan 

och lunch i biskopsträdgården. 

Bröderna Nils och Tomas Forsfält 

kallar sig ’vårdnadshavare’ och inte 

ägare av 83-åringen La Morena, 

den mörka skönheten. Det är en 

skärgårdskryssare med 95 kvadratmeters 

segelyta som är deras gemensamma 

projekt och de är nog 

typiska för entusiasterna bland de 

klassiska båtarna. Hur många timmar 

de använt för att få La Morena 

i sitt nuvarande vackra skick vill de 

inte ens räkna efter. 

– Nej, det är inte intressant, säger 

Tomas, så ekonom han är, dessutom 

på statliga ekonomistyrningsverket. 

– Det jobb vi gör på La Morena 

kan inte värderas i pengar, fyller 

storebror Nils i. Men vi märker ju 

att hon blir glad, hon rentav hjälper 

till själv. 

La Morena byggdes 1922 på 

Pabtsvarvet i Berlin, som definitivt 

inte är en kuststad. Gustaf Estlander 

hade ritat 

”DEN GENERÖSA 

SITTBRUNNEN HAR 

PLATS FÖR MINST 

FEMTON, OCH OM VI 

SÄTTER UPP GENUAN 

SOM TÄLTTAK KAN VI 

HÅLLA KALAS FÖR 50 

PERSONER!” 

henne, med 

de klassiska 

linjerna och 

en mjukt 

rundad rufföverbyggnad 

där man kanske 

kan spåra 

ett lätt inflytande 

från 

jugend. Bröderna 

har återställt originalskicket 

efter senare tiders fyrkantighet. 

NÄR DE KÖPTE henne för drygt ett 

år sedan gick hon visserligen alldeles 

utmärkt att segla, men vid närmare 

betraktande hittade Nils och Tomas 

åtskilligt som skulle åtgärdas. Bord 

måste bytas, mastfästet var eländigt, 

rodret hängde fast mest av gammal 

vana och åtskilligt var lappat och 

lagat. 

– Tur att vi inte visste om alla skavanker 

när vi gav oss ut på de första 

havskappseglingarna, säger Tomas 

torrt. 

Det har varit tungt arbete under 

den gångna vintern och våren, och 

hela förra julen gick åt till att dra ut 

kölbultarna. 

– Familjen måste vara tålmodig, 

säger bröderna. 

Men belöningen 

kommer ju när 

hon skjuter fart. 

Hon är snabb, 

denna klassiska 

skärgårdskryssare. 

– Det fina är att 

de flesta inte blir 

sura när vi seglar 

förbi dem, säger 

Nils Forsfält, de 

blir glada istället när de ser henne, 

även om de blir ifrånseglade. 

För bröderna Forsfält är det väl 

inte själva tävlandet som är det viktiga, 

det är mest detta att segla väl 

med en vacker båt, en havets skönhet 

som svarar på minsta vind. Med 

den segelytan och den höga masten 

behöver hon inte mycket vind, ett 

par knop räcker. 

Just i denna Visbysegling under 

ett växande högtryck var det inte 

särskilt mycket vind att segla med. 

Men La Morena kom ändå bland de 

sex-sju främsta. 

– La Morena är en riktig kalas- 

båt, säger vårdnadshavarna. Den 

generösa sittbrunnen har plats för 

minst femton, och om vi sätter upp 

genuan som tälttak kan vi hålla kalas 

för åtminstone 50 personer! 

FÖRSTA GÅNGEN en havskappsegling 

startade från Visby var 1908, med ett 

tiotal deltagare i två klasser. Men det 

höll på att få en ände med förskräckelse, 

en västlig storm blåste upp och 

seglarna fick söka nödhamn med 

knäckta master och skörade segel. Så 

det dröjde ända till 1923 innan man 

vågade sig på ett nytt försök. Det var 

födelsen för Gotland runt, och pågick 

fram till 1937. Tävlingen togs upp 

igen efter kriget, och pågår som bekant 

alltjämt. 

SOMMARENS klassikersegling Visby- 

Saltsjöbaden respektive Sandhamn 

ingick i en serie av flera jubileumsevenemang 

för att fira två legendariska 

seglarklubbar, där KSSS är 

den största och mest prestigefyllda. 

Hundraåringen Svenska seglarförbundet 

är något mindre och inte så 

kapitalstark, men entusiasmen för 

segelsporten är om möjligt ännu 

större. 

TEXT CECILIA STEEN-JOHNSSON 

FOTO STIG HAMMARSTEDT 



DE BRINNER 

FÖR SITT 

HAVTORN 

På Gräsö i den norduppländska 

skärgården odlas havtorn som sedan 

blir till en absolut ren och naturlig 

produkt. Maggie Drevendal och 

Ditte Werner är tjejerna som vigt sitt 

liv åt det orangea bäret. 

MAGGIE HAR LÅNAT ihop några 

gamla cyklar som vi trampar iväg på 

utmed skumpiga skogsvägar. Förbi 

åkrar och ängar och hagar där korna 

tittar nyfiket efter oss. Väl framme 

vid de gamla utmarkerna låser Maggie 

upp hänglåset på den stora grinden. 

Här innanför finns en del av 

hennes havtornsodlingar. Marken 

är inhägnad för att inte rådjuren 

skall förstöra plantorna.Första året 

fejade de hornen mot plantorna. 

De resulterade i att flera havtornsbuskar 

dog. 

Vi promenerar mellan planteringarna, 

som för tankarna till 

sydländska vinodlingar. Men här är 

det havtornsbär som dignar på grenarna. 

De lyser härligt orange i sensommarsolen. 

Vi plockar några bär 

och smaken är aningen sur. Maggie 

beskriver den som en blandning 

av passionsfrukt, mango och lime. 

Själv är jag väldigt förtjust i just 

mango, och visst finns det en gnutta 

smak av den även i havtornen. 

På Gräsö, i den Uppländska skärgården, 

växer havtorn vilt. En hel 

del människor åker hit och plockar 

och pressar bären. Men någon 

egentlig tradition att ta tillvara på 

bären finns inte i Sverige. 

På Gräsö bildades för några år sedan 

ett nätverk av tjejer, som ville 

bo och leva på ön. I deras diskussioner 

föddes idén om att odla havtorn. 

För fyra år sedan köpte Maggie 

och Ditte 50 plantor var. De startade 

ett handelsbolag tillsammans 

och hoppades att detta skulle bli 

ett lyckat projekt. Undan för undan 

planterade de fler buskar. 

– Från början köpte vi ettårsbuskar 

och de var känsliga. Många dog, 

andra förstördes av rådjuren. 

Nu köper de tvåårsbuskar. Tillsammans 

med att markerna är inhägnade 

har detta lyckats bra. 

– Stängsel och grindar fick vi från 

Gräsöfonden, berättar Maggie. 

Nu har Maggie och Ditte ett hektar 

odlingar var. Det kommer att 

utökas så att de till slut har 1 000 

plantor tillsammans. 

I ÅR ÄR DET FÖRSTA året som plantorna 

ger riklig skörd. Tidigare år 

har de utökat sin egen skörd med 

bär från vilda buskar. 


För att marknadsföra sina produkter 

åkte de runt på olika marknader 

och sålde marmelad, dressing, 

sylt, gelé, havtornsbas och glögg. 

– Förra året pressade vi cirka 60 

liter från egna buskar. I år hoppas 

vi få 30 kilo bär och 60-70 liter bärsaft. 

Men det är inte alla buskar som 

får bär. Maggie och Ditte förklarar 

att det krävs både han- och honplantor 

för att få fram bären. Och 

det är bara honbuskarna som har 

bär. Hanbuskarna står för pollineringen, 

som sker via vinden. Maggie 

visar de pyttesmå kottliknande knotorna 

som sitter på hanbuskarna. 

VI TRAMPAR TILLBAKA till Anders 

Matsgården i Söderboda, där Maggie 

håller till. Gården har anor sedan 

1600-talet och har varit i samma 

släkt i tio generationer. Oskar Andersson 

var den siste i den släkten 

och han fick inga barn. 

Vi slår oss ner vid trädgårdsbordet 

och Maggie bjuder på kaffe 

och hemlagad havtornskaka, som 

smakar fantastiskt. Hon berättar att 

hon själv är från St Anna skärgård 

men att hennes man Stig kommer 

från granngården. De möttes 

i Stockholm när båda arbetade där 

och hade Stigs föräldrahem som 

sommarställe. 

– Vi åkte till Gräsö varje helg och 

byggde ut huset vartefter. Efter 42 

års pendlande började jag undra 

om det inte fanns något annat man 

kunde göra av sitt liv. 

Så när yngsta dottern föddes 1988 

bestämde de sig. Nu gör vi något! 

Den där klyschan om att förändra 

sitt liv, fick plötsligt en meningsfull 

innebörd. 

– Jag flyttade hit under föräldraledigheten. 

Pengarna tröt och jag 

fick ta fram fantasin för att få det 

att gå ihop. 

Maggie var tjänstledig i nästan 

tre år. Hon fasade för att åka tillbaka 

till Stockholm. Hon sa upp sig 

från sin tjänst och hade turen att bli 

erbjuden jobb på Statens Veterinärmedicinska 

Anstalt (SVA) i Uppsala. 

Hon pendlade ett halvår men sa 

sedan upp sig därifrån också. 

Hon hade i flera år tittat på Anders 

Matsgården och frågade Oskar 

Andersson om hon fick köpa ladugården. 

Men han ville inte sälja 

delar av gården. Efter några år ville 

dock Oskar att Maggie och Stig 

skulle ta över hela gården. 

-Vi började med Konstsommarvecka 

i ladugården 1996. Under 

åren har det blivit mycket populärt 

och Oskar bidrog med utställningar 

kring bondefisket. 

Nu har Maggie även öppnat ett 


café i mangårdsbyggnaden. Tillsammans 

med Ditte tar de nu emot 

några busslaster med turister varje 

sommar. Ditte, som också varit 

sommarboende på Gräsö och oerhört 

intresserad av skärgårdslivet, 

guidar dem. 

– Redan som tonåring lärde jag 

känna Oskar och han lärde mig 

massor om skärgården. 

Så träffade hon Agne och flyttade 

hit när hon pluggat klart i Uppsala. 

Under några år hade hon kor 

men sedan 1992 har hon bara Roslagsfår. 

Ditte berättar att hon redan som 

barn fick smaka havtorn. 

– Pappa översten kokade marmelad 

och bjöd familjen på. Han kallade 

det för havsbris. 

HAVTORN HÖR TILL pionjärväxterna, 

som etablerar sig på stränder som 

nyligen stigit upp ur havet. 

I Kina har havtorn använts i över 

tusen år. Där fodrade man hästarna 

med blad och unga skott som sägs 

ha fått glänsande päls. Av barken 

färgade man ullgarn, vackert rödbrunt 

och den hårda veden användes 

till snickeriarbeten. 

Och i den finska skärgården har 

man kryddat fiskrätter med havtorn 

i generationer. 

Maggie och Ditte är noga med att 

påpeka att deras havtornsprodukter 

inte är utblandade med någonting 

annat. 

-Vi använder 100 procent råvara. 

Vi vill bevara den speciella smaken 

från bären. 

Och det är viktigt att bären plockas 

i tid. De innehåller fettsyra och får de 

sitta kvar för länge på busken är risken 

att de härsknar stor. I stället fryser de 

bären direkt när de plockats, eftersom 

de skall vara frostnupna innan man 

använder dem. 

-Ju tidigare man plockar bären 

desto bättre är det. Då innehåller de 

mer pektin. 

Till sylten krossar de hela bär och 

får på så vis även med fruktköttet. 

Några av kärnorna sparas också för 

att göra sylten mer dekorativ. 

Marmeladen är dock alldeles slät 

och smakar ljuvligt gott på en rostad 

smörgås eller ett gott kex. 

Eller varför inte prova Maggie 

och Dittes tips. Ringla tre matskedar 

havtornsbas över yoghurten eller 

drick ett glas havtornssaft och du 

har fått din dagliga dos av C- och 

A-vitamin samt en massa andra nyttiga 

vitaminer och mineraler. 

TEXT OCH FOTO: 

ANNE ADRE-ISAKSSON 

RECEPT 

FRUSEN HAVTORNSMOUSSE 

6-8 port 

En fantastiskt snabb, enkel och 

god efterrätt 

------ 

4 äggulor 

1 dl florsocker 

1 dl koncentrerad havtornsbas 

4 dl vispgrädde 

------ 

Vispa äggulor och florsocker 

pösigt 

Tillsätt havtornsbasen 

Vispa grädden till skum och rör 

ner den försiktigt 

Häll blandningen i en skål eller 

vattensköljd form 

Frys moussen i minst 5 timmar 

Tina den 20 minuter i rumstemperatur 

Stjälp upp eller servera direkt ur 

skålen 

Dekorera med kiwi eller hela bär 

HAVTORNSSMOTHIE 

Mixa 2 dl yoghurt, en halv 

banan, 2 msk havtornsbas. Häll 

upp i ett högt glas. 

HAVTORNSPARFAIT 

8-10 port. 

------ 

Vispa 1 dl socker med 3 ägggulor, 

vitt och pösigt. Vänd ner 

2 dl havtornsbas 

Vispa 3 dl grädde och vänd ner 

Vispa 3 äggvitor hårt och vänd 

ner 

------ 

Frys i minst 5 timmar. Servera 

med flamberade björnbär. 

HAVTORNSSAFT 

Blanda 1 del havtornsbas med 

3-5 delar vatten 

HAVTORNSLIKÖR 

Blanda 1 del havtornsbas med 

1 del brännvin eller vodka 

Skaka flaskan då och då 

Låt stå och mogna i 3 månader

• Fotografering 

• Bildarkiv 

Roberts Foto 

gsm +358 (0)40 581 7110 

tel +358 (0)18 19440 

e-mail: foto@aland.net 

Söker du 

nya 

medarbetare eller 

söker du 

nytt jobb? 

ålands arbetsförmedlingsbyrå 

Ålandsvägen 31, PB 1060 

AX-22111 Mariehamn, Åland 

Tel: +3581825000 

e-post: aland@mol.fi 

www.arbete.aland.fi 

Nyttja dina 

kontakter– 

vi är en 

av dem! 

Få det bästa av 

Skärgården 

Åland • Stockholmsskärgård • Gotland 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Livet i Skärgården 

- den glittrande triangeln! 

Skärgårdsmagasinet har nära till allt: 

vattnet, naturen, upplevelserna och 

de genuina människorna. 

Vi berättar om sådant du inte kände till på 

ett sätt du tidigare inte hört och sett förut. 

Låt oss lotsa dig till det nya goda livet och 

bjuda på upplevelser och intressant 

läsning i varje nummer 


DJ SKÄRGÅRD FÅR DIG 

ATT VICKA PÅ HÖFTERNA! 

BIG COUNTRY SKIVAN THE SEER 1986 

Lyssnar man på denna skiva med Big Country och sluter ögonen 

så kan man faktiskt uppleva det som om man var i Skottland. 

Denna skiva med Big Country är nog bland det bästa som kom 

från Skottland i slutet av åttiotalet, ja Texas får man väl inte glömma. 

Sångaren och gitarristen Stuart Adamson har för det första en 

utpräglad skottsk röst men även hans gitarrsound är ju bara bäst. 

När man lyssnar på titellåten The Seer får man en känsla av 

medeltids folklåt, med en härlig kombination av just då/nutid. Den 

låt som man kanske mest förknippar med Big Country är nog One 

Great Thing. Den första låten jag hörde med Big Country var just 

One Great Thing. Jag skaffade denna skiva bara av ren nyfi kenhet, 

var hela skivan bra eller var det bara just One Great Thing ? 

Efter att lyssnat igenom skivan kunde jag bara konstatera att hela 

skivan var helt suverän samt mycket välproducerad. Vill du höra 

på en riktig ”smygare ” så sätt då nålen på sista spåret första sidan 

och låten Eiledon och dröm dej till Skottland. 

Skivan The Seer är producerad av Peter Wolf och inspelad i 41 B 

Studios West Lake Village. 

Övriga medlemmar i Big Country är Mark Brzezicki trummor, Tony 

Butler bas samt Bruce Watson gitarr/ mandolin. 

1988 kom Big Countrys skiva Peace in our Time. På denna skiva 

blir Big Country lite mer “moderna “ om man får använda ett sånt 

uttryck. Men denna skiva från 1988 är även den mycket välgjord, 

på denna skiva är det åter Peter Wolf som producerar. 

Nu när hösten är här så passa då på och lyssna på Big Country, 

det är nog en musik som hör till hösten.. Rocka loss !! 

ARETHA FRANKLIN SKIVAN WHO’S ZOOMIN’ WHO ? 

Aretha Franklin damen som säkert alla har hört. Aretha tycker jag 

att alltid funnits, jag såg henne på kanalen VH 1 för en tid sedan, 

låten hon sjöng minns jag inte men jag tror att årtalet var väl runt 

1960 . Efter att hört denna underbara Aretha gick jag till skivhyllan 

och letade upp skivan Who’s Zoomin’ Who ? Jag fi ck en ”fl asch 

back ” till gamla hederliga diskotek Ritz, där spelades Aretha 

säkert en gång per kväll, i synnerhet just låten Who’s zoomin’ 

who. Just på denna skiva sjöng Aretha fl era låtar som Narada. 

Michael Walden har skrivit bla Who’s zoomin’ who. Narada 

gjorde ju själv en discodänga som alla säker hörde på 1980-talet 

Gimme,Gimme,Gimme som kom ut på maxi 1985. 

På skivan Who’s zoomin’ who så hade Aretha med saxofonisten 

Clarence Clemons i låten Freeway of love, Clarence som blåste 

sax i Bruce Springsteens Born in the U.S:A som säkert ingen har 

glömt. På skivan Who’s zoomin’ who var även Eurythmics med på 

låten Sisters are doin’it for themselves samt Carlos Santana med 

ett gitarrsolo i låten Push. Man får en känsla av att Aretha Franklin 

inte hade problem att få kända artister med på sina skivinspelningar, 

men det kan man ju förstå. 

Aretha gjorde en riktig höjdarlåt med George Michael, I knew you 

were waiting ( for me ) vem glömmer den ? 

Producent för skivan Who’s zoomin’ who är Narada Michael Walden 

skivan är inspelad hos Arista Records 1985. 

Så på med dansskorna, låt discokulan snurra! 

TEXT: JENS BOMAN 


SKÄRGÅRDSBOKEN 

Cincin 

”För mycket skönhet bländar, för mycket 

elände förtvivlar och i växelverkan mellan de två 

står Italien i en klass helt för sig själv. Så fort man 

börjar sväva i det blå blir man bryskt påmind om 

att allt är inte guld som glimmar men om man 

fäster sin blick på det fula och fattiga kommer 

det sköna och vackra genast till ens undsättning 

för att inge hopp och lindring. Man behöver bara 

fl ytta blicken en aning.” 

Ovanstående citat är taget ur Cincin, min bok 

som utkommer ungefär samtidigt med detta 

nummer av SkärgårdsMagasinet. 

”Alla vägar leder kanske inte till Rom. Men den som en gång varit 

i den Eviga staden och fångats av dess magiska atmosfär vill tillbaka. 

Man är fast. 

Valéria Ofter återvänder till sin favoritstad för att utforska den ordentligt. 

Inte som turist utan som avlönad sällskapsdam hos signora 

Eda, bara ett stenkast från legendariska miljöer och välbesökta sevärdheter 

men också med insyn i vardagsliv samt en del sådant som den 

självmedvetna metropolen helst vill gömma bakom sin ståtliga fasad. 

Det slår gnistor mellan de två kvinnorna. Att deras relation är allt 

annat än okomplicerad hindrar den inte från att utvecklas till förståelse 

och en kärv värme. Vistelsen hos den gamla damen med den elaka hakan 

bildar utgångspunkt för en personlig, engagerad och humoristisk 

skildring av mötet mellan det pulserande, mångfacetterade Rom och en 

besökare med öppna sinnen och pigga fötter. 

Valéria Ofter tar med läsaren på strövtåg till kända och mindre kända 

platser i Rom med omgivningar. Hon rör sig obehindrat mellan kulturhistorien 

och de skimrande ögonblick och dråpliga situationer som 

nuet erbjuder; mellan livsfi losofi sk refl exion och spännande möten med 

många slags människor (levande som döda...) vilka ger inblickar i italienarnas 

speciella sätt att uppfatta och göra saker och ting, inte alltid 

så lätt att förstå för en som kommer utifrån. Som till exempel att en 

äkta Rombo inte kan leva utan vin till maten: Cincin! Skål!” - Så sammanfattar 

Maria Sandin bokens innehåll. Hon är kulturredaktör och 

kritiker i Vasa. 

Själv är jag skribent, litteraturkritiker och bildmakare och bor på 

Sottunga sedan tre år. Cincin är den första bok jag ger ut i Ars Poetica, 

mitt eget förlag. TEXT: VALÉRIA OFTER 

Änglar och Demoner 

Av Dan Brown utgiven av Albert Bonniersförlag 

Efter succén med Da Vinci koden, ger förlaget även ut Dan Browns 

tidigare böcker på svenska. Änglar och Demoner är den första boken 

han skrev med Harvard professorn i religiös symbolik Robert Langdon, 

som huvudperson. 

Robert får ett telefonsamtal klockan fem på morgonen och kallas till 

en Schweizisk forskarinrättning CERN. Maximilian Kohler chef för 

CERN berättar att en av deras naturvetenskapsmän som dessutom är 

katolsk präst har blivit mördad, på hans bröst har mördaren bränt in 

ordet Illuminati. För Robert är detta bevis på att ett forntida brödraskap 

har återuppstått, Illuminati, känt som den mäktigaste organisation 

som existerat och deras huvudfi ende har genom århundraden varit den 

katolska kyrkan. 

Vatikanen får ett bombhot signerat Illuminati samtidigt som den heliga 

konklaven skall samlas och välja en ny påve. 

Robert fl ygs till Rom tillsammans med Vittora Vetra fysiker vid 

CERN och adoptivdotter till den mördade. 

I Rom startar symboljakten genom Roms katedraler, katakomber och 

hela Vatikanen. 

Hela boken utspelar sig under ett dygn. 

Dan Brown kan snickra ihop en spännande berättelse, fakta blandat 

med fi ktion är ett vinnande koncept. Jag tycker Da Vinci koden var mer 

spännande, men jag sträckläste den här också. 

TEXT: PERNILLA SÖDERLUND

DR SKÄRGÅRD (ORDINERAR) 

TÄNK MED MAGEN GOTT FOLK! 

Forskning har påvisat att det faktiskt fi nns en liten hjärna i magen. Det förklarar varför det sedan 

1000 tals år har talats om att vårt energi centrum och styrka eller såkallad Qi fi nns i magen. Nu är det 

så att öfolk nog är ganska bra på att tänka med magen. Vi är vana att gå våra egna vägar och vi är bra på 

att vara ”bändiga”. För de som inte är så vana med att tänka med magen kommer här några tips. Någon 

säger något elakt åt dig och det knyter sig i magen, det är maghjärnans signal att nu måste du låta detta 

passera genom kroppen och försvinna genom fotsulorna och ner i marken. Att förtränga ilska är mycket 

energikrävande. Om chefen säger att du skall utföra något som inte känns rätt för dig och det knyter sig i 

magen då säger du ifrån för att sätta gränser för din chef. Ingen har rätt att bestämma över någon annan, 

alla har lika värde. Omvänt om du får fj ärilar i magen när du ser en söt tjej/kille, gå fram och säg vad du 

känner för den personen. Det behöver inte betyda att ni gifter er men du har i alla fall fått det ur dig. Så i 

fortsättningen låt vanliga hjärnan räkna ut hur vinterdäcken skall monteras men låt maghjärnan bestämma 

livspartner, jobb och intressen. 

ABBORRE PÅ MENYN 

HASSE LAAKSONEN SOM TILL vardags arbetar på Kastelholms Golfrestaurang skall i detta nummer tipsa oss om 

hur man tillreder Östersjöns godaste fi sk, abborre. Hasse är sedan gammalt erkänt skicklig fi skkock. Varsågoda, 

här kommer: 

Hasses abborrfi lé med hummersås, kräftpotatis och grillad sparris. 

4 personer: 600-800 gr byxad abborrfi lé. 

Salt, peppar, worchester, citron samt vetemjöl att vända fi sken i efter kryddning. Stek i smör ca: 1 1⁄2 

- 2 minuter på var sida. 

Hummersås: 3 – 5 dl hummerfond eller buljongextrakt på fl aska. Fräs i lite olja 2 Scharlottenlökar 

+ 1 1⁄2 dl skuren fänkål samt 1 1⁄2 msk tomatpuré. 

Slå på 2 dl vittvin, reducera till hälften. Slå på buljongen, reducera. Tillsätt 2 dl grädde + 50 - 100 gr 

kallt smör. Red av med maizena mjöl. Om det behövs, smaksätt salt & peppar samt lite konjak. 

Kräftpotatis: 600 – 800 gr kokt potatis. 2 dl kräftstjärtar som är grovt hackade. 1 dl hackad dill. 

100 gr smör. 3 st vårlökar som är skurna. Några droppar tryffelolja. 

Grovkrossa potatisen. Blanda ihop alltsammans. Stansa ut runda ”puckar”. 

EN KÄRLEKSFÖRKLARING TILL PORTVINET 

AV STIG GRÖNLUND 

ÄNTLIGEN ÄR SOMMAREN SLUT! 

Missförstå mig inte, som de fl esta 

älskar jag också sommaren men det 

känns skönt varje gång den är över. 

Varför? Ja för att då är det slut på alla 

måsten för på sommaren måste man 

vara brun (trots att man inte hinner 

eller vill ligga och pressa), man 

måste tvätta bilen, man måste gå på 

jorgubbsodlarnas självplock så man 

kan frysa in och ha gubbar resten av 

året, man måste måla allt från staket 

till husnocken, och för att inte tala 

om alla fester man måste gå på och 

alla vänner man måste hinna träff a 

före dom åker från vår ljuvliga ö igen 

osv. Men när hösten kommer kan 

man börja varva ner och det är faktiskt 

okay att sträck se en hel säsong 

av ”sex and the city” eller hela nya 

omgången av ”24” (som man lite 

sniket lånat av Emil eftersom han är 

först med att köpa boxen). Det är 

inte något problem att få golftider i 

Kastelholm och banan är som vackrast 

i slutet av säsongen med alla 

fantastiska färger och dofter. Men 

det bästa av allt det är perfekt för att 

korka upp en kraftfull Vintage Port, 

tända eld i öppna spisen, linda in sig 

i en fi lt och bara njuta. Eventuellt 

ackompanjerar man Porten med en 

härlig bit mörk choklad och lyckan 

är total. Den öppna spisen är förstås 

TV apparaten och man stirrar spänt 

på hur Jack Bauer ska klara sig ur 

den ena knipan efter den andra men 

det låter mer romantiskt med den 

öppna spisen. 

PORTVIN FÖRR OCH NU Portvin var 

tidigare en vanlig efterrättsdryck i 

Skandinavien. Långt fram på 1950talet 

var det starkvin som stod främst 

på den svenska vinlistan. Sherry, 

portvin och madeira var lika givna 

som nubben till förrätten. Vin var 

något som möjligen serverades när 

det var fest, men ännu hade bara 

ett fåtal upptäckt denna dryck. Ett 

sött och starkt vin passade däremot 

alla. Under de senaste decennierna 

har dock intresset för denna ädla 

dryck sjunkit betydligt. Förmodligen 

beror det på den nya livsstilen 

som kräver torrt och lätt och svagt 

till skillnad mot Portvin är sött och 

kraftigt och starkt. 

Portvin har nu för tiden en diskret 

och tillbakadragen tillvaro 

både på restauranger och i Alkos 

sortimentlista. Synd tycker jag, 

för många gånger kan dessa eldiga 

viner ge tillvaron en ytterligare dimension. 

Inte minst höst och vinter, 

när nattens mörker lägger sig 

långt före oss människor. 

Det sägs dock att portvinet välförtjänt 

håller på och upplever en 

formidabel renässans. Efter att ha 

hukat lite i skymundan har årgångsport 

stigit fram bland de mest berömda 

och dyrbara vinerna. En del 

av detta ligger kanske i att portvinet 

lyckats anpassa sig till en mer modern 

vinsmak. Dagens vintage port 

behöver inte lagras lika länge som 

förr. Den håller sig säkert i årtionden, 

men smaken är hårt fruktdriven 

och kan även njutas ung. 

URSPRUNG OCH FRAMSTÄLL- 

NING Sitt namn har portvinet efter 

utskeppningshamnen och tillika 

hamnstaden Porto vid fl oden 

Douros mynning i norra Portugal 

(Oporto, som man ibland säger, 

är den engelska benämningen på 


staden), trots att vinhusen och källarna 

sedan gammalt ligger på den 

motsatta stranden i Vila Nova de 

Gaia. Porto är Portugals andra stad 

i storlek med en historia som går 

långt tillbaka. Dess namn kommer 

av Portus Gale, den hamnstad som 

romarna grundade. Men redan tidigare 

fanns bosättningar vid flodmynningen. 

De första portvinerna 

tillverkades under senare delen av 

1600-talet, med hjälp från engelsmän. 

Dessa anor kan man fortfarande 

spåra i namnen på portvinsfirmorna. 

Graham’s, Taylors, 

Fladgate med flera. 

Allt Portvin framställs till en början 

på samma sätt. Druvorna fraktas 

till ”quintan”, där de placeras i stora 

cementkar. Pressningen sker fortfarande 

på många ställen genom fottrampning, 

vilket många anser vara 

den skonsammaste pressningen. 

Efter ett par dygn har vinsaften börjat 

att jäsa upp till ca. fyra procents 

alkoholhalt. Druvsaften är fortfarande 

mycket söt. Man häller över 

den ofärdigjästa druvmusten till ett 

550 liters ekfat, där man tidigare 

hällt i 110 liter av en 77 procentig 

druvsprit. Jästkulturen dör vid detta 

tillfälle och vinet ökar i alkoholhalt 

till cirka 20 procent. Därefter sker 

ekfatslagring. Vin gjort på detta vis 

kallas i frankrike ”Vin Doux Naturel” 

eftersom vinets naturliga sötma 

stannar i vinet tillskillnad mot ett 

torrt där jästsvamparna äter upp allt 

socker. 

TRE GRUNDLÄGGANDE STILAR. För 

att citera Grand Hôtels sommelier 

Jonas Röjerman kan man säga att 

lika lite som Champagne bara är 

Champagne är Portvin bara Portvin. 

Det finns nämligen en rad olika stilar. 

Ibland gränsar namnen så nära 

varandra att även den mest påläste 

riskerar att missta sig. Men egentligen 

är det rätt enkelt. Portvin delas 

in i tre grundstilar efter vinets färg: 

White, Ruby och Tawny. Den korta 

fatlagringen ger Ruby sin djupröda 

färg medan den långa fatlagringen 

ger Tawny en bärnstensfärg därav 

namnet. Inom varje kategori finns 

sedan en mängd olika varianter. 

Bland Ruby anses Vintage Port 

vara det bästa vilket också märks 

på prislappen. Bland Tawny tvistas 

det dock om vilket som bör rangordnas 

högst. Colheita (årgångsbetecknad) 

eller 40-årig Tawny Port, 

sedan anser vissa att den 20-åriga 

är mer balanserade. Hur som helst 

lämpar Tawny sig väl till desserter 

med nötter, mandel och marsipan. 

Gärna lätt kylt. Ruby vintage port 

som är min personliga favorit passar 

bäst till all ost och gärna med 


blåmögelkaraktär som Stilton. Men 

det fungerar också bra till efterätter 

med torkad frukt, nötter och mörk 

choklad. Portvin skall däremot aldrig 

drickas i samband med kaffe, då 

detta raderar ut portvinets karaktär. 

Här ska jag försöka reda ut alla 

portvinsbegrepp och förhoppningsvis 

ge en förklaring till varför Port 

kan smaka helt olika och varför priset 

varierar kraftigt. 

Tawny 

Tawny är ett rödbrunt till gyllenbrunt, 

ibland ganska ljust vin, 

med mjuk smak och mild sötma. 

Det borde ha lagrats för att få rätt 

färg och smak, men enklare Tawny 

görs genom att blanda rött och vitt 

portvin. Billigare sorter är alltså en 

slags Portvins-Rosé. Tawny-viner 

får aldrig fällning i buteljen, och de 

behöver inte lagras ytterligare. 

Lagrad Tawny 

Rött portvin som lagras på ekfat 

får med tiden en allt ljusare färg. En 

bra Tawny skall vara lagrad i minst 

7 år. Den är alltid blandad ur olika 

årgångar, och den känns lätt, elegant 

och delikat. En lagrad Tawny kallades 

tidigare t.ex. Finest Old Tawny, 

den kan ha speciella märkesnamn 

som Warres Nimrod, eller Calems 

Old Friends. 

Tawny med ålder 

För Portvin som lagrats mer än 

sju år anges den genomsnittliga lagringstiden 

på etiketten (den kan vara 

10, 20, 30 eller 40 år), liksom även 

buteljeringsåret. På etiketten kan 

det också stå ”Matured in wood” 

eller ”Matured in Oak Casks” (Envelhecido 

em casco). 

Ett Tawnyvin är alltid moget och 

färdigt att njutas då det börjar säljas. 

En öppnad flaska kan sparas i 

några veckor - en oöppnad flaska i 

något år. 

Colheita (årgångsbetecknad 

Tawny) 

Ett årgångsvin som lagrats länge 

på ekfat (minst sju år), det är blandat 

av samma års skörd från olika 

vingårdar. De riktigt gamla kan 

dock vara lite ”uppfräschade” med 

yngre viner. Förutom året för skörden 

får man ge akt på buteljeringsåret, 

för att se hur länge vinet är lagrat. 

En Colheita buteljeras först när 

den är färdig att njutas, ofta 10 till 

30 år efter skörden. Colheita görs 

mest av de ”portugisiska” vinhusen, 

de är mycket populära i Portugal, 

och till en del i England, men inte 

vanliga annars. Kan på engelska kallas 

Single year Tawny (t.ex. Dow s 

Reserve). 

(colheita = portugisiska för 

”skörd”) 

Ruby 

En blandning av unga, fruktiga 

viner som lagrats 2-3 år på fat. Det 

bör vara kärvt, men ha en värmande 

sötma och en sträv alkoholsmak. 

Filtreras före buteljeringen för att 

undvika fällningen. Skall inte lagras 

men kan sparas i upp till ett år. 

Många gånger står det inte Ruby på 

etiketten, utan endast ett märkesnamn. 

(ruby = engelska för ”rubinröd”) 

Lagrad Ruby 

Oftast helt enkelt ett Ruby-vin 

av bättre, men mycket varierad kvalitet. 

Blandas från olika årgångar, 

cirka 4-6 år efter skörden. Behöver 

inte lagras ytterligare. Denna typ 

kallades tidigare Vintage Character. 

En del producenter har ingen särskild 

beteckning på etiketten, utan 

bara sitt speciella märkesnamn t.ex. 

Fonsecas Bin 27, Grahams Six Grapes, 

Novals LB, Cockburns Special 

Reserve, Warres Warrior och Taylors 

First Estate. 

Beteckningen Vintage Character 

skapades på 1920-talet för att tillmötesgå 

kravet på ett billigare ”kvalitetsvin” 

än Vintage 

Crusted Port 

Crusted Port var tidigare en brit- 

tisk specialitet som endast buteljerades 

i England men ingen erkänd stil 

i Portugal. Crusted Port blandas av 

vin från två eller tre årgångar, vilka 

lagrats på fat i 2 - 4 år innan buteljering. 

Den filtreras inte, varför en 

fällning bildas i flaskan och vinet 

kan behöva dekanteras. Precis som 

Vintage-viner fortsätter det att utvecklas, 

och behöver ytterligare flera 

års lagring. 

Eftersom Portvin numera inte får 

buteljeras utanför Portugal upphörde 

tillverkningen av Crusted Port år 

1988, men åtminstone ett par producenter 

(Grahams och Churchill) 

har återupptagit produktionen. 

(crust = engelska för ”skorpa, fällning”) 

Late Bottled Vintage 

En så kallad lågpris Vintage som 

många gånger är av mycket hög kvalitet. 

En blandning av olika vingårdars 

skörd, som görs de år man inte 

producerar Vintage. Den har lagrats 

på fat 4-6 år innan buteljering. Vinet 

kylstabiliseras eller filtreras, för 

att få bort fällningen och behöver 

därför inte lagras ytterligare. 

Single Quinta Vintage 

Ett årgångsvin som kommer

från en enda vingård. Produceras 

oftast de goda år när man inte 

gör en blandad Vintage. Benämns 

på engelska Single Quinta. Ordet 

”Single” står dock inte på etiketten, 

men däremot vingårdens namn och 

Vintage. Dessa vingårdars skördar 

utgör ofta ryggraden i de bästa årens 

Vintage-vin. 

Observera att det finns andra 

typer av Portvin, än Vintage, som 

benämnas Single-Quinta, och alltså 

har vingårdens namn på etiketten! 

Adriano Ramos Pinto har t.ex. tre 

olika Single-Quinta-viner: En Ruby 

Reserva (Qta da Urtiga), en 10-års 

Tawny (Qta da Ervamoira) och en 

20-års Tawny (Qta do Bom Retiro). 

(quinta = portugisiska för 

”(vin)gård, egendom”) 

Vintage 

Produceras endast mycket goda 

skördeår, vanligen 3–4 gånger per 

decennium. Tappas på butelj efter två 

- tre års fatlagring. Därefter behövs 

ytterligare många år för att uppnå 

mognad och elegans (minst 7–12 år 

för ”portugisiska” viner och 10–20 

för ”brittiska” och ibland ännu mer). 

Bildar en kraftig fällning och måste 

dekanteras före servering. Eftersom 

vinet är en blandning kan de olika 

vinhusen hålla en jämn och likartad 

kvalitet på sina Vintage-viner. 

Det kan lagras i 20–50 år och är 

därför enligt mig det bästa vin man 

kan ha för långvarig lagring. Bästa 

vinet att ge som dopgåva eftersom 

lillen själv kan dricka vinet 20-30 

år senare. Gärna från de året barnet 

är fött men eftersom man inte gör 

Vintage alla år får man kanske nöja 

sig med årgången närmast. 

(vintage = engelska för ”skörd”) 

Vitt Portvin 

Vitt Portvin har länge ansetts 

lite mindervärdigt, speciellt av engelsmännen. 

På senare år har dock 

portvinsproducenterna ansträngt 

sig för att skapa nya stilar för nya 

användningsområden. 

Vitt Portvin tillverkades i början 

på 1900-talet av blå druvor, som 

fick jäsa utan skal. Numera används 

gröna druvor, med eller utan skal. 

Det blev populärt på 1930-talet, 

när Taylors lanserade Chip Dry. Det 

görs i flera varianter, från mycket 

sött till ganska torrt. Det används 

mest som apéritif och är ganska 

populärt i Frankrike. Portugiserna 

dricker det gärna med några droppar 

Tonic.Vitt portvin finns också i 

en svagare ”lightvariant” (16-17% 

alkohol) som kallas Light Dry (Leve 

Seco). 

Också vitt portvin kan lagras, det 

får då med tiden en allt mörkare 

färg och säljs ibland som årgångsvin 

(Colheita). Gamla, lagrade vita 

Portviner skiljer sig mycket från de 

unga, både i färg, smak, doft, användningsområde 

och inte minst i 

utbud och pris. Lagrat vitt dricks, 

liksom Tawny, mest efter måltiderna. 

ALKO OCH KALLE ANKA. Vilket portvin 

skall man då välja? Vintage, Late 

Bottled Vintage, Tawny eller Ruby. 

Det är självklart en smaksak vilken 

stil man föredrar på Portvinet. Jag 

rekommenderar dock att man undviker 

de enklaste portvinerna och de 

billigaste märkena. 

Tyvärr är Aklos sortiment väldigt 

fattigt på Port, sammanlagt finns 

det 12 produkter att välja mellan 

jämfört med Systembolaget som 

har 67 portvins produkter. Man hittar 

tyvärr bara en Vintage på Alko 

men det har säkert sin förklaring i 

att efterfrågan inte är större vilket 

man kan förstå då priset är högt. Jag 

vill rekommendera att man håller 

ögonen öppna efter bra portviner 

då man reser och har möjlighet att 

handla skattefritt. 

Portvin är världens roligaste vin 

att lagra. Belöningen när man öppnar 

en 15 till 50 år gammal flaska är 

svårslagbar. Portvin är fortfarande 

relativt billiga även om en bra Vintage 

har dubblats i pris de senaste 

tio åren. Ännu billigare som nöje 

betraktat blir det när man betänker 

att ett, eller maximalt två glas portvin 

är allt som behövs för att förgylla 

en kväll. Eftersom en öppnad 

port kan lagras flera dagar i karaff 

kan man hinna njuta av en enda 

flaska i en hel vecka. Ett speciellt 

bra tillfälle att öppna en Vintage 

port på är julhelgen. Mycket av det 

söta som serveras på julbordet passar 

till port men också för att Kalle 

Anka blir mycket roligare med ett 

glas Port i handen. 

TIPS. -Köp bra årgångar från välkända 

producenter. Mina personliga 

favoriter är Taylors, Grahams, 

Fonseca och Warres. 

-Prova bra Quintaviner från årgångar 

som 2001, 1998 och 1995 

-Köp äldre portviner om du hittar 

dem. Viner från 1970, 1977 och 

1980 är delikata att dricka idag. 

-Glöm inte bort att Tawny och 

Colheta är väl värda att prova 

-Köp lite trevliga viner från 

1997 och 2000. De är goda redan 

nu, men kommer utvecklas 

väl de närmaste 40-50 åren. 

SLUTLIGEN TRE GODINGAR MAN 

HITTAR PÅ ALKO. Taylor’s 10 Year 

Old Tawny Port 

Alkonummer 334517 Pris 

22.60 (75 CL) 

En mogen och välbalanserad 

Tawny med generös och doft som 

är djup, rik och kryddig med fatig, 

knäckig julfrukt och nötter. 

Ett varmt och smakrikt vin med 

fin, knäckig frukt, trevliga fattoner 

och generös sötma, med solmogen 

frukt, bra syra, fin balans och inslag 

av russin, fikon, plommon, jordgubbssylt, 

nötter och ljus choklad. 

Taylor grundades år 1692 och 

är det sista helt självständiga och 

ursprungliga familjeföretaget för 

portvin. Bland entusiaster anses 

vinhuset vara ett av de bästa portvinshusen 

i Douroregionen. Hos 

Taylor fottrampar man fortfarande 

druvorna på traditionellt sätt. Enligt 

producenten är vinet färdigt att 

avnjutas på snart det buteljerats. 

Enligt Per Bill (Dina viner) finns 

det ingen som slår Taylors Vintage 

viner. Han anser visserligen att det 

händer att Graham, Fonseca eller 

Quinta de Noval är bättre med 

någon årgång här och där, men när 

man summerar kvalitén för samtliga 

årgångsportviner för de olika riktigt 

stora portvinshusen finns det ingen 

som slår Taylor. Ett bra tips är att 

hålla utkik efter bra årgångar 

från denna firma om man är sugen 

på att prova en riktigt bra 

Vintage Port. 

Ferreira Late Bottled vintage 

2000. Alkonummer 003286 

Pris 7.98 (37,5 CL) 

Mörkröd färg med 

ljus kant. En generös 

och aromrik doft med 

inslag av körsbär, moreller, 

julkryddor och 

apelsinskal. Smaken är 

söt fyllig och väl balanserad 

med inslag av körsbär, apelsin 

och julkryddor. Måste anses 

som ett riktigt fynd. Mycket tackvare 

den behändiga flaskstorleken 

men också för den fantastiska kvalitén 

till det låga priset. En riktigt bra 

”prova på port”. 

Ett av de största namnen i Portvinets 

värld tillhör denna firma. 

Och det tillhör en kvinna - Antonio 

Ferreiras änka, Dona Antonia, som 

mellan 1844 och 1896 utvecklade 

företaget och byggde upp firman. 

Familjen Ferreira äger fortfarande 

många av vingårdarna, men sålde 

företaget till SOGRAPE, som bl.a. 

gör Matéus Rosé och andra bordsviner. 

Ferreiras Portviner är mjuka, söta 

och russinaktiga. Vintage vinerna är 

söta och mognar ganska snabbt. 

Grahams Vintage Port 1991 

Alkonummer 331217 Pris 

54.90 (75 CL) 

Här snackar vi grym 

Port! Mörkröd och tät 

färg. Komplex och eldig 

doft med mycket frukt, 

mörka bär, plommon 

och kaffearomer. Fyllig 

söt och elegant smak. 

Fullpackad med frukt. 

Inslag av plommon, 

russin, dadlar, kaffe, 

tjära och grape. Lite 

reserverat i böjan men 

en lång underbar och 

intensiv avslutning. Eller som James 

Spackling skrev i Wine spectator 

“Real blockbuster of a wine that 

sneaks up on you”. 

Enligt producenten är Graham’s 

Vintage Port perfekt som avslutning 

på en måltid tillsammans med 

ädelost, nötter eller torkad frukt. 

Portvinet kan gärna serveras något 

avkylt. 

Portvinshuset W. & J. Graham & 

Co. grundades år 1820 av två skotska 

bröder, William och John Graham. 

Bröderna anlände ursprungligen 

till Portugal i avsikt att bedriva 

textilhandel, men blev av en slump 

tvungna att ta emot 27 fat med 

portvin i betalning av en person 

som stod i skuld till dem. Efter att 

de hade sålt faten med god vinst 

gick de över till portvinshandel. 

Bolaget förvärvades 1970 av familjen 

Symington, som hör till 

de mest betydande portvinsproducenterna. 

Graham anses vara 

ett av de bästa portvinshusen. 

Riktigt bra årgångar som tillhör 

de allra bästa man kan få tag i är 

1977, 1985, 1994 och 2000 

Källor: Systembolaget, Alko, 

Dina Viner och portvin.just.nu 



Ålands coolaste Säl 

Selina Säl böcker finns nu att köpa ombord på 

fartyg 

Ålands roligaste souvenir och gåva 

Genom att köpa Selina Säl produkter stödjer du Världens Barn via Unicef 

Håll ögonen öppna för nya Selina Säl böcker och övriga produkter 

Product of Åland 

När du kryssat klart fyller du i tävlingskupongen och skickar den senast den 2.a november -05 till Windjammer Media Ab, 

Södernäsvägen 40, 22410 Haraldsby Saltvik Åland så har du chansen att bli en av tio vinnare som vinner Selina Säl boken 

samt Selina Säl målarbok. 

Lösning:-------------------------------------------------------------------------- 

Namn: ---------------------------------------------------------------------------- 

Adress: -------------------------------------------------------------------------- 

Telefon dagtid: ---------------------------------------------------------------- 


HOPPARE: Richard Johansson 

UPPDRAG: Att väcka uppmärksamhet genom att 

hoppa från räcket på Färjsundbron. Uppmärksamheten 

skall riktas mot det faktum att barn svälter 

ihjäl eller dör av bakterier i dricksvattnet varje dag. 

Med små medel kan vi hjälpa många via UNICEF. 

Vi måste inte avstå från livets goda, vi behöver bara 

skänka lite av det enorma överflöd vi lever i. 

HOPPHÖJD: 20 meter från räcket. 

FART: Det går mycket fort på slutet och fartvinden 

viner längs kroppen. 

SMÄRTA: Jo. 

SPONSORER: Windjammer Media & Roberts 

Foto 

BAKGRUND: Inspirationen till detta fick jag från 


ETT HOPP FÖR VÄRLDENS BARN 

ETT HOPP FÖR 

VÄRLDENS BARN 

Ålandstidningens Jörgen Pettersson som rodde 

över Ålands hav och samlade därmed in 12,000 

€ till Ålands Barnfond. Meningen med livet är att 

vi skall hjälpa de som är svagare och som har det 

sämre än oss. 

HUR MYCKET SKALL MAN BETALA, VART OCH VAD AN- 

VÄNDS PENGARNA TILL?: Man kan betala in valfritt 

belopp på Nordea Bank 152930-87, benämn betalningen 

som ”Ålands Hoppet”. Mycket av pengarna 

går till vattenrening och akuta hälsoproblem men 

eftersom utbildning är en väg ur fattigdom så går det 

pengar även till det. Som exempel kan nämnas att 30 

€ räcker till för att en flicka skall få gå i skola i ett helt 

år. Tusen tack för Ert stöd. 

FOTO: ROBERTS FOTO



ETT HOPP FÖR VÄRLDENS BARN 

NÄR VATTNET ÄR 

FARLIGARE ÄN 

KROKODILERNA 

Fatima är rädd för krokodilerna. På ett år attackerades sju av hennes 

vänner när de hämtade vatten i fl oden som ligger närmast byn. Men 

hon tvekar inte när hon säger att hon skulle föredra en krokodil framför 

sjukdomarna som vattnet kan bära med sig.


FATIMA BOR I BYN Mabuia på landsbygden 

i Angola och så länge hon kan minnas har 

hennes vardag till stor del handlat om vatten. 

När hon växte upp brukade hon ägna 

upp till fyra timmar om dagen för att 

hämta vatten. Och det var ett farligt uppdrag, 

på flera sätt. Under regnperioderna, 

när vattendragen var översvämmade, lurade 

krokodiler i vattnet. Men det värsta 

var ändå de vattenburna sjukdomarna 

– de lurade i vattnet 365 dagar om året. 

För Fatima innebar det att hon fick ägna 

åtskilliga timmar varje vecka åt att sköta 

sina sjuka småsyskon och, senare i livet, 

sitt eget barn. Det hårdaste slaget var när 

Fatimas första barn, Isabel, dog efter flera 

svåra diarréer orsakade av det smutsiga 

vattnet. Det var år 1999. 

– Isabel var sjuk hela tiden och fick aldrig 

möjlighet att bli stark, berättar Fatima 

samtidigt som hon kramar om sitt andra 

barn Fernando, som nu är 13 månader 

gammal. 

Hon är vid byns pump för att hämta 

vatten när vi träffar henne. 

– När Isabel var i Fernandos ålder hade 

hon varit sjuk ett dussin gånger. Men Fernando 

har aldrig varit magsjuk. Inte en 

enda gång, säger Fatima och lyfter i ett 

enda svep Fernando från höften till ryggen 

och fyller hinken med vatten ur kranen. 

Hon passar på att dricka. 

– Rent vatten! säger hon stolt som om 

det var rent guld som kom ur ledningarna. 

DET VAR ÅR 2000 som UNICEF i samarbete 

med angolanska regeringen tog krafttag mot 

den höga barnadödligheten i Mabuia. Man 

drog vattenledningar från floden till byn, 

byggde latriner, tvätthoar, vattenkranar och 

duschar samt installerade ett reningsverk 

för att se till att varenda droppe är drickbar. 

Effekten lät inte vänta på sig: diarréfallen 

försvann nästan helt och barnadödligheten 

sjönk kraftigt. Dessutom bidrog satsningen 

till flera andra positiva effekter. Många flickor 

behövdes inte längre i hushållet för att hämta 

vatten och kunde istället gå i skolan. Kvinnorna 

fick också mer tid över som de kunde 

ägna åt jordbruket, vilket ökade familjens 

inkomst och gav möjlighet att till exempel 

köpa myggnät som skydd mot malaria. 

UNICEF såg till att byn bildade en vattenkommitté 

som ansvarar för att underhålla 

vattensystemet och som även undervisar 

övriga bybor i grundläggande hygien. 

Vi följer med Fatima hem till gräshyddan, 

där hon häller över vattnet i en annan 

hink. 

– En mamma måste ta hand om sina 

barn. Men det går ju inte om vattnet är 

smutsigt. Det här projektet har vänt min 

bys utveckling. Se på min son – han är frisk. 

Det är allt en mamma kan önska sig. 

TEXT OCH FOTO: 

UNICEF/JAMES ELDER 


ETT HOPP FÖR VÄRLDENS BARN

FAKTA VATTEN 

3.4 miljoner människor, 

främst barn, årligen dör i 

sjukdomar som beror på 

smutsigt vatten eller dålig 

hygien. 

1.1 miljarder människor 

saknar tillgång till rent 

vatten 

44 procent av kvinnorna 

på landsbygden i Afrika 

måste ägna minst en halvtimme 

om dagen för att få 

hem en hink med vatten åt 

sin familj 

400 miljoner skolbarn 

lider av tarminfektioner orsakade 

av mask och detta 

gör att de har svårare att 

klara sig i skolan 

1/2 av alla världens sjukhussängar 

är upptagna 

av människor som lider av 

vattenrelaterade sjukdomar 

MÅLET ÄR ATT HALVERA FATTIGDOMEN TILL ÅR 2015 

I snart 40 år har rent vatten och 

hygien varit en viktig del av UNICEFs 

verksamhet. Första insatsen gjordes 

i norra Indien där svår torka hotade 

befolkningen år 1966. 

Till en början handlade arbetet mycket 

om pumpar, cement, ledningar och 

annan hårdvara. Idag är utbildning i 

hygien och opinionsbildning, till exempel 

för att få myndigheter att prioritera 

vatten och toaletter på skolor, minst 

lika viktiga. UNICEFs utgångspunkt är 

att rent vatten och dräglig sanitet är 

en mänsklig rättighet. Vi samarbetar 

alltid med lokalbefolkningen, främst 

kvinnor och barn, från planering, 

installation till underhåll av pumpar 

och toaletter. 

År 2000 enades majoriteten av världens 

länder om åtta mål för mänsklig 

utveckling. Dessa mål kallas FNs millenniemål 

och är en viktig del av UNI- 

CEFs verksamhet. Det övergripande 

målet är att halvera fattigdomen till 

år 2015. Millenniemålet för vatten är 

att halvera antalet människor som är 

utan rent vatten och dräglig sanitet. 

Länderna är också överens om att 

se till att alla skolor får toaletter och 

möjlighet att tvätta händerna. UNICEF 

har beräknat att det skulle kosta ytterligare 

56 miljarder kronor årligen för 

att nå målen för vatten. 


I nästa nummer av 

Skärgårdsmagasinet 

som utkommer den 6:e december 

Nästa nummer är ute 6.e december. Vem vet, vi kanske får intervjua Tomten då han 

också gillar Skärgårdsmagasinet. Mycket intressant och spännande läsning utlovas. 

Företagare! Annonsera i Ålands mest nyskapande tidning och stöd vår miljö 

genom Östersjöfonden. Julnumret skickas förutom till alla hushåll på Åland även till 

1000 företag i Norrtälje. Bokningsstopp den 8:e november. Kontakta Stefan Jonsson 

stefan@svenskamedia.se, Bo Torgé bo@radiopoolen.com eller Richard Johansson 

richard@windjammermedia.com för din annons i den Glittrande Triangelns bästa tidning, 

Skärgårdsmagasinet. 


Windjammer Media AB 

Södernäsvägen 40, AX- 22410 Godby 

E-post: info@windjammermedia.com 

Crawford garageportar 

När du är riktigt klok! g30 Säkerhet framför allt 

Att välja garageport handlar mer än om bara teknik. 

Färger, material, utförande, säkerhet, tillbehör och design spelar viktiga roller när du ska välja. 

Dessutom ska din port matcha husets arkitektur, byggnadsmaterial och färgsättning. 

Med ett av marknadens bredaste program av garageportar gör vi det svåra enkelt. 

Godbyvägen 13, 22100 MARIEHAMN 

telefon: 23555 • telefax: 21855 

crawford-center@holmbergs.aland.fi 

www.crawfordgarageportar.se 

Kom in till oss så berättar vi 

mera eller ring oss så skickar 

vi en broschyr där du kan 

läsa om ännu flera fördelar. 

Portarna finns i flera hundra 

olika standard storlekar. 

e-post: info@holmbergs.aland.fi 

www.holmbergsab.com

Rösta på dina favorit satsningar inom 

turistbranschen och rangordna dem från 1-3. 

Skicka svaren på ett vykort till ”Windjammer Media Ab, 

Södernäsvägen 40, 22410 Haraldsby Saltvik eller som e-post till 

”info@windjammermedia.com innan den 2:a november. 

IdéTävling! 

Vi lottar ut en 3 rätters middag för 4 personer på Restaurang 

bland dem som har svarat. (Dryck ingår ej) 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

Sälviken Ab. Stäng fast en vik och placera dit 50 sälar som turistattraktion som är oberoende av väder 

och vind. Sälmatning 3 gånger per dag. Snorkla med sälarna. Klappa en Kut osv. Ni förstår, eller hur? 

Det är som delfinerna i Eilat. 

Bondgårdsturism Ab. Köp en bondgård, släng ut mjölkmaskinen, bort med urinbrunnen, avmodernisera 

och låt folk bo där. De får sköta kor, hästar och får under överinseende av anställda. Ha butik med 

lokalproducerade produkter från bla ÅCA. Hur många stadsbor har mjölkat en ko? 

Marinpark Åland Ab. Fram med krut och hackor. Efter det att pojkarna på Algots Varv har rensat 

bränsletankarna på ett gammalt fartyg från forna Östblocket spränger vi hål i henne. Vi sänker 

fartyget utanför Hamnsundet och vips har vi en massa dykturister och sportfiskare där. Vi gör 

dessutom miljön en tjänst. 

Dennis krigsgolf i Mariepark. Minigolf i historisk miljö. Bomarsund är förebild för miljön där bollarna 

rullar fram. Passar gammal som ung. 

Public Eye Åland Ab. En person eller flera som är anställda av Landskaps Regeringen och som enbart 

jobbar med att få hit TV kanaler som Discovery Channel, Travel Channel. De skall få hit kända 

tidningsmagasin som skriver om Åland, de skall få hit berömdheter som kändisfotografer jagar mm. 

Windjammer Collection. Eget klädmärke för Åland som Peak Pearformance var för Åre. 

Vi skall ha kläder för marint liv som bygger på vår stolta segelsjöfartsepok. 

Vi vet hur kläder för sjön och skärgård skall vara. Kläderna säljs på båtarna. 

Selina Säl barnböcker, film, musik, kläder, spel, pussel, leksaker, mat, mm som handlar om Åland. 

På Åland finns mycket spännande att upptäcka för barn om man presenterar det på ett intressant sätt. 

Produkterna säljs på båtarna. 

Skärgårdsmagasinet. Tidning som vill göra det som tidningen ”Åka Skidor” gör för fjällen dvs säljas 

som lösnummer och prenumerationer i Sverige och skriva om den fina regionen Åland-Gotland- 

Stockholmsskärgård. Den skall skapa en känsla för vår region och göra att folk vill bo här eller resa hit. 

Den skall förutom att den distribueras gratis till alla hushåll på Åland även delas ut i Norrtälje och 

Visby. Upplaga ca 70,000 ex. 

Fler golfbanor. Golf är populärt och många kommer till Åland för att golfa. Kanske vi får hit fler om 

vi har fler banor. 

Kongress och kulturhus. Fler företag skulle säkert överväga att konferera på Åland om vi hade bättre 

lokaliteter för detta. 

Motorbana. Många är bilintresserade och Gotland har redan sin Gotland-Ring bana. 

Hälsovård är en växande bransch. Vi kunde väcka liv i Badhus epoken då flertalet kom till Åland för att 

få vila och få vård. 

Skriv ner ditt favorit bidrag som nummer 1 och nästbästa som nummer 2 och slutligen 

din tredjepristagare som nummer 3. Skicka svaret med vykort till Windjammer Media, 

Södernäsvägen 40, 22410 Haraldsby Saltvik eller som e-post till info@windjammermedia.com 

innan den 2:a november och vinn en förträfflig 3 rätters måltid för 4 personer på 

Restaurang Indigo i Mariehamn. 


Tidningen delas ut till alla hushåll på 

Åland samt till målgrupper i Sverige. 

okument1 05-09-19 15.56 Sida 1 

Kavaj 119€, skjorta 34,95€, jeans 39,95€, bälte 19,95€ 

Byxor 39,95€, kavaj 59,95€ 

-15% rabatt på ALLA 

dam, herr och barnbyxor tom 08.10.05 

Erbjudandet går ej att kombinera med andra rabatter eller erbjudanden 

Varuhuset Öppettider 9-20. Lördagar 10-16

SMnr3 24-52.indd - Windjammer Media

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?