"Rapporten om spökgarn" (pdf) - Håll Sverige Rent
"Rapporten om spökgarn" (pdf) - Håll Sverige Rent
"Rapporten om spökgarn" (pdf) - Håll Sverige Rent
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VARFÖR SPÖKAR<br />
DET I ÖSTERSJÖN?<br />
En studie av förek<strong>om</strong>sten av spökgarn i Östersjön baserat på<br />
draggningar i Sydkustens och Gotlands fiske<strong>om</strong>råden s<strong>om</strong>maren 2012<br />
Projektet har finansierats av Havs- och vattenmyndigheten
Inledning<br />
KIMO Baltic Sea och stiftelsen <strong>Håll</strong> <strong>Sverige</strong> <strong>Rent</strong> har med medel från Havs- och<br />
vattenmyndigheten gen<strong>om</strong>fört en studie av förek<strong>om</strong>sten av spökgarn i Östersjön.<br />
KIMO Baltic Sea har ansvarat för det praktiska gen<strong>om</strong>förandet. Draggningar har<br />
gen<strong>om</strong>förts i Gotlands och Sydkustens fiske<strong>om</strong>råden under s<strong>om</strong>maren 2012.<br />
<strong>Rapporten</strong> riktar sig till yrkesfiskare, tjänstemän, forskare och andra aktörer s<strong>om</strong><br />
har ett intresse av förek<strong>om</strong>sten och åtgärder gällande spökgarn. Huvudfokuset<br />
har varit att se på olika orsaker till förek<strong>om</strong>sten av spökgarn in<strong>om</strong> urvals<strong>om</strong>rådena<br />
Sydkustens och Gotlands fiske<strong>om</strong>råden. Nio båtar och en dykarfirma har deltagit<br />
i projektet.<br />
Simrishamn och Stockholm december 2012<br />
3
Sammanfattning<br />
Det finns alltid en orsak till spökgarn - fiskegarn eller fiskenät s<strong>om</strong> av olika skäl<br />
har förlorats eller lämnats kvar i haven. Har vi kunskap <strong>om</strong> orsakerna blir det både<br />
enklare och mer kostnadseffektivt att hitta de befintliga spökgarnen samt att<br />
arbeta förebyggande för att motverka förek<strong>om</strong>sten. Syftet med detta projekt<br />
är att peka på orsaker till förek<strong>om</strong>sten av spökgarn för att i nästa steg kunna<br />
arbeta förebyggande samt ge underlag för framtida draggningar.<br />
I projektet har draggningar av spökgarn gen<strong>om</strong>förts av yrkesfiskare på åtta provtagningsrutor<br />
i Östersjön; fyra utanför svenska sydkusten och fyra utanför Gotland.<br />
Provtagningsrutorna är utvalda av yrkesfiskare med erfarenhet från var det typiskt sett<br />
kan ligga gamla garn. Under draggningarna togs det upp sammanlagt 4980 m garn.<br />
Båtarna och dykarna har draggat och filmat i tre olika typer av <strong>om</strong>råden:<br />
1. Typiska garnbottnar, s<strong>om</strong> exempelvis <strong>om</strong>råden med stenbotten<br />
2. Konflikt<strong>om</strong>råden, ofta längs kanten<br />
3. Strandzon/riktigt kustnära <strong>om</strong>råden<br />
Tidigare studier visar också att förek<strong>om</strong>sten av spökgarn är stor vid vrak, vilket<br />
också diskuteras i denna rapport.<br />
Det varierar mellan de olika <strong>om</strong>rådena vad gäller förek<strong>om</strong>sten av spökgarn och<br />
förek<strong>om</strong>sten är högst på typiska garnbottnar. Enligt fiskarna har huvudorsaken till<br />
förlorade garn varit konflikter mellan trålare och garnbåtar, där trålare kör in i satta<br />
garn. Fiskarna menar dock att det av flera anledningar förloras färre garn i dag än<br />
för 15-20 år sedan. Dels har dialogen mellan trålfiskare och garnfiskare blivit bättre<br />
och dels kostar garnen mycket pengar vilket medför att fiskarna gör vad de kan för<br />
att få upp förlorade redskap.<br />
Förebyggande insatser och upprensningsinsatser bör diskuteras och verkställas.<br />
En stor fråga är dock vem s<strong>om</strong> ska ta kostnaden för upprensningsarbetet för den<br />
här delen av Östersjön. I andra länder finns etablerade lösningar. Ett exempel är<br />
Norge, där det finns rapporteringssystem för förlorade fiskeredskap och även en<br />
organiserad draggningsverksamhet s<strong>om</strong> gen<strong>om</strong>förs av det norska Fiskeridirektoratet.<br />
4
Spökgarnsprojektet visar att:<br />
Det finns spökgarn i Östersjön s<strong>om</strong> utgör faror och hot mot fisk, fågel,<br />
marina däggdjur, yrkesfiskare (och deras redskap) och dykare. Alla parter vill<br />
att spökgarnen tas bort.<br />
Det finns garn in<strong>om</strong> urvals<strong>om</strong>rådena, men de flesta är gamla. Olika draggnings-<br />
insatser i olika <strong>om</strong>råden och i olika tidsperioder ger dock ganska olika resultat.<br />
Av åldern på de uppfiskade garnen kan man anta att det förloras färre garn i dag<br />
än tidigare. Utöver tidigare nämnda orsaker kan detta ses i sammanhang med att<br />
fiskeflottan har minskat och därmed också mängden garn s<strong>om</strong> används, samt att<br />
det har draggats en del in<strong>om</strong> Sydkusten tidigare.<br />
GPS har medfört nya möjligheter vad gäller att hitta förlorade garn.<br />
Märkning av redskap kan vara en möjlighet att lättare hitta redskapen, men det<br />
finns olika implikationer s<strong>om</strong> måste lösas i dialog med fiskarna.<br />
Några lösningar kan vara:<br />
• Att pengar sätts av både från myndigheter och EU:s Fiskerifond – både till<br />
draggningsinsatser och förebyggande arbete.<br />
• Att sätta upp rutiner i <strong>Sverige</strong> för sökning och rapportering av förlorade garn<br />
(jämför med Norges system) – och att förtydliga att det inte alltid är ägaren<br />
till garnen s<strong>om</strong> är skyldig till att de förlorats.<br />
• Att det finns fungerande avfallsmottagningar i hamnarna för kasserade redskap.<br />
• Att yrkesfiskare inkluderas i planeringsprocess och gen<strong>om</strong>förande av projekt<br />
på ett mycket tidigt stadium, efters<strong>om</strong> de besitter oerhört mycket kunskap och<br />
erfarenhet.<br />
Det är också viktigt att påpeka att projektet <strong>om</strong>fattar ett relativt litet <strong>om</strong>råde (i ett<br />
Östersjöperspektiv) och att vissa av slutsatser baserar sig på dessa lokala resultat.<br />
5
Innehållsförteckning:<br />
1. Introduktion<br />
1.1 Vad är så kallade spökgarn?<br />
1.2 Projektets syfte<br />
1.3 Beskrivning av olika fiskeredskap<br />
2. Metod<br />
2.1 Metod s<strong>om</strong> bygger på olika provtagningsrutor<br />
2.2 Avgränsning av projektet och provtagnings<strong>om</strong>råden<br />
2.3 Deltagande båtar och utrustning<br />
3. Resultat<br />
3.1 Olika resultat i olika <strong>om</strong>råden<br />
3.2 Hur gamla är garnen?<br />
3.3 Resultat från undervattensfilmning<br />
4. Jämförelse med andra draggningsresultat<br />
4.1 Tidigare resultat från draggningar i Hanöbukten och längs Sydkusten<br />
4.2 Draggningar i Öresund<br />
4.3 Draggningar i Polen<br />
5. Slutsats och diskussion<br />
5.1 Varför finns det gamla garn i havet?<br />
5.2 Var i havet ligger spökgarnen?<br />
5.3 Har bilden av förlorade garn ändrats över tid i urvals<strong>om</strong>rådet? I så fall varför?<br />
5.4 Åtgärder för att minska problemet i framtiden<br />
5.4.1 Vad gör vi med existerande garn<br />
5.4.2 Hur förebygger man problemet<br />
6
1. Introduktion<br />
1.1 Vad är så kallade spökgarn?<br />
Spökgarn är gamla fiskegarn eller fiskenät s<strong>om</strong> av olika skäl har förlorats eller<br />
lämnats i havet. Vissa av dessa nät trasslar ihop sig och lägger sig på botten<br />
medan andra står upp och fortsätter att fiska. Nät produceras i dag av olika<br />
konstfibermaterial och bryts därför inte ner. Utöver att fisk fastnar och ruttnar i<br />
garnen så kan marina däggdjur samt fåglar trassla in sig i näten. En annan<br />
konsekvens är att fiskare kan fastna i näten med sina redskap vilket kan medföra<br />
skador och kostnader. Även burar, mjärdar och andra typer av så kallade<br />
instängningsredskap kan förvandlas till spökredskap <strong>om</strong> de lämnas i havet.<br />
1.2 Projektets syfte<br />
Det är av allas intresse att gamla garn tas upp och att man hittar nödvändiga<br />
åtgärder för att motverka förek<strong>om</strong>sten av spökgarn. Syftet med detta projekt är<br />
att peka på orsaker till förek<strong>om</strong>sten av spökgarn för att i nästa steg kunna arbeta<br />
förebyggande samt ge underlag för framtida draggningar. Omfattningen av detta<br />
draggningsprojekt är relativt litet och huvudfokus är att se på tendenser in<strong>om</strong> de<br />
utvalda geografiska <strong>om</strong>rådena: Sydkustens fiske<strong>om</strong>råde och Gotlands fiske<strong>om</strong>råde.<br />
Resultat från andra draggningsprojekt k<strong>om</strong>mer också att tas med i analysen.<br />
För att visa på k<strong>om</strong>plexiteten har vi, på bas av fiskarnas kunskaper, valt ut<br />
<strong>om</strong>råden s<strong>om</strong> av olika anledningar innehar spökgarn.<br />
Med projektet hoppas vi inspirera organisationer, myndigheter och andra fiskare<br />
till att vidta nödvändiga åtgärder.<br />
1.3 Beskrivning av olika fiskeredskap<br />
I Östersjön används i huvudsak två sorters fiskeredskap: garn eller nät och trål.<br />
I denna rapport används termerna garn och nät synonymt. För att förstå<br />
spökgarnsproblematiken är det en förutsättning att man har en bild av hur de<br />
olika redskapen ser ut och hur de används.<br />
Majoriteten av garnen i Östersjön är bottenankrade vilket innebär att de står<br />
längs botten och fiskar. I nätets underteln finns sänken och i överteln flöten s<strong>om</strong><br />
gör att nätet sträcks ut och står upp. Garnen markeras med bojar och flaggor.<br />
Ofta sätter man en ”länk” bestående av flera garn och ett garn är ca 100 m långt.<br />
I Hanöbukten och utanför Sydkusten sätter man ofta en länk på ca 10 garn, se figur 1.<br />
7
En trål är s<strong>om</strong> ett ”påsformat” fiskenät s<strong>om</strong> bogseras efter båten. Man skiljer på<br />
flyttrål s<strong>om</strong> används till pelagiska arter (s<strong>om</strong> sill, skarpsill och makrill) och<br />
bottentrål s<strong>om</strong> används till arter s<strong>om</strong> torsk, räka och kräfta. En bottentrål bogseras<br />
fram längs botten. Trålen ser nästan ut s<strong>om</strong> en ”strut” med armar. På trålens<br />
överkant sitter plastkulor s<strong>om</strong> håller upp överdelen av öppningen medan den<br />
undre delen trycks ner mot botten av ett underställ s<strong>om</strong> består av kätting och<br />
rejäla gummiskivor. Trålbord kallas det s<strong>om</strong> håller isär armarna. Mellan dessa och<br />
trålen finns sveplinor s<strong>om</strong> skrämmer fisken in mot trålöppningen. Se figur 2.<br />
Figur 1 En garnfiske-enhet. Bild: Vesa Tschernij<br />
Figur 2 En trålfiske-enhet. Bild: Vesa Tschernij<br />
8
2. Metod<br />
2.1 Metod s<strong>om</strong> bygger på olika provtagningsrutor<br />
I detta projekt har det in<strong>om</strong> urvals<strong>om</strong>rådena (Sydkustens och Gotlands fiske-<br />
<strong>om</strong>råden) valts ut olika provtagningsrutor utifrån fiskarnas kunskap och erfarenheter<br />
<strong>om</strong> var det kan finnas spökgarn. Rutorna har alltså inte valts slumpmässigt.<br />
Rutorna har varit lika stora: 13,72 km². Det har även varit eftersträvansvärt att<br />
kunna jämföra dessa resultat med tidigare draggningsverksamhet i samma <strong>om</strong>råden.<br />
Omfattningen på draggningarna har begränsats av budgeten.<br />
Antalet timmar s<strong>om</strong> draggades i varje ruta varierade beroende på hur långt<br />
båtarna fick köra för att k<strong>om</strong>ma till provtagnings<strong>om</strong>rådet. I ett större projekt skulle<br />
det vara önskvärt att man kunde lägga exakt samma ansträngning i varje ruta.<br />
För att kunna jämföra resultaten från de olika <strong>om</strong>rådena k<strong>om</strong>mer vi att använda<br />
oss av två variablar: A. Antal km² s<strong>om</strong> det har draggats in<strong>om</strong> och B. Mängden<br />
upptagna garn (m). Spökgarnsförek<strong>om</strong>st in<strong>om</strong> olika <strong>om</strong>råden = Garn(m)/km²<br />
2.2 Avgränsning av projektet och provtagnings<strong>om</strong>rådena<br />
På <strong>om</strong>råden med olika ge<strong>om</strong>orfologiska förutsättningar drivs det olika sorters<br />
fiske. För att se eventuella skillnader i var spökgarnen kan finnas gen<strong>om</strong>fördes<br />
draggningen på olika typer av <strong>om</strong>råden. Efter diskussion med fiskarna kunde fyra<br />
olika <strong>om</strong>råden med olika ge<strong>om</strong>orfologiska förutsättningar utskiljas s<strong>om</strong> potentiella<br />
förek<strong>om</strong>st<strong>om</strong>råden för spökgarn in<strong>om</strong> Sydkustens (och Gotlands) fiske<strong>om</strong>råde:<br />
1. Typiska garn<strong>om</strong>råden, ofta <strong>om</strong>råden med stenbotten.<br />
2. Konflikt<strong>om</strong>råden, ofta (men inte alltid) <strong>om</strong>råden längs ”kanten”. Med kanten<br />
menas <strong>om</strong>råden där havsbotten får branta höjdskillnader på ca 20 meter. Här kan<br />
garnbåtarna sätta sina garn samtidigt s<strong>om</strong> trålarna gärna kör in mot och upp längs<br />
med kanten.<br />
3. Strandzon/riktigt kustnära <strong>om</strong>råden. Dessa <strong>om</strong>råden är ofta så steniga att det inte<br />
går att dragga på dem. Garn i dessa <strong>om</strong>råden kan även k<strong>om</strong>ma från husbehovsfiske.<br />
4. Vid vrak<br />
Fiskarna gav förslag på provtagningsrutor där de trodde de skulle kunna hitta<br />
spökgarn baserat på var det historiskt har varit aktivt garnfiske.<br />
Totalt valdes det ut åtta rutor - fyra utanför sydkusten och fyra utanför Gotland.<br />
9
Figur 3 Bild över olika typer av <strong>om</strong>råden. 1=Typiska garn<strong>om</strong>råden s<strong>om</strong> vanligtvis finns<br />
längs kusten, men s<strong>om</strong> även kan finnas på toppar offshore/grund<strong>om</strong>råden.<br />
2= Längs kanten/konflikt<strong>om</strong>råden och 3= Strandzon/riktigt kustnära.<br />
T står för trålbottnar. Rött markerar garn s<strong>om</strong> står utanför typiska garn<strong>om</strong>råden,<br />
alltså garn s<strong>om</strong> är satta på risk<strong>om</strong>råden.<br />
Figur 4 Karta över provtagnings-<br />
rutorna utanför sydkusten.<br />
10<br />
Figur 5 Karta över provtagningsrutorna<br />
utanför Gotland.<br />
© Open StreetMaps contributors
Fiskare från Simrishamn utsåg provtagningsrutor på typiska garn<strong>om</strong>råden (<strong>om</strong>r 1).<br />
Nogersundsbåtarna valde en provtagningsruta vid ett konflikt<strong>om</strong>råde (<strong>om</strong>r 2) och<br />
en ruta på ett typisk garn<strong>om</strong>råde (<strong>om</strong>r 1). Gotlandsfiskarna valde två rutor på<br />
konflikt<strong>om</strong>råde/längs kanten (<strong>om</strong>r 2) och två rutor på typiska garnbottnar (<strong>om</strong>r 1).<br />
Fiskarna diskuterade draggningsplanerna med sina kollegor för att undvika att det<br />
stod satta garn in<strong>om</strong> provtagningsrutorna.<br />
Utöver de ordinarie draggningsinsatserna dokumenterade en undervattensfilmare<br />
förek<strong>om</strong>sten av spökgarn nära kusten där det inte går att dragga på grund av<br />
extremt stenig botten (<strong>om</strong>r 3). Dykaren valde ut ett <strong>om</strong>råde utanför Tobisvik/<br />
Simrishamn där han blivit tipsad <strong>om</strong> att det står gamla garn, rutan valdes alltså<br />
inte slumpmässigt. Ett filmteam från P-Dyk sökte på ett djup mellan 7-12 m, ca<br />
300 m från land och täckte ett <strong>om</strong>råde på ca 0,25 km².<br />
Figur 6 ”Star”, en av garnbåtarna s<strong>om</strong> draggade<br />
11
2.3 Deltagande båtar och utrustning<br />
I dialog med fiskarna beslutades det att totalt nio båtar fördelat på tre hamnar<br />
skulle dragga. En av anledningarna till att det blev ett relativt stort antal båtar var att<br />
man då inkluderade fler fiskare och fick tillgång till mer kunskap och erfarenheter.<br />
Urvalskriterier för fiskarna var att de skulle ha en garnbåt 1 , att de skulle ha mycket<br />
god kunskap och känned<strong>om</strong> <strong>om</strong> aktuella fiskevatten samt ha lång erfarenhet av att<br />
stryka 2 eller dragga.<br />
Samtliga av de utvalda båtarna var garnbåtar i storleken 10-12 meter, vilket är<br />
en representativ storlek för garnbåtarna i urvals<strong>om</strong>rådena. Båtarna hade en<br />
besättning på två man. När det draggas är det viktigt att strykeklon rör sig över<br />
botten och inte lyfter upp. Storleken på båten och farten har därför betydelse.<br />
Gen<strong>om</strong>snittsfarten i de gen<strong>om</strong>förda draggningarna låg på ca 1-1,5 knop.<br />
Deltagande båtar och skeppare:<br />
Båt Skeppare<br />
Pondus Sin 5 Anders Paulsen<br />
Star Sin 26 Toni Larsson<br />
Mulan Sin 38 Jesper Ohlsson<br />
Stjärnan SG 52 Richard Nilsson<br />
Beltana SG 30 T<strong>om</strong> Nordgren<br />
Bokö SG 35 Roland Nilsson<br />
Clipp VY 69 Michael Olofsson<br />
Anne-Rita Sven Ove Nordin<br />
Tärnskär VY 247 Lasse Br<strong>om</strong>an<br />
1 I den typen av draggningar s<strong>om</strong> gen<strong>om</strong>fördes här var garnbåtarna (s<strong>om</strong> är mindre än<br />
trålbåtarna) lag<strong>om</strong> storlek för gen<strong>om</strong>förandet.<br />
2 Fiskarna kallar det för att ”stryka” när de har förlorat garn och är ute och letar efter dem.<br />
12
Draggningsutrustningen s<strong>om</strong> användes var traditionell ”rep och strykeklo”-<br />
utrustning. Klon sitter fast i en kätting s<strong>om</strong> fungerar s<strong>om</strong> sänke och s<strong>om</strong> är<br />
förankrad i en lina. Varje båt har använt sin privata draggningsutrustning.<br />
De olika utrustningarna var principiellt lika men varierade något i antal ”piggar”<br />
och storlek. Det är avgörande att båtarna får använda egna strykeklor för att<br />
uppnå bästa möjliga resultat. Strykeklon känns olika och det krävs därför vana<br />
att avläsa ”signalerna” s<strong>om</strong> förmedlas upp längs repet.<br />
Om man jämför utrustningen s<strong>om</strong> användes i detta projekt med till exempel den<br />
utrustning s<strong>om</strong> norska Fiskeridirektoratet använde i sina draggningar 2009<br />
(Langedal G. et al 2009) så är dessa klor mycket mindre och lättare. Anledningen<br />
är att båtarna s<strong>om</strong> används är mindre än de norska och bottnarna ser annorlunda<br />
ut. Dessut<strong>om</strong> är garnlänkarna i <strong>Sverige</strong> konstruerade av tunnare material, vilket<br />
innebär att de inte kan belastas av lika kraftigt drag s<strong>om</strong> de norska.<br />
Omfattningen av draggningarna sattes till 30 timmar per båt (motsvarande tre<br />
sjödagar). I den effektiva draggningstiden är transporttiden samt den tiden s<strong>om</strong> är<br />
använd på att få upp garnen borträknad.<br />
13<br />
Figur 7 Draggningsutrustningen<br />
s<strong>om</strong><br />
användes av Star,<br />
Simrishamn<br />
Figur 8 Draggningsutrustningen<br />
s<strong>om</strong><br />
användes av Clipp,<br />
Gotland
3. Resultat<br />
3.1 Olika resultat i olika <strong>om</strong>råden<br />
Totalt tog båtarna upp 4580 m gamla borttappade garn och dykarna hittade<br />
400 m garn. Garnen innehöll totalt en fångst motsvarande 21,5 kg varav 84 procent<br />
var spätta/skrubba, 14 procent var torsk och 2 procent var lax.<br />
I kapitel 2 presenterades en formel s<strong>om</strong> används för att jämföra resultat från olika<br />
<strong>om</strong>råden: Spökgarnsförek<strong>om</strong>st = Garn(m)/km². Det är dock viktigt att poängtera<br />
att rutorna inte är slumpmässigt valda och att dessa siffror därför inte kan stå s<strong>om</strong><br />
representativa för hur mycket garn det finns i urvals<strong>om</strong>rådena.<br />
Resultaten visar att det in<strong>om</strong> <strong>om</strong>råde 1 (typiska garnbottnar) togs upp 61 m/km²<br />
och från <strong>om</strong>råde 2 (konflikt<strong>om</strong>råden/längs kanten) togs det upp 9 m/km².<br />
Typ av<br />
<strong>om</strong>råde<br />
Areal<br />
(á ruta<br />
13,72km²)<br />
Mängd<br />
garn<br />
M/km² Min (m/<br />
km²)<br />
14<br />
Max (m/<br />
km²)<br />
Total<br />
fångst i<br />
garnen<br />
Omr 1 68,6 km² 4200 m 61 m 0 250 m 18 kg<br />
Omr 2 41 km² 380 m 9 m 0 14,6 m 3 kg<br />
Figur 9 Tabellen visar resultaten från hur mycket garn man har fått<br />
per km² in<strong>om</strong> de respektive <strong>om</strong>rådestyperna samt den totala fångsten.<br />
Min och max anger variationerna mellan olika provtagningsrutor.<br />
Typ av <strong>om</strong>råde Areal Mängd garn Total fångst i garnen<br />
Omr 3 0,25 km² 400 m 0,5 kg<br />
Figur 10 Tabellen visar siffror från dykningarna nära land.
3.2 Hur gamla är garnen?<br />
De flesta garnen s<strong>om</strong> togs upp uppskattades vara 15-20 år gamla. Undantaget<br />
var en längd på 50 m garn s<strong>om</strong> uppskattades vara 2-5 år gammal samt de garn<br />
s<strong>om</strong> dykarna hittade s<strong>om</strong> också var ca 2-5 år gamla. Ett av kännemärkena på<br />
äldre garn är enligt fiskarna att det förr användes flöten eller kork gjorda av frigolit,<br />
så kallad patentkork. Efter en tid drar dessa flöten åt sig vatten, blir tunga och<br />
sjunker. Äldre förlorade garn står av den anledning inte och fiskar lika länge s<strong>om</strong><br />
nyare garn med flöten eller korkar s<strong>om</strong> är stöpta i plast. Plastflötena har använts i<br />
ca 15-20 år. I de flesta moderna garn används inte kork överhuvudtaget. I stället<br />
används en flytlina.<br />
I och med att de allra flesta uppfiskade garnen var äldre (med gamla frigolitkorkar)<br />
så var de också relativt ihoptrasslade och fyllda med sten och snäckor och hade<br />
därför ganska lite fisk i sig. Ett av de garnen s<strong>om</strong> togs upp utanför Nogersund var<br />
dock inte lika ihoptrasslat och kan därmed ha ”stått upp”.<br />
Figur 11 Frigolitkork, så kallad patentkork Figur 12 Plastflöte/kork<br />
Figur 13 Ett ihoptrasslat garn Figur 14 Mindre ihoptrasslat garn<br />
från Nogersund<br />
15
I vissa av provtagningsrutorna var det mycket stenigt vilket medförde att klon lätt<br />
fastnade mellan stenarna och flera av strykningarna blev avbrutna och piggarna på<br />
klon avrivna. I framtida projekt bör man utveckla draggningsutrustning s<strong>om</strong> är mer<br />
anpassad för steniga bottnar där det behövs.<br />
16<br />
Figur 15 visar hur<br />
piggar på strykeklon<br />
blev avrivna på grund<br />
av stenig botten<br />
3.3 Resultat från undervattensfilmning<br />
P-Dyk s<strong>om</strong> gen<strong>om</strong>förde dykningar nära land hittade 2 garn á 200 m. Delar av<br />
garnen stod upp medan resten låg hoprullat på botten. I garnen satt det en rutten<br />
lax. Det är osäkert <strong>om</strong> det är från yrkesfisket eller ej. Men utifrån korkarna är inte<br />
garnen mer än ca 5 år gamla.<br />
Figur 16 Ett av de<br />
garnen s<strong>om</strong> dykarna<br />
hittade i kustnära<br />
<strong>om</strong>råden, <strong>om</strong>råde 3.
4. Jämförelse med andra draggningsresultat<br />
4.1 Tidigare draggningar i Hanöbukten och längs Sydkusten<br />
Svenska Fiskeriverket har under en fyraårsperiod från 1999-2004 gen<strong>om</strong>fört<br />
draggningsinsatser i Hanöbukten och längs sydkusten. Vissa av Fiskeriverkets<br />
”samplings<strong>om</strong>råden” sammanfaller med provtagningsrutorna in<strong>om</strong> detta projekt.<br />
Resultaten från Fiskeriverkets draggningar från 2003 visar att de hittade tre gånger<br />
så många förlorade garn på typiska garnbottnar (<strong>om</strong>r 1) s<strong>om</strong> vid konflikt<strong>om</strong>råden/<br />
längs kanten (<strong>om</strong>r 2), se figur 17 nedan (Tschernij et al 2003). Resultat från<br />
s<strong>om</strong>marens draggningar visar också att det finns fler garn på <strong>om</strong>råde 1 (61 m/km²)<br />
än på <strong>om</strong>råde 2 (9 m/km²).<br />
Tabellen nedan visar resultat från Fiskeriverkets draggningar 2003. Totalt draggades<br />
det i 21 rutor och den totala arealen var på 583 km².<br />
Om man jämför m/km² från 2003 och 2012 visar det att vi under 2012 fick upp<br />
mer garn än under 2003. Men samtidigt är insatserna under 2012 riktade mot<br />
<strong>om</strong>råden där man tror det finns garn, vilket de inte var på samma sätt 2003.<br />
Typ av<br />
<strong>om</strong>råde<br />
Areal Mängd<br />
garn<br />
m/km² Min (m/<br />
km²)<br />
17<br />
Max<br />
(m/km²)<br />
Omr 1 213,9 km² 6306 m 29 m 0 355 m 38 kg<br />
Omr 2 369,3 km² 3623 m 10 m 0 121 m 5,1 kg<br />
Figur 17 Tabellen visar resultat från Fiskeriverkets draggningar 2003.<br />
Total fångst i<br />
garnen<br />
4.2 Draggningar i Öresund<br />
I Öresund har länsstyrelsen via Europeiska Fiskerifonden och Havsmiljöanslaget<br />
finansierat draggning efter spökgarn de senaste åtta åren. En av rapporterna<br />
från 2012 visar två av båtarnas resultat. De draggade i totalt 41 sjödagar och<br />
resultatet var 12 827 meter garn s<strong>om</strong> togs i land. Totalt innehöll garnen 160 fiskar<br />
(antal kilo är inte angivet). 2009 togs det upp nästan 16 km garn, 2010 17,5 km<br />
garn och under 2011 nästan 18 km garn (Larsson 2012). Detta innebär att det<br />
i Öresund tas upp stora mängder garn varje år. Utifrån rapporten kan man inte<br />
utläsa hur gamla garnen är.
SVERIGE<br />
Simrishamn<br />
Bornholm<br />
18<br />
0 m/nät<br />
< 1000 m/nät<br />
> 1000 m/nät<br />
Figur 18 Kartan visar både insatserna gjorda 2003 (ringar), samt de draggningarna<br />
s<strong>om</strong> gjordes i år utanför Sydkusten (gula rutor). Bild: Vesa Tschernij<br />
4.3 Draggningar i Polen<br />
WWF draggade under 2011 efter spökgarn i polska vatten. De draggade 15 dagar<br />
och använde nio dagar till att dyka vid vrak. De tog totalt upp 4288 kg garn<br />
via draggning och 1807 kg garn skars loss från två olika vrak. Draggningarna<br />
gen<strong>om</strong>fördes på två olika <strong>om</strong>råden där varje <strong>om</strong>råde hade en areal på 100 square<br />
miles. In<strong>om</strong> varje <strong>om</strong>råde fanns det olika typer av bottnar (både garn och trål<strong>om</strong>råden).<br />
Det pågick även fiske in<strong>om</strong> delar av <strong>om</strong>rådet vilket gjorde att de inte<br />
kunde söka gen<strong>om</strong> hela <strong>om</strong>rådet. På grund av att man har räknat med olika mått<br />
(till exempel anges mängd garn i kg i stället för m och ansträngningarna i dagar i<br />
stället för timmar) är det svårt att jämföra resultaten rakt av.
5. Slutsats och diskussion<br />
5.1 Varför finns det gamla garn i havet?<br />
Resultaten från de olika draggningsinsatserna indikerar att orsakerna har ändrat<br />
sig över tid samtidigt s<strong>om</strong> de skiljer sig geografiskt. Några av de faktorer s<strong>om</strong><br />
påverkar förek<strong>om</strong>sten av förlorade garn är vilket fiske s<strong>om</strong> bedrivs i <strong>om</strong>rådet, hur<br />
botten ser ut, vilka strömförhållanden s<strong>om</strong> råder, hur stor trafik det är i <strong>om</strong>rådet<br />
och möjligtvis har det även betydelse <strong>om</strong> det finns en mottagningsanläggning för<br />
kasserade redskap i hamnarna.<br />
Utifrån de diskussioner s<strong>om</strong> har förts med fiskarna (och dykare) från Sydkustens<br />
och Gotlands fiske<strong>om</strong>råden så kan man peka på fem huvudorsaker till förek<strong>om</strong>sten<br />
av spökgarn in<strong>om</strong> detta projekts urvals<strong>om</strong>råden:<br />
A. Handelstrafik<br />
B. Konflikt mellan trålare och garnbåtar<br />
C. Väder-/strömförhållanden gör att garn driver i väg eller bojar förloras<br />
D. Garn lämnas (men fiskarna tror inte att det längre är vanligt förek<strong>om</strong>mande)<br />
E. Garn fastnar i andra föremål<br />
Olika rapporter tar upp olika orsaker till förek<strong>om</strong>sten av spökgarn. Norska<br />
Fiskeridirektoratet (2004) har i en rapport pekat på orsaksförklaringar s<strong>om</strong> kollisioner<br />
(trålare eller annan skeppstrafik kör över garnen), felbedömning av strömförhållanden<br />
och dålig uppankring av garnlänken.<br />
WWF Polen (2011) pekar bland annat på faktorer s<strong>om</strong> väderförhållanden, historiskt<br />
sätt sämre navigationsutrustning, dumpning av andra föremål s<strong>om</strong> garnen kan<br />
fastna i (exempelvis bilar och containrar) och dumpade garn på grund av dåliga<br />
mottagningsanläggningar för kasserade redskap i hamnar.<br />
5.2 Var i havet ligger spökgarnen?<br />
De båtar s<strong>om</strong> fick upp flest garn i denna insats var de s<strong>om</strong> draggade på <strong>om</strong>råde 1,<br />
alltså typiska garnbottnar. Resultat från <strong>om</strong>råde 1 var 61 m/km² och resultat från<br />
<strong>om</strong>råde 2 var 9 m/km².<br />
19
En av anledningarna till att det finns fler förlorade garn på dessa bottnar är<br />
att trålarna inte ”städar” botten på gamla garn på samma sätt s<strong>om</strong> de gör i<br />
typiska trål<strong>om</strong>råden eller konflikt<strong>om</strong>råden. Finns det garn i typiska trål<strong>om</strong>råden<br />
får trålarna upp dem och tar förhoppningsvis med sig garnresterna till land.<br />
Projektet Fishing for Litter 1 drivs in<strong>om</strong> alla tre hamnar s<strong>om</strong> är aktuella i detta<br />
projekt vilket innebär att det finns avfallsmottagning i hamnarna för allt uppfiskat<br />
skräp inklusive gamla fiskeredskap.<br />
Det var färre spökgarn s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> upp från <strong>om</strong>råde 2 (konflikt<strong>om</strong>råde längs kanten).<br />
En förklaring kan vara att trålarna bogserar med sig garn härifrån eller att trålarna<br />
får upp garnen. De garnen s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> upp från <strong>om</strong>råde 2 var även kortare än de<br />
från <strong>om</strong>råde 1. Detta kan vara en indikation på att garnen har blivit avklippta s<strong>om</strong><br />
följd av en ”kollision” där en trålare kan ha kört över garnen ( se figur 19).<br />
Figur 19 Illustration av en konfliktsituation vid kanten (Bild: Vesa Tschernij).<br />
1 visar själva kollisionen. Beroende på hur trålen träffar länken så kan garn<br />
dras med en liten bit och hamna nära den ursprungliga platsen s<strong>om</strong> i 2.<br />
Garn kan också fastna i trålen s<strong>om</strong> i 3 och dras med över en längre sträcka.<br />
1 KIMO Baltic Sea driver i samarbete med <strong>Håll</strong> <strong>Sverige</strong> <strong>Rent</strong> projektet Fishing for Litter. För<br />
mer info gå in på www.kimobaltic.eu<br />
20
WWF konstaterade också att det fanns flest garn på ”rocky bott<strong>om</strong>” där det är<br />
vanligast att använda passiva redskap. (WWF 2011)<br />
P-Dyks filmning visar att det även kan finnas garn nära land. Dessa kan både<br />
k<strong>om</strong>ma från yrkesfisket och husbehovsfiske.<br />
P-Dyk har tidigare filmat spökgarn även vid vrak, <strong>om</strong>råde 4, utanför Sydkusten på<br />
uppdrag av <strong>Sverige</strong>s lantbruksuniversitet. Filmmaterialet är från 2006–2007 och<br />
visar att det finns både garn och trålduk vid nästan alla vrak utanför Sydkusten.<br />
Enligt P-Dyk ser vraken i princip likadana ut i dag s<strong>om</strong> de gjorde 2007. Anledningen<br />
till att det finns garn vid vrak kan ha två orsaker:<br />
1. Att det sätts garn nära vraken eller över vraken och att de fastnar eller att delar<br />
av garnen fastnar, eller<br />
2. Att garn från andra <strong>om</strong>råden driver mot vraken. Anledningen till att det sitter<br />
trålduk på vraken är antagligen att trålarna inte har haft kunskap <strong>om</strong> vraken eller<br />
att de har kört för nära vraken och fastnat.<br />
Utifrån diskussioner med fiskarna och även kunskap <strong>om</strong> vilken typ av trafik<br />
s<strong>om</strong> är i de olika <strong>om</strong>råden kan man göra antaganden <strong>om</strong> hur orsaker till<br />
förek<strong>om</strong>sten av spökgarn kan kopplas ihop med olika typer av potentiella<br />
förek<strong>om</strong>st<strong>om</strong>råden s<strong>om</strong> diskuterades i kapitel 2.2.<br />
Typ av <strong>om</strong>råde ”Typiska” orsaker<br />
1 Typiskt garn<strong>om</strong>råde (ofta stenbotten) A Handelstrafik kör över garn<br />
B Väder/strömförhållanden (dock<br />
sällsynt enligt de lokala fiskarna)<br />
C Garn lämnas<br />
2 Konflikt<strong>om</strong>råden/Längs kanten B Konflikt trålare och garnbåtar<br />
3 Strandzon C Väder/Strömförhållanden<br />
D Garn lämnas<br />
4 Vrak E Garn fastnar i andra föremål<br />
21
5.3 Har bilden av förlorade garn ändrats över tid in<strong>om</strong> urvals<strong>om</strong>rådet?<br />
I så fall varför?<br />
Fiskarna s<strong>om</strong> har deltagit i detta projekt är mycket tydliga med att det i dag knappt<br />
förloras garn jämfört med hur det var för 15-20 år sedan. Det finns flera förklaringar<br />
till det. Bland annat har fisket flyttat längre ut vilket innebär att man inte i lika stor<br />
grad har konfliktzoner mellan trålare och garnfiskare.<br />
En annan viktig faktor är att garnfisket utanför Sydkusten idag är begränsat jämfört<br />
med hur det var för 15 år sedan. Enligt framtagen nationell statistik från Havs- och<br />
vattenmyndigheten finns det 506 fiskande garnbåtar år 2012 jämfört med 708<br />
garnbåtar år 2000. Vad gäller trålare finns det 237 fiskande trålare i <strong>Sverige</strong> år<br />
2012, jämfört med 397 trålare år 2000.<br />
Fiskarna framhåller också att det tidigare har funnits fler båtar från olika nationer<br />
s<strong>om</strong> har fiskat i regionen vilket medförde större konflikter. I Fiskeriverkets<br />
draggningar (Tschernij, 2004) refereras till <strong>om</strong>råden söder <strong>om</strong> Öland där det fanns<br />
båtar från flera nationer och att det i dessa <strong>om</strong>råden också togs upp relativt<br />
många fler garn än i de övriga <strong>om</strong>rådena.<br />
Fler av fiskarna upplever dock att man har en bättre dialog sinsemellan och att det<br />
generellt råder en bättre ömsesidig respekt mellan garnbåtar och trålare i dag än<br />
tidigare. En annan aspekt är att garn har blivit allt dyrare. Idag kostar en länk<br />
10 000-15 000 SEK vilket gör att fiskarna direkt försöker ”stryka” efter eventuellt<br />
förlorade garn. En annan viktig faktor är introduktionen av modern navigationsutrustning<br />
sås<strong>om</strong> GPS s<strong>om</strong> förenklar kontrollen på redskapen.<br />
5.4 Åtgärder för att minska problemet i framtiden<br />
5.4.1 Vad gör vi med existerande garn?<br />
När olika potentiella förek<strong>om</strong>st<strong>om</strong>råden har kartlagts i dialog med fiskarna kan<br />
insatser göras där garnen troligen finns.<br />
Den stora frågan är dock vem s<strong>om</strong> skall ta kostnaden för upprensningsarbetet.<br />
Ett argument i diskussionerna kring vem s<strong>om</strong> skall ta kostnaden är ”förorenaren<br />
betalar” (Polluter Pays Principle). Men frågan <strong>om</strong> vem s<strong>om</strong> är ”förorenaren” återstår.<br />
22
Är det handelsflottan, fritidsbåtar eller färjor s<strong>om</strong> kör över garnen? Eller är det<br />
trålare s<strong>om</strong> kör över garnen? Eller är det garnfiskaren s<strong>om</strong> sätter sina garn i<br />
<strong>om</strong>råden där trålarna brukar gå in? I de fall där garn rent av lämnas är det självklart<br />
vem s<strong>om</strong> är ”syndaren” eller ”förorenaren”. Problemet är att det är svårt att peka<br />
ut ägaren av garnen och även <strong>om</strong> det går så är det svårt att med säkerhet säga<br />
varför garnet blev ett spökgarn. Det är inte nödvändigtvis ägarens fel. Eller skall<br />
dagens fiskare betala för något s<strong>om</strong> deras föregångare har förorsakat?<br />
Projektet visar tendenser på att fiskarna in<strong>om</strong> urvals<strong>om</strong>rådena inte längre förlorar<br />
lika mycket garn då i princip alla garn s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> upp var äldre, vilket inger hopp <strong>om</strong><br />
att problemet minskar.<br />
Beträffande garn vid vrak så är det ett röjningsprojekt där det bör samarbetas med<br />
lokala dykare s<strong>om</strong> har kunskap <strong>om</strong> var vraken finns, men s<strong>om</strong> samtidigt har<br />
erfarenhet av den typen av arbete då det också innebär säkerhetsrisker.<br />
Det finns emellertid gamla garn s<strong>om</strong> måste tas upp. För att det skall finnas en<br />
kontinuitet och långsiktighet i arbetet kopplat till förlorade fiskeredskap är det<br />
viktigt att det sätts av pengar till olika insatser både från myndigheternas sida<br />
och från Fiskerifonden. Det finns exempel s<strong>om</strong> Norge där Fiskeridirektoratet<br />
varje år gen<strong>om</strong>för olika insatser, både draggningsinsatser och förebyggande<br />
(Fiskeridirektoratet 2011).<br />
5.4.2 Hur förebygger man problemet?<br />
Det finns alltid en orsak till spökgarn. Har vi kunskap <strong>om</strong> orsakerna blir det både<br />
enklare och mer kostnadseffektivt att hitta de befintliga garnen samt att arbeta<br />
förebyggande för att motverka förek<strong>om</strong>sten av spökgarn.<br />
Flera rapporter visar att en av orsakerna till förlorade redskap är konflikt<strong>om</strong>råden<br />
mellan olika typer av fartyg. Resultat från detta projekt visar att en bättre dialog<br />
mellan garnbåtar och trålare har lett till färre förlorade garn, enligt fiskarna.<br />
Detta bör vara något s<strong>om</strong> eftersträvas i alla <strong>om</strong>råden där olika intressen möts.<br />
Beträffande konflikt i typiska garn<strong>om</strong>råden och handelstrafik så är det antagligen<br />
svårare att hitta en lösning.<br />
23
Draggningsresultaten från Öresund visar att de har lyft stora mängder garn flera<br />
år i följd (Larsson 2012). Trålning är förbjudet i Öresund och konfliktzoner mellan<br />
trålare och garnbåtar är därför inte orsaken till garnförlust. Här skulle det behövas<br />
mer kunskap <strong>om</strong> orsakerna för att kunna arbeta förebyggande.<br />
Olika märkningar av redskap har diskuterats både in<strong>om</strong> detta och andra projekt.<br />
Men när garnen förstörs av fartyg s<strong>om</strong> kör över dem drar fartyget ofta med sig<br />
garnbitar över långa sträckor. Om garnet då exempelvis är märkt med en sändare<br />
så k<strong>om</strong>mer bara garndelen med sändare att hittas. Det har även funnits förslag <strong>om</strong><br />
att stämpla korkarna/flötena, men i dag använder de flesta fiskare flytlina s<strong>om</strong> inte<br />
går att stämpla.<br />
Med andra ord finns det en del implikationer med märkning av redskap s<strong>om</strong> måste<br />
diskuteras och lösas tillsammans med fiskarna.<br />
I Norge är fiskare förpliktigade att söka efter förlorade fiskeredskap och <strong>om</strong> de inte<br />
hittar dem skall de rapportera till ”Kystvakten”. Denna rapportering är en av flera<br />
faktorer s<strong>om</strong> Fiskeridirektoratet tar hänsyn till när de väljer ut <strong>om</strong>råden där de skall<br />
dragga. Under 2009 gen<strong>om</strong>förde Fiskeridirektoratet draggningar längs norska kusten<br />
och av de 466 garn s<strong>om</strong> togs upp var över hälften inte anmälda s<strong>om</strong><br />
förlorade. (Langedal et al. 2009). Sedan dess har norska Fiskeridirektoratet jobbat<br />
aktivt med att sprida kunskap <strong>om</strong> konsekvenserna av garnen och hur mycket de<br />
faktiskt fiskar, speciellt på större djup. Fiskeridirektoratet upplever att rapporteringen<br />
har ökat sedan 2009.<br />
Enligt Kontrollförordningen 1224/2009 artikel 48 1 skall även EU:s fiskare söka efter<br />
förlorade redskap och <strong>om</strong> de inte hittas skall det rapporteras till ”the c<strong>om</strong>petent<br />
authority of its flag member state”. Men i <strong>Sverige</strong> finns inga etablerade rutiner vare<br />
sig för rapportering eller för vad man sedan skall göra med de förlorade redskapen.<br />
Ett sådant system vore eftersträvansvärt även i <strong>Sverige</strong>. Det är viktigt att förtydliga<br />
att det inte alltid är ägaren till garnen s<strong>om</strong> är skyldig till att de har förlorats.<br />
1 Rådets förordning nr 1224/2009 <strong>om</strong> införande av ett kontrollsystem för att säkerställa att<br />
bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.<br />
24
En annan viktig åtgärd är att det skall finnas en fungerande avfallsmottagning<br />
i hamnarna för kasserade redskap. Enligt Transportstyrelsens föreskrift och<br />
allmänna råd (SJÖFS 2001:12) <strong>om</strong> mottagning av avfall från fartyg så skall det i en<br />
fiskehamn finnas mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall. Allt avfall s<strong>om</strong><br />
uppstår under ett fartygs drift inklusive kasserad fiskeutrustning skall tas emot i en<br />
fiskehamn.<br />
Angående garn vid vrak så är detta i hög grad en attitydfråga hos fiskarna.<br />
Det finns ofta mycket fisk vid vrak vilket också gör att vissa fiskare kanske chansar<br />
och sätter i närheten av eller över vrak. Bland de fiskare vi har pratat med under<br />
projektet sätter man sällan vid vrak, samtidigt visar filmmaterialet att det finns gamla<br />
redskap vid vraken. Diskussioner kring denna problematik bör föras med fiskare.<br />
Det viktigaste är att ta hänsyn till lokala förutsättningar både vad gäller<br />
ge<strong>om</strong>orfologiska förhållanden, men även typ av trafik. S<strong>om</strong> nämnt tidigare så ser<br />
problematiken olika ut i olika geografiska <strong>om</strong>råden. För ett lyckat projekt är det av<br />
största vikt att man på ett mycket tidigt stadie inkluderar fiskare i planeringsprocessen<br />
och gen<strong>om</strong>förandet då de besitter oerhört mycket kunskap och erfarenhet.<br />
25
Litteratur<br />
Fiskeridirektoratet 2004: Forebygge tap av garn – kan du bidra?,<br />
Fiskeridirektoratet i Bergen<br />
Fiskeridirektoratet 2011: Rapport. Opprenskning av tapte fiskeredskaper i 2010,<br />
Fiskeridirektoratet i Bergen<br />
Langedal G. och Drivenes A. 2009: Opprensking av tapte fiskeredskaper i 2009,<br />
Fiskeridirektoratet i Bergen<br />
Larsson P.O. 2012: Draggningsprojektet i Öresund 2012<br />
Naturvårdsverket 2012: http://www.milj<strong>om</strong>al.se/Milj<strong>om</strong>alen/Alla-indikatorer/<br />
Indikatorsida/?iid=142&pl=1<br />
Tschernij V., Larsson P-O och Cardinale M. 2003: A new Large Scale Retrieval<br />
System Developed to Remove Lost Gill Nets<br />
Tschernij och Larsson 2004: A new Large-Scale Retrieval System for Removal of<br />
Lost Gill Nets fr<strong>om</strong> Coastal Fishing Grounds, Fiskeriverket<br />
WWF Poland 2011: Ecological Effects of Ghost Net retrieval in the Baltic Sea. Pilot<br />
Project: Collecting Ghost Nets.<br />
26
Tack<br />
Stort tack till alla fiskarna s<strong>om</strong> har bidragit med kunskap och erfarenheter i<br />
planeringsarbetet och det praktiska gen<strong>om</strong>förandet!<br />
Ett stort tack till Vesa Tschernij från Sydkustens Fiske<strong>om</strong>råde s<strong>om</strong> har delat med<br />
sig av många års erfarenhet av arbete med spökgarnsproblematiken.<br />
Stort tack till Allan Pettersson från Gotlands Fiske<strong>om</strong>råde s<strong>om</strong> har administrerat<br />
draggningarna på Gotland.<br />
Tack till Helge Astad s<strong>om</strong> har bidragit med kartor.<br />
Och sist men inte minst ett stort tack till Patrik Juhlin från P-Dyk s<strong>om</strong> med stort<br />
engagemang har bidragit med sina erfarenheter samtidigt s<strong>om</strong> han har ansvarat<br />
för all undervattensfilmning samt tagit i land de garn s<strong>om</strong> dykarna hittade.<br />
Projektledare för studien: Ida Wingren, KIMO Baltic Sea<br />
27
Studien har gen<strong>om</strong>förts av KIMO Baltic Sea i samarbete med <strong>Håll</strong> <strong>Sverige</strong> <strong>Rent</strong>.<br />
Stiftelsen <strong>Håll</strong> <strong>Sverige</strong> <strong>Rent</strong> är en opinionsbildande organisation<br />
s<strong>om</strong> arbetar för att minska nedskräpning, främja återvinning<br />
samt öka miljömedvetenheten för att bidra till en hållbar utveckling.<br />
Under 2012 driver <strong>Håll</strong> <strong>Sverige</strong> <strong>Rent</strong> en rad kampanjer och projekt<br />
med syfte att minska den marina nedskräpningen.<br />
KIMO (K<strong>om</strong>munernas Internationella Miljöorganisation) är en<br />
oberoende miljöorganisation s<strong>om</strong> arbetar för ett livskraftigt hav.<br />
KIMO består av kustk<strong>om</strong>muner runt Nordsjön och Östersjön s<strong>om</strong> arbetar<br />
med att påverka beslutsfattare i frågor s<strong>om</strong> rör hot mot havsmiljön.<br />
KIMO Baltic Sea startades 2008 och har sitt säte i Simrishamn.<br />
Projektet har finansierats av Havs- och vattenmyndigheten