riksgränsen

främmande för aboriginerna. De har svårt att ta till sig den andra sidans
syn på saken att man kan avsäga sig tillträdet till land helt och
hållet (Howitt 2001:240).
mark eller frontier
Vi har redan förstått att den medeltida uppfattningen i dessa frågor
skiljer sig radikalt från vår egen. Konceptuellt var i många fall även
den medeltida gränsen linjär – såväl antiken som det karolingiska
Västeuropa kände sådana – men de var aldrig skarpt dragna linjer i
terrängen, snarare peripheries full of ambiguities för att låna ett träffande
uttryck av David Abulafia (2002:11). I praxis var alltså gränsen
snarare en zon än en linje.
Man har hävdat att linjära gränser också i praxis först dyker upp
i 1200-talets Spanien och att förutsättningarna för detta var en ständig
kontakt med en annorlunda kultur i ett tättbefolkat område, en
materiell gräns i form av befästningar, och en expansionistisk ideo logi
(Berend 2002a:xii).
Den germanska medeltida förståelsen utgick istället från begreppet
mark, alltså gränsområde, över vilka ibland semi-autonoma herravälden
kunde upprättas, såsom i östra Tyskland (markgrev skapen) eller
längs engelsk-walesiska gränsen (the marcher lordships). Namnet
Danmark anses ursprungligen ha syftat på danernas mark, dvs. danernas
gränsområden i öster, Halland och Skåne. Vi kan förstå ”mark”
som ett område inom ett visst rikes anspråk och intressesfär, men som
av någon anledning (gles bebyggelse, avvikande identifikation, konkurrerande
anspråk etc.) inte helt kontrolleras av de cen trala maktstrukturerna.
En text som har haft en enorm betydelse för forskningsdiskussionen
om gränser internationellt är Frederick Jackson Turners The
Significance of the Frontier in American History, ursprungligen ett
föredrag som han höll för American Historical Associations möte i
Chicago 1893.
Turner såg the frontier som ett exklusivt amerikanskt fenomen,
skilt från den europeiska erfarenheten (Turner 1921). Han såg begynnelsen
av en amerikansk identitet kopplad till det ögonblick då de
första pionjärerna slog sig ner väster om Appalacherna i Ohio, Kentucky
och Tennessee under 1700-talets sista år, vilket innebar att de
inte längre kunde hålla direktkontakt med kustens städer. Han underströk
också att om östkustens kolonister huvudsakligen varit engelska
så bestod kolonisterna i väster till en början av främst skottar,
irländare och inte minst tyskar, vilket är begynnelsen på den s.k.
197