riksgränsen

av ett flertal författare (se t.ex. Anglert 2001). En generell bild för hela
gränsområdet har föreslagits av Fredrik Svanberg (2003). Makroperspektivet
har tidigare givits av Hyenstrand (1984) och Callmer (1991).
För Kronobergs län finns bebyggelsebilden kring millennieskiftet 1000
sammanställd hos Larsson (1999a: 68). Särskilt de paleoekologiska resultaten
från Hamneda-projektet (Lagerås 2000), vägprojekten i Stobytrakten
(Lagerås 2002) och från det här aktuella vägprojektet i Örkelljunga–Fagerhult
(Lagerås 2007), har varit av stor betydelse.
Smålands museums undersökningar under senare år har också
visat sig mycket betydelsefulla. Medeltida kolonat-bebyggelse, som
hade goda kontakter med städerna på Skånes och Hallands kuster,
har blivit föremål för undersökning, men även förhistoriska resultat
är väsentliga. Nyupptäckta romartida gravar i Lagandalen uppvisar
karaktäristika, som indikerar ett sammanhang med Halland, snarare
än Finnveden. Detta är ett resultat som visar att den senare gränsen
inte får tas för given (Skoglund 2007). Undersökningarna i Markaryds
kommun pekar således på en fast bosättning redan vid denna tid,
vilket också ifrågasätter bilden av ett medeltida kolonisationsområde,
i alla fall just där.
Forskningen har lyckats belägga en spridd och expanderande bebyggelse
i skogslandet under första årtusendet av vår tideräkning. Bosättningarna
uppe på moränmarken övergavs dock oftast vid årtusendets
mitt, eller senast vid övergången mellan vendeltid och vikingatid
(Hamneda) och en bebyggelsekontraktion till siltmarkerna i
dalgångarna är tydligt märkbar. Inom stora områden av det blivande
gränslandet tycks emellertid bebyggelse även från äldre järnålder saknas.
Så är fallet i t.ex. nordligaste Norra Åsbo härad och (med förbehåll
för en fornminnesinventering med längesedan svunnet bäst-
före datum) i Blekinges norra skogsbygder.
Det är utifrån detta relativt säkert att påstå att den zon, genom vilken
den senare riksgränsen kom att löpa, generellt sett under vikingatiden
var tom på fast bebyggelse. Ingenstans utom längst ute vid Kalmarsundskusten
finns belagd vikingatida bosättning inom 10 km på
vardera sidan från den blivande gränslinjen och oftast är avståndet
ännu större. En försiktig gardering måste dock göras, förutom för
Markaryd, även för Visseltofta socken där det i ljuset av tillgängliga
fornlämningsdata förmodas att en begränsad vikingatida bebyggelse
kan komma att påträffas (A. Carlie, muntl.). Någon färdigbildad
socken i den omedelbara gränszonen kan vi nog inte räkna med i
gränsbildningstid; Visseltofta kyrka har ansetts kunna komma ifråga
i en sådan diskussion, men den sannolikt ursprungliga takstolen i kyrkan
har nyligen dendro-daterats till 1400-talet (B. Sundnér, muntl.).
208