Förberedelsematerial Vampyrernas bal - Vetenskapsfestivalen
Förberedelsematerial Vampyrernas bal - Vetenskapsfestivalen
Förberedelsematerial Vampyrernas bal - Vetenskapsfestivalen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
–<br />
”Widmark känner sina läsare väl och det<br />
avspeglas väl i det sätt han presenterar sin<br />
berättelse./ …/ Illustrationerna är flyhänt<br />
tecknade av Christina Alvner som mixar<br />
humor med skicklighet.”<br />
Maria Christensen, BTJ-häftet<br />
Martin Widmark<br />
Författare<br />
foto © Ulrica Zwenger<br />
foto © Håkan Gullbrandsen<br />
Christina Alvner<br />
I llustratör<br />
Nelly Rapp – barnens favorit<br />
som toppat Barnboksjuryns<br />
val flera år i rad.<br />
Nelly nästlar sig in på det<br />
internationella vampyrvalet.<br />
Det står mellan vilje starka<br />
Elena och fridsamme Rauf.<br />
Medan Elena vill att vampyrerna<br />
ska ut i människornas<br />
värld och hugga för sig, vill<br />
Rauf att de ska stanna bland<br />
skuggorna och hjälpa varandra<br />
till ett bättre vampyrliv.<br />
Men det finns väl inga vampyrer<br />
som nöjer sig med att<br />
vara snälla om de kan få makt?<br />
Och till och med få ”fritt blod<br />
åt alla” som Elena lovar!<br />
Nelly måste få vampyrerna<br />
att rösta på Rauf, annars är<br />
världen i fara.<br />
–<br />
bonniercarlsen.se<br />
ISBN: 978-91-638-7453-6<br />
9 789163 874536<br />
Widmark • Alvner <strong>Vampyrernas</strong> <strong>bal</strong><br />
–<br />
–<br />
– –<br />
<strong>Vampyrernas</strong><br />
<strong>bal</strong><br />
–<br />
–<br />
–<br />
–<br />
Martin Widmark • Christina Alvner
öckerna om<br />
monsteragenten nelly rapp:<br />
Monster-akademin 2003<br />
Frankensteinaren 2003<br />
Varulvarna 2004<br />
Trollkarlarna från Wittenberg 2005<br />
Spökaffären 2006<br />
De vita fruarna på Lovlunda slott 2007<br />
Häxdoktorn – och den sista zombien 2008<br />
Sjöodjuret i Bergsjön 2009<br />
I Bergakungens sal 2010<br />
Snömannens hemlighet 2011<br />
De spökande prästerna 2012<br />
<strong>Vampyrernas</strong> <strong>bal</strong> 2013<br />
•<br />
Trollkarlens bok 2014<br />
Besök gärna www.martinwidmark.se<br />
där författaren läser och berättar.<br />
nelly rapp – monsteragent:<br />
vampyrernas <strong>bal</strong><br />
© Text: Martin Widmark 2013<br />
© Bild: Christina Alvner 2013<br />
Redaktör: Agneta Wallgren<br />
Formgivning: Lena Thunell<br />
En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm<br />
Tryckt av ScandBook, Falun, 2013<br />
1:a upplagan<br />
www.bonniercarlsen.se<br />
isbn 978-91-638-7453-6<br />
Ne ly Rapp – monsteragent:<br />
– –<br />
–<br />
<strong>Vampyrernas</strong><br />
<strong>bal</strong><br />
–<br />
–<br />
–<br />
Martin Widmark<br />
Christina Alvner
”En monsteragent är alltså en person<br />
som bekämpar monster och spöken.<br />
Ha, ha! skrattar du. Vad är det<br />
för rövar historier? Det finns väl inga<br />
monster heller. Och spöken – det är<br />
ju bara dagisbarn som tror på sånt!<br />
Jag förstår om du säger så, för<br />
så trodde jag också – tidigare.<br />
I dag tror jag inte –<br />
jag vet att de finns.”<br />
”Pst! I den här boken får du hänga med<br />
mig på en vampyr<strong>bal</strong> – och bland annat<br />
träffa de här personerna.”<br />
Valle Farbror Hanni<strong>bal</strong><br />
Elena Papadam<br />
Tatiana<br />
Rauf Molin<br />
Greve von Leverfleisch
Kapitel 1<br />
Hälsningar från DU-VET-VEM<br />
– Nelly! Sträck på dig! In med magen!<br />
Upp med hakan!<br />
Jag gjorde som jag blev tillsagd och för-<br />
sökte följa med i musiken.<br />
– Det var bättre!<br />
Valle log ett snett leende mot mig. Vi<br />
var på Tatianas dansskola.<br />
Vid ett piano satt Larsson, en man med<br />
mustasch och vattenkammat, svart hår. Han<br />
spelade en tango med slutna ögon. Bredvid<br />
honom stod en tant och svängde med<br />
armen i takt till musiken. Det var Tatiana.<br />
– Å…, en, två, tre, fyr! räknade hon och<br />
tittade strängt på oss som rörde oss ute på<br />
dansgolvet.<br />
9
– Häng med nu, Nelly, viskade Valle.<br />
Det här fixar vi!<br />
– Lyssna på musiken, ropade Tatiana<br />
och svängde ännu mer med armen. Dröm<br />
er bort till varmare länder under stjärnklara<br />
himlar. Å…, en, två, tre, fyr!<br />
Jag suckade och satte fart på fötterna<br />
igen.<br />
Valle och jag hade blivit riktigt bra<br />
kompisar den senaste tiden. Vi var ute<br />
på långa promenader nästan varje dag<br />
med våra hundar, vilket London tyckte<br />
väldigt mycket om och Valles hund,<br />
Ebba, likaså.<br />
Nu satt London och Ebba bundna<br />
utanför dansskolan och antagligen glodde<br />
de på människorna som passerade på<br />
gatan.<br />
– Bra, Nelly, ropade Tatiana. Bra! Nu<br />
har du fattat galoppen!<br />
– Galoppen, muttrade jag. Det här ska<br />
ju vara tango!<br />
11
Valle skrattade och svängde mig runt,<br />
och plötsligt kände jag att vi faktiskt<br />
dansade! Oj, vad det var härligt! Det<br />
kanske inte går att förklara, men vi blev<br />
liksom ett med musiken. Larsson vid<br />
pianot spelade starkare och starkare och<br />
Valle och jag gled fram över det blanka<br />
dansgolvet. Vi snurrade, backade och<br />
rörde oss utan att stöta ihop med de<br />
andra paren på golvet.<br />
– Vad kul det är! sa jag och log mot<br />
Valle.<br />
– Jag sa ju det, svarade han.<br />
Musiken tystnade och Valle och jag<br />
tackade varandra för dansen. Då kände<br />
jag plötsligt hur någon knackade mig på<br />
axeln. Jag vände mig förvånat om.<br />
Där stod en man med tjocka glasögon<br />
och en väldigt röd näsa. Jag tittade på<br />
Valle och han tittade frågande tillbaka.<br />
– Fuuår jäg luuööööv? frågade mannen<br />
på bruten franska.<br />
– Oui, oui, fnissade jag tillbaka.<br />
Självklart!<br />
12 13
Mannen med den röda näsan tog ett<br />
stadigt tag om min rygg, och när musiken<br />
började, snurrade vi iväg. Vi dansade<br />
en lång stund utan att säga något till varandra.<br />
Men när vi kom till utkanten av<br />
dansgolvet, lutade sig mannen närmare<br />
och presenterade sig.<br />
– Agent nummer fyra, viskade han.<br />
Jag hajade till och kom av mig mitt<br />
i ett steg. Jag förstod genast att mannen<br />
som jag dansade med var utsänd av<br />
Monster-akademin.<br />
Vad vill han? tänkte jag.<br />
– Fortsätt som vanligt, viskade agent<br />
nummer fyra.<br />
Jag koncentrerade mig på att få ordning<br />
på fötterna igen. Min partner fortsatte<br />
viskande i mitt öra:<br />
– Kolla brandskåpet i hallen innan du<br />
går hem. Hälsningar från: DU-VET-VEM.<br />
Musiken tystnade och jag neg och<br />
tackade för dansen. Agent nummer fyra<br />
smet diskret ut ur lokalen.<br />
När danslektionen var slut dröjde jag<br />
mig kvar.<br />
– Gå ut till hundarna du, sa jag till<br />
Valle. Jag kommer. Jag ska bara gå på<br />
toa.<br />
Jag slängde på mig jackan och smet<br />
in på toan. Efter en stund spolade jag<br />
och öppnade dörren försiktigt ut till<br />
hallen. Där var det nu tomt.<br />
En gatlykta lyste in på det kala,<br />
blanka stengolvet och jag smög mig<br />
fram till ett skåp på väggen. BRAND-<br />
SLANG, stod det på skåpluckan.<br />
Försiktigt öppnade jag skåpet. Och<br />
mycket riktigt. Under slangen låg det ett<br />
litet paket, inte mycket större än en förpackning<br />
smör.<br />
14 15
Jag stoppade<br />
snabbt paketet<br />
innanför min<br />
jacka och gick<br />
ut till Valle,<br />
Ebba och<br />
London.
18<br />
Kapitel 2<br />
Presidentval<br />
Valle och jag gick genom staden med<br />
våra hundar.<br />
Det var september och varmt och<br />
skönt i luften. Jag funderade på vad som<br />
kunde finnas i det lilla paketet som jag<br />
hade hittat. Försiktigt klämde jag på det<br />
innanför jackan. Jag visste förstås vem<br />
det var ifrån, men inte vad det innehöll.<br />
– Nå, vad tror du? frågade Valle.<br />
Hans fråga ryckte mig ur mina funderingar.<br />
– Du menar vad som finns i pa…,<br />
svarade jag, men tystnade när jag insåg<br />
att jag höll på att försäga mig.<br />
Valle visste ingenting om mitt liv som<br />
monster-agent. Nu tittade han undrande<br />
på mig och frågade:<br />
– Visst var det kul med tango?<br />
– Ja, sa jag. Det var härligt.
Vi bestämde att vi skulle fortsätta i<br />
Tatianas dansskola. Sedan sa vi hej då<br />
och jag och London gick in till oss.<br />
Jag tog av mina ytterkläder i hallen<br />
och smet in på mitt rum. Mamma och<br />
pappa satt i köket och spelade kort och<br />
lyssnade på radio.<br />
London hoppade upp på min säng och<br />
la genast huvudet över tassarna. Han<br />
glodde nyfiket på mig när jag öppnade<br />
det lilla paketet.<br />
– Det är från LENA-SLEVA, viskade<br />
jag till honom.<br />
I paketet låg ett brev och en låda som<br />
jag genast öppnade. Först såg jag inte<br />
vad det var. Runda små kakor i olika<br />
färger och några penslar och borstar.<br />
Men sedan förstod jag. Det var smink!<br />
I lådans lock fanns en spegel.<br />
– Men vad ska jag ha sminket till?<br />
viskade jag bort mot min hund.<br />
Men nu blundade London och hade<br />
redan börjat snarka.<br />
Jag undersökte lådan närmare och såg<br />
att den hade dubbla bottnar. När jag<br />
lyfte ut sminket hajade jag till. I ett dolt<br />
fack därunder låg några spetsiga tänder!<br />
Försiktigt petade jag på tänderna. De<br />
var av plast.<br />
20 21
Jag vek upp brevet och började läsa.<br />
KÄRA NELLY, började LENA-SLEVA.<br />
DU FÅR URSÄKTA MITT SÄTT ATT LÄMNA<br />
ÖVER DETTA UPPDRAG, MEN DET ÄR<br />
BRÅTTOM, FÖRSTÅR DU.<br />
JAG HOPPAS ATT AGENT NUMMER FYRA<br />
INTE TRAMPADE DIG PÅ TÅRNA. FÖR NÅGON<br />
VIDARE DANSARE ÄR HAN JU INTE.<br />
SAKEN ÄR DEN, ATT DEN VIKTIGASTE<br />
HÄNDELSEN PÅ FLERA ÅR NÄRMAR SIG<br />
FÖR OSS MONSTERAGENTER, NÄMLIGEN:<br />
VAMPYRERNAS PRESIDENTVAL!<br />
VART SJUNDE ÅR TRÄFFAS VÄRLDENS ALLA<br />
VAMPYRER FÖR ATT VÄLJA EN NY PRESIDENT.<br />
VI HAR JUST FÅTT REDA PÅ ATT DENNA GÅNG<br />
SKA VALET SKE PÅ ETT SLOTT I ESTLAND.<br />
348 VAMPYRER OCH DU, NELLY, KOMMER<br />
DÄRFÖR I MORGON NATT ATT RESA MED BÅT<br />
ÖVER ÖSTERSJÖN.<br />
PRESIDENTVALET STÅR MELLAN TVÅ<br />
KANDIDATER:<br />
1. ELENA PAPADAM, EN UNG<br />
GREKISK VAMPYR – RUNT<br />
300 ÅR. ELENA KRÄVER<br />
FRITT BLOD TILL ALLA OCH<br />
VILL ATT VAMPYRERNA SKA<br />
TA ÖVER VÄRLDEN. ELENA<br />
HAR ETT FRUKTANSVÄRT<br />
HUMÖR OCH EN VÄLDIGT STARK VILJA.<br />
2. RAUF MOLIN, EN FRIDSAM GAMMAL<br />
VAMPYR FRÅN GOTLAND, UNGE FÄR 600 ÅR<br />
GAMMAL. RAUF VILL ATT VAMPYRERNA SKA<br />
FORT SÄTTA ATT HÅLLA<br />
SIG INNE BLAND<br />
SKUGGOR NA OCH ÄR<br />
NÖJD OM ALLT FORT<br />
SÄTTER SOM DET<br />
ALLTID HAR GJORT.<br />
22 23
SOM DU FÖRSTÅR, NELLY, VILL VI PÅ<br />
MONSTERAKADEMIN ABSOLUT INTE ATT<br />
ELENA BLIR PRESIDENT. VI TROR ATT DET<br />
SKULLE INNEBÄRA ATT VÄRLDEN BLIR EN<br />
MYCKET, MYCKET FARLIGARE PLATS.<br />
DÄRFÖR BER VI DIG NU, ATT DU ÅKER<br />
TILL VAMPYRERNAS MÖTE I ESTLAND OCH<br />
ARBETAR FÖR ATT RAUF BLIR VALD TILL<br />
PRESIDENT.<br />
I LÅDAN FINNS SMINK OCH LÖSTÄNDER<br />
SOM DU KAN BEHÖVA.<br />
I MORGON KVÄLL STÅR TVÅ LASTBILAR<br />
I HAMNEN. HOPPA UPP PÅ FLAKET PÅ DEN<br />
FÖRSTA SÅ LÖSER SIG ALLT.<br />
LYCKA TILL NELLY OCH VAR FÖRSIKTIG!<br />
DIN LÄRARE PÅ MONSTERAKADEMIN,<br />
LENASLEVA<br />
24<br />
Kapitel 3<br />
– Försvinn! Det där är min plats!<br />
Morgonen efter skyndade jag mig ut på<br />
stan. Jag köpte ett fyra meter långt svart<br />
tyg och återvände genast hem.<br />
Mamma och pappa hade gått till jobbet<br />
så jag kunde arbeta ifred i köket.<br />
Jag tog fram symaskinen och<br />
flera timmar senare<br />
var den klar: