Jämlikhet och hälsa i skolan.pdf

des då med resultaten från de nationella proven i årskurs 5.
Sammanställningen av hälsoprofilen visade att barnen hade en samstämmig
uppfattning om vad de tyckte var viktigt för att må bra, men att de kanske inte var
medvetna om hur de själva skulle kunna påverka det som de inte mådde bra av.
Resultaten från de nationella proven i årskurs 5 samlades in. Samtliga elever
som hade icke godkänt i dessa hade ingen organiserad fritidssysselsättning, tog
inte till sig undervisningen på lektionerna, hade sällan hjälp med läxor, åt inte
frukost och var stressade, framför allt på morgonen.
Fyra viktiga områden att arbeta vidare med i utvecklingen av nyckeltal för jämlik
hälsa blev mat, fritid, arbetsmiljö i skolan och läxhjälp. Resultatet delgavs både
elever, föräldrar och lärare. De hade både möjlighet att diskutera resultaten muntligen
i klasserna, på föräldramöten och i arbetskonferenser. Skolsköterskan
skickade även en skriftlig sammanställning till hemmet. Avsikten var att utifrån
detta kunna se vilka barn som behövde extra stöd. Föräldrasamverkan behövde
också utvecklas ytterligare.
Under läsåret 2001/2002 genomfördes arbetskonferenser, en gång per månad
med klasslärarna för årskurs 6 (sex personer) och skolsköterskan, där de diskuterade
kring elever som var i behov av extra insatser. För dessa elever utformade
skolsköterskan ett formulär för åtgärdsprogram (bilaga 3) som klasslärarna använde
i sina samtal med elever och föräldrar. Meningen var att lärarna tillsammans
med elever och föräldrar skulle skapa en bättre klassrumsmiljö för att öka
förutsättningarna till lärande. Här uppstod ett problem eftersom lärarna gärna
diskuterade behov, men inte åtgärdade dem. Endast två av lärarna påbörjade ett
arbete med att få elever och föräldrar att bli mer delaktiga i arbetsmiljön i skolan.
Dels arbetade de med ständig elevdialog om arbetsklimatet i klassrummet och
dels tog de upp det på utvecklingssamtalen med enskilda elever och föräldrar.
De hade även som stående punkt på veckobrevet till föräldrarna hur arbetssituationen
hade varit under veckan. När dessa elever sen började årskurs 7 hade de inte
kvar den lärare som varit mest aktiv och klassen blev ”stökig och orolig”.
Även lärarna i årskurs 3 hade liknande arbetskonferenser tillsammans med skolsköterskan,
med syfte att även göra en hälsoprofil för årskurs 4. En hälsoprofil
för årskurs 8 utformades också. Tanken var att genomsyra hela skolan från lågtill
högstadiet med speciell koppling; vad som får barn att må bra till vad de åstadkommer
i skolan. Genom att fråga barnen och få igång en dialog kan förutsättningarna
för jämlik hälsa utvecklas för barnens bästa.
Organisationen inom skolan förändrades på vårterminen 2002 och arbetskonferenstiden
upphörde. I och med detta försvann den regelbundna kontakten mellan skolsköterska
och lärare.
19